Tarja Heiskanen Kristina Salonen Betty Kitchener Anthony Jorm. ersion HANDBOK. Do nl. Österbotten-projektet Föreningen för Mental Hälsa i Finland

Transkript

1 Tarja Heiskanen Kristina Salonen Betty Kitchener Anthony Jorm ersion Do nl HANDBOK i psykiska första hjälpen Österbotten-projektet Föreningen för Mental Hälsa i Finland

2 Vasa sjukvårdsdistrikt, Österbotten-projektet Föreningen för Mental Hälsa i Finland Föreningen för Mental Hälsa i Finland Magistratsporten 4 A Helsingfors telefon (09) telefax (09) förnamn.efternamn@mielenterveysseura.fi Vasa sjukvårdsdistrikt, Österbotten-projektet Sandviksgatan Vasa telefon (06) förnamn.efternamn@vshp.fi Betty Kitchener och Anthony ny Jorm 2002 Reviderad för finländska förhållanden landen av Föreningen för Mental Hälsa i Finland nd med tillåtelse av Stakes Utan särskilt tillstånd är all kopiering av detta verk förbjuden i enlighet med upphovsrättslagen (404D/61, med tillhörande uppdateringar). För att kopiera, revidera och distribuera bokens del II I bör tillåtelse begäras av verkets ursprungliga rättsinnehavare Betty Kitchener och Anthony Jorm på adress: ORYGEN Research Centre Department of Psychiatry University of Melbourne Locked Bag 10 Parkville VIC 3052 Australia w.mhfa.c Copyright på bokens del I innehas av Föreningen för Mental Hälsa i Finland samt upphovsmännen. Delens författare: projektledare Tarja Heiskanen och informationschef Kristina Salonen. Psykiatrisk expert: Forskningsprofessor Kristian Wahlbeck, Stakes Översättning till svenska: Sekreterare Agneta Honkala, Vasa sjukvårdsdistrikt ISBN Layout och ombrytning: Mainostoimisto Visuviestintä Oy Tryckeri: Ykkös-Offset Oy, 2006

3 Tarja Heiskanen Kristina Salonen Betty Kitchener Anthony Jorm HANDBOK i psykiska första hjälpen Österbotten-projektet Föreningen för Mental Hälsa i Finland

4 Innehåll Till läsaren 6 Inledning 7 DEL 1 Psykisk hälsa och livskriser Vad är god psykisk hälsa? Vad är psykisk hälsa? 12 Psykisk hälsa som en resurs? 12 Varför är psykisk ohälsa och psykisk hälsa två skilda begrepp? epp 13 Vilka är den psykiska hälsans skyddande faktorer och riskfaktorer? 13 Hur kan samhälleliga avgöranden och kulturen uren inverka på den psykiska hälsan? 15 Man bör måna om den psykiska hälsan älsan 15 Livets många kriser 17 Vad avses med en kris? 18 Utvecklingskriser 19 Kriser inom familjen 19 Traumatiska kriser 20 Skillnaden lnaden mellan sorgearbete och traumaarbete 22 Vad kan man göra själv efter en traumatisk upplevelse? 22 Självdestruktivt beteende och självmord 25 Självdestruktivitet och självmord 26 Riskfaktorer 26 Återhämtningen efter en närståendes självmord tar tid 29 Hur hjälpa en person i självmordsfara? 29 DEL 2 Psykisk ohälsa 33 Vad är första hjälpen 34 Varför behövs psykiska första hjälpen? 34 Fem grundsteg 35 Invaliditet förorsakad av psykisk ohälsa 35 Depression 37 Vad avses med depression? 38 När har en person depression? 39 Bipolär sjukdom: en speciell form av depression 42 Vad ger upphov till depression? 43 Första hjälpen vid depression 44 4

5 Ångestsyndrom 52 Vad avses med ångestsyndrom? 53 Generaliserat ångestsyndrom 56 Paniksyndrom 56 Fobier 57 Akut stressreaktion och posttraumatisk stressreaktion 59 Tvångssyndrom 60 Blandade ångest- och depressionstillstånd 61 Vad ger upphov till ångestsyndrom? 61 Första hjälpen vid ångestsyndrom 62 Goda sätt att närma sig problemet 65 Beroendesjukdomar 69 Vad är en beroendesjukdom? 70 Symtom på beroendesjukdom 71 Psykisk ohälsa och rusmedel 71 Alkohol 71 Orsaker till alkoholism lkoholism 77 Följder av ett långvarigt alkoholbruk 78 Delirium tremens ens ("dille" eller fyllerigalenskap) och andra alkoholpsykoser 79 Tobak och psykisk ohälsa 80 Narkotika och psykisk ohälsa 80 Vad ger upphov till beroendesjukdomar? 84 Förebyggande av missbruk 84 Första hjälpen för den som lider av rusmedelsmissbruk 85 Missbrukarvården i Finland 88 Stödresurser vid beroendesjukdomar 91 Psykoser 93 Vad är psykos? 94 Bipolär sjukdom 99 Andra psykoser 101 Första hjälpen vid psykos 102 Vad göra om den insjuknade inte vill ha hjälp? 106 Kontaktuppgifter 107 Folkhälso-, patient- och anhörigföreningar: 107 www-addresser 108 Hjälpande telefoner 109 Litteraturförteckning 110 5

6 Till läsaren Psykisk ohälsa är vanlig och ger upphov till många slag av mänskligt lidande och ekonomiska bördor samt funktionshämning. I sin allvarligaste form kan de närapå helt invalidisera och leda till att personen utesluts från den sociala gemenskapen. Därför är det viktigt att problem och störningar identifieras så tidigt som möjligt och att stöd och behandling erbjuds i samma utsträckning och på samma villkor som vid somatiska sjukdomar. I dagens läge innehar primärvården en central roll förutom på somatikens område, även inom vården av psykiska svårigheter, problem och störningar. Denna handboks del II baserar sig huvudsakligen på Handbok för psykiska första hjälpen (Mental Health First Aid Manual) från Australien. Den har skrivits av sjukskötare Betty Kitchener, som även själv lidit av depression, samt professor Anthony Jorm. I den australiensiska handboken har utvecklats en modell i fem steg för psykiska första hjälpen. Del I har tagits fram inom Föreningen för Mental Hälsa i Finland och den baserar sig på den finska Mielenterveyden ensiapukirja (Handbok i psykiska förstahjälpen). I denna del betonas hur de psykiska resurserna kan stödas och stärkas, även då personen genomgår en kris eller lider av psykisk ohälsa. Kunskap om den psykiska hälsans skydds- och riskfaktorer finns redan att tillgå från såväl internationella som finländska undersökningar, problemet är att omsätta denna kunskap i praktiken. Vi önskar att denna bok kunde fungera som en handbok inom psykisk hälsa och påminna om betydelsen av psykiska första hjälpen och även ge praktiska råd. Boken har producerats med stöd från social- och hälsovårdsministeriets anslag för hälsofrämjande. Den svenskspråkiga upplagan har tagits fram i samarbete med Vasa sjukvårdsdistrikt och Österbotten-projektet. Helsingfors, november 2006 Marita Ruohonen verksamhetsledare Föreningen för Mental Hälsa i Finland Kristian Wahlbeck forskningsprofessor Stakes och Vasa sjukvårdsdistrikt 6

