Vård- och nyttjandeplan Kyrkslätt-Porkala fiskeområde

Transkript

1 Förslag till stämman Språkgranskning och layout under arbete. Vård- och nyttjandeplan Kyrkslätt-Porkala fiskeområde Sabina Långström Eva Sandberg-Kilpi Yrkeshögskolan Novia 2010

2 INNEHÅLLSFÖRTECKNING Fiskargillen... 7 RÄTTEN ATT FISKA, FISKETILLSTÅND OCH FISKETURISM Fisketillstånd LOKALA FISKETILLSTÅND OCH FISKETURISMFÖRETAG FRITIDSFISKE Fritidsfiskeföreningar Antalet fritidsfiskare, fångster och redskap i Kyrkslätt FISKEBESTÅNDETS TILLSTÅND OCH LEKOMRÅDEN Öring (Salmo trutta) och lax (Salmo salar) Sik (Coregonus lavaretus) Gädda (Esox lucius) Abborre (Perca fluviatilis) Gös (Sander luciopera) Braxen (Abramis brama) Lake (Lota lota) Flundra (Platichthys flesus) Strömming (Clupea harengus membras) Vassbuk (Sprattus sprattus) Hornsimpa (Triglopsis quadricornis) Mört (Rutilus rutilus) Kräftor Övriga arter LEKOMRÅDEN OLIKA BESTÄMMELSER SOM INVERKAR PÅ FISKET Spöfiskeförbudsområden (LoF 11 ) Fredningsområden (LoF 43 ) Naturskyddsområden Övriga specialområden Allmänt vattenområde Begränsningar för fiske inom Kyrkslätt-Porkala fiskeområde Beslut om fiske som grannfiskeområden fattat UTPLANTERINGAR Fiskerihushållningsavgift FISKEÖVERVAKNING ANNAT SOM INVERKAR PÅ FISKET Gråsäl Skarv Havs- och sjöbottnet som värmekälla FISKEOMRÅDETS MÅL MÅNGSIDIGT FISKE OCH NYTTJANDE AV VATTENOMRÅDEN RAMVERK SOM ANVÄNDS FÖR ATT UPPNÅ MÅLEN Försiktighetsprincipen Skydd av viktiga lek- och yngelområden Skydd av vattenkvaliteten och livsmiljöer Övervakning av fiske Intressebevakning Samarbete Information Stöda utvecklingen av fisket och näringar som stöder sig på fiske... 36

3 Fiskeområdets möjlighet att påverka andras beslut Samarbete ÅTGÄRDER ADMINISTRATION SAMARBETE INFORMATION UTPLANTERINGAR Riktlinjer för utplantering Råd till utplanterare ALLMÄNNA RIKTLINJER FÖR FISKEOMRÅDET FISKEÖVERVAKNING DELÄGARLAG FISKEGUIDEVERKSAMHET EKONOMI 44 VERKSAMHETSBIDRAG ERSÄTTNINGAR TILL VATTENÄGARE REGLER OCH RÅD TILL FISKARE UPPFÖLJNING KONTAKTUPPGIFTER KÄLLFÖRTECKNING BILAGOR 1 Bilaga 1. Yrkesfiskarnas fångst i fångstrutorna 53 och

4 FÖRORD Lagen om fiske 286/ kräver att man bibehåller produktiviteten i vattenområden och ett rationellt utnyttjande av fiskebestånden. Enligt Lag om fiske 79 skall varje fiskeområde ha en plan för nyttjande och vård, som innehåller information om bl.a. fiskresursernas omfattning och tillstånd, det nuvarande nyttjandet och, de allmänna målen för vården och nyttjandet av fiskbestånden Plan för nyttjande och vård utgör en anvisning för vården av fiskbeståndet och ordnandet av fisket inom fiskeområdet. En innehavare av fiskerätt eller en medlem i fiskeområdets stämma eller fiskeområdets styrelse får inte utan grundad anledning genom någon åtgärd eller försummelse försvåra förverkligandet av nämnda plan. Myndigheter samt fiskelagen inom fiskeområdes vattenområde eller ägarna av skiftat vattenområde skall efter behov taga i betraktande de allmänna riktlinjerna för vården av fisktillgångarna i den för fiskeområdet fastställda planen för vård och nyttjande. Denna vård- och nyttjandeplan baserar sig på information från Vilt- och fiskeriforskningsinstitutets statistik, litteratur, rapporter och information från nätet. Planen är uppgjord av miljöplanerarstuderande Sabina Långström och lektor Eva Sandberg-Kilpi, utbildningsprogrammet för miljöplanering vid Yrkeshögskolan Novia. 1

5 GRUNDDEL ALLMÄNNA UPPGIFTER OM FISKEOMRÅDET Kyrkslätt-Porkala fiskevatten i siffror Kyrkslätt-Porkala fiskeområde ligger i Södra Finlands län. Till Kyrkslätt-Porkala fiskeområde hör fiskevatten inom Kyrkslätt kommun samt havsområdet inom Sjundeå kommun. Till Kyrkslätt-Porkala fiskeområdes grannar hör Esbo i öst, Ingå i väst, Esbo Mankby i nord öst och Sjundeå i nordväst. Kyrkslätt- Porkala fiskeområde består av ett ha stort havs- och ha stort insjöområde. Till fiskeområdet hör 86 insjöar och ca 900 öar och området har en total strandlinje på c. 180 km. Enligt Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet indelning av vattenområden vid Finlands kust i fångstrutor för uppföljning av det yrkesmässiga fisket ligger Kyrkslätt- Porkala fiskeområdet i fångst rutorna 53 och 63 (Fig. 1). Fig.1 Vilt- och fiskeriforskningsinstitutets fångstruta 53 och 63 representerar Kyrkslätt-Porkala fiskeområde. Privata fastigheter inom Kyrkslätt-Porkala fiskeområdet är c. 505 stycken och delägarlag c. 155 stycken. Fastigheter med vattenområden är 660 stycken. 2

6 VATTENKVALITETEN Vattenkvaliteten inom Kyrkslätt-Porkala fiskeområde kontrolleras av Västra Nylands vatten och miljö r.f.. Havsområdet runt Kyrkslätt kontrolleras vid sju fasta kontrollpunkter, fyra väster om Porkala udd och tre öster om udden (Holmberg 2007). Kontrollpunkterna är belägna både i skyddade havsvikar och längre ut i inre skärgården. Pickala vikens vattenkvalitet kontrolleras vid 13 stationer (Fig. 2) och 20 sjöar inom området ingår i kontrollprogrammet (Tab.1). Vattenkvaliteten i havsområdet påverkas till följd av sin öppenhet av Finska vikens allmänna tillstånd. Inga direkta punktutsläpp av avloppsvatten förekommer i området och klart förorenade områden har inte noterats i samband med Västra Nylands vatten och miljös kontroll (Holmberg 2007). Enligt Holmberg (2007) är Långviken områdets frodigaste delområde. En minskning av syrehalterna i de djupare områden och ökade klorofyll-a halter tyder dock på att områdets eutrofieringsgrad har ökat. Detta ses även i den nya klassificeringen av vattendragens tillstånd (Nylands miljöcentral 2008). Enligt den klassificeringen är den ekologiska statusen i området väster om Porkala udd otillfredsställande och området öster om udden har en måttlig ekologisk status. Det ytnära vattnets totala fosfor halt under år 2005 har varierat mellan 35 och 58 µg/l på den västra sidan om Porkala udd och mellan 28 och 43 µg/l på den östra sidan. Pickalaviken belastas av Sjundeå och Kyrkslätt kommun samt Danisco Sugar Ab, Nordic Aluminium Oyj, Prysmian Cables and Systems Oy och Försvarsministeriet (Obbnäs garnison) (Holmberg & Mettinen 2006). Organiskt material som belastar Pickalaviken kommer från Pickalaån och från Pickalavikens avrinningsområde. Under året 2005 stängdes Kyrkslätt Strömsby vattenreningsverk vilket ledde till en minskad belastning av Pickalaviken. Till Pickalaviken släpptes ut år 2005 (Holmberg & Mettinen 2006) 0,7 kg fosfor, 44,1 kg kväve per dygn och den biologiska syreförbrukningen (BOD 7 ) var 22 kg syre/dygn. 3

7 Syrehalten i viken under året 2005 var god, men under sensommaren kunde man se att syrehalten sjunkit i bottenvattnet. Under augustimånad hade även ytvattnets syrehalt sjunkit en aning (Holmberg & Mettinen 2006). Figur 2. Västra Nylands Vatten och Miljös kontrollpunkter för vattenkvalitet i havsområdet runt Kyrkslätt Esboviken I fiskeområdets nordöstra del finns ett tudelat naturaområde, Esboviken Bastviken som ligger på gränsen mellan Esbo och Kyrkslätt. Nylands miljöcentral har år 2008 sammanställt en skötsel- och nyttjandeplan (Helminen et al. 2008) för området där det bl.a. ingår skötsel och uppföljning av fiskbestånden i området. I planen presenteras 4

8 tillståndet i Esbovikens i dag och vad som påverkar det. Tillståndsbeskrivningen omfattar vegetationen, vattenkvaliteten, fågelfaunan, förekomsten av stora natebocken, andra djurarter, jakt och fiskeintensiteten. Esbovikens areal är 220 ha. Den statsägda Fiskarsbacken ingår i det riksomfattande lundskyddsprogrammet och den innersta delen av Esboviken inklusive stränder ingår i det riksomfattande skyddsprogrammet för fågelrika sjöar och havsvikar. Bastuviken ingår i Naturaområdet eftersom här förekommer en sårbar art, stora natebocken (Macroplea pubipennis). Vattenkvaliteten kontrolleras i en provpunkt (max. djup 16 m) i mitten av viken. Vattenkvaliteten i området påverkas troligtvis mest av jordbruket. En allmän förbättring av vattenkvaliteten har noterats. Syre förhållandena i djupvattnet har förbättrats sedan 1980-talet framförallt under vintern. Under 1980 och 90-talet förekom vintertid syrebrist i djupvattnet. Även klorofyll-a halterna, som ger information om växtplankton produktion, totalfosfor och totalkväve uppvisar en sjunkande trend. Till Esboviken kommer en stor mängd sediment från tillrinnigsområdet vilket man i skötsel- och nyttjandeplanen rekommenderar att åtgärdas genom anläggning av sedimentationsbassänger och skyddszoner. Information om Esbovikens fiskbestånd har sammanfattats i en undersökning av Lintinen (2007). I undersökningen framgår att öring, flundror och andra mer havslevande arter förekommer i Esbovikens södra del medan mörtfisk, gädda och abborre förekommer mer allmän i vikens innersta delar. 5

