Nationell plan för kontrollen i livsmedelskedjan

Transkript

1 Nationell plan för kontrollen i livsmedelskedjan Del 3 Samarbete och ständiga förbättringar Planen har utarbetats av Livsmedelsverket, Jordbruksverket, Statens veterinärmedicinska anstalt, Länsstyrelsen, Sveriges Kommuner och Landsting samt Generalläkaren

2 Innehåll 1 Inledning Samarbete och samordning Inledning Nationell kontrollplan och samordnad rapportering Nationell dricksvattensamordning Nationella nätverk om poly- och perfluorerade alkylsubstanser (PFAS) Smittskyddssamordning Zoonossamverkan Epizootiberedskap Sjukdomar hos den vilda djurpopulationen Rapportering av matförgiftningar Allergener - samarbete vid registrering och utredning av oväntade allergiska reaktioner Samarbete mellan länsstyrelser Kommunal samverkan Större samarbetsprojekt mellan myndigheter Branschsamverkan Forskning och utveckling Konsumentkontakt Nordiskt samarbete Internationellt samarbete Beredskap och samverkan för hantering av kriser inom livsmedelskedjan Allmänt Beredskapsplaner Gemensamma stödfunktioner och samverkan vid kris Omvärldsbevakning Aktuella händelser och konsekvenser Livsmedelsfusk Torka i södra Sverige Ökning av campylobakterfall på människa Mjältbrand i Östergötland Utbrott av Chronic Wasting Disease (CWD) i Norge Fortsatt spridning av afrikansk svinpest i Östeuropa Bristande tillgång till fjäderfävacciner Newcastlesjuka hos värphöns i Skåne Sverige har fått officiell scrapiestatus Utredningar och större förändringar Översyn av kontrollförordningen En trygg dricksvattenförsörjning Den offentliga kontrollen av primärproducenter Strategi för kontroll av internethandel NATIONELL PLAN FÖR KONTROLLEN I LIVSMEDELSKEDJAN , DEL 3 AV 4 2

3 6.5 Uppdrag om att förstärka kontrollsystemen och redligheten när det gäller fisk och fiskprodukter från Östersjöområdet som omfattas av Sveriges undantag från EU:s gränsvärden för dioxin och PCB Uppdrag att verka för digitalt först för en smartare livsmedels kedja Nationellt varningssystem för livsmedel Åtgärder för att främja export till länder utanför EU Revision av kontrollmyndigheter Ständiga förbättringar Inledning Resultat från rapportering och revisioner Utbildning och kompetensförsörjning Inledning Kontroll av växtskadegörare Foder Veterinärmedicinska preparat och restsubstanser Animaliska biprodukter (ABP) Djurhälsa - smittskydd Djurskydd Livsmedel Gränskontroll Ekologisk produktion Krisberedskap Uppdateringar och förändringar i kontrollplanen Omslagsfoto: Ida Olofsson LRF mjölk NATIONELL PLAN FÖR KONTROLLEN I LIVSMEDELSKEDJAN , DEL 3 AV 4 3

4 1 Inledning Sveriges fleråriga kontrollplan för livsmedelskedjan anger strategiska mål och prioriteringar för den offentliga kontrollen för perioden Målet med den nationella kontrollplanen är att säkerställa en hög skyddsnivå för människors och djurs hälsa samt värna om konsumenternas intressen. Planen är ett vägledande dokument för kontrollmyndigheterna, om inget annat framgår av annan reglering. Planen har utarbetats av myndigheterna gemensamt. Planen har tagits fram i enlighet med artikel 41 i förordning (EG) nr 882/2004 om offentlig kontroll i livsmedelskedjan. Planen ger också en beskrivning av det svenska kontrollsystemet genom hela livsmedelskedjan. Planen omfattar livsmedel, foder och animaliska biprodukter, djurhälsa och djurskydd samt kontroll av skadegörare på växter och växtprodukter 1. Planen består av Del 1 Introduktion till den nationella kontrollplanen som är en sammanfattning av den nationella kontrollplanen för livsmedelskedjan och introduktion till del 2, 3 och 4. I del 1 beskrivs syftet med den offentliga kontrollen, de gemensamma övergripande målen för kontrollen och hur kontrollen ständigt utvecklas. Den innehåller också en övergripande beskrivning av det svenska kontrollsystemet. Del 2 Genomförande, mål och prioriteringar anger mål, prioriteringar och kontrollprojekt m.m. för perioden , inklusive satsningar för att utveckla kontrollen. Här anges hur den offentliga kontrollen bör genomföras, följas upp och utvärderas. Det ingår även hänvisningar till lagstiftning, vägledning och annat stöd för kontrollen som kompletterar kontrollplanen. Ansvarsfördelningen mellan myndigheterna beskrivs också. Del 3 Samarbete och ständiga förbättringar redogör för samarbeten i Sverige, nordiskt och internationellt, gemensamma aktiviteter, beredskapsplaner och samarbete i kris. Utveckling genom projekt, samverkan med intressenter, omvärldsbevakning, erfarenheter från aktuella händelser, revisioner, kompetensutveckling och utbildningsplaner för samt större utredningar och förändringar i lagstiftningen beskrivs också. Del 4 Organisation, revision och fördjupning av planens olika områden är en detaljerad beskrivning av den offentliga kontrollen i livsmedelskedjan och kompletterar del 2 och 3. I del 4 beskrivs myndigheternas struktur och styrning, hur kontrollen är organiserad och det svenska revisionssystemet. Kontaktuppgifter till myndigheterna finns sist i del 4. I bilagor finns bl.a. information om nationella referenslaboratorier och en förteckning över de definitioner och begrepp som används i kontrollplanen. 1 Kontrollen omfattar alla slags växter och växtprodukter som kan sprida sjukdomar och skadedjur till odlingen. Kontrollen styrs till största delen av annan lagstiftning. NATIONELL PLAN FÖR KONTROLLEN I LIVSMEDELSKEDJAN , DEL 3 AV 4 4

5 2 Samarbete och samordning 2.1 Inledning För att säkerställa att det finns en fungerande kontroll i hela livsmedelskedjan sker mycket samarbete mellan olika myndigheter. Likaså finns etablerade samarbeten med branscher och organisationer, inom Norden och EU, men också med tredje land. Detta kapitel beskriver större projekt och aktiviteter som myndigheterna inom livsmedelskedjan genomför gemensamt. Etablerade samarbeten mellan myndigheter och organisationer av mer varaktig karaktär beskrivs också. Samarbete i krissituation beskrivs i kapitel 3 om beredskap och ömsesidigt stöd. Den samverkan som sker mellan nationella referenslaboratorier (NRL) beskrivs i bilaga 3 i del 4. Det samarbete och stöd som sker mellan central, regional och lokal nivå inom ett kontrollområde och inom en myndighet finns huvudsakligen beskrivet i del 4. Det administrativa stödet, som krävs enligt artiklarna (jfr artikel 42.2.k) i förordning (EG) nr 882/2004 anges i avsnitt i del 4. I bilaga 1 i del 4 finns en sammanställning över de myndigheter som är involverade i livsmedelskedjan i olika specifika frågor. 2.2 Nationell kontrollplan och samordnad rapportering Livsmedelsverket ansvarar för de uppgifter som ankommer på en medlemsstat enligt artiklarna i förordning (EG) nr 882/2004. Den samlade kontrollplanen och den årliga rapporten utarbetas efter samråd med Jordbruksverket. I arbetet med kontrollplanen och den årliga rapporten deltar, förutom Livsmedelsverket och Jordbruksverket, även länsstyrelserna, Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA), Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) och Generalläkaren. Ytterligare myndigheter bidrar med material till den nationella kontrollplanen, däribland Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll (Swedac), Tullverket och Nationellt centrum för djurvälfärd. Under 2017 planeras en större översyn av kontrollplanen Strategisk grupp för livsmedelskedjan Sedan 2006 har en samordningsfunktion bestående av Livsmedelverket, Jordbruksverket, SVA, Generalläkaren, länsstyrelserna och kommuner, vilka representeras av SKL och Livssamverkan Sverige, samordnat frågor och gemensamma aktiviteter för att utveckla kontrollen i livsmedelskedjan. Sedan 2015 har gruppen en tydligare strategisk inriktning och har bytt namn till Strategisk grupp för livsmedelskedjan. Gruppen ska verka för strategisk utveckling av den offentliga kontrollen genom gemensamma mål och strategier så att Sverige uppfyller bestämmelserna i förordning (EG) nr 882/2204 och konsumenterna och företagen får ett högt förtroende för den offentliga kontrollen. Det strategiska arbetet ska bl.a. bidra till att uppnå planens gemensamma mål, som beskrivs i del 2 av den nationella kontrollplanen. NATIONELL PLAN FÖR KONTROLLEN I LIVSMEDELSKEDJAN , DEL 3 AV 4 5

6 Knutet till den strategiska gruppen finns fyra permanenta arbetsgrupper; arbetsgrupperna för nationella kontrollplanen och årliga rapporten, FVO-arbetsgruppen och beredskapsgruppen. Utöver dessa kan tillfälliga arbetsgrupper tillsättas för att genomföra gemensamma strategiska aktiviteter. Livsmedelsverket samordnar arbetet i den strategiska gruppen. Den strategiska gruppen lämnar förslag till gemensamma strategiska utvecklingsområden och återrapporterar resultat från de gemensamma aktiviteter och arbetsgruppernas arbete till Livsmedelsverkets, Jordbruksverkets och SVA:s generaldirektörer FVO-funktion Kontoret för livsmedels- och veterinärfrågor (Food and Veterinary Office, FVO), har bytt namn till Hälsa och livsmedel, revisioner och analyser (DG SANTE F) och är direktorat F inom Europeiska kommissionens generaldirektorat för hälsa och livsmedelssäkerhet. Organisationen utför revisioner för att se till att EU-lagstiftningen om livsmedelssäkerhet, djurhälsa, djurskydd, växtskydd och medicintekniska produkter följs. Det finns en FVO-funktion på Livsmedelsverket samt en på Jordbruksverket. FVO-funktionen är navet i arbetet med DG SANTE F:s revisioner av kontrollmyndigheterna och det svenska kontrollsystemet. Den har ett övergripande helhetsansvar för stöd och råd i samband med förberedelser, genomförande, efterarbete och uppföljning av revisioner av Sveriges kontroll i livsmedelskedjan. Funktionerna vid de båda verken har ett nära samarbete. Funktionen har kvar sin tidigare benämning trots namnändring av kontoret vid DG SANTE F. Alla myndigheter på central, regional och lokal nivå representerar Sverige vid revisionerna. Varje myndighet har ett eget ansvar att kunna visa att man uppfyller gällande lagstiftning. Varje myndighet har också ett eget ansvar för att åtgärda eventuella rekommendationer så snart som möjligt. FVO-funktionens uppgift är att sprida information och erfarenheter från revisionerna till kontrollmyndigheterna och till sina myndigheters ledning i syfte att ännu bättre uppfylla EU:s regelverk. Som ett komplement till FVO-funktionerna har under den Strategiska gruppen bildats en arbetsgrupp med kommunal och regional medverkan Gemensamma prioriterade samarbetsområden i livsmedelskedjan Generaldirektörerna för Livsmedelsverket, Jordbruksverket och SVA har identifierat tre prioriterade samarbetsområden. Ta fram en gemensam berättelse som ska fokusera på hur myndigheterna ska samarbeta Se över och utveckla nationella kontrollplanen Utöka och utveckla samarbetet rörande export Arbetet inom den strategiska gruppen kommer att fokusera på följande aktiviteter under NATIONELL PLAN FÖR KONTROLLEN I LIVSMEDELSKEDJAN , DEL 3 AV 4 6

7 Utveckla den nationella kontrollplanen utifrån de direktiv som tas fram av generaldirektörerna. Utarbeta en övergripande nationell beredskapsplan för hela foder- och livsmedelskedjan. Arbetet har påbörjats under 2015 och kommer att slutföras Fortsätta arbetet inom den gemensamma FVO-funktionen i syfte att minimera antalet nya rekommendationer och släcka så många som möjligt av de nuvarande rekommendationerna. Vidareutveckla den årliga rapporten till kommissionen utifrån det arbete som bedrivits under Årlig rapport om kontrollen i livsmedelskedjan Livsmedelsverket samordnar arbetet med att ta fram den årliga rapporten om Sveriges kontroll i livsmedelskedjan. Rapporten omfattar de kontrollområden som ingår i den fleråriga kontrollplanen för livsmedelskedjan och utgör det underlag som krävs enligt artikel 44 i förordning (EG) nr 882/2004. Rapporten överlämnas till EU-kommissionen senast den sista juni varje år och publiceras på Livsmedelsverkets webbplats, Rapporten utarbetas av Livsmedelsverket, Jordbruksverket, Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA), Generalläkaren, länsstyrelserna och de lokala kontrollmyndigheterna i samarbete. Tullverket, Sveriges lantbruksuniversitet, Swedac, och Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) bidrar med material från sina verksamheter. 2.3 Nationell dricksvattensamordning Nationellt nätverket för dricksvatten stödjer strategisk och systematisk samordning inom dricksvattenområdet, i synnerhet inom fyra prioriterade områden: forskning och utveckling krisberedskap planering offentlig kontroll Livsmedelsverket är samordnande myndighet för dricksvattenfrågor på nationell nivå och ordförande i styrgruppen Nationellt nätverk för dricksvatten. Utöver Livsmedelsverket har Boverket, Socialstyrelsen, Sveriges geologiska undersökning (SGU), vattenmyndigheterna/länsstyrelserna, branschorganisationerna SKL samt Svenskt Vatten ingått i nätverket. Sedan 2011 har även Havs- och vattenmyndigheten och Smittskyddsinstitutet ingått i nätverkets styrgrupp. Folkhälsomyndigheten, som bildades 1 januari 2014, är en nationell kunskapsmyndighet med ett övergripande ansvar för folkhälsofrågor. Myndigheten är en sammanslagning av Smittskyddsinstitutet, Statens folkhälsoinstitut och de delar av Socialstyrelsen som ansvarar för miljöhälsa och folkhälsorapportering. Som en konsekvens av den förändringen så ingår Folkhälsomyndigheten från 2014 i styrgruppen NATIONELL PLAN FÖR KONTROLLEN I LIVSMEDELSKEDJAN , DEL 3 AV 4 7

8 och ersätter där både Socialstyrelsen och Smittskyddsinstitutet. Sedan 2015 ingår också Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut (SMHI) i nätverkets styrgrupp. Permanenta arbetsgrupper har skapats för att ge stöd och ledning i det fortsatta arbetet inom fyra prioriterade områden. I dessa grupper finns ytterligare nationella myndigheter, länsstyrelser, dricksvattenproducenter, kommuner m.fl. representerade. Tillsammans med SKL bildades 2015 en ny arbetsgrupp för samverkan och utveckling av den offentliga kontrollen. Inom ramen för nätverket kommer aktiviteter genomföras under 2017: regelbundna möten för nätverkets olika nivåer, tematiska seminarier och kurser med fokus på prioriterade frågor samt informationsinsatser som identifierar och lyfter dricksvattenfrågor inom nationella planer och program. Sedan 2014 finns en nationell strategi för hantering av korta kriser i dricksvattenförsörjningen i enlighet med Livsmedelsverkets uppdrag efter beredning i nätverkets arbetsgrupper. Löpande information om nätverkets aktiviteter publiceras på Livsmedelsverkets webbplats under rubrikerna Dricksvatten, Nationell samordning och Nationellt nätverk för dricksvatten. Regeringen beslutade den 18 juli 2013 kommittédirektiv om en trygg dricksvattenförsörjning (dir. 2013:75) och under 2016 beslutades om ett tilläggsdirektiv till Dricksvattenutredningen (N L 2013:02). Utredningen hade som en deluppgift att utvärdera Nationellt nätverk för dricksvatten och föreslå eventuella förändringar. Utredningen presenterades i april 2016 och ett av förslagen är att regeringen tillsätter ett nationellt råd för dricksvatten. LÄS MER Om utredningen i avsnitt 6.2 En trygg dricksvattenförsörjning. 2.4 Nationella nätverk om poly- och perfluorerade alkylsubstanser (PFAS) I början av 2014 tog Livsmedelsverket initiativ till en nationell kartläggning av förekomsten av perfluorerade alkylsyror (PFAA) i kommunalt dricksvatten, efter fynd av höga halter på flera platser i Sverige. Syftet med kartläggningen var att öka medvetenheten om problemet hos vattenproducenterna, att initiera åtgärder på lokal (kommunal) nivå för att skydda konsumenterna samt att få kunskap om problemets omfattning på nationell nivå. Livsmedelsverket startade tillsammans med Kemikalieinspektionen 2014 ett nationellt nätverk om poly- och perfluorerade alkylsubstanser (PFAS), med deltagande från berörda nationella myndigheter, länsstyrelser, kommuner, Generalläkaren, forskare, miljökonsulter och dricksvattenproducenter. Nätverket fokuserar på frågor kring problemet med PFAS i dricksvatten, det vill säga hur kunskapsläget ser ut gällande PFAS-förorening av NATIONELL PLAN FÖR KONTROLLEN I LIVSMEDELSKEDJAN , DEL 3 AV 4 8

