Dnr 2017/ Om märkning och upphandling av livsmedel från djur som ätit foder med eller utan GMO

Transkript

1 Dnr 2017/00704 Om märkning och upphandling av livsmedel från djur som ätit foder med eller utan GMO 1

2 Innehåll 1 Sammanfattning Uppdraget Märkningsfrågan Framförda synpunkter rörande märkning Alternativ 1: Obligatorisk märkning Alternativ 2: Frivillig märkning Upphandlingsdelen Synpunkter från aktörerna i upphandlingsdelen Uppdraget och dess avgränsning Uppdraget Hur uppdraget har genomförts Avgränsning Bakgrund Vad är GMO? Odling av GMO Hur regleras GMO i livsmedel och foder? Märkning av foder och livsmedel som innehåller GMO Förutsättningar för märkning av livsmedel med fri från eller utan GMO Spårbarhet Offentlig kontroll av genetiskt modifierade livsmedel och foder Kontroll av foder Kontroll av livsmedel Fodermarknaden i Sverige Privata märkningsstandarder på den svenska marknaden och ekologisk produktion Från Sverige Svenskt Sigill Svensk Fågel Ekologisk produktion Internationell utblick Finland Tyskland Danmark

3 4.4 Norge Förenade Kungariket (Storbritannien och Nordirland) Efterfrågan av och synpunkter på frivillig och obligatorisk märkning Konsumentintresset Konsumentundersökningar Tolkning av konsumentundersökningar Branschens synpunkter på alternativen om märkning Intresset från branschen i stort Kött- och charkföretagen (KCF) LRF Mjölk Svensk Fågel Svenska ägg Livsmedelsföretagen (Li) Svensk Dagligvaruhandel Synpunkter från kontrollmyndigheter på livsmedels- och foderområdena Genomgång av märkningsuppdraget Förutsättningar för en obligatorisk märkning Bedömning av utrymmet att meddela nationell lagstiftning Konsekvenser av en eventuell obligatorisk märkning Förutsättningarna för en frivillig märkning Från djur som ätit GMO-fritt foder och svenska förhållanden När påståenden såsom uppfödd med GMO-fritt foder skulle kunna anses vara relevanta 32 Vad avses med GMO-fritt foder? Användning av läkemedel Tidsbegränsning Spårbarhet Särskiljning Risk för vilseledning vad gäller GMO och obligatoriska inslag i märkningen Kontroll av märkning Vägledning Att upplysa konsumenter om olika frivilliga märkningar Sammantagen bedömning Genomgång av uppdraget i delen att underlätta för aktörer vid offentlig upphandling

4 7.1 Upphandlingslagstiftningen Hållbarhetskriterier Kriterier för GMO-fritt foder Upphandlingsmyndigheten och upphandlarnas synpunkter Branschens synpunkter Svensk Fågel Livsmedelsföretagen LRF Mjölk Övriga synpunkter Slutsatser och förslag för att underlätta upphandling Märkning Uppdatering av Upphandlingsmyndighetens kriteriewizard Myndigheters kommunikation och informationsutbyte Bilaga

5 1 Sammanfattning 1.1 Uppdraget Livsmedelsverket har av regeringen 1 fått i uppdrag att utreda och analysera möjligheterna för märkning av animaliska produkter från djur som ätit foder fritt från genetiskt modifierade organismer (GMO), alternativt utreda och analysera märkning av produkter från djur som ätit GMO-foder, och utreda hur man ska kunna underlätta för aktörer vid upphandling av livsmedel från djur som ätit GMO-fritt foder. 1.2 Märkningsfrågan Vid genomförandet av uppdraget om märkning har verket fokuserat på två möjliga alternativ. 1. Obligatorisk märkning med uttrycket har ätit GMO-foder eller liknande. Här har utgångspunkten varit att om detta ska ske måste nya nationella regler införas. 2. Frivillig märkning med uttrycket har ätit GMO-fritt foder eller liknande. Utgångspunkten har varit att man tillämpar gällande regler för en sådan märkning Framförda synpunkter rörande märkning Vid de samrådsmöten som Livsmedelsverket har anordnat inom ramen för uppdraget har det framkommit att livsmedelsbranschen är starkt kritisk till införandet av en obligatorisk märkning. En frivillig märkning är inte heller eftertraktad med några undantag inom bland annat mejeri- och fågelsektorn. Bland konsumentorganisationerna finns ett visst intresse om mer information om GMO i märkningen men frågan är inte prioriterad. De miljöorganisationer som Livsmedelsverket har bjudit in till samråd med har valt att inte delta. Oavsett om märkningen är obligatorisk eller frivillig så krävs att den kan verifieras bakåt i kedjan. Eftersom det inte är möjligt att analysera förekomst av GMO i livsmedel från djur som ätit GMO-foder går märkningen bara att verifiera via dokumentkontroll. Enligt hörda representanter för livsmedelskontrollmyndigheter är verifiering av handelsdokument ofta både tidskrävande och komplicerat. Även tillfrågade representanter för foderkontrollmyndigheterna anger bland annat att dokumentationskontroll kan vara tidskrävande samt att det är svårt att verifiera att djuren ätit GMO-fritt foder under hela sin livstid. 1.3 Alternativ 1: Obligatorisk märkning Ett obligatoriskt märkningskrav med har ätit GMO-foder eller liknande skulle omfatta märkning av animaliska livsmedel som kommer från djur som ätit GMO-foder över en viss nivå. Sådana regler om märkning skulle antas på nationell nivå genom föreskrifter. 1 Regleringsbrev för budgetåret 2016 avseende Livsmedelsverket inom utgiftsområde 23 Areella näringar, landsbygd och livsmedel. 5

