Allmän rapport om Europeiska unionens verksamhet 2010

Transkript

1 ISSN Allmän rapport om Europeiska unionens verksamhet 2010 Europeiska kommissionen

2 Europeiska unionen km Açores (PT) Reykjavík Ísland Madeira (PT) Canarias (ES) Guadeloupe (FR) Martinique (FR) Suomi Finland Norge Oslo Paramaribo Suriname Helsinki Helsingfors Sverige Stockholm Tallinn Rīga United Kingdom Danmark Baile Átha Cliath Dublin Rossija R. Brussel Bruxelles Belgique France Berlin Luxembourg Česká republika Wien Schweiz Liechtenstein Bern Suisse Österreich Svizzera Ljubljana Lisboa Monaco Bosna i Beograd Hercegovina 1049 Bryssel BELGIEN Allmän rapport om Europeiska unionens verksamhet 2010 antogs av Europeiska kommissionen den 16 februari 2011 under referensnummer SEK(2011) Omslagsbild: Corbis s cm ISBN doi: /58059 Luxemburg: Europeiska unionens publikationsbyrå, 2011 Europeiska unionen, 2011 Kopiering är tillåten med angivande av källan. För användning eller kopiering av foton måste tillstånd erhållas direkt från copyrightinnehavarna. Printed in Belgium Tryckt på papper som blekts utan elementärt klor (ecf) Pris (exkl. moms) i Luxemburg: EUR 7 Srbija Crna Priština Gora Kosovo Podgorica Roma Tiranë * UNSCR 1244 Skopje P.J.R.M. Tunis El Djazâir Yerevan Bulgaria (Azər.) Iran София Sofia Ankara Türkiye Αθήναι Athinai Alger El Maghreb Azərbaycan Haїastan България Ελλάδα Ellada Rabat Sakartvelo Tbilisi Bucureşti Shqipëria Europeiska kommissionen Publikationer Chişinău România Sarajevo Città del Vaticano Moldova Budapest Magyarország Hrvatska San Marino Allmän rapport om Europeiska unionens verksamhet 2010 Generaldirektoratet för kommunikation Slovensko Bratislava Zagreb Italia Madrid España Kyïv Ukraїna Praha Luxembourg Qazaqstan Warszawa Polska Deutschland Slovenija Andorra Minsk Belarus' Amsterdam Paris Portugal Vilnius Nederland België Moskva Latvija Lietuva København London Réunion (FR) Brasil Eesti Éire Ireland Guyane (FR) Tounis Malta Valletta EU:s medlemsstater Member states of the European Union (2011) Candidate countries Kandidatländer Κύπρος Kypros Kibris Λευκωσία Lefkosia Lefkosa Libnan Beyrouth Souriya Dimashq Iraq

3 Allmän rapport om Europeiska unionens verksamhet 2010

4 InnehÅllsförteckning Förord 4 1 På väg mot återhämtning 6 Ekonomisk återhämtning och förbättrad styrning 8 Stöd till medlemsstater i nöd 9 Stärkt ekonomiskt styre 12 Finans och konkurrens i allmänhetens tjänst 16 Den nya finansiella tillsynsstrukturen 16 Reformering av finanslagstiftningen 17 Utformningen av konkurrenspolitiken 19 Global återhämtning och internationellt samarbete 21 Europa 2020-strategin Smart och hållbar tillväxt för alla 22 Utnyttja Europas potential de sju flaggskeppen 23 Nystart för den inre marknaden 30 2 En agenda för medborgarna: Människan i centrum för EU:s politik 34 Frihet, säkerhet och rättvisa för människor i EU 36 Medborgarnas Europa rättvisa, grundläggande rättigheter och medborgarskap 38 Inrikes frågor öppenhet och säkerhet i Europa 44 Medborgardeltagande och lösningar på dagliga problem 49 Tjänster 49 Hälsa och konsumentskydd 51 Fördelarna med en rättvis marknad 54 Sociala rättigheter 56 Utbildning och kultur 58 Civilskydd 60 Passagerarrättigheter och transport 60 3 Energi, klimat och miljö 64 Energi 66 Energiinfrastruktur 67 Energieffektivitet 68 Förnybara energikällor och tekniker 69 Kärnenergi 71 Internationella relationer och trygg energiförsörjning 71 En effektiv marknad 72 Klimatåtgärder 73 Från Köpenhamn till Cancún 75 Resultaten från Cancún 76 2

5 Miljö 77 Biologisk mångfald 77 Miljöhållbarhet 78 Hållbar användning av naturresurser och hav 79 4 EU i världen 84 Främja multilateral styrning 86 Stärka strategiska allianser 87 Stärka fred, säkerhet och mänskliga rättigheter 91 Handel att bedriva världsomspännande handel 95 Utvidgning 99 Europeiska grannskapspolitiken 102 Insatser vid humanitära kriser 103 Utvecklingssamarbete Att göra EU mer demokratiskt, effektivt och ansvarigt 110 Genomförandet av Lissabonfördragets strategi 112 EU-institutionerna 113 Europaparlamentet 113 Projektet Europa Europeiska rådet 114 Rådet 114 EU-KOMMISSIONEN 115 De nationella parlamenten 118 Europeiska unionens domstol 119 Europeiska ekonomiska och sociala kommittén 121 Regionkommittén 121 Europeiska ombudsmannen 122 Andra institutioner 122 Byråer 122 Effektivitet och insyn 123 Smart lagstiftning 123 Hantering av kvaliteten på lagstiftningen under hela policycykeln 124 Genomförandet av EU-lagstiftningen ska förbättras 125 Skydd av Europeiska unionens ekonomiska intressen och bedrägeribekämpning 126 Ökad insyn 128 EU:s budget kronologisk översikt Allmän rapport 2010 innehå llsförteckning