9 dricksvattnet och vilka de viktigaste föroreningskällorna är. Olika möjliga lösningar för att få bort PFAS i marken och dricksvattnet har också börjat diskuteras. Dessutom ska nätverket verka för fler initiativ till forskning kring PFAS. Nätverket träffas två gånger per år. Ett myndighetsnätverk för PFAS-frågor har bildats, med deltagande av bl.a. Livsmedelsverket, Kemikalieinspektionen, Havs- och vattenmyndigheten, Naturvårdsverket, Generalläkaren, Sveriges geologiska undersökningar (SGU) och Statens geotekniska institut (SGI). Syftet med nätverket är bl.a. att utbyta kunskaper och erfarenheter, samt att samordna det framtida arbetet gällande PFAS-problematiken. Under 2015 uppmärksammades några fall av kraftiga föroreningar av samfälligheter och enskilda brunnar. Förutom den generella information som fanns på Livsmedelsverkets webbplats fick dricksvattenproducenter och kommuner stöd med enskilda riskvärderingar när halterna av PFAS var höga i dricksvattnet. Kommuner upplever fortfarande problem med PFAS bl.a. från militär verksamhet. Försvarsmakten genomför därför en inventering och kartläggning av om och hur deras verksamhet kan ha haft negativ påverkan på vattentäkter i olika delar av landet. 2.5 Smittskyddssamordning Livsmedelsverket har ett övergripande ansvar för beredskap vid livsmedelsburna smittor och för att Sverige har effektiva system för att förebygga, identifiera och bekämpa livsmedelsburna utbrott av dessa. Det förutsätter bl.a. kunskap om förekomsten av olika sjukdomsframkallande mikroorganismer och hur många som drabbas av livsmedelsburna sjukdomar. Det behövs också kunskap om vilka livsmedel som är kopplade till utbrott orsakade av olika mikroorganismer. Metoder behövs också för att kunna koppla sjukdomsutbrott till smittkällor samt omvärldsbevakning och uppföljning av den vetenskapliga utvecklingen på området. Jordbruksverket har ett övergripande ansvar för beredskap och hantering av smittsamma djursjukdomar hos levande djur i människans vård. Frågor rörande zoonoser (infektioner som kan överföras mellan djur och människor) tas dessutom upp i zoonosrådet och Forum salmonella/vtec. För zoonoser som är reglerade i epizootilagen eller zoonoslagen (salmonella) går Jordbruksverket in med bekämpningsåtgärder när de påvisas. För de zoonoser som inte är reglerade kan Jordbruksverket godkänna och stötta frivilliga bekämpningsprogram som näringen ansvarar för. Till exempel har Jordbruksverket utsett branschorganisationen Svensk Fågel till att organisera ett kontroll- och övervakningsprogram för campylobacter hos kyckling, samt att utse en rådgivande campylobacternämnd där flera myndigheter är representerade. Jordbruksverket kan också bidra till finansiering av olika undersökningar och andra angelägna åtgärder på djursidan som till exempel förs fram i strategidokumenten. Salmonella Campylobacter Yersinia enterocolitica NATIONELL PLAN FÖR KONTROLLEN I LIVSMEDELSKEDJAN , DEL 3 AV 4 9

10 Listeria monocytogenes Ehec Cryptosporidium De gemensamma handlingsplanerna finns på Folkhälsomyndighetens webbplats, SVA har i uppdrag att övervaka resistensläget hos bakterier från djur och på livsmedel av animaliskt ursprung. Detta görs inom ramen för programmet Svarm med samverkan inom vissa områden avseende lantbrukets djur med näringens organisationer. Livsmedelsverket och kommunerna medverkar på uppdragsbasis i insamlingen av en del av de prov som används i övervakningen. Samverkan kring antibiotikaresistens Att motverka spridning av antibiotikaresistens och resistenta bakterier är viktigt och högprioriterat både när det gäller djur och människor. Sverige har jämfört med andra länder ett gott läge på djursidan och användningen av antibiotika minskar. Men det krävs ett stort gemensamt arbete av djurägare, djurhälsopersonal, näringens organisationer och myndigheter för att behålla det goda läget. Samverkan kring antibiotikaresistens mellan myndigheter inom folkhälso- och djurhälsoområdet är en viktig del i detta arbete. För övergripande samverkan mellan myndigheter rörande antibiotikaresistens och vårdrelaterade infektioner finns en nationell samverkansfunktion som koordineras av Folkhälsomyndigheten och Jordbruksverket. En gemensam handlingsplan på området finns och nås via Folkhälsomyndighetens webbplats, Mer information om bl.a. åtgärder och handlingsplan mot antibiotikaresistens och vårdrelaterade infektioner finns på Samverkan för utredning och bevakning av utbrott (SUBU) Samverkansgruppen inrättades 2013 i syfte att alla myndigheter ska kunna utbyta information om fynd eller utbrott orsakade av smittämnen som sprids till människa från livsmedel eller direkt från djur. Folkhälsomyndigheten och Livsmedelsverket ansvarar för mötesstruktur och administration av gruppen. Jordbruksverket och SVA inbjuds att delta och hålls fortlöpande informerade om verksamheten. LÄS MER Om zoonosrådet i avsnitt 2.6 och smittskyddsrådet i avsnitt Utöver de formaliserade kontakterna i råden har Jordbruksverket och SVA regelbundna kontakter och avstämningar i smittskyddsfrågor. Det finns ett antal MSB-projekt som knyter an till samordning av smittskyddsarbete, några av dessa beskrivs i avsnitt NATIONELL PLAN FÖR KONTROLLEN I LIVSMEDELSKEDJAN , DEL 3 AV 4 10

11 2.6 Zoonossamverkan Inom zoonosområdet finns flera strukturer för samverkan mellan myndigheter inom området. De behöriga myndigheterna för övervakning och kontroll av zoonoser och zoonotiska smittämnen hos människa, djur och i livsmedel är Folkhälsomyndigheten, Smittskyddsenheterna vid landsting och regioner, Jordbruksverket, Livsmedelsverket, SVA, länsstyrelserna och kommunerna. Även Arbetsmiljöverket har en roll som reglerande av arbetsgivaransvar kring smittskydd. Jordbruksverket har ett övergripande ansvar för utredning och förebyggande kontroll samt bekämpning av zoonoser hos levande djur. Livsmedelsverket har ett övergripande ansvar för utredning av livsmedelsburna utbrott, men Jordbruksverket ansvarar för de utredningar som sker i animalieproduktionen och länsstyrelserna för utredningar i vegetabilieproduktionen. SVA ansvarar för sammanställning av den årliga zoonosrapporten till Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (Efsa). Vid misstänkt smitta från livsmedel (inklusive dricksvatten) eller miljön, exempelvis badvatten, samarbetar smittskyddsläkaren och den lokala kommunala myndigheten i utredningsarbetet. Jordbruksverket har ett övergripande ansvar för beredskap och hantering av smittsamma djursjukdomar på levande djur. Det finns övervakningsprogram, t.ex. salmonellakontrollprogrammet och campylobacterprogrammet, där berörda myndigheter samverkar. När det gäller salmonella och verotoxinbildande E. coli så finns en nationell samverkansgrupp i form av Forum Salmonella/VTEC, i vilken myndigheter och branscher finns företrädda. En nationell samverkansgrupp finns även för campylobacter. Inom det myndighetsgemensamma projektet Zoonossamverkan har strategidokument tagits fram för flera viktiga zoonotiska smittämnen: Salmonella, Campylobacter, Yersinia enterocolitica, Ehec/Vtec, Listeria monocytogenes, Cryptosporidium. I händelse av ett utbrott av zoonotisk smitta samarbetar myndigheterna för att begränsa eller utrota smittämnet. Vilken myndighet som leder arbetet beror på om smittan påvisats i foder, hos djur, i livsmedel eller hos människa. Zoonosrådet är ett forum för myndighetssamverkan där de samverkande myndigheterna upprättar planer för långsiktigt arbete och diskuterar gemensamma problemställningar som rör folkhälsofrågor, livsmedelsfrågor samt veterinära frågor. Totalt deltar representanter för nio olika myndigheter: SVA som ständig sekreterare samt Arbetsmiljöverket, Jordbruksverket, Livsmedelsverket och Folkhälsomyndigheten samt representanter från Smittskyddsläkarföreningen, Länsveterinärföreningen och SKL. Zoonossamverkansgruppen sammankallas vid utbrott av zoonos av ovanlig art eller då det finns risk för eller misstanke om en allvarlig zoonotisk smitta. I zoonossamverkansgruppen deltar Arbetsmiljöverket, Jordbruksverket, Livsmedelsverket, Folkhälsomyndigheten och SVA samt vid behov andra myndigheter. Gruppen har sammankallats bl.a. vid fall av mjältbrand och salmonellaförorenat foder. Alla ordinarie myndigheter i gruppen kan NATIONELL PLAN FÖR KONTROLLEN I LIVSMEDELSKEDJAN , DEL 3 AV 4 11

12 sammankalla till möte. Myndigheterna kan vid behov be Folkhälsomyndigheten sammankalla gruppen. 2.7 Epizootiberedskap Jordbruksverket är ansvarig myndighet för epizootibekämpning och har tillsammans med SVA dygns- och rikstäckande beredskap. Livsmedelsverket stöder Jordbruksverket i detta arbete och ramen för samarbetet är fastlagt i en epizootiberedskapsplan. Myndigheterna har tillsammans skapat en webbplats, Epiwebb, med information om epizootisjukdomar, lagstiftning och om den organisation och beredskap som finns för att hantera dessa sjukdomar. Länsstyrelsen har ansvar för smittskyddet i regionen. 2.8 Sjukdomar hos den vilda djurpopulationen SVA ansvarar för att följa och analysera sjukdomstillståndet hos vilda djurpopulationer. SVA är det enda veterinärmedicinska laboratorium i landet som systematiskt och övergripande samlar in rapporter och data om sjuklighet och ökad dödlighet, samt utför diagnostiska obduktioner och vidare analyser, på vilda djur. Verksamheten finansieras genom anslag från staten (Viltvårdsfonden) och bidrag från Naturvårdsverket. Ytterligare medel för riktad viltsjukdomsövervakning kan sökas från exempelvis Jordbruksverket eller Naturvårdsverket. En samrådsgrupp, Viltsjukdomsrådet, som består av representanter från Naturvårdsverket och SVA möts två gånger årligen för informationsutbyte och diskussioner rörande sjukdomsläget bland vilda djur, aktiviteter inom SVA:s Viltsjukdomsövervakningsprogram samt behov av särskilda utredningsinsatser vid akuta sjukdomshändelser. 2.9 Rapportering av matförgiftningar Mycket av kunskapen om matförgiftningar i Sverige bygger på sammanställningar av kommunernas rapportering till Livsmedelsverket av utredda matförgiftningar, kompletterat med uppgifter från Folkhälsomyndigheten om större utredningar. Livsmedelsverket rapporterar uppgifter om utbrott vidare till Efsa som en del i den årliga rapporteringen om zoonoser och livsmedelsburna utbrott inom EU. Rapportering från kommunerna görs i ett webbaserat rapporteringssystem. Under genomfördes en utveckling av både rapporteringens innehåll och rapporteringssystemet. Planen är att detta ska förbättra rapporteringen av matförgiftningar som inträffar under Allergener samarbete vid registrering och utredning av oväntade allergiska reaktioner En av de vanligaste hälsoriskerna med maten är att ämnen som orsakar allergi eller annan överkänslighet (allergener) inte deklareras. Det gör att personer med allergi och annan överkänslighet inte kan undvika livsmedel eller ingredienser som gör dem sjuka. NATIONELL PLAN FÖR KONTROLLEN I LIVSMEDELSKEDJAN , DEL 3 AV 4 12

13 Det finns två huvudsakliga anledningar till att odeklarerade allergener förekommer i livsmedel: En allergen ingrediens ingår utan att den anges i märkningen/informationen. Ett livsmedel kontamineras med allergen under produktion eller genom kontaminerad råvara. Livsmedelsverket har sedan 1990 registrerat uppgifter om oväntade allergiska reaktioner mot livsmedel (se bild 3.1). I registret finns bl.a. information om allergendoser som har utlöst reaktioner, reaktioners allvarlighetsgrad, samt nya allergener som är viktiga för riskvärderingar av allergena faror. Resultaten visar att det är ungefär lika vanligt att oväntade reaktioner sker till följd av att allergena ingredienser inte har deklarerats fullständigt som att livsmedel har varit kontaminerat med allergener. Det är dock bara ett fåtal av alla oväntade allergiska reaktioner mot livsmedel som Livsmedelsverket får kännedom om. Livsmedelsverkets undersökning om förekomst av livsmedelsincidenter bland vuxna konsumenter tyder på att oväntade allergiska reaktioner orsakade av livsmedel drabbar nästan lika många konsumenter som matförgiftningar gör. I Livsmedelsverkets kontrollhandbok Utföra offentlig livsmedelskontroll, kan man läsa mer om allergena hälsorisker samt vilka livsmedel och verksamheter som bör kontrolleras särskilt för att minska risken för sjukdom orsakad av odeklarerade allergener. Livsmedelsföretagen ansvarar för att inte släppa ut icke-säkra livsmedel på marknaden. Livsmedelsverket kan bistå vid utredning av oväntade allergiska reaktioner mot livsmedel genom att analysera för det allergen som den reagerande personen är allergisk mot. Vanligtvis utreds oväntade allergiska reaktioner i samarbete med vårdpersonal, skolpersonal och livsmedelsinspektörer. På Livstecknet finns en blankett som bör skickas tillsammans med det livsmedel som skickas för analys och som misstänks ha framkallat allergiska reaktioner hos personer med diagnostiserad allergi. Blanketten ger också vägledning om vilka frågor som bör ställas till konsumenten som tror sig ha drabbats av en allergisk reaktion mot livsmedel med odeklarerat allergen. LÄS MER Om kontroll av märkning, se avsnitt Livsmedelsinformation i del 2 av den nationella kontrollplanen. Livsmedelsverkets kontrollhandbok utföra offentlig livsmedelskontroll. Fördjupning kontroll av mikrobiologiska, kemiska och allergena hälsorisker. NATIONELL PLAN FÖR KONTROLLEN I LIVSMEDELSKEDJAN , DEL 3 AV 4 13

14 Bild 3.1 Sammanställning av allergiska reaktioner orsakade av livsmedel där den allergena ingrediensen inte framgått av märkningen (felaktig deklarerad) eller där livsmedlen har varit kontaminerade Samarbete mellan länsstyrelser Det finns ett antal nätverk mellan länsstyrelserna, inom olika verksamhetsområden, som syftar till att samordna och likrikta bedömningar och arbetssätt, utbyta erfarenheter samt att inringa problemområden. Bland dessa kan nämnas nätverket för djurskydd och veterinära frågor (även kallat 28-nätverket), i vilket cheferna för huvuddelen av de områden som rör livsmedelskedjan, såsom länsveterinärföreningen, lantbruks- direktörsgruppen, förprövargruppen m.fl., är representerade. Inom den enskilda länsstyrelsen finns också nätverk för samordning. Hur det är organiserat varierar mellan de 21 länsstyrelserna beroende på den enskilda länsstyrelsens organisation. Nätverket för djurskydd och veterinära frågor hanterar den volymmässigt största verksamhetsgrenen inom länsstyrelsernas arbete i livsmedelskedjan; djurskyddskontrollen. Nätverket arbetar på olika sätt för att likrikta den kontroll länsstyrelserna utför. Ett exempel på det är framtagandet av en gemensam mall för kontrollplan för djurskyddskontrollen i första hand, men som även ska kunna användas inom andra områden där det finns krav på att en kontrollplan ska finnas. Ett samarbets- projekt rörande framtagande av ett datasystem för rapporteringen av resultaten från livsmedelskontrollen i primärproduktionen resulterade i datasystemet Primör som driftsattes sommaren Nätverket hanterar också uppdrag som länsstyrelserna fått gemensamt genom regleringsbrevet, exempelvis att ta fram nyckeltal och indikatorer för djurskyddskontrollverksamheten samt att säkerställa länsstyrelsernas representation i olika samverkansgrupper inom 28-området. Inom 28-nätverket finns fyra undergrupper som arbetar med de olika sakområdena som ingår i ansvarsområdet, djurskydd, kontroll av livsmedel och foder i primärproduktionen, smittskydd och animaliska biprodukter (ABP), djurhälsopersonal och veterinära frågor NATIONELL PLAN FÖR KONTROLLEN I LIVSMEDELSKEDJAN , DEL 3 AV 4 14