7 Inledning Handboken i psykiska första hjälpen består av två delar. I del I behandlas god psykisk hälsa, en resurs som varje människa innehar och som kan stödas, förstärkas och vårdas. I samma del behandlas kriser som en del i livscykeln och krissituationer, krisens olika faser och hur man tar sig igenom en kris. Även självdestruktivt beteende och självmord lyfts fram. I del II behandlas psykisk ohälsa. Enligt modell från den australiska handboken för psykiska första hjälpen har i denna del tagits med depression, ångestsyndrom, missbruk och psykoser. För psykisk ohälsa har i Australien utvecklats en femstegsmodell för psykiska första hjälpen. Målsättningen för psykiska första hjälpen är att skydda livet, erbjuda hjälp, främja återhämtning till en god psykisk hälsa, stöda personens egna resurser och vid behov stöda till att söka hjälp. De fem stegen inom psykiska första hjälpen är: 1. bedöm risken för självmord eller självdestruktivt beteende, 2. lyssna utan att moralisera, 3. lugna och ge information om viktiga saker, 4. uppmuntra till att söka professionell hjälp vid behov och 5. uppmuntra personen till självhjälp. 7

8 8

9 DEL 1 Psykisk hälsa och livskriser 9

10 10

11 1 Vad är god psykisk hälsa? Läsaren vet vad som avses med psykisk hälsa Läsaren vet hur olika faktorer inverkar på den psykiska ska hälsan KÄRNINNEHÅLL: Vad avses med psykisk hälsa? Den psykiska hälsan som en resurs Faktorer som inverkar på den psykiska hälsan 11

12 DEL 1 Vad är god psykisk hälsa? Vad är psykisk hälsa? Psykisk hälsa är ett intressant begrepp eftersom det innehåller både en positiv och en negativ laddning. När man tidigare talade om mental hälsa, avsåg man i själva verket mentalsjukdom, med den skillnaden att man ville omtala det på ett mindre utpekande sätt. Psykisk hälsa har definierats på många olika sätt, men en enda entydig definition finns inte. Nuförtiden anser man att i begreppet psykisk hälsa ingår bland annat herravälde över det egna livet (bemästring), självkänsla, vitalitet och psykisk motståndskraft (resiliens). Andra kännetecken på en god psykisk hälsa är en god funktionsförmåga och förmåga till mänskliga relationer. Psykisk hälsa är ett vidsträckt och svårdefinierbart begrepp på grund av att den påverkas av så många faktorer, såsom: individuella faktorer (till exempel arvsanlag) social växelverkan (till exempel med familj och vänner) strukturella samhällsfaktorer (till exempel utbildningsmöjligheter, arbetsmöjligheter) kulturella värden (till exempel hur man i Finland förhåller sig till psykisk hälsa, vad människovärdet består av) Dessa faktorer är i ständig växelverkan med varandra och ur denna växelverkan uppstår nya psykiska hälsoresurser och tidigare resurser förbrukas. Psykisk hälsa är alltså inte ett bestående, oföränderligt tillstånd, utan varierar med livssituationer och erfarenheter. Den psykiska hälsan påverkas av människan själv, andra människor och av omständigheterna. Psykisk hälsa som en resurs? Både i Finland och internationellt är det rätt nytt att se den psykiska hälsan som en egen helhet, som en resurs. Då betraktas den psykiska hälsan som en grundsten i livet som möjliggör livsglädje, ger hopp och ork i vardagen och gör det lättare att handskas med och klara av motgångar. Med hjälp av psykisk hälsa uppnår vi även något annat. Den påverkar till exempel välbefinnandet i arbetslivet och relationer. Psykisk hälsa har även ett egenvärde: välbefinnande, en personlig känsla och upplevelse av välbefinnande. Psykisk hälsa har stor betydelse för individernas, samfundens och hela nationens sociala, mänskliga och ekonomiska kapital. Psykisk hälsa gör det möjligt för oss att utnyttja och stärka vår funktionsförmåga. 12

13 DEL 1 Vad är god psykisk hälsa? Psykisk hälsa: Är en grundpelare för välfärden Stärker funktionsförmågan Skapar motståndskraft mot livets motgångar Å andra sidan ökar psykisk ohälsa det mänskliga lidandet, skapar sämre förutsättningar, marginaliserar och försvagar funktionsförmågan. Varför är psykisk ohälsa och psykisk hälsa två skilda begrepp? Det är viktigt att notera att psykisk ohälsa och psykisk hälsa är två skilda begrepp. Psykisk ohälsa omfattar psykiska problem och störningar. Psykiska störningar kan diagnostiseras, de kan behandlas och botas genom medicinska medel. Detta begrepp är alltså medicinskt. Psykisk hälsa å sin sida är ett begrepp som innefattar levnadskonst och erfarenheter. Det kan beskrivas som en resurs, som möjliggör många olika saker i livet. Psykisk hälsa kan ej diagnostiseras, ej heller behandlas med medicinska medel. Psykisk hälsa innebär inte bara en avsaknad av psykisk ohälsa, utan den är en egen självständig helhet. Då man inom vården av psykiska störningar koncentrerar sig på att minska det individuella lidandet, är tyngdpunkten lagd på de brister och tillkortakommanden som sjukdomen medför. Inom psykisk hälsa betonas livets positiva sidor; en god psykisk hälsa kan stärkas och en god psykisk hälsa inverkar å sin sida på livskvaliteten. Vilka är den psykiska hälsans skyddande faktorer och riskfaktorer? Skyddande faktorer stärker psykiska hälsan och hjälper oss att klara av krissituationer. De stärker även livskontroll och funktionsförmåga. Skyddsfaktorerna kan minska exponeringen för risker eller de kan kompensera eller minska riskernas inverkan. Riskfaktorer äventyrar livets eller verksamhetens fortbestånd och vår trygghetskänsla. De försvagar även hälsan och välfärden och kan öka benägenheten att insjukna. Skyddande faktorer och riskfaktorer kan indelas i inre och yttre. 13

