Till Rättsenheten, Länsstyrelsen Skåne, Malmö

Transkript

1 Till Rättsenheten, Länsstyrelsen Skåne, Malmö Svar på underrättelse om överklagande av kommunens beslut gällande fastigheten Sallerup 5:10, Hörby kommun, gällande restriktioner för verken till skydd för fladdermöss. Diarienummer Vårt yrkande i sammanfattning: Vi sätter oss bestämt emot att man skall ändra på givna förutsättningar om fladdermusrestriktioner genom att gå exploatören till mötes. Skälen, som utvecklas ytterligare här nedan är, att vår fladdermusfauna här innehåller många rödlistade arter som kan ta skada och så många högriskarter som också riskerar att skadas. Skador kan också drabba populationer av mera allmänna arter, och även det bör beaktas. Inventeringen visar att om man inte vidtar kraftfulla skyddsåtgärder kommer skadan att drabba inte bara lokalt, utan ett större område. Redan från början klargjorde vi områdets unika karaktär, men varken exploatörerna eller kommunen lyssnade, och man försöker fortfarande tvinga fram en etablering utan speciella restriktioner, trots att allt flera fakta talar emot detta. Vi motsätter oss också att exploatörerna slipper undan det kontrollprogram på tre år som krävs i kommunens beslut. Utan kontroller vet man inte i stort sett någonting som kan vara viktigt i framtiden. Girovind drar fram de förslag han tidigare försökt få igenom när det gäller tider och vindhastigheter. Nu finns det ett nytt beslut med hårdare restriktioner och krav på kontroll. Exploatören yrkar på att alla dessa skall tas bort. Ett skäl är, att Mark- och miljödomstolen skall ha stött Girovinds siffror. För det första är det inte ett domslut som mark- och Miljödomstolen meddelar, eftersom det enda domslutet som kan beröra fladdermöss som dom meddelar är, att ärendet skall återförvisas och att underinstansernas beslut ogiltigförklaras. Man kan möjligen se Mark- och miljödomstolens citerade mening som en synpunkt på hur de skulle döma under de då givna förutsättningarna. Nu har det tillkommit en fladdermusundersökning av god kvalitet som gav förvånande resultat med ett flertal rödlistade arter och stor förekomst av andra sådana, en del av dem högriskarter vid vindkraftverk. Vi har svårt att tro, att mark- och miljödomstolen skulle döma lika snällt när man nu har dessa nya fakta att luta sig emot, inte minst eftersom vi naturligtvis kommer att förse dem med den nyaste litteraturen inom området. Det är dessutom patetiskt att se, att Girovind fortfarande håller på att anföra sina 4 m per sekund för vindhastighet när avstängning skall ske. Den siffran har han själv fört till, och den finns inte med i något kommunalt beslut såvitt vi kan minnas. Vi har påpekat detta förfarande förut. Girovind försöker också med olika sorters trix (vindhastighetens medelvärde under 20 minuter är det just nu, förut föreslogs andra skrivningar) att minska avstängningstiderna för verket. Att undslippa kontrollprogrammet är också ett mål för Girovind. Om det inte går, vill han korta ner det till ett år. Kontrollprogrammet är i viss mån tandlöst, eftersom insamlandet av döda fladdermöss under verket dels skall göras av exploatören själv och dels, enligt den

2 litteratur vi citerar, inte ger en sann bild av vad som dödas. Den del som handlar om autoboxar är däremot verksam. vi kan lugna exploatören med, att vi dessutom kommer att göra egna kontroller med sådan utrustning, så det kommer inte att saknas fakta. Girovind underbygger detta med en diskussion om hur det fungerar vid havsbaserade vindkraftverk och hur man skall göra vid redan byggda vindkraftverk. Vi vill bara erinra om att: De aktuella verken är inte byggda ännu. De är inte havsbaserade Vad forskningen visar är beroende av hur gammal forskning man citerar Det finns en fladdermusundersökning från det här området som visar på förekomst av ett flertal intressanta, skyddsvärda och rödlistade arter. Vi kräver således att de försiktighetsåtgärder som finns i kommunens beslut inte nedgraderas det minsta och att Girovinds krav lämnas utan åtgärd. Allmänt om området och inventeringen Liksom i andra inventeringar, så kan man alltid önska sig mera fakta. I detta fall har man dock, med hjälp av autoboxar, försäkrat sig om att få fram ett stort antal registreringar så att man kan säga ungefär vilka arter som förekommer i området. Därmed är inte uteslutet att även andra arter kan förekomma. Man har dock 609 timmar inventering med autoboxar, vilket gav nästan registreringar av fladdermöss och ytterligare massor av timmar manuell bevakning, vilket får ses som mycket tillfredsställande. Totalt har man noterat förekomst av 11 arter, varav tre är rödlistade och en av dem dessutom upptagen på EU:s art-/habitatsdirektivs bilaga 