TUNGUSKA-EXPLOSIONEN eller: Vilken dj**la smäll!!! Ett kunskapsarbete av Anders Larsson D5 Dagfolkhögskolan Trollhättan vintern 95/96 1
INNEHÅLLSFÖRTECKNING SIDA Innehållsförteckning 2 inledning 3 Slutet är nära 4 Vad hände sen? 5 Första expeditionen 5 Som telefonstolpar 6 Förklaringen? 7 Några mer eller mindre fantastiska teorier 7 Avslutning 8 Källförteckning 9 2
Inledning För några år sedan hörde jag för första gången om smällen i Tunguska. Jag blev nyfiken och ville veta mer men jag fann väldigt lite information. Nu har jag tagit tillfället i akt och utnyttjat b la. internet för att få veta vad det var som hände för snart 90 år sedan. Vad jag kommit fram till presenteras här i detta häfte. Jag hoppas att du som läser detta kommer att tycka det är lika spännande och intressant som jag. Anders Larsson 3
Slutet är nära... Plats: Hjärtat av Sibirien. Sex mil norr om byn Vanavara, mellan Nedre Tunguska och Steniga Tunguska. Tid: Strax efter gryningen, klockan 07:28 den 30 juni 1908. Allt är lugnt, vädret är vackert och det råder högsommar. Men, plötsligt slits stillheten sönder av ett enormt eldklot som uppfyller himlavalvet med ett stark ljussken, kanske det starkaste som naturen åstadkommit i modern tid, orsakat av en explosion med en sprängstyrka motsvarande en kärnladdning på 13 miljoner ton trotyl (Hiroshimabomben var på 20000 ton trotyl ). Fönsterrutor spräcktes på 80 kilometers avstånd. 700 kilometer därifrån stannade en lokförare sitt tåg på Transsibiriska järnvägen av rädsla för att vagnarna skulle blåsa av spåret. Tryckvågen gick två gånger runt jorden, och seismiska utslag från fenomenet registrerades i större delen av Ryssland, i Europa och USA. I norra Europa uppträdde flera s k vita nätter efter explosionen, då det var så ljust att det gick att fotografera vid midnatt. Så här skriver Dagens Nyheter den 2 juli 1908: Två med hvarandra antagligen sammanhängande märkliga fenomen iakttogs natten till i går i hufvudstaden. Den första började vid half 11- tiden med en plötslig sänkning av temperaturen och en omedelbart därpå följande nedpressning af rök i ovanlig täthet. (-) Efter en halftimmes förlopp lättade röktjockan och efterföljdes af ett för den tiden på dygnet sällsynt starkt dagsljus, som höll sig kvar till långt efter midnatt. Det var så ljust att inemot kl 12 föremålen gåfvo skarpa skuggor som midt på dagen, och vårt bifogade fotografi visar ju också att något ovanligt var på färde. 4
Tidningar från hela landet rapporterade om dessa egendomligt ljusa nätter som upprepade sig flera gånger. Rapporter kom också från Danmark, Tyskland och England. I sibiriska tidningar skrevs artiklar som beskrev ett föremål som rörde sig på morgonhimlen i det närmaste horisontellt från söder och som åtföljdes av ett högt ljud och jordskakningar. Dessa kulminerade i den enorma explosionen nära Vanavara. Trots det starka ljudet föll inga stenar. Vad hände sen? Det skulle dröja länge innan forskare började undersöka händelsen. Barometerregistreringarna och de seismiska utslagen bearbetades inte. Och allra minst uppmärksammades händelsen i Ryssland, som präglades av inre oro och våldsamheter vid den här tiden. Men bland människorna i centrala Sibirien levde minnena kvar... Första expeditionen Geologen Leonid A Kulik skulle 1921 ge sig av till Sibirien för att söka efter meteoritnedslag i största allmänhet, då han träffade på uppgifter i sibiriska tidningar om den märkliga explosionen. Väl på plats i Sibirien så samlade han på sig ögonvittnesskildringar och berättelser. Kulik förstod att en händelse av ofantliga mått utspelat sig 13 år tidigare. Han for hem och bearbetade alla rapporter om den hemska händelsen, och återvände 1927 för att söka efter nedslagsplatsen. Som telefonstolpar 5
Med hjälp av vägvisare från nomadstammen Evenki fann Kulik tillslut explosionens centrum, det s k epicentrum, i ett område som är 6 mil i diameter. Till hans förvåning fann han ingen nedslagskrater, utan istället träd som låg som avbrutna tändstickor. I epicentrum hade inte träden knäckts, utan såg i stället ut som telefonstolpar. Kulik drog slutsatsen att tryckvågen från explosionen hade kommit rakt ovanifrån och skalat av varenda gren. Utanför detta område hade tryckvågen gått så snabbt och med sådan häftighet att träden hade knäckts med rötterna kvar i marken. Längst ut hade träden ryckts upp med rötterna. 6
Förklaringen? I dag tror sig forskarna veta att förödelsen orsakades av en himlakropp, en meteor eller en komet, som exploderade på 5-10 kilometers höjd och färdades med en hastighet av cirka 30 kilometer i sekunden. De tror att den hade en massa på någon eller några miljoner ton. Kroppens sammansättning och ursprung vet man dock nästan inget om. Men teorin om att det skulle vara en meteor är inte den enda Några andra mer eller mindre fantastiska teorier : En Kärnexplosion. En del rapporter som samlades ihop efter explosionen beskrev ett svampformat moln, men dessa är ej specifika för atomexplosioner utan förekommer vid alla typer av större explosioner. Ett litet svart hål med en vikt på några miljoner ton passerade genom jorden. Den andra in/utgången uppmärksammades inte eftersom den var någonstans på havet. En man som heter Steven Hawking har bevisat att svarta hål i den storleken har en väldigt kort kosmisk livstid. En liten meteor av antimateria. Högst osannolikt. Antimateria förekommer förmodligen inte i några större mängder i vårt universum. Ett rymdskepp från en främmande planet, exploderade under ett försök att nödlanda. Det enda beviset för detta är en ögonvittnes skildring som beskriver ett spår av kondens orsakat av föremålets passage genom atmosfären. 7
Avslutning För ca. 65 miljoner år sedan utplånades dinosaurierna i en gigantisk naturkatastrof. Forskarna tror att det var en jättelik asteroid som var orsaken till detta. Var mänskligheten nära att drabbas av samma öde den 30 juni 1908? I så fall, kommer vi att ha lika stor tur nästa gång? 8
KÄLLFÖRTECKNING Christer Andersson : Tryckvågen gick två varv runt jorden artikel i Forskning och framsteg nr 5, 1994. Utdrag funna på internet. John Baxter och Thomas Atkins : The fire came by boken publicerad av Future Publications Ltd, 1977. Charles P Oliver: The great Siberian meteroite. Scientific American vol. 144, nr. 5 1931. Felix Zigel: Nuclear explosion over the Taiga: Study of the Tunguska meteorite. Znaniye-Sila nr 12, 1961. A.A. Jackson and M.P. Ryan: Was the Tungus Event due to a black hole? Nature vol. 245, 1973 9