14 DEL 1 Vad är god psykisk hälsa? Tabell 1. Inre och yttre skyddande faktorer och riskfaktorer som påverkar den psykiska hälsan Inre skyddsfaktorer Yttre skyddsfaktorer - god fysisk hälsa och arvsanlag - socialt stöd, vänner - positiva tidiga människorelationer - rätt till ett hem - tillräckligt god självkänsla - utbildningsmöjligheter - känsla av att vara accepterad - arbete eller annan utkomst - problemlösningsförmåga - stöd av arbetssamfundet och - förmåga att handskas med förmannen konflikter - att bli hörd och ha påverknings- - förmåga till växelverkan möjligheter - förmåga att skapa och upprätthålla - trygg livsmiljö tillfredsställande relationer - tröskellös offentlig närservice - möjlighet att förverkliga sig själv Inre riskfaktorer Yttre riskfaktorer - biologiska faktorer, t.ex. - skilsmässor och förluster utvecklingsstörningar, sjukdomar - övergrepp och våld - självkänslans sårbarhet - mobbning - känsla av hjälplöshet - arbetslöshet och hot om - dåliga mänskliga relationer arbetslöshet - sexuella problem - droger - isolering - marginalisering, fattigdom, - känsla av alienation hemlöshet, att bli stämplad - psykiska ohälsa i familjen - skadlig livsmiljö 14

15 DEL 1 Vad är god psykisk hälsa? Hur kan samhälleliga avgöranden och kulturen inverka på den psykiska hälsan? Psykisk hälsa uppstår och förbrukas alltså inte i ett tomrum, utan på den inverkar också strukturella samhälleliga faktorer, beslutsfattande och rådande värderingar i vår kultur. Samhälleliga faktorer är bland andra: ekonomisk grundtrygghet sysselsättning och arbetslöshet fysisk och social miljö tillgång på tjänster utbildningsmöjligheter möjligheter att påverka och bli hörd attityder mot olikhet (psykisk ohälsa, fysiskt handikapp, sexuella minoriteter osv.) lagstiftning Kulturella värderingar inverkar på vad vi värderar. Prioriterar vi ekonomiska värden eller mänskliga värden, är människan värdefull bara genom sitt arbete eller är människan tillräckligt värdefull i sig själv, hur förhåller sig samhället till olikheter och hur bryr man sig om människan. Man bör måna om den psykiska hälsan Man kan måna om den psykiska hälsan genom att fästa uppmärksamhet vid sitt psykiska, fysiska, sociala och andliga välbefinnande. En närståendes psykiska hälsa kan stödas på många sätt och andra människor kan å sin sida stöda vår egen psykiska hälsa. Här är några konkreta tips: Håll fast vid vardagsrutinernas rytm. Vila och sov tillräckligt. Ät mångsidigt, njut av måltider även i vänners sällskap. Ägna dig i tillräcklig utsträckning åt någon motionsform du tycker om. Pröva på olika sätt att koppla av som passar dig; till exempel att lägga pussel eller lösa korsord håller tankarna borta från otrevliga saker. Ägna dig åt sådant som ger dig tillfredsställelse, till exempel handarbeta, läs, lyssna på musik. Bjud in folk och besök bekanta när du blir bjuden, isolera dig inte. Ta kontakt med nära anhöriga och vänner. Berätta om hur du har det och fråga hur andra mår. Håll dina löften. 15

16 DEL 1 Vad är god psykisk hälsa? Erbjud din hjälp och hjälp till om du tillfrågas, tveka inte att själv be om hjälp. Lyssna och hör, ofta räcker det att bara vara nära. Delta i olika fritidssysselsättningar och intressen, bjud med en kompis. Bevara ditt intresse för livet och låt inte hoppet dala. VAD KAN JAG GÖRA? Det är flera faktorer som inverkar på den psykiska hälsan, och därför kan den inte anses vara i ett fullständigt beständigt eller oföränderligt tillstånd. tånd. Den psykiska hälsan skiftar utgående från livssituationen och påverkas av människan själv, andra människor samt omgivningen. Den psykiska hälsan utgör alltså en resurs för människan en stenfot för livet. Den psykiska hälsan kan upprätthållas liksom den fysiska hälsan. Regelbundna levnadssätt, tillräckligt med sömn, en mångsidig kost, motion samt olika sociala kontakter utgör de nyckelfaktorer som du kan använda för att främja ett välmående psyke. Du kan stöda den psykiska hälsan hos dina nära och kära på olika sätt, exempelvis genom att hålla kontakt med dem, bjuda dem på besök, erbjuda din hjälp eller genom att låna dem ditt öra eller bara genom att vara närvarande. Som källor har använts: Ayalon. O: Selviydyn! Yhteisön tuki ja selviytyminen, Mannerheimin Lastensuojeluliitto, Suomen Mielenterveysseura, Suomen Punainen Risti Heiskanen, T., Salonen, K.: Miten hoidan mielenterveyttäni. SMS-Tuotanto Oy, Suomen Mielenterveysseura Heiskanen, T.: Elämän palapeli johtolankoja vaikeuksista selviytymiseen. SMS-Tuotanto Oy,, Suomen Mielenterveysseura Heiskanen, T., Salonen, K.: Selviytymisopas. Elämästä, mielenterveydestä, vaikeuksista. SMS-Tuotanto Oy. Suomen Mielenterveysseura Läs mera: Sohlman, B. Funktionaalinen mielenterveyden malli positiivisen mielenterveyden kuvaajana. Stakes. Tutkimuksia 137. Helsinki

17 2 Livets många kriser Läsaren vet vad som avses med en kris Läsaren känner till de mest allmänna kriserna i livet KÄRNINNEHÅLL: Definition av kris De mest allmänna kriserna i livet 17

18 DEL 1 Livets många kriser Ingen kan undvika kriser i sitt liv. De är en del av våra liv. Vi reagerar på kriserna på olika sätt beroende på vår personlighet och bakgrund. Kriserna kan även återuppväcka minnen av tidigare händelser som förblivit ouppklarade. En kris kan också utlösa tidigare kriser. När flera kriser ansamlas ökar den psykiska belastningen ytterligare. För att undvika denna anhopning borde kriser alltid redas upp på sätt eller annat. Kriserna är inte sjukdomar, men en utdragen kris kan få människan att insjukna. Vad avses med en kris? Det finns många slags kriser. De uppstår på olika sätt och de påverkar oss på olika sätt. Med kris menar man en plötslig förändring i människans liv, en avgörande vändning eller en ödesdiger störning. Människan har hamnat i en situation där tidigare erfarenheter och inlärda reaktionsmönster inte räcker till för att förstå, styra eller klara av den nya, plötsligt uppkomna situationen. Människan upplever ofta sig själv som osårbar, trots vetskapen om att man i livet råkar ut för motgångar och besvikelser. En optimistisk inställning stöder identiteten och gör det lättare att klara sig. I en kris såras personen psykiskt. När tron på den egna osårbarheten och trygghetskänslan krossas, försvinner greppet om livet momentant. Känslan av att förlora herraväldet kan ge upphov till rädsla samt känslor av hjälplöshet och skam. Det är bra att minnas att krisen kan erbjuda en möjlighet att växa och ett tillfälle att ompröva livet. Kriserna utvecklar oss psykiskt därför att vi lär oss någonting nytt via kriserna, även om det kanske inte känns så just då. Kriserna kan även ha en utlösande effekt på fastlåsta relationer. Efter en uppklarad kris kan livet ofta öppna sig på ett helt nytt sätt. Typiska drag för krissituationer: En oförutsedd och ny situation De vanliga sätten för att klara sig är otillräckliga Situationen är på något sätt utom personens kontroll Motstridiga, starka känslor svallar eller personen går helt i lås Personen upplever sig vara ensam, eftersom det är svårt att dela situationen med någon annan 18