9 Tabell 1. Översikt av insjöarnas ph, syrehalt, avrinningsområde, näringshalter samt övriga åtgärder som utförts (Ranta 2002). * Dricksvatten tas från sjön. Namn Tillrinningsområde Buffertförmåga/ ph Syre Djupström skog god/6,6 syrebrist kan förekomma 3,2 Vattenutbyte (mån.) Finnträsk låg/6,4 17,7 Näringsgrad Skötselåtgärd Haapajärvi skog, åker god/7,3 syrebrist under vintern 1,7 frodig Hauklampi skog god/6,6 syrebrist kan förekomma 1,7 åker, god/7,3 syrebrist kan förekomma 17,9 grumlig Hepari bosättning Juusjärvi nöjaktig/7,0 syrebrist kan förekomma 64,9 låg Kolmpera nöjaktig/6,4 goda 12,5 Kurkisto god/7,0 goda 28,8 ökad belastning Lamminjärvi skog, bosättning god/6,7 4,6 ökad belastning Lappböleträsk skog god/6,7 goda 2,5 slåtter, muddring, justering av vattennivå Lemetti låg/6,2 syrebrist kan förekomma 6,0 hög algproduktion Stora-Lonoks träsket god/6,8 goda 0,3 hög Meikoträsket* skog nöjaktig/6,3 syrebrist kan förekomma 75,1 Perälänjärvi skog god/6,4 syrebrist kan förekomma 1,2 Petäjärvi god/6,9 syrebrist kan förekomma 7,0 frodig slåtter, muddring Molnträsk nöjaktig/6,6 syrebrist kan förekomma 5,3 muddring Storträsk god/7,1 syrebrist kan förekomma 14,1 frodig Särkijärvi skog låg/6,8 syrebrist kan förekomma 40,7 frodig yttre belastning bör minskas Tampaja god/7,0 syrebrist kan förekomma 64,6 Vitträsk skog nöjaktig/7,2 syrebrist kan förekomma 180,0 Humaljärvi utplantering av gädda, gös och karp 6

10 YRKESFISKE Yrkesfiskare delas in i tre kategorier, I III. Hur stor del av en persons inkomst erhålls via fiske och förädling av den egna fångsten avgör till vilken grupp man räknas. Grupp I består av fiskare som får minst 30 % av sina inkomster via fiske, grupp II % och grupp III mindre än 15 %. Yrkesfiskare som hör till grupp I har rätt till EU-stöd och rätt att hyra fiskeplats på allmänt vattenområde av TE-centralen för fiske av lax och öring med ryssja. De fiskare som klassas som grupp I och II är berättigade att använda yrkesfiskares redskap som avses i förordningen om fiske. I hela Nyland fanns år 2006 totalt 241 yrkesfiskare varav 115 i grupp I, 11 i grupp II och 115 i grupp III (Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet 2007a). Enligt Kyrkslätt-Porkala fiskeområdes styrelses uppgifter bedriver ca fem personer yrkesmässigt fiske på fiskeområdets vatten. Fiskargillen Kyrkslätt fiskargille r.f. grundades 1907 och torde vara det äldsta fiskargillet i Nyland. Målet var att samla fiskare och vattenägare under samma tak för att därmed lättare kunna arbeta för och lösa problem inom fisket på orten. Gillets huvudsakliga verksamhetsområde fram till parentesen var Porkala udd med närbelägna holmar. Det var under denhär tiden gillet var som aktivast och hade som mest omkring 100 medlemmar. Efter återlämnandet av Porkala flyttades tyngdpunkten på gillets verksamhet västerut till området mellan Porkala udd och Pickalaåmynning. Samtidigt minskade antalet gillesmedlemmar kraftigt då över hälften av fiskarfamiljerna inte återvände till området. Inom själva fisket var strömmingen den ekonomiskt mest betydande fisken fram till början av 1990-talet. Före krigen fiskade man strömming och vassbuk med nät för bl.a konservindustrin på Porkala udd. Efter parentesen låg tyngdpunkten på vårfisket med strömmingsryssjor och största delen av fångsten gick till minkfoder. Av övriga fiskarter var braxen, lake och gädda ekonomiskt sett mycket viktiga för fisket. Torsken, som det förekom rikligt av under krigsåren, kom tillbaka i slutet av 1970-talet. Från att ha klassats till foderfisk steg torskens värde brant och den blev vid sidan av strömmingen en mycket viktig fisk för yrkesfiskarna fram till slutet av 1980-talet. I och 7

11 med ibruktagandet av djupa bottennät i slutet av 1970-talet fick också gösen en mera betydande roll för fisket. Sedan början av 1990-talet har gösen varit den mest betydande fisken för yrkesfiskarna i gillet. Idag lever Kyrkslätt fiskargille en tyst tillvaro som så många andra gillen längs med kusten. Enda verksamheten är de årliga utplanteringarna av fiskyngel. Av gillets dryga 20 medlemmar är endast 3 yrkesfiskare. Sälens förekomst i innerskärgården kombinerat med dåliga isvintrar har medfört stora problem för fiskarna. Därtill är en kraftigt ökande skarvstam och dess möjligen negativa inverkan på fisket ett ytterligare problem. I ett examensarbete, Ammattikalastus Kirkkonummella - Kyrkslätt fiskargille 100 vuotta, av Suvi Giers (2006) från Åbo yrkeshögskola finns utförlig information om fiskargillets historia och verksamhet. Fångststatistik I bilaga 1 finns information om yrkesfiskarnas totala fångstmängd i fångstrutorna 53 och 63 under åren Nedan en sammanställning av den yrkesmässiga fångsten från år 2000 till 2006 för strömming, vassbuk, gädda, abborre, gös, sik, lax och öring (Fig. 3 8). Vid jämförelse av fångsten av vassbuk och strömming från år 2000 till 2006 i fångstruta 53 och 63 kan man se en tydlig nedgång vid år 2003 (Fig. 3, 4). Strömmingens tillväxt avtog markant redan vid mitten av 1980-talet. Detta anses bero på en sämre födotillgång. Efter år 1997 har tillväxten blivit något snabbare, men den avtog igen år 2004, särkilt vad beträffar 2-5 åringar. Strömmingens förökning har under åren 1986 till 2001 varit under medeltalet. Fångsten av gädda, abborre och gös har i fångstruta 53 hållits relativ stabil medan fångsterna av gädda i ruta 63 minskat åren 2005 och 2006 (Fig. 5, 6). Konsumenternas intresse för gädda har också avtagit. Laxfångsten har i fångstruta 53 minskat från ca kg sedan år 2000 till ca kg år 2006 (Fig. 7). I fångstruta 63 var laxfångsten år 2006 endast 149 kg jämfört med ca kg från år 2003 till 2006 (Fig. 8). Gråsälen förorsakar stora problem för laxfisket, t.ex. år 2006 har yrkesfiskarna vid Finska kusten bokfört 56 ton lax som kastats bort på grund av sälskador. 8

12 Kg Kg Fångstruta Strömming Vassbuk Figur 3. Yrkesfiskarnas fångst av vassbuk och strömming i fångstruta 53 under åren (Pirkko Söderkultalahti 2007). Fångstruta Strömming Vassbuk Figur 4. Yrkesfiskarnas fångst av vassbuk och strömming i fångstruta 63 under åren (Pirkko Söderkultalahti 2007). 9

13 Kg Kg Fångstruta Gädda Abborre Gös Figur 5. Yrkesfiskarnas fångst av gädda, abborre och gös i fångstruta 53 under åren (Pirkko Söderkultalahti 2007). Fångstruta Gädda Abborre Gös Figur 6. Yrkesfiskarnas fångst av gädda, abborre och gös i fångstruta 63 under åren (Pirkko Söderkultalahti 2007). 10

14 Kg Kg Fångsruta Sik Lax Öring Figur 7. Yrkesfiskarnas fångst av sik, lax och öring i fångstruta 53 under åren (Pirkko Söderkultalahti 2007). Fångsruta Sik Lax Öring Figur 8. Yrkesfiskarnas fångst av sik, lax och öring i fångstruta 63 under åren (Pirkko Söderkultalahti 2007). 11

15 RÄTTEN ATT FISKA, FISKETILLSTÅND OCH FISKETURISM Genom att betala den länsvisa spöfiskeavgiften är personer mellan 18 och 64 år berättigade till handredskapsfiske med spö, rulle eller ett bete, och trollingfiske med ytterligare ett viktdrag. Undantagsfall är forsar och strömdrag i lax- och sikförande vatten samt områden som med stöd av någon annan bestämmelse förbjuder fiske. På vattenområde i den yttre skärgården får, den som inte endast tillfälligt är bosatt i kommunen, fiska strömming, siklöja, vassbuk samt nors med nät. Vid anordnade fisketävlingar som mete, pilkfiske och handredskapsfiske eller andra motsvarande anordnade tillställningar, som guidade fisketurer, skall också tillstånd av fiskerättsinnehavaren inhämtas. Erhållas. Fisketillstånd Om mete och pilkfiske bedrivs på det sätt som bestäms i lagen om fiske behövs inget tillstånd för dem. Med stöd av skilda beslut kan fiske som baserar sig på den länsvisa spöfiskeavgiften vara förbjudet på vissa vattenområden. Systemet för fisketillstånd i Finland är sammanställt i tabell 2. Tabell 2. Systemet för fisketillstånd i Finland (Lag om fiske 286/82, Lag om ändring av lag om fiske 1355/93 och 1045/96). Under 18 år och 65 år fyllda * år Mete och pilkfiske 1) 2) Avgiftsfri, allmän fiskerätt Avgiftsfri, allmän fiskerätt Spöfiske Kast- eller trollingfiske med 1 (ett) spö 1), 2) Inte statens fiskevårdsavgift. Inte den länsbaserade spöfiskeavgiften. Statens fiskevårdsavgift samt därtill antingen den länsbaserade spöfiskeavgiften eller vattenägarens lov. Annat fiske Trollingfiske med mera än ett spö. Annat fiske och fångst av kräftor. * Åldern skall på ett pålitligt sätt kunna bevisas Inte statens fiskevårdsavgift. Alltid vattenägarens lov. Statens fiskevårdsavgift samt alltid vattenägarens lov. 1) Rätten att fiska är dock begränsad på sådana vattenområden där fiske med stöd av någon annan författning eller något beslut är förbjudet. 2) Spö med rulle som inte lämpar sig för kastfiske får användas. Vid utarrendering av fiskerätt skall yrkesfiskets intressen särskilt beaktas. 12