15 samt en grupp som hanterar övergripande frågor etc. Livsmedelsverket, Jordbruksverket och SVA deltar regelbundet vid möten med 28-nätverket och undergrupperna. Andra former av samarbete är när personal tillfälligtvis tjänstgör vid annan länsstyrelse vid arbetskraftsbrist eller när en länsstyrelse åtar sig att utföra arbetsuppgifter i ett annat län i ett särskilt ärende eller mer varaktigt. Flera länsstyrelser samarbetar även inom området livsmedelskontroll genom att hålla gemensamma länsmöten för kommunernas livsmedelsinspektörer, utföra gemensamma revisioner av kommunal livsmedelskontroll hos miljökontor där två eller mer kommuner bildat förbund över länsgränserna, m.m Kommunal samverkan Möjligheter till samverkan mellan kommuner i myndighetsfrågor regleras bl.a. i kommunallagen och livsmedelslagen. Samarbetet kan ske på flera olika sätt. En kommun får t.ex. träffa avtal med en annan kommun om att kontrolluppgifter som kommunen har enligt livsmedelslagen ska skötas helt eller delvis av den andra kommunen. För närvarande har ca 70 kommuner gått samman i gemensamma organisationer där livsmedelskontrollen ingår som en del. De flesta av dessa organisationer omfattar två kommuner, men även gemensamma organisationer om tre, fyra och fem kommuner förekommer. Kommunerna kan inte tvingas till samverkan, men från olika håll uppmuntras till en fortsatt och ökad samverkan för att på så sätt effektivisera kontrollen. Målet har varit att hela tiden förenkla reglerna och därmed underlätta för kommunal samverkan. Många kommuner har informella samordningsträffar i olika konstellationer, exempelvis förekommer gemensamma kontrollprojekt där två eller flera kommuner samverkar samt olika nätverk mellan grupper av kommuner. Livssamverkan Sverige är ett exempel på frivillig nationell samverkansgrupp för livsmedelskontrollen. Gruppen består av kommunala chefer, en länsstyrelserepresentant, representanter för SKL samt ett par representanter för Livsmedelsverket. Gruppen träffas regelbundet och är en resurs i olika sammanhang där det kommunala perspektivet behöver lyftas fram, t.ex. i arbetet med den nationella kontrollplanen. LÄS MER Om principerna för kommunal samverkan beskrivs närmare i avsnitt i del 4 av den nationella kontrollplanen Större samarbetsprojekt mellan myndigheter Myndigheterna i livsmedelskedjan och berörda myndigheter genomför regelbundet större gemensamma projekt som löper under ett eller flera år. Flera av projekten syftar till att utveckla den offentliga kontrollen i livsmedelskedjan eller att stärka krisberedskap, krishantering och smittskyddsarbetet i frågor som rör livsmedelskedjan. NATIONELL PLAN FÖR KONTROLLEN I LIVSMEDELSKEDJAN , DEL 3 AV 4 15

16 Projekt som drivs med speciella krisberedskapsmedel Den myndighet eller utförare som ansvarar för en verksamhet under normala förhållanden har ansvaret även i en krissituation och finansieringen ska täcka båda situationerna. Regeringen har dock inrättat ett särskilt anslag, det s.k. 2:4-anslaget, för att finansiera särskilda satsningar inom prioriterade områden, krisberedskapsanslaget, som administreras av MSB. Från dessa särskilda medel kan myndigheterna söka bidrag för att finansiera åtgärder som stärker samhällets beredskap och förmåga att hantera allvarliga kriser och deras konsekvenser. För livsmedelskedjan finns ett antal sådana projekt och några av de som pågår med mer omfattande karaktär redovisas här Privat-offentlig samverkan i foder- och livsmedelskedjan Projektets mål är att förbättra den privat-offentliga samverkan i foder- och livsmedelskedjan så att samhällets samlade resurser används effektivt. En effektiv krishantering ger förutsättningar för säkert foder och säkra livsmedel. Aktörerna ska kunna samverka och dela information effektivt, kommunicera samordnat samt ta koordinerade beslut. Projektet leds av Jordbruksverket och är ett 3-årigt projekt med avslut under De offentliga aktörerna som ingår i projektet är Jordbruksverket, Livsmedelsverket, Myndigheten för skydd och beredskap, Statens veterinärmedicinska anstalt, Länsstyrelsen Stockholm samt Göteborgs kommun. Deltar gör också ett flertal branschorganisationer och privata företag i foder- och livsmedelskedjan. Aktörerna som är involverade i kedjan är alla pusselbitar för att nå en säker hantering och behovet av samverkan är stort. Alla aktörerna i kedjan behöver agera tillsammans på ett strukturerat och likartat sätt för att stärka förmågan att hantera händelser. Hanteringen är flera aktörers ansvar vilket gör att behovet av att klargöra ansvar och roller och kunskap kring hur den komplexa kedjan fungerar är stort. Händelser i foder- och livsmedelskedjan sker årligen och brister i kedjan leder idag till onödiga, felaktiga och tidskrävande beslut Beroenden, roller och ansvar inom den privata och offentliga sektorn vid utbrott av växtskadegörare Projektet genomförs under 3 år och avslutas under Projektet leds av Jordbruksverket. De offentliga aktörer som ingår i projektet är Jordbruksverket, Skogsstyrelsen, Statens lantbruksuniversitet, Totalförsvarets forskningsinstitut och Länsstyrelsen Dalarna. Projektet kompletteras med relevanta branschorganisationer. Syftet med projektet är att stärka samverkan mellan privat och offentlig sektor samt att få berörda aktörer inom den privata och den offentliga sektorn att förstå vilka behov som finns även utanför det egna ansvarsområdet gällande växtskadegörare. Ökad kunskap om aktörernas beroenden leder också till en effektivare krishantering och minskad samhällspåverkan. Projektet ska även arbeta för samverkansmöjligheter inom Norden och verka för att modeller och strategier tas fram. Förmågan ska även stärkas genom ett system för tidig varning samt en metod för att undersöka omfattningen av ett utbrott. NATIONELL PLAN FÖR KONTROLLEN I LIVSMEDELSKEDJAN , DEL 3 AV 4 16

17 Myndighetsgemensam handbok för utredningar av livsmedels- och dricksvattenburna utbrott Målet med detta MSB-finansierade projekt är ett myndighetsgemensamt vägledande dokument en utbrottshandbok som tar ett helhetsgrepp om utbrottsutredningar med utgångspunkt från problem som har identifierats i tidigare projekt. Under året har handboken testats i hela landet med hjälp av ett fiktivt matförgiftningsutbrott (ehec). Totalt har elva övningar genomförts, med deltagare från kommunala kontrollmyndigheter, länsstyrelsen, landstingens smittskyddsenheter och Livsmedelsverkets regionala avdelningar, från Kristianstad i söder till Kangos i norr. För närvarande testas handboken på ett antal verkliga utbrott. Målet är en handbok som kan användas av lokala, regionala och centrala myndigheter. Den ska vara ett verktyg för att utreda livsmedels- och dricksvattenburna utbrott. Förutom en beskrivning av basfakta är förhoppningen att handboken ska innehålla förslag till lösningar på de viktigaste problemen som identifierats i samband med utbrottsutredningar. Handboken beräknas vara klar och finnas i Livsmedelsverkets Kontrollwiki i februari/mars Zoonossynk Zoonossynk är ett MSB-finansierat projekt för att stärka den samlade förmågan hos aktörer i kedjan från jord till bord att tidigt upptäcka avvikande trender vad gäller sex viktiga zoonoser. Detta projekt fokuserar på de processer som leder fram till att ett fall detekteras och rapporteras, inklusive de primärdiagnostiska ansatser som används inom olika landsting. Syftena med projektet är bland andra att beskriva de kliniska och diagnostiska rutiner som tillämpas av landstingen och som påverkar sannolikheten att en person som tar kontakt med vården identifieras som infekterad med Campylobacter, Salmonella, Yersinia, VTEC, Cryptosporidium eller Listeria monocytogenes att beskriva hur primärdiagnostik av Campylobacter, Salmonella, Yersinia, VTEC, Cryptosporidium och Listeria utförs av humana-, veterinära- och livsmedels- laboratorier i Sverige, rutinmässigt och i samband med sådana frågeställningar som är relevanta för utredning av utbrott (t.ex. typning, sparande av prover) att undersöka känsligheten i de diagnostiska metoder som tillämpas, ur ett sektorsövergripande perspektiv, med fokus på förmågan att kunna lösa utbrott, att göra källattribution och att jämföra förekomst av smittämnen i de olika sektorerna att identifiera de händelsekedjor som är relevanta för att analysera övervakningssystemets förmåga till detektion av relevanta händelser på såväl human- som djursidan och i livsmedel, och vilka data som behövs för att beskriva dessa att göra en övergripande analys av övervakningssystemets förmåga att detektera relevanta händelser på såväl human- som djursidan och i livsmedel NATIONELL PLAN FÖR KONTROLLEN I LIVSMEDELSKEDJAN , DEL 3 AV 4 17

18 att ta fram en sektorsövergripande aktionsplan för att åtgärda identifierade svaga punkter i sjukdomsövervakningsprocessen, till vägledning för beslutsfattare hos offentliga och privata aktörer. Projektet löper Nya kommunikationsmodeller förebygger risker för spridning av zoonotiska bakterier och antibiotikaresistens i verksamheter där barn och ungdomar träffar djur Syftet med projektet är att ta fram ett utbildningspaket, främst riktat till barn och ungdomar, som behandlar hur smittspridning mellan djur och människor sker utifrån ett One Health-perspektiv. Målet är att ökad kunskap och förståelse ska leda till ett ansvarsfullt agerande i olika samhällssituationer där smittrisker kan föreligga t.ex. i umgänget med djur, vid resande, vid livsmedelshantering i hemmet etc. Projektet genomförs i samarbete med Riksförbundet Sverige 4H. I en flerstegsraket utbildas personal och besökare vid 4H-gårdar. I projektet involveras också myndigheter som direkt skulle komma att aktiveras i en utbrottssituation. Utbildningspaketets innehåll bygger bl.a. på upprättade hygien- och handlingsplaner för de aktuella verksamheterna. Projektet löper Samverkan för att ta fram en modell minska risken för smittspridning av ehec i högriskområden. Syftet med projektet är att ta fram en modell för hur alla aktörer som är involverade i att förhindra smitta av eheckan samverka i informationsspridning på bästa sätt. Därför är antalet projektdeltagare stort, och involverar både centrala myndigheter (SVA, Livsmedelsverket, Jordbruksverket och Folkhälsomyndigheten), regionala myndigheter (länsstyrelser, smittskyddsenheter), kommuner och djurägarorganisationer. Norra Öland har identifierats som ett s.k. högriskområde, för en högpatogen ehec. En högpatogen eheckarakteriseras av att den är starkt överrepresenterad i svåra fall av sjukdom orsakad av ehec, och smittade människor riskerar att utveckla njurkomplikationer och neurologiska besvär. Projektet har därför fokuserat på denna region och målet är att ta fram en modell för hur relevant och saklig information på bästa sätt kan nå ut till lokalbefolkning, djurägare och turister, för att minimera risken att någon smittas med ehec. Projektet leds av SVA och löper Branschsamverkan Samarbete med branscher inom livsmedelsområdet Samarbete med branscher inom livsmedelsområdet sker på både central, regional och lokal nivå. Lokala och regionala kontrollmyndigheter tar egna initiativ till samverkan med näringslivet bl.a. genom informationsträffar för livsmedelsföretagare inom en viss bransch eller för livsmedelskonsulter som är verksamma inom regionen. NATIONELL PLAN FÖR KONTROLLEN I LIVSMEDELSKEDJAN , DEL 3 AV 4 18

19 På central nivå samverkar Livsmedelsverket med branschorganisationerna på ett flertal sätt. Kontakterna är både formella med regelbundna möten med information om pågående regeringsuppdrag, förhandlingsområden, diskussion om hanteringsåtgärder till följd av risk- och nyttovärderingar, resultat från kontrollen, pågående projekt etc. och informella runt aktuella frågor. Exempel på formellt forum är: Livsmedelsverkets vintermöte med livsmedelsföretagen, som är ett årligt möte för företagsrepresentanter från hela livsmedelskedjan där Livsmedelsverket informerar om pågående arbete. Livsmedelsverket ger även råd, information och utbildningar till företag och branschorganisationer. Målet är att öka målgruppernas kunskap om regler och kontroll på livsmedelsområdet. Under arbetar Livsmedelsverket med fyra verktyg: Information till livsmedelsföretag via Livsmedelsverkets webbplats Möten med företag och branschorganisationer Branschriktlinjer Stöd till företagare via Livsmedelsverkets upplysningstjänst Rådgivningsinsatserna vänder sig främst till små företag. Livsmedelsverket skriver informationsmaterial som riktar sig till små företag och arbetar med regelförenkling för att bland annat underlätta för tillverkare av livsmedel enligt nationella traditioner. Flera branschorganisationer har utarbetat eller utarbetar branschriktlinjer. Livsmedelsverket deltar i samråd kring dessa och bedömer om de kan fastställas som en nationell branschriktlinje. Nationella branschriktlinjer listas på Livsmedelsverkets webbplats Samarbete med branscher inom foder- och djurskyddsområdet Foderrådet är ett forum för myndigheter och foderindustrin att diskutera viktiga frågeställningar, t.ex. förändringar i kontrollen, och lagstiftningen. Representanter från foderföretagen, SVA och Lantbrukarnas Riksförbund ingår i rådet. Jordbruksverket sammankallar rådet två gånger per år. Jordbruksverket stöder även branschorganisationer inom primärproduktionen i deras arbete att utarbeta branschriktlinjer. SVA har sedan många år ett nära samarbete med foderindustrin. Tillsammans med branschorganisationen Föreningen Veterinär Foderråvarukontroll, VFK, har ett 18- punktsprogram tagits fram i syfte att förebygga risker i foderråvaruproduktionen. Genom årliga besök kontrolleras att kraven enligt detta program uppfylls. Risker relaterade till foderhygien diskuteras också kontinuerligt med de stora foderproducenterna. Därtill har Jordbruksverket bildat referensgrupper för branschsamverkan om djurskydd, djurens välfärd, djurhälsa, smittskydd och avel. Grupper finns för nötkreatur, gris, får, fjäderfä och häst. I referensgrupperna finns olika intressen representerade och expertis inom de aktuella djurslagen, t.ex. representanter från riskvärderande myndighet- NATIONELL PLAN FÖR KONTROLLEN I LIVSMEDELSKEDJAN , DEL 3 AV 4 19

20 er, SLU, företrädare från näringens organisationer, Jordbruksverket, samt de viktigaste opinionsbildande organisationerna. Syfte med grupperna är att ha ett kontinuerligt utbyte med näringen och andra intressenter. Jordbruksverket är sammankallande för dessa grupper. I vissa län erbjuds djurhållare kostnadsfri rådgivning efter det att den offentliga kontrollen konstaterat brister som djurhållaren behöver ha hjälp med att åtgärda. Även nya former av samverkan mellan rådgivningsorganisationerna (privata eller inom länsstyrelsen) och den offentliga kontrollen är under utveckling Referensgrupper för branschsamverkan om djurens välfärd, djurhälsa och avel Jordbruksverket har bildat särskilda referensgrupper för respektive djurslag som verket arbetar med. I referensgrupperna finns olika intressen representerade och expertis inom de aktuella djurslagen, t.ex. representanter från riskvärderande myndigheter, SLU, näringen, slakt samt de viktigaste opinionsbildande organisationerna. Referensgrupperna behandlar frågor som rör djurens välfärd, djurhälsa och avelsområdet. Syftet med grupperna är att ha ett kontinuerligt utbyte med näringen och andra intressenter Forskning och utveckling Livsmedelsverket Livsmedelsverket har ett nära samarbete med ett flertal universitet och högskolor, främst universiteten i Uppsala, Stockholm och Umeå samt SLU och Karolinska institutet i Stockholm. Livsmedelsverket samarbetar med Jordbruksverket rörande övervakning inom foderområdet gällande PCB/dioxiner och GMO. Forskning och utveckling bedrivs inom område Undersökning och vetenskapligt stöd. Området har även ett omfattande kontaktnät och samarbete med internationella universitet och myndigheter. Ett nära samarbete finns med de nordiska livsmedelslaboratorierna när det gäller kvalitetsfrågor. Ett beredskapsprojekt pågår även med syfte att förbättra kedjan från provtagning till analysresultat. Statens veterinärmedicinska anstalt, SVA SVA har samarbeten med nationella och internationella forskare. SVA har ett omfattande samarbete med SLU och Uppsala universitet. Inom livsmedelsområdet samarbetar SVA även med Livsmedelsverket. SVA samarbetar också med flera andra universitet, högskolor och institut, exempelvis Folkhälsomyndigheten. Internationellt sker samarbete med europeiska veterinär- och folkhälsoinstitut. SVA samarbetar med Jordbruksverket rörande övervaknings-, utrednings- och utvecklingsprojekt. Sedan 2008 finns ett Vetenskapligt råd vid SVA. I rådet finns tre externa representanter, en från SLU, en från Uppsala Universitet och en från Karolinska Institutet. Rådet fungerar bl.a. som tjänsteförslagsnämnd vid tillsättande av vetenskapliga tjänster. NATIONELL PLAN FÖR KONTROLLEN I LIVSMEDELSKEDJAN , DEL 3 AV 4 20