2. Inventeraren menar därmed att det inventerade området är att betrakta som artrikt för Skåne. Hon noterar också att det finns en mycket hög frekvens Myotisarter i september. Myotisarter som konstaterats är bl a Vattenfladdermus, Dammfladdermus, Taigafladdermus och/eller Mustaschfladdermus och Fransfladdermus. Den senare är f ö rödlistad. Inventeraren menar att: Aktiviteten var så hög att man kan spekulera i om området har en särskilt viktig roll under parningssäsongen (september). Vi vill gärna där lägga till, att området för närvarande är Hörby kommuns mest fladdermusrika område av inventeringar att döma. Inventeraren drar följande slutsatser av sina inventeringar: Sju av de funna arterna är att betrakta som högriskarter. Med tanke på att stor fladdermus förekom med så hög aktivitet och att barbastell och sydfladdermus är hotade arter bedöms inte påverkan på beståndsnivå kunna uteslutas på någon av dessa tre arter när man väger in den kumulativa effekten av vindkraft i trakten. Skall man förenkla resonemanget betyder det, att det redan finns tillräckligt många vindkraftverk inom området och att dessa nya, om de byggs och inga restriktioner

3 tillgrips, så påverkas områdets fladdermusfauna negativt. Detta torde också vara något som kan åberopas även vid andra etableringsförsök i kommunen. För oss som bor här, och som dagligen vistas i området, är inte detta förvånande. Vi har hela tiden hävdat områdets exceptionella natur, och även om fladdermöss inte direkt tillhör det som man ser dagligdags, så kan vi direkt av naturen utläsa att detta bör vara ett bra område för sådana. Det har vi hävdat genom tre olika instanser, Kommunen, Länsstyrelsen och Markoch miljödomstolen, dock utan något eller mycket lite gehör. Det var först när vi tjatat tillräckligt som kommunen gick med på att det kanske behövdes en fladdermusutredning, och när en sådan presenterades, ville man inte då heller ta till sig dess innebörd. Således fick några av politikerna i nämnden arbeta hårt för att få till de restriktioner (med lite klargörande påspädning dessutom) som utredningen föreslog. Inte heller det hjälpte helt, eftersom kommunens beslut då kom att innehålla ett märkligt löfte om att man kanske skulle ordna till enklare värden när det hela blev ett tjänstemannaärende och kontrollperioden var över. Detta är för oss en mycket märklig sak. De tjänstemän som skall se till kommunens natur går i bräschen för att den skall kunna förstöras. Vi förstår det helt enkelt inte! Vi vill poängtera att fladdermusfaunan här innehåller minst de arter som utredningen visar, och att försiktighetsåtgärder mm skall syfta till att behålla dom här. Skulle det bli så att man kan få mindre krävande försiktighetsvärden, så beror det på att den befintliga faunan skattats på värdefulla arter genom vindkraften, och då är det mycket alarmerande. Exploatörerna ondgör sig över att de inte får tjäna pengar på sina verk, men hade de lyssnat på oss från början, så hade han förstått att verken är felplacerade, och valt andra vädjobanor och hade kommunen lyssnat, så hade de inte godkänt verkens placering från början. Det finns inget som säger att man kan begära att få sätta upp vindkraftverk var som helst och sedan inte behöva ta de hänsyns som platsen kräver. Det finns heller inte någonting som säger att verk som placerats ut via anmälningsärenden inte kan få hårdare villkor i framtiden, allt eftersom nya fakta tillförs. I det sammanhanget vill vi också påpeka, att på samma sätt som fladdermusfaunan från början negligerats, har man även behandlat fågelfaunan. Skulle verken således komma till stånd utan att man även i det fallet gör ökade utredningar, kommer vi oförtrutet att arbeta vidare för att påvisa att även fåglarna tar skada av verken och därmed kommer vi också kräva hårdare regler även för denna djurgrupp. De aktuella verken utgör ett hot för kommunens fauna och skall inte sättas upp. Fladdermöss är en ganska komplicerad artgrupp, och det saknas fortfarande mycket information om dem. Det saknas också mycket information om varför de löper stor risk att dödas av vindkraftverk, men sådan information är på gång. Girovind åberopar siffror och teorier som förfäktas av branschens stödorgan Vindval, och läser på sig fakta som kanske var gångbara för ett antal år sedan, men som nu kullkastas. Man kan rekommendera såväl exploatören som Vindval att läsa modernare undersökningar. En sådan är följande: Wildlife and renewable energy: German politics cross migratory bats av C. Voigt, L.S. Lehnert, F. Adolf och L. Bach. Den är publicerad i en ansedd tidskrift med hög impactfaktor, nämligen Journal of Wildlife Research år 2015 och det är det stora och välrenommerade förlaget Springer som ger ut den.

