Inventering av fladdermusfaunan vid Rödene, Alingsås kommun -inför planerad vindkraftspark

Transkript

1 Inventering av fladdermusfaunan vid Rödene, Alingsås kommun -inför planerad vindkraftspark Boxlokal 5. Nordisk fladdermus. Foto Jens Rydell Eidolon ekologi Stefan Pettersson Böletvägen Kållered Rapporten är framtagen på uppdrag av Nordisk vindkraft AB.

2 Syfte Syftet med inventeringen var att kartlägga fladdermusfaunan inom projektområdet och dess närhet samt göra en bedömning av påverkan på fladdermusfaunan vid en vindkraftsetablering i området. Fladdermöss Bakgrund Näst efter gnagare är fladdermöss världens mest artrika däggdjursordning och omfattar drygt 1000 arter. Artrikedomen innebär att fladdermöss utgör cirka en femtedel av samtliga däggdjursarter. I Sverige har man i nuläget konstaterat 19 fladdermusarter (Ahlén 2010). Av dessa anses 14 arter förekomma mer eller mindre regelbundet (Ahlén 2011). Sju av Sveriges fladdermusarter är upptagna i rödlistan (Gärdenfors 2010). Fladdermöss är fridlysta och genom fladdermusavtalet EUROBATS förbinder sig undertecknande stater att vidta en rad åtgärder som främjar fladdermöss. Det innebär bland annat att ett område ska bedömas med avseende på fladdermöss inför en planerad vindpark. Särskild fokus bör ligga på lokaler i närområdet som är potentiellt artrika med rödlistade högriskarter, eller migrationsvägar för fladdermöss. Livsmiljöer Det finns en rad faktorer som är betydelsefulla för fladdermöss. Tillgången på bra jaktbiotoper med en hög och jämn produktion av insekter är viktig och styr ofta om ett område är rikt på fladdermöss eller inte. Födosöksområden kan också ha en geografisk variation över säsongen. Bra jaktbiotoper i lövskog karaktäriseras av framför allt äldre, glesare och luckig ädellövskog i anslutning till grunda sjöar, våtmarker eller vattendrag (de Jong 2000). I jordbrukslandskapet är mosaikartade miljöer med till exempel lövskogar, hagmarker, ängar, bryn, alléer, äldre stora träd och bergsbranter i anslutning till vatten viktiga. Även tillgången till koloniplatser och viloplatser i anslutning till jaktområden är viktig och fladdermöss gynnas av bland annat större, äldre byggnader, grottor, hålträd, gamla grova träd och jordkällare. Kort sammanfattat så missgynnas fladdermöss av ren produktionsskog, kalhyggen eller stora intensivodlade åkerlandskap. Däremot kan artdiversiteten vara hög i mosaikartade miljöer med en god tillgång till koloniplatser. Fladdermöss i relation till vindkraft Det är känt att fladdermöss omkommer vid kollision med landbaserade vindkraftverk (Ahlén 2002), och det är en allmän bedömning bland många forskare att fladdermössen är mycket hårdare drabbade än fåglar (Ahlén 2008). Det har föreslagits en rad olika hypoteser om varför fladdermöss dödas. En hypotes är att dödsfallen av fladdermöss är kopplad till en migration av insekter under sensommaren som ansamlas runt kraftverken (Rydell m. fl. 2010a). En studie föreslår att direkt kollision med rotorbladen inte förefaller vara nödvändig då det undertryck som bildas runt rotorbladen kan få fladdermössens lungor att kollapsa (Baerwald m. fl. 2008). En litteraturstudie med data från Nordamerika tyder på en ökad mortalitet vid låga vindhastigheter (<6 m/sek) samt direkt före och efter kraftiga oväder (Arnett m. fl. 2008). I Nordamerika har migrerande arter pekats ut som speciellt sårbara, då antalet fladdermöss som dödas vid vindkraftverk tenderar att öka under perioder som sammanfaller med migration. I Sverige berörs flera migrerande arter varav stor