21 Jordbruksverket Jordbruksverket har på djurhälsoområdet ett nära samarbete med ett flertal av Sveriges universitet och högskolor genom att forskare från dessa lärosäten sitter med som experter i Jordbruksverkets olika råd, utskott och referensgrupper. Som exempel kan nämnas Jordbruksverkets Djurskyddsråd, Smittskyddsråd och Nationella kommittén för skydd av djur som används för vetenskapliga ändamål. Det finns ett behov av ökad samverkan i frågor som rör djurskyddsbefrämjande forskning och 2013 bildades därför en referensgrupp för dessa frågor. Forskningsresultaten används bl.a. som underlag i Jordbruksverkets arbete med förändringar av djurskyddsbestämmelser. Syftet med referensgruppen är att få en överblick över aktuell djurskyddsbefrämjande forskning och behovet av ny forskning inom området. Gruppen ska även samråda om prioriteringar inom forskningsområdet och inventera vilka forskningsmedel som finns tillgängliga för att sedan kunna kanalisera respektive forskningsbehov till rätt instans. I referensgruppen finns såväl en bred representation av olika branschorganisationer som de viktigaste forskningsaktörerna på området. LÄS MER Om branschsamverkan, se avsnitt Konsumentkontakt Livsmedelsverket Livsmedelsverket stärker kontakterna med konsumenterna genom en samverkansgrupp för konsumentfrågor, en arena där Livsmedelsverket och konsumentrepresentanter möts för dialog och ett utbyte av information. Här ges möjlighet till inspel och synpunkter som underlag för Livsmedelsverkets ställningstaganden i frågor som är viktiga för konsumenterna. Ett par möten per år hålls. Konsumentrepresentanter bjuds även in till de formella möten som hålls med representanter för livsmedelsföretagen. Livsmedelsverket har även en upplysningstjänst som vänder sig till konsumenter samt till kostarbetare och personer som vill starta eller arbeta inom livsmedelsföretag LÄS MER Om branschsamverkan, se även avsnitt Jordbruksverket För att stödja och stärka Jordbruksverkets arbete med konsumentfrågor har ett särskilt konsumentråd bildats, med representanter från olika konsumentorganisationer. Det ska vara rådgivande i konsumentfrågor och ge synpunkter i frågor inom Jordbruksverkets ansvarsområde som har en konsumentkoppling. Rådet ska även vara ett forum för informationsutbyte och föra in konsumentperspektivet i Jordbruksverkets verksamhet samt initiera möten och seminarier med särskilda konsumentteman. NATIONELL PLAN FÖR KONTROLLEN I LIVSMEDELSKEDJAN , DEL 3 AV 4 21

22 2.17 Nordiskt samarbete Nordiska ministerrådet De nordiska länderna har ett nära samarbete inom ramen för Nordiska Ministerrådet. Syftet är att dela erfarenheter och bygga upp kunskap i frågor om livsmedelskontroll, lagstiftning, kost och hälsa, toxikologi, mikrobiologi samt djurskydd och djurhälsa Livsmedel och foder Livsmedelsverket står för ordförandeskap och sekretariat för den nordiska arbetsgruppen för matförvaltning, NMF, som täcker aktiviteter inom områdena tillsyn/kontroll, märkning och konsumentinformation. Livsmedelsverket deltar även i arbetsgrupper inom områdena kost och hälsa, toxikologi och mikrobiologi. Island är ordförande för Nordisk Metodikkommitté för Livsmedel, NMKL, som utarbetar kvalitetssäkringsanvisningar och analysmetoder för livsmedel och foder. Det nordiska arbetet inom den europeiska standardiseringsorganisationen CEN koordineras i kommittén. I kommittén ingår kemister, mikrobiologer och sensoriker från industri, myndigheter och privata laboratorier. Livsmedelsverket deltar också i NordVal som validerar alternativa mikrobiologiska metoder och bedömer kvalitet hos och användningsområde för sådana metoder. VAKA-gruppen, den nationella vattenkatastrofgruppen, har etablerat ett informellt nordiskt nätverk, i syftet att bidra till erfarenhetsåterföring mellan de nordiska länderna och att stödja och inspirera till bildandet av motsvarande stödgrupper i Norden. I Norge finns önskemål och planer för en norsk krisestötteenhet. Om branschen lyckas få en finansiering från centrala myndigheter till denna, kommer VAKA att ge metodstöd och genomföra övningar som kan observeras av utvalda personer från en tänkt krisestötteenhet. Projekt m.m. Under 2017 planeras en gemensam nordisk utbildning/workshop om material i kontakt med livsmedel (Food Contact Material, FCM) för livsmedelsinspektörer. Livsmedelsverket är medarrangör av den årliga nordiska tillsynskonferensen, som främst riktar sig till inspektörer från kontrollmyndigheterna i de nordiska länderna deltar. Nordiskt nätverk för särskilda näringsfrågor Det nordiska nätverket för särskilda näringsfrågor arbetar med lagstiftningsfrågor inom EU och Codex samt kontrollfrågor rörande livsmedel för särskilda näringsändamål, särnär, t.ex. mat till småbarn och spädbarn, glutenfria produkter, bantningsprodukter, kosttillskott, sportprodukter och livsmedel för speciella medicinska ändamål. Nordiskt-baltiskt samarbete De nordiska länderna samarbetar med de baltiska länderna i frågor om kontroll av livsmedel och foder. Livsmedelsverket och Jordbruksverket deltar i ett nätverk som har till syfte att diskutera och utbyta erfarenheter om tillämpningen av lagstiftningen på GMO-området. NATIONELL PLAN FÖR KONTROLLEN I LIVSMEDELSKEDJAN , DEL 3 AV 4 22

23 Danmark, Estland, Finland, Island, Norge och Sverige är representerade. Möten hålls en gång per år och studiebesök anordnas om utrymme finns. Nordisk-baltisk foderkonferens. De nordiska och baltiska länderna samlas årligen för att utbyta erfarenheter och i vissa frågor ta fram gemensamma strategier för foder, metoder för riskbaserad kontroll, främmande ämnen i foder och riskanalys av dessa, provtagning av foder och miljöer samt krisberedskap. Från Sverige deltar Jordbruksverket och SVA i detta samarbete. Nordiskt-baltiskt samarbete för vatten och hälsa. Syftet är att underlätta genomförandet av krav och rekommendationer som anges i förordningar, internationella avtal och nationella mål för rent dricksvatten, badvatten och vatten för livsmedelsändamål och sanitet i de deltagande länderna för att undvika att människor smittas av sjukdomar via vatten. Samarbetet har funnits sedan 2012 och de årliga mötena i gruppen cirkuleras i länderna. Nordiskt-baltiskt veterinärt beredskapssamarbete. Gruppen, som funnits sedan 2006, arbetar aktivt och effektivt med aktuella teman inom veterinär beredskap. Gruppen arbetar med projekt som främjar samarbetet mellan relevanta myndigheter i de nordiska och baltiska länderna för att uppnå bästa möjliga veterinära beredskap. Cheferna för de nordiska och baltiska veterinärinstituten träffas årligen för att stärka samarbetet mellan instituten Djurskydds- och djurhälsofrågor De nordiska och baltiska länderna samverkar inom krisberedskapen för epizootier genom gemensamma övningar och seminarier samt utveckling av gemensamma strategier vid kriser. Jordbruksverket representerar Sverige. I samarbetet ingår ledning, samordning, kunskapsuppbyggnad men också informationshantering och beslutsfattande. Andra samarbetsområden är att ta fram generella riskanalyser och ha en gemensam nordisk/baltisk dialog om krishanteringen inom EU. Samarbetet finansieras av Nordiska ministerrådet och MSB. Europeiskt nätverk kring djurtransporter Nätverket är främst avsett för medlemsländernas kontaktpunkter för EU:s djurtransportförordning, förordning (EG) nr 1/2005. För Sveriges del deltar Jordbruksverket. På mötena diskuteras frågor som gäller genomförandet av förordningen och dessutom anordnas gemensamma expertföreläsningar, studiebesök och bedömningar som syftar till en harmonisering av ländernas arbete med transportregelverket. Även Nationellt centrum för djurvälfärd (SCAW) bjuds in att jämte Jordbruksverket delta i dessa möten. Europeiskt nätverk kring slaktfrågor Nätverket är främst avsett för medlemsländernas kontaktpunkter för EU:s avlivningsförordning, med fokus på slaktfrågor, förordning (EG) 1099/2009. För Sveriges del deltar Nationellt centrum för djurvälfärd (SCAW). Mötena organiseras av den europeiska livsmedelssäkerhetsmyndigheten Efsa. Vid mötena diskuteras bl.a. hur olika delar av förordningen hanteras i de olika medlemsstaterna, vilka eventuella problem som setts i inledningsskedet, och hur länderna valt att organisera och hantera de nationella kontaktpunkterna/vetenskapliga stödfunktionerna som krävs enligt förordningen Art 20, m.m. NATIONELL PLAN FÖR KONTROLLEN I LIVSMEDELSKEDJAN , DEL 3 AV 4 23

24 2.18 Internationellt samarbete Livsmedelsverket, Jordbruksverket och SVA stödjer regeringen i arbetet med att utveckla EU:s livsmedelslagstiftning, bl.a. genom att ta fram underlag till svenska ståndpunkter till förslag från EU-kommissionen samt representera Sverige vid möten och EUförhandlingar. En viktig del i EU-arbetet är att verka för enklare regler för företag och myndigheter. Myndigheterna medverkar i olika EU-nätverk för att utveckla den offentliga kontrollen och utbyta erfarenheter, t.ex. referenslaboratorienätverk och kontaktpunktsnätverk för djurskydd under transporter och för skydd av djur vid slakt och annan avlivning, riskbaserad kontroll, den fleråriga nationella kontrollplanen och den årliga rapporten om kontrollen i livsmedelskedjan. Jordbruksverket har också motsvarande roll att stödja regeringen i arbetet med att utveckla EU:s lagstiftning om skyddsåtgärder mot växtskadegörare. Inom internationellt samarbete och handel har de tre standardiseringsorganen World Organization for Animal Health (OIE) för djurhälsa och zoonoser, International Plant Protection Convention (IPPC) för växters sundhet och Codex Alimentarius för livsmedel en särställning Livsmedel Europeiska myndigheten för livsmedelsäkerhet (Efsa) Efsa har till uppdrag att ge oberoende, högkvalitativ vetenskaplig rådgivning till framför allt EU-kommissionen och EU-parlamentet, men också till enskilda medlemsstater, om möjliga risker i livsmedelskedjan från producent till konsument. Karolinska Institutet, SLU, Jordbruksverket, KemI, Livsmedelsverket och SVA medverkar genom att medarbetare som fristående experter deltar i paneler och arbetsgrupper inom Efsa. Som underlag för riskvärdering rapporteras resultat från bl.a. nationella kontrollprogram, övervakning och kartläggningar till Efsa. Livsmedelsverket är Efsa:s kontaktpunkt i Sverige. Nationella referenslaboratorier Livsmedelsverket är nationellt referenslaboratorium (NRL) för drygt tjugo livsmedelsområden och deltar aktivt i verksamhet inom det nätverk av nationella referenslaboratorier som koordineras via respektive EU Reference Laboratories, EURL. LÄS MER Om referenslaboratorier i NKP del 4 bilaga 2, avsnitt 4.11 och bilaga 3, avsnitt Codex Alimentarius Codex Alimentarius är en sammanställning av internationellt antagna och harmoniserade standarder, vägledningar och hanteringsrutiner för livsmedel. Vägledningarna och hanteringsrutinerna används i nationella regelverk och inom internationell handel. Codex Alimentarius Commissions vision är att Sträva efter en värld som erbjuder högsta möjliga nivå på konsumentskydd inom livsmedelssäkerhet och livsmedelskvalitet. NATIONELL PLAN FÖR KONTROLLEN I LIVSMEDELSKEDJAN , DEL 3 AV 4 24

25 Codex Alimentarius olika kommittéer arbetar bl.a. med att utveckla nuvarande standarder till att omfatta även foder. Livsmedelsverket deltar aktivt i Codexarbetet. LÄS MER Om foder codex se avsnitt Djurskydd, djurhälsa och foder Europeiska myndigheten för livsmedelsäkerhet (Efsa) Jordbruksverket deltar tillsammans med Livsmedelsverket i den arbetsgrupp som diskuterar ett förslag framtaget av Efsa gällande slakteriernas datainsamling av välfärdsindikatorer gällande slaktkyckling enligt direktiv 2007/43/EG. SVA medverkar i Efsa:s arbete med zoonosövervakning hos djur, foder och livsmedel och antibiotikaresistensövervakning hos djur. SVA bidrar både genom att samla in och rapportera data och genom att medarbetare som fristående experter deltar i arbetsgrupper kring harmonisering av metodik, utformning av övervakning och rapportering samt vid framtagande av kunskapsunderlag. Världsorganisationen för djurhälsa (OIE) Världsorganisationen för djurhälsa (World Organization for Animal Health, OIE) är ett standardiseringsorgan inom området djurhälsa och zoonoser. En av OIE:s huvudsakliga uppgifter är att ta fram rekommendationer, koder och manualer inom djurhälsoområdet. OIE tar numera även fram djurskyddsrekommendationer samt i vissa avseenden även foderrekommendationer, främst djurhälsoaspekter vad gäller foder samt gällande foder till djur som inte används till livsmedelsproduktion. Det sker ett ständigt arbete med att uppdatera koderna och manualerna. Jordbruksverket arbetar, efter samråd med bl.a. SVA och Livsmedelsverket samt i vissa fall Läkemedelsverket, kontinuerligt med att ta fram underlag och synpunkter inför den EU-koordinering som äger rum inför OIE-möten. SVA är utsett till Collaborating Centre med ansvar för bioteknologibaserad diagnostik av veterinärmedicinska infektionssjukdomar. Det innebär att SVA är ett center för forskning, expertis, standardisering och spridning av modern diagnostik och metodik och vid behov ställer experter till förfogande för OIE och dess medlemsländer. EU Referenslaboratorium (EURL) SVA är av EU utsett till EURL för Campylobacter. Huvudfunktioner och huvuduppgifter för EURL-verksamhet anges i Artikel 32 i förordningen (EC) 882/2004. Dessa inkluderar bl.a. årliga aktiviteter som att organisera och skicka ut prover för kompetensprovning av NRL, att organisera en workshop för kommunikation mellan EURL, NRL, EU och EUbyråer (som EFSA och ECDC), att ge vetenskaplig och teknisk support till EU och NRL samt att utvärdera och utveckla analytiska metoder. NATIONELL PLAN FÖR KONTROLLEN I LIVSMEDELSKEDJAN , DEL 3 AV 4 25

26 Nationella referenslaboratorier (NRL) och EU Reference Laboratories (EURL) SVA är nationellt referenslaboratorium (NRL) för närmare trettio områden inom foder och livsmedel respektive djurhälsa/levande djur och deltar aktivt i verksamhet inom det nätverk av nationella referenslaboratorier som koordineras via de olika EURL:en. EU-projekt och internationella forskningsprojekt SVA deltar i ett antal EU-finansierade forskningsprojekt samt i ett antal internationella forskningsprojekt. Närmare information om dessa finns på SVA och Jordbruksverket medverkar också i utvecklingen av ett europeiskt system för insamling och rapportering av uppgifter rörande försäljning av antibiotika för djur (European Surveillance of Veterinary Antimicrobial Consumption, ESVAC). EU-kommissionen överväger att inrätta ett samordnat europeiskt nätverk för djurvälfärd som genom kunskapsutbyte och samarbete ska kunna stödja en effektiv implementering av EU-lagstiftningen. Nationellt centrum för djurvälfärd (SCAW) vid SLU har tillsammans med de andra aktörerna i projektet EUWelNet, på uppdrag av DG SANTE (Generaldirektoratet för hälso- och livsmedelssäkerhet) genomfört en pilotstudie om vad ett sådant europeiskt nätverk skulle kunna erbjuda i form av medlemskap, struktur och aktiviteter. Projektet, EUWelNet ( löpte under Projektet syftade även till att ta reda på hur nätverket på ett effektivt sätt kan bidra till en framgångsrik implementering av lagstiftningen. Den slutliga rapporten färdigställdes under 2014, och finns på EU-kommissionen arbetar med frågan och konkreta förslag väntar under Offentliga åtgärder mot växtskadegörare Internationella växtskyddskonventionen, IPPC International Plant Protection Convention, IPPC, är en FAO konvention med för närvarande 182 anslutna länder. Syftet med konventionen är att skydda odlade och naturliga växtresurser genom att hindra introduktion och spridning av växtskadegörare och samtidigt underlätta handel och förflyttning av sundhetsmässigt säkra växter och växtprodukter. IPPC:s kärnverksamheter är: - Standardsättning. IPPC är godkänt av WTO som ett organ för standardsättning, dvs. har koppling till SPS-avtalet. - Stöd för implementering av standarder, inkl. bistånd för kapacitetsutveckling i utvecklingsländer. - Informationsutbyte mellan anslutna parter om bl.a. restriktioner för import och om förekomst av växtskadegörare på det egna territoriet. Jordbruksverket är genom växtskyddschefen nationell kontaktpunkt för IPPC och representerar Sverige vid det årliga mötet med IPPC:s styrande organ som kallas Commission for Phytosanitary Measures (CPM). NATIONELL PLAN FÖR KONTROLLEN I LIVSMEDELSKEDJAN , DEL 3 AV 4 26