16 LOKALA FISKETILLSTÅND OCH FISKETURISMFÖRETAG Fisketillstånd säljs av Kyrkslätt kommun, Vanda, Esbo samt Helsingfors stad. I Kyrkslätt är det vid kommunens betjäningspunkt på Stationsvägen som fisketillstånd säljs. Delägarlagen (Tab. 3) säljer fisketillstånd till sina delägare och kan också sälja tillstånd till lokalbefolkningen, sommargäster och även till utomstående personer. Tabell 3. Delägarlag inom Kyrkslätt-Porkala fiskeområde år By Areal Ägare Kontaktperson 414 Evitskog 261,6 Evitskog byns samfällda vattenområde Lostedt Börje 425 Haapajärvi 102,3 Haapajärven osakaskunta Malmström Bertil 449 Koskis-Navala 94,9 Koskis-Navalan osakaskunta Blom Ilpo 452 Kylmälä 131,4 Sjökulla fiskelag Malmström Kaj 452 Kylmälä 18,6 Kylmälän osakaskunta Sarkio Antti 466 Näse 38,0 Näsen kalastuskunta Nevalainen Matti 470 Porkkala 423,9 Öfvergårdin kalastuskunta Häggström Paul 476 Smedsby 71,2 Smedsbyn osakaskunta Silvennoinen Hannu 498 Österby 123,0 Österbyn kalastuskunta Köhler Hans 876 Samfällt vattenområde 356 Bobäck-Vitträsk fiskelag Björkqvist G-Peter 876 Samfällt vattenområde 46,1 Friggesby-Stubbansin-Våransin osakaskunta Gröhn Kurt På fiskeområdet verkar flera olika fisketurismföretag. Företagen ordnar resor inriktade på fiske men även på skärgårdskultur som området har ett erbjuda. FRITIDSFISKE Fritidsfiskeföreningar Fritidsfiskeföreningar inom fiskeområdet ordnar såväl spöfiske, mete som pilktävlingar. Antalet fritidsfiskare, fångster och redskap i Kyrkslätt Bland fritidsfiskare var de populäraste fiskeredskapen på Nylands vattenområde kastspö, metspö och nät under året 2005 (Toivonen 2006). I Kyrkslätt- Porkala fiskeområdet spöfiskades det dygn under år 2005, jämfört med dygn år 2001 (Tabell 4). Spinnfiske med vatten ägarens tillstånd, mete och 13

17 pilfiske samt annat fiske med vatten ägarens tillstånd har hållits rätt lika år 2001 och Tabell 4. Fritidsfiske inom Kyrkslätt-Porkala fiskeområde år 2005 jämfört med 2001 (Toivonen et al. 2002, Toivonen 2006). Fritidsfiske, dygn/år Spinnfiske med länskort Spinnfiske med vatten ägarens tillstånd Mete och pilkfiske Annat fiske med vatten ägarens tillstånd FISKEBESTÅNDETS TILLSTÅND OCH LEKOMRÅDEN Västra Nylands vatten och miljö har utfört en fiskeriekonomisk undersökning för fisket i Pickalaviken år 2007 (Valjus 2008). Utgående från undersökningen, som baserar sig på resultat insamlat m.h.a. enkäter, har man noterat förändringar i vissa arters förekomst under perioden (Tab. 5). Tabell 5. Arter som förekommer i Pickalaviken och beståndsutveckling under tiden 2000 till 2007 enligt Valjus (2008) Art Abborre Ål Gädda Flundra Gers Vassbuk Gös Nors Braxen Lax Lake Siklöja Sik Strömming Mört Id Öring Vimba Förekomst tidigare rätt riklig, numera minskad fåtalig den tidigare återhämtade förekomsten nu åter minskad fåtalig vid utkanten av undersökningsområdet vanlig en del talrik, men har minskat (även storleken) vid lek under våren riklig förekomst i Pickalaån riklig en del på sensommaren och tidig vår, främst utanför undersökningsområdet tidigare tämliga vanlig, numera minskad förekomst fåtalig bestånden något ökade tillföljd av utplantering riklig förekomst vid lektid riklig fåtalig en del under senhösten och tidig vår, huvudsaklig förekomst utanför undersökningsområdet en del 14

18 Nedan en allmän artbeskrivning över några av de arter som påträffas i inom fiskeområdet. Öring (Salmo trutta) och lax (Salmo salar) Man särskiljer tre ekologiska former av öring, havs-, insjö- och bäcköring, utgående från val av livsmiljö och vandringsbeteende. Alla tre former är beroende av rinnande vatten för leken. Havsöringen gör födovandringar ut i havet, bäcköringen lever hela livet i samma bäck eller å och insjööringen i en sjö (Salminen & Böhling 2003). Öringen kräver klara, svala vatten med goda syreförhållanden och låga näringshalter. För leken som sker på hösten behöver öringen rent grusbotten. Ynglen i sin tur är beroende av skyddande vegetation i långsamt rinnande vatten (Salminen & Böhling 2003). Det har ursprungligen funnits ca 60 havsvandrande öringsstammar längs med vår kust. Största delen av dessa har dock försvunnit eller försvagats kraftigt till följd av vattenutbyggnad, försämrad vattenkvalitet och ett för högt fisketryck. Den yrkesmässiga fångsten av öring i Finska viken var under medlet av 1990-talet ca kg medan den därefter sjönk kraftigt, trots en stor satsning på utplanteringar. En orsak till att utplanteringar av öring inte ger förväntade resultat, har ansetts vara en försämrad överlevnad hos de utplanterade individerna i kombination med ett ökat fisketryck. Det ökade fisketrycket består främst av ett ökat fritidsfiske med nät, med en liten maskstorlek. Detta hart lett till en ökad fångst av ännu inte lekmogen öring (Salminen & Böhling 2003, Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet 2008a). Den ekologiska formen havslax är den som förekommer vid kusten. Havslaxen leker i älvar som rinner ut i havet. Laxen genomgår många skeden under sin livscykel vilket ställer höga krav på artens livsmiljö. Bl.a. tillgången till älvar för lek har kraftigt decimerats längs med vår kust i.o.m. vattenutbyggnad. och Utdikningar har slammat igen grusbottnar för leken. En tidvis för högt fisketryck och fisksjukdomar har även drabbat havslax bestånden (Salminen & Böhling 2003). Sik (Coregonus lavaretus) 15

19 Siken har flere ekologiska former som dock alla hör till samma art. Den förekommer längs med hela den finska kusten där den föredrar svalt syrerikt vatten. En del av sik stammarna är stationära medan en del kan göra långa vandringar. Siken leker på rätt så grunda vatten, på grus- och sandbotten oftast i september oktober. Vandringssiken stiger upp i älvar och strömmar för att leka, medan havslekande sik leker på grynnor och i strömmar (Salminen & Böhling 2003). Skärgårdssiken leker i mellersta och yttre skärgården på släta bergsbottnar och sandbotten från oktober till november. På samma sätt som laxen och öringen är siken drabbad av att lekområdena försvunnit eller försämrats. Man planterar idag ut stora mängder sik längs med hela kusten som kompensation, men en större satsning på vård och restaurering av lekområdena borde göras. Sik har planterats ut i såväl havsområden Obbnäs och Porkala som insjöar, som i bl.a. Vitträsk och Tampaja. Gädda (Esox lucius) Gäddan trivs bra i grunda områden med riklig vegetation där den lätt kan fånga sitt byte. För att vara en sötvatten art tål gäddan relativt höga salthalter och man hittar den i nästan all slags vattendrag i Finland. Den är efter abborren den vanligaste fiskarten i Finland. Gäddan leker i havsområdet från maj till juni. I Ekenäs skärgård har man undersökt i vilka skärgårdszoner det finns lämpliga lekområden för gädda (Kuningas 2005, Lappalainen & Urho 2006). I dessa undersökningar har man konstaterat att gäddyngel förekommer i grunda vikar i den inre skärgårdszonen och att tillgång till omkullfallen fjolårs vass är viktig för gäddynglen. I den yttre delen av skärgården har gäddan mer eller mindre försvunnit. På 1970-talet började man notera en nedgång i gäddbestånden i Finska viken, Skärgårdshavet och kring Åland. Olika orsaker har framlagts som förklaring, bl.a. minskad förekomst av blåstång eller fisksjukdomar hos moderfisken, men vad som är de egentliga orsakerna är ännu oklart (Salminen & Böhling 2003). 16

