Nr 2 - juni 2014 Årgång 38

Transkript

1 Nr 2 - juni 2014 Årgång 38 Fotograf: Alexander Jönsson, Lysekil vf1_alex@hotmail.com

2 2 Medlem i Göteborgs Astronomiska Klubb blir du enklast genom att betala in 250 kronor till plusgirokonto: ungdom till och med 19 år: 100 kronor familj: 350 kronor skola/bibliotek/institution: 500 kronor* Glöm inte att meddela namn, adress, telefon, e-post och födelseår (om du är under 18)! Som medlem får du: - tillgång till klubbens bibliotek - gå på 3-4 populärvetenskapliga föredrag per termin - gå på visningar vid klubbens observatorium i Mölnlycke - komma med på star parties på olika ställen i landet - rabatt på medlemskap i och tidskrifterna från Svenska Astronomiska Sällskapet (SAS) och Svensk Amatörastronomisk Förening (SAAF) Är du inte medlem så passa på att betala redan idag. Medlemskapet gäller ett år från det datum du betalar! Tilläggsavgifter: (Obs! Angivna tilläggsavgifter gäller för dem som betalar grundavgift till GAK ) Svenska Astronomiska Sällskapet (SAS): 200:- (ordinarie avgift 240:- ) Då får du tidskriften Populär Astronomi, 4 nummer per år. Hemsida: Svensk AmatörAstronomisk Förening (SAAF): 160:- (ordinarie avgift 220:- ) Då får du tidskriften Telescopium, 4 nummer per år. Flerårig prenumeration ger mängdrabatt. Hemsida: * Institutioner har fler förmåner. Kontakta ordföranden för mer information! E-postadresser: ordforanden@goteborgsastronomiskaklubb.se Bidrag till denna tidskrift kan sändas till aurora@goteborgsastronomiskaklubb.se Penninggåvor till GAK-fonden mottages tacksamt när som helst! Du kan också läsa AURORA via hemsidan. - Klicka på Aurora i innehållsförteckningen till vänster på hemsidan. - På Aurorasidan hittar du texten: Som medlem kan du läsa de senaste numren via denna länk (kräver - Klicka på länken. I år (2014) skall du ange medlem och lösenordet st10iii Nästa nummer beräknas utkomma i början av juni. MANUSSTOPP: 15 augusti 2014 Omslagsbilden och baksidan: Fotograf: Alexander Jönsson, Lysekil; vf1_alex@hotmail.com

3 3 GAK:s STYRELSE: Christian Vestergaard Claes-Göran Carlsson Jan Persson Jan-Gunnar Tingsell Göran Kajler Olof Karmedal (ordf.) (vice ordf.) (kassör) (sekr.) (obs.-förv.) (ledamot) Ingemar Ewaldz Christer Brattås Sven-Göran Lätt Conny Jonsson Claes Tunälv (ledamot) (suppleant) (suppleant) (suppleant) (suppleant) E-POSTADRESSER: Vid årsmötet i mars i år beviljades styrelsen ansvarsfrihet för räkenskapsåret Anders Winnberg och Gunnar Sporrong hade avböjt omval. Conny Jonsson och Claes Tunälv valdes in som suppleanter. Övriga medlemmar av styrelsen omvaldes. Styrelsen vill framföra ett varmt tack till Anders och Gunnar för deras mångåriga insatser i klubben. Tacket gäller också de båda revisorerna Anders och Lars Ekelund, som nu avsagt sig fortsatt uppdrag. KALENDARIUM Till följd av våra ljusa, svenska sommarnätter är det ingen aktivitet vid observatorierna förrän till hösten om inget oförutsett intressant inträffar. Se hemsidan för aktuellt program och ev. ändringar i programmet. Nytt kalendarium för hösten kommer omkring första september.