27 Växtskyddsorganisationen för Europa och Medelhavsområdet, EPPO EPPO är den regionala växtskyddsorganisationen under IPPC för Europa och Medelhavsområdet och har 51 medlemsländer. EPPO:s verksamhet, som utgår från EPPOkonventionen, syftar bl.a. till att ta fram regionala standarder och rekommendationer till stöd för växtskyddsmyndigheterna inom regionen. Förslagen utarbetas i arbetsgrupper som består av nationella experter från medlemsländerna. Jordbruksverket representerar Sverige på EPPO Rådsmöte, det årliga högsta beslutande mötet. Sverige har för närvarande en nationell expert med i arbetsgruppen för skogsskadegörare samt under åren en plats i EPPO:s verkställande utskott. Europeiska myndigheten för livsmedelsäkerhet (Efsa) Jordbruksverket representerar Sverige i Efsa:s nätverk för riskvärdering av växtskadegörare. NATIONELL PLAN FÖR KONTROLLEN I LIVSMEDELSKEDJAN , DEL 3 AV 4 27

28 3 Beredskap och samverkan för hantering av kriser inom livsmedelskedjan Principer för krishantering, system för samverkan mellan myndigheter m.m., återfinns i förordningen (2015:1052) om krisberedskap och bevakningsansvariga myndigheters åtgärder vid höjd beredskap samt förordning (2015:1053) om totalförsvar och höjd beredskap. Kommuners och landstings ansvar för beredskap och krishantering framgår av lagen (2006:544) om kommuners och landstings åtgärder inför och vid extraordinära händelser i fredstid och höjd beredskap. 3.1 Allmänt Ansvars-, närhets- och likhetsprincipen har länge varit grundläggande förhållningssätt inom svensk krisberedskap. MSB föreslår dock i en rapport efter den stora skogsbranden i Västmanland (Dnr ) att de två sistnämnda principerna ersätts med samverkansprincipen och handlingsprincipen i syfte att stärka samhällets krisberedskap. Ansvarsprincipen innebär att en aktör myndighet har samma ansvar vid kris som under normala förhållanden. Samverkansprincipen innebär att aktörer som berörs av en kris ska samverka med varandra för att säkerställa god samordning och effektivt resursutnyttjande. Handlingsprincipen innebär att aktörerna ska agera proaktivt och vidta nödvändiga åtgärder även i osäkra situationer med brist på information. Som stöd i arbetet vid kriser och svåra påfrestningar ska myndigheterna ha planer för krisledning och krishantering. Planerna finns hos respektive myndighet. För att ha en god beredskap gör myndigheterna årligen risk- och sårbarhetsanalyser för att bedöma risker och analysera sin förmåga att klara av riskerna. Myndigheterna samverkar både i planering inför och i hantering av kriser samt arrangerar regelbundet utbildningar och övningar. Resultaten utvärderas för att identifiera brister och förbättra beredskapen. Samverkan sker både mellan myndigheter, organisationer och företag inom EU och internationellt. Myndigheter som styrs av förordningen (2015:1052) om krisberedskap och bevakningsansvariga myndigheters åtgärder vid höjd beredskap plus ytterligare ett antal av regeringen utsedda myndigheter ska ha en tjänsteman i beredskap samt förmåga till ledningsfunktion. Tjänsteman i beredskap har beredskap dygnet runt alla dagar om året och har till uppgift att initiera och samordna det inledande arbetet för att upptäcka, verifiera, larma och informera vid allvarliga brister. I landet har många kommuner en formell jourberedskap, tjänsteman i beredskap (TIB), kopplad till kommunledningsnivå eller till räddningstjänstförbund. Formell jourberedskap hos kontrollmyndigheten är fortfarande inte vanligt förekommande. Däremot anser kommunerna att det finns goda möjligheter att nå berörda chefer och handläggare på frivillig basis, då telefonlistor finns hos TIB och/eller hos SOS-alarm. Producenter av dricksvatten har driftsjour för att säkerställa att produktionen kan bedrivas säkert och störningsfritt. NATIONELL PLAN FÖR KONTROLLEN I LIVSMEDELSKEDJAN , DEL 3 AV 4 28

29 Utöver kontakt via telefon, e-post och myndigheternas webbplatser har myndigheterna en gemensam portal för samhällsinformation vid kris, som omfattar alla typer av kriser. Där finns information om både pågående och tidigare kriser. På myndigheternas webbplatser finns ytterligare information och länkar att användas vid kris. På webbplatsen finns särskild information om smittsamma djursjukdomar. Jordbruksverket ansvarar för att utföra de uppgifter som en medlemsstat har enligt artikel 13 i förordning (EG) nr 882/2004 om allmän beredskapsplan för foder och livsmedel. Beredskapsplanen ska utarbetas efter samråd med Livsmedelsverket, som ska bistå Jordbruksverket med underlag. Vid en kris ska Jordbruksverket leda och samordna förebyggande åtgärder och bekämpning av djursjukdomar, osäkert foder och växtskadegörare. I händelse av nedfall och spridning av radioaktiva ämnen som drabbar jordbruket ska Jordbruksverket främst utfärda rekommendationer och ge råd om sårbarhetsreducerande och konsekvensbegränsande åtgärder. Jordbruksverket ansvarar också för administrationen av ersättningssystem till drabbade jordbrukare i de fall där regeringen fattar beslut om sådana ersättningar. Livsmedelsverket ansvarar för den nationella vattenkatastrofgruppen (VAKA), se avsnitt 3.3.3, och för de kriser som berör livsmedel och livsmedelsproduktion. LÄS MER Om stödfunktioner i kris, se avsnitt Beredskapsplaner Varje myndighet som omfattas av förordningen om krisberedskap och bevakningsansvariga myndigheters åtgärder vid höjd beredskap ska ha beredskapsplaner och en särskild krisorganisation för hantering av krissituationer. Beredskapsplanerna kan se olika ut för olika myndigheter och återfinns hos respektive myndighet. För att stärka beredskapen för kriser inom vissa områden finns särskilda beredskapsplaner. För t.ex. vissa smittsamma sjukdomar finns även myndighetsgemensamma planer eller strategier. Myndigheternas ansvarsområden och informationssystem vid kris beskrivs i tabell 3.1 nedan. Kontrollmyndigheterna inom livsmedelskedjan ska enligt artikel 13 i kontrollförordningen ha beredskapsplaner för att hantera och vidta åtgärder om foder och livsmedel skulle kunna utgöra en allvarlig risk mot djur eller människor, direkt eller via miljön. Alla myndigheter har möjlighet att använda informationssystemet WIS. Systemet ägs och förvaltas av Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB). Det är avsett att användas i kris för att underlätta informationsdelning mellan aktörerna men används även som stöd vid övningar och utbildning och som erfarenhetsbank i det förebyggande arbetet. NATIONELL PLAN FÖR KONTROLLEN I LIVSMEDELSKEDJAN , DEL 3 AV 4 29

30 Som stöd för verksamheten i samband med alla typer av kriser använder sig Jordbruksverket av ett internt krisledningssystem kallat LEIF (Ledning och Informationssystem). Tabell 3.1: Myndigheternas ansvarsområden och informationssystem vid kris. Område Myndighet Uppgift i beredskapsarbetet Specifika informationssystem Växtskadegörare Jordbruksverket Hindra spridning av allvarliga växtskadegörare, samt utrota eller begränsa utbrott. Hantera, kommunicera och reducera konsekvenser av ett angrepp av en allvarlig växtskadegörare. Samverka med berörda aktörer ex. systermyndigheterna, Skogsstyrelsen, Naturvårdsverket. Foder Jordbruksverket Har sektorsansvaret och är riskhanterare när det gäller fodersäkerhet. Ska leda krisorganisationen vid en foderkris och ansvarar för att nödvändiga åtgärder vidtas. Samverkar med andra berörda myndigheter, organisationer samt foderindustrin (som har det yttersta ansvaret för sin produkt). Kontaktpunkt för RASFF (EU:s rapid alert system) för foder. Statens veterinärmedicinska anstalt Länsstyrelserna Bistår Jordbruksverket med riskvärdering av oönskade ämnen och smittsamma agens samt medverkar i saneringsarbete. Utför diagnostik. Ansvarar för kontrollen av att bestämmelser i djurskyddslagstiftningen följs, även i en krissituation. Djurskydd Djurhälsa, med fokus på smittskydd hos djur Begränsa de djurskyddsmässiga konsekvenserna i en krissituation. Jordbruksverket Bekämpa smittsamma djursjukdomar. Jordbruksverket leder bekämpningsarbetet vid ett utbrott av epizootisjukdom. Statens veterinärmedicinska anstalt Länsstyrelserna Upprätthåller 24 timmars beredskap, 365 dagar om året för att snabbt diagnosticera misstänkt utbrott av allvarlig smittsam sjukdom. Utför diagnostik och analytiskt arbete, epidemiologiska utredningar. Bistår Jordbruksverket med riskvärdering och medverkar i saneringsarbete. Lämnar expertstöd till Jordbruksverket, andra myndigheter och veterinärer i dessa frågor. Leda och samordna åtgärder mot djursjukdomar inom länet. Undantag gäller epizootisjukdomar. Jordbruksverket har ledningsansvaret. Länsstyrelsen har då en samordnande och stödjande funktion. Ansvar för den regionala beredskapen för bl.a. epizootier. Livsmedelsverket Ansvarar för att produkter som utgör risk för konsumenter och som nått livsmedelskedjan och som kan sprida smittsamma djursjukdomar spåras och återtas från marknaden. STUDS-DBS. Jordbruksverkets beslutsstödsystem som används vid utbrott. Systemet har GISfunktionalitet som gör det möjligt att lägga zoner och koppla koordinater till bl.a. GPS. Epiwebb Information om smittsamma djursjukdomar, tillgänglig för alla. NATIONELL PLAN FÖR KONTROLLEN I LIVSMEDELSKEDJAN , DEL 3 AV 4 30

31 Område Myndighet Uppgift i beredskapsarbetet Livsmedel Livsmedelsverket Arbeta förebyggande för att livsmedel som produceras är säkra. Dricksvatten jämställs med livsmedel. Att skadliga och otjänliga livsmedel spåras och återtas från marknaden. Att komplettera de privata laboratorierna vid s.k. sällananalyser av livsmedel och dricksvatten i samband med kris. Att livsmedel som tas tillbaka från marknaden omhändertas och att orsaken till det inträffade utreds. Kontaktpunkt för RASFF (EU:s rapid alert system) för livsmedel. Samordning av kommunala och regionala insatser. Specifika informationssystem Webbplatsen informationskanal till kommuner och länsstyrelser för smittskydd/ beredskap samt krishantering. Länsstyrelserna Medverka i utredning vid livsmedelsburen smitta. Ansvarar för kontrollen av livsmedel i primärproduktionen. Kommunerna Arbeta förebyggande för att livsmedel som produceras är säkra. Dricksvatten jämställs med livsmedel. Att skadliga livsmedel spåras och återtas från marknaden. Att livsmedel tas tillbaka från marknaden omhändertas och att orsaken utreds. LÄS MER Om jourberedskap (TiB), krisorganisation, samarbete och ömsesidigt stöd enligt artikel 35 i kontrollförordningen och de särskilda beredskapsplaner för zoonoser och epizootier, se avsnitt 3.8 i del 4 av den nationella kontrollplanen. 3.3 Gemensamma stödfunktioner och samverkan vid kris RASFF Sverige är skyldig att meddela andra medlemsländer om osäkra livsmedel som sänts till eller kommit från ett annat land upptäcks. Sådana varningsmeddelanden sänds via EU-kommissionens varningssystem RASFF (Rapid Alert System for Food and Feed). Varje medlemsland har en kontaktpunkt för att sända och ta emot varningsmeddelanden. I Sverige är det Livsmedelsverket när det gäller meddelanden om livsmedel och Jordbruksverket om foder. Verktyget som används när medlemsländerna sänder varningar kallas irasff. När ett osäkert livsmedel upptäckts av den lokala livsmedelskontrollen meddelas fynden via blanketter till Sveriges kontaktpunkt, NCP (National Contact Point). Uppgifterna förs in i det webbaserade verktyget irasff och sänds till kommissionens kontaktpunkt, ECCP (European Commission Contact Point). De sprider det sedan vidare till berörda medlemsländer. Om så behövs sänds meddelanden även till andra berörda länder som inte är med i EU. Blanketterna som används av den lokala kontrollen finns på Livstecknet. Där finns också vidare instruktioner och vägledning om RASFF. För Sveriges kontaktpunkt, NATIONELL PLAN FÖR KONTROLLEN I LIVSMEDELSKEDJAN , DEL 3 AV 4 31

32 NCP, finns instruktioner och vägledning i de SOP och WI (Standard Operation Procedures and Work Instructions) som EU-kommissionen tagit fram i samarbete med medlemsländerna IT-systemet AAC Administrative Assistance and Cooperation För att komplettera RASFF har EU-kommissionen sett behovet av ett motsvarande system för samverkan och informationsutbyte mellan medlemsstaterna. Systemet kommer att testas med frågor inom området misstänkt livsmedelsfusk och kommer på sikt att utökas till att omfatta alla typer av administrativ assistans mellan medlemsstaterna. Syftet med systemet är inte att ersätta RASFF, som även i fortsättningen kommer att hantera information som handlar som risk för allmänhetens hälsa. Systemet kan dock hämta relevant information från RASFF, men inte tvärtom. AAC testas och driftsattes under Under hösten 2016 delades AAC-systemet i två delar: en del för livsmedelsfuskfrågor, och en del för frågor om bristande efterlevnad (t.ex. felaktig märkning) där man varken ser någon hälsorisk eller misstänker att fusk förekommer VAKA Livsmedelsverket ansvarar för en nationell vattenkatastrofgrupp (VAKA). VAKA ger stöd till kommuner och regioner som drabbats av akuta problem eller löper överhängande risk att drabbas av problem med dricksvattenförsörjningen. VAKA har finansierats till och med 2015 av medel från MSB. Regeringen har fattat beslut om att utöka Livsmedelsverkets anslagskredit så att myndigheten klarar 2016 års finansiering av VAKA. Livsmedelsverket har inte möjlighet att prioritera VAKA före andra verksamheter som idag finns i myndighetens uppdrag. Under 2017 kommer Livsmedelsverket trots detta att tillåta fortsatt verksamhet, på en miniminivå. Livsmedelsverket fick i december 2016 uppdrag av regeringen att utreda hur den nationella vattenkatastrofgruppen. VAKA, ska finansieras i framtiden. Livsmedelsverket ska senast den 30 mars 2017 redovisa till Regeringskansliet hur en långsiktig finansieringslösning skulle kunna se ut. Om inte medel tilldelas VAKA senast för 2018 års verksamhet kommer gruppen att avvecklas. Gruppen består av 25 personer från dricksvattenproduktion, miljöskydd, laboratorieverksamhet och räddningstjänst. Medlemmarna finns fördelade över hela landet. De representerar bl.a. alla storstadsregioner och har tillgång till ett brett expertnätverk, t.ex. inom myndighetsvärlden. Genom VAKA kan också utrustning för nödvattenförsörjning lånas. VAKA ger expertstöd, bidrar till arbetet med lägesanalys och lägesbild, analys och problemdiskussion, stöd i prioriteringar och strategidiskussioner och för framtagande av alternativa handlingsplaner. VAKA tar inte över krisledningen utan har ett coachande förhållningssätt. VAKA är nåbar dygnet runt året runt via SOS-alarm. VAKA kan ge stöd på plats eller genom telefonkontakt. NATIONELL PLAN FÖR KONTROLLEN I LIVSMEDELSKEDJAN , DEL 3 AV 4 32