19 DEL 1 Livets många kriser Utvecklingskriser I levnadsloppet ingår naturliga skeden av förändring, läroperioder, när en viss etapp i livet tar slut och man går vidare in i en ny period av livet. Man pratar om utvecklingskriser, som hjälper oss att bli av med föråldrade attityder och förväntningar och stöder övergången till en ny fas i livet. Utvecklingskriserna indelas vanligen i barn- och ungdomens kritiska utvecklingsfaser, såsom trotsålder och pubertet samt den vuxnas kritiska livsskeden som omfattar ung vuxenperioden, familjebildningen, karriärbyggandet, barnens flytt hemifrån, åldrandet, pensioneringen eller att bli ensam. Någon upplever dessa utvecklingsfaser mycket starkt, medan någon annan genomlever dem rätt obemärkt. Vetskapen om att vissa saker kan höra till olika livsfaser och är gemensamma för alla, kan göra det lättare att acceptera situationen. För att det ska uppstå något nytt i livet, krävs det ofta att man lär sig avstå från det som är bekant från tidigare. Till exempel i 30-årsåldern lever vi i en livsfas till vilken hör att bli vuxen på riktigt, och att man etablerar sitt egna, självständiga vuxenliv. Funderingarna i 40-årsåldern koncentreras i första hand till parrelationen, barnen och arbetet. I 50-årsåldern växer speciellt hos männen kraven på att vara kapabel och framgångsrik. Kvinnorna kan känna rädsla inför den annalkande rollen som åldrande kvinna. Å andra sidan upplever många kvinnor att de kan vara just sådana som de själva vill när de kunnat frigöra sig från de av kulturen applicerade rollförväntningarna. Kriser inom familjen Även familjen kan drabbas av en djup förändring, som berör varje familjemedlem skilt, men även gemensamt hela familjen. En sådan händelse kan vara exempelvis rusmedelsproblem, en familjemedlems sjukdom, skilsmässa, död, arbetslöshet, problem på det sexuella området eller bildandet av en ny familj. Familjens kris påverkar även på sätt eller annat övriga närstående och arbetskamrater. Det är viktigt att hela familjen stöds. Även om familjemedlemmarna reagerar på olika sätt på det inträffade, borde de även gemensamt kunna behandla händelsen. Det är bra att tillsammans fundera på hur familjen ska klara sig och vilka resurser det redan finns inom familjen för att stöda varandra. Även för att undvika eventuella missförstånd är det viktigt att hela familjen tillsammans diskuterar det inträffade. Någon familjemedlem kan ha en helt annan bild av det inträffade än de övriga familjemedlemmarna, och detta kan ha haft en betydande inverkan på dennes liv. Det är klokt att söka professionell hjälp så fort man märker att de egna hjälpresurserna är otillräckliga. 19

20 DEL 1 Livets många kriser Krisens faser: Varje kris är individuell, men i dess förlopp kan man särskilja tre olika faser, som ofta överlappar varandra. Chockfasen I chockfasen är det svårt att möta den ångestväckande situationen. Man har svårt att tro att det inträffade är sant. Förtvivlan och rädsla döljs av ett lugnt yttre eller man uppträder helt avvikande (skriker, gråter eller lamslås). Koncentrationsförmågan sänks och man klarar inte av att själv med förståndet begripa det inträffade. Reaktionsfasen I reaktionsfasen inser man vad som hänt och reagerar kraftigt. Fastän känslorna svallar, intalar man sig själv att ingenting egentligen har inträffat. Verkligheten gör ont, humöret växlar, man blir nedstämd och känner av olika fysiska symtom. Bearbetningsfasen I bearbetningsfasen börjar man gradvis förstå vad som hänt och man accepterar det som en del av livet. Man inser att det förgångna kan man inte få tillbaka, men att framtiden innebär något nytt istället. Förlusten får en betydelse i livet och ger kraft och mod att leva vidare. Traumatiska kriser Traumatiska kriser är plötsliga, oväntade och i allmänhet ovanligt starka händelser. Man kan säga att de innebär alltför stora känslochocker i förhållande till människans resurser. Krisen kan utlösas av exempelvis en närståendes död eller självmord, allvarligt insjuknande, plötslig invaliditet, otrohet och skilsmässa, sociala misslyckanden, situationer som upplevs som skamliga, uppsägning från arbetet, hot om arbetslöshet, som ibland kan vara svårare att stå ut med än själva arbetslösheten, att utsättas för våld, förändring i partnerns sexualitet, att bli våldtagen samt olyckor och naturkatastrofer som berör hela samhället. En traumatisk kris föds i onormala situationer, i vilka det är fråga om livsviktiga frågor för den som hamnat i krisen. Dessa är enligt psykiater Johan Cullberg: 1. En situation där personen förlorar någon (dödsfall) eller någonting, som personen varit beroende av och värdesatt. 2. Förlust av självständighet eller självkontroll, till vilken kan även höra fysisk begränsning eller invaliditet. Förlust av självständighet kan även upplevas av personer som inkallats för militärtjänstgöring, dömts till fängelsestraff, invandrat till annat land, eller utsatts för skolmobbning. 20

21 DEL 1 Livets många kriser 3. Problem som hänför sig till barnafödande, såsom missfall, abort, att få ett utvecklingsstört barn, avlägsnande av livmodern, ansträngande fertilitetsbehandlingar. 4. Relationsproblem, som till exempel otrohet. Även en invalidiserande sjukdom som drabbat en närstående kan inverka på hela familjens liv. 5. Att förlora ansiktet eller med andra ord socialt skamfyllda händelser, såsom rattfylleri, fängelsedom, förskingring, inblandning i skandal eller karriärmisslyckande. 6. Samhällets strukturförändringar, som tvingar personen att lämna sin hemort för att söka arbete i stora städer. 7. Yttre katastrofer, såsom krig eller jordbävning leder till en stark ångest hos människorna. Även personer som har varit vittnen till en svår olycka eller utveckling av en svår psykos, en närståendes självmord, eller själva har fallit offer för rån, inbrott eller annat angrepp, upplever ångest. Efter en uppskakande upplevelse är det normalt att personen reagerar kraftigt. Även blotta tanken på vad som skulle ha kunnat inträffa, kan ge upphov till starka känslor. Känsloreaktioner förorsakade av traumatiska händelser brukar vanligen försvagas med tiden. Ibland kan de dock dyka upp igen, även efter en längre tid. Vid traumatiska kriser kan det finnas många olika slag av offer. Vid till exempel en trafikolycka bör man förutom de skadade även beakta anhöriga och ögonvittnen, som har skakats av händelsen och som därigenom också behöver stöd. Även räddnings- och sjukvårdspersonal behöver ofta psykiskt stöd. Vad händer vid en traumatisk kris? Människan såras psykiskt jag har råkat ut för något ont Känslan av kontroll försvinner rädsla, skam- och skuldkänslor ökar Ångestreaktioner uppstår något påminner om det inträffade såsom t.ex. en viss melodi eller en viss gångstil Livets värden och livssynen omvärderas livets grundtrygghet rubbas, känslan av otrygghet ökar 21