20 Gäddan förekommer så gott som på hela området i Kyrkslätt-Porkala. Abborre (Perca fluviatilis) Abborren är ursprungligen en sötvattenart som dock bra klarar av bräckt vatten. Den räknas som vår vanligaste fiskart och förekommer längs med hela vår kust och i de flesta insjöarna. En av orsakerna till den stora utbredningen är en effektiv förökning, flexibelt födoval och god spridningsförmåga. Födovalet varierar med ålder och storlek. Unga individer äter djurplankton och i takt med tillväxten övergår abborren till att konsumera bottendjur och fisk. Abborren är även rätt så tolerant för syrefattiga förhållanden men i strakt eutrofierade områden kan den konkurreras ut av mört (Koli 1990). Lektiden infaller när vattentemperaturen är ca 6-8 C och optimal temperatur för romutvecklingen är C (Kokurewicz 1969). Abborren behöver ett lämpligt underlag för att fästa romsträngar på och vanligen nyttjas vattenvegetation. Strömningsförhållandena får inte vara för kraftiga i och med risk för att romsträngarna slits loss. Karakteristiskt för abborren är relativt kraftiga variationer i förekomsten mellan år. Gös (Sander luciopera) Gösen trivs i grumligt vatten och undviker i regel stränderna. Gösen är en rovfisk som livnär sig som vuxen på andra fiskar och även ryggradslösa djur. Som vuxen lever den i små stim eller ensam medan ynglen lever i större stim. Den ser bra i grumligt vatten och klarar sig därför bra i mer eutrofierade vatten. Om vattnet däremot är klart bör det vara djupt för att gösen skall trivas och vattnets ph bör inte sjunka under 6. Gösen har planterats in i flere sjöar men förekommer även helt naturligt i sjöar. Längs med kusten förekommer den vid Finska viken och Skärgårdshavet och endast sporadiskt norr om Uleåborg (Koli 1990). Gösen trivs bäst i varmt vatten och C är optimalt. Variationer i gös förekomster anses främst vara beroende hur väl leken lyckats och av temperaturen vid lektiden. Man antar att gösen kommer att dra nytta av den förhöjda vattentemperatur klimatförändringar kan medföra (Lappalainen 2001). 17

21 Gösen leker längre in i skärgården från maj till juni och vandrar sedan utåt mot yttre skärgårdsområden. För lekområden lämpar sig sten-, grus- eller lerbottnar, alternativt vegetationsbeklädda bottnar eller mjukbottnar med rikliga formationer. Vid 2-4 års ålder blir göshanen könsmogen, honan vid 3-5 år. Leken sker parvis efter islossningen i majjuni, i allmänhet något senare än hos abborren. Romkornen läggs i gropar på bottnen där de klibbar fast på underlaget. Både hanen och honan vaktar och sköter rommen en tid efter romläggningen. Man har även noterat att gösen gärna lägger rom på fiskvasar som t.ex enbuskar (Koli 1990). Till gösynglens föda hör djurplankton, senare insektlarver och som större är gösen en mångsidig rovfisk (Salminen och Böhling 2003). Förutom de naturliga bestånden i fiskeområdet har gös planterats ut i både havsområden som Pickalaviken och insjöar som Humaljärvi och Juusjärvi. Braxen (Abramis brama) Braxens förekomst har ökat i takt med eutrofieringen, bl.a. till följd av att braxen klarar syrefattigare förhållanden. För lek lämpar sig områden med vegetationsrika grunda bottnar vid strandzonen. Braxen rör sig oftast i stim med andra av sin art. Braxen är, som mörten, en allätare som livnär sig på bl.a. växtrester och bottenlevande djur. Braxen förekommer längs med hela vår kust och i de flesta sjöar förutom i norra Finland. Braxen trivs bäst i varmare vatten. Den leker på grunda vegetationsrika områden när vattnet är ca ºC. Braxen är, som mörten, en allätare och den har även ökat i de kustnära områdena främst till följd av eutrofiering (Koli 1991, Salminen och Böhling 2003). Braxen är allmänt förekommande inom fiskeområdet.. Lake (Lota lota) Laken tillhör torskfiskar och är den enda i Europa levande sötvatten arten. Den förekommer längs med hela den finska kusten och i sjöar i hela landet. Den är efter abborren, gäddan och mörten vår vanligaste fisk. Dess goda spridningsförmåga ses som en av orsakerna till dess framgång. När den når en storlek på cm kräver den kallare vatten. De mindre individerna har inte utvecklat en dylik temperatur känslighet. Den är 18

22 en bottenlevande fisk med relativt dålig syn men desto bättre luktsinne. Födan består av fisk och bottendjur (Koli 1991). Laken leker under februari-mars månad på hårda och mjuka bottnar. Viktiga uppväxtområden för ynglen är skyddade vikar med omkullfallen fjolårsvass (Lappalainen et. al 2005). Laken är känslig för förändringar i vattnets ph och vid ph ca 5 misslyckas fortplantningen. I Bottenviken har man noterat misslyckad reproduktion hos lake vid kusten till följd av utflöde av surt vatten från Kyrö älv (Lehtonen et al. 1993). Förhöjda temperaturer i vattnen till följd av klimatförändringen och övergödningen är de faktorer som bidragit till att laken minskat i Nyland (Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet 2007b). Laken förekommer i såväl insjöar som i havsområdena i Kyrkslätt. Flundra (Platichthys flesus) Flundran är en marin art som förekommer längs med hela vår kust. De högsta tätheterna finns längs med den södra kusten och kring Åland medan förekomsterna blir mer sporadiska i Bottniska viken. Flundran är en bottenlevande art som livnär sig främst på bottenlevande djur. Den föredrar sandbottnar men förekommer även på grusbottnar. Flundrans lek är rätt dålig känd vid våra kustvatten men den leker främst på grundare områden än flundror i de södra delarna av Östersjön där lekområdena är på 20 till 100 m:s djup. För att leken skall lyckas krävs en salthalt på mer än 6 promille. Flundrans lek- och födosöksområden påverkas negativt av den ökade förekomsten av ettåriga trådalger som täcker bottnarna. Man antar att den nedgång man noterat i flundreförekomsterna delvis kan förklaras av att stora bottenområden är täckta av trådalgsmattor vilket försvårar flundrans födosök. Under algmattorna uppstår även snabbt syrebrist som leder till att bottendjuren dör. Strömming (Clupea harengus membras) Strömmingen är den kommersiellt sett viktigaste fisken i Finland. År 2006 bestod den finska yrkesmässiga fångsten från hela Östersjön av 79 miljoner kg strömming (motsvarande 10 milj. ) åtföljt av 19 miljoner kg vassbuk. Det största strömmingsfisket 19

23 idkas i Bottniska viken där över 80 % av fångsterna fås (Kalavarat 2006). Under 1990 ökade förekomsten av strömming men strömmingarna var mindre än normalt. Man antar att såväl den låga salthalten som eutrofieringen, vilka medfört en ändrad sammansättning av födan för strömmingen, lett till en långsammare tillväxt. Det minskade torskbeståndet antas även ha lett till en ökad förekomst av strömming genom ett minskat predationstryck (Flinkman 1999). Strömmingen leker i maj till juni då den bildar stora täta, stim i närheten av kusten på ca 1 till 5 m:s djup. Höstlekande strömming förekommer även vid de yttersta grunden men rätt sporadiskt (Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet 2007c). Det kommersiella strömmingsfisket har gått tillbaka i Kyrkslätt-Porkala fiskeområde (Fig. 3, 4). Vassbuk (Sprattus sprattus) Vassbuken är som strömmingen en marin art. Den är mer bunden till det öppna havet jämfört med strömmingen som leker i de kustnära vattnen. Vassbuken är en viktig kommersiell art och man började fiska vassbuk mer effektivt i samband med att trålfisket utvecklades. Typiskt för vassbuken är kraftiga fluktuationer i förekomsten. Man har sedan början av 1900-talet noterat toppar i vassbuksförekomst med ca 10 års mellanrum. I början av 1900-talet var åren 1900, 1922, 1933, 1947 och 1958 år då vassbuk fångades i stora mängder. Vad som orsakade nedgången i fångst är ej helt klart (Koli 1990). På 1970-talet erhölls stora fångster, som dock minskade på 1980-talet i samband med förekomsten av en stark torskstam. I slutet av talet ökade vassbuksfångsterna markant i Finska viken för att sedan minska framtill Man känner inte till vad som kan hota vassbuksbestånden (Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet 2007d). Det kommersiella vassbuksfisket har gått tillbaka i Kyrkslätt-Porkala fiskeområde (Fig. 3, 4). Hornsimpa (Triglopsis quadricornis) 20

24 Den bottenlevande hornsimpan trivs i kalla och djupa vatten. Födan består av kräftdjur, insektlarver, fiskar och musslor. Hornsimpan är mer sällsynt inom Kyrkslätt-Porkala fiskeområde. Mört (Rutilus rutilus) Mörten är mycket vanliga i eutrofa sjöar och träsk, den har även blivit talrikare vid kusten. Mörtens framgång kan bero på bl.a. dess mångsidiga föda och reproduktionskapacitet. Mörtens goda tolerans mot låg syrehalt gör den framgångsrik i eutrofa sjöar. Mörtens begränsande faktor är surhet då den inte klarar av lågt ph. Till mörtens föda hör djurplankton, vattenväxter, snäckor men också organiskt material som sjunkit till botten. Vårdfiske för borttagande av s.k. skräpfisk kan i sjöar bli aktuellt om mörtfiskbeståndet blir för kraftiga (Salminen och Böhling 200). Mörten är allmänt förekommande inom fiskeområdet. Kräftor I Finland har vi tre olika kräftarter. Flodkräftan (Astacus astacus) är den ursprungliga arten och signalkräftan (Pacifastacus leniusculus), som hör hemma i Nordamerika, infördes till Finland år Den tredje arten, smalkloig sumpkräfta (Astacus leptodactylus) förekommer endast sporadiskt i sydostliga och ostliga delar av landet och man känner dåligt till dess utbredning. Signalkräftan skärskiljs från flodkräftan främst på den vita eller blåskiftande fläcken på framklorna. Den smalkloiga sumpkräftan har, som namnet, säger mycket smala klor (Salminen och Böhling 2003). Flodkräftor förekommer sällan på djup mer än 3 meter medan signalkräftan kan påträffas på 10 m:s djup. En viss rumslig fördelning finns således mellan de två arterna som antas bero på olika temperaturpreferenser (Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet 2007e). Flodkräftans naturliga utbredningsgräns går vid Kaskö - S:t Michel - Villmanstrand men genom utplantering sedan 1880-talet förekommer den även norr om polcirkeln (Salminen och Böhling 2003). Signalkräftan har utplanterats endast i södra och sydvästra Finland. Kräftbeståndens storlek och täthet begränsas främst av skyddade platser på botten. Som skydd används t.ex. sjunkna trädstammar eller större stenar. Skyddet behövs bl.a. vid 21