3 fladdermus och trollfladdermus är mest kända (Ahlén 1997, Ahlén m. fl. 2009). I Europa tyder studier på att även, mer eller mindre, stationära arter drabbas i lika hög grad och att dödligheten främst är kopplad till fladdermössens jaktbeteende (Rydell m. fl. 2010b). Andra faktorer att ta hänsyn till vid etablering av vindparker är storleken på fladdermössens födoterritorier och var dessa ligger, vilka kan variera under säsongen (de Jong 1994). Sammanfattningsvis är det därför av intresse att planera vindparker i områden som är mindre gynnsamma ur fladdermusperspektiv och vidare undvika eller visa hänsyn vid etablering i områden med en hög andel rödlistade högriskarter, artrika områden samt områden med omfattande flyttstråk. Metod För att identifiera potentiellt bra fladdermuslokaler gjordes en översiktlig biotopkartering av området genom tolkning av ortofoton och topografiska kartor (Hitta.se, Eniro.se). Vidare användes data från skogsstyrelsen, länsstyrelsen och våtmarksinventeringen (Skogsstyrelsen 2013, Länsstyrelsen 2013) samt resultat från kända fladdermusinventeringar och fynd inrapporterade till Artportalen (2013) (Pettersson 2013). Väl på plats studerades området genom att köra bil inom och i närområdet för att lokalisera potentiellt intressanta fladdermuslokaler. Inventeringen påbörjades cirka 30 minuter efter solens nedgång. Tre lokaler inventerades med handdetektor. Besöken med handdetektor varade cirka minuter. Under handinventeringen användes en Pettersson D1000x ultraljudsdetektor. Oklara bestämningar spelades in i handdetektorn. 54 lokaler inventerades med autoboxar (D500x) i marknivå. Dessa spelar automatiskt in passerande fladdermöss. Boxlokalerna valdes för att få en god geografisk och biotopmässig täckning av vindområdet. Boxarna sattes upp på mellan 1,5 och två meters höjd i ett träd eller annan lämplig struktur. Vid analysen av inspelningarna användes BatSound Alla inspelningar av arter som lyder under raritetskommitténs rekommendationer skickas rutinmässigt iväg för konfirmation och godkännande. Alla registrerade arter rapporteras in till Artportalen. När det gäller redovisningen av Mustasch/Brandts fladdermus så är de sammanslagna då de bägge arterna ej går att särskilja med hjälp av ultraljudsdetektor. För identifikation av dessa två arter krävs nätfångst. I möjligaste mån belystes fladdermössen med en pannlampa för att observera färgteckning och jaktbeteende, vilket underlättar och ibland är helt nödvändigt för en säker artbestämning. Resultat och diskussion Den planerade parken Rödene ligger cirka 5 kilometer norr om Alingsås. Området ligger i ett kuperat skogslandskap med gott om sjöar. Närmsta bebyggelse och jordbruksmark ligger ett par kilometer sydväst om projektområdet vid Alingsås och utmed Säveåns dalgång. Det finns även midre områden med jordbruksmark ett par kilometer norr om området vid Vänga, Vagnshed och Långared. Området utgörs till stora delar av hårt brukad produktionsskog med partier av stora hyggen eller anmälda avverkningar (figur 1). Lövinslaget är lågt. Inom projektområdet finns två lite större objekt från våtmarksinventeringen (25 och 17 Ha, klass 1 respektive 2) och ett tiotal mindre sumpskogsobjekt utpekade av

