Projektplan Brukarmedverkan i arbete med ekonomiskt bistånd. Korrigerad oktober 2018.

Transkript

1 PROJEKTPLAN Vårt dnr: 1 (6) Avdelningen för utbildning och arbetsmarknad Projektplan Brukarmedverkan i arbete med ekonomiskt bistånd. Korrigerad oktober Av Åke Bergmark, Professor i socialt arbete, Stockholms universitet. Inledning Brukarmedverkan i offentlig verksamhet kan motiveras från en mängd olika utgångspunkter. I botten finns ofta en övertygelse om att brukarna på olika sätt bör bjudas in i arbetet av demokratiska skäl. Det handlar då om att de som berörs av myndigheters arbetsformer och beslut bör beredas ökad insyn och inflytande i sitt eget ärende, och i vissa fall också i förhållande till mer övergripande riktlinjer och politiska beslut. En annan utgångspunkt är att se brukarmedverkan som ett tillskott när det gäller att öka kvalitet och ändamålsenlighet i arbetet. Det som tillförs är då i första hand brukarens kännedom om förutsättningar i det egna ärendet med avseende på sådant som erfarenheter, aktuella förhållanden och syn på framtiden men också perpektiv på verksamhetsområdet i stort. I det senare fallet handlar det om föreställningar om att brukarmedverkan skall kunna bidra till ökad inomorganisatorisk funktionalitet och verksamhetsutveckling. Vid sidan om dessa grundläggande motiv kan också brukarmedverkan initieras som ett led i mer övergripande ideologiska strömningar som på olika sätt präglar de samtida vårdpolitiska strukturerna och den professionella debatten. Här kan i första hand två utvecklingsdrag av betydelse identifieras. Det första handlar om den ökade marknadsorientering som under ett antal decennier kunnat iakttas inom delar av vårdoch omsorgssystemen. Att stärka brukarens inflytande blir då ett sätt att betona valfrihet och kundperspektiv som motvikt till byråkrati och bristande organisatorisk effektivitet. Ett andra utvecklingsdrag utgörs av rörelsen mot en evidensbaserad praktik (EBP) på olika områden. Inom denna har man företrädesvis lutat sig mot en medicinsk tradition och framförallt då de mått och steg som förslagits av David Sackett m. fl (2000). Där identifieras tre kunskapskällor av betydelse; bästa tillgängliga vetenskapliga kunskap av relevans, den professionelles bedömning samt klientens uttalade vilja och preferenser. Noterbart där dock att detta primärt handlar om den enskildes inflytande i sitt eget ärende, inte om metoder eller organisationsformer i vidare bemärkelse (Bergmark m fl, 2011). Att evidensrörelsen haft betydelse för signaler om brukarmedverkan inom exempelvis socialtjänsten framgår bl a av programförklaringar och rapporter från Socialstyrelsen (2003; 2011) och SKL (2010; 2011). Sveriges Kommuner och Landsting Post: Stockholm, Besök: Hornsgatan 20 Tfn: växel , Fax: Org nr: , info@skl.se,

2 2 (6) Sammantaget har de yttre kraven på att involvera brukare i kommunala sammanhang ökat över tid. De verksamheter som vill uppvisa kundorientering eller ett arbete i enlighet med EBP kan därför vinna legitimitet genom att implementera brukarmedverkan i olika led av arbetet (Karlsson & Börjeson 2011). Samtidigt är inte de delar som handlar om att involvera brukaren i ärendearbetet direkt någonting nytt för socialt arbete, då detta är ett väletablerat axiom som inskärps i såväl lagstiftning som i professionella överväganden om s.k. empowerment (Beresford & Croft 2001). I praktiken är emellertid graden av brukarmedverkan ytterst varierande och ofta är steget mellan ideal och verklighet förhållandevis långt. Att involvera brukare inom området ekonomiskt bistånd Forskningen när det gäller brukarmedverkan inom socialtjänstens individ- och familjeomsorg är på det hela taget förhållandevis blygsam till sin omfattning och det som gjorts på svensk botten avser i huvudsak områdena missbruk (t ex Hillborg & Rosenborg 2012) samt barn och familj (t ex Hermodsson & Hansson 2005; Åkerlund 2006) eller mer övergripande förekomst av brukarråd eller brukarforum med (t ex Johansson m fl 2011; Eriksson 2015). På området ekonomiskt bistånd saknas i allt väsentligt studier om brukarmedverkan. Ett viktigt skäl till att det förhåller sig är sannolikt områdets särart, något som gäller såväl gruppen av brukare som biståndets karaktär. När det gäller det förra så kan man främst peka på gruppens heterogenitet. Mottagare av ekonomiskt bistånd skiljer sig åt i en mängd olika avseenden, men framförallt avseende graden av socioekonomisk förankring där hushåll med korta biståndstider i regel är väsentligt mer integrerade och resursrika än hushåll med längre perioder av stöd. Ekonomiskt bistånd är också det vanligaste skälet till att människor någon gång kommer i kontakt med individ- och familjeomsorgen, och ungefär var fjärde svensk har under sin livstid mottagit stöd (Pettersson et al 2014). Med detta sagt att många mottagare inte definierar sig som brukare, inte ens under den tid de uppbär stöd. Till detta bidrar sannolikt också det faktum att ekonomiskt bistånd alltjämt av många uppfattas som stigmatiserande och att mottagandet generellt är omgivet av en större allmän misstro än för andra socialpolitiska stöd. Ser vi till biståndets karaktär så utmärks ekonomiskt bistånd av att gruppen sökande uteslutande består av människor som aktivt söker sig till socialtjänsten och att detta grundas i ett enkelt och i jämförelse med andra områden mycket enhetligt önskemål - att beviljas ekonomisk hjälp. Detta är åtminstone den gemensamma nämnaren för dem som söker, i övrigt kan de önskemål och förväntningar man bär med sig variera, t ex när det gäller hjälp att komma in på arbetsmarknaden. Socialtjänsten har å sin sida att ta ställning till om rätt till bistånd föreligger och att, i den mån det kan anses påkallat, att söka hjälpa brukaren till självförsörjning. Det senare kan då ske i enlighet med eller utan den enskildes uttalade vilja. I mötet mellan de sökande och socialtjänsten finns med andra ord ett antal grundläggande intressekonflikter som sannolikt kommer upp till ytan om brukare inbjuds att medverka och utöva inflytande. Grovt uttryckt kan detta beskrivas som att