6 Förord År 2010 var ett av de händelserikaste åren i Europeiska unionens historia. Året överskuggades av statsskuldskrisen som drabbade euroområdet. Utvecklingen var inte alltid lätt att förutse. Många gånger sattes EU verkligen på prov och exceptionella åtgärder fick sättas in. Att EU red ut stormen är ett bevis för den handlingskraft som finns i EU-länderna och för solidariteten mellan dem. Statsskuldskrisen har visat att EU-länderna i dag är mer beroende av varandra än någonsin. Ett problem som drabbar ett EU-land kan snabbt spridas till andra länder, och de åtgärder som vidtas av ett lands regering påverkar direkt de möjligheter som står till buds för andra regeringar, både i och utanför euroområdet. Därför har EU snabbt reagerat med åtgärder för att konsolidera finanserna konsolideringen i sig har inte varit slutmålet, utan snarare ett sätt att garantera tillväxt, arbetstillfällen och välstånd i framtiden. De misstag som begåtts tidigare kan undvikas med hjälp av beslut som påverkar alla EU-länders framtida agerande. Europeiska unionen År 2010 godkändes stödpaketen för Grekland och Irland, vilket garanterade eurons stabilitet. Det stödpake t på 750 miljarder euro som beslutades i maj och löftet om en permanent krisfond från och med 2013 har varit avgörande. Samtliga EU-länder är nu ense om att man måste försöka undvika att hamna i en liknande situation i framtiden. Därför har EU-kommissionen lagt fram förslag till lagstiftning om en ny form av ekonomisk styrning. Förhoppningsvis kommer den monetära unionen snart att åtföljas av den ekonomiska union som borde ha skapats för länge sedan. Tillsynen över finansmarknaderna och regleringen på detta område har också skärpts. För ett år sedan skulle få ha trott att det redan den 1 januari 2011 skulle finnas ett nytt system för övervakning av finansmarknaderna i EU. Enligt min mening är detta ett av de bästa exemplen på att EU verkligen förmår anpassa sig till förändringar. Om man blickar framåt är det uppenbart att 2011 blir avgörande för hur framtidens EU kommer att se ut. Också under det kommande året måste man satsa på åtgärder för ekonomisk återhämtning. Konsolidering av finanserna, strukturreformer och åtgärder som främjar tillväxten måste prioriteras. En central del av den nya strategin är den nya europeiska terminen, som innebär striktare regler för de offentliga finanserna genom en förstärkt stabilitets- och tillväxtpakt, i kombination med en effektiv ekonomisk samordning. Den ekonomiska terminen är tillsammans med kommissionens förslag om ekonomisk styrning, som förhoppningsvis kommer att antas före sommaren ett stort steg framåt i hanteringen av ekonomiska frågor i EU. Oavsett om det gäller energi eller innovation, den digitala agendan eller utbildning, näringsliv eller miljö, måste den ekonomiska tillväxten i EU stimuleras. Vi kan inte återgå till de obalanser som rådde före krisen. För att förtroendet ska återställas och nya arbetstillfällen skapas krävs det nya former av tillväxt. Kommissionen kommer att lägga fram förslag på alla dessa områden, så att EU har en strategi på medellång sikt som uppföljning till de åtgärder som vidtagits för att hantera krisen på kort sikt. 4

7 Under det gångna året har en debatt om hur EU kan investera sina resurser på bästa sätt tagit fart. Jag anser att EU ska satsa på åtgärder som hjälper medlemsländernas ekonomier att växa och som ger upphov till nya arbetstillfällen. Pengarna måste investeras i åtgärder som ger största möjliga utdelning och inom områden som främjar tillväxt och bidrar till EU:s mål. Utgifternas kvalitet bör vara en måttstock för alla. EU måste kunna erbjuda ett mervärde och konkreta fördelar för alla som bor här. Fördelarna med den inre marknaden måste komma både privatpersoner och företag till del. Konsumenterna måste erbjudas ett bättre skydd och företagen i EU måste ha möjlighet att konkurrera på rättvisa villkor i andra länder. Det måste också finnas en inre marknad för människors rättigheter och värderingar i EU. Ett grundläggande mål är att skapa ett område med frihet, säkerhet och rättvisa. Kommissionen arbetar målmedvetet för att genomföra handlingsplanen för Stockholmsprogrammet, i synnerhet när det gäller asylfrågor och laglig och olaglig migration. Det är nu viktigare än någonsin att EU får en starkare ekonomisk och politisk ställning i världen. När de strategiska partnerskapen under 2000-talet byggs upp bör EU ta tillfället i akt att forma sin egen framtid. Jag ser med stor förväntan fram emot att EU ska få ett inflytande i den globala politiken som motsvarar dess ekonomiska tyngd. EU har partnerländernas blickar på sig de förväntar sig att EU ska agera samfällt, inte som 27 enskilda länder. Inrättandet av den europeiska utrikestjänsten är ett stort steg framåt när det gäller att skapa en samstämmig politik för yttre åtgärder. Kommissionen bidrar nu till att ge EU större tyngd, såväl inom G20 som när det gäller utvecklingsagendan och strävan efter att nå millennieutvecklingsmålen. År 2010 har EU satsat på åtgärder som verkligen är av betydelse för människorna. För att lyckas med detta har EU-institutionernas arbetssätt ändrats markant. Jag har haft förmånen att leda ett nytt kommissionärsteam. Det första året har varit tufft, men jag kan med stolthet konstatera att kommissionen har haft en central roll när det gäller att lotsa EU genom den ekonomiska krisen och utforma de politiska åtgärder som varit nödvändiga. De förslag som kommissionen lagt fram har legat till grund för diskussionerna i Europeiska rådet och för de viktiga strategiska beslut som stats- och regeringscheferna har fattat. Europeiska rådet är numera en egen EU-institution med en ständig ordförande. Detta är en välkommen utveckling, som ger de 27 EU-länderna en stabil och konsekvent representation. I och med att Europaparlamentet har fått utökade befogenheter har EU under de kommande åren de robusta institutionella ramar som behövs för att EU ska gå starkare ur krisen. I denna rapport beskrivs EU:s verksamhet under 2010 i detalj. Jag hoppas rapporten ska uppmuntra till diskussion om vårt arbete. José Manuel Barroso 5 Allmän rapport 2010 FORORD

8 Kapitel 1 På väg mot återhämtning

9 EU-institutionerna har under året vidtagit energiska åtgärder för att lösa problemen med den ekonomiska stabiliteten i EU. EU tog med kraft itu med de omedelbara hoten mot Irlands och Greklands offentliga finanser och eurons stabilitet. EU reagerade snabbt och beslutsamt för att lösa de många problem som uppstod under året och för att bidra till stabilisering på kort sikt. Sedan började man arbeta på bred front med att konsolidera finanserna på medellång sikt och reformera den budgetära och ekonomiska övervakningen. Den snabba utformningen och genomförandet av först ett krispaket med en lånefacilitet till Grekland och därefter ytterligare tillfälliga finansiella stödmekanismer för euroområdet som helhet gav Grekland möjlighet att börja sanera sina nationella finanser. Senare under året gjorde samma snabba respons det möjligt att tygla de risker som uppstod till följd av Irlands akuta ekonomiska svårigheter. Åtgärder vidtogs även för att inrätta en permanent europeisk stabilitetsmekanism som skulle kunna tas i drift Parallellt med detta infördes nya kontroller av finanssystemet, som är utformade för att förhindra att de problem som har orsakat de senaste två årens kris uppstår igen. Samtidigt arbetade EU med internationella partner för att vidta gemensamma åtgärder för en global ekonomisk styrning som kan förstärka tillväxten och stabiliteten, främja handeln och garantera lika villkor. Vid Europeiska rådets möte i juni enades EU-ledarna följaktligen om EU-kommissionens förslag om ett tioårigt program för att skapa en hög och hållbar tillväxt. Detta program, Europa 2020-strategin ( 1 ), som grundas på de politiska riktlinjer som kommissionens ordförande José Manuel Barroso i slutet av 2009 stakade ut för den nya kommissionen, kommer att maximera EU:s tillgångar (inte minst inre marknaden) och rusta unionen för att nå framgång i en snabbt föränderlig värld. Medlemsstaterna uppmanas att engagera sig helhjärtat i strategin, som lyfter fram särskilda åtgärdsområden för att omsätta ambitionerna till resultat. I anslutning till Europa 2020-strategin finslipas och uppdateras nu EU:s strategi för handel, näringsliv, konkurrens och den inre marknaden. Alla politikområden från sysselsättning till miljö, från medborgerliga rättigheter till sammanhållning omfokuseras för att se till att alla människor i EU gynnas av fördelarna.