33 VAKA som grupp är till ömsesidig nytta för både stat och kommun. VAKA:s medlemmar fungerar vid sidan av sitt uppdrag inom VAKA som kunskaps- och informationsbärare i landet och bidrar till ökad kunskapsuppbyggnad på samtliga nivåer. VAKA:s representation i storstäderna minskar risken för att en kris i onödan eskalerar innan stöd från VAKA och andra experter kopplas på. Det finns ett etablerat informellt nätverk mellan storstadsproducenter i Norden och VAKA, se avsnitt Zoonossamverkansgruppen Zoonossamverkansgruppen är en viktig stödfunktion i kris, se avsnitt Näringens epizotigrupp Näringens epizootigrupp (NEG) är en resurs för myndigheter och består av huvudaktörerna inom lantbruket gällande frågor som rör klövbärande djur. Gruppen träffas 1-2 gånger per år. Näringens epizootigrupps arbete sker enligt Handlings- och bemanningsplan för näringens organisationer och företag vid misstanke om allvarlig epizootisjukdom. Motsvarande grupp finns inom fjäderfänäringen Stöd till lokala kontrollmyndigheter För att stärka de lokala kontrollmyndigheternas förmåga att upprätta krisplaner och förbättra beredskapen inom livsmedelsområdet finns sedan 2013 ett stödmaterial i form av mallar, checklistor och andra verktyg. Materialet, som finns på Livsmedelsverkets webbplats, vänder sig främst till kontrollmyndigheterna men kan även ge andra aktörer inspiration till hur de kan förbättra sin beredskap Krissamordning inom EU Varje medlemsstat ska utse en krissamordnare samt en suppleant. I Sveriges fall har regeringen beslutat att krissamordnaren ska representeras av Livsmedelsverket och suppleanten ska representeras av Jordbruksverket. EU-kommissionen har upprättat en fullständig förteckning över krissamordnare och suppleanter. När en kris uppstår ska alla medlemsstater samarbeta på ett effektivt sätt genom att samla in och utbyta all tillgänglig information av betydelse. Vid behov upprättas en europeisk krisenhet för att samla in och bedöma alla relevanta uppgifter och kartlägga tillgängliga alternativ för hantering av krisen. Beslut om krishantering sker genom den normala proceduren genom Ständiga kommittén för växter, djur, livsmedel och foder (PAFF) Europhyt Inom området offentlig kontroll av växtskadegörare finns Europhyt som är utvecklat av EU och fungerar som ett förebyggande informations- och varningssystem mellan medlemsländerna. Samtliga fall av förekomst av reglerade växtskadegörare och andra avvikelser som hittas vid importkontrollen rapporteras genom detta system. Informationen sprids till växtskyddsmyndigheterna i samtliga medlemsländer och till ansvarig myndighet i sändningens ursprungsland. NATIONELL PLAN FÖR KONTROLLEN I LIVSMEDELSKEDJAN , DEL 3 AV 4 33

34 DG SANTE F gör veckovisa sammanställningar av anmälda avvikelser och sammanställningarna fungerar bl.a. som underlag för medlemsländernas riskvärdering Övningar och utbildning Myndigheterna ska ha en för ändamålet väl utbildad och övad krisorganisation. Myndigheter ska därför årligen ta fram övnings- och utbildningsplaner i syfte att öva och kontinuerligt stärka den egna beredskapen. Varje myndighet ansvarar för att personalen får den utbildning och övning som behövs för att kunna lösa sina uppgifter i samband med krissituationer. Många av de övningar som årligen genomförs är s.k. samverkans- övningar, dvs. flera myndigheter och organisationer deltar i övningen och måste samverka för att hantera händelsen. Inom dricksvattenområdet genomförs övningar varje år. Livsmedelsverket har under genomfört övningar i 30 av Sveriges 30 tätortskommuner. Varje stad har efter övningen erbjudits ett återbesök, där 26 har genomförts. Övningen, som är en lärande övning, syftar till att stärka kommunens/stadens förmåga att hantera en omfattande dricksvattenkris där det uppstår brist eller att dricksvattnet inte kan användas. Olika samhällsaktörer deltar och utvecklar själva krishanteringsplaner under och efter övningen, samt att övningen gör det möjligt för dricksvattenproducenten att få realistiska beställningar från samhället som baseras på faktiska behov och behov över tid. Det övergripande övningsbehovet inom Jordbruksverkets ansvarsområde identifieras i verkets risk- och sårbarhetsanalys. Vissa nationella övningar som arrangeras av andra myndigheter är Jordbruksverket m.fl. skyldiga att delta i enligt krisberedskapsför- ordningen. Vidare finns det ett krav från EU att alla medlemsländer ska genomföra övningar avseende vissa epizootisjukdomar regelbundet. Jordbruksverket har en övningsplan kring de övningar som är planerade för verksamheten. Under 2017 är det tre större övningar planerade. En kärnkraftsövning (KKÖ) där Jordbruksverket kommer delta i motspelet. Försvarsövning Aurora pågår under 10 dagar och Jordbruksverket ingår i motspelet samt övning PEGASUS som är ett nordiskt/baltiskt samarbete och gäller djursmitta. Livsmedelsverket planerar att delta i ett flertal övningar under de närmaste åren. Under hösten 2017 deltar Livsmedelsverket t.ex. i Aurora. SVA har enligt en överenskommelse med Jordbruksverket ansvar för att arrangera fortbildning inom ämnet epizootisjukdomar för regionalt placerade veterinärer vart tredje år. Epiwebb är ett webbaserat text- och bildmaterial som riktar sig i första hand till veterinärer och veterinärstudenter i syfte att höja och underhålla kunskapsnivån om epizootiska sjukdomar. Den innehåller sedan 2014 även en s.k. lärande-kurs inom ämnet. Webbplatsen förvaltas av Jordbruksverket i samarbete med SVA och SLU och uppdateras regelbundet. NATIONELL PLAN FÖR KONTROLLEN I LIVSMEDELSKEDJAN , DEL 3 AV 4 34

35 4 Omvärldsbevakning Omvärldsbevakning är ett viktigt redskap för myndigheterna för att hålla sig uppdaterade om viktiga händelser och trender i omvärlden och kunna agera vid en kris. Genom omvärldsbevakningen får myndigheterna en bättre möjlighet att i ett tidigt skede höja beredskapen, förbereda relevant och saklig information till allmänheten, delta i pågående debatter i media, bemöta inlägg eller gå ut med korrekt information när felaktiga uppgifter har spridits via medierna eller annan ryktesspridning. RASFF är också en viktig del av omvärldsbevakningen. LÄS MER Om RASFF, se avsnitt Livsmedelsverket Livsmedelsverkets omvärldsbevakning ska stödja eller ge underlag till viktiga beslutsprocesser, så som verkets strategiska planering, risk- och sårbarhetsanalyser och förmågebedömning. Likaså är omvärldsbevakning viktig för årsredovisningen och tertialrapporter om utvecklingen inom verkets fokusområden samt vid krissituationer och andra viktiga händelser eller larmsignaler i omvärlden. Jordbruksverket Jordbruksverkets egen omvärldsbevakning sker regelbundet och omfattar utveckling och händelser inom aktuella ansvarsområden men även inom övrigt nyhetsflöde nationellt som internationellt. Syftet med omvärldsbevakning är att tidigt upptäcka kommande förändringar eller andra faktorer som påverkar verksamhetens förutsättningar och att kunna säkerställa en ständigt utvecklad handlingsförmåga. Omvärldsbevakning inom området farliga ämnen i foder genomförs regelbundet av SVA. När det gäller bevakningen av radioaktiva ämnen genomför Jordbruksverket inte någon egen bevakning. Vid en extraordinär händelse i eller utanför Sverige aktiveras dock omvärldsbevakningen och kontakt tas med övriga berörda myndigheter som t.ex. Strålsäkerhetsmyndigheten. Jordbruksverket har en e-post adress (cvo@jordbruksverket.se) som är officiell mottagare av rapporter från EU och dess medlemmar samt OIE, FAO m.fl. internationella organ. Denna e-postlåda bevakas flera gånger dagligen. Statens veterinärmedicinska anstalt, SVA SVA är en expertmyndighet och experterna inom olika områden svarar för bevakningen inom sina respektive områden. Omvärldsbevakning sker av förändringar och rörelser i vår omvärld, hos samarbetspartners och konkurrenter, marknadsförändringar osv. och är ett viktigt komplement till bevakningen av specialistområden. NATIONELL PLAN FÖR KONTROLLEN I LIVSMEDELSKEDJAN , DEL 3 AV 4 35

36 5 Aktuella händelser och konsekvenser 5.1 Livsmedelsfusk Nya strategier för en effektivare kontroll för att motverka livsmedelsfusk Livsmedelshanteringen är global. Fusk i livsmedelskedjan drabbar såväl konsumenter som företag. Livsmedelsfusk är attraktivt för kriminella organisationer på grund av de låga riskerna för upptäckt, låga straff och betydande vinster. Ofta handlar det om urkundsförfalskning av ursprungscertifikat och laboratorieanalysresultat. Antalet upptäckta fall av livsmedelsfusk ökar och påverkar alla länder i Europa. Förvanskningar av livsmedel innebär också potentiella hälsorisker. Under 2013 års hästköttsskandal var t.ex. köttets spårbarhet obefintlig, eller mycket bristfällig, varför företagen i de flesta fall inte kunde säkerställa att köttet kom från acceptabla hygieniska förhållanden, vilket innebar att köttet inte kunde anses vara säkert som livsmedel. Offentlig livsmedelskontroll är viktig framför allt för att skydda konsumenternas hälsa, men också för att bevaka deras ekonomiska intressen. För att vara framgångsrik behöver livsmedelskontrollen samarbeta med kontrollmyndigheter i och utanför Sverige, men också med andra myndigheter som tull-, polis-, ekobrotts- och skattemyndigheter. Dessutom är samarbete med de olika branscherna i livsmedelskedjan en viktig faktor. Livsmedelsverket har tagit fram en strategi för att förebygga och upptäcka livsmedelsfusk samt redogjort för utförda insatser på området, särskilt insatser som riktar sig till den regionala och kommunala kontrollen. Livsmedelsverket arbetar vidare med följande åtgärder: Livsmedelskontrollen i Sverige har de senaste åren fokuserat mer än någonsin på att upptäcka och motverka fusk och bedrägerier med mat och har sedan ett par år utvecklat sitt arbetssätt. Livsmedelsverkets och kommunernas arbete mot fusk och bedrägerier har blivit mer systematiskt och intensivt än tidigare. Livsmedelsverket har gett en femdagarskurs Att upptäcka och bekämpa livsmedelsbrott som 400 inspektörer genomgått. Kursen ger en grund i metoder och tekniker som är särskilt utformade för att upptäcka och förebygga livsmedelsbrott i den vanliga kontrollen. Vid den nationella kontrollkonferensen som hölls i maj i år var metodutveckling för att upptäcka livsmedelsfusk en av frågeställningarna. Detta arbete har gett resultat genom att flera fall av fusk har upptäcks. Hittills under 2016 har Livsmedelsverkets fuskgrupp bistått kontrollmyndigheterna i ett trettiotal ärenden. Flera åtalsanmälningar har inlämnats. Utveckla livsmedelskontrollen genom att införa ett nytt undersökande synsätt. Nya metoder och arbetssätt behöver etableras för att fånga upp livsmedelsfusk i den ordinarie kontrollen. Syftet är att förebygga och upptäcka fusk för att skydda både konsumenternas intressen och hälsa, t.ex. genom att i högre grad än hittills arbeta med produktkontroll, marknadskontroll och verifierande kontroller (kontroll bakom NATIONELL PLAN FÖR KONTROLLEN I LIVSMEDELSKEDJAN , DEL 3 AV 4 36

37 etiketterna). Vidare genom att i högre grad följa varor och handelsflöden och i större utsträckning bedriva kontroll i tidigare handelsled. En mer medveten omvärldsbevakning behövs också. Utveckla livsmedelskontrollen så att den kan hantera händelser där misstänkt fusk avslöjas och åtgärder ska vidtas. Det kan ske genom att kontrollmyndigheterna utvecklar sina rutiner och förmågor att använda sanktioner effektivt och ändamålsenligt. Syftet är att skydda både konsumenternas intressen och hälsa. Utveckla kontrollmetoden provtagning. Syftet är att förebygga, upptäcka och verifiera oredlighet samt bedrägliga förfaranden för att skydda konsumenternas intressen och hälsa. Utveckla samarbetet med brottsbekämpande myndigheter såsom Ekobrottsmyndigheten, polis, åklagare och Tullverket. Utveckla samarbetet inom Food Fraud Network för snabb informationsspridning då fusk misstänks och/eller konstateras och koordinering av gemensamma insatser. Livsmedelsverket är den nationella kontaktpunkten, Food Fraud Contact Point (FFCP), i Food Fraud Network. En central grupp, livsmedelsfuskgruppen, har etablerats. Gruppen samverkar med och stöttar den lokala och regionala kontrollen i hela Sverige, som i sin tur samlar in och koordinerar kunskap och information samt utför kontrollinsatser vilka är en förutsättning för att motverka livsmedelsfusk. Livsmedelsverket har en funktion: Livsmedelsverkets tipsfunktion för livsmedelsfusk. Funktionen är knuten till livsmedelsfuskgruppen och ska ta emot tips om misstänkta oegentligheter, framförallt från livsmedelsbranschen, men också från allmänheten. Tips kan lämnas skriftligen, per telefon eller per e-post. 5.2 Torka i södra Sverige Vid årsskiftet kom det första larmet om att Öland hade onormalt låga grundvattennivåer. Då båda ledningsnäten för dricksvatten är hopkopplade kunde Borgholm pumpa över vatten till Mörbylånga via en ledning. I Borgholm var man orolig för att det skulle bli vattenbrist inför sommaren och turistinvasionen. I mars stängdes denna vattenledning och Kalmar började transportera dricksvatten till Mörbylånga med tankbil. Transporterna fortgår ännu (1 november 2016). I juni 2016 blev en sjölagd ledning från Kalmar klar som kunde förse hela Öland med dricksvatten. Orsakerna till torkan var en höst med lite regn (2015) som följdes av en snöfattig vinter. De senaste årens förbrukning av grundvatten och andel nyproducerat grundvatten visar även på en negativ vattenbalans. Livsmedelsverket och VAKA var vid två tillfällen varit på plats på Öland för att informeras om läget och diskussioner fördes med såväl producenter som med länsstyrelser och med MSB. Under sommaren och tidig höst 2016 uppmärksammade fler kommuner och aktörer torkan. Exempel på detta är att enskilda brunnar sinat på många håll i södra Sverige och att stora mjölkgårdar i sydost fått nödvatten. Både stora som små aktörer har närmat sig maximal produktion och distribution av drickvatten på grund av torkan och en ovanligt stor förbrukning. Vattendrag har så låga flöden att dricksvattenproducenter är oroliga för att ta NATIONELL PLAN FÖR KONTROLLEN I LIVSMEDELSKEDJAN , DEL 3 AV 4 37

38 ut det råvatten som behövs för produktion. Vissa vattentäkter har minskande grundvattennivåer utan att nått kritiska nivåer och en del har haft för varmt råvatten vilket påverkat vattenkvaliteten. 5.3 Ökning av campylobakterfall på människa Under sommarperioden 2016 rapporterades ca 25 % fler fall av campylobacterios hos människor jämfört med Antalet fall av campylobacterinfektion brukar öka under sensommarmånaderna varje år, visar rapporterna från Folkhälsomyndigheten. Under 2016 har dock antalet personer som blivit sjuka i Sverige varit fler än tidigare år. Totalt har omkring fall rapporterats under juni till september. Det är ungefär fler fall än under sommaren Kyckling och kycklingprodukter är den vanligaste smittkällan för campylobacterios antingen beroende på otillräcklig värmebehandling eller via korskontamination, andra risklivsmedel är bland annat opastöriserad mjölk och kontaminerat vatten. Det finns ett övervakningsprogram för campylobacter i svensk kyckling, med Svensk Fågel som huvudman. Analyserna utförs på SVA. Under samma period som Folkhälsomyndigheten har noterat en ökning av humanfall, så har SVA påvisat Campylobacter i en större andel kycklingar under sommaren 2016 jämfört med de senaste fem åren. 5.4 Mjältbrand i Östergötland Den 13 juli 2016 bekräftades att tre nötkreatur i en köttbesättning dött i mjältbrand på Omberg i Östergötland. Jordbruksverket påbörjade arbetet med att spärra de smittade betesmarkerna och vaccinera djuren i den drabbade besättningen men smittan hann sprida sig till andra besättningar och totalt sex besättningar drabbades i området. För att minska smittspridningen vaccinerades de drabbade besättningarna och även samtliga djur inom ett av Jordbruksverket beslutat vaccinationsområde. SVA har i samarbete med Folkhälsomyndigheten analyserat och sekvenserat DNA från nio av de djur som dött i mjältbrandsutbrottet. Resultatet visar på att det sannolikt rör sig om en och samma ursprungskälla men säger inget om var djuren har smittats. I skrivande stund har 16 djur dött i mjältbrand (15 bekräftade fall) i Östergötland, tre av dessa djur är älgar. De konsekvenser som utbrottet fick var att nötkreatur och får i området vaccinerades mot mjältbrand i enlighet med antagna föreskrifter och viss påverkan på export. När det gäller exporten påverkades inte handeln i stort särskilt mycket men exporten av hudar från nötkreatur och lammskinn stoppades tillfälligt. Nya Zeeland stoppade även en plantskyddsprodukt som innehåller blodmjöl. 5.5 Utbrott av Chronic Wasting Disease (CWD) i Norge I april rapporterade Norge att Chronic Wasting Disease (CWD) påvisats hos en vuxen vildren från Nordfjella. Renen kom från en flock bestående av ca viltlevande djur. NATIONELL PLAN FÖR KONTROLLEN I LIVSMEDELSKEDJAN , DEL 3 AV 4 38

