Jag redogör därefter för mina förslag till ny utformning och organisation av det framtida statliga åtagandet.

Transkript

1 Sammanfattning Sedan man i mitten av 1960-talet uppmärksammade att brister förelåg i läromedelsförsörjningen för funktionshindrade elever och studerande har ett antal utredningar gjorts. Genomgående har dessa konstaterat att statliga stödinsatser är nödvändiga för att framställning och anpassning av läromedel för funktionshindrade skall kunna hållas vid liv. Den dåliga lönsamheten medför att läromedelsproducenterna saknar intresse för denna sorts produkter. Således har utveckling och produktion skett i statlig regi eller med olika sorters utvecklings- och produktionsstöd. Målgrupperna kan ibland vara så små att helt individuella läromedel måste framställas. Under senare år har teknikutvecklingen påverkat diskussionerna kring läromedlens utformning, inte minst kring läromedel för funktionshindrade. En följd av den tekniska utvecklingen är att alla elever, inte bara funktionshindrade, använder teknisk utrustning i sina studier. När läroboken inte längre är dominerande i undervisningssituationen öppnas möjligheterna för att fler aktörer än de traditionella läromedelsförlagen skall kunna träda in på marknaden. Andra faktorer som har påverkat läromedelssituationen är skolans förändrade roll, liksom synen på lärandet och det pedagogiska arbetet. Lärande bygger idag alltmer på samverkan, kommunikation och problemlösning. Samtidigt strävar skolan efter ett individanpassat lärande där individen deltar som medansvarig för sin egen utveckling. Frågan för funktionshindrade rör främst de särskilda, individanpassade redskapens utformning för att kunna kommunicera med omgivningen. Begrepp som likvärdighet och tillgänglighet är grundläggande. Alla funktionshindrade bör ha lika rätt till det stöd som behövs för att de egna behoven i inlärningssituationen skall kunna tillgodoses. Mitt utredningsuppdrag är att göra en översyn av statens engagemang för framställning och anpassning av läromedel och studiematerial för barn, elever och vuxna med funktionshinder i förskola, skola och vuxenutbildning. Staten bör även fortsättningsvis ha ett åtagande att se till att elever med funktionshinder, som är beroende av särskilt utvecklade läromedel, ges tillgång till sådana utgående från det egna behovet. För barn i förskolan och för vuxna i vuxenutbildningen saknas idag ett sådant åtagande. De förslag jag lägger fram omfattar läromedelsförsörjning för funktionshindrade barn i förskoleverksamhet, barn, ungdomar och vuxna inom det offentliga skolväsendet, sådana fristående skolor som står under statlig tillsyn, kompletterande utbildningar som berättigar till studiestöd eller statsbidrag samt folkhögskoleutbildning. Ett antal internationella konventioner, resolutioner och rekommendationer styr funktionshindrades rättigheter. I vissa fall omfattar dessa även rätten till läromedel. Grundläggande är

2 Förenta Nationernas konvention om barnets rättigheter och FN:s standardregler. Jag redovisar i korthet detta i kapitel 1. Jag har valt att i kapitel 2 ge en tämligen omfattande historieskrivning kring beslut som tagits inom området funktionshindrade i utbildningssystemet under de senaste åren, både avseende genomförda organisatoriska reformer i form av tillskapade nya myndigheter och antalet tillsatta utredningar med närliggande uppdrag. Mycket har hänt på kort tid och för icke så initierade läsare kan det vara svårt att finna de nya strukturerna. Många av de reformer som redan genomförts och resultaten av pågående utredningar kommer sannolikt att knytas samman i framtiden. De statliga insatserna för elever med funktionshinder i skolan har under de senaste åren omorganiserats så att två nya myndigheter inrättats, nämligen Specialskolemyndigheten (SPM), som ansvarar för specialskolorna för döva och hörselskadade elever, och Specialpedagogiska institutet, vars uppdrag är att ge specialpedagogiskt stöd för barn, elever, ungdomar och vuxna med funktionshinder. Specialpedagogiska institutet riktar sitt stöd till kommuner och andra huvudmän med ansvar för förskola, skola och skolbarnsomsorg samt vuxenutbildning. En viktig del av verksamheten är anpassning och utveckling av läromedel för elever med funktionshinder. I avvaktan på resultat från denna utredning hanteras läromedelsfrågorna fortsatt inom Specialpedagogiska institutet och i stort sett i samma former som tidigare under dåvarande Statens institut för handikappfrågor i skolan (SIH). I kapitlet redogör jag vidare kortfattat för bl.a. de uppdrag som vilar, eller har vilat, på ett antal andra statliga utredningar, vilkas arbetsuppgifter har beröringspunkter med denna utredning. Jag har i kapitel 3 fört ett resonemang kring begreppet läromedel och stannat för att fortsatt använda det för sådant material och sådana lärverktyg som används i undervisningen för att nå de mål som är uppställda för utbildningen i fråga. Den enskilda individens behov skall vara styrande för vilka läromedel respektive personligt hjälpmedel vederbörande skall ha rätt till i sin lärsituation. Det är angeläget att avlägsna sig från det diagnostänkande som länge styrt tilldelningen av läromedel och hjälpmedel. Eleven skall ha tillgång till ett undervisningsmaterial som motsvarar övrigas i undervisningssituationen. Materialet kan vara en fullt likvärdig anpassning eller ett för tillfället specialframtaget motsvarande material, som fyller de krav på kvalitet som måste ställas. Vilken utrustning som behövs för att en elev skall kunna tillgodogöra sig undervisningen och nå de uppställda utbildningsmålen avgörs från fall till fall utgående från elevens behov av läromedel och i samråd mellan elev, lärare och andra berörda, däribland ansvarig huvudman.

