Västerås 2013-05-24 Vattenmyndigheten Länsstyrelsen i Västmanlands län Västra Ringvägen 1 Västerås e-post: vattenmyndigheten.vastmanland@lansstyrelsen.se Naturskyddsföreningens remissvar till samrådshandling Arbetsprogram med tidtabell och översikt av väsentliga frågor i Norra Östersjöns vattendistrikt. Naturskyddsföreningen i Västmanland och Västerås (nedan kallat NF) har tagit del av samrådshandlingen Översikt av Väsentliga frågor inför arbetet med förvaltningsplanen och har sammanställt sina synpunkter och kommentarer i följande remissvar. Sammanfattning NF anser sammanfattningsvis att: De stora historiska utsläppen från industrier och samhälle är åtgärdade men den historiska skulden ligger kvar på botten. Ansvarsfördelningen är diffus: Kommuner, företag, myndigheter, vattenvårdsförbundet, akademisk forskning (SLU) fiskevård och länsstyrelse. Det har inte skett någon prioritering av vilka miljöproblem som är viktigast att åtgärda först utan man har prioriterat alla miljöproblem. Fysiska påverkan (främst vandringshinder och reglering), miljögifter och övergödning är de tre största miljöproblemen i vatten som bör prioriteras. Samverkan bör vara ett centralt begrepp i vattenförvaltningsarbetet eftersom vatten berör alla. Därför bör samverkan ske på alla nivåer; centralt, regionalt och lokalt. Inom åtgärdsarbete behöver samverkan ske så lokalt som möjligt. VM bör driva på arbetet och länsstyrelsen samordna det inom länen. Kommunerna skulle kunna vara projektägare med avrinningsområdet som utgångspunkt. Projekt som kan reparera miljöskulder och förhindra vidare utsläpp kan drivas som lågbudgetprojekt eller dyrt/storslaget/storskaligt. Gemensamt för dem är att de skapar SNF remissvar till Vattenmyndighetens samrådsdokument Översikt av väsentliga frågor Sida 1
arbeten och har större utgifter än intäkter om man inte lyckas få en rimlig prissättning för miljönyttan. Det behövs generellt sett en kraftfull prioritering av forskning för att värdera och sätta pris på ekosystemtjänster som tillhandahålls av olika livsmiljöer för att vi skall kunna uppnå en hushållning med jordens resurser och uppnå långsiktig hållbarhet (100-års perspektiv och längre). Det är bra att HaV kommer att ta en ledande roll när det gäller att få fram principer för värdering av ekosystemtjänster. Generella synpunkter på vattenförvaltningen Mälaren, är Sveriges tredje största sjö, har sitt utlopp i Stockholm och Södertälje. I och i anslutning till Mälaren finns många naturvärden som föranlett sjön till att bli ett riksintresse för natur- och kulturvärden. Mälaren utnyttjas dessutom som dricksvattentäkt för 2 miljoner människor som bor i Mälardalen. NF anser att ett speciellt fokus från VM:s sida inom vattenförvaltningen borde ligga på Mälaren. För att värna de natur- och kulturintressen som finns är det viktigt att sjöns vattennivåer får fortsätta att variera inom och mellan år. Att envist sträva efter så låga vattennivåer som möjligt är i det långa loppet skadligt för framförallt naturvärdena och det har också en minskad effekt av vattenrening. Kontinuerligt låg vattennivå i Mälaren ökar risken för att det kommer in saltvatten i Mälaren när det är högt vattenstånd i Östersjön. Detta problem lär öka med tiden för att den allmänna havsnivån i världen stiger. Havsnivåhöjningen är större än landhöjningen i Mälardalen. Det finns idag en stor oro över att miljöövervakningen av våra vatten inte är tillräckligt bra, att Mälaren överutnyttjas som recipient och transportled och att samhälle och myndigheter inte förmår skilja de stora problemen från de små. De stora historiska utsläppen från industrier och samhälle är åtgärdade men den historiska skulden ligger kvar