6 Slutsats Ett obligatoriskt märkningskrav för livsmedel från djur som ätit GMO-foder är inte proportionerligt eftersom det skulle innebära en allt för stor administrativ börda och ökade kostnader för företagen i förhållande till den nytta som märkningen skulle utgöra för konsumenterna. Vidare skulle en sådan märkning vara svårmotiverad utifrån de krav som ställs för att på det nationella planet ha möjlighet att meddela obligatoriska märkningsuppgifter. Dessa krav ställs bland annat i förordning (EU) nr 1169/ Om en sådan märkning skulle vara möjlig utifrån unionsrätten skulle den enbart omfatta svenskproducerade produkter eftersom reglerna skulle behöva ha en ömsesidighetsklausul. Vidare är i princip allt foder på den svenska fodermarknaden GMO-fritt på grund av överenskommelser som tillämpas av branschen. Det innebär därför att en sådan märkning, som enbart kan finnas på svenskproducerade produkter, blir ointressant eftersom det skulle resultera i att svenska produkter inte skulle märkas. Utländska produkter (i varje fall de från EES) skulle inte träffas av en eventuell obligatorisk reglering eftersom de skulle omfattas av ömsesidighetsklausulen. 1.4 Alternativ 2: Frivillig märkning Om ett livsmedelsföretag väljer att använda sig av frivillig livsmedelsinformation ska den oftast anges på samma sätt som om den varit obligatorisk. Vidare får frivillig livsmedelsinformation inte vara vilseledande. 3 I övrigt ska den frivilliga livsmedelinformationen inte vara oklar eller förvillande för konsumenten och i förekommande fall vara grundad på relevanta vetenskapliga uppgifter. 4 Om ett företag märker ett livsmedel med att det är fritt från något eller utan en viss ingrediens eller ämne, måste påståendet således vara sant. Därutöver krävs att påståendet är relevant för livsmedlet i fråga. Slutsats Livsmedelsverket bedömer att det är möjligt att märka livsmedel med uppgiften från djur som har ätit GMO-fritt foder. I vissa fall skulle dock en sådan märkning kunna anses vara vilseledande. Det gäller bland annat om alla livsmedel inom en produktgrupp kommer från djur som ätit sådant foder. En bedömning måste göras i varje enskilt fall och med jämförelser inom varje specifik produktkategori. Vad gäller gränsdragningen för vad som kan kallas för GMO-fritt foder förordar Livsmedelsverket en konformitet med gällande unionsrättsligt regelverk på området (se avsnitt 3.3) där högst 0,9 % oavsiktlig förekomst bör vara tillåten. 2 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1169/2011av den 25 oktober 2011 om tillhandahållande av livsmedelsinformation till konsumenterna, och om ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 1924/2006 och (EG) nr 1925/2006 samt om upphävande av kommissionens direktiv 87/250/EEG, rådets direktiv 90/496/EEG, kommissionens direktiv 1999/10/EG, Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/13/EG, kommissionens direktiv 2002/67/EG och 2008/5/EG samt kommissionens förordning (EG) nr 608/ Ibid, Artikel 7. 4 Ibid, Artikel 36. 6

7 Intresset för en frivillig märkning är lågt bland alla tillfrågade intressenter, dvs. från så väl branschorganisationer som konsumentföreträdare. För att det ska vara lönsamt att använda sig av en märkning, vilken innebär ökade kostnader för bland annat verifiering, krävs att det finns en efterfrågan bland konsumenterna. Om ett ökat intresse av att börja använda märkningen skulle uppstå avser Livsmedelsverket undersöka och tillgodose behovet av att ytterligare vägleda företagen när och på vilket sätt sådana påståenden kan göras. 1.5 Upphandlingsdelen Inom ramen för upphandlingslagstiftningen finns redan idag möjlighet att ställa krav på att livsmedel ska komma från djur som har ätit GMO-fritt foder. En märkning skulle i viss mån kunna underlätta för upphandlare men det är också komplicerat om märkningen inte omfattar alla produkter på den svenska marknaden Synpunkter från aktörerna i upphandlingsdelen Upphandlarna har i samtal med Upphandlingsmyndigheten uppgett att de är positiva till en obligatorisk märkning om det skulle vara möjligt att lagstifta på en europeisk eller en internationell nivå. En frivillig märkning skulle möjligen kunna underlätta vid offentlig upphandling om denna märkning kan ske till en rimlig kostnad. Branschen har uttryckt att de är nöjda med nuvarande möjligheter till upphandling av livsmedel från djur som ätit GMOfritt foder, bland annat med hjälp av befintliga märkningar på området. Slutsats För att förenkla för aktörer vid upphandling föreslår Livsmedelsverket huvudsakligen att Upphandlingsmyndigheten utökar sin kriteriebank (kriteriewizard) i de delar som gäller krav på GMO-fritt foder att omfatta fler kategorier av animaliska livsmedel än i dagsläget, ett utökat informationsutbyte mellan myndigheter för att på så sätt underlätta för Upphandlingsmyndigheten att hålla sitt verktyg för kriterier uppdaterat och kunna ge stöd till upphandlare av livsmedel från djur som ätit GMO-fritt foder. 2 Uppdraget och dess avgränsning 2.1 Uppdraget Regeringen har i regleringsbrevet för 2016 gett Livsmedelsverket i uppdrag att i samråd med Konsumentverket utreda och analysera möjligheterna för märkning av animaliska produkter från djur som ätit foder fritt från genetiskt modifierade organismer (GMO), alternativt märkning av produkter från djur som ätit GMO-foder. Till uppdraget hör också att analysera hur man kan underlätta för aktörerna vid offentlig upphandling varvid samråd ska ske med Upphandlingsmyndigheten. Synpunkter från berörda aktörer, folkrörelser och branschorganisationer ska inhämtas. Uppdraget ska redovisas till Regeringskansliet (Näringsdepartementet) senast den 30 november

8 2.1.1 Hur uppdraget har genomförts I arbetet med uppdraget har Livsmedelsverket samrått med bl.a. branschorganisationer, ett antal kommuner, Konsumentverket, Jordbruksverket, Gentekniknämnden, SLU och konsumentorganisationer gällande inställningen till sådan märkning som är föremål för uppdraget. En fullständig förteckning över vilka som deltagit i samrådet framgår av bilagan. Vid två tillfällen under 2017 har dessa externa aktörer bjudits in till samråd för att ges möjlighet att lämna synpunkter och kunna ta del av arbetet med uppdraget. De folkrörelser som deltagit och lämnat synpunkter är två konsumentföreningar. Naturskyddsföreningen och Greenpeace har bjudits in men avböjt deltagande. Livsmedelsverket har samrått med Upphandlingsmyndigheten i frågorna gällande offentlig upphandling. Livsmedelsverket har även inhämtat synpunkter skriftligt från en rad aktörer. Konsumentverket har tagit del av utkastet till denna rapport och har inget att tillägga eller några övriga synpunkter på innehållet. Konsumentverket har konstaterat att man är av samma åsikt som Livsmedelsverket vad gäller Livsmedelsverkets förslag till hantering Avgränsning Uppdraget är begränsat till märkning av färdigförpackade livsmedel från djur som har utfodrats. Det omfattar således livsmedelskategorierna kött, mjölk och mjölkprodukter, fisk från fiskodlingar och ägg. Det innebär bland annat att viltkött, kött från hägnat vilt, viltfångad fisk och honung inte omfattas. Produkterna som omfattas av uppdraget kan bestå av en eller flera animaliska ingredienser men även vara blandningar av animaliska och vegetabiliska livsmedel. Livsmedelsverket har utifrån utformningen av regeringsuppdraget utrett följande alternativ till märkning: Möjligheten till och efterfrågan av att införa en obligatorisk märkning på färdigförpackade livsmedel från djur som har ätit GMO-foder med uppgiften har ätit GMO-foder eller liknande uttryck (obligatorisk märkning). Möjligheten till och efterfrågan på marknaden av en frivillig märkning på färdigförpackade livsmedel från djur som ätit foder utan innehåll av GMO med uppgiften har ätit GMO-fritt foder eller liknande uttryck (frivillig märkning). Följande två alternativ har Livsmedelsverket valt att inte utreda. Möjligheten för företag att frivilligt märka färdigförpackade livsmedel med uppgiften från djur som har ätit GMO-foder eller liknande eftersom det sannolikt inte finns någon efterfrågan av sådan märkning i dagsläget. GMO- märkning är en etisk märkning och det intresse som Livsmedelsverket har konstaterat rör frånvaro av inblandning av GMO. Således skulle en sådan märkning i dagsläget inte vara intressant. Möjligheten att införa en obligatorisk märkning av färdigförpackade livsmedel från djur som inte har ätit foder som innehåller GMO med har inte ätit foder som 8