22 DEL 1 Livets många kriser Faser vid traumabearbetning: Chock man förstår inte vad som händer Undvikande man undviker saker som påminner om traumat, och som skapar ångest Svängningar minnesbilderna dyker ofrivilligt upp Nyorientering man klarar av att berätta om minnesbilder från traumat och man klarar av att leva med dem, fastän de emellanåt gör sig påminda Skillnaden mellan sorgearbete och traumaarbete Bearbetningen av en sorg kan förhindras av det undvikande beteende som ofta hör till ett posttraumatiskt stressyndrom. Människan klarar inte alltid av en traumatisk kris och sorg på egen hand, utan kan behöva sakkunnig hjälp. Sorgeoch traumaarbetet har många gemensamma drag, men även många olikheter. I sorgearbetet upplever man levande minnesbilder av det man förlorat. I traumaarbetet dyker minnesbilder av traumatiska händelser upp i minnet. I sorgearbetet söker man minnen att finna tröst i. I traumaarbetet undviker man minnen och situationer som påminner om traumat. I sorgearbetet vill man tala om den man förlorat. I traumaarbetet är det svårt att tala om det inträffade. I sorgearbetet är drömmarna trösterika. I traumaarbetet återvänder ofta det inträffade i form av mardrömmar. I sorgearbetet är sorg, längtan och depression allmänna. I traumaarbetet intar depression, ångest och rädsla sinnet. Vad kan man göra själv efter en traumatisk upplevelse? Prata med andra om dina upplevelser. Berätta vad du kände under olyckan/händelsen och efteråt. Genom att berätta bearbetar du din otrevliga upplevelse. Fortsätt ditt jobb med rutinmässiga uppgifter, ifall det är svårt att koncentrera sig på mera krävande uppgifter. Berätta om det inträffade också åt din förman och dina arbetskamrater, så att de förstår. Träffa andra som råkat ut för liknande händelser, stödgrupper är viktiga. 22

23 DEL 1 Livets många kriser Lyssna på vad dina närmaste känner och tänker. Händelsen har påverkat även dem. Kom ihåg att dina reaktioner är normala: de hör till saken. Det är bra att uttala också skrämmande och märkliga känslor. Det hjälper att gråta. Motion får dig att koppla av. Undvik överdrivet bruk av alkohol och lugnande medel. Ibland kan det kännas lättare att ge uttryck för sina känslor genom att göra något, istället för att prata. Rita, måla, skriv, lyssna på musik eller låt naturen erbjuda sin tröst. 23

24 DEL 1 Livets många kriser VAD KAN JAG GÖRA? Med kris avses en plötslig förändring, en avgörande vändpunkt eller en ödesdiger störning i en människas liv. Kriserna kan fördelas i antingen utvecklingskriser eller traumatiska kriser. Kriserna är en del av vårt liv, men människorna reagerar på olika sätt på kriser. I en kris tar en människa mentalt skada, vilket medför att greppet om det egna livet försvagas för ett ögonblick. Det är viktigt att reda ut den bakomliggande orsaken till en kris, eftersom en anhopning av kriser leder till att den psykiska bördan hos människan tilltar. Det är också skäl att komma ihåg att en kris kan ge upphov till en psykisk tillväxt och en omvärdering av livet. Primärt bör du sörja för människans grundläggande behov och hjälpa henne att få kontakt med sin nära och kära när hon genomgått något uppskakande. Ta henne till en lugn plats och ge stöd. Koncentrerar dig primärt på att lyssna, tiden för att ställa frågor kommer mer senare. Tala ut om dina erfarenheter med andra eller träffa dina olyckskamrater, när du själv råkat ut för något uppskakande. Rutiner gör det lättare att klara av vardagen, även motion eller annan avslappnande verksamhet är till godo. Som källor har använts: Downloa load version Cullberg, J.: Psyykkinen trauma. Kriisiteoriasta ja kriisipsykoterapiasta. A-klinikkasäätiön julkaisu n:o 5. Kirjapaino Jaarli Heiskanen, T.: Suomalaiset selviytyjät. Tarinoita elämästä, kriiseistä, selviytymisestä. Tammi Heiskanen, T., Salonen, K.: Selviytymisopas. SMS-Tuotanto Oy. Suomen Mielenterveysseura Heiskanen, T., Salonen, K.: Miten hoidan mielenterveyttäni. SMS-Tuotanto Oy, Suomen Mielenterveysseura Olen kokenut jotain järkyttävää... Opaslehtinen. Rikosuhripäivystys. Suomen Mielenterveysseura. Heiskanen, T.(red.): Takaisin elämään henkinen tuki ja onnettomuudet. SMS-Tuotanto Oy. Suomen Mielenterveysseura Läs mera: Saari, S.: Kuin salama kirkkaalta taivaalta. Kriisit ja niistä selviytyminen. Otava

25 3 Självdestruktivt beteende och självmord Läsaren vet hur självdestruktivitet yppar sig Läsaren känner igen en självdestruktiv person i behov av hjälp Läsaren kan hjälpa en självdestruktiv person KÄRNINNEHÅLL: Självdestruktivitet och självmord Riskfaktorer i anknytning till självdestruktivitet Att hjälpa en självdestruktiv människa 25