4 Man har bland annat undersökt döda fladdermöss, och funnit att de kan dödas av flera skäl i vindkraftverk, och att de kommer i närheten av vindkraftverken kan också bero på flera saker. Det vanligaste argumentet är, att de jagar flugor runt holkarna högst uppe på verken. Dessa får en lite högre temperatur än omgivningen på grund av energiförluster mm i produktionen och skulle då locka till sig fladdermössen. I det fallet har man förenklat det hela lite enligt vår mening, eftersom även tornet ju kan uppvärmas av solen och få en högre temperatur som lockar till sig fladdermöss. Detta kompliceras också av att man ofta anger fladdermössens jaktmarker i form av nivåer i landskapet. vissa jagar mest inne i skogar, andra runt bryn på låg höjde eller i trädtoppshöjd. En del jagar just över trädtopparna och andra högre upp, allt efter var deras främsta föda uppehåller sig. Såvitt vi förstått är det dock så att fladdermöss är utpräglade opportunister och jagar där de hittar föda. Man har således hittat jagande fladdermöss så högt upp i luften som över 1000 m. Ett skäl som diskuteras i ovan nämnda arbete, är också, om fladdermöss samlas runt verken, inte bara på grund av flugor, utan av andra skäl som närmast kan kallas sociala. Ett vindkraftverk utgör ju en hög, uppstickande punkt och kan således ha sybolisk betydelse som samlingspunkt, något som är svårt att kartera sig fram till. Det finns dock ett annat viktigt skäl också till att fladdermöss är ofta dödade av vindkraftverk, och det är att fladdermöss ofta migrerar, alltså flyttar på sig mellan sommar och vintervisten. Denna flyttning försiggår på natten i flockar vanligtvis, och den är inte särskilt väl kartlagd. Troligen följer den ofta vissa stråk. I det fallet har man försökt förenkla resonemanget lite och åberopar vissa storskaliga strukturer som utgör sådana stråk, t ex kustlinjer och större vägar. Att man gör så beror troligen på att det först är när fladdermusflockarna blir till en viss storlek som de uppfattas av den som studerar dem. Detta att följa stråk i lanskapet är därför sannolikt inte något som man som fladdermus börjar gå in för när man blivit en stor flock. Beteendet torde börja på det lokala planet med trädridåer, bäckar, stenmurar och skogsvägar. Därför är vissa lägen mera utsatta. Sätter man upp ett verk i en stor, samlad sådan korridor, kan man således, enligt vår mening, åstadkomma samma skada om man sätter upp flera verk i mindre korridorer. Detta torde inte vara svårt att föreställa sig rent empiriskt, och man bör betänka det när exploatörerna börjar tala om större vattendrag och riksvägar. Man snappar således upp de godbitar man kan överleva på, opportunistiskt på samma sätt som fladdermössen med andra ord. Vi kräver att man tar hänsyn till detta som ett beteende och inte fastnar i tänkesätt som styrs av Vindval eller andra pådrivargrupper. De faktiska skälen till att fladdermöss dör i vindkraftverk diskuteras också i den ovan citerade publikationen, och det hela illustreras av bilder på anatomin hos i verken dödade fladdermöss. Man urskiljer två skäl, nämligen 1) direkta slag från propellern, vilket fäller arten så att den faller ner under verket eller i dess närhet, och 2) genom s k barotrauma, dvs skada orsakad av det plötsliga tryckfallet runt vingar i rörelse. Det senare skälet kan orsaka blödningar i t ex bukhåla och lungor eller i innerörat, och det är inte alltid direkt dödande. Individer som skadas på detta sätt kan således leva vidare flera minuter, timmar eller t o m dagar, innan de dör, och det gör de då ofta långt borta från verken. Insamling av kadaver under verken, vilket