4 skogsstyrelsen (0,8-3,8 Ha). Sumpskogarna utgörs främst av mosseskog där tall dominerar men det finns även ett par kärrskogar med blandad löv och barr. Våtmarker och sumpskogar är miljöer som kan utgöra viktiga födosöksområden för fladdermöss under i alla fall vissa delar av säsongen. Det finns nio utpekade nyckelbiotoper (0,2-4,9 ha), varav fem är mer eller mindre avverkade. Det sistnämnda gäller även för de fyra naturvärden som finns utpekade i området. Andelen hålträd, gamla grova träd, klippskrevor eller andra strukturer som tjänar som koloniplatser bedöms som lågt, vilket sannolikt begränsar antalet koloni- eller föryngringslokaler inom projektområdet. Eventuella kolonier finns sannolikt i, och vid de gårdar och byar som ligger i anslutning till vindområdet. Som helhet saknar stora delar av området många av de faktorer som är gynnsamma för fladdermöss och bedöms vara av tämligen låg kvalitet ur fladdermusperspektiv. Bild 1. Vy från Boxlokal 1 (figur 2, bilaga 1). Bild 2. Vy från Boxlokal 22 (figur 2, bilaga 1). Bild 3. Vy från Boxlokal 3 (figur 2, bilaga 1). Bild 4. Vy från Boxlokal 4 (figur 2, bilaga 1). Bild 5. Vy från Boxlokal 5 (figur 2, bilaga 1). Bild 6. Vy från Boxlokal 6 (figur 2, bilaga 1). Området inventerades under sammanlagt 10 nätter fördelat på fyra tillfällen under perioderna; 11-13/6, 2-4/7, 5-9/8 och 11-13/9 (bilaga 1). Under en inventeringsperiod var det tidvis regn (2-4/7) annars var det uppehåll och goda

5 förhållanden. Även temperatur och vindmässigt bedöms förutsättningarna för inventering ha varit goda. Vid de tre första besöken användes tolv autoboxar och vid det sista användes nio stycken. Sammanlagt 44 boxutsättningar gjordes. Boxarna satt ute två eller fyra nätter i taget, vilket totalt gav 112 boxnätter fördelade på 22 lokaler (figur 2, bilaga 1, 2). Sju lokaler inventerades vid ett tillfälle, nio lokaler vid två och fem lokaler vid tre tillfällen. En lokal inventerades vid samtliga fyra besök i området (tabell 3, bilaga 2). Boxlokalerna fördelades mellan följande kategorier; hygge (8), skog (3), sjö (6), våtmark/sumpskog (5) (tabell 1, figur 1, bilaga 2). Biotop Hygge Skog Sjö Våtmark/ Sumpskog lokaler Totalt Inventeringsnätter Tabell 1. boxlokaler och boxnätter per inventerade lokaler. Figur 1. Fladdermusinventerade lokaler. Kända naturvärden, avverkningar och avverkningsanmälningar inom och i närområdet av vindprojekt Rödene (Skogsstyrelsen 2013, Länsstyrelsen 2013).