4 4 ATT FOTOGRAFERA GENOM LJUSFÖRORENINGAR. Bor man, som jag, nio kilometer från Slussen i Stockholm i en förort full med gatlampor och villabelysning, är det bästa botemedlet mot ljusföroreningar naturligtvis att flytta utrustningen till en mörkare plats, antingen permanent eller med bil vid varje fotograferingstillfälle. Men hur går man tillväga om man ändå envisas med att vilja ha utrustningen nära och sova i sin egen säng? Det kan tyckas hopplöst men svaret beror på vad man vill fotografera, vilka kompromisser man är villig att göra och vilka ambitioner man har. Det finns objekt ljusstarka nog att tränga igenom förortens ljusförorenade himmel. Solen, månen och några av solsystemets planeter är kanske de mest uppenbara exemplen, men även stjärnhopar är ofta tillräckligt ljusstarka. Många galaxer låter sig också fotograferas, men i allmänhet krävs långa exponeringstider och ljussvaga detaljer, som tidal streams, kommer inte med. Problemet med nebulosor är ofta att deras ljus fullkomligt drunknar i förortens reflekterade ljus. Förhållandet mellan nebulosans och föroreningarnas ljussignal är så lågt att ljuset som når kamerans sensor domineras av signalen från ljusföroreningarna. För att kunna fotografera nebulosor behöver vi förstå hur vi kan förbättra förhållandet mellan dessa två ljuskällor. Knepet ligger i att förstå fysiken bakom varför nebulosor lyser. Från ett fotograferingsperspektiv kan nebulosor lite grovt delas upp i tre kategorier; de som lyser av egen kraft (emmissionsnebulosor), de som reflekterar ljus från en näraliggande stjärna (reflektionsnebulosor) och de som är helt mörka (mörkernebulosor). Atomerna i en emmisionsnebulosa bombarderas av energin från en energikälla, som en stjärna eller en stjärnhop. I vissa fall är energin precis rätt för att knuffa upp atomerna till ett högre energitillstånd. Eftersom atomerna helst vill vara i sitt lägsta energitillstånd kommer de efter en kort tid att göra sig av med denna extra energi genom att skicka ut en ljuspartikel. På grund av kvantfysikaliska grundlagar kommer våglängden på denna ljuspartikel bara ha vissa precisa våglängder.

5 Exempelvis har den ljuspartikel, som skickas ut efter det att vätgasatomer knuffats upp en nivå, våglängden 656nm(H-alfa), vilket ögat uppfattar som rött. Det är anledningen till att emmisionsnebulosor, som består mestadels av vätgas, är röda. Är energin tillräckligt intensiv kan vätgasatomer knuffas upp till en högre nivå och den resulterande ljuspartikeln har våglängden 486 nm (H-beta), vilket vi uppfattar som blått. Vid sidan av vätgas förkommer även ljuspartiklar med våglängd 501 nm (syrgas, OIII, blågrönt) och 672 nm (sulfatgas, SII, mörkrött). De flesta nebulosor består till största del av en blanding av ovanstående gaser. Detta innebär att det är ljuspartiklar med de specifika våglängderna ovan som dominerar emmisionsnebulosornas ljus. När vi fotgraferar genom exempelvis ett grönt filter kommer OIII ljuspartiklarna att försvinna bland alla gröna ljuspartiklar från föroreningarna. Om vi däremot kunde fotografera genom ett filter som bara släpper igenom våglängder runt 501 nm (OIII) skulle vi få igenom alla OIII ljuspartiklarna men bara en bråkdel av ljuspartiklarna från ljusföroreningarna. På samma sätt skulle vi kunna fotografera