5 är det vanliga sättet att studera dödade fladdermöss, är således långt ifrån invändningsfritt. Det antal dödade fladdermöss som anförs av Vindval är således glädjesiffror i högsta grad och mera ägnade att stödja branschen än att hjälpa fladdermössen. Den siffra som antyds av det citerade arbetet, ca 2 miljoner dödade fladdermöss per tio år bara i Tyskland, verkar också vara i underkant, eftersom det endast verkar handla om migrerande fladdermöss. Klart är dock, att de siffror som verkar relevanta utifrån de nya iakttagelserna är skyhögt över vad Girovind och hans gelikar anför. Vi vill gärna fortsätta diskussionen om fladdermössen i vårt område, men väljer då att göra det på artnivå. Påträffade arter i Östra Sallerup och deras egenskaper Myotisartkomplexet Vattenfladdermus (Myotis daubentoni): Jaktmarker är öppna vattenytor, skogsgläntor, bryn. Arten har stor aktivitet inom området. Dessutom påträffades en trolig koloni i Brådala inom området. Taigafladdermus eller Brandts fladdermus (Myotis brandtii): Inne i löv- och barrskogar samt Mustaschfladdermus (Myotis mystacinus): Halvöppna kulturlandskap, lövskogar, parker, hagmarker, bryn, skogsvägar. Dessa arter kan inte särskiljas med ultraljudutrustning och svårligen också genom okulär besiktning, så de behandlas ihop av inventeraren. Såvitt vi förstår har hon ansett att den sistnämnda är den mest troliga att dominera. Arterna i denna grupp har en dominerande ställning i inventeringsmaterialet. Fransfladdermus (Myotis nattereri). Utpräglad skogsart, rödlistad. Även denna art har iakttagits i Sallerup. Den är specialiserad på jakt vid mindre vattendrag, sumpskogar och näringsrika lövträdsmiljöer. Dessa miljöer finns intill båda verken, t ex längs Bråån vid Ulatoftaetableringen och i sumpskogen alldeles under propellern till Sallerupsverket. Redan dessa noteringar borde vara nog för att stoppa bägge etableringarna. Myotisarterna inom gruppen uppvisar stor förekomst i området, så stor att det t o m förvånar en van inventerare. Dessutom är frekvensen speciellt hög i september, vilket får inventeraren att fundera över om området har speciell betydelse för dessa arter under parningen. Det kan således vara ett utmärkt exempel på hur man med enstaka vindkraftverksetableringar kan förorsaka en kraftig habitatsförändring, samtidigt som man reducerar individantalet kraftigt. Ett vindkraftverk placerat så det kan åstadkomma sådana skador är ett felplacerat verk i högsta grad. Så här skriver inventeraren: Det antyder att området inte bara används för vissa arter under kolonitid utan att området i högsta grad är eftertraktat under parningstid. En mindre del av aktiviteten kan bero på fladdermöss som flyttar förbi på sin väg söderut, vilket också kan kombineras med ansamling vid lämpliga parningsområden.