på botten. När vi går vidare ger man sej på små eller obefintliga utsläpp från privatpersoner så som sommarstugeägare, istället för stora utsläpp från dagvatten som antagligen innehåller mycket mer organiskt och oorganiskt avfall liksom giftiga ämnen. Båtbottengifter är ett svårt och känsligt kapitel bland de som lever nära Mälaren. Ansvarsfördelningen är mycket diffus: Kommuner, företag, myndigheter, vattenvårdsförbundet, akademisk forskning (SLU) fiskevård och länsstyrelse. Mycket av förändringen av vattenkvaliteten och stränderna går så sakta att det är svårt för en människa att iaktta och reagera. Den moderna människan är främmande för Mälaren på grund av ovana vid vatten, is och natur. Vad gäller rädslan för Mälarens natur så är den för fästingar (borrelia, TBE mm) den mest befogade. Fästingproblematiken ökar genom att öar och stränder växer igen på grund av minskad hävd och minskad vattenståndsförändring. Malaria och andra sjukdomar är ett realistiskt hot i samband med klimatförändring och utökade våtmarker! Det finns naturligtvis stora möjligheter att ta tag i alla dessa problem men de svårigheter som vi känner i dagens samhälle med allt mindre samhällsåtagande och helhetssyn med möjlig central SNF remissvar till Vattenmyndighetens samrådsdokument Översikt av väsentliga frågor Sida 2
finansiering gör att vi knappt orkar nämna möjligheterna. Vi ser idag mycket mer hinder än möjligheter. Här följer några exempel på det; Dagvattenrening sker naturligtvis på många olika sätt. I vårt område är åtgärderna små och splittrade. Någon beredvillighet att mäta och ta hand om föroreningar ser vi inte utan de ska i huvudsak ligga kvar där de samlas. Ansvaret fördelas mellan vägverket och kommunernas olika delar och bolag. Snö får inte längre dumpas i sjöar och vattendrag och det är bra, men risken är stor att föroreningarna hamnar i vatten och sjöar i alla fall, genom dagvattnet och ytvattnet. Då har vi bara åstadkommit försvårad snöröjning. En avancerad lösning, om vi nu kommer att få snörika vintrar är att dumpa snön på en central tipp där snön smälter långsamt och att reningen sker på plats. Föroreningarna blir sedan lätt att flyttas till deponi. Lämpligen utnyttjas snödeponin som källa för effektiv och billig fjärrkyla! Tänk på islagren som användes året runt före kylskåpens tid! Muddring görs ibland för sjöfartens skull och ibland men inte särskilt ofta för att ta hand om miljöskulder, bankar av gifter och organiskt och oorganiskt slam, samt för vackrare och användbarare stränder (vasstäkt och muddring av vasstränder). Muddring bör alltid utföras så att man tänker på helheten: Muddermassorna ska tas i land för att kompensera onaturligt stort utflöde av ämnen till Mälaren. På land ska massorna omvandlas till anläggningsjord genom avvattning och rötning och genom analys väljs lämpligt användningsområde ut. Det råder brist på många ämnen som idag samlas på botten, såsom fosfor och humus. Finansieringsansvaret måste fördelas på många och vattenmyndigheten kommer in som kontrollant att arbetet utförs på sätt som berättigar till stora miljöbidrag och som visar på lämplig avsättning av muddermassor och lakvatten. Vattenmyndigheten bör vara den myndighet som har centralt ansvar för ekologisk biorening av vatten i området. I vårt område kan rening ske genom fångst av odlad eller spontant uppkommen biomassa: musslor, skräpfisk, alger, vass. Detta ger ämnen som kan användas till foder eller rötas till kompost/gödning. Alla dessa projekt som kan tänkas för att reparera miljöskulder och förhindra vidare utsläpp kan drivas som lågbudgetprojekt eller dyrt/storslaget/storskaligt. Gemensamt för dem är att de skapar arbeten och har större