9 innehåller GMO (eller motsvarande uttryck), eftersom det direkt går att konstatera att ett sådant märkningskrav inte skulle vara proportionerligt. En sådan märkning skulle innebära en orimlig administrativ börda för företagen, bland annat eftersom de för varje animaliskt livsmedel måste verifiera att uppgiften är riktig. En obligatorisk märkning skulle inte heller vara proportionerlig vägt mot det konstaterade försumbara intresset bland bransch och konsumenter. 3 Bakgrund 3.1 Vad är GMO? Organismer (eller mikroorganismer) vars arvsmassa (DNA) har förändrats på ett sätt som inte sker naturligt genom korsning eller rekombination 5 benämns och regleras som genetiskt modifierade organismer (GMO). 6 Gentekniken handlar om att flytta gener, DNA-sekvenser, från en organism till en annan eller att ändra på organismens egna gener. Lite förenklat kan man säga att om genetiskt material förs in eller ändras på ett sätt som inte sker naturligt så blir det en genetiskt modifierad organism. En förutsättning för att det ska bli en GMO är att det DNA som generna är uppbyggda av införlivas i mottagarorganismens genom, alltså det DNA som nedärvs till nästa generation, så att även det nya DNA:t går i arv. Det vanligaste sättet att genmodifiera en växt är att klippa ut en DNA-sekvens från en organism, klistra ihop den med andra DNA-sekvenser och sedan föra in detta DNA i mottagarväxten. Klippa och klistra kan man göra med hjälp av särskilda enzymer som är specialiserade för detta. De vanligaste metoderna att föra över DNA-sekvenser till en ny växt är med en bakterie eller med en genkanon. GMO-växter har kommit till användning inom såväl forskning som praktisk växtodling. De har använts i forskning bland annat för att studera olika geners uttryck och funktion. I växtförädlingen används de för att tillföra växtsorter nya önskade egenskaper som inte kunnat åstadkommas med traditionella växtförädlingsmetoder. Önskade egenskaper kan vara sådana som kan ge högre avkastning, bättre näringsinnehåll eller förändrat utseende. På grund av viss osäkerhet om vad tekniken och de nya egenskaperna hos grödorna kan ha för miljö- och hälsoeffekter och ekologisk påverkan så omges GMO-växter i de flesta länder 5 Genetisk rekombination innebär att en del av en DNA-sträng byts ut mot en annan sträng eller tränger sig in i en annan sekvens med DNA-kod. Detta kan ske på flera sätt. 6 Genetiskt modifierade organismer (GMO) definieras i Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/18/EG enligt följande. Genetiskt modifierad organism: en organism, med undantag för människor, i vilken det genetiska materialet har ändrats på ett sådant sätt som inte sker naturligt genom parning och/eller naturlig rekombination. 9

10 av ett omfattande kontrollsystem, så också inom EU. I förhållande till många andra regleringar i världen har EU intagit en något mer försiktig hållning. Inom bland annat växtförädling används flera olika metoder för att snabbt få fram mutationer i arvsmassan. Genmodifiering används för att få rekombinant-dna, vilket innebär att DNA från olika individer eller arter sätts samman. Med hjälp av strålning och kemikalier går det att få fram slumpmässiga mutationer. De nya växtförädlingsteknikerna TALEN, CRISPR och ZFN kan däremot ge riktade mutationer. Det innebär att det exakt går att styra var på DNAmolekylen en mutation ska ske. Det är bara genmodifiering med rekombinant-dna som regleras genom lagstiftning. Än så länge är det osäkert hur och om GMO-lagstiftningen kommer revideras för att i framtiden även kunna definiera och reglera de nya växtförädlingsteknikerna. 3.2 Odling av GMO Den praktiska odlingen av GMO-sorter i världen har ökat kraftigt från under 2 miljoner hektar 1996 till mer än 180 miljoner hektar I dag odlas GMO-sorter av bland annat sojaböna, majs, bomull och raps i stor skala i bl.a. USA, Brasilien, Argentina, Indien, Kanada och Kina. 7 Majsen och bomullen har till exempel tillförts gener från en bakterie av släktet Bacillus som gör att växterna producerar ett bakterieprotein som vissa skadeinsekters larver inte tål. Grödan blir därmed resistent mot insekterna, och odlaren kan minska användningen av insekticider. Sojabönan och rapsen har tillförts gener som gör att de blir toleranta mot ogräsbekämpningsmedel med bred verkan. De genetiskt modifierade djur som finns i Sverige används för forskningsändamål inom läkemedelsindustrin och universiteten. Det är framförallt möss och bananflugor. Det finns således inga genetiskt modifierade djur för livsmedelsproduktion i Sverige eller övriga EU Hur regleras GMO i livsmedel och foder? Alla livsmedel inom EU som framställts från GMO, eller som innehåller GMO, måste godkännas enligt EU-gemensamma regler. Hur godkännande av GMO för livsmedels- och foderändamål ska gå till och hur produkter som framställts av GMO ska märkas regleras genom förordning (EG) nr 1829/ Vidare finns krav på märkning och spårbarhet för produkter som består av eller innehåller GMO samt livsmedel och foder som framställts av GMO i förordning (EG) nr 1830/ De två ovannämnda förordningarna benämns 7 ISAAA Global Status of Commercialized Biotech/GM Crops: ISAAA Brief No. 52. ISAAA: Ithaca, NY. 8 e44704f38.html#h-vilkagenetisktmodifieradedjurfinnsisverige. 9 Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 av den 22 september 2003 om genetiskt modifierade livsmedel och foder. 10 Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1830/2003 av den 22 september 2003 om spårbarhet och märkning av genetiskt modifierade organismer och spårbarhet av livsmedel och foderprodukter som är framställda av genetiskt modifierade organismer. 10