10 Ekonomisk återhämtning och förbättrad styrning Såsom händelserna under året så tydligt visade kan händelser i en medlemsstat påverka alla de övriga. För att återställa den ekonomiska jämvikten i hela EU var det därför nödvändigt att stödja de medlemsstater som var i störst behov av hjälp. EU:s solidaritetsprincip kom till ett mycket konkret uttryck i form av gemensamma åtgärder för att stabilisera de nationella finanserna genom att tillhandahålla kredit. Till svar på de problem som först Grekland och därefter euroområdet i stort ställdes inför inrättade EU snabbt mekanismer för att tillhandahålla nödvändig utlåning, kombinerade med stränga politiska villkor för att få ekonomierna på fötter igen. På så sätt återställdes förtroendet för euroområdets offentliga finanser och stärktes eurons trovärdighet. Samtidigt främjades ansvarstagandet, inte minst i de medlemsstater vars skulder ökar, och länderna vidtog egna kraftiga insatser för att konsolidera sina offentliga finanser. EU-kommissionens topprioriteringar för närvarande är ekonomisk styrning, den inre marknaden, innovation, industripolitik och arbetstillfällen. José Manuel Barroso, den 14 oktober Dessa händelser och de föreslagna lösningarna skapade även ett ökat samförstånd mellan medlemsstaterna och EU-institutionerna. Det blev uppenbart att man, för att kunna trygga EU:s och EU-medborgarnas framtid, var beroende av att medlemsstaterna fick ett fastare grepp om hur de bör sköta sina nationella ekonomier. Därför vidtog EU åtgärder för att stärka och modernisera den ekonomiska styrningen inom euroområdet och EU i stort, genom att öka samordningen av finans- och strukturpolitiken och genomföra reformer, inklusive en skärpt övervakning av konkurrenskraften. En arbetsgrupp med Europeiska rådets ordförande Herman Van Rompuy som ordförande lade fram ett antal rekommendationer och krävde att reglerna i stabilitets- och tillväxtpakten och för en återhållsam budgetpolitik skulle efterlevas bättre. EU agerade även för att skärpa reglerna för Ekonomiska och monetära unionen (EMU), bland annat genom en närmare övervakning av de nationella budgetplanerna, och skärpta påföljder mot medlemsstater som för en oansvarig finanspolitik. Europeiska unionen Tysklands förbundskansler Angela Merkel (till höger) och Frankrikes president Nicolas Sarkozy (till vänster) tillsammans med Greklands premiärminister Georgios Papandreou. Grekland var det första medlemslandet som fick krisstöd från EU. 8

11 Stöd till medlemsstater i nöd EU vidtog åtgärder för att trygga den finansiella stabiliteten, först genom det villkorade ekonomiska stödet till Grekland och därefter genom mekanismerna för euroområdet och EU i stort. I maj gavs Grekland särskilt tillgång till tillfällig finansiering, eftersom landet inte kunde få finansiering från marknaden till överkomliga räntor på grund av investerarnas rädsla för att landet skulle kunna råka ut för betalningsstörningar. Genom en överenskommelse ( 2 ) mellan medlemsstaterna (och Internationella valutafonden, IMF samt Europeiska centralbanken, ECB) tillhandahölls 110 miljarder euro. Överenskommelsen grundades på stränga villkor, ett omfattande och ambitiöst program för strukturreformer och kontinuerlig övervakning. Paketet skyddar Grekland så att landet inte behöver söka finansiering på marknaden i upp till två år, och därefter förväntas landet återgå till marknadsbaserad finansiering. EU agerade mycket snabbt och tillhandahöll finansiellt stöd i form av en garanti inom tio dagar från Greklands begäran. Det snabba tillhandahållandet av stödet var ännu mer anmärkningsvärt med tanke på att EU-fördragen inte uttryckligen innehåller instrument för att hantera sådana extrema situationer. Euroområdets ledare blev tvungna att snabbt inrätta en helt ny finansiell räddningsmekanism med fullständig respekt för såväl EU-lagstiftningen som medlemsstaternas lagstiftningar. Kommissionen spelade en framträdande roll i utformningen och antagandet av räddningspaketet och samlade de bilaterala bidragen till ett gemensamt lån, samt förhandlade om villkoren med de grekiska myndigheterna. Vårt engagemang är tydligt. Euroområdets stats- och regeringschefer står klara att göra vad som behövs för att säkra euroområdets stabilitet som helhet. Herman Van Rompuy, Bryssel den 16 december Hur EU hjälpte Grekland och Irland I maj tillhandahöll EU och IMF 110 miljarder euro för Grekland. I december gjordes 85 miljarder euro tillgängliga för Irland av EU, medlemsstaterna i euroområdet, Danmark, Storbritannien och Sverige, IMF och Irlands statskassa och nationella pensionsreservfonder. AP / Reporters Till svar på en mer utbredd oro för spridningseffekterna inom euroområdet samlades samtliga EU-institutioner och medlemsstater till ett möte helgen den 7 9 maj för en mer generell och ännu ambitiösare insats. Resultatet blev två nya tillfälliga stödmekanismer för medlemsstaterna. Totalt 500 miljarder euro tillhandahölls, i form av en stabiliseringsmekanism på 60 miljarder euro för alla medlemsstater, som förvaltas av kommissionen (den europeiska finansiella stabiliseringsmekanismen), och en mellanstatlig lånefacilitet på 440 miljarder euro för euroländerna (den europeiska finansiella stabiliseringsfaciliteten), som förvaltas av ett finansiellt företag som inrättats särskilt för detta syfte ( 3 ). Ytterligare 250 miljarder euro från IMF kompletterade beloppet. Detta unika treåriga stabiliseringsprogram, som tillhandahålls på stränga villkor, garanterar ytterst effektivt tillfälligt stöd till euroländer som drabbas av kraftiga ökningar av obligationsräntorna. Tack vare gemensamma insatser från EU:s sida kunde man begränsa riskerna i samband med de akuta ekonomiska problemen i Irland. De åtstramningsåtgärder som infördes ledde till omfattande protester bland befolkningen. 9 Allmän rapport 2010 På väg mot återhämtning