3 Drygt barn, elever, och vuxna med funktionshinder i förskola, skola och vuxenutbildning beräknas komma att beröras av utredningens förslag. I gruppen finns många olika och starkt individuella behov av läromedel, utrustning och hjälpmedel. Gruppen är enligt min uppfattning inte större än att det med en sammanhållen, effektiv organisation för utveckling och produktion skall vara möjligt att tillgodose dessa individuella behov av läromedel. Utgångspunkten i mina resonemang är att studerande med funktionshinder skall ha samma rätt som övriga elever att snabbt och effektivt få tillgång till samma mångfald läromedel. Jag har under utredningsarbetet tagit del av de synsätt som förts fram av representanter för olika handikapporganisationer. Frågor kring bl.a. tillgänglighet och olika behov har diskuterats. De studerande lär sig i olika takt och har individuellt olika lärstilar. I en skola med förändrade pedagogiska mönster kommer inte läroböcker att användas i samma utsträckning eller på samma sätt som tidigare. Detta kommer att ställa andra krav på funktionshindrades behov av läromedel. Det behöver inte vara till nackdel att inte alla i undervisningssituationen har samma läromedel. De olika komponenterna kan utgöra en helhet. Organisationernas representanter pekar på flera faktorer som negativt påverkar funktionshindrades utbildningssituation. Det är t.ex. känslan av utanförskap, tidsperspektiv i inlärningssituationen samt bristen på inflytande över läromedelsförsörjningen. Känslan av utanförskap grundar sig på att elever med funktionshinder genom brister i läromedelsförsörjningen inte kan tillgodogöra sig undervisningen på samma sätt som sina klasskamrater. Brister i skolmiljö, särlösningar och att inte få läsa på sitt eget sätt och i egen takt förstärker känslan av utanförskap. Man pekar också på att anpassade läromedel ofta inte levereras i tid. Med en starkare behovsstyrd läromedelsproduktion torde många av de krav och önskemål som framförts kunna tillgodoses. Detta förutsätter ett väl fungerande samspel mellan förlag, författare, utbildningsanordnare, berörda myndigheter samt andra aktörer. Den snabba utvecklingen på Informations- och KommunikationsTeknikområdet (IKT) och de växande användningsområdena medför möjligheter för ökad delaktighet i undervisningssituationen för funktionshindrade elever. Jag konstaterar i kapitel 5 att det inte råder någon brist på bra programvaror eller tekniska förutsättningar. Snarare ligger begränsningarna i att utbildningsanordnarna inte inköper lämpligt material och att lärare och övrig personal ofta saknar utbildning, handledning och stöd när det gäller användandet av tekniken. Jag har understrukit vikten av att såväl skolledare som skolans personal i övrigt har god kännedom om olika funktionshinder och funktionshindrades förutsättningar. Specialpedagoger är en viktig resurs. Dessa liksom övrig personal i skolan måste tillförsäkras kontinuerlig kompetensutveckling. Jag har i kapitel 7 inledningsvis kortfattat redogjort för mitt