25 skalömsning och som skydd mot predatorer. Kräftynglen förekommer mer i närheten av strandlinjen i skydd av stenar och växtlighet. Kräftor är känsliga för försämrade syreförhållande, hög partikelhalt i vatten samt för lågt ph (ph<5). Sjukdomar så som kräftpest har även drabbat flodkräftan hårt. Kräftpesten förorsakas av svampen Aphanomyces astaci och sjukdomen är dödlig för flodkräftan. Kräftpesten nådde Finland redan år 1893 och både utplanterade och ursprungliga flodkräftbestånd drabbades hårt. Signalkräftan fungerar som smittobärare men kan vid ökad stress dö tillföljd av infektioner i kombination med kräftpest. Kräftpesten sprids från vattendrag till vattendrag via bl.a. kräftor, fiskeredskap och båtar (Salminen och Böhling 2003). Övriga arter Övriga arter som noterats på fiskeområdet är asp i de östra delarna av Kyrkslätt-Porkala havsområde. Sutare har noterats i insjöarna. Andra noterbara arter är siklöja, gers, ruda, id och karp. Harren förekommer i den norra delen av Kyrksätts insjöar. LEKOMRÅDEN För att erhålla den största fångsten krävs en så hög och bestående produktivitet som möjligt. Värnandet om viktiga lek- och yngelområden är en av de viktigaste vårdåtgärderna. Om lek- och yngelområden förstörs i en för hög grad riskeras produktionen avsevärt. Grunda havsvikar är av ytterst stor betydelse för reproduktionen. Fiskeområdet strävar efter att informera om dessa viktiga områden för att minska risken för att dessa nyttjas på ett felaktigt sätt. Risken för felaktig och skadlig muddringsverksamhet, för högt fisktryck och en för hög näringsbelastning i dessa området är de identifierade hot som bör synliggöras. Viktiga lekområden finns åtminstone inom följande vikar och fjärdar: Bobäckviken Luomanlahti, Esboviken Espoonlahti, Bastfjärden, Långviken, Tallbackafjärden, Tavastfjärden med Vårnässund, Järsösund och delar av Hylkefjärden, ett område från 22

26 Lakasundet till Haukipääfjärden Haukipäänselkään samt Pickalviken Pikkalanlahti. Här leker många olika arter, bl.a. gös och lake. OLIKA BESTÄMMELSER SOM INVERKAR PÅ FISKET Spöfiskeförbudsområden (LoF 11 ) För tillfället finns det inte spöfiskeförbudsområden definierade enligt lag om fiske 11 inom Kyrkslätt-Porkala fiskeområde. Aktuell information om förbudsområden hittas under Jord- och skogsbruksministeriets hemsida Fredningsområden (LoF 43 ) Fiskeområdet gjorde år 2004 ett försök att freda Pickalaviken så att endast mete, pilkning och fiske med katsa skulle vara tillåtet. På området skulle annat fiske vara förbjudet från den under åren 2004 till Beslutet överklagades dock till Landsbygdsnäringarnas besvärsnämnd. Besvärsnämnden ansåg att besväret var motiverat. Fiskeområdet tog beslutet förde ärendet vidare till högsta förvaltningsdomstolen som förkastade fiskeområdets besvär över besvärsnämndens beslut. Naturskyddsområden Beslut om att grunda naturskyddsområden fattas av Nylands miljöcentral. Nedan en presentation av naturskyddsområden som fiskeområdet känner till som har bestämmelser vilka begränsar eller helt förbjuder fiske och/eller vistelse på området. Naturskyddsområdet Stora Tallholmen och Tjuvholmen med kringliggande vattenområde finns i Pickalaviken. På området gäller totalt fiskeförbud enligt beslut av länsstyrelsen i Nyland , Dnr Y Nok. 23

27 Meiko naturskyddsområde i västra Kyrkslätt omfattar 964 ha fredat område med stöd av naturvårdslagen. Detta område är statsägt och ger möjlighet att göra utflykter i naturen. På naturskyddsområdets vattenområden får man inte fiska. Gillobackaträsket naturskyddsområde är fredat med stöd av naturskyddslagen. All fiske på området är förbjudet. Porkala skärgårds naturskyddsområde består av 383 ha som är statsägt. Den ö som ingår i området är Träskön. Området ligger söder om Porkalaudd. Det är tillåtet att vistas på området samt att pilka och meta. Så länge områdets syfte inte äventyras, med Skogsforskningsinstitutets tillstånd lovligt att fiska (Förordning 379/1995). Enbusken Rönnbusken naturskyddsområde som ligger i östra Kyrkslätt. På Rönnbuskens västra sida är det förbjudet att gå iland under tiden På de andra öarna är det landstigningsförbud under tiden Fiske är tillåtet på område. 24

28 Brändö är ett fågelskyddsområde som omfattar södra stranden av Stora Brändö och ett antal holmar och vattenområden söder om Stora Brändö. På Brändö naturskyddsområde är det förbjudet att gå iland och vistas på området under tiden Bergstadbrotten är en ögrupp i sydvästra delen av Kyrkslätt vattenområdet (Fig.8). Under tiden för öppet vatten är det förbjudet att vistas närmare än en 350 meters radie från ögruppen. Galjonsgrunds ögrupp består av 75 ha varav ca 60 ha är vattenområden. Ögruppen hör till strandskyddsprogrammet och fungerar som ett viktigt häckningsområde för fåglar Under tiden är det förbjudet att landstiga på öarna och det är förbjudet att röra sig med motorfordon på området. Brändökobb är ett fågelskyddsområde, stranden på södra sidan är fredat ända ut till 50 meter från stranden. Gaddarna är ett naturskyddsområde bestående av ett antal holmar och skär i östra delen av Kyrkslätt-Porkala fiskeområde. Det är förbjudet att gå iland och vistas på området under tiden Detta är ett fågelskyddsområde som består av fem skär, gruppen Systrarna som består av fyra skogslösa kobbar som ligger belägna ytter om Gaddarna, samt skären Klippskär och Lökhäll. Fiske på område från båt är tillåtet. Numera finns det skarv på Gaddarna. 25

29 Figur 8. Naturskyddsområdena 1) Bergstadsbotten, 2) Galjonsgrund, 3) Gaddarna, 4) Brändö, 5) Enbusken Rönnbusken, 6) Stora Tallhomen och Tjuvholmen, 7) Meiko-Lappträsk, 8) Träskön, 9) Gillobackaträsket. 26

30 Övriga specialområden Fisket vid slussen vid Pickala ås mynning är förbjudet enligt förordning om fiske. Fiske får inte bedrivas på en sträcka av etthundra meter nedanom dammbyggnaden. För att skydda öringars möjlighet att vandra upp till Sjundeå å är det förbjudet att fiska med stående redskap i fiskeleden som sträcker sig från Pickalafjärden till Pickalaviken. TE-centralen har gett tillstånd för en lokal yrkesfiskare att fiska inom området. I Bobäckbäcken som rinner ut från Vitträsk är fiske med metspö, pilkning eller handredskapsfiske förbjudet enligt förordning om fiske. Inom fiskeområdet finns Porkala kustbataljon i Obbnäs. Vid Obbnäs finns ett skyddsområde. På ett skyddsområde är det inte utan tillstånd tillåtet att (Territorialövervakningslag /755) 1) att dyka med dykarutrustning eller att utöva andra undervattensaktiviteter som inte normalt hör till sjöfarten, 2) att fiska med fångstredskap som släpas längs havsbottnen eller med tunga fångstredskap som är förankrade vid bottnen, såsom not, trål eller storryssja, 3) att ankra med andra båtar än fritidsbåtar utanför ankarplatser som är utmärkta på de finska sjökorten, om det inte är nödvändigt med tanke på sjöfartens säkerhet, ett övermäktigt hinder eller en nödsituation, 4) att på allmänt vattenområde utanför allmän farled färdas på ett avstånd av mindre än 100 meter från sådana landområden som används av försvarsmakten och på vilka det med stöd av lag är angivet att landstigning är förbjuden. Kallbådan är ett statsägt sälskyddsområde på hektar som ligger vid gränsen till fiskeområdet i södra delen av Kyrkslätt och Ingå kommun Det är förbjudet att röra sig närmare än en halv sjömil från skären utan tillstånd av Forststyrelsen. Yrkesfiskare har rätt att fiska på området med nät av tunt garn samt lägga ryssjor och fällor med öppningar som sälar inte kan ta sig in i samt till fisket hörande färder (Statsrådets förordning om sälskyddsområden (736/2001). Delar av Kyrkslätt kommuns norra delar hör till Nouks nationalpark. 27

31 Allmänt vattenområde Nylands och Sydöstra Finlands TE-centraler har beslutat att det på allmänt vattenområde i Finska viken är förbjudet att fiska havsöring med bottennät som har knutavstånd under 65 mm. Öringens storlek skall vara minst 50 cm. Detta beslut är i kraft från till (TE- centralen 2008). Begränsningar för fiske inom Kyrkslätt-Porkala fiskeområde Inom Kyrkslätt-Porkala fiskeområde gäller följande av fiskeområdet bestämda knutavstånds begränsningar: nät, över 2 m djupa, skall ha ett knutavstånd på minst 50 mm förutom vid fiske av strömming, vassbuk, nors eller siklöja för vilket minimiknutavståndet är 10 mm, vid fiske av öring med andra nät än sådana som når upp till ytan eller ligger nära ytan och är fastankrade skall knutavståndet vara minst 65 mm, gösfiske på havsområden med nät vars knutavstånd är under 50 mm är förbjudet under Vid abborrfiske får nät med tätare knutavstånd användas vid stränder och grund. Minimimåtten för havslax, havsöring, gös och harr är presenterade i tabell 5 och knutavståndens inverkan på bytesfiskarna storlek i tabell 6. Tabell 5. Fiskens minimimått som gäller inom Kyrkslätt-Porkala fiskeområde. Havslax 60 cm förordning om fiske 19 Havsöring 50 cm förordning om fiske 19 Gös 40 cm fiskeområdets beslut 1999 och 2006 Harr 30 cm förordning om fiske 19 Tabell 6. Knutavståndens inverkan på bytesfiskarna storlek enligt Salminen och Böhling (2003). A = Siffrorna på rad A anger vilken längd (cm) arten kan tas i nät med nämnt knutavstånd. Siffrorna på rad B är den storlek (cm) där redskapet är mest effektivt. Knutavståndet, mm Insjööring A B Havsöring A B

