Etiska aspekter på klimathotet Lars Samuelsson, fil.dr i praktisk filosofi, Umeå universitet lars.samuelsson@philos.umu.se
Upplägg Några utgångspunkter Etik/moral (samma sak?) Etik och klimathotet vad är problemet? Rationell egoism/självbevarelsedrift Två (tre) alternativa etiska synsätt Problem med dessa synsätt Sätt att rädda dessa synsätt Från etik till politik: problemen återkommer 2
Klimatet: Några utgångspunkter Klimathotet är ett verkligt hot. Vi människor kan stävja detta hot (göra saker för att minska de negativa konsekvenserna). (Det är i huvudsak vi som är upphov till klimathotet.) Moralen: Frågan vad bör jag göra? är en meningsfull fråga. Det går att nå något slags korrekt svar på den frågan. Jag ska inte här försvara någon av dessa utgångspunkter. De utgör nödvändiga förutsättningar för de resonemang som jag kommer att föra. Men notera: Jag åsidosätter i och med detta viktiga frågor gällande två ganska vanliga varianter av skepticism: - Klimatskepticism - Moralskepticism 3
Etik: Vad bör jag göra? Normativ etik: Går ut på att finna ett systematiskt, koherent och rimligt sätt att svara på den (praktiska) frågan, d.v.s. att finna en princip, eller en uppsättning principer, som fungerar i varje tänkbart fall: en teori. Varför? Det finns flera skäl: Vi vill veta varför en handling är rätt/fel (inte bara att den är rätt/fel). Vi vill vara koherenta (inte brista i rationalitet). Vi vill kunna utesluta att extrema åsikter är moraliskt okej. Vi vill kunna identifiera punkter för oenighet. Vi vill kunna argumentera för vår sak (och argumentera mot andra). Slutligen: Vi vill kunna få moralisk vägledning. 4
Varför är klimatfrågan överhuvudtaget en moralisk fråga? (1) Vi kan göra något åt klimatförändringarna. (2) Världen blir en sämre plats om vi inget gör. - Om vi tar bort något av dessa villkor är det svårt att se att vi har att göra med en moralisk fråga! Om vi antar (1) är det också rimligt att vi antar att klimatförändringarna i huvudsak är antropogena. 5
Etik och klimathotet: problemet Hur bra klarar olika