utgifter än intäkter om man inte lyckas få en rimlig prissättning för miljönyttan. Synpunkter/kommentarer till de väsentliga frågorna Särskilda utmaningar för Norra Östersjöns vattendistrikt Ett av syftena med samrådsdokumentet, som VM hänvisar till, är att redovisa och få in synpunkter och kompletteringar på de prioriterade frågor som VM tycker är särskilt viktiga för att kunna genomföra vattenförvaltningen. NF undrar här vilken prioritering som avses eftersom man uppenbarligen inte gjort någon prioritering för de miljöproblem (särskilda utmaningar) som finns inom distriktet. Miljöproblemen har ju bara ställts upp i en lista utan någon prioritering om vilka av miljöproblem som är viktigast att åtgärda för att kunna nå upp till de högt ställda målen om god ekologisk status/potential. Att greppa över alla dessa miljöproblem i vatten samtidigt tror vi inte är SNF remissvar till Vattenmyndighetens samrådsdokument Översikt av väsentliga frågor Sida 3
realistiskt och heller inte särskilt kostnadseffektivt. NF efterlyser därför att en tydligare prioritering av VM genomförs så att man kan kraftsamla för att minska vissa miljöproblemen. Ett av dessa miljöproblem är miljögifter. Eftersom vatten har en förmåga till att kunna transportera miljögifter långa sträckor, att allt liv är helt beroende av bra kvalitet vatten så är det viktigt att undersöka och arbeta proaktivt för att hindra att miljögifter sprids i naturen. Många kemikalier med kända och okända miljöskadliga effekter finns på marknaden idag. Kemikalierna läcker ut i naturen på olika sätt och når våra vattenmiljöer. I bästa fall känner vi till en bråkdel av vilka miljöskadliga effekter dessa kemikalier har på miljön. Ofta handlar det då om att vi har kunskap om vilka miljöskadliga effekter en viss kemikalie kan ge men vi saknar kunskap om vad samma kemikalie kan orsaka för miljöskada när den kommer som en cocktail, som i vatten, med andra miljöfarliga kemikalier. NF anser därför att man fortsättningsvis måste prioritera arbetet med att undersöka miljögifter i vatten och arbeta proaktivt och ligga i framkant med kunskapen om miljögifter för att hindra en dålig vattenkvalitet pga miljögifter. Övervakningen skall omfatta dels vattnet i sig självt men också inkludera växter och djur i den övre delen av näringskedjan t.ex. analys av fisk, sälar och fåglar för att finna olika kemiska ämnen. En annan av de viktigare och större utmaningarna för att uppnå målet god ekologisk status återfinns inom miljöproblemet Fysisk påverkan. Vandringshinder finns i eller i anslutning till nästan alla våra vattenförekomster. Dammar, felaktigt lagda vägtrummor, kvarnar mm är exempel på fysiska barriärer som hindrar fisk och övrig fauna från att genomföra sina naturliga vandringsmönster. Miljöeffekterna är av detta är omfattande. En stor del av distriktets vattensystem har damm- och kraftverksbyggen som påverkar den biologiska mångfalden negativt. De hindrar inte bara aspens utan också öringens lekvandring och många andra vattenlevande organismers naturliga beteende i att kunna vandra. Ju färre öringar finns i vattendragen desto mindre chanser för den fridlysta flodpärlmusslan att överleva, då flodpärlmusslans larver behöver leva i öringarnas gälar i sitt första utvecklingsstadium. Liksom denna kedja finns det flera andra kedjor att exemplifiera med. De aktuella fiskvägarna löser inte problemet (många fiskvägar är inte ens utvärderade) och de kan i så fall byggas vid större kraftverk som anses vara oumbärliga. De mindre vattenkraftverken bör, i ekologiskt syfte, rivas ner. Eftersom de väsentliga frågorna i denna samrådshandling har lagts på arbetsprocesserna blir följande fråga en viktig sådan: att