26 DEL 1 Självdestruktivt beteende och självmord Självdestruktiva tankar förekommer hos alla mänskor i något skede av livet. Ändå är allvarliga och återkommande självmordstankar ett tecken på att den psykiska hälsan vacklar, och är ett tecken som bör tas på allvar. Det är också skäl att minnas att uttryckta självmordsplaner och självmordsförsök alltid är allvarliga tecken på behov av hjälp. Självdestruktivitet och självmord Självdestruktivt beteende avser allt beteende, med vilket man medvetet eller omedvetet orsakar skada eller fara för sig själv. Sådant beteende kan vara till exempel fortlöpande frosseri, rusmedelsbruk som innebär en hälsorisk eller överdrivet risktagande i trafiken. Årligen begår över finländare självmord. Fastän antalet är högt, har ändå antalet självmord minskat under de senaste femton åren. Sannolikt har förbättrad identifiering av depression och av andra självmordsrisker, en tidigare behandlingsinledning och förbättrad behandling bidragit till denna minskning. Trots detta är självmord fortfarande den näst vanligaste dödsorsaken bland unga män. Självmordsförsökens antal är tiofalt större än antalet genomförda självmord. Riskfaktorer Det finnsinte någon enskild, entydig orsak bakom självmord. Ju fler samtidiga riskfaktorer, desto högre är självmordsrisken. Ett självmordsförsök kan vara ett sista desperat försök att klara upp sitt liv, en strävan att komma ur den outhärdliga situationen, inte nödvändigtvis en önskan att dö. En känsla av hopplöshet under en längre tid och förlust av livslust kan vara både ett symtom på depression och göra personen mottaglig för depression, kroppssjukdomar och självmord. Det finns ett klart samband mellan förstämningssyndrom och självmord. Nästan alla som begått självmord har lidit av depression före sitt självmord. Självmordsbenägenheten ökar av tidigare självmordsförsök, svår depression och överdriven alkoholkonsumtion. Efter utskrivning från psykiatrisk sjukhusvård är självmordsrisken hög. Omständigheter som kan förebåda självmordsförsök självdestruktiva tankar tidigare självmordsförsök hopplöshet långvarig depression ensamhet 26

27 DEL 1 Självdestruktivt beteende och självmord socialt främlingskap verbala varningar: jag orkar inte mera, allt är förgäves paketering av det egna livet på förhand dumdristigt beteende som leder till farliga situationer stor alkoholanvändning en nära anhörigs eller god väns självmord eller självmordsförsök familj som inte mår bra egen eller föräldrars skilsmässa svåra livshändelser ångestväckande trosfrågor Självmord är även ett mått på illabefinnande i samhället. Strukturella samhällsfaktorer, såsom arbetslöshet, bostadslöshet och brister i vård- och stödtjänster har en stor betydelse för människornas illabefinnande. Självmord skall inte heller glömmas bort i den offentliga debatten. Man måste lära sig att diskutera självmord utan att moralisera eller anklaga. Av den deprimerade kan och bör man fråga, huruvida han eller hon övervägt självmord. Det är fel att tro att den som yttrar sina självmordsavsikter inte skulle begå självmord. Det är skäl att ta den egna och andras depression på allvar, och om alkohol börjar fungera som ett botemedel vid motgångar i livet, är det orsak att söka hjälp; eftersom dessa är allvarliga varningssignaler. Också alla medmänniskor borde ha mod att känna igen dessa varningssignaler och ställa upp med stöd. Självdestruktivt beteende hos barn och unga Ungdomar funderar mycket på frågor kring liv och död. Tankar på självmord hör dock inte till en sund utveckling. Personer under 15 år begår inte i allmänhet självmord, eller åtminstone saknas kunskap om dessa. Efter denna ålder ökar självmordsrisken och antalet självmordsförsök stiger. Flickorna gör oftare självmordsförsök, medan pojkarnas försök oftare leder till döden eftersom deras metoder är våldsammare. Ett självmordsförsök är ofta ett rop på hjälp från den unga. En ung person är också mera impulsiv än en vuxen, då unga inte har samma livserfarenhet och resurser att klara sig som den vuxne har. Av flickor i högstadieåldern har 4 8 % och av pojkarna 2 4 % gjort ett självmordsförsök under det senaste året. Bland flickorna är självmordsförsök ungefär dubbelt vanligare än hos pojkar. Majoriteten av ungdomarnas självmordsförsök leder inte till döden, även om avsikten varit allvarlig. Ungefär en tredjedel av ungdomarna som gjort självmord har ett tidigare självmordsförsök bakom sig. Ett tidigare försök är den viktigaste enskilda faktorn som kan förutspå ett senare självmord. Varje ung person som gjort ett självmordsförsök behöver därför utöver annan sjukvård även en ungdomspsykiatrisk konsultation. 27

28 DEL 1 Självdestruktivt beteende och självmord Största delen av ungdomarnas självmordsförsök är impulsiva. Ett själsligt nödläge, som ur en vuxens synvinkel kan verka ganska obetydligt, kan speciellt för en ung person vara ödesdigert. En stor del av försöken görs under påverkan av rusmedel. Alkohol har en dubbel inverkan: förutom att ruset sänker impulskontrollen hör även en förhöjd självmordsrisk samman med långvariga missbruksproblem. Självmord bland äldre Ensamhet, känslor av hopplöshet och sjukdomar har ökat antalet självmord bland äldre. En åldrings självmordsförsök är alltid en sak att ta på yttersta allvar. När en åldring talar om självmord, ligger det en allvarlig avsikt bakom. Psykisk ohälsa är mycket allmänt förekommande bland äldre. Undersökningar ger vid handen att % av över 65-åringarna lider av psykisk ohälsa. Det har konstaterats att % av de åldringar som befinner sig i anstaltsvård lider av psykisk ohälsa. Bland de äldre uppträder samma slag av psykiska problem som i den medelålders befolkningen. Dessutom finns bland de äldre en avsevärd mängd olika psykiska symtom som hänför sig till kroppssjukdomar. Varannan dag begås självmord av en åldring i Finland. Självmorden bland över 65-åringar har fördubblats jämfört med för 50 år sedan. Depression är den viktigaste bakomliggande orsaken till självmord. Åldringar väljer oftare än ungdomar en våldsam självmordsmetod, (Pitkälä, m fl 1999), kanske för att åldringarna är mera definitiva i sitt beslut än ungdomarna, vars självmord eller självmordsförsök ofta är mera ett rop på hjälp. I undersökningar har framkommit att äldre personer som begått självmord har haft hälsovårdskontakter före självmordet, men att de sällan yppat sina planer. Äldre personer som gjort självmord har mera sällan haft psykiatrisk vårdkontakt än de yngre åldersgrupperna och bara 8 % av de äldre personer som tagit sitt liv fick depressionsmedicin. Riskfaktorer för självmord bland äldre personer är manligt kön, avslutning av arbetslivet, livspartnerns död, social isolering, psykisk eller somatisk sjuklighet. Även känslor av ökande hjälplöshet och tilltagande beroende av andra personers hjälp kan ligga bakom en åldrings självmord. Självmord i arbetssamfundet En arbetskamrats självmord är ett hårt slag för hela arbetsgemenskapen. I arbetsplatsens krisplan kan det vara bra att färdigt planera för en dylik krissituation, så att inte saken sopas under mattan och arbetskamraterna lämnas ensamma med sin sorg. Det är bra att omedelbart samlas till ett gemensamt tillfälle, där arbetskamraterna informeras om det inträffade. Dessutom bör arbetskamraterna enligt behov erbjudas samtalshjälp för att kunna gå igenom det inträffade. 28