6 Totalt spelades ljudfiler in i autoboxarna av dessa var fladdermusfiler, varifrån nio arter identifierades; dvärgfladdermus, nordisk fladdermus, mustasch/brandts fladdermus, vattenfladdermus, fransfladdermus, stor fladdermus, gråskimlig fladdermus, långörad fladdermus och sydfladdermus (tabell 3, bilaga 3). Resultatet gör det till ett mer artrikt område än förväntat. et arter per lokal varierade mellan en och sju arter. Vid hälften av lokalerna noterades sex eller sju arter, vilket betraktas som artrikt. Fladdermusfaunan i området dominerades av dvärgfladdermus och nordisk fladdermus som båda noterades vid 21 av de 22 lokalerna och svarade för cirka 85 % av de registrerade fladdermusfilerna (tabell 3, figur 2). Därefter kom mustasch/brandts fladdermus. Både andelen mustasch/brandts fladdermus och vattenfladdermus är sannolikt större än vad som angetts då många filer inte är bestämda till mer än till släktet Myotis. Det flesta av dessa är mustasch/brandts fladdermus eller vattenfladdermus. Några enstaka kan vara fransfladdermus som ej har gått att säkert verifiera utifrån inspelningarna. Myotisarterna utgjorde tillsammans cirka 12 % av inspelningarna. Övriga arter registrerades med enstaka inspelningar och utgjorde endast cirka 4 % av inspelningarna även om både stor fladdermus och gråskimlig fladdermus noterades vid en majoritet av lokalerna (17 respektive 15 av de 22 lokalerna) (tabell 3, figur 2, bilaga 3) Den högsta aktiviteten noterades under den första inventeringsperioden, i början av juni, och utgjordes främst av hög aktivitet av dvärgfladdermus och nordisk fladdermus vid två boxar riktade ut över sjöarna Lille Krökingen och Lilla bodasjön (boxlokal 4 och 11) (tabell 2, bilaga 3). Under den andra inventeringsperioden i början av juli var aktiviteten generellt lägre vid boxarna vilket sannolikt till stor del beror på att det tidvis regnade under dessa nätter. Det var heller ingen lika tydlig skillnad i aktiviteten mellan boxarna. Det lägre antalet fladdermusfiler under inventeringsperioden i september,förklaras av en markant lägre aktivitet i området av dvärgfladdermus, och endast en inspelning av nordisk fladdermus (tabell 2, bilaga 3). Månad Ant. insp. fl. filer boxnätter Fl. filer/ boxnatt Sp Enil Eser Msp Mmb Mdau Mnat Nnoc Ppyg Paur Vmur Juni (1) Juli Augusti September Totalt Tabell 2. Resultat för de fyra inventeringsperioderna. Sp-obestämd fladdermus, Enil-nordisk fladdermus, Esersydfladdermus, Msp-obestämd Myotis, Mm/b-mustasch/Brandts fladdermus, Mdau-vattenfladdermus, Mnat-fransfladdermus, Nnoc-stor fladdermus, Ppyg-dvärgfladdermus, Paur-långörad fladdermus, Vmurgråskimlig fladdermus. Observera att antalet fladdermusregistreringar inte reflekterar antalet individer av fladdermöss utan bara aktiviteten vid boxarna. Aktiviteten var ganska låg både vid en majoritet av både inventeringsnätterna och boxlokalerna. Vid 23 boxar och sju boxlokaler registrerades mellan 0 och 15 fladdermusinspelningar per box och inventeringsnatt, och vid sammanlagt 33 boxar och 15 boxlokaler noterades färre än 30. Vid tre boxar och boxlokaler noterades en högre aktivitet med mellan 137 och 499 fladdermusinspelningar per natt (boxlokal 4,

7 11 och 18) (figur 2, bilaga 3). Variationen i aktiviteten mellan inventeringsperioderna var dock stor vid i alla fall två av dessa lokaler. Vid resterande åtta boxar varierade antalet inspelningar mellan 32 och 58 filer per natt (figur 2, bilaga 3). De tre lokalerna som inventerades för hand besöktes en gång i början av augusti, (tabell 3, se bilaga 2 för närmare lokalbeskrivning). Förutsättningarna för fladdermusinventering var goda. Lokalerna utgjordes av två gårdsmiljöer och ett mindre samhälle, och låg mellan cirka 1,4 och 1,8 kilometer norr om närmsta planerade verk. Vid inventeringen av de tre lokalerna observerades mellan en och fem arter. Vänga var en fin lokal vid sjön Anten och artrikast med fem noterade arter. Aktiviteten och individantalet var dock lågt. Vid Vagnshed och Långared var aktiviteten högre men den utgjordes av ett fåtal individer av nordisk fladdermus vid Långared och dvärgfladdermus vid Vagnshed. Figur 2. De gula cirklarna (1-22) anger boxlokalernas numrering och storleken på cirklarna anger intervallet av fladdermusregistreringar per natt och inventeringsperiod vid respektive lokal. Observera att antalet fladdermusregistreringar vid boxlokalerna inte reflekterar antalet individer av fladdermöss utan bara aktiviteten vid respektive box.