våga göra förslag som leder till att uppnå en god ekologisk status, trots att förslagen kan komma att påverka ekonomiska aktörer negativt. I avsnittet Väsentliga frågor inför arbetet med förvaltningsplanen (under rubriken Fysisk påverkan ) saknas en viktig aspekt för att uppnå den önskade god ekologiska statusen: att riva ner aett större antal småskaliga vattenkraftverk som finns i området med en effekt som understiger t.ex. 1000-1500 kw, en effekt som motsvarar mindre till medelstora vindkraftverk byggda år 2012. En sådan åtgärd skulle bidra till miljömålet levande sjöar och vattendrag. Den ekonomiska kompensationen till kraftverksägaren skall vägas mot långsiktig miljönytta och värde på berörda ekosystemtjänster. Detta utgör en stor utmaning för Vattenmyndigheten och Länsstyrelsen: att de ska presentera det som en viktig punkt i arbetsprogrammet, med hänsyn till ekologiska mål och inte med hänsyn till ekonomiska aktörer. Det gäller att prioritera ekosystemet framför näringslivet och därför bör man lyfta upp framtida hinderfria vattendrag i det ovan nämnda avsnittet. SNF remissvar till Vattenmyndighetens samrådsdokument Översikt av väsentliga frågor Sida 4
Det känns också konstigt att man under Övriga utmaningar inom Norra Östersjöns vattendistrikt för upp exploatering och frågan om dricksvattenförsörjning. Två frågor som bör ges större vikt med en växande befolkning. Exploatering bör dessutom föras upp under rubriken fysisk påverkan, eftersom det i första hand här handlar om att hårdgöra markytor vilket leder till minskad infiltration och ökad avrinning. Ytterligare en fråga att också fortsättningsvis prioritera är övergödningsproblemet. Övergödningen inom distriktet är omfattande och framförallt kopplad till områden med mycket jordbruk. Det finns i övrigt också en rad andra aktörer som bidrar övergödningen, avloppsreningsverk i större städer/orter, enskilda avlopp, dagvatten är några andra exempel. Motåtgärderna är många och sätts idag in på lite olika ställen. De mest kostnadseffektiva åtgärderna har så här långt dock uteblivit, mycket på grund av att en stor del av påverkan kommer från jordbruket och där de allra flesta åtgärderna är frivilliga. Var påverkan är som störst finns det idag stor kunskap kring. NF anser därför att det viktigaste nu är att hitta en form för att sätta in rätt åtgärder på rätt plats och att våga genomdriva förslag som leder till att uppnå en god ekologisk status, trots att förslagen samtidigt kan komma att påverka ekonomiska aktörer negativt. Sid 17. I Figur 6 återges en bild av miljöproblemen i distriktet samt vilken klassning av ekologisk och kemisk status som beslutades 2009. Figuren skulle kunna förbättras genom att redovisa hur många vattenförekomster som finns inom de fem länens ansvarsområden. För att få grepp på hur många vattenförekomster det rör sig om som idag inte når upp till god ekologisk status. Med utgångspunkt i figur 6 undrar NF också varför främmande arter har prioriterats som ett viktigt miljöproblem. Eftersom man uppenbarligen inte vet på vilket sätt främmande arter skulle vara ett problem känns det konstigt att den lyfts fram som en särskild fråga överhuvudtaget. Om man ska jobba med frågan bör man väl i första hand definiera vad en främmande art är för något och i sådant fall också avgöra på vilket sätt en eventuellt främmande art tagit sig till en viss plats. Eftersom kopplingen mellan främmande arter och ekologisk status är obefintlig så är det ytterligare ett argument för att prioritera ned denna fråga. Sannolikt finns det större och viktigare frågor att ta tag i både på kort och lång sikt. En annan liknande fråga (miljöproblem) inom distriktet är försurning. Det