11 tillsammans fortsättningsvis som GMO-förordningarna. Utöver GMO-förordningarna finns en genomförandeförordning 11 om hur ansökan om godkännande ska gå till. Det är den Europeiska livsmedelssäkerhetsmyndigheten, Efsa, som prövar säkerheten av varje livsmedel som innehåller eller framställts från GMO och som prövas för godkännande Märkning av foder och livsmedel som innehåller GMO Information om att ett livsmedel eller foder har sitt ursprung i GMO ska lämnas i alla steg i livsmedel- eller foderskedjan. Det ska alltid framgå av märkningen om GMO använts avsiktligt i ett livsmedel eller foder, oavsett hur liten mängd som är tillsatt. Oavsiktlig förekomst av godkänd GMO-råvara som understiger 0,9 procent behöver däremot inte märkas ut. Kravet på märkning av ingredienser i livsmedel med innehåll av GMO finns i artikel 13 i förordning (EG) nr 1829/2003 och motsvarande bestämmelse för foder finns i artikel 25 i samma förordning. Vidare anges i artikel 4.6 i förordning (EG) nr 1830/2003 hur den obligatoriska märkningen för livsmedel och foder ska utformas. Det är möjligt att ställa ytterligare krav i de enskilda besluten om godkännande av GMO-produkter, vilket framgår av artikel 13.2 i förordning (EG) nr 1829/2003. GMO-märkningen syftar inte till att upplysa om hälsa och säkerhet eftersom den prövningen redan gjorts i samband med att den aktuella GMO: n godkänts. Istället syftar den huvudsakligen till att konsumenter och foderanvändare ska ha rätt till information om att GMO använts vid framställningen av ett livsmedel eller foder. 12 Märkningsreglerna gäller produkter som har framställts av GMO, även om DNA eller protein från GMO inte kan påvisas (t.ex. oljor) i produkten. Om livsmedlet består av mer än en ingrediens och innehåller till exempel genetiskt modifierad majs ska orden genetiskt modifierad eller framställd av genetiskt modifierad majs stå inom parentes omedelbart efter majs i ingrediensförteckningen. Motsvarande bestämmelser gäller även för foder. Storkök och restauranger omfattas också av kravet på att lämna information om förekomst av GMO i livsmedel, vilket framgår av artikel 12 i förordning (EG) nr 1829/2003. Livsmedelsverkets tolkning av denna artikel är att maträtter inte behöver märkas, men att information om eventuell förekomst av GMO i mat, som serveras i storkök och restauranger, vid förfrågan ska kunna lämnas till gästen. Om storköket eller restaurangen säljer förpackade produkter måste dessa förpackade produkter märkas i enlighet med kraven i GMOförordningarna. 11 Kommissionens förordning EG) nr 641/2004 av den 6 april 2004 om tillämpningsföreskrifter för förordning (EG) nr 1829/2003 om ansökan om godkännande för nya genetiskt modifierade livsmedel och foder, anmälan av befintliga produkter och oavsiktlig eller tekniskt oundviklig förekomst av genetiskt modifierat material av vilket det gjorts en positiv riskbedömning. och kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 503/2013 om ansökningar om godkännande av genetiskt modifierade livsmedel och foder i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 och om ändring av kommissionens förordningar (EG) nr 641/2004 och (EG) nr 1981/ Beaktandesats 17 i Europaparlamentets och rådets förorordning (EG) nr 1829/

12 3.3.2 Förutsättningar för märkning av livsmedel med fri från eller utan GMO Märkning med påståenden om fri från eller utan är frivillig märkning och sådan märkning är tillåten under förutsättning att den inte vilseleder konsumenten enligt artikel 7 i förordning (EU) nr 1169/2011. Enligt artikel 7 c i samma förordning får inte märkningen av ett livsmedel vara vilseledande genom att det antyds att livsmedlet har speciella egenskaper, då i själva verket alla liknande livsmedel har sådana egenskaper, framför allt genom att närvaron eller frånvaron av vissa ingredienser och/eller näringsämnen särskilt framhävs. Av artikel 36 i samma förordning framgår också att märkningen inte får vara tvetydig eller förvillande för konsumenten och att märkningen i förekommande fall ska vara grundad på relevanta vetenskapliga uppgifter. Vidare framgår av artikel 37 i samma förordning att frivillig livsmedelsinformation inte får visas så att den obligatoriska livsmedelsinformationen inte får tillräckligt utrymme. För närvarande har det inom EU inte fastställts några gemensamma kriterier för marknadsföringspåståenden såsom GMO-fritt, djuret har utfodrats med GMO-fritt foder eller liknande. Av denna anledning har vissa medlemsländer utarbetat egna regler, vägledningar m.m. om under vilka förhållanden sådana påståenden får användas. I september 2015 avslutades diskussionen om en eventuell harmonisering av märkning gällande frånvaro av GMO, i varje fall tills vidare, då kommissionen meddelade att man inte fann skäl att utarbeta ett förslag till harmoniserade regler om märkning med påståenden om avsaknad av GMO. Kommissionen motiverade sitt beslut med att det i huvudsak handlade om en nischad marknad som är mer av regionalt/lokalt slag eller en marknad där mervärden framhålls. Kommissionen fann att konsumenter efterfrågade detaljerad information rörande GMO-innehåll i livsmedel, men detta sammanfaller inte alltid med hur konsumenterna agerar när de köper varorna. 13 I Livsmedelsverkets informationsdatabas för livsmedelskontrollen (Kontrollwiki 14 ) vägleder Livsmedelsverket om användningen av uttrycket fri från i allmänhet. Där framgår bland annat att så kallad fri från eller utan -märkning måste vara relevant och kan endast vara motiverad om de flesta livsmedel inom den aktuella kategorin innehåller ingrediensen som livsmedlet påstås vara fritt från eller utan. Det är livsmedelsföretagarens ansvar att påståendet är relevant för själva produkten och i jämförelse med andra produkter inom den aktuella produktkategorin. Eftersom livsmedel med innehåll av GMO förekommer i en mycket liten utsträckning i Sverige 15 och livsmedel som innehåller GMO ska vara märkta med uppgift om detta är det 13 Summary report of the standing committee on, animals, food and feed held in Brussels on 14 September 2015 (Section Genetically Modified Food and Feed and Environmental Risk) Kontroll av GMO i livsmedel 2016 rapport i Livsmedelsverkets rapportserie- 12