3 3 (6) brukarna efterfrågar en större generositet när det gäller biståndets storlek och ett större självbestämmande i förhållande till insatser som skall hjälpa dem till självförsörjning än vad socialtjänsten utifrån gällande regelverk och policy alltid är beredd att erbjuda. Makten här ligger i utgångsläget ensidigt hos socialtjänsten. Så en första fråga som infinner sig när det gäller brukarmedverkan på området är vilket utrymme som de facto föreligger för brukare att utöva inflytande inom dessa, i sammanhanget centrala, områden? Samtidigt aktualiseras givetvis en mängd andra frågor i mötet mellan handläggare och brukare, frågor som kan hänföras till sådant som handläggningsrutiner, organisatoriska lösningar och annat av betydelse för hur kontakterna utvecklas över tid. En andra fråga är då vilka av dessa frågor som kommer upp på agendan som ett resultat av brukarmedverkan och hur utrymmet för påverkan ser ut? I det aktuella projektet skall ovanstående frågor studeras med utgångspunkt från fallstudier i kommuner som på olika sätt initierat brukarmedverkan på området. Detta innebär att data kommer att hämtas från sammanhang där ambitioner finns att på olika sätt öka brukarmedverkan och där erfarenheter, hos professionella och brukare, av dessa ansträngningar kan belysas genom studien. Dessa arrangemang och deras relation till vilka tema som utvecklas inom ramen för dem kommer också att vara föremål för intresse. Avsikten är däremot inte att systematiskt bedöma effekterna av arrangemangen eller i vilken utsträckning som eventuella målsättningar har uppfyllts. Denna avgränsning görs inte för att sådana frågor på något sätt är oviktiga, utan för att all erfarenhet visar att de är ytterst svårbeforskade. Syfte och frågeställningar Syftet med projektet är att blottlägga vilka tema som aktualiseras i brukarmedverkan inom ekonomiskt bistånd och inom vilka av dessa tema som möjligheter att utöva någon form av inflytande kan vara möjligt. Vidare syftar projektet till att undersöka i vilken utsträckning olika organisatoriska modeller eller andra mått och steg har någon synbar betydelse för vilka tema som etableras och i vilken utsträckning mottagligheten för brukarnas synpunkter varierar i detta avseende. Följande frågor kommer att behandlas: 1. I vilken utsträckning aktualiseras frågor som gäller rätten till ekonomiskt bistånd och stödets storlek inom ramen för brukarmedverkan och vilken betydelse har detta för policy och individuella beslut? 2. I vilken utsträckning aktualiseras frågor som gäller åtgärder i syfte att öka brukarnas möjligheter till försörjning utan ekonomiskt bistånd och vilket utrymme finns här för att påverka gängse villkor (exempelvis gällande deltagande i arbetsmarknadsaktivering av olika slag)? 3. Vilka slags överväganden styr mot de tema som behandlas och möjligheterna för brukarna att utöva inflytande genom sin medverkan?