12 Den nya tillfälliga mekanismens detaljer Den europeiska finansiella stabiliseringsmekanismen består av maximalt 60 miljarder euro och förvaltas av kommissionen, som använder EU-budgeten för att ta upp lån på finansmarknaderna för att sedan låna ut dessa medel till en medlemsstat som har svårigheter. Den europeiska finansiella stabiliseringsfaciliteten kan tillhandahålla upp till 440 miljarder euro för att hjälpa euroländer som riskerar att råka ut för betalningsstörningar av sin offentliga skuld. Mekanismen utgörs av ett specialföretag som kommer att emittera en egen skuld för att kunna tillhandahålla lån om något av länderna i euroområdet ställs inför allvarliga finansiella svårigheter. Facilitetens skuld kommer att garanteras av medlemsländerna i euroområdet, samt av Sverige och Polen, som frivilligt erbjöd sig att delta. I slutet av november begärde den irländska regeringen finansiellt stöd, som föranleddes av att landet stött på nya svårigheter med att finansiera sina lån. Efter intensiva samråd enades rådet, kommissionen och Europeiska centralbanken (ECB) om att det var motiverat att ge stöd till Irland för att säkra den finansiella stabiliteten i EU och euroområdet. De erbjöd stöd inom ramen för den europeiska finansiella stabiliseringsmekanismen och den europeiska finansiella stabiliseringsfaciliteten, vilket var första gången dessa mekanismer användes. Lånen och de tillhörande villkoren fastställdes av finansministrarna i början av december ( 4 ). Lånen kommer att tillhandahållas på grundval av ett program som EUkommissionen och IMF i samarbete med ECB har förhandlat fram med de irländska myndigheterna. Programmet, som består av tre pelare, omfattar en översyn av Irlands banksystem, återställande av den finansiella hållbarheten inbegripet korrigering av landets för stora underskott till år 2015, samt strukturreformer för att främja sysselsättningen. EU:s stöd (inbegripet bilaterala lån) uppgår till 45 miljarder euro av ett paket på sammanlagt 85 miljarder euro. ECB upprätthöll sin viktigaste styrränta till historiska nivåer under hela året, tillsammans med vissa exceptionella åtgärder för att säkra en effektiv överföring av de mycket låga räntorna till ekonomin, och i sista hand till priserna. Via ett program för värdepappersmarknaderna kunde ECB köpa offentliga och privata obligationer inom euroområdet, för att garantera djupet och likviditeten i de segment i den statliga obligationsmarknaden som var drabbade av störningar, med målsättningen att se till att överföringsmekanismen började fungera ordentligt igen. INFLATION OCH RÄNTESATSER % Europeiska centralbankens styrränta (inlåning) Inflation Källor: EU-kommissionen och Europeiska centralbanken. AP / Reporters ECB:s ordförande Jean-Claude Trichet underströk upprepade gånger att euron kan stå emot turbulensen, och räntorna behölls på rekordlåga nivåer. 10

13 Samtidigt inledde flera av medlemsländerna konsolideringsåtgärder för att minska budgetunderskotten och återställa finansiell hållbarhet inom den gemensamma ram som EU:s stabilitets- och tillväxtpakt utgör. EU:s solidaritet med medlemsstaterna måste motsvaras av ansvarstagande från deras sida. Stabiliseringsmekanismernas stränga villkor förutsätter att förmånstagaren tar sitt ansvar och minskar de offentliga utgifterna och inför reformer som får landets finanser på fötter igen. Vid Europeiska rådets möte i oktober kom man överens om att medlemsstaterna ska inrätta en ständig mekanism för krislösning i syfte att garantera hela euroområdets finansiella stabilitet. Europeiska rådets ordförande samrådde med rådets medlemmar om smärre ändringar av fördraget. Till följd av detta kom Europeiska rådet vid sitt möte i december fram till att fördraget skulle ändras för att möjliggöra inrättandet av den europeiska stabilitetsmekanismen. Denna ska ersätta den europeiska finansiella stabiliseringsmekanismen och den europeiska finansiella stabiliseringsfaciliteten under Den ska aktiveras genom en gemensam överenskommelse mellan euroområdets medlemmar, i situationer där eurons stabilitet som helhet är i fara. De föreslagna fördragsändringarna Följande stycke ska läggas till i artikel 136 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt: 3. De medlemsstater som har euron som valuta får inrätta en stabilitetsmekanism som ska aktiveras om det är oundgängligt för att trygga hela euroområdets stabilitet. Beviljande av erforderligt finansiellt stöd enligt mekanismen kommer att vara föremål för strikta villkor. TILLVÄXT OCH KRIS BNP-tillväxt, faktisk årlig förändring (%) är prognoser 10 Kina 5 0 USA EU Japan Källa: EU-kommissionen. 11 Allmän rapport 2010 På väg mot återhämtning