13 Livsmedelsverkets uppfattning att påståenden som GMO-fri eller utan GMO om livsmedel inte är relevanta och därmed inte tillåtna. 16 Livsmedelsverket har däremot inte gjort något ställningstagande när det gäller användningen av påståendet från djur som ätit GMO-fritt foder eller liknande påståenden. 3.4 Spårbarhet För företagare (huvudsakligen foderföretagare och primärproducenter) innebär reglerna att de ska leva upp till de allmänna spårbarhetskraven 17 som i princip medför att företagarna ska ha full spårbarhet på allt foder de tillverkar eller använder till sina djur. Kravet på spårbarhet omfattar alla råvaror, fodertillsatser och foderblandningar som de använder. Företagarna ska kunna styrka spårbarheten genom dokumentation. Om en foderföretagare har flera foderleverantörer gäller kraven för varje leverantör. Fodret som används ska kunna spåras ett led tillbaka i kedjan. Spårbarhet av produkter som omfattas av GMO-förordningarna framgår av bl.a. artikel 4 i förordning (EU) nr 1830/2003. Samma regler gäller för livsmedel som för foder. Det innebär bland annat att dokumentationen ska sparas i fem år för att kunna visas upp för kontrollmyndigheten. Under dessa fem år ska företagare kunna identifiera vilka företagare som levererar och tar emot sådana produkter ett steg framåt och ett steg bakåt i produktionskedjan, med undantag för när produkten har levererats till slutkonsument. 18 Frivilliga märkningar som har krav att de livsmedelsproducerande djuren har utfodrats med GMO-fritt foder måste kunna spåra den aktuella produkten/livsmedlet till rätt primärproducent som kan verifiera att uppgiften är korrekt. Exempel på sådan verifiering finns i reglerna om ekologisk produktion. 19 En leverantör av ekologiskt foder måste upprätta system för att säkerställa att fodret verkligen är GMO-fritt. Systemet måste innehålla rutiner för dokumentation av inköpt foder, rutiner för att undvika sammanblandning med konventionellt foder och rutiner för märkning. Vid kontroll av ekologiskt foder kontrolleras att sådana rutiner finns på plats och fungerar. För mer information, se bland annat branschriktlinjer för ekologisk produktion Offentlig kontroll av genetiskt modifierade livsmedel och foder Det är det enskilda livsmedelsföretagets ansvar att se till att gällande regelverk följs. Att reglerna för GMO i livsmedel följs kontrolleras på samma sätt som andra regler på 16 från 17 Artikel 18 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002 av den 28 januari 2002 om allmänna principer och krav för livsmedelslagstiftning, om inrättande av Europeiska myndigheten, för livsmedelssäkerhet och om förfaranden i frågor som gäller livsmedelssäkerhet. 18 Artikel 4 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1830/ Artikel 9 i rådets förordning (EG) nr 834/2007 av den 28 juni 2007 om ekologisk produktion och märkning av ekologiska produkter och om upphävande av förordning (EEG) nr 2092/ Nationella riktlinjer för ekologisk produktion version 3 uppdaterad 20 mars ( 13

14 livsmedelsområdet av behörig kontrollmyndighet. Kontrollansvaret för GMO-förordningarna är på central myndighetsnivå fördelat mellan Livsmedelsverket (livsmedel) och Jordbruksverket (foder). Kontrollanasvaret för livsmedel fördelas mellan Livsmedelsverket, länsstyrelser och Sveriges kommunala kontrollmyndigheter. Ansvarsfördelningen framgår av 23 i livsmedelsförordningen (2006:813). Kontrollansvaret för foder fördelas mellan Jordbruksverket och länsstyrelserna. Ansvarsfördelningen framgår av förordningen (2006:814) om foder och animaliska biprodukter. I artikel 9.1 i förordning (EG) nr 1830/2003 föreskrivs att medlemsländerna ska se till att inspektioner och, där så är lämpligt, andra kontrollåtgärder, t.ex. provtagning och provning (kvalitativ och kvantitativ) genomförs för att säkerställa att förordningen följs. Riktlinjer för hur omfattande GMO-kontrollerna ska vara saknas och medlemsländerna får själva bestämma vad som är en rimlig nivå. Hur mycket resurser detta område bör ta i anspråk kan också bero på vilka företag som finns hos den aktuella kontrollmyndigheten Kontroll av foder Jordbruksverket har det övergripande ansvaret för foderkontrollen och länsstyrelserna kontrollerar primärproduktionen (huvudsakligen lantbrukare). Inom foderkontrollen kontrolleras: vilket foder djuren utfodras med, journaler med information om vilket foder djuren utfodrats med tidigare, och att angivet foder stämmer överrens med inköpssedlar samt att fodret köpts från registrerade foderföretagare. Är fodret egenproducerat kontrollerar länsstyrelserna även bland annat mängd mot areal, användandet av bekämpningsmedel och vilket utsäde som används. Kontroll av GMO i foder Förekomst av GMO i foder görs genom stickprovskontroll. Dels kontrolleras att bestämmelserna om märkning följs och dels kontrolleras att inga otillåtna GMO förekommer. Kontrollen av GMO i foder är inriktad på de foderråvaror där det kan finnas genetiskt modifierade råvaror, i huvudsak soja, majs och raps. 21 Enligt uppgifter från Jordbruksverkets foderkontroll hittades under 2016 inga GMO-halter som översteg gränsvärdena i de kontroller Jordbruksverket gjorde Kontroll av livsmedel Den offentliga kontrollen av livsmedel åvilar den myndighet som enligt livsmedelsförordningen (2006:813) har ansvaret för kontrollen i den anläggning där de genetiskt modifierade livsmedlen handhas, vilket kan vara Livsmedelsverket, länsstyrelsen eller en 21 Uppgifter från Jordbruksverket i e-postmeddelande till Livsmedelsverket 18 september Uppgifter från Jordbruksverket i e-postmeddelande till Livsmedelsverket 18 augusti