6 6 genom filter runt 656nm och 672nm på så sätt separera ut vätgasljuset och sulfatljuset. Dessa filter kallas för smalbandsfilter och går att köpa från de flesta leverantörer av astrofotograferingsutrustning. Genom att fotografera genom H-alfa, OIII och SII filter får man tre svart vita bilder som man sedan kan kombinera till en färgbild. Det mest kända sättet att kombinera bilder tagna med smalbandsfilter är den så kallade Hubble paletten där man lägger H-alfa bilden i den gröna kanalen, OIII bilden i den blå kanalen och SII bilden i den röda kanalen. Anledningen till att lägga H-alfa bilden i den gröna kanalen, och inte i den röda, är att H-alfa oftast innehåller minst brus varför det är rimligast att lägga den i den kanal ögat är mest känsligt för, dvs den gröna kanalen. Med rätt balansering mellan kanalerna ger också Hubble paletten en bra bild av var de olika typerna av gas finns i nebulosan. Där det är grönt finns det vätgas, där det är blått finns det syrgas och där det är rött (eller gult = rött + grönt) finns det sulfatgas. Bild 1 av NGC 281 (PacMan nebulosan) är ett exempel på denna färgkombination.

7 Även om man inte kan kombinera H-alfa, OIII och SII bilden till en riktig RGBbild så kan man, under förutsättning att det är dessa tre våglängder som dominerar, komma ganska nära genom att kombinera dem på ett smart sätt. Exakt hur man bör kombinera dessa beror på den exakta sammansättningen av nebulosan vilket vi inte vet, men några tumregler kan användas. Både H-alfa och SII bör läggas i den röda kanalen. Eftersom H-alfa är ljusstarkare brukar en kombination med 80% H-alfa och 20% SII bli visuellt bra. OIII bilden ligger precis på gränsen mellan blått och grönt varför den läggs i både den blå och den gröna kanalen. Eftersom vätgas också kan skicka ut blå ljuspartiklar kan vi simulera H-beta genom att lägga en liten del av H-alfa bilden i den blå kanalen, varför vi skapar den blå kanalen genom att kombinera 85% av OIII med 15% av H- alfa. 7 Detta är ofta en bra startpunkt och man kan sedan justera relationerna så att resultatet blir rimligt. Vet man de exakta relationerna kan man naturligtvis använda dessa. Det är dock viktigt att påpeka att detta

8 aldrig blir en riktig RGB bild utan endast en approximation. Bild 2 av SH2-155 (Grottnebulosan) är ett exempel på hur man kan skapa en rimlig RGB-bild av smalbandsbilder. Hur gör man då med reflektionsnebulosor och mörkernebulosor? Reflektionsnebulosor lyser genom att ljuset från näraliggande stjärnor reflekteras så att vi kan se dem. Eftersom ljuset från stjärnor innehåller många olika våglängder gör också det reflekterade ljuset det, varför vi inte kan förbättra signalbrus förhållandet genom att använda smalbandsfilter. Ett smalbandsfilter skulle inte bara stoppa ljuspartiklar från föroreningarna utan också de från nebulosan. I vissa fall är dock reflektionen en del av en emissionsnebulosa och då kan man använda detaljerna, dvs luminansen, från smalbandsbilderna och kompletera med färg från vanliga RGB filter med lång exponeringstid. Eftersom vi tar detaljerna från smalbandsbilderna kan vi simulera lång exponeringstid genom att binna RGBbilderna till 3x3. I bild 3 har jag kompleterat SH2-155 (Cave Nebula) med några timmars bin 3x3 exponering genom ett vanligt blått filter. Mörkernebulosor är nästan hopplösa att fotografera i närvaro av ljusföroreningar. Eftersom de är mörka ger de nästan inte ifrån sig något ljus varför de drunknar i ljuset från vägar och höghus. Bara i vissa fall har vi tur och mörknebulosan ligger framför en ljusstark nebulosa, som är fallet för Hästhuvudnebulosan. Vill man fotografera rena relfektionsnebulosor, som exempelvis Häxhuvudnebulosan eller fånga upp kontraster i mörkernebulosor får man snällt bege sig till mörkare trakter eller hyra in tid på något av de öppna teleskopplatserna som finns ex i Telescope, LightBuckets, mfl. Matts Sporre