finns vatten lokalt och långt upp i avrinningsområdena som uppvisar problem med försurning. Några av dessa vatten kalkas idag. Kalkning är idag den enda åtgärd för att motverka försurningsproblemet. Tyvärr är kalkning inget annat än en symtomdämpande behandling av problemet. Knappast särskilt kostnadseffektivt eftersom åtgärden sätts in långt från källan och vattnen som kalkas är ofta små med snabb vattenomsättning vilket medför att kalkningen återkomma efter bara några enstaka år. Kunskap om det minskade nedfallet av försurande ämnen samt att det också finns en naturlig bakgrundsförsurning som inte kan skiljas från den försurning som orsakats av människan medför att detta miljöproblem bör prioriteras ner till förmån för andra större och, för uppfyllelsen av vattenförvaltningens mål, mer prioriterade miljöproblem. Åtgärdsarbetet med försurning bör istället, för att slänga in en massa kalk i systemet, byta riktning och krypa närmare källan till problemet. Idag kommer det sannolikt ifrån ett allt intensivare skogsbruk som tar ut allt mer virke ur skogen med större maskiner med ringa eller ingen hänsyn till natur-, kultur- och vattenvärden. I samband med slutavverkningar skyddsdikas låglänta områden vilket ger snabbare genomströmning och ökar SNF remissvar till Vattenmyndighetens samrådsdokument Översikt av väsentliga frågor Sida 5
försurningen ytterligare. Skogsbruket återställer också gamla diken till ursprungligt djup och läge som ger samma effekt. NF anser att det inom distriktet framförallt är övergödning, fysisk påverkan (inkluderat då exploatering), miljögifter och dricksvattenförsörjning som är de särskilda utmaningar som i första hand bör prioriteras på både kort och lång sikt. Nyckeln till målet med vattenförvaltningen och god ekologisk status ligger sannolikt inom dessa områden. Samverkan NF håller med Vattenmyndigheten om att ansvaret för vattenfrågor berör många aktörer i samhället och på många olika nivåer. I det här distriktet har man inte varit lika offensiv som en del av de södra distrikten i att skapa vattenråd. Vattenråd bör kunna vara en viktig länk mellan myndighet och aktör och utifrån dessa skulle man kunna jobba med arbetsgrupper inom en snävare geografiskt område för att skapa åtgärder. Berörd kommun eller annan lämplig skulle kunna vara en spindel i nätet och samordna vattenråden. På något sätt behöver man formalisera och likrikta vattenråden så att de blir användbara i det framtida vattenarbetet. Det handlar ju i hög grad om att få till stånd fysiska åtgärder i och i anslutning till våra vattenmiljöer för att vi inom överskådlig tid ska kunna nå upp till uppsatta kvalitetsmål. Eftersom möjligheten att få till stånd sådana åtgärder är kopplade till den lokala markägarens vilja att anlägga/genomföra åtgärder bör det vara centralt att få till stånd ett stort antal lokalt engagerade vattengrupperingar. Om man ska nå målen med vattenförvaltningen är det ju också viktigt att man lokalt får en större kunskap om vattnet för att kunna vårda det i framtiden. VISS ska ju fungera som en informationskanal mellan myndighet och medborgare. Idag är det dock få som över huvudtaget känner till VISS och ännu färre som använder VISS. God ekologisk status är målet som Sverige ska sträva mot. Men vad är då god ekologisk status? Den frågan har t o m myndigheterna själva svårt att svara på och ännu svårare att kommunicera mot allmänheten. Det enda som finns att referera till är de bedömningsgrunder som finns framtagna för flera biologiska kvalitetsfaktorer. Bedömningsgrunderna ger ett matematiskt svar som omvandlas till en statusklass. När frågan då ställs på sin spets i det enskilda fallet, vilken ekologisk status har