32 Röding A B Gös A B Sik 1 A B Sik 2 A B * För beräkning har man använt material från följande fiskbestånd: insjööring, röding och harr: Vuoksens vattensystem; havsöring: havsområdet, märkningsmaterial; gös: Vesijärvi och Ule träsk; sik: Saimen (1) och havsområde (2) (Salminen och Böhling 2003). Beslut om fiske som grannfiskeområden fattat Ingå fiskeområdet Gösen är fredad på Espingsfjärden, Skansfjärden, Kyrkfjärden och Barkarsundet, Svenviken och söderut till Gyltholmen samt Torbackaviken och Kallerfjärden. Om gös erhålls vid annat fiske, skall fisken omedelbart släppas tillbaka i havet. Ingarskila vattendrag är fredat så att allt fiske efter öring är förbjudet. Erhålls öring i samband med annat fiske skall den omedelbart åter släppas ut i vattnet. Fiske med nät och ryssja är förbjudet Gösens minimimått är 40 cm inom hela Ingå fiskeområde. Minsta tillåtna knutavstånd vid gösfiske med nät inom havsområdet i Ingå fiskeområde är 50 mm. Tätare nät kan användas där man idkar abborrfiske längs stränder och grynnor. UTPLANTERINGAR På Kyrkslätt-Porkala fiskeområdet har man i sjöar planterat ut gädda, gös, sik (plankton-, vandrings-, och peledsik), insjööring, regnbåge, lake, karp, asp, röding, samt flod- och signalkräfta (Tab. 7). Under året 2006 planterades det ut havsöring, regnbågslax, gädda 29

33 och karp. I havet har man planterat ut sik (skärgårds- och vandringssik), havsöring och gädda (Tab. 8). Från bilaga 3 kan läsas var man planterat ut fisken och vem som handhaft utplanteringarna. Tabell 7. Utplanterade arter i sjöar inom Kyrkslätt-Porkala fiskeområde under år 2003 till Gädda Sik Öring Gös Regn -båge Lake Karp Harr Asp Röding Kräftor Tabell 8. Utplanterade arter i havsområdet inom Kyrkslätt-Porkala fiskeområde under år 2003 till Sik Öring Gädda Fiskerihushållningsavgift Olika verksamheter som inverkar skadligt på miljön måste ansöka om miljötillstånd från Miljötillståndsverket. I samband med att miljötillståndet beviljas eller förnyas, besluts också om en kompensation för de negativa effekter verksamheten har på fiskbestånden. Kompensationen, som kallas till fiskerihushållningsavgift, är en årligen återkommande avgift. Beslutet om vad avgiften används till fattas av Fiskerienheten vid TE-centralen som också kan fråga fiskeområdets åsikt. Följande industrier/kommuner betalar fiskerihushållningsavgift inom Kyrkslätt-Porkala fiskeområde: 30

34 - Nordic Aluminium Medlen är reserverade för utplantering av vandringssik. - Prysmian Cables & System Oy och Nordic aluminium Oyj 1 850,07. Medlen är reserverade för utplantering av vandringssik. - Sjundeå kommun, 925,03 för utplantering av vandringssik. - Danisco Sugar Ab, 1 850,07 för utplantering av vandringssik och havslekande sik samt gädda. FISKEÖVERVAKNING Fiskeområdet har gett en edsvuren fiskeövervakare uppgiften att övervaka fiske på fiskeområdet. Fiskeövervakaren rätt och skyldighet att övervaka att de lagstadgade föreskrifterna, myndigheternas beslut och de av fiskeområdet gjorda beslut följs. Den edsvurne fiskeövervakarens övervakningsrättigheter framgår i lag om fiske 100. Fiskeövervakaren bör speciellt övervaka att bestämmelser gällande fredningsområden och övriga vattenområden tillhörande fiskeområdet följs (LoF 97 ). Fiskeövervakaren arbetar under tjänstemanna ansvar. Fiskeövervakaren samarbetar med sjöbevakningen, polisen, tullen, försvarsmakten och miljömyndigheterna. Fiskeövervakaren är även skyldig att hjälpa vattenägaren eller fiskerättsinnehavaren vid utredning av om deras rättigheter har kränkts när han eller hon ber om det. Fiskeövervakaren kan även övervaka fiskets lovlighet på vattenägares vattenområden enligt ett överföringsavtal med fiskeområdet. Fiskets lovlighet kan övervakas göras enbart på det område till vilka fullmakt har erhållits. Fiskeövervakaren informerar fiskeområdets styrelse om övervakningen. Fiskeområdets styrelse gör ett skilt skriftligt avtal med fiskeövervakaren där det framgår hur mycket övervakning som skall göras, ersättning, rapportering om övervakning och ansvar. Vid fiskeområdets möten görs linjedragningar om hur fiskeområdet skall behålla sig till brott mot bestämmelser. 31

35 Som Kyrkslätt-Porkalas fiskeövervakare fungerar Jyrki Kettunen med dygnet runt dejourering tfn eller epost Fiskeövervakaren samarbetar över fiskeområdesgränserna ANNAT SOM INVERKAR PÅ FISKET Gråsäl En förvaltningsplan för Östersjöns sälstammar har arbetats fram under ledning av jordoch skogsbruksministeriet. Olika organisations- och myndighetsaktörer samt de på vilkas näring och vardag sälar inverkar, har fått komma med kommentarer under arbetets gång (Jord- och skogsbruksministeriet 2007). Enligt planen indelas Finlands havsområde i tre förvaltningsområden: Bottenviken- Kvarken, Sydvästra Finland och Finska viken. Det föreslås att gråsälstammens tillväxt inom förvaltningsområdet Bottenviken-Kvarken och Sydvästra Finland i första hand begränsas genom licensbelagd jakt. Inom Finska vikens förvaltningsområde får sälstammen bli starkare. Den jakt som sker med viltvårdsdistriktens jaktlicenser ska utföras i de områden där stammen är stark och skadorna är många. Den ökande mängden säl har medfört skador på fiskeredskap och fångsten. Förebyggande redskap har utvecklats och en begränsad jakt på sälen har införts för att minska angreppen. Att utveckla redskapen och metoderna så att sälskadorna minskar är dyrt och tidskrävande (Sälen vår gemensamma resurs 2007). Jord- och skogsbruksministeriet har i februari 2008 godkänt principerna för ersättning av sälskador till kustfiskare och fiskodlare på finska havsområden. Kustfiskare kan ansöka om ett s.k. toleransstöd för sälskador hos TE-centralernas fiskerienheter. Stödet betalas till yrkesfiskare i huvudsyssla eller bisyssla (grupp I och grupp II) som fortsätter med verksamheten trots de olägenheter som sälarna orsakar. Ersättningarna beräknas på värdet av fångsten från kustfiske och utlyses varje år. Stöd beviljas även för investeringar i sälsäkra fångstredskap (Jord- och skogsbruksministeriet 2008). 32

36 Utgående från räkning av gråsäl 2005 sågs totalt ca gråsälar (inberäknat gråsälar vid norra Gotland och längs med den estniska kusten) varav 5 % (880 individer) fanns på den finska sidan av Finska viken (Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet 2007f). Gråsälsstammen har stadigt ökat sedan de systematiska räkningarna började år Vid räkning år 2007 sågs totalt i hela Östersjöområdet. Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet har påbörjat en undersökning gällande sälarnas inverkan på fiskbestånden utgående från deras födoval (Fiskeritidskrift för Finland 2008). Undersökningar görs i Bottenviken. Skarv Den nu pågående skarvinvasionen påbörjade år Därefter har häckande par ökat kraftigt på finska vattnen. Ökningen av antalet häckande par i Finska viken var 22 % år Antalet uppskattades till c skarvpar (år 2008 c par.), det vill säga fåglar (år st., år 2007 c st.). Skarven lägger 3-4 ägg, varav 1-2 blir flygfärdiga fåglar. Övriga icke häckande fåglar i en koloni uppskattas till c. 30 %. Inom Kyrkslätt-Porkala fiskeområde finns en skarvkoloni på Stora Ådgrundet. En skarvkoloni etablerades där år 2002 med 10 par vilket motsvarar ca individer om man utgår från ett tillägg av 30% icke häckande individer. År 2007 noterades 780 häckande par (1560 ca 2020 individer) och år par (1300 ca 1700 individer) efter att delar av kolonin förstörts (Rusanen Pekka, opublicerat Finlands miljöcentral). Numera finns det också skarv på Södergadden, Juktenskobben, Stora Ådgrundet och Handsken. Fågelns enda naturliga fiende är havsörnen. Skarven äter enbart fisk, c 500 g per dygn och fågel. Det här betyder att på en dag äter de vuxna fåglarna i Finska viken c kg fisk. Nu har också forskarna kommit fram till att skarven äter av den fisk som finns, och inte endast skräpfisk. I Finska viken är andelen abborre av födan anmärkningsvärt stor. Forskarna säger också att det ändrade beteendet hos särkilt abborre och mört kan bero på 33

37 det ökade antalet skarv. Varannan yrkesfiskare vid kusten har anmält skador förorsakade av skarv. Havs- och sjöbottnet som värmekälla Nya innovationer som möjliggör tillvaratagande av energi från havs- och sjöbotten har förverkligats (Mateve 2009, Sulpu 2009). För att ta tillvara värmeenergin ur sedimentet placeras specialrör horisontellt längs med bottnen genom vilka bottenvattnet pumpas. För anläggning av dylika rör behövs tillstånd av vattenägare och i vissa fall även tillstånd av miljöcentralen. Ersättning för nyttjande av vattenområde skall betalas till vattenägaren (Wirola och Fredrikson 2009). Fiskeområdet följer med eventuella planer på att bygga dylika system inom fiskeområdet med tanke på rörens effekter på idkandet av yrkesfiske och på eventuella skadliga effekter på lekområden för fisk. F I S K E O M R Å D E T S M Å L MÅNGSIDIGT FISKE OCH NYTTJANDE AV VATTENOMRÅDEN Fiskeområdets huvudmålsättning är att garantera möjlighet till ett mångsidigt fiske. I enlighet med lag om fiske prioriterar fiskeområdet i första hand yrkesfiske och vattenägarbaserat fiske varefter i kommunerna fastbosatta och tillfälligt bosatta personers fiske och övrigt rekreationsfiske. Med ett mångsidigt fiske avses: Ett meningsfyllt fiske skall kunna bedrivas av både yrkesfiskare, husbehovsfiskare och fritidsfiskare. För yrkesfiskaren betyder det ett ekonomiskt lönsamt och ekologiskt hållbart fiske. Fisket skall kunna bedrivas med olika slag av redskap. Vid ett mångsidigt fiske finns det möjlighet att fiska flera olika slags arter. Innehavaren av fiskerätten utför ett rationellt fiske och vårdar fiskebestånden och deras reproduktion. Ett viktigt krav är att vården inte får skada naturen eller dess jämvikt. 34