8 Lokal (kartid) Ant. nätter/ besök fladdermus filer fl. filer/ natt Sp Enil Eser Msp Mm/b Mdau Mnat Ppyg Nnoc Paur Vmur Långared 1 x 1 Vagnshed 1 x x 2 Vänga 1 x x x x x 5 1 2/ / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / / Totalt 112/ % 0,2 39,5 0,0 5,8 3,9 2,0 0,0 43,5 1,5 0,5 1,3 Tabell 3. Sammanslagen data för hela inventeringsperioden av förekomsten av noterade fladdermusarter vid respektive boxlokal. Sp-obestämd fladdermus, Enil-nordisk fladdermus, Eser-sydfladdermus, Mspobestämd Myotis, Mm/b-mustasch/Brandts fladdermus, Mdau-vattenfladdermus, Mnatfransfladdermus, Nnoc-stor fladdermus, Ppyg-dvärgfladdermus, Paur-långörad fladdermus, Vmurgråskimlig fladdermus. Observera att antalet fladdermusregistreringar vid boxlokalerna inte reflekterar antalet individer av fladdermöss utan bara aktiviteten vid respektive box! Vid de handinventerade lokalerna anges endast förekomst av påträffade fladdermusarter antal arter Kommentar Skaplig aktivitet, få individer Skaplig aktivitet, få individer Låg aktivitet, få individer Högriskarter noterade vid Rödene Av de nio bestämda arter som har registrerats i inventeringsområdet betraktas fem som högriskarter (Rydell m fl 2011); dvärgfladdermus, nordisk fladdermus, stor fladdermus, gråskimlig fladdermus och sydfladdermus (tabell 2). Sydfladdermus är rödlistad (EN). Nedan följer en kortare diskussion och beskrivning av arterna: Dvärgfladdermus noterades med flest inspelningar och vid alla boxlokaler utom en, samt vid två av de tre handinventerade lokalerna (tabell 3, figur 2). Arten tycks förekomma inom hela området men två boxar stod för hälften av alla inspelningar (box 4 och 11, bilaga 3). Dvärgfladdermus är mycket vanlig i västra Sverige. Arten födosöker främst i trädtoppshöjd i fritt luftutrymme. Arten kan komma att påverkas vid en vindkraftsetablering i området. Nordisk fladdermus noterades vid samtliga boxlokaler utom en och vid alla tre handinventerade lokaler och dominerade tillsammans med föregående art antalet inspelade filer (tabell 3, figur 2). Det är Sveriges vanligaste fladdermusart och den enda som förekommer över hela landet (Ahlén 2011). Det är dessutom ett av Sveriges vanligaste däggdjur. Arten är relativt