9 TELESKOPTRANSPORT Måndagen den 3:e mars åkte Katja, Claes-Göran och undertecknad, Ingemar, med bil till rymdobservatoriet på Råö för att hämta ett teleskop, en 14 Meade LX 200, som inte längre skulle användas där. Formellt fick Katja, i egenskap av observatorieföreståndare, skriva under ett tvåårigt låneavtal, men det är knappast troligt att någon vid Onsalaobservatoriet har tid och ork att sätta teleskopet i drift där ute. Det krävs både ett fundament och en väderskyddande byggnad med någon form av avdragbart tak, och sammantaget var det ganska mycket arbete med detta. 9 Vi blev mottagna av Robert Cumming och Lukas Lindroos, och efter en del fotograferande med oss tillsammans med teleskopet lyckades vi få in detta in min bil, en som jag tyckte rymlig Volvo 745. Men teleskopet var packat i en spatiöst tilltagen papplåda med mycket frigolitemballage, och det var med knapp nöd Claes-Göran lyckades tränga sig in på en plats i baksätet bredvid

10 10 teleskopet han satt mycket dåligt. Färden till Slottsskogsobservatoriet gick problemfritt, och vi lyckades även bära in teleskopet i entréhallen. Planerna är nu att vår gamla 12 Meade skall ersättas med detta nyförvärv. Tanken är att det avskjutbara taket i västra paviljongen används som travers under arbetet så gjorde vi när 12 -aren monterades för flera år sedan. När den nu skall plockas bort får vi först med spännband säkra den i lämplig balk i takkonstruktionen. När sedan alla fästbultar har lossats får vi försiktigt lyfta (detta går nog med spännbanden), så att den går fri från plinten. Traversfunktionen går nog mjukast om vi drar av taket med vev, använder vi motorn blir det gärna lite ryckigt. När vi sedan kommit utanför plinten får vi sänka ner teleskopet. Monteringen av 14 -aren sker sedan i omvänd ordning. Det är bättre att använda teknik än att knäcka ryggarna genom dunderlyft. Proceduren ovan låter kanske enkel, men det är ofta något, som hakar upp sig. Bultar kan ha rostat fast och vara svåra att lossa, det nya teleskopet kanske inte passar i den nya monteringen eller andra problem, som är svåra att förutse. I Slottsskogsobservatoriets entréhall står sedan några veckor tillbaka även ett annat teleskop, ett 42 cm newtonteleskop på en bastant ekvatoriell montering (c:a 700 kg). Mycket återstår innan det är användbart, bl.a. är inte huvudspegeln aluminiserad ännu, och datorstyrning och övrigt för drivning av teleskopet är bara halvfärdigt. Ägaren, Tommy Karlsson, söker efter någon plats att placera teleskopet, där det verkligen kommer att användas. Han kan av personliga skäl inte längre ordna någon placering nära sitt eget boende. Denna måndag, , hade vi stämt träff

11 med Tommy på observatoriet kl När det ungefär vid denna tidpunkt knackade på dörren förmodade vi, att det var Tommy, men det visade sig vara Conny Jonsson. Katja ringde Tommy och fick då reda på att han drabbats av influensa. Både Conny och Claes-Göran har ett gediget teleskop- och observationskunnande och tillsammans kom vi fram till, att Tommys teleskop knappast har någon framtid vid Slottsskogsobservatoriet. Tommy är också intresserad att hitta en köpare av teleskopet och lovar att färdigställa det. Kontakta Slottsskogsobservatoriet för adress till Tommy. Som synes sker det mycket bakom kulisserna för att visningsverksamheten skall fungera. Användbara pensionärer står för mycket av detta oavlönade arbete, men vad gör man inte för astronomin! Vi får återkomma med fortsatt rapporterig om vad som händer vid observatoriet. Ingemar PRODUKTIONEN AV AURORA Tryckningen av vår medlemstidning AURORA har varit ett bekymmer under lång tid. Främst måste kostnaderna hållas nere. När Gunnar Sporrong var observatorieföreståndare arbetade han på Naturhistoriska museet och kunde med museets godkännande på fritiden använda museets kopiator till självkostnadspris. Museet har tidigare varit nära knutet till observatoriets verksamhet. Nu när Gunnar bytt till annan arbetsgivare så drabbar det också tryckningen av Aurora. Vi har anlitat Typografia, som gjort ett bra jobb men det kostar mer än vi egentligen har råd med. Efter mycket diskuterande och undersökande, speciellt av Göran Kajler, har vi kommit fram till att ett leasingavtal på en tryck- och kopiatorutrustning skulle bli något billigare och dessutom möta andra behov för såväl GAK som SV. Detta är det första nummer, som vi producerat själva. Medlemmar skickar in egna fantastiska bilder och artiklar, Christian raggar artiklar från när och fjärran, Jan-Gunnar sammanställer detta till en färdig datafil, trycker den och kuverten på den nya kopiatorn och Ingemar och Olle har packat, satt på frimärken och postat. 11