39 CWD är en prionsjukdom som drabbar hjortdjur. Detta är första gången CWD påvisas på ren och det är även det första fallet av CWD i Europa. Sedan det första fallet har ytterligare två fall av CWD hos vildren upptäckts i samma område som tidigare, Dessutom har två fall av CWD hos älg i Tröndelag i Norge upptäckts (fram till oktober 2016). CWD tillhör gruppen transmissibla spongiforma encefalopatier (TSE) och klassas som epizootisjukdom. I Sverige har sjukdomen hittills inte påvisats men det kan inte uteslutas att sjukdomen finns i landet utfördes en övervakning inom EU i enlighet med ett EU-direktiv där hjortdjur äldre än 18 månader undersöktes avseende CWD. Sverige testade 195 rådjur, älgar, dovhjortar och kronhjortar och samtliga var negativa för CWD. Sedan de första fallen av CWD påvisades i Norge i april 2016 har svenska myndigheter arbetat dels för att lägga upp en strategi för övervakning av CWD, dels med att ta fram en beredskapsplan för ett eventuellt svenskt fall av CWD. Myndigheterna har informerat renägare, hjortägare, jägare, slakterier och vilthanteringsanläggningar om sjukdomen. På EU-nivå har fallen i Norge uppmärksammats och lett till att EU-kommissionen har tagit fram ett genomförandebeslut om skyddsåtgärder för att förhindra spridning av CWD från Norge till EU. Skyddsåtgärderna ska tillämpas fram till 31 december Därefter kommer nya beslut att tas baserat på utvecklingen och ett yttrande från Efsa. Beslutet går i korthet ut på att det ska vara förbjudet att föra in levande hjortdjur från Norge till resten av EU, men med vissa undantag för förflyttning av renar från Norge till Sverige respektive Finland. På grund av de stora rörelserna av renar fram och tillbaka över gränsen mellan Norge och Sverige så blir det också förbjudet att föra in levande hjortdjur från norra delen av Sverige till resten av EU. Områden som berörs av förbudet är Norrbottens län, Västerbottens län, Jämtlands län, Västernorrlands län, Älvdalens kommun i Dalarnas län samt Nordanstig, Hudiksvall och Söderhamns kommun i Gävleborgs län. Sverige har infört en förstärkt passiv övervakning av självdöda och sjuka djur och avvaktar Efsa:s rapport och vidare beslut från EU-kommissionen av vilken sorts övervakning som kommer att krävas framöver. 5.6 Fortsatt spridning av afrikansk svinpest i Östeuropa Spridning i Östeuropa har lett till ökat fokus hos kontrollmyndigheter, branscher och djurägare i Sverige. Sedan afrikansk svinpest upptäcktes i Estland, Lettland och Litauen under 2014 har hundratals utbrott rapporterats, framför allt hos vildsvin men också i småskaliga och kommersiella grisbesättningar. Länderna har vidtagit omfattande smittskydds- och bekämpningsåtgärder, men trots detta har fall hos vildsvin och utbrott hos gris fortsatt såväl under 2015 som under Afrikansk svinpest får nu anses vara etablerad i Baltikum och smittspridningen är inte under kontroll. NATIONELL PLAN FÖR KONTROLLEN I LIVSMEDELSKEDJAN , DEL 3 AV 4 39

40 Sannolikheten att sjukdomen ska nå svenska grisar eller vildsvin bedöms som fortsatt förhöjd och hög medvetenhet om hur besättningar kan skydda sig mot sjukdomen behövs därför hos veterinärer, djurhållare och andra som har kontakt med grisbesättningar och vildsvin. Förutom att sjuka grisar och vildsvin kan föra smittan vidare finns smittämnet också i kött, produkter och kroppsvätskor från smittade vildsvin och grisar. Införsel av sådana produkter till Sverige innebär en risk att svenska vildsvin eller grisar smittas och är därför inte tillåten från smittade områden. Det är särskilt viktigt att personer som arbetar med grisar, besöker grisbesättningar eller kommer i direkt eller indirekt kontakt med vildsvin tänker på att vidta åtgärder för att inte föra med sig smitta till Sverige vid besök i Baltikum. Fortsatt goda, löpande smittskyddsrutiner är också av största vikt för att hålla Sverige fritt från afrikansk svinpest. De åtgärder som spridningen hittills lett till är att Jordbruksverket har bett branschen informera sina djurägare och iaktta skärpt uppmärksamhet, t.ex. kopplat till anställda med härkomst från Östeuropa om de åker hem och tar med inhemsk mat tillbaka. Detta för att minska risken för spridning genom matavfall. Grisnäringen har tagit fram informationsmaterial på flera olika språk, bland annat de baltiska språken, med information om hur man minskar risken för smittspridning. En förstärkt samverkan mellan de centrala veterinära myndigheterna, Länsstyrelsen, Naturvårdsverket och jägarorganisationerna har också initierats med syfte att ta fram en handlingsplan inför ett eventuellt första fall av afrikansk svinpest hos vildsvin. Detta gemensamma arbete lanserades vid en workshop som organiserades av SVA, Svenska Jägareförbundet och Jordbruksverket i januari Bristande tillgång till fjäderfävacciner Bristande tillgång till fjäderfävaccincer även 2016 Under 2015 restnoterades flera för fjäderfänäringen viktiga vacciner hos tillverkarna. Detta ledde till att SVA under en längre period inte kunde leverera vacciner mot fjäderfäsjukdomarna koccidios och aviär encephalomyelit (AE, smittsam hjärn- och ryggmärgsinflammation) som båda kan orsaka allvarligt djurlidande och stora ekonomiska förluster. Efter stora ansträngningar lyckades SVA finna alternativa vacciner för leverans till näringen. Under 2016 har leveranserna av de vacciner som tidigare användes mot dessa sjukdomar nu åter kommit igång men är instabila, liksom leveranserna av flera andra för näringen viktiga fjäderfävacciner. Instabila leveranser av vacciner är något som kraftigt ökat i omfattning under senare år och orsakar stor oro i fjäderfänäringen och mycket merarbete för SVA. En ny situation uppstod under sommaren 2016 då vaccinet mot infektiös laryngotrakeit (ILT) som funnits på den svenska marknaden i många år restnoterades. ILT kan orsaka allvarliga sjukdomsutbrott med stort djurlidande, sjukdomen förekommer framförallt i den svenska hobbyhönspopulationen och ett stort antal besättningar vaccinerar. Kommersiella fjäderfä vaccineras inte mot ILT. SVA har arbetat intensivt med att finna något alternativt vaccin men inte lyckats och ett antal hobbyfjäderfäflockar har därför inte fått vaccin. Följderna av detta i form av klinisk sjukdom med mera är ännu okända för SVA. Prognosen är att leveranserna av vaccinet ska komma igång under senhösten NATIONELL PLAN FÖR KONTROLLEN I LIVSMEDELSKEDJAN , DEL 3 AV 4 40

41 5.8 Newcastlesjuka hos värphöns i Skåne Utbrott av newcastlesjuka hos värphöns i Skåne Newcastlesjuka konstaterades den 12 november 2016 på en värphönsgård i Vellinge kommun, Skåne. Anläggningen hade vid tidpunkten för konstaterad smitta ca höns som efter beslut av Jordbruksverket avlivades. Djuren hade visat symptom som kraftigt minskad äggproduktion, och en stor mängd skinnägg i en av djuravdelningarna. Ingen ökad dödlighet bland djuren hade noterats. Jordbruksverket införde restriktioner i området för att undvika smittspridning och på den drabbade gården råder tillträdesförbud. Saneringsarbetet på gården startade parallellt med arbete för att spåra smittan. Ett skyddsområde med tre kilometers radie kring gården och ett övervakningsområde med 10 kilometers radie infördes. I skyddsområdet infördes restriktioner för att förhindra smittspridning. Restriktionerna innebär att utförsel från zonerna till andra länder inom och utanför EU av fjäderfä och kläckägg samt produkter från fjäderfä som inte är värmebehandlade är förbjuden. Infektionen överförs framför allt genom direktkontakt mellan fåglar. Smitta sprids också med redskap, skor, kläder, fordon, damm och fjädrar. Newcastlevirus angriper fåglarnas nervsystem, andningsorgan och tarm. Symtomen på newcastlesjuka kan variera avsevärt och påverkas av virusstam, fåglarnas art, ålder och motståndskraft. 5.9 Sverige har fått officiell scrapiestatus EU har nu godkänt Sveriges ansökan om försumbar risk för scrapie vilket bland annat innebär att det från och med den 8 september 2016 åter är möjligt för får- och getägare att sälja sina djur inom EU. Den försumbara risken är på nationell nivå och omfattar alla landets får- och getbesättningar. Scrapie har bara påvisats i Sverige vid ett tillfälle 1986, däremot har det förekommit fall av atypisk scrapie Nor98 men denna variant av scrapie är sporadisk och drabbar typiskt enstaka äldre djur och är av liten betydelse. Från januari 2015 hamnade de svenska fåroch getägarna i ett läge där de inte kunde uppfylla nya reglerna. Det var i princip helt stopp för utförsel då godkännande av Sveriges ansökan enligt de nya reglerna drog ut på tiden. Av EU-länderna är det bara Österrike och Finland som hittills har samma officiella status som Sverige. Jordbruksverket ansvarar för Sveriges officiella kontrollprogram enligt de nya EU-reglerna för scrapie. Den officiella statusen innebär stora lättnader för svenska får- och getägare som vill exportera sina djur och/eller handla med dem inom gemenskapen. Kraven för att ta in djur till Sverige kommer i princip var desamma som tidigare eftersom Sverige för att behålla sin status behöver ha fortsatt strikta krav vid import. Det finns behov av att fortsätta övervakningen av sjukdomen men antalet djur som undersöks kan minskas jämfört med tidigare. NATIONELL PLAN FÖR KONTROLLEN I LIVSMEDELSKEDJAN , DEL 3 AV 4 41

42 6 Utredningar och större förändringar 6.1 Översyn av kontrollförordningen EU-kommissionen inledde under 2010 en översyn av förordning (EG) nr 882/2004 och presenterade ett förslag till en ny kontrollförordning våren Översynen ingår i ett större paket där det också ingår en översyn av reglerna om växtskadegörare respektive djurhälsa. I översynen ingår att förenkla och anpassa texten i kontrollförordningen, inklusive reglerna om avgifter, samt hur direktiv 96/23/EG (restsubstanser och veterinärmedicinska preparat) och direktiv 91/496/EEG och 97/78/EG (veterinära gränskontrollen) kan integreras i kontrollförordningen. Därtill föreslås att en del nya områden ska omfattas av förordningen, t.ex. kontroller av växtskadegörare och animaliska biprodukter. EU:s medlemsländer deltar i förhandlingarna och har vid flera tillfällen lämnat synpunkter på förslaget och vilka förändringar som man anser behöver göras. Förordningen kommer fortsätta att vara av horisontell karaktär men inom vissa områden, exempelvis när det gäller kontroller av livsmedel av animaliskt ursprung och gränskontroll blir det ytterligare regler utöver de bestämmelser som kommer att finnas i kontrollförordningen. Livsmedelsverket och Jordbruksverket lämnar underlag till Näringsdepartementet för arbetet med förordningen. Genomförandet av kontrollförordningen förväntas medföra arbete för de svenska myndigheterna också exempelvis när det gäller förändringar som behöver göras i den svenska lagstiftningen och i vägledningar. Förändringarna kommer också att återspeglas i den nationella planen för kontrollen i livsmedelskedjan. 6.2 En trygg dricksvattenförsörjning Dricksvattenutredningens direktiv, L2013:02, beslutades av regeringen den 18 juli Utredarens uppgift var att gå igenom dricksvattenområdet, från råvatten till tappkran för allmänt dricksvatten. Utredaren lämnade ett slutbetänkande den 26 april Syftet med utredningen var att identifiera nuvarande och potentiella utmaningar för en säker dricksvattenförsörjning i landet, på kort och lång sikt, och i förekommande fall föreslå lämpliga åtgärder. Den övergripande utgångspunkten var klimatförändringarnas förväntade effekter på dricksvattenförsörjningen. Direktiven tog fasta på ett antal områden för utredningen att belysa och vid behov lämna förslag inom. En uppdaterad analys av klimatförändringarnas framtida effekter på dricksvattenförsörjningen i Sverige utarbetades, vilka risker förändringarna medför och samhällets sårbarhet och möjlighet att hantera effekterna på vattenkvalitet och tillgång till dricksvatten. Utredaren analyserade i vilken utsträckning och med vilken kvalitet kommunerna gör sårbarhetsanalyser i relation till förväntade klimatförändringar. Den samordningsroll kring dricksvattenförsörjningen som Livsmedelsverket tilldelats av regeringen har utvärderats. Kontrollen av dricksvatten inklusive råvattenkvaliteten kartlades och förslag lämnades på hur kontrollen på effektivast möjliga sätt bör organiseras och samordnas. Skyddet av vattentäkter behandlades av utredningen. I det ingick bl.a. att processen för och tillämpningen av regelverket om inrättande av vattenskyddsområden kartläggs. Frågor om krisberedskapen i dricksvattenförsörjningen belystes och förslag lämnades till hur kommunerna och länsstyrelserna kan NATIONELL PLAN FÖR KONTROLLEN I LIVSMEDELSKEDJAN , DEL 3 AV 4 42

43 utveckla sin generella kompetensförsörjning, långsiktiga planering och krisberedskap. Likaså behandlades skyddet mot olyckor och sabotage liksom den nationella vattenkatastrofgruppen VAKA. I vilken utsträckning dricksvattenproducenterna fullgör sina skyldigheter att reinvestera i och underhålla infrastrukturen belystes. Svenska myndigheters ansvar beträffande material i kontakt med dricksvatten redovisades i ett delbetänkande i juli 2014 och under 2016 har en strategiutvecklats under Boverkets ledning. Genom tilläggsdirektiv till dricksvattenutredningen gavs utredaren i uppdrag att analysera ett antal ytterligare frågeställningar i den del som rör skyddet av allmänna vattentäkter. Utredaren ger förslag om att det bör finnas en skyldighet att se över om befintliga områden har ett adekvat skydd. Vidare ska förutsättningarna för en utfasning av den generella tillståndsplikt för användning av växtskyddsmedel i vattenskyddsområden, som i dag finns i Naturvårdsverkets föreskrifter, ses över. Utredningen har lämnat två delrapporter. Material i kontakt med dricksvatten myndighetsroller och ansvarsfrågor, SOU 2014:53 samt Klimatförändringar och dricksvattenförsörjning, SOU 2015:51, del 1 och 2. En delaspekt som har lyfts fram i uppdraget till dricksvattenutredningen gäller den frågeställning som rör hur svenska myndigheters ansvar bör fördelas då det gäller material i kontakt med dricksvatten. Bakgrund och förslagen till ansvarsfördelning beskrivs i den första delrapporten. Regeringen gav under 2016 Boverket uppdrag att samordna och utforma en informationsplattform i samverkan med Livsmedelsverket och Kemikalieinspektionen. Dricksvattenutredningen lämnade i det senare delbetänkandet en uppdaterad analys av klimatförändringarna i Sverige under återstoden av detta sekel, med de risker för dricksvattenförsörjningen som kan förutses. Det gäller en rad pågående och framtida effekter på vattenförekomster, berednings- och distributionssystem för dricksvatten. Delbetänkandet utgör ett kunskaps- och planeringsunderlag, som i slutbetänkandet 2016 följdes upp med utredningens samlade överväganden och förslag. 6.3 Den offentliga kontrollen av primärproducenter Livsmedelsverket och Jordbruksverket fick hösten 2015 ett gemensamt uppdrag att analysera om livsmedels- och foderkontrollen i primärproduktionen uppfyller de krav som ställs i kontrollförordningen, särskilt när det gäller kraven att kontrollen ska vara riskbaserad, genomföras regelbundet och så ofta som det är lämpligt samt att den ska utföras på ett effektivt, enhetligt och ändamålsenligt sätt. I uppdraget ingår också att analysera om och i så fall under vilka förutsättningar som den offentliga livsmedelskontrollen kan samordnas med de tvärvillkorskontroller som är kopplade till EU:s jordbruksstöd samtidigt som livsmedelskontrollen ska vara riskbaserad. NATIONELL PLAN FÖR KONTROLLEN I LIVSMEDELSKEDJAN , DEL 3 AV 4 43