9 habitatokänslig och hittas i princip i de flesta biotoper. Nordisk fladdermus är anpassad till att födosöka i öppet luftrum och kan komma att påverkas vid en vindkraftsetablering i området. Stor fladdermus noterades vid många lokaler (17 av 22) men med få inspelningar (tabell 3, figur 2). Arten är relativt vanlig men har en ojämn och fläckvis utbredning i Syd- och Mellansverige upp till Dalälven, även om enstaka fynd har gjorts längre norrut vid kusten (Ahlén 2011). Arten är långmigrerande men inget tyder på någon ökad förekomst av arten i området under migrationsperioden. (Ahlén m fl 2009). Stor fladdermus och nedan nämnda gråskimlig fladdermus är, enligt syntesrapporten, förmodligen de mest utsatta arterna när det gäller vindkraftverk (Rydell m fl 2011). Båda arterna vistas oftare i fria luften på högre höjd än de flesta andra fladdermusarter och de anses även vara långflygare. De är normalt inte utsatta för andra kända hot. Stor fladdermus kan komma att påverkas vid en vindkraftsetablering i området men inget tyder på att den förekommer i området i någon större omfattning. Gråskimlig fladdermus noterades med enstaka inspelningar vid 15 lokaler (tabell 3, figur 2). Arten är mer eller mindre migrerande och har en fläckvis förekomst i södra Sverige upp till södra Norrland. Arten är tämligen vanlig i vissa trakter men saknas i andra. Kolonier och jaktbiotoper är kända från landsbygd med både jordbrukslandskap och skog. På hösten migrerar många individer in till städer där man kan höra hanarnas revirflykt kring höga byggnader där de sedan övervintrar. Arten kan komma att påverkas vid en vindkraftsetablering i området men inget tyder på att den förekommer i området i någon större omfattning. Sydfladdermus noterades vid två lokaler (lokal 6 och 8) med en verifierad inspelning vid respektive lokal (raritetskommitén Ingemar Ahlén) (tabell 3, figur 2). Ytterligare någon enstaka inspelning av arten kan ha gjorts vid lokal 8 men den är inte verifierad. Arten är ovanlig och rödlistad (VU, Gärdefors 2011). Det första fyndet av arten gjordes så sent som 1982 i Skåne. Numera observeras arten sällsynt men regelbundet i södra Sverige (Ahlen 2011). De aktuella observationerna är några av de nordligaste som gjorts av arten. Sydfladdermusen finns till stor del i kulturlandskap med inslag av skogspartier, gårdsmiljöer, parker, betesmarker och åkrar. Den jagar såväl nära mark och vegetation som i öppet luftrum på högre höjd. Arten betraktas som en högriskart men det är osannolikt att den förekommer regelbundet i området och påverkansgraden som låg. Dock rekommenderas en uppföljning. Övriga noterade arter; Mustasch/Brandts fladdermus artbestämdes vid 18 boxlokaler. Sannolikt utgörs flera av filerna angivna som Msp av Mustasch/ Brandts fladdermus. De bägge arterna redovisas vanligtvis som ett artpar vid inventeringar med ultraljudsdetektor på grund av att de ej går att särskilja utan nätfångst. Bägge arterna undviker ofta att passera över stora öppna ytor. Mustaschfladdermus var tidigare rödlistad och har hittats upp till Hälsingland, södra Dalarna och mellersta Värmland men anses vara relativt sällsynt i hela Norden (Ahlén 2011). Arten jagar främst i kantzonen mellan skog och öppna biotoper. Brandts fladdermus är en skogslevande art som har ett utbredningsområde upp till södra Norrbotten (Ahlén 2011). Med tanke på områdets karaktär rör det sig sannolikt om Brandts fladdermus. De två arterna anses inte vara högriskarter i förhållande till vindkraft (Rydell m fl 2011). Vattenfladdermus noterades med arttypiska inspelningar vid fem lokaler (tabell 3, figur 2). Flera av filerna angivna som Msp är troligtvis vattenfladdermus, särskilt vid boxlokalerna i anslutning till vatten. Det är en av våra vanligaste fladdermusarter med en allmän utbredning till mellersta Norrland. Den jagar främst tätt över vattenytor men kan även

10 förekomma relativt långt bort från vatten och är då svår att särskilja ljudmässigt från andra myotisarter. Arten bedöms inte vara en högriskart i förhållande till vindkraft (Rydell mfl 2011). Fransfladdermus noterades med en konfirmerade inspelning vid lokal 2 (tabell 3, figur 2). Arten kan ha spelats in vid ytterligare några lokaler men utifrån inspelningarna har det inte gått att artbestämma till mer än en obestämd Myotis. Fransfladdermus är sällsynt och rödlistad (VU, Gärdefors 2011) med fläckvis utbredning i södra Sverige (Ahlén 2011). Den jagar på relativt låg höjd och undviker att jaga över stora öppna ytor. På grund av sitt jaktbeteende betraktas inte fransfladdermus som en högriskart i förhållande till vindkraft (Rydell m fl 2011). Långörad fladdermus noterades med enstaka inspelningar vid tio lokaler (tabell 3, figur 2). Det är en vanlig art trots att den förmodligen är underrepresenterad vid inventeringar då ultraljudet den skickar ut är svagt och svårt att detektera på avstånd större än 5-10 meter. Arten förekommer allmänt upp till mellersta Norrland (Ahlen 2011). Arten jagar främst i relativt tät skog längs stigar och smågläntor, men även parker och trädgårdar. Arten anses inte vara en högriskart i förhållande till vindkraft (Rydell m). Bedömning Bedömningen är att: Stora delar av vindområdet utgörs av hårt brukad produktionsskog med låga biotopvärden och låga förutsättningar för en hög artrikedom och/eller ett högt individantal av fladdermöss. Inga resultat indikerar några kolonier i undersökningsområdet. Det finns få kolonieller föryngringslokaler inom projektområdet då andelen hålträd, gamla grova träd, klippskrevor eller andra strukturer som tjänar som koloniplatser är lågt. Eventuella kolonier finns sannolikt i, och vid de gårdar och byar som ligger i anslutning till vindområdet. Fladdermusfaunan i undersökningsområdet är artrik med totalt nio noterade arter. Vid hälften av de undersökta lokalerna påträffades 6 eller 7 arter, vilket betraktas som artrikt för en enskild inventerad lokal. Dock var aktiviteten vid boxarna generellt låg, med enstaka undantag. Dvärgfladdermus och nordisk fladdermus dominerar fladdermusfaunan och är de arter som sannolikt kan påverkas mest av en vindkraftsetablering i området. De är samtidigt två av Sveriges vanligaste fladdermusarter. Stor fladdermus och gråskimlig fladdermus rör sig i området men inget tyder på att de förekommer i någon större omfattning. Noteringen av sydfladdermus är intressant. Det finns få noteringar av arten i länet. Inget tyder dock på att arten förekommer regelbundet i området men en uppföljning rekommenderas. Inget tyder på att det går några migrationsstråk genom området. Inga enskilda föreslagna verksplaceringar kan pekas ut som direkt olämpliga ur ett fladdermusperspektiv utifrån inventeringsresultaten.