12 12 SUPERNOVAN SN2014J Observationer av supernovan SN2014J i den närbelägna galaxen M82 har sedan upptäckten i januari på många håll varit begränsade på grund av dåligt väder eller månsken. En sällsynt möjlighet yppade sig glädjande nog häromdagen ute på Grötö när det efterhängsna molntäcket tillfälligt öppnade sig lite och utrustningen kunde monteras upp. Trots tillfälliga dimmoln, viss besvärande vind och kamp mot kondens på objektiven blev några bilder värda att spara. Ljusstyrkan hos supernovan hade då, en dryg månad efter upptäckten, minskat med ca en halv magnitudenhet från maximum Se bilderna på motstående sida Vänstra bilden: M82 med SN2014J markerad. Exponering 2x3 min. Högra bilden: M82 som referens tagen vid ett tidigare tillfälle under optimala förhållanden. Exponering: 39x2 min. Plats och tid: Grötö, (SN2014J),ca. kl , ca. kl Utrustning: Meade LX10 8 SCT, Canon 400D (Baadermodifierad), manuell följning. Bildbehandling: DeepSkyStacker, Photoshop. Fotograf: Lars-Erik Andréasson, Grötö

13 13

14 14 FRÅN ÅRSMÖTET Efter sedvanliga rapporter beviljades styrelsen ansvarsfrihet för år Det blev några förändringar i styrelsens sammansättning, se sidan 3. Dessutom har våra revisorer under många år, Anders Ekelund och Lars Ekelund, önskat frånträda uppdraget. Vi tackar varmt för deras insatser! NYA REVISORER Normalt nominerar styrelsen inte de revisorer, som ska granska styrelsens arbete, men årsmötet kunde inte välja några nya. I stället fick styrelsen i uppdrag att hitta två nya revisorer och meddela på hemsidan och här i Aurora, vilka som utsetts. Följande båda personer har förklarat sig villiga att vara revisorer för 2014 års verksamhet. Lars-Erik Andréasson Bor på Grötö, medlem i GAK. Medverkat med astronomiska foton i flera nummer av Aurora. Hans Wiberg Verksam i CAC (Chalmers Aerospace Club). Hans har tidigare varit revisor för CAC samt för Chalmers studentkår och är för närvarande kassör i CAC.

15 15 MESSIER 63 Fotot är taget den 24/32014 i Lysvik. Det är alltså inte en bäcksvart himmel utan det finns gatubelysning som stör runt om. M63 låg vid fototillfället relativt högt upp på himlen och valdes för att minimera ströljus. Utrustingen som användes: Celestron 1100 XLT GPS på gaffelmontering och utan guidning. Fokalreducerare Canon 500d omoddad i primärfokus Det är 30 bilder tagna på ISO 1200 och exponeringstid 1 min/bild. Stackade i Deep Sky Stacker och redigerade i GIMP. Fotograf: Håkan Eriksson, Lysvik

16 16 Foto: Alexander Jönsson, Lysekil