44 Även möjligheten att i högre grad än idag samordna den offentliga kontrollen av livsmedel och foder ska undersökas. Som en del i analysen ska jämförelse göras med hur kontrollen utförs i några andra EU-länder. Vid behov ska myndigheterna föreslå de förändringar man anser behövs för att kontrollen ska överensstämma med kraven i kontrollförordningen och utreda konsekvenserna av förslagen. Arbetet ska genomföras i dialog med länsstyrelserna och uppdraget redovisades den 1 december Strategi för kontroll av internethandel I regleringsbrevet för 2016 fick Livsmedelsverket i uppdrag att arbeta för en effektiv kontroll av internethandel (e-handel) med livsmedel med särskilt fokus på e-handel med kosttillskott. Uppdraget genomfördes i dialog med berörda kontrollmyndigheter och branschen, och kunskap har inhämtats om hur andra EU-länder arbetar med e-handelskontroll. Särskild vikt har lagts vid vilka åtgärder Livsmedelsverket önskar vidta för att samordna, vägleda och stödja kontrollen på området. E-handeln har ökat kraftigt de senaste åren och det finns branschprognoser att närmare en fjärdedel av alla livsmedel säljs via internet inom tio år. Pilotprojekt hos kontrollmyndigheterna i Stockholm och Uppsala har visat att % av verksamheterna som säljer livsmedel via internet inte står under livsmedelskontroll. På riksnivå innebär en sådan utveckling att det kommer att finnas ett ständigt ökande antal livsmedel på marknaden som inte kontrolleras och där uppgifter om spårbarhet saknas. Livsmedelsverket menar att det behövs en strategi för samordning och effektivisering av kontrollen av e-handel. Den strategi som verket föreslagit inom ramen för regeringsuppdraget har, inklusive resursberäkning, redovisats i en rapport till Näringsdepartementet i oktober Strategin omfattar: 1. En nationell funktion för övervakning av e-handel Istället för att varje enskild lokal kontrollmyndighet måste ha tekniskt utbildade inspektörer för att söka efter livsmedelsförsäljning på internet som möjligen kan ha verksamhet i deras kommun, bör övervakning kunna ske centralt och nationellt. Samordningsvinsten skulle bli större och kompetensen samlas på ett ställe. Kontrollmyndigheterna har i dagsläget svårt att genomföra denna övervakning bl.a. eftersom verksamhet inte täcks av den ordinarie finansieringen via kontrollavgifter och teknisk kompetens och utrustning för att till exempel spåra anonym livsmedelsförsäljning saknas. 2. Internationellt samarbete Livsmedelsverket fortsätter att utveckla deltagandet i nordiska och europeiska myndighetsnätverk och i kommissionsarbetsgruppen. NATIONELL PLAN FÖR KONTROLLEN I LIVSMEDELSKEDJAN , DEL 3 AV 4 44

45 3. Nationellt samarbete Livsmedelverket fortsätter att bygga och förstärka nätverk med ett antal myndigheter och intresseorganisationer på nationell nivå. Den samrådsgrupp med intressenter från lokala kontrollmyndigheter som bildats under arbetet med uppdraget föreslås bli ett permanent stöd till Livsmedelsverkets övervakningsfunktion. 4. Kompetensutveckling Övervakningsfunktionen bör av kunskaps- och samordningsskäl ha nära kopplingar till verkets arbete med kosttillskott och arbetet med EU:s varningssystem för osäkra livsmedel och foder (RASFF) samt EU:s system för adminstrativt stöd och samarbete mellan livsmedelsmyndigheter i kontrollen (AAC). Funktionen behöver utrustas med effektiva verktyg för att hänga med i utvecklingen på e-handelsområdet. Metod- och kunskapsutveckling och omvärldsbevakning är viktiga komponenter. 6.5 Uppdrag om att förstärka kontrollsystemen och redligheten när det gäller fisk och fiskprodukter från Östersjöområdet som omfattas av Sveriges undantag från EU:s gränsvärden för dioxin och PCB I livsmedelskontrollen har flera fall av livsmedelsfusk och smuggling upptäckts. I dessa fall har fet fisk från Östersjön som omfattas av undantaget från EU:s gränsvärde för dioxin och PCB och som bara får säljas inom Sverige eller exporteras till Lettland eller Finland, sålts till andra EU-länder. I det regeringsuppdrag som Livsmedelsverket fått anges att verket ska utföra en analys av grundorsakerna till varför utförsel av denna fisk förekommer. Analysen skall även omfatta frågan om varför denna fisk har visat sig vara felmärkt. För att kunna förbättra de kontroller som görs i hela fiskekedjan och stärka samarbetet mellan kontrollmyndigheterna görs en nulägesanalys för att få en tydlig bild över hur kontrollkedjan ser ut. Analysen ska belysa eventuella luckor i kontrollen och identifiera problemens dignitet samt se över hur kontrollen är organiserad. Slutsatser från analysen ska sedan användas för att föreslå förbättringar och former för ökat samarbete mellan olika kontrollmyndigheter. Genom att identifiera vilka myndigheter som är behöriga att utföra kontroll och vilka kontrolluppgifter som ska utföras i olika delar av fiskkedjan underlättas dialogen mellan myndigheterna och eventuella brister i kontrollen blir lättare att upptäcka och korrigera. I projektet ingår även att se över behovet av att införa ytterligare krav på märkning av den fisk som släpps ut på den svenska marknaden. Med bättre märkning ökar möjligheterna för svenska konsumenter att kunna följa Livsmedelsverkets kostråd gällande fet fisk från Östersjöområdet. Med en korrekt märkning och bättre dokumentation, samt med Hav- och vattenmyndighetens kommande spårbarhetssystem som lanseras i januari 2017, är bedömningen att livsmedelskontrollens möjligheter att spåra fiskpartier kommer att öka. NATIONELL PLAN FÖR KONTROLLEN I LIVSMEDELSKEDJAN , DEL 3 AV 4 45

46 6.6 Uppdrag att verka för digitalt först för en smartare livsmedelskedja Jordbruksverket har fått i uppdrag av regeringen att vara utvecklingsmyndighet för livsmedelskedjan. Uppdraget ska genomföras i nära sammarbete med Livsmedelsverket. Målsättningen med uppdraget är att förbättra tillgängliggörandet av information för ökad tillväxt i livsmedelskedjan. Syftet är att skapa förutsättningar för nya digitala tjänster och lösningar så att målet om ökad tillväxt i livsmedelskedjan kan nås. Jordbruksverket har under året genomfört en idéeinsamling och presenterat nio åtgärdsförslag. Bland åtgärdsförslagen finns att göra en förstudie som i första steget ska kartlägga hur digitala hjälpmedel inom livsmedelskontrollen kan öka effektivisering, enhetlighet, effektiv uppföljning och styrning till nytta för alla aktörer. Jordbruksverket, Livsmedelsverket, SKL och länsstyrelserna bör delta. 6.7 Nationellt varningssystem för livsmedel I regleringsbrevet för 2016 fick Livsmedelsverket i uppdrag att utveckla ett nationellt varningssystem för livsmedel. För livsmedel som utgör eller kan antas utgöra en risk för människors hälsa ska Livsmedelsverket utreda och utveckla ett nationellt varningssystem för ökat informationsutbyte och samarbete mellan kontrollmyndigheterna. I uppdraget ingår även att utreda och, om lämpligt, vidta övriga åtgärder som behövs för att motverka och förhindra att livsmedel som inte är säkra släpps ut på marknaden. Uppdraget ska genomföras i samråd med berörda myndigheter och ska redovisas till Näringsdepartementet senast den 1 februari I utredning hittills har framkommit att det kan finnas förutsättningar för att skapa ett nationellt varningssystem i form av en svensk del i de EU-gemensamma systemet för snabba varningar, RASFF. Den information som är nödvändig att skicka med meddelanden om osäkra livsmedel på nationell nivå är densamma som vid internationella meddelanden och kan hanteras i det webbaserade irasff-systemet. Systemet tillhandahålls och underhålls av U-kommissionen. Där skulle svenska myndigheter kunna bli användare och skapa och motta meddelanden på nationell och EU-nivå. I samarbete med ett urval andra kontrollmyndigheter kommer Livsmedelsverket att testa irasff systemets nationella del och analysera behovet av utbildning för berörda myndigheter. Resultatet kommer att redovisas i slutrapporten till regeringen senast den 1 februari Förslag om eventuella andra lämpliga åtgärder för att förhindra spridning av icke säkra livsmedel på marknaden kommer redovisas samtidigt. 6.8 Åtgärder för att främja export till länder utanför EU Livsmedelsverket har i uppdrag att främja export av livsmedel och jordbruksprodukter. Exportstrategin ska tas i beaktande i arbetet med att främja livsmedelsexport och uppdraget ska redovisas till Näringsdepartementet senast den 31 januari NATIONELL PLAN FÖR KONTROLLEN I LIVSMEDELSKEDJAN , DEL 3 AV 4 46

47 Regeringens uppdrag om främjande av export har resulterat i att Livsmedelsverket har ökat sitt fokus på arbete med framför allt godkännanden för export till tredje land. Vid export till länder utanför EU ställer vissa länder specifika krav som ska uppfyllas av Sverige som land och/eller den specifika anläggningen. Sådana krav gäller oftast vissa specifika animaliska livsmedel, såsom kött av gris, nöt eller fjäderfä. Ett vanligt krav är att varorna ska åtföljas av ett intyg som Livsmedelsverket och myndigheterna i det land som exporten ska gå till har kommit överens om. I vissa fall kan landet kräva att Sverige först ska godkännas som exportland, samt i vissa fall även att exportanläggningarna ska godkännas och listas. Vid godkännande av Sverige för export är det vanligt att landet genomför inspektioner i Sverige för att utvärdera hur livsmedelskontrollen fungerar. Ibland genomför landet ytterligare inspektioner av anläggningar som ansökt om exporten för att bedöma om de tillämpar EU-lagstiftningen samt de särskilda krav som eventuellt ställs på exporten. Eftersom de särskilda kraven för export ofta gäller animaliska livsmedel bedrivs kontrollen i sådana fall av Livsmedelsverket, men det förekommer även att anläggningar som ska exportera står under en kommunal kontrollmyndighets kontroll. Export till tredje land innebär att landet kan ställa särskilda krav på Sverige, anläggningen eller sändningen i fråga, som kan avvika från kraven i Sveriges och EU:s livsmedelslagstiftning. Men även en väl fungerande ordinarie livsmedelskontroll är normalt en förutsättning för att svenska anläggningar ska godkännas för export av vissa livsmedel och för att enskilda sändningar ska accepteras. För att kunna skriva under exportintyg för exporterande anläggningar behöver myndigheten t.ex. bedriva exportkontroll och ibland inspektera enskilda sändningar, vara insatt i relevant lagstiftning och ha kännedom om djurhälsosituationen i landet och kontrollprogram för djursjukdomar. NATIONELL PLAN FÖR KONTROLLEN I LIVSMEDELSKEDJAN , DEL 3 AV 4 47

48 7 Revision av kontrollmyndigheter Genom förordning (EG) nr 882/2004 ställs krav på att den offentliga kontrollen i landet ska revideras. Dels ska kontrollmyndigheterna, enligt artikel 4.6, utföra interna revisioner eller låta utföra externa revisioner. Därutöver ska EU göra revisioner i medlemsstaterna enligt artikel 45. Syftet med revisionerna är att granska och utvärdera om kontrollmyndigheternas planering och praktiska genomförande av planer resulterar i att målen i förordning (EG) nr 882/2004 uppfylls. Offentlig kontroll ska genomföras regelbundet och så ofta som det är lämpligt. Den ska vara riskbaserad, ändamålsenlig, rättssäker och ge effekt. Syftet med revisionerna är även att ständigt förbättra livsmedelskontrollen. Resultaten från revisionerna används bl.a. för att utveckla och förbättra den offentliga kontrollen. På uppdrag av regeringen finns sedan 2013 en nationell samrådsgrupp med uppgift att: Ge stöd och råd till kontrollmyndigheter som utför eller låter utföra revision av sina offentliga kontroller i livsmedelskedjan. Diskutera gemensamma kompetensutvecklingsåtgärder och metodutveckling. Vara en plats för informations- och erfarenhetsutbyte samt ge möjlighet att lyfta fram goda exempel. Samrådsgruppen är sammansatt av representanter för länsstyrelserna, SKL samt ytterligare en representant för de kommunala myndigheterna, Generalläkaren, Jordbruksverket och Livsmedelsverket. Gruppen leds av Livsmedelsverket. Sverige deltar även aktivt i ett EU-nätverk för revision av kontrollmyndigheter. Livsmedelsverket Livsmedelsverket ansvarar för att samordna, upprätthålla och utveckla revisionssystemet inom livsmedelsområdet. Inom livsmedelsområdet utför länsstyrelserna och Livsmedelsverket revisioner av kommunernas livsmedelskontroll, ofta med fokus på kontrollen av ett eller flera kontrollområden och ett sakområde eller anläggningstyp, t.ex. HACCP vid mejeri, temperatur vid restaurang, information i butik. Då medverkar sakkunniga inom det sakområde eller anläggningstyp som revideras. Livsmedelsverket utför också revisioner av länsstyrelsernas livsmedelskontroll i primärproduktionen samt av Livsmedelsverkets egen kontrollverksamhet (internrevisioner). Livsmedelsverket utför även revision av Generalläkarens livsmedelskontroll. Genom detta revisionssystem uppfyller kontrollmyndigheterna kravet på att revisioner ska utföras. Livsmedelsverket sammanställer årligen resultatet från alla utförda revisioner och rapporterar detta vidare till EU-kommissionen, samt ger återkoppling till de myndigheter som utför revisioner. Livsmedelsverket publicerar dessutom årligen en fylligare nationell rap- NATIONELL PLAN FÖR KONTROLLEN I LIVSMEDELSKEDJAN , DEL 3 AV 4 48

49 port som innehåller analyser baserade på revisionsresultat. Revisionsresultaten används för att förbättra kontrollen t.ex. genom stöd och ledning. Jordbruksverket Inom de områden där Jordbruksverket är behörig myndighet genomför Jordbruksverkets internrevisionsenhet revisioner av den offentliga kontrollen. I uppdraget ingår att granska och utvärdera om de offentliga kontroller som genomförs är effektiva och lämpliga för att uppnå målen med förordning (EG) nr 882/2004. Inom ramen för internrevisionens arbete genomförs även rådgivande arbete vars syfte är att stödja verksamheten med analyser, utvärderingar och råd i olika frågor. Jordbruksverkets instruktion (2009:1464) ändrades så att fr.o.m får Jordbruksverket, inom sitt verksamhetsområde, på begäran av en länsstyrelse utföra sådana revisioner som avses i artikel 4.6 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 882/2004 av länsstyrelsernas kontrollverksamhet, där bestämmelsen tillämpas eller har gjorts tillämplig enligt nationell rätt. Omfattning av revisionsuppdrag och praktiska frågor kring samordning m.m. sker i dialog med berörda myndigheter. Den inledande inriktningen är fortsatt att så långt möjligt och lämpligt, samordna revisionerna med de som Livsmedelsverket utför. Länsstyrelserna Länsstyrelserna genomför revisioner av de lokala kontrollmyndigheternas kontroll samt följer upp genomförda åtgärder och att åtgärderna varit effektiva. Länsstyrelserna, kommunerna och SVA genomför även interna revisioner av sin verksamhet. Kommunerna Flera kommuner har påbörjat samarbete, i olika konstellationer, för att utföra revision av varandras kontroll. Den nationella revisionsgruppen har diskuterat hur detta formella revisionsarbete kan inlemmas i det nationella revisionssystemet. Gruppen har redovisat ett förslag på detta i en PM daterat Förslaget kommer att behandlas i Nationell samrådsgrupp för revision under LÄS MER Om revisionssystemet, se kapitel 4 i del 4 av den nationella kontrollplanen. NATIONELL PLAN FÖR KONTROLLEN I LIVSMEDELSKEDJAN , DEL 3 AV 4 49

50 8 Ständiga förbättringar 8.1 Inledning Kontrollmyndigheterna vidtar ständigt åtgärder för att utveckla och förbättra den offentliga kontrollen, beredskapsplaner och hantering vid krissituationer. Som underlag för de ständiga förbättringarna används bl.a.: utvärderingsresultat från myndigheternas rapportering av resultat från kontroll och övervakning, den samlade rapporteringen av kontrollen i livsmedelskedjan och resultat från revisioner, resultat från DG SANTE F:s revisioner av den offentliga kontrollen och också tredjelands-revisioner, erfarenheter från gemensamma kontroll- eller beredskapsprojekt eller övrigt samarbete mellan myndigheter, erfarenheter från aktuella händelser, omvärldsbevakning och kännedom om nya faror, ny eller ändrad riskvärdering, myndigheternas risk och sårbarhetsanalyser, förändringar i t.ex. lagstiftning, organisation eller ansvarsfördelning, hänsyn tas också till synpunkter från branschorganisationer, företag och konsumenter. Utveckling av offentlig kontroll och krisberedskap i livsmedelskedjan förutsätter kvalitets- och utvecklingsarbete inom varje myndighet. Samarbetet behövs också mellan myndigheterna i alla led och aktiviteter i livsmedelskedjan. Sedan 2016 finns en specifik metod framtagen för myndighetsgemensam utvärdering (MGU-metoden) av samordnad hantering av utbrott av smittsamma djursjukdomar. Metodhandboken förvaltas av Jordbruksverket och har utvecklats genom finansiering av 2:4 anslag från MSB. Den syftar till att öka den gemensamma förmågan och långsiktigt uppnå största möjliga samhällsnytta. Processerna för att identifiera och genomföra förbättringar kan variera mellan områden och myndigheter och kan resultera i olika hanteringsåtgärder, t.ex.: nya mål och prioriteringar, kontrollprojekt eller fokusområden, utveckling av IT-stöd, vägledande dokument eller gemensamma strategier, NATIONELL PLAN FÖR KONTROLLEN I LIVSMEDELSKEDJAN , DEL 3 AV 4 50