15 kommunal nämnd. Livsmedelsverket lämnar även stöd till länsstyrelser och kommuner i deras kontroll. Enligt den information som Livsmedelsverket har är det hittills endast ett fåtal kommuner som prioriterat kontroll inom området GMO i livsmedel. Orsakerna till detta är att livsmedelskontrollen ska vara riskbaserad, att godkända GMO inte utgör någon risk för människors hälsa och att erfarenheten visat att förekomsten av GMO i livsmedel på den svenska marknaden är sällsynt Fodermarknaden i Sverige Enligt de senaste rapporterade uppgifterna från Jordbruksverket var den största andelen av fodret på marknaden i Sverige 2009 GMO-fritt. 24 Av rapporten framgår vidare bland annat följande. Av det foderprotein som användes importerades 75 % det året. Eftersom sojamjöl är den proteinkälla som är mest kostnadseffektiv var det den som användes i störst utsträckning. Mindre än 10 % av den totala fodersojan på den svenska marknaden 2009 var GM-soja. Enligt tidigare uppgifter från Jordbruksverket 25 framgår att ett par procent av landets grisbönder har använt GMO-foder. Vidare framgår av Jordbruksverkets rapport att 65 % av all soja på världsmarknaden vid tillfället var GM-soja. 26. Av samma rapport framgår också att det finns olika slags kostnader förknippade med GMO-fritt foder, bland annat kostnader för särhållning och kontroller. De flesta intressenter anser det inte ekonomiskt försvarbart att hantera både GMO-fria och GMråvaror parallellt. Olika produktionslinjer för GMO och GMO-fritt och dubbla transportapparater är kostsamt. Jordbruksverket har inte gjort någon lägesbeskrivning efter Uppgifterna från Jordbruksverkets rapport om att i princip allt foder på marknaden i Sverige är GMO-fritt har bekräftats av branschföreningen Föreningen foder och spannmål i februari Föreningen uppger att det inte importeras några betydande mängder GMO-foder till Sverige, vilket beror på den praxis som har tillämpats i 20 år om att allt foder ska vara GMOfritt. Det var mejeribranschen som tog initiativ till denna praxis som sedermera har avskaffats men som lever kvar på företagsnivå Privata märkningsstandarder på den svenska marknaden och ekologisk produktion Det finns många olika privata märkningsstandarder på livsmedel i Sverige idag. Några av dessa märkningar innefattar kriterier att livsmedlet ska komma från djur som ätit GMO-fritt foder och/eller att livsmedlet är producerat i Sverige. Här nedan presenteras ett urval av sådana frivilliga märkningar samt märkning av produkter enligt regelverket om ekologisk produktion. 23 Kontroll av GMO i livsmedel 2016 rapport i Livsmedelsverkets rapportserie. 24 Jordbruksverkets rapport 2009: GMO i Sverige och i världen, Jordbruksverket, OVR 147, okt Jordbruksverkets rapport 2009:

16 3.7.1 Från Sverige Märket Från Sverige är ett samarbete mellan Livsmedelsföretagen, Svensk Dagligvaruhandel och LRF som enligt Från Sveriges hemsida har till syfte att stärka hela livsmedelskedjan och utveckla den svenska matproduktionen. Märkningen utgörs av frivillig ursprungsmärkning av svenskproducerade råvaror, livsmedel och växter. Kött och charkuterier märks med Kött från Sverige. Märkningen kan användas på alla typer av livsmedel om de uppfyller kriterierna. Märkningen Från Sverige får bara användas på livsmedel som är tillverkade i Sverige och som består av minst 75 % svenska råvaror. Kött-, ägg-, fisk-, skaldjurs-, fågel- och mjölkråvara ska alltid vara svensk. Vegetabiliska råvaror som exempelvis spannmål, oljeväxter och grönsaker bör i första hand vara svenska. Importerade vegetabiliska råvaror kan användas om det är nödvändigt för att säkerställa produktegenskaperna eller om det är brist på svensk råvara. Ett exempel på den förra är en chokladöverdragen kaka, som bakats med svenska ägg, svenskt socker, smör och mjöl, men där chokladen är importerad eftersom det inte odlas kakaobönor i Sverige. Märkningens fem kriterier är följande: Alla djur ska vara födda, uppfödda och slaktade i Sverige. Odling ska ha skett i Sverige. All förädling och packning ska ske i Sverige. Kött-, ägg-, fisk-, skaldjurs-, fågel- och mjölkråvara ska alltid vara 100 % svenskt, även i sammansatta produkter. I övriga sammansatta produkter ska minst 75 % av ingredienserna vara svenska. Märket Från Sverige ägs av Svenskmärkning AB, som också utvecklar, förvaltar och kontrollerar användningen. De företag som hanterar, packar och eller tillverkar produkter som märks med ursprungsmärkningen, ska vara certifierade enligt gällande kvalitetssystem. Svenskmärkning gör stickprovsrevisioner med hjälp av certifieringsorgan hos de företag som använder märket och företagets underleverantörer. Det är varumärkesägaren som ska säkerställa att certifieringsorganen får tillträde till den egna och underleverantörernas verksamhet och anläggningar för att kunna verifiera att regelverket följs. En underleverantör behöver alltså inte själv vara ansluten till märkningen. Det anslutna företaget ska även göra en årlig internrevision samt säkerställa att internrevision görs hos underleverantörer. 28 Krav på att de livsmedelsproducerande djuren ska ha ätit GMO-fritt foder ingår inte i kriterierna för märkningen Från Sverige. Men i dagsläget, när alla djur som är födda och uppfödda i Sverige utfodras med GMO-fritt foder, blir detta en indirekt konsekvens