38 Uppmärksamhet bör fästas vid att djurpopulationerna hålls inom sådana gränser att de inte medför fördärv för andra djur och människor.. RAMVERK SOM ANVÄNDS FÖR ATT UPPNÅ MÅLEN Försiktighetsprincipen Ett mångsidigt fiske är beroende av att bestånden inte överfiskas. Försiktighetsprincipen bör tillämpas vid nyttjandet av bestånden, eftersom det är omöjligt att noggrant följa med beståndens tillstånd. Detta gäller främst utpräglade rovfiskar, samt sik och strömming. Särskild uppmärksamhet bör fästas vid, att dessa arter har möjlighet att leka åtminstone en gång innan de utsätts för fångst. Det bör även fästas uppmärksamhet vid de arter som vanligen inte är föremål för fiske, främst olika mörtfiskar, som kan ge information om vattnens och fiskproduktionens allmänna tillstånd. Övergödningen gynnar flera av mörtfiskarna. Det befrämjar inte ett mångsidigt fiske om dessa arter är överrepresenterade. Skydd av viktiga lek- och yngelområden Ett mångsidigt fiske är beroende av att fisken kan reproducera sig på naturlig väg. Viktiga lek- och yngelområden bör skyddas. Styrning av fisket på områden som är viktiga lek- och yngelområden innebär att man kan räkna med en god produktivitet. Optimala förhållanden kräver tillräckligt stora lek- och yngelområden av god kvalitet och tillgång till vattenområden rika på föda för ynglen. Speciellt grunda havsvikar är viktiga områden. Skydd av vattenkvaliteten och livsmiljöer Ett mångsidigt fiske befrämjas av att vattenkvaliteten och livsmiljöerna för fisk och kräfta är så bra som möjligt. Vattenkvalitetens och livsmiljöernas tillstånd är delvis beroende av åtgärder utanför fiskeområdena men påverkas också i hög grad av lokala åtgärder. 35

39 Muddringar bör man planera så att man inte förorsakar en försämring för fiskleken eller ökar på närsaltsbelastningen. Grunda havsvikar som är viktiga miljöer för fisk är ofta områden som muddras. En viktig del av planeringen är val av tidpunkt för muddring. Den bästa tidpunkten är senhöst vinter. Placering av muddermassorna är även av betydelse. Rekommenderat är att massorna placeras på land. Information om vilka tillstånd som behövs för muddring fås av kommunala miljötjänstemän och bl.a. på miljöcentralens hemsida hittar man anvisningar på hur muddringar bör utföras för att minska miljöpåverkan. Vid planering av åtgärder som avlägsnande av vegetation, som vass eller bottenväxter bör fiskarnas lek- samt yngelområden tas i beaktande. Övervakning av fiske Till fiskeområdets mål hör att upprätthålla en trovärdig övervakning av fisket inom hela fiskeområdet. Till fiskeövervakningen hör både att övervaka fiskets laglighet och lovlighet. Intressebevakning Fiskeområdet idkar en kontinuerlig uppföljning av vad som händer inom forskning och lagstiftning som berör fiskeområdet, fiske och vattenområdenas ägare. Till målen hör att påverka beslut av olika instanser genom bl.a. utlåtanden. Samarbete Samarbete idkas med andra fiskeområden och olika organisationer och myndigheter som direkt eller indirekt nyttjar fiskstammarna eller påverkar fisket och vattenkvaliteten. Information Fiskeområdet vill ge information till vattenområdets ägare och de som fiskar inom området. Informationen kan ges via Internet, kartor, annan media och personlig rådgivning av disponent och fiskeövervakare. Stöda utvecklingen av fisket och näringar som stöder sig på fiske Fiskeområdets strävar att stöda utvecklingen av fisket och näringar som stöder sig på fiske. 36

40 Yrkesfiske Fiskeområdet försöker, i linje med sina prioriteringar, arbeta för ett ekonomiskt lönsamt och ekologiskt hållbart yrkesfiske. Yrkesfisket skall kunna bedrivas med olika slags redskap inom hela fiskeområdet där yrkesfiskarna har fiskerätt. Yrkesfisket kan och bör beviljas undantag från bestämmelser och förbud gällande fiske, om det finns starka skäl och det är i enlighet med lagstiftningen. Fiskeområdet ställer sig också positivt till ett riktat fiske efter fisk av mindre värde, sk. skräpfisk (mört, braxen). VFFI administrerar ett pilotprojekt på Kyrkslätt och Ingå fiskeområden som stöds av ett Finlands regerings ställningstaganden (bla BSAS 2010). Projektet har som mål att minska mängden fosfor i havet genom reduceringsfiske av underutnyttjade arter (mörtfiskar). Det här fisket bedrivs med bl.a. ryssjor i inre skärgården och har som mål att både lyfta upp näringsämnen(fosfor) ur havet och förbättra lekområden och fortplantningsmöjligheter för fiskarter av större ekonomiskt värde. Genom att minska mängden mört och braxen kan en stor del av bottendjuren sparas åt bl.a. värdefiskyngel, med betydande förbättring av vattenkvaliteten och ekosystemets biodiversitet som följd. Fritidsfiske: Fritidsfiske är som namnet säger en fritidssysselsättning. Fritidsfiskaren tar endast upp den mängd fisk han eller hon använder. Försäljning av fisk klassificeras som yrkesfiske och är en företagsverksamhet som kräver både yrkesfiskarlicens och vattenägarens lov. Det här betyder att exempelvis det länsvisa spöfiskekortet inte ger rätt att fiska för försäljning, trots införskaffad yrkesfiskarlicens, utan kräver alltid vattenägarens lov. Behövs här noteras EU beslut om förbud att sälja fisk om man inte är yrkesfiskare? Fisketurism: Fisketurism är en företagsform som säljer fiskeupplevelser och rekreation åt sina kunder. Guidade fisketurer är ordnade tillställningar som kräver vattenägarens lov. Eftersom inte alla företagare inom branschen agerat på rätt sätt i denna fråga har det lett till svårigheter att få tillgång till privata vattenområden. Fiskeområdet kan i mån av möjlighet, och vid 37

41 visat intresse, fungera som medlare mellan fiskeguider och vattenägare i frågor som gäller fiskerätt på vattenområden. BESTÄMMELSER OM FISKET, ÅTGÄRDER SOM FISKEOMRÅDET KAN VIDTA Fiskeområdet har rätt att göra upp strängare bestämmelser för sitt område utöver de bestämmelser som högre instanser som Jord- och skogsbruksministeriet infört. Nedan möjliga åtgärder som fiskeområdet kan vidta är från Lag om fiske 1982/ Fiskeområdet kan på begäran av vattenområdets ägare eller på eget initiativ på grund av fiskevattnets ringa avkastning eller av något annat giltigt skäl utfärda ett förbud eller en begränsning av mete och pilkfiske för en tid av högst sex månader. Föreligger det upprepat behov av förbud eller begränsning, skall beslutet därom underställas TEcentralen för fastställelse. 16 Skulle vården av fiskbeståndet i ett vattendrag eller det fiskeriekonomiska tillgodogörandet av beståndet väsentligt försvåras av att något vattenområde lämnas outnyttjat, kan fiskeområdet uppmana vattenområdets ägare att arrendera ut området för yrkesfiske. 32 Ett fiskeområde kan för bestämd tid för ett visst vattenområde utfärda sådana bestämmelser om tillåten maskvidd för fångstredskap som avviker från vad som stadgas i förordning. Fiskeområdet kan även för viss tid förbjuda eller inskränka användningen också av andra än av garn tillverkade i övrigt tillåtna redskap. 35 Ett fiskeområde kan för ett visst vattenområde bestämma att minimimåtten som stadgas i förordning gäller en viss fiskart eller bestämma att nämnda mått skall vara större än vad som stadgas i förordning

42 Fiskeområdet kan för viss tid förbjuda användningen av ett visst fångstredskap eller visst fiskesätt inom området, om särskilda förhållanden inom ett visst vattenområde eller viktiga synpunkter i anslutning till vården av fiskbeståndet det förutsätter. 43 Ett fiskeområde kan för en tid av högst tio år grunda ett fredningsområde inom ett vattenområde där värdefulla fiskarter leker eller uppehåller sig eller vilket de använder som vandringsled. 46 Ett fredningsområde kan dras in genom beslut av fiskeområdet. Beslutet träder i kraft då fiskeområdet kungjort detta med iakttagande av vad som stadgas om offentliga kungörelser. 79 Fiskeområdet skall inom en tid som bestäms av TE-centralen ta i bruk en plan för nyttjande och vård av området, vilken innefattar en utredning om fiskbeståndens tillstånd inom fiskeområdet samt de allmänna riktlinjerna för vården av fiskevattnen och ordnandet av fisket. Planen kan vara gemensam för flera fiskeområden. 80 Fiskeområdet kan hos landsbygdsnäringsdistriktet ta initiativ till åstadkommande av beredning av en gemensam plan för nyttjande och vård. 84 Fiskeområdet kan ingå behövliga förbindelser samt förvärva egendom i sitt namn eller för sitt bruk. Fiskeområdets möjlighet att påverka andras beslut Om de beslut som görs av myndigheter som berör fisket och vattenmiljön i området har fiskeområdet rätt att uttala sig om. Med myndighet avses t.ex. följande: Västra Finlands miljötillståndsverk, Nylands miljöcentral, Nylands fiskerienhet, städer och kommuner. Samarbete 39