29 DEL 1 Självdestruktivt beteende och självmord För de kvarvarande det viktigt att få minnas den avlidne. Det är ett sätt att ta farväl av den döda. Man bör diskutera med de anhöriga huruvida de närmaste arbetskamraterna kan delta i begravningen eller alternativt kan en egen minnesstund hållas på arbetsplatsen. Återhämtningen efter en närståendes självmord tar tid Förluster är en del av livet. En av de tyngsta erfarenheterna är en närstående persons självmord. Att återhämta sig efter detta är en process med många skeden, utan genvägar. Under processen måste man lära sig att avstå, sörja och förlåta. För att kunna återhämta sig behöver människan kunna förlita sig på att hon trots allt har krafter att gå vidare. Anhöriga till den som begått självmord behöver ofta professionell hjälp: oförmåga att tala om det som hänt, skuldkänslor, skam och isoleringstendenser kan leda till psykisk eller fysisk sjukdom. Utan stöd kan en förälders självmord bli en oövervinnelig sak speciellt för ett barn. En traumatisk upplevelse kan även kräva rehabilitering för bibehållande av arbets- och studieförmågan. Sorg och sörjande Vanligtvis försöker människan först skydda sig mot den alltför tunga förlusten genom att förneka det inträffade. Först när människan accepterar verkligheten, kan sörjandet börja. Till sorgen hör ofta svåra känslor, såsom ångest och depression, att dra sig undan och känna skuldkänslor, sömnsvårigheter, fientlighet, dolda känslor samt fysiska symtom. Efter denna tunga och resurskrävande fas följer ofta lamslagenhet och trötthet. Då finns man bara till och försöker klara av vardagen, men samtidigt samlar man krafter. Sorgens mognande är individuellt. Den sörjande bör få tid att återhämta sig, ingen kan uppskatta den tid sorgen kräver. Psykiska symtom kan uppträda även en lång tid efter en närståendes död. Hur hjälpa en person i självmordsfara? Vid kriser förstärks betydelsen av anhörigas skyddsnätsfunktion. Om du märker att någon dig närstående varit deprimerad en längre tid eller på något sätt gett uttryck för självmordstankar, är det skäl att se till att personen snabbt får hjälp. Om den som planerar självmord inte själv vill ta kontakt med sakkunniga, kan en anhörig eller vän kontakta exempelvis den landsomfattande kristelefonen som upprätthålls av Föreningen för Mental Hälsa i Finland. Där får man råd och anvisningar. I huvudstadsregionen kan man begära att Föreningen för Mental Hälsas SOS-bil (tel ) gör ett hembesök under vilken tid som helst på dygnet. 29

30 DEL 1 Självdestruktivt beteende och självmord Det är skäl att lära sig att samtala med den som befinner sig i självmordsfara utan att moralisera och anklaga, men öppet och genom att tala om saker med deras rätta benämningar. Om alkohol börjar vara en fortlöpande medicin mot depression, är det skäl att uppmana att snabbt söka hjälp. Man bör inte jaga upp sig i situationen, utan agera lugnt. Vid en krissituation bör man själv ledsaga personen till behandlingsplatsen. I Helsingforsregionen kan man också alarmera SOS-bilen för ett besök. Hur föra på tal? frågor som underlättar: Har du på sistone känt dig starkt pressad eller har du varit deprimerad?. Vad gör dig deprimerad/stressar dig? Vad beror den här stressen/ depressionen på?. Har du haft självmordstankar?. (En direkt fråga leder inte till självdestruktivt beteende, utan visar att du verkligen vill hjälpa.) Stöd och hjälp i övrigt I en krissituation är det skäl att kontakta närmaste hälsovårdscentral eller sjukhus. Den som gjort ett självmordsförsök bör även garanteras tillräcklig eftervård, speciellt ifall personen är deprimerad eller lider av andra psykiska symtom. Anhöriga och närstående till den som begått självmord behöver hjälp, eftersom självmord fortfarande är tabu i vår kultur. Bland de anhörigas känsloregister kan känslor av skuld och skam vara de som upplevs starkast. Även de anhöriga kan befinna sig i högriskzonen för självmord, och i en del fall kan självmord finnas som en problemlösningsmodell i släkten. Bland andra Föreningen för Mental Hälsa i Finland arrangerar yrkesmässigt handledda stöd- och rehabiliteringsgrupper för anhöriga till personer som begått självmord samt för föräldrar som förlorat sina barn. Stödgrupperna är viktiga för alla parter. Kriscentralerna ordnar även eftersnack eller med andra ord debriefing för de som så önskar. Många upplever tröst i sorgen av till exempel musik. Klassisk musik har konstaterats ha en lugnande inverkan, men lika bra kan det fungera med den egna favoritmusiken. Tröst kan man även få av diktböcker. 30

31 DEL 1 Självdestruktivt beteende och självmord Kontaktuppgifter till stödtjänster (mera information i slutet av boken): Egen hälsocentral eller sjukhus Lokalt kriscentrum Landsomfattande kristelefon (Föreningen för Mental Hälsa i Finland): telefon (må ti lö , sö ) SOS-bilen i huvudstadsregionen (Föreningen för Mental Hälsa i Finland): telefon Församlingarnas samtalstjänst Församlingarnas samtalstjänst svarar i hela landet under förnattens timmar på svenska på: (i områden med riktnummer 06, kl ) (i områden med riktnummer 09, kl ) (i övriga områden, kl ) Om du ringer med mobiltelefon ska du välja riktnummer före nummer och Surunauha (Itsemurhan tehneiden läheiset ry): (må , to ) Den egna församlingen 31

32 DEL 1 Självdestruktivt beteende och självmord VAD KAN JAG GÖRA? GRÄNSER FÖR HJÄLP Tankar på självmord är ett tecken på att den psykiska hälsan har rubbats, därför är det skäl att ta en människa som talar om självmord på allvar. Du kan bedöma riskerna för självdestruktivitet genom att ställa tre direkta frågor. Hjälp en självdestruktiv människa genom att snabbt söka hjälp för honom eller henne ta omedelbart kontakt med den närmaste hälsovårdscentralen eller ring det allmänna nödnumret 112 och be om tilläggsanvisningar. ar. Lämna inte en självdestruktiv människa ensam. Download versio ion Som källor har använts: Heiskanen, T.: Suomalaiset selviytyjät. Tarinoita elämästä, kriiseistä, selviytymisestä. Tammi Heiskanen, T., Salonen, K.: Selviytymisopas. Elämästä, mielenterveydestä, vaikeuksista. SMS-Tuotanto Oy, Suomen Mielenterveysseura Heiskanen, T., Salonen, K.: Miten hoidan mielenterveyttäni. SMS-Tuotanto Oy, Suomen Mielenterveysseura Läs mera: Heiskanen, T.(red.).: Särkynyt sydän. Omainen ja itsemurha. Suomen Mielenterveysseura Erkkilä, J., Holmberg, T. m.fl. :Surevan lapsen kanssa. SMS-Tuotanto Laimio, A. (red.).: Yhdessä suru on helpompi kantaa. SMS-Tuotanto