den här vattenförekomsten och hur ser den ut? Så blir det huvudbry för såväl myndighet som allmänhet. Därför behöver man jobba fram en bild över vad ekologisk status är för något för att det ska vara möjligt för myndighet att kunna kommunicera budskapet till allmänheten och för att allmänheten ska förstå budskapet. Övervakning När det gäller övervakning i samband med uppföljning av fysiska åtgärder bör det i första hand utredas av forskare. Många av problemen i vattnet tar lång tid innan det går att upptäcka en förändring. Därför anser NF att det i första hand bör utredas av forskare och att man där kommer fram till om det är en lämplig åtgärd eller inte för att sedan gå vidare och anlägga den där man tror att den har effekt. Det är omöjligt och det blir orimliga kostnader om man tänker sig att man ska övervaka varje enskild åtgärd. Däremot bör övervakning på en mer övergripande skala ske för att över tid kunna se om en rad fysiska åtgärder leder åt rätt håll. NF stödjer VM i att det är viktigt att man följer principen om att förorenaren ska betala (PPP) och att denna princip bör utvecklas mer för att övervakningen ska bli bättre. Större ansvar för undersökning SNF remissvar till Vattenmyndighetens samrådsdokument Översikt av väsentliga frågor Sida 6
av, och för finansiering av denna, bör läggas på dem som påverkar vattenkvaliteten negativt. Här bör även mindre verksamhetsutövare kunna ingå eftersom det i många fall är det stora antalet av verksamhetsutövare som påverkar vattenkvaliteten inte bara de allra största. Denna princip leder sannolikt till en mer kostnadseffektiv övervakning samt att man även då får övervakningen riktad mot såväl kända miljögifter som nya misstänkta kemikalier och presumtiva miljögifter. NF delar även VM:s syn om att dataflödet från insamlande av data och överföring av data till datavärdar. Datat behöver vara samlat på nationell nivå och att datat ska vara tillgängligt för alla. Kartläggning och analys NF stöder HaV:s mål på full kostnadstäckning för sin verksamhet dvs. att vattenanvändarna skall betala för sina finansiella, miljö- och resurskostnader. NF stöder och tycker det är utmärkt att HaV kommer att ta en ledande roll för framtagning av principer för värdering av ekosystemtjänster från olika ekosystem och livsmiljöer. För omställning till en långsiktigt hållbar värld måste alla förstå att jordens resurser inte är oändliga och att utnyttjandet måste komma som en kostnad i bokföringen för all typ av produktion och resursanvändning. Miljökvalitetsnormer (s 8-9) NF anser att miljökvalitetsnormerna skall stödja en långsiktigt hållbar utveckling, principen att bruka men inte förbruka eller försämra olika ekosytemtjänster och livsmiljöers status. Miljökvalitetsnormerna skall också vara ett verktyg för livsmiljöernas återhämtning på kort och lång sikt samt kunna vara ett stöd för värdering/ prissättning av ekosystemtjänsterna som ger en långsiktig hållbarhet och god kvalitetsstatus. NF stödjer också tanken på kostnadseffektiva åtgärder men är tveksam till formuleringen uppnås på billigaste tänkbara sätt (sid 9). Billigast möjliga sätt får inte äventyra att man inte uppnår långsiktig hållbarhet. NF stödjer PPP principen och att det tydliggörs att den innefattar kostnaden för att återställa miljön. Åtgärdsprogram Stycke 2 under skapa en tydlig koppling mellan styrmedelsåtgärder och fysiska åtgärder för att visa att åtgärdsprogrammet är genomförbart är det samma som det första stycket på sid 56. För Naturskyddsföreningen i Västerås och Västmanlands län Ordf. Västmanland Gunnar Rosén Ordf. Västerås Bengt Jönsson SNF remissvar till Vattenmyndighetens samrådsdokument Översikt av väsentliga frågor Sida 7