43 Samarbete mellan olika instanser ger en större möjlighet att påverka eller t.ex. förbättra faktorer som påverkar fisket eller vattenkvaliteten. Detta samarbete kan ske mellan olika instanser som är berörda av fisket eller som direkt eller indirekt nyttjar fiskstammarna eller påverkar fisket eller vattenkvaliteten. Dessa olika instanser kan vara andra fiskeområden, organisationer eller myndigheter. Å T G Ä R D E R ADMINISTRATION Fiskeområdet upprätthåller ett vattenägarregister och vattenägare som vill kontrollera sina uppgifter har rätt att göra det genom att kontakta disponenten eller informera om förändringar. SAMARBETE Samarbetet med de närliggande fiskeområdena bildar större område för att gynna fisket och fiskbestånden. Genom att komma överens om t.ex. gemensamma minimimått och maskstorlekar kan man förvänta sig en mer effektiv vård av fiskebestånden. INFORMATION Fiskeområdet informerar allmänheten via Internetsidan samt har kartor och nyttjande och vårdplanen på kontoret för allmänheten att läsa. Förvaltningslagen säger hur fiskeområdet delger sin information. Enligt förvaltningslagen skall fiskeområdena utnyttja sin egen eller kommunens officiella anslagstavla och den Officiella tidningen. Om beslut som skall tas inte berör fler än 30 personer, som man med säkerhet känner till, kan ärenden delges via brev. UTPLANTERINGAR Med bevarande utplantering vill man stöda den naturliga reproduktionen av fisk, om beståndet är skadat av t.ex. överfiske eller av en miljöbaserad störning som övergödning. Bevarande utplantering innebär återintroduktion av en art eller stödutplanteringar. 40

44 Utplantering för förbättrat fiske innebär en kompensation av den förbrukade fisken eller kompensation för den skada man åsamkat fiskebeståndet. Industrier är ofta ålagda att utföra sådana utplanteringar då verksamheten påverkat eller misstänks ha påverkat beståndet eller vattenkvaliteten. För att minska större bestånd av mindre värdefull fisk i sjöar kan man plantera ut rovfisk. Vid utplantering av fisk måste flera olika komponenter vara rätt, så som rätt vattenkvalitet, stam, storlek på fisken, mängden utplanterad fisk, tidpunkten för utplanteringen, rätt teknik (som transport och rengöring av transport tankarna) samt rätt plats för utplanteringen (Fiskeriverket 2003). Riktlinjer för utplantering En förutsättning för reproduktion är att de krav som fisken har på sin livsmiljö uppnås. Kontrollerat fiske och en god vattenkvalitet samt skydd av lekområden ger en god förutsättning för livskraftiga fiskstammar. Kännedom om hur olika arter trivs i olika omgivning ger en möjlighet att förutspå artsammansättningen, som t.ex. kännedomen om att laken missgynnas av eutrofierat vatten medan gösen gynnas av svagt eutrofierade vatten. Havsöring Rekommenderad tidpunkt för utplantering av havsöring i Finska viken är kring marsapril. Havsöring har planterats i Porkala och på Obbnäs och i Medvastö vatten. Sik Från har peledsik, skärgårdssik, vandringssik, planktonsik och sik planterats ut på Kyrkslätt-Porkala fiskeområdet av såväl kommunen som av företag. Siken har planterats ut i regel av en ålder på en sommar. Om vattendragen är rik på mörtfisk eller det finns siklöja bör man avstå från att plantera ut sik i detta område. Den utplanterade siken bör härstamma från en närbelägen sikstam eller områdets egen stam. Fisk som förflyttas längre avstånd kan ha svårt att anpassa sig till den nya miljön. Gädda 41

45 Gädda har planterats ut i sjöar som Humaljärvi, Perälänjärvi. I Finska viken i Kantvik och Pickalaviken. Nykläckta yngel av gädda lönar sig inte att sätta ut på områden med lite eller fattig vattenvegetation. Gäddan kan även planteras ut som rovfisk om man vill minska på mängden mindre värdefull fisk i ett vattendrag. Dylika metoder lämpar sig främst i insjösystem. Gös Vid utplantering av gös bör man använda sig av yngel av det egna beståndet. Särskilt viktigt är att inte blanda kust- och insjöbestånd genom omfattande utsättningar (Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet 2008). Råd till utplanterare För att få plantera ut en för vattendraget främmande fiskart eller stam krävs fiskerienheten vid TE-centralens tillstånd enligt Lag om fiske 121. Vid utplanteringstillfället kontrolleras medföljande dokument samt fiskens hälsa och kondition (aktivitet, tecken på sjukdomar, ev. fenskador). Man bör se till att fiskens art, mängd och storlek stämmer. Utsättningsprotokoll skall fyllas i och överlämnas till fiskeområdet som förmedlar det vidare till fiskerienheten. Platsen för utsättning skall vara skyddad från vind och vattenkvaliteten skall vara korrekt med tank på t.ex. ph och rent från utsläpp. Temperaturen i utsättningsvattnet och vattnet i transportbehållaren skall vara så lika som möjligt. Fisken får inte under några omständigheter transporteras utan syretillförsel. På utsättningsplatsen är det bra att ta i beaktande förekomsten av rovfisk, -fåglar samt fisketrycket på området. Fiskeområdet kan anpassa fiskereglerna till den nya situationen efter utplanteringen vid behov. Tabell 9. Sammanställning av under vilka omständigheter utplantering av olika arter har bästa förutsättningen att lyckas. Uppgifterna gäller för utplanteringar i södra Finland (Salminen och Böhling 2003 ) Fiskart Ålder Utsättningsmånad vattentemperatur på Rekommenderad utsättningsområdet medellängd (cm) 42

46 Lax Smolt maj-juni 8-12 ºC > 15,5 Öring Smolt april-maj 1-10 ºC > 22 Sik 1 somrig augusti-september 8-15 ºC > 10 Harr 1 somrig augusti-september 8-15 ºC Gös 1 somrig augusti-september 8-18 ºC > 7,5 Gädda första sommaren maj-juni 8-18 ºC ingen rekommendation. Ål* försträckt försommar tål hög vattentemperatur Karp minimum 8 ºC Röding* 1-3 somrig vår-vinter, försommar < 12 ºC Kräfta* 1-somrig före medlet av september > 13 ºC * Jord- och skogsbruksministeriet 2003 ALLMÄNNA RIKTLINJER FÖR FISKEOMRÅDET Fiskeområdet kan på eget eller vatten ägarens initiativ ansöka om spöfiskeförbud på områden som ses behöva restriktioner under vissa tider på året eller året runt. Fiskeområdet bör följa med eventuella förändringar som sker som och vilka kan påverka områdets fiske. På fiskeområdet kan man ha förutom minimimått på fisk som får fångas även ha maximi mått samt ha en regel eller rekommendation på hur många fiskar man får fånga per person per dygn. FISKEÖVERVAKNING Fiskeområdets uppgift är att bära ansvaret för att fiskeövervakningen sköts i samarbete med polisen, tullen och sjöbevakningen. Övervakaren skall visa upp sitt övervakarkort vid övervakningstillfället. Övervakningen av olovligt fiske blir effektivare ju fler vattenägare som ger fullmakt till fiskeområdet. Ett smidigt system att täcka övervakningskostnaderna är att använda fiskekorts- eller spinnfiskekortsersättningen till en del eller hela summan. 43

47 Skolningen av fiskeövervakare borde utvecklas i en mer professionell riktning. T.ex. genom att erbjuda en yrkesrelaterad utbildning med yrkesexamen. Samarbete med polis och sjöbevakning bör ökas. DELÄGARLAG Delägarlag inom Kyrkslätt-Porkala fiskeområde ger information till fiskeområdet över de beslut som görs. FISKEGUIDEVERKSAMHET Vid fiskeguideverksamhet såsom vid anordnade av fiskeresor borde man särskilt beakta yrkesfiskets intressen. E K O N O M I Fiskeområdet har finansierat sin verksamhet med verksamhetsbidrag från fiskerienheten vid Nylands TE-central, genom överföringsavtal med olika vattenägare samt med medel som enligt 30 :s regeln förblir hos fiskeområdet och med räntemedel. VERKSAMHETSBIDRAG Verksamhetsbidragen baserar sig på flera olika faktorer: Staten budgeterar årligen medel på momentet för främjande av fiskerihushållning. Anslaget motsvarar minst det belopp, som beräknat enligt medelantalet personer, som under de tre närmast föregående åren betalat fiskevårdsavgift, skulle inflyta i form av fiskevårdsavgifter. För ändamålet skall beviljas minst det belopp som influtit i fiskevårdsavgifter året före det för vilket statsförslaget är uppgjort. Personer som är 65 år och äldre samt alla under 18 år är enligt lag om fiske befriade från att betala fiskeavgifter. Summan på momentet har fram till och med år 2000 delats i fyra lika stora delar, en fjärdedel betalades vidare till landets fiskeområden. Från år 2001 har man frångått den jämna fördelningen och under senare år har fiskeområdenas andel varit ca. 27 %. 44

48 Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet gör med några års mellanrum en brevförfrågan till slumpmässigt utvalda hushåll, varmed fisketrycket inom varje fiskeområde utreds. Fiskeområdena tilldelas ett grundanslag (ingår i verksamhetsbidraget), samt en tilläggsdel, som uträknas på basis av fisketrycket inom området. Figur 11. Verksamhetsbidrag under åren (Verksamhetsberättelse 2008). ERSÄTTNINGAR TILL VATTENÄGARE De som är 18 till 64 år gamla och fiskar (gäller inte mete och pilkfiske) betalar en fiskevårdsavgift till Jord- och skogsbruksministeriet som sedan fördelar medlen. En del går till vattenägarna via fiskerienheterna vid TE-centralerna och fiskeområdena. Fiskerienheterna fördelar, enligt fisketrycket, en summa till varje fiskeområde. Fiskeområdet fördelar summan på områdets vattenägare. Vattenägaren kan överföra sin andel till fiskeområdet, t.ex. genom överföringsavtal. Enligt lagen om fiske förblir ersättningar som inte överstiger 30 per vattenägare hos fiskeområdet. Dessa medel kan användas på det sätt stämman besluter. 45