17 3.7.2 Svenskt Sigill Svenskt Sigill är enligt Svenskt Sigills hemsida 29 en märkning för mat och blommor (prydnadsväxter) och ska garantera svenskt ursprung på råvara från certifierade odlare och djuruppfödare. IP-standarden och Svenskt Sigill-märket ägs och drivs av Sigill Kvalitetssystem AB som är ett dotterbolag till LRF. Svenskt Sigill har enligt Jordbruksverkets bedömning 30 sannolikt haft mycket stor betydelse för hur ställningstagandena mot GMO-foder respektive produkter från djur som fått GMOfoder fungerar i den svenska livsmedelssektorn. Odlare eller djuruppfödare som vill använda sig av Svenskt Sigill ska vara certifierade enligt IP-standardens Sigill-nivå. Certifieringen innebär att de har uppfyllt extra produktionsmervärden inom områdena djuromsorg, minskad miljöpåverkan och livsmedelssäkerhet. Idag finns Svenskt Sigill-märket på flera livsmedel och prydnadsväxter som till exempel tomater, äpplen, frysta grönsaker, färska örter, tulpaner, julstjärnor, fläskkött, nötkött, kyckling och honung. GMO är inte tillåtet vid produktion av produkter som marknadsförs med märkningen Svenskt Sigill, vare sig som foder eller vid odling av grödor. Livsmedel och blommor som bär och marknadsförs med märkningen Svenskt Sigill är enligt hemsidan ett kvalitetssäkrat GMOfritt alternativ. Certifiering enligt denna nivå i IP-standarden innebär ett förbud mot odling av och utfodring med GMO-grödor och detta kontrolleras av oberoende part. Skälet till GMO-förbudet är enligt Svenskt Sigill tillämpningen av försiktighetsprincipen; att det fortfarande råder osäkerhet om de långsiktiga miljöeffekterna av användning av GMO. Svenskt Sigill uppger vidare att det enligt konsumentorganisationerna inte heller finns någon konsumentnytta med denna typ av modifiering. Det finns också en oro över att den nära kopplingen mellan kemikalieföretaget som säljer såväl bekämpningsmedel som utsäde kommer att få en alltför dominerande position Svensk Fågel Enligt Svensk Fågels hemsida 31 ska kyckling- och kalkonprodukter som är märkta med Svensk Fågel-märket vara producerade enligt de kvalitetskrav och kvalitetsprogram som drivs av den svenska fågelbranschen. Dessa krav och program omfattar bland annat djurhälsa, smittskydd, djurvälfärd och livsmedelssäkerhet. Den svenska fågelbranschen har också fler olika policykrav. När det gäller kycklingfodret gäller till exempel att fiskmjöl inte får användas och att fodret endast får innehålla soja som är GMO-fri MAT--BLOMMOR/. 30 Jordbruksverkets rapport 2009:17. GMO på fodermarknaden en lägesbeskrivning och analys av skillnaderna mellan Sverige och övriga EU

18 3.8 Ekologisk produktion Även om det är frivilligt att använda sig av märkning av ekologisk produktion träder lagstiftning in när man ansluter sig till kontrollsystemet. Ekologisk produktion regleras huvudsakligen i förordningarna (EG) nr 834/2007 och (EG) nr 889/ Av förordningarna framgår bland annat hur produktionen ska gå till, hur produkterna ska märkas, hur kontrollen ska ske och vad som gäller vid import av ekologiska produkter från länder utanför EU. Regleringen kräver bland annat att 95 procent av produktens ingredienser är ekologiskt certifierade. Förordningen kompletteras av nationella bestämmelser genom Livsmedelsverkets föreskrifter (LIVSFS 2016:1) om ekologisk produktion. För länder som exporterar ekologisk mat till EU gäller så kallade ekvivalensavtal, det vill säga att länderna bedöms ha likvärdiga regler som EU. Importregler finns i förordning (EG) nr 1235/ Enligt artikel 9 i förordning (EU) nr 834/2007 får genetiskt modifierade organismer (GMO) och produkter som framställts av eller med GMO inte användas som livsmedel, foder, växtskyddsmedel, gödselmedel, processtekniska hjälpmedel, jordförbättringsmedel, frön, vegetativt förökningsmaterial, mikroorganismer och djur i ekologisk produktion. Av artikeln framgår också att aktörerna får förlita sig på den märkning som åtföljer produkten eller varje annat följedokument som fästs eller tillhandahållits i enlighet med direktiv 2001/18/EG. 34 I ekologiska livsmedel får det således inte finnas genmodifierade ingredienser eller kött, mjölk och ägg från djur som har ätit genmodifierat foder. Enligt de nationella branschriktlinjerna 35 för ekologisk produktion ställs det särskilda krav på dokumentation som gäller för att kunna visa att titt exempel GMO inte används eller att olika produktionsenheter hålls isär. För att säkerställa att produkter i ekologisk produktion är fria från GMO, ska den som köper eller använder en produkt kräva dokumentation om GMOfrihet från den som säljer produkten. Säljardeklarationen ska utformas enligt bilaga XIII i tillämpningsförordningen (EG) 889/2008. Det ekologiska regelverket accepterar en gräns för godkänd GMO på 0,9 procent i det foder som de livsmedelsproducerande djuren har konsumerat, under förutsättning att förekomsten är oavsiktlig eller tekniskt oundviklig. Detta i enlighet med märkningskraven av GMO förekommande i foder Kommissionens förordning 889/2008 av den 5 september 2008 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 834/2007 om ekologisk produktion och märkning av ekologiska produkter med avseende på ekologisk produktion, märkning och kontroll. 33 Kommissionens förordning (EG) nr 1235/2008 av den 8 december 2008 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 834/2007 vad gäller ordningen för import av ekologiska produkter från tredjeländer. 34 Jordbruksverkets rapport 2009:17. GMO på fodermarknaden en lägesbeskrivning och analys av skillnaderna mellan Sverige och övriga EU. 35 Nationella riktlinjer för ekologisk produktion version 3 uppdaterad s 18 ff.. 36 Artiklarna 24.2 och 25 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/

19 Att utöver den ekologiska märkningen även ha uppgift om att livsmedlet är GMO-fritt eller kommer från djur som ätit GMO-fria livsmedel är enligt Livsmedelsverkets uppfattning (jfr artikel 7 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1169/2011) vilseledande eftersom samtliga ekologiskt producerade livsmedel har det kravet. Krav KRAV är ett privat certifieringssystem som bland annat står för ekologisk produktion vilket också innebär att genetiskt modifierade organismer (GMO) inte får användas i produktionen av produkter som certifieras enligt KRAV. 4 Internationell utblick EU-kommissionen gick under sommaren 2012 ut med en enkät i vilken man efterfrågade vilka nationella regler eller annan hantering av GMO-fri-märkning som fanns i de enskilda medlemsländerna. Resultatet av enkäten presenterades i rapporten State of play in the EU on GM-free food labelling schemes and assessment of the need for possible information, October Om inte annat framgår kommer informationen i avsnitten nedan från den rapporten. I rapporten identifierar EU-kommissionen att information om frånvaro av GMO hanteras på olika sätt i de undersökta medlemsstaterna, till exempel med märkning av livsmedel, GMOfrihet som en del av en annan märkning eller rena branschöverenskommelser. 4.1 Finland Livsmedelssäkerhetsverket Evira har ansett det nödvändigt att utarbeta en vägledning för livsmedelsföretagare och tillsynsmyndigheter om användningen av det frivilliga marknadsföringspåståendet GMO-fritt om livsmedel och foder. För att få använda ett sådant påstående ska det vara tydligt och påståendet får inte vilseleda konsumenten. I Eviras vägledning 37 (anvisning) används som exempel påståendena GMOfritt och djuret har utfodrats med GMO-fritt foder. Påståendena kan också utformas som en bild eller ett märke. Enligt Eviras vägledning måste företagaren kunna säkerställa att fodret inte innehåller GMO överhuvudtaget (vilket innebär 0 %) om påståendet djuret har utfodrats med GMO-fritt foder eller liknande uttryck används. Vidare framgår av Eviras vägledning att förutsättningen för att företag ska få använda ett sådant påstående är att de bland annat har ett fungerande egenkontrollsystem. Livsmedelsföretagaren är skyldig att se till att informationen som ges om ett livsmedel eller foder är sanningsenlig och tillräcklig. Kontrollen över sammansättningen och märkningarna på livsmedel och foder bygger på en verifiering av livsmedelföretagarnas egenkontroll