11 Uppförandet av vindparken kan eventuellt komma att påverka fladdermössens rörelsemönster jämfört med observationerna i denna studie. Sådana förändringar skulle kunna uppstå till exempel om insekter dras till rotorhöjd vid vindkraftverken och fladdermössen följer efter. Slutsats Dvärgfladdermus och nordisk fladdermus rör sig i området och bedöms vara de arter som främst kan komma att påverkas vid en vindkraftsetablering. Förekomsten och aktiviteten hos arterna i projektområdet som helhet bedöms dock som låg och påverkansgraden som måttlig. Den sammantagna bedömningen är att vindprojektets påverkan på fladdermusfaunan är relativt låg men ett kontrollprogram rekommenderas efter att vindparken tagits i drift för att utreda om eventuella skyddsåtgärder avseende fladdermusfaunan bör vidtas i ett senare skede. Referenser: Ahlén I., Migratory behaviour of bats at south Swedish coasts. Zeitschrift für Säugetierkunde 62: Ahlén I., Fladdermöss och fåglar dödade av vindkraftverk. Fauna och flora 97:3: Ahlén I., Vindkraft ett hot för fåglar och fladdermöss? Biodiverse 2008(1): Ahlén I., Nymffladdermus Myotis alcathoe en nyupptäckt art i Sverige. Fauna och Flora 105(4):8-15. Ahlén I., Fladdermusfaunan i Sverige. Arternas utbredning och status. Kunskapsläget Fauna och Flora 106:2: Ahlén I., H. J. Baagøe & L. Bach Behavior of Scandinavian bats during migration and foraging at sea. Journal of Mammalogy 90 (6): Arnett E. B., Brown W. K., Erickson W. P., Fiedler J. K., Hamilton B. L., Henry T. H., Jain A., Johnson G. D., Kerns J., Koford R. R., Nicholson C. P., O'Connell T. J., Piorkowski M. D., Tankersley JR R. D Patterns of Bat Fatalities at Wind Energy Facilities in North America. Journal of Wildlife Management 72(1): Baerwald E. F., D Amours G. H., Klug B. J., Barclay R. M. R., Barotrauma is a significant cause of bat fatalities at wind turbines. Current Biology 2008 (18:16): 695