4 4 (6) 4.Hur ser de professionella och organisatoriska arrangemang som tillskapats för att öppna upp för brukarmedverkan inom området ut och är det möjligt att urskilja skillnader mellan dessa med avseende på vilka tema som behandlas och graden av mottaglighet för brukarnas synpunkter? Metod Ambitionen är att tre kommuner skall väljas ut för studien. I samverkan med SKL görs en inventering av vilka kommuner som har ambitioner att satsa på brukarmedverkan inom ekonomiskt bistånd och där detta hunnit sätta någon form av uttryck i arbetet. Beroende på antalet kommuner som identifieras i detta första steg görs sedan ett urval i syfte att erhålla så god spridning som möjligt avseende vilka former för för brukarmedverkan som etablerats. I urvalet eftersträvas med andra ord variation när det gäller institutionella arrangemang, inte representativitet med utgångspunkt från kommunkarakteristika. I var och en av de utvalda kommunerna kommer sedan data att insamlas på följande sätt: Intervjuer med handläggare, enhetschefer och, i förkommande fall, andra professionella som på olika sätt varit involverade de delar av verksamheten som syftar mot brukarmedverkan. Detta inbegriper alla som haft kontakt med brukare i eventuella grupper som tillskapats i detta syfte men också handläggare som fått signaler om ökade brukarperspektiv i ärendearbetet. Antalet intervjuer anpassas till kommunstorlek. Intervjuer med brukare som ingått i sådana sammanhang eller uppfattats ha erfarenhet av detta i kontakter med handläggare. Antalet intervjuer kommer också här att anpassas till kommunstorlek, men också till hur brukarmedverkan är iscensatt i de utvalda kommunerna. När det gäller brukare med erfarenheter primärt från ärendehandläggningen kommer en avgränsning göras i syfte att utesluta individer med för korta bidragstider och begränsade erfarenheter. Genomgång av all dokumentation som beskriver inslag i organisationen som kan anses relevanta för brukarmedverkan, vilka överväganden som gjorts i valet av tillvägagångssätt och vilka explicita målsättningar och förväntningar som funnits när det gäller utfall. Detta kompletteras med intervjuer av nyckelpersoner när det gäller arbetet. Intervjuerna kommer tematiskt att anpassas till projektets syfte och frågeställningar, ljudupptas och därefter transkriberas för att sedan analyseras med sedvanlig kvalitativ metodik. Materialet kommer att redovisas på ett sätt som anonymiserar medverkande intervjupersoner, medan kommunernas namn kommer att framgå (är dock förhandlingsbart).

5 5 (6) Preliminär tids- och arbetsplan Mån 1-2: Urval av kommuner, anställning av person/personer för fältarbete samt övriga förberedelser inför datainsamling Mån 3-8: Datainsamling Mån 9-12: Transkribering, analys och rapportskrivande Projektorganisation: Projektledare är Åke Bergmark enligt följande: 10% månad 1-8, 25% månad 9-12, ca. kostnad inkl lkp , assistentkostnad totalt 7 månader 100%: (en eller flera personer), Övrigt: resor, transkribering mm kr. Summa: kr. Referenser: Beresford, P. & Croft, S. (2001) Service User s Knowledges and the Social Construction of Social Work. Journal of Social Work, 1: Bergmark, A., Bergmark, Å. & Lundström, T. (2011) Evidensbaserat socialt arbete: teori, kritik, praktik. Stockholm: Natur & Kultur Eriksson, E. (2015) Sanktionerat motstånd. Brukarinflytande som fenomen och praktik. Akademisk avhandling, Lunds universitet. Hermodsson, A. & Hansson, C. (2005). Demokrati i det lilla : ungdomars delaktighet i sin behandling. Stockholm: Statens institutionsstyrelse Hillborg, H. & Rosenberg, D. (2012). Ett förtroendeuppdrag... Kartläggning av hinder och framgångsfaktorer för brukarråd och brukarinflytande inom missbruks- och beroendevården. Härnösand: FOU Västernorrland. Karlsson, M. & Börjeson M. (2011) Brukarmakt i teori och praktik. Stockholm: Natur & Kultur. Pettersson, U. et al (2014) Inledning. I Pettersson, U. (red,) Tre decennier med Socialtjänstlagen: utopi, vision, verklighet, Lund: Gleerups Sackett, D. et al (2000). Evidence-based medicine: how to practice and teach EBM. New York: Churchill Livingstone SKL (2010) Patient och brukarmedverkan. Positioneringspaper För ökad kvalitet och effektivitet i hälso- och sjukvård och socialtjänst. Stockholm: Sveriges kommuner och landsting. SKL (2011) Brukarmedverkan. Ett nytt sätt att arbeta. Stockholm: Sveriges kommuner och landsting. Socialstyrelsen (2003) Brukarmedverkan i socialtjänstens kunskapsutveckling. Stockholm: Socialstyrelsen.

6 6 (6) Socialstyrelsen (2011) Metoder för brukarinflytande och medverkan i nom socialtjänst och psykiatri en kartläggning av forskning och praktik. Stockholm: Socialstyrelsen. SOU 2011:35 Bättre insatser vid missbruk och beroende Åkerlund, E-M. (2006) Barn och familjerådslag: barns syn på sin delaktighet i socialtjänsten. Stockholm: FOU Södertörn.