14 Eurons värde var stabilt under turbulensen Eurons fundament är starka. Den medför låg inflation, en jämn bytesbalansställning och stöd till en god ekonomisk tillväxt och den är valutareserv i stora delar av världen. Euron motstod den press den utsattes för under året, trots en viss volatilitet i växelkursen. Euron var följaktligen aldrig i farozonen. Det uppstod ingen eurokris. Svårigheterna uppstod genom att enskilda medlemsstater i euroområdet inte höll ordning på sina offentliga finanser eller ökade sin konkurrenskraft. Stärkt ekonomiskt styre Krisen har avslöjat brister i efterlevnaden av reglerna för budgetdisciplin, och man har inte lyckats se till att medlemsstaterna för en sund ekonomisk politik som inriktas på konkurrenskraft. Under året arbetade Europaparlamentet, rådet och kommissionen därför med att utforma en ny struktur för att råda bot på dessa skadliga brister. De enades om principen att inrätta följande: Ett starkare, striktare och bredare övervakningssystem, som omfattar budgetpolitik, makroekonomisk politik och strukturpolitik, samt bristande konkurrenskraft. Systemet kommer att spegla den europeiska ekonomins oberoende, som är ett centralt koncept. En resultattavla med indikatorer planeras för att redan i ett tidigt skede upptäcka stora och ökande skillnader, vilket kommer att föranleda rekommendationer om hur de kan åtgärdas som i sin tur backas upp av effektiva genomförandemekanismer. Detta nya arrangemang kommer att främja strukturreformer, innovation och handel, som är nödvändiga faktorer för att återställa en hållbar och välbalanserad tillväxt i EU och skapa arbetstillfällen för framtiden. Estlands anslutning till euron Att Estland fick rätt att ansluta sig till Euroområdet visar att euron fortfarande är en lockande valuta. Landets begäran att få införa den gemensamma valutan godtogs av EU i juni, och därmed kunde Estland bli den sjuttonde medlemmen i euroklubben i januari Estlands ekonomi är sund, och landet uppfyller kraven för medlemskap i euroområdet. Inflationen och räntorna har hållits låga. Landet registrerade ett budgetunderskott på 1,7 procent av BNP förra året, väl under EU:s gräns på 3 procent. Statsskulden var också låg bara 7,2 procent av BNP. Den estniska ekonomin är mycket flexibel, och även om landet inte är immunt mot krisen har det under nästan tjugo år visat att det kan fungera och anpassa sig till en fast växelkurs. En expertutvärdering av förslagen till nationella budgetar som kallas den europeiska planeringsterminen, eftersom den kommer att genomföras under första halvåret varje år. Från och med 2011 kommer medlemsstaterna att lägga fram sina stabilitets- och konvergensprogram inför kommissionen så att denna kan kontrollera att de är förenliga med stabilitets- och tillväxtpaktens regler. För att se till att de nödvändiga uppgifterna håller lämplig kvalitet har man enats om nya befogenheter att kontrollera medlemsstaternas statistik. Vid översynen kommer man också att beakta planer för att främja konkurrenskraft och införa nödvändiga strukturreformer. Resultatet kommer att bli ökad ekonomisk insyn och en mer samordnad budgetering, vilket även kommer att vara till nytta för medlemsstaterna när de planerar, diskuterar och godkänner sina nationella budgetar. I praktiken ska den europeiska planeringsterminen samordna processerna inom ramen för stabilitets- och tillväxtpakten med de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken. Den ska omfatta budgetdisciplin, makroekonomisk stabilitet och strategier för att främja tillväxt i enlighet med Europa 2020-strategin. Xinhua / Belga Estlands finansminister Jürgen Ligi med ett symboliskt euromynt vid en ceremoni i Bryssel. En förstärkning av de viktigaste reglerna för Ekonomiska och monetära unionen (EMU). Här handlar åtgärderna om att skärpa stabilitets- och tillväxtpakten, öka tonvikten på försiktig finanspolitik på medellång sikt, och lägga mer vikt vid att kontrollera skuldbördan. Påföljder kommer att införas för de medlemsstater som för en finanspolitik som inte är förenlig med den europeiska dimensionen. I en resolution om långsiktigt hållbara offentliga finanser från maj påpekar även Europaparlamentet att det är nödvändigt att kontrollera skuldbördan. 12

15 Lagstifta för bättre ekonomisk styrning I september lade kommissionen fram ett omfattande paket med lagstiftningsåtgärder för att förstärka den ekonomiska styrningen i EU och euroområdet. Syftet med åtgärdspaketet är att bredda och förstärka övervakningen av finanspolitiken, den makroekonomiska politiken och strukturreformerna. En ny genomförandemekanism införs även för medlemsstater som inte följer reglerna. Fyra av de sex förslagen handlar om finanspolitiska frågor, bland annat en omfattande reform av stabilitets- och tillväxtpakten så att påföljder blir den normala konsekvensen när länderna inte lever upp till sina åtaganden. Två andra förordningar syftar till att upptäcka och hantera makroekonomiska obalanser inom EU och euroområdet. En förordning om förstärkning av stabilitets- och tillväxtpaktens ( 5 ) förebyggande funktion, för att se till att medlemsstaterna för en försiktig finanspolitik under goda tider för att bygga upp nödvändiga besparingar för dåliga tider. Övervakningen av de offentliga finanserna kommer att grundas på försiktig finanspolitik, och kommissionen kan utfärda en varning i händelse av större avvikelser. En förordning som förstärker paktens korrigerande roll ( 6 ) så att skuldutvecklingar kan följas mer ingående och förfarandet för för stora underskott kan inledas om ett land avviker från den utstakade vägen. Medlemsstater vars skuldbörda överstiger 60 procent av BNP ska vidta åtgärder för att minska skulden i en tillfredsställande takt. I förordningen fastställs att en skuldkvot på över 60 procent av BNP ska anses minska i tillfredsställande takt om differensen till referensvärdet på 60 procent av BNP under de senaste tre åren har minskat med en tjugondel per år. Förfarandet vid alltför stora underskott kan inledas vid avvikelser. En förordning om effektiv övervakning av de offentliga finanserna i euroområdet ( 7 ), som backar upp ändringarna i pakten med en ny uppsättning gradvisa finansiella påföljder för de medlemsstater som ingår i euroområdet. När det gäller förebyggande åtgärder ska en räntebärande deposition bli följden av avsevärda avvikelser från principen om en försiktig finanspolitik. I den preventiva delen ska en räntebärande deposition på 0,2 procent av BNP gälla efter ett beslut om att ett land anses ha ett alltför stort underskott. Detta omvandlas till böter om medlemsstaten inte följer rekommendationen att korrigera underskottet. För att garantera tillämpningen föreslås en mekanism med omvänd röstning vid införandet av sanktioner. Detta innebär att kommissionens förslag om en sanktion kommer att anses som antaget om inte rådet avslår det med kvalificerad majoritet. Ett direktiv om krav på medlemsstaternas budgetramverk ( 8 ) kommer att garantera att paktens mål avspeglas i de nationella budgetramverken (inklusive system för räkenskaper, statistikframtagning, prognosmetoder, regler för de offentliga finanserna, budgetförfaranden och finanspolitiska kopplingar med lokala eller regionala myndigheter). Medlemsstaternas specifika behov och preferenser respekteras, men direktivet fastställer villkor som de nationella budgetramverken måste följa för att säkerställa minimikvalitet och förenlighet med EU:s regler. En förordning om förebyggande och korrigering av makroekonomiska obalanser ( 9 ), varigenom förfarandet för alltför stora obalanser införs som ett nytt element i EU:s ekonomiska övervakningsram. Denna regelbundna bedömning av riskerna för obalanser kommer att ge kommissionen möjlighet att genomföra en fördjupad granskning av medlemsstater som befinner sig i riskzonen. För medlemsstater med allvarliga makroekonomiska obalanser, inbegripet obalanser som äventyrar den ekonomiska och monetära unionens funktion, kan rådet anta rekommendationer och inleda ett förfarande vid alltför stora obalanser. Medlemsstaten i fråga måste då lägga fram en plan för korrigerande åtgärder som kommer att granskas av rådet, som sedan fastställer tidsfrister för de korrigerande åtgärderna. Upprepad underlåtenhet att vidta korrigerande åtgärder kommer att medföra böter. 13 Allmän rapport 2010 På väg mot återhämtning