33 DEL 2 Psykisk ohälsa 33

34 Denna del behandlar depression, ångestsyndrom, beroendesjukdom och psykos. För dessa störningar, problem och sjukdomar har i Australien utvecklats en första hjälpmodell i fem steg. Denna del baserar sig huvudsakligen på den australiska Mental Health First Aid Manual, som Föreningen för Mental Hälsa i Finland har omarbetat för Finland. Vad är första hjälpen? Första hjälpen är den hjälp som ges till den skadade innan medicinsk vård finns att tillgå. Målsättningen med första hjälpen är: 1. Att skydda livet 2. Att sträva till att hindra skadan eller sjukdomen från att förvärras 3. Att främja tillfrisknandet 4. Att erbjuda stöd åt den sjuka eller skadade Varför behövs psykiska första hjälpen? Psykisk ohälsa är allmänt förekommande. Speciellt depression, ångest och missbruk av alkohol och andra rusmedel är allmänt förekommande. Sannolikt är att människor själva eller någon i deras nära krets under någon period i livet lider av psykisk ohälsa. Psykisk ohälsa är förknippat med en stämpel. Folk skäms fortfarande över att prata om sina psykiska störningar och problem med sin familj, vänner eller arbetskamrater. Detta kan avhålla personen från att söka hjälp, eftersom folk är bekymrade över vad andra ska tänka om dem. Många har inte tillräcklig kunskap om hur man identifierar psykisk ohälsa och vilka vårdformer som står till buds. I så fall man kanske helt låter bli att söka hjälp, eller också söker man fel sorts hjälp. Ju mera kunskap man har om psykiska problem, desto naturligare känns det att delge andra sina problem och det underlättar hjälpsökandet. Proffshjälpare såsom hälsocentralläkare, psykoterapeuter, psykiatriska sjukskötare, mentalvårdare, psykologer och psykiatrer kan bistå med hjälp vid psykisk ohälsa och psykiska sjukdomar. Det är inte alltid möjligt att omedelbart få professionell hjälp, och det är inte heller alltid påkallat. Medmänniskor kan erbjuda omedelbar hjälp och stöd samt vid behov vägleda vidare till professionell hjälp. 34

35 En del psykiska störningar och sjukdomar kan försvåra eller fördunkla tankefunktionen och det rationella beslutsfattandet. Då observerar personen nödvändigtvis inte att effektiv hjälp finns att få, eller identifierar överhuvudtaget inte något hjälpbehov. Medmänniskorna kan inte veta hur de ska reagera i olycksfallssituationer, ifall de inte fått förstahjälputbildning. Även rädsla för att göra fel kan hindra folk från att hjälpa. Det här gäller såväl fysisk som psykisk första hjälp. Fem grundsteg I psykiska första hjälpen finns det fem grundsteg: 1. Bedöm den hjälpsökandes eventuella självdestruktiva risk 2. Lyssna lugnt utan att moralisera 3. Uppmuntra och informera om viktiga saker 4. Uppmuntra till att vid behov söka professionell hjälp 5. Uppmuntra den hjälpsökande till att ta hand om sig själv Målsättningar för psykiska första hjälpen: 1. Skydda livet ifall man misstänker att personen kan skada sig själv eller andra 2. Erbjuda hjälp för att förhindra att de psykiska problemen förvärras 3. Främja uppnåendet av en god psykisk hälsa och stöda egna resurser och styrkor 4. Vid behov vägleda vidare till professionell hjälpare Invaliditet förorsakad av psykisk ohälsa Psykisk ohälsa kan förorsaka invaliditet på motsvarande sätt som långvariga fysiska sjukdomar gör. Invaliditet syftar här på den mängd av svårigheter och nackdelar som psykiska störningar ger upphov till i fråga om arbetsförmåga och förmåga att ta hand om sig själv samt förmåga att vårda familje- och vänskapsförhållanden. I Holland har undersökts, i vilken utsträckning fysiska och psykiska problem kan invalidisera (Stouthard m fl 1997). När man undersöker de problem som förorsakas av psykiska sjukdomar, är det behjälpligt att jämföra dem med lika invalidiserande fysiska problem. Här följer några exempel ur den holländska undersökningen: 35

36 En medelsvår depressions invalidiserande inverkan motsvarar den invalidiserande inverkan sjukdomar som till exempel multipel skleros, svår astma, kronisk hepatit B eller dövhet har på individen. Den inverkan en svår posttraumatisk stressreaktion har, motsvarar den negativa inverkan som orsakas av förlamning i nedre extremiteter. Den negativa inverkan som förorsakas av svår schizofreni kan jämföras med helkroppsförlamning. Avståndstagande och stämpling orsakar ytterligare lidande för personer med psykisk ohälsa. Världshälsoorganisationen WHO betonar, att personer som lider av psykiska störningar i huvudsak ska behandlas på samma sätt som fysiskt sjuka personer (WHO 1996). Människor som lider av psykisk ohälsa, behöver respekt och stöd på samma sätt som vem som helst. Det finns ingen klar gräns mellan sjuk och frisk. Många av de psykiska symtom som gör oss bekymrade, hör även till ett normalt liv. I dagens värld görs många symtom till läkarvetenskap, trots att de inte kan behandlas med läkarvetenskapliga medel. Vår sinnesstämning kan tidvis växla avsevärt, och ett tillfälligt psykiskt illamående behöver inte alls innebära ett hjälpbehov, utan innebär en reaktion på den aktuella livssituationen som just då känns övermäktig. Psykisk ohälsa kan yttra sig på många olika sätt och det finns inte ett enskilt, entydigt symtom som skulle vara gemensamt för alla. Vanligen yttrar sig svårigheterna som vardagliga saker som bekymrar och förbrukar krafter. Eller så kan de dölja sig bakom psykosomatiska känningar och känns som kroppsliga smärtor. De påverkar även tankar, föreställningar, attityder och minne. Det finns många slag av psykisk ohälsa och de grupperas i olika klasser enligt vanligast förekommande symtom och symtomens svårighetsgrad. Klassificeringen sker alltså enligt syndrom, inte enligt personer. Samma person kan samtidigt ha många olika syndrom som kräver behandling. Det är fråga om störningar i psykiska hälsan när symtomen orsakar lidande eller psykiskt illamående, begränsar funktions- och arbetsförmåga eller möjligheter att delta och klara sig. I sin allvarligaste form kan de vara närapå totalt invalidiserande, och utestänga personen från samhällets funktioner och sociala relationer. Stöd från närstående personer har stor betydelse för att hålla störningen under kontroll och för personens rehabilitering. 36