20 I tillsynen ska livsmedelsföretagaren på myndighetens begäran kunna uppvisa partispecifika analysintyg. Företagarna ska också se till att det säkerställts att GMO-fria foder är spårbara och hålls åtskilda och att det finns bokföring över dem. Fodrets avsaknad av GMO bygger på skriftliga avtal utmed hela produktionskedjan, bland annat mellan fodertillverkaren, primärproducenten, slakteriet och köttanläggningen. Evira deltar inte i utarbetandet av sådana avtal och EVIRA tar inte heller ställning till avtal eller avtalsbrott företagarna emellan. 4.2 Tyskland Från att ha haft en väldigt strikt reglering som inte tillät någon förekomst av GM-material för att få märka livsmedel som GMO-fria antog Förbundsdagen 2008 lagstiftning gällande när företagare får använda sådana påståenden. Det finns ingen regional lagstiftning på området även om vissa förbundsstater har GMO-fri som en del av sina regionala kvalitetsordningar, sådana finns i Hessen, Baden- Württemberg och Bayern. Det finns ett femtontal olika märkningar med påståenden om GMO-frihet i Tyskland. Den mest omfattande som också har varumärkesskydd och ägs av tyska staten är Ohne Gentechnik - märket. Certifiering och drift av märkningen sker av föreningen för livsmedel utan genteknik (VLOG). Det har varit praxis att tillåta 0.1 % innehåll av godkänt GMOmaterial på grund av osäkerheten. Vad gäller foder tas stöd i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 och en gräns på 0.9 procents innehåll av godkänd GMO tillåts om man kan bevisa att man inte kunnat undvika förekomsten på teknisk väg. I dagsläget använder 300 företaget Ohne Gentechnik -märket på cirka 6500 produkter. VLOG har också en märkning av GMO-fritt foder med det egna märket VLOG geprüft. 38 Det är förbjudet att märka produkter som GMO-fria om produkterna består av tillsatser och processhjälpmedel som innehåller GMO, producerats av GMO, eller kommer från produktion från djur som ätit GMO-foder och från djur som har fått foder som innehåller GMO-tillsatser. Djur som har ätit läkemedel som producerats med hjälp av GMO omfattas inte av lagstiftningen. För djur fastställs också minimitider innan slakt eller värpning under vilka de endast får ha ätit GMO-fritt foder. Dessa tidsgränser varierar för olika djurslag; från sex veckor för fjäderfä till tolv månader för bland annat nötkreatur Uppgifter från VLOG i mail till Livsmedelsverket den 14 augusti Gesetz zur Durchführung der Verordnungen der Europäischen Gemeinschaft oder der Europäischen Union auf dem Gebiet der Gentechnik und über die Kennzeichnung ohne Anwendung gentechnischer Verfahren hergestellter Lebensmittel EG-Gentechnik-Durchführungsgesetz EGGenTDurchfG (Anlage). 20

21 4.3 Danmark Den danska inställningen till märkning av livsmedel från djur som ätit foder fritt från GMO framgår av en rapport från Fødevarestyrelsen gällande vilseledning. 40 Av den går det att utläsa följande. Påståenden såsom "från djur som fått foder fritt från GM-material" eller "från djur som fått foder fritt från GMO", kan användas på produkter av konventionellt (ej ekologiskt) ursprung. Påståendet "från djur som fått foder utan genetiskt modifierat material" måste kunna verifieras genom dokumentation av vilken det ska framgå att fodret som används är fritt från GM-material (DNA eller protein från en genetiskt modifierad organism). Foderföretaget måste vidare kunna visa att fodret är GMO-fritt genom regelbunden analys. Vid analys ska det inte gå att detektera innehåll av genetiskt material (DNA eller protein från genetiskt modifierade organismer) i fodret vilket även ska finnas dokumenterat. Det ska också finnas dokumentation som styrker att fodret inte har framställts av råvaror som innehåller GM-material. Vid användningen av påståendet från djur som fått foder utan GMO" finns det en förväntan från konsumenten att fodret inte innehåller DNA eller protein från en GM -organism och på samma gång inte innehåller ingredienser som har framställts av en GMO. Påståenden som "fri från spår av GMO" eller liknande får inte användas eftersom det inte kan finnas några sådana spår från foder i ett livsmedel. 4.4 Norge Norge har inte genomfört GMO-förordningarna, men det nationella regelverket under den norska livsmedelslagen (matloven) är i stort sett harmoniserat med EU- förordningarna, både när det gäller godkännande- och märkningskrav och vad gäller toleransgränser för oavsiktlig förekomst. Till exempel har man en regel som tillåter tekniskt oundviklig förekomst av GMO-material upp till 0,9 % av EU-godkänt genmodifierat material i livsmedel och foder utan att det krävs ett nationellt godkännande. Det finns för närvarande inga godkända genetiskt modifierade livsmedel eller foder som produceras i Norge 41. I händelse av godkännande i Norge, ska produkterna märkas med information att de innehåller genetiskt modifierat material. 42 Med några tydliga undantag (t.ex. allergener) är fri från - märkning inte tillåten i Norge. Det är därför inte tillåtet att märka "innehåller inte genetiskt modifierade organismer", "GMO-fri" eller liknande när det gäller produkter där det inte finns några genetiskt modifierade sorter. Till exempel får man inte märka hallon som "GMO-fria". Därutöver är det inte heller tillåtet 40 or/maerkning/vildledning/rapport_om_kontrolkampagnen_mod_vildledende_markedsfoering_2004.pdf 41 och 42 https lovdata.no/generell forskrift for produksjon og omsetning mv. av næringsmidler, om fôrvarer , om fôrvarer/ /. 21