16 En förordning om verkställighetsåtgärder för att korrigera alltför stora makroekonomiska obalanser i euroområdet ( 10 ). I förordningen fastställs att om en medlemsstat i euroområdet upprepade gånger bryter mot rådets rekommendationer till åtgärder vid alltför stora makroekonomiska obalanser måste den betala en årlig bot som uppgår till 0,1 procent av medlemsstatens BNP. Ett beslut om böter kan endast förkastas genom en omröstning med kvalificerad majoritet ( omvänd röstning, se ovan). Endast medlemsstater i euroområdet får delta i omröstningen. Den europeiska planeringsterminens funktionssätt I den nya expertutvärderingen av förslagen till nationella budgetar kommer medlemsstaterna och kommissionen att granska de makroekonomiska resultaten lika väl som hur EU ligger till i förhållande till de fem mål som fastställts i Europa 2020-strategin: främja sysselsättningen, främja forskningen, minska utsläppen av växthusgaser, öka utbildningsnivåerna, främja social integration. Den första europeiska planeringsterminen kommer att starta i januari Den kombinerar budgetdisciplinen i stabilitets- och tillväxtpakten med strukturreformerna i Europa 2020-strategin och en ny mekanism för att förhindra makroekonomiska obalanser. Syftet med planeringsterminen är att tillhandahålla politisk vägledning och förebyggande budgetövervakning redan i planeringsskedet, då dessa frågor är som viktigast. Budgetpolitiken kommer att diskuteras på EU-nivå innan budgetarna beslutas på nationell nivå. Cykeln kommer att inledas i januari med en årlig tillväxtundersökning som utarbetas av kommissionen och innehåller en översyn av de ekonomiska problemområdena. Rapporten diskuteras sedan av Europeiska rådet tidigt på våren. Därvid ska de viktigaste ekonomiska problem som EU står inför identifieras, och det ska läggas fram strategiska råd för EU och euroområdet. Med beaktande av denna vägledning kommer medlemsstaterna att lägga fram sina budgetstrategier på medellång sikt i sina nationella stabilitets- och konvergensprogram. Samtidigt kommer de att utarbeta nationella reformprogram med åtgärder för att stärka politiken inom områden som sysselsättning och social integration. Alla dessa program kommer att läggas fram samtidigt i april. Kommissionen kommer därefter att utvärdera medlemsstaternas politiska program och om den anser att de föreslagna politiska åtgärderna är tillräckliga rekommendera att rådet utfärdar landsspecifika politiska riktlinjer. Varje år i juli kommer Europeiska rådet och ministerrådet att lägga fram strategiska råd innan medlemsstaterna slutför sina budgetar för det kommande året. En viktig följd av planeringsterminen är att regeringarna ser över sina nationella reformer inom relaterade politikområden. Genom att uttala sitt stöd för planeringsterminen har medlemsstaterna angivit att de är beredda att ta ansvar för denna förutsättning för framgång. Stabilitetspakten handlar inte bara om att straffa medlemsstaterna eller rätta till tidigare misstag. Vi får inte förlora det mer övergripande målet ur sikte, dvs. en ökad och hållbar strukturell tillväxttakt i EU, samt de allmänna ekonomiska resultaten. Dessa mål står också i fokus för Europa 2020-strategin [ ]. Svaret till dem som är rädda för att den finanspolitiska åtstramningen kommer att begränsa den ekonomiska tillväxttakten är starkare åtgärder för att rätta till de underliggande strukturella faktorer som försämrar våra ekonomiska resultat. Herman Van Rompuy i ett tal till Europaparlamentet den 24 november Samtidigt som kommissionen tillämpade de befintliga reglerna fortsatte den sin rutinövervakning av medlemsstaternas finanser. Under 2010 inledde man förfarandet vid alltför stora underskott för 24 länder som bröt mot reglerna, och krävde att dessa skulle korrigera situationen med alltför stora underskott. Medlemsstaternas ökade budgetsatsningar spelade en avgörande roll för bibehållandet av en godtagbar ekonomisk verksamhet och tillväxt. För att till fullo kunna utnyttja EU:s konkurrensfördelar är det emellertid viktigt att medlemsstaterna nu genomför strukturreformer som stöder den privata efterfrågan och leder till innovativ tillväxt. 14

17 EU:s akuta åtgärder förhindrade en kollaps Under 2009 satsade EU-27 9,3 procent av sin BNP på att rädda banksystemet från en krasch under finanskrisen. Under året har kommissionen fortsatt att godkänna nationella statsstöd till banker om den ansåg att det behövdes för att åtgärda en allvarlig störning i den nationella ekonomin. Sådana tillfälliga stöd till banker ger dem möjlighet att upprätthålla tillräckliga lån till företag i den reala ekonomin och bidrar till att stabilisera finansmarknaderna genom att underbygga förtroendet. De villkor som satts garanterar samtidigt att konkurrensen inte snedvrids. Mellan oktober 2008 och juli 2010 godkände kommissionen medlemsstaternas krisåtgärder för banksektorn på en total maximal volym på miljarder euro. Garantisystem och tillfälliga ingrepp står för över tre fjärdedelar av den volymen, och uppgår till miljarder euro. Mellan augusti 2008 och juli 2010 godkände kommissionen rekapitaliseringsåtgärder på sammanlagt 546 miljarder euro. Under samma period godkände kommissionen åtgärder för att lindra effekterna av värdeminskade tillgångar och likviditetsåtgärder på sammanlagt 558 miljarder euro. Den ram för exceptionellt statligt stöd som infördes i början av krisen för att lindra trycket på den reala ekonomin har förlängts med ett år genom ett kommissionsbeslut i december, på nya villkor. Så snart tillväxten kommer igång kommer exitstrategier att införas så att alla medlemsstater minskar stödet vilket kommer att ske på ett differentierat sätt alltefter de varierande nationella ekonomiska och budgetrelaterade omständigheterna. Man insåg att medlemsstaternas ekonomier inte kommer att återfå sin dynamik eller konkurrensfördel om de blir alltför beroende av stöd från regeringarna. Målet är att alla medlemsstater från 2011, när den ekonomiska återhämtningen förväntas ha fått upp farten, kommer att föra en restriktivare finanspolitik för att främja en hållbar tillväxt. Finanssektorns stegvisa frikoppling från statligt stöd har redan börjat. Detta sker genom att villkoren för nya statliga garantier blivit strängare sedan juli Bland annat har avgiften ökat och de tunga garantianvändarna granskas noggrannare avseende deras ekonomiska livskraft. Från och med den 1 januari 2011 måste alla banker i EU som utnyttjar statligt stöd i form av kapitaltillskott eller åtgärder för att lindra effekterna av värdeminskade tillgångar lämna in en omstruktureringsplan. 15 Allmän rapport 2010 På väg mot återhämtning