4 uppdrag att föreslå hur det statliga åtagandet rörande läromedel för barn, elever och vuxenstuderande med funktionshinder bör utformas och organiseras. Jag ger även en kort redovisning av de uppdrag de nuvarande huvudaktörerna har och den ansvarsfördelning som råder. Huvudansvaret för det statliga läromedelsåtagandet vilar främst på Specialpedagogiska institutet och Talboks- och punktskriftsbiblioteket (TPB), medan även ett antal andra myndigheter och organisationer bidrar till att finansiera verksamheten. Jag redogör därefter för mina förslag till ny utformning och organisation av det framtida statliga åtagandet. Utifrån en bedömning av den totala nuvarande verksamheten drar jag slutsatsen att en sammanhållen organisation och finansiering skulle gagna såväl produktionen av läromedel som den enskilda individ som är i behov av anpassat studiematerial. Jag föreslår därför att den nuvarande läromedelsavdelningen vid Specialpedagogiska institutet läggs ner. Det samlade ansvaret för läromedelsförsörjningen för funktionshindrade barn, elever och vuxenstuderande bör tillvaratas av ett nyinrättat institut. Det nya institutet lokaliseras till Örebro. Det nya institut som jag föreslår skall utgöras av en liten, central organisation som förutsätts arbeta på ett flexibelt sätt i nära samverkan med andra aktörer på området liksom med den kommersiella marknaden. Institutet skall ha huvudansvar för att tillgången på och tillgängligheten till läromedel för funktionshindrade barn, elever och vuxenstuderande säkerställs och i mindre omfattning än som nu sker inom Specialpedagogiska institutet upprätthålla en egen produktionsapparat för läromedel. Jag har beskrivit de huvudsakliga uppdrag jag anser att institutet skall ha. Dessa är att göra behovsanalyser, bedriva utvecklingsarbete, följa teknikutvecklingen, bevaka och initiera FoU-arbete, svara för att behövlig läromedelsproduktion kommer till stånd, ansvara för det statliga produktionsstödet och ge konsultativt stöd. Vidare bör institutet ha i uppdrag att informera om läromedel och vara vägledande i fråga om befintliga distributionskanaler, utveckla och ansvara för en läromedelsbank, ta ansvar för att kvalitetssäkring av produkter sker samt samverka med TPB i fråga om låneverksamhet. Jag föreslår även ett utvidgat uppdrag för TPB. Genom mina förslag tillkommer nya grupper läshandikappade elever och studerande som bör komma i åtnjutande av läromedel framtagna genom det nya institutets försorg. Dessa bör också kunna utnyttja ett lånesystem för att tillgodose sina behov av lättillgängligt kurs- och studiematerial. De informations- och distributionskanaler som redan finns hos TPB bör kunna utnyttjas effektivare liksom den kompetens och kapacitet som biblioteket besitter när det gäller att snabbt anpassa och mångfaldiga ett studiematerial. De ekonomiska fördelarna med ett utlåningssystem är väsentliga. Slutligen föreslår jag att en organisationskommitté får i uppdrag att förbereda bildandet av ett nytt institut med ansvar för det stat-

5 liga åtagandet vad avser läromedelsproduktion för funktionshindrade barn, elever och vuxenstuderande. I kapitel 8 redovisar jag hur det tilltänkta institutet och dess verksamhet skall kunna finansieras. Jag redovisar hur den samlade kostnaden för läromedelsverksamheten fördelas idag och konstaterar att det statliga stödet till läromedelsförsörjning för funktionshindrade är fördelat på många aktörer. Från effektivitetssynpunkt anser jag att det behövs en samordning av resurserna och har i kapitlet föreslagit att det tilltänkta institutet för läromedelsförsörjning för barn, elever och vuxenstuderande med funktionshinder bör kunna ha en sådan samordnande roll. Verksamheten inom det föreslagna institutet finansieras genom att resurser motsvarande dem som kan frigöras vid en föreslagen nedläggning av nuvarande läromedelsverksamhet inom Specialpedagogiska institutet får disponeras av det nya institutet. Vidare föreslår jag att medel tillförs det föreslagna institutet som motsvarar de delar av anslagen som Statens skolverk, Sisus och CFL idag disponerar för läromedelsframställning.