12 Cryan P. M., Barclay R. M. R Causes of Bat Fatalities at Wind Turbines: Hypotheses and Predictions. Journal of Mammalogy 90(6): de Jong J., Fladdermössen i landskapet. Jordbruksverket de Jong J., Habitat use, home-range and activity pattern of the northern bat, Eptesicus nilsoni, in a hemiboreal coniferous forest. Mammalia 58(4): Gärdefors, U., Rödlistade arter i Sverige- The 2010 Red List of Swedish Species. Rydell J., Bach L., Duborg-Savage M-J., Green M., Rodrigues L., Hedenström A. 2010a. Mortality of bats at wind turbines links to nocturnal insect migration?. European Journal of Wildlife Research 56(6): Rydell J., Bach L., Duborg-Savage M-J., Green M., Rodrigues L., Hedenström A. 2010b. Bat mortality at wind turbines in northwestern Europe. Acta Chiropterologica 12(2): Rydell, J., Engström, H., Hedenström, A., Larsen, J. K., Pettersson, J. & Green, M Vindkraftens effekter på fåglar och fladdermöss En syntesrapport. Rapport Naturvårdsverket.

13 Bilaga 1 Lokal Datum Tid Solned nätter Tem p (C) Moln (0-5) Regn (0-5) Vind Y- koordinat X- koordinat Kommentar Box Box Box Box Box Box Box Box Box Box Box Box Box Box Box Box Box Box Box Box Box Box Box Box Box Box Box Box Box Box * * * * * * * * * * *

14 Box Box Box Box Box Långared Vagnshed Vänga Box Box Box Box Box Box Box Box Box Svag Svag Svag

15 Bilaga 2 Lokal (kartid) Beskrivning Långared Mindre samhälle med en kyrka och skola. Lokalt mosaikartat med mindre ytor jordbruksmark och partier med löv och barrskogsdungar. Närhet till sjön Anten. Några gårdar och ett antal bostadshus. En del äldre byggnader. Några mindre Vangnshed vattendrag. Lokalt mosaikartat med mindre partier öppen jordbruksmark och löv och barrskogspartier. Ett antal hus och äldre byggnader. Ett ödehus. Lokalt mosaikartat. Närmiljön utgörs Vänga främst av öppen åkermark med mindre lövdungar och lövbryn. Enstaka beteshagar. Närhet till sjön Anten. 1 Box 1. Placerad vid en glänta i skog. Bild 1. 2 Box 2, 21, 31. Placerad vid en brant och riktad ut över Bergsjön. 3 Box 3. Riktad ut över ett hygge. Bild 3. 4 Box 4, 23, 32, 44. Riktad ut över sjön Lille Krökingen. Bild 4. 5 Box 5, 43. Riktad ut över ett hygge. Bild 5. Box 6, 24, 42. Riktad ut över en mindre dal och våtmarksområde med en liten tjärn. 6 Bild 6. 7 Box 7, 40. Riktad ut över ett hygge. 8 Box 8, 33, 41. Riktad ut över en mindre våtmark. 9 Box 9, 34, 39. Riktad ut över ett hygge 10 Box 10. Riktad ut över Stora Bodasjön. 11 Box 11, 35, 38. Riktad ut över Lilla Bodasjön. 12 Box 12. Placerad vid en mindre glänta vid en väg i skog. 13 Box 13. Riltad ut över ett hygge 14 Box 14, 25. Riktd ut över ett hygge 15 Box 15, 26. Riktad ut över en mindre våtmark. 16 Box 16, 27. Riktad utmed en skogsväg i ung till medelålders granskog. 17 Box 28. Riktad ut över en mindre sumpskog. 18 Box 18, 29. Riktad ut över ett hygge. 19 Box 19. Riktad ut över Namnsjön. 20 Box 20, 30. Riktad ut över ett hygge. 21 Box 22, 45. Riktad ut över sjön Store-Trän. 22 Box 36, 37. Riktad ut över ett mindre fuktområde med en öppen vattenspegel. Omgivande ung granskog. Bild 2.

16 Bilaga 3 Box nr Datum insp. fl. filer fl. filer / natt Ant nätter Sp Enil Eser Msp Mmb Mdau Mnat Ppyg Nnoc Vmur Paur Box Box Box Box Box Box Box Box Box Box Box Box Box Box Box Box Box Box Box Box Box Box Box Box Box Box Box Box Box Box Box Box Box Box Box Box Box Box Box Box Box Box Box Box arter