18 Finans och konkurrens i allmänhetens tjänst Den ekonomiska krisen avslöjade stora brister i finanssektorns lagstiftnings- och tillsynsramar. För att rätta till detta har djupgående och omfattande reformer genomförts för att se till att finanssektorn är en tillförlitlig partner i den framtida ökningen av EU:s välstånd och för att skydda människor och företag som har förlitat sig på bankerna. En förutsättning för att EU ska kunna förbli konkurrenskraftigt är att unionen skapar en stark finanssektor, där bankerna, och inte skattebetalarna, i förväg betalar för att täcka riskerna för sina misslyckanden. Sunda statsfinanser och ansvarsfulla finansmarknader är en förutsättning för det förtroende och den ekonomiska kraft som krävs för en hållbar tillväxt. Den viktigaste förändringen i det här sammanhanget är inrättandet av en ny tillsynsstruktur, som består av tre EU-myndigheter med bindande befogenheter över EU:s finanssektor, samt inrättandet av en europeisk systemrisknämnd ( 11 ). För att se till att banker med problem blir sunda har EU utfört stresstester av deras förmåga att motstå framtida chocker. I sin konkurrenspolitik har EU skapat en noggrann avvägning mellan beviljande av statligt stöd enligt stränga villkor för att stödja återhämtningen, samtidigt som man ser till att det inte uppstår snedvridningar på marknaden. Den nya finansiella tillsynsstrukturen Den finansiella tillsynen fick en genuin europeisk dimension under året för att spegla de förhållanden som råder för de flesta finansinstituten och marknaderna på EU-nivå. Reformen av den finansiella tillsynen är unik för EU ingen annanstans i världen har en sådan tillsynsram inrättats. Den nya tillsynsramen, som antogs i november, stärker tillsynen över finanssektorn och minskar riskerna, vilket innebär att EU blir ekonomiskt tryggare och mer attraktivt för investerare. För att finansmarknaderna ska vinna allmänhetens och investerarnas förtroende och tillit behöver tillsynsmyndigheterna tillräckligt med information och befogenheter för att kunna agera redan i ett tidigt skede när det uppstår problem. EU har därför utformat och enats om en gemensam strategi för en samlad och konsekvent tillsyn av finansinstitut över gränserna. EU-myndigheterna har utrustats med nya och långtgående befogenheter. Man har också enats om en europeisk tillsynsstruktur som motsvarar medlemsstaternas och EU:s intressen och framför allt de europeiska medborgarnas, konsumenternas och investerarnas intressen. De nya myndigheterna har befogenheter att avgöra tvister mellan nationella finansiella tillsynsmyndigheter och förbjuda riskabla finansiella produkter och verksamheter. Om de nationella tillsynsmyndigheterna underlåter att agera har de nya myndigheterna även befogenhet att direkt påföra beslut för finansinstituten i syfte att korrigera överträdelser av EUrätten. Uppmärksamheten kommer att inriktas på svaga punkter på finansmarknaderna, och landsrapportering kommer att införas. 16

19 Den nya strukturen består av följande delar: Tre europeiska tillsynsmyndigheter har inrättats för banksektorn, försäkringssektorn och värdepappershandeln. Dessa mikroekonomiska tillsynsorgan ersätter EU:s befintliga system med rådgivande kommittéer, och kommer att ha tillräckliga befogenheter för att garantera en sund tillsyn inom EU, även av stora gränsöverskridande bankkoncerner. De kommer att bidra till en gemensam regelbok, lösa tvister mellan nationella tillsynsmyndigheter, övervaka att EU-rätten tillämpas korrekt och ingripa i krissituationer. Ett helt nytt makrofinansiellt tillsynsorgan inrättades för att övervaka hot mot den finansiella stabiliteten. Den nya Europeiska systemrisknämnden kommer att ledas av ECB:s ordförande. Den ska löpande övervaka hot mot EU:s ekonomi och erbjuda makroprudentiell tillsyn över EU:s finanssystem, vilket saknades i det gamla systemet. Reformering av finanslagstiftningen Reformen av finanssektorn var nödvändig för att se till att finansinstituten inte bara övervakas på lämpligt sätt, utan även regleras noggrant. Finanskrisen visade att avsaknaden av en effektiv lagstiftning skapade incitament för finansinstituten att ta överdrivet stora risker för att göra vinst på kort sikt. Det inbördes förhållandet mellan finansinstituten ledde till systemeffekter med allvarliga följder för hela sektorn. Situationen förvärrades ytterligare av bristen på lagstiftning, eftersom en lämplig lagstiftning hade gjort det möjligt att avveckla banker på ett ordnat sätt utan att äventyra den finansiella stabiliteten. Följande åtgärder vidtogs bland annat för att förbättra lagstiftningen och ansvarsskyldigheten inom sektorn för finansiella tjänster: Européerna är fortsatt hjälpsamma Européerna är fortsatt positivt inställda till ekonomisk samordning mellan medlemsstaterna, och sju av tio svarande anser att en skärpt politik för finansindustrin är det bästa sättet att undvika en ytterligare kris. Detta var två av resultaten av Europaparlamentets andra undersökning om den ekonomiska krisen, som utfördes av opinionsinstitutet TNS Sofres i augusti september Ett direktiv för att reglera förvaltningen av alternativa investeringsfonder ( 12 ): Hedgefonder och riskkapitalfonder kommer inte längre att kunna vara verksamma i ett rättsligt tomrum utanför tillsynsmyndigheternas räckvidd. De nya reglerna tillåter marknadsföring av fonder, men på strikta villkor och med noggrann övervakning och tillsyn av riskerna. Nya krav för marknaden för OTC-derivat ( 13 ) för att undvika skadlig spekulation, med skyldighet att använda central clearing, registrering av handel och kontroller av blankning. En arbetsgrupp undersöker effekterna av s.k. naken blankning av kreditswappar på statsskulden. 17 Allmän rapport 2010 På väg mot återhämtning