6 Större brunfladdermus eller Stor fladdermus (Nyctalus noctula) är vår största fladdermusart. Den är vanlig i Skåne, men minskande i antal. Den jagar över trädtoppshöjd, gärna över vatten och betesmarker. Den är dessutom migrerande. Det är en högriskart när det gäller vindkraftverk och det är också den art som jagar vid högst vindstyrkor. Arten förekommer frekvent i området hela inventeringsperioden, vilket antyder att den har koloniplatser i eller nära det studerade området och att området är ett viktigt födosöksområde för arten. Denna art är den som enligt inventeraren främst stöder behovet av en högre vindhastighet som begränsning. Vi kan också lägga till att det är den migrerande art som i Tyskland kunnat konstateras oftast ihjälslagen av vindkraftverk (34 % av alla som funnits dödade). Att just denna art råkar speciellt illa ut beror naturligtvis på dess jaktbeteende, att jaga över trädtoppshöjd. Det innebär att den gärna jagar i det luftskikt där den nedre delen av verkets propeller sveper. Eftersom man då skall mäta vindhastigheten vid nedre propellerytterkantnivå, dvs m över markytan, får man en reell vindhastighetsbegränsning till 8 m per sekund för verket. Detta bör kunna bli ett, om inte fullgott, så ändå rimligt skydd för såväl denna art som andra om jagar i samma luftskikt. Dvärgpipistrell eller Dvärgfladdermus (Pipistrellus pygmaeus) är vanlig i gårsmiljöer, halvöppna skogar, parker och trädgårdar. Den jagar högt bland trädkronorna och är en högriskart vid vindkraftverk. Den är vanlig inom området, och var lokalt mycket vanlig vid parningstid. Eftersom den ofta övervintrar och ynglar i hus, har den ett flertal goda möjligheter till bostäder inom området. Trollpipistrell eller Trollfladdermus (Pipistrellus nathusii) är en sällsynt men ökande art. Den jagar inne i glesa skogar och är en högriskart vid vindkraftverk. Arten förekommer i vårt område hela säsongen i mindre antal. Arten flyttar och dödas ofta vid tyska vindkraftverk (26%). Gråskimlig fladdermus (Vesptilio murinus) jagar på hög höjd i det öppna kulturlandskapet men även i skogsbygd med gläntor och bryn. Det är en högriskart vid vindkraftverk och finns i vårt område hela säsongen. Den har fläckvis förekomst i landskapet men rör sig över stora arealer. Enligt vår mening bör även denna art motivera kraftiga vindhastighetsbegränsningar. Arten tillhör de flyttande arter som dödas i tyska vindkraftverk (4 %). Sydfladdermus (Eptesicus serotinus) är en storvuxen art som framför allt finns i det öppna kulturlandskapet i anslutning till större bondgårdar. Det är en högriskart vid vindkraftverk och den är rödlistad. Den förekommer inom området som spridda observationer, vilka alla ligger tidsmässigt utanför kolonitid. Det antyder att den inte har direkta kolonier i området, utan vistas där i samband med parning och flyttning. Nordfladdermus eller Nordisk fladdermus (Eptesicus nilssonii) är en vanlig art i många miljöer och är en högriskart vid vindkraftverk. Den finns kring Östra Sallerup, men är inte så dominant som den kan vara längre norrut i Sverige.

7 Barbastell (Barbastella barbstellus) är en sällsynt art, men med viss utbredning inom Hörby kommun. Den förekommer främst i lite större skogsområden med lång kontinuitet med äldre, grova lövträd (äldre bebyggelselandskap i skogsmiljö). Arten är rödlistad och dessutom upptagen på EU:s art-/habitatdirektivs bilaga 2 och det finns ett särskilt åtgärdsprogram i Sverige för denna art. Den förekommer kontinuerligt men glest i vårt område och den finns här under kolonitid vilket kan tyda på att den faktiskt bor inom området. Dess förekomst här är ännu ett bevis för, att det öppna jordbrukslandskap som fågelinventeraren talar om, inte finns här. Hel den svenska populationen anses motsvara mellan 100 och 1000 könsmogna individer, sannolikt närmast det nedre talet, så detta är en sällsynt art vi skall vara glada över. Det är därför inte heller konstigt om den konstateras förekomma glest. Dess starkaste fäste finns f ö i södra Småland. Detta är således en viktig art att stå upp för. Brunlångöra eller långörad fladdermus (Plecotus auritus) är en vanlig art som finns i många olika miljöer, inte minst gårdsmiljöer. Det är i en sådan miljö den fotograferats inom området av en av de som bor här. Arten finns således här i måttlig mängd. Man kan också tillfoga att det fans ett antal inspelningar som inte kunde artbestämmas. Det är således inte helt otroligt att där kan dölja sig ännu någon art. Ronnie Liljegren Med stöd från samtliga som tidigare undertecknat vårt överklagande ang. vindkraftverksetableringar i Östra Sallerup och Ulatofta