20 Kommissionen har också vidtagit en rad olika åtgärder för att reformen av finanssektorn inte ska förlora fart och för att utvidga reformernas omfattning. Dessa förslag och samråd omfattar följande: En handlingsplan från kommissionen ( 14 ) så att banker i svårigheter antingen kan återställas utan statligt stöd, eller gå i konkurs utan att skada banksystemet i stort. Mekanismerna kommer att finansieras genom avgifter eller skatter på finansinstitut. Under finanskrisen tillhandahöll medlemsstaternas regeringar offentligt stöd till finansinstitut till ett belopp på 16,5 procent av EU:s BNP. Stödet var nödvändigt för att säkra stabiliteten i finanssystemet, men det innebar en mycket tung börda för skattebetalarna. Ett samråd om kreditvärderingsinstitut. Målsättningen är att se över den rättsliga ramen mot bakgrund av oron för att finansinstitut och institutionella investerare kan förlita sig alltför mycket på externa kreditbetyg och inte göra tillräckliga interna kreditriskbedömningar, vilket kan leda till volatila marknader och instabilitet i finanssystemet. Ett samråd om paketerade investeringsprodukter för icke-professionella investerare, som syftar till att öka skyddet för kunderna och föreslå möjliga åtgärder för att förbättra insynen i och jämförbarheten mellan investeringsprodukter samt se till att försäljningen alltid styrs av effektiva regler. Ett samråd ( 15 ) om konjunkturutjämnande kapitalbuffertar för banker, för att dämpa svängningarna i det finansiella systemet genom att ge bankerna möjlighet att utnyttja reserver som sparats ihop under ekonomiskt gynnsamma tider och därmed kunna fortsätta att ge lån även under sämre ekonomiska förhållanden. Ett förslag till en ingående översyn av systemen för garanti av insättningar och ersättning till investerare, samt en ny inriktning för garantisystemen för försäkringssektorn för att öka skyddet för investerare och sparare. Begränsning av bankdirektörernas bonusar Enligt de nya regler som antogs i december ( 17 ) ska bankdirektörer maximalt få en fjärdedel av sina bonusar i direkta kontantutbetalningar, medan resten hålls inne eller förvaltas i aktier i minst tre år. Reglerna innebär också att nationella tillsynsmyndigheter kan återkalla bonusar som betalats ut till bankernas styrelsepersonal om det visar sig att de tagit risker som lett till förluster för finansinstitut. Reglerna efterlyser också en direkt koppling mellan fast lön och erhållen betalning. En av huvudprinciperna för EU:s reform av finanssystemet var att få in mer kapital och kapital av bättre kvalitet i systemet. Skärpta kapitalkrav skulle garantera att företag tar tillräcklig hänsyn till de risker som deras handelslager medför så att potentiella förluster är täckta. Genom reformen ska dessutom minimistandarder för likviditet införas, samt effektiva avgiftsnivåer, kapitalsanktioner för banker med oansvarig ersättningspolicy, samt lämpliga kapitalkrav för de komplexa finansiella instrument som bidrog till finanskrisen. Reformerna av kapitalkraven är inte begränsade till Europa. Inom ramen för Baselkommittén för banktillsyn förhandlar EU med internationella partner. I EU genomförs reformen genom ändringar ( 16 ) av kapitalkravsdirektivet. Allmänt sett bidrar dessa åtgärder till att EU:s marknader är attraktiva och till att garantera att den europeiska ekonomin har de rätta verktygen för att främja tillväxt. Men finansiell reglering handlar även om att förbättra livet för människorna i EU, göra deras vardag enklare och skapa den insyn och trygghet som de har rätt att förvänta sig av EU. 18

21 Utformningen av konkurrenspolitiken Konkurrenspolitiken, och framför allt en konsekvent och förutsägbar tillämpning av reglerna för statligt stöd, spelade en viktig roll i insatserna för att bekämpa krisen. De exceptionella räddningsåtgärder som vidtogs i början av krisen visade sig vara effektiva, eftersom de bidrog till att återställa den finansiella stabiliteten och stödja den ekonomiska återhämtningen. Politiken för statligt stöd har hjälpt regeringarna att utforma åtgärder mot krisen och har förhindrat en härdsmälta i finanssystemet. På så sätt kunde man undvika stödkapplöpningar mellan medlemsstaterna, snedvridningen av konkurrensen minskades och incitamenten för överdrivet risktagande begränsades. Kommissionens beslut underlättade tillgång till kredit och tillhandahöll en mekanism för att samordna medlemsstaternas räddningsaktioner för finansinstitut. Kommissionen har också konkret hanterat frågan om moralisk risk. Moralisk risk föreligger om ett företag tror sig kunna handla oansvarigt utan att riskera att ställas till svars för detta, om det är övertygat om att det alltid kommer att räddas för att dess konkurs skulle leda till alltför stor skada för samhället. Därför har kommissionen sett till att stöd inte beviljas som en ren gåva till konkursfärdiga företag, utan att alla räddningsaktioner är förknippade med villkor en förutsättning för att marknaden ska kunna återgå till att fungera normalt. Efter det inledande skedet med räddningsaktioner godkändes medlemsstaternas stödanmälningar till kommissionen på det uttryckliga villkoret att omstruktureringsplaner eller översyner av den ekonomiska bärkraften för de banker som mottar stöd ska godkännas av kommissionen. Omstruktureringsplanerna åtföljdes ofta av villkor, till exempel om avyttringar eller marknadsbeteende efter omstruktureringen. Lån och garantier beviljades på samma villkor och enligt samma EU-omfattande regler. Till följd av detta har situationen för EU-ekonomin och därmed för EU:s skattebetalare förbättrats, och åtgärderna har hjälpt finansinstituten att bli bärkraftiga igen. Kommissionen anpassade även sina regler om statliga garantier till banksektorn som en signal till bankerna att de måste förbereda sig för att klara sig utan det exceptionella krisrelaterade statliga stödet. Från början av 2011 utvidgas kraven på omstruktureringsplaner till att omfatta alla banker i EU som utnyttjar statligt stöd i form av rekapitalisering eller åtgärder för övertagande av osäkra tillgångar, och nya ramar för statligt stöd för undsättning och omstrukturering av banker håller på att utvecklas. Dessa ska följas av en översyn av de allmänna riktlinjerna för undsättning och omstrukturering av företag i svårigheter. Konkreta konkurrensåtgärder för återhämtning Bibehållande av jämlika konkurrensförhållanden i hela EU, till exempel genom att se till att stöd till fordonssektorn inte omfattas av några villkor om lokalisering. Förebyggande av konkurser genom den tillfälliga ramen som ger medlemsstaterna möjlighet att ge livskraftiga företag tillgång till finansiering. Denna ram har förlängts över 2011, med begränsat omfång, strängare regler och särskild inriktning på små och medelstora företag. Stöd för smarta investeringar, till exempel via riktlinjerna för statligt bredbandsstöd, för att bidra till ekonomisk återhämtning på kort sikt och till långsiktiga fördelar för EU:s konkurrenskraft. 19 Allmän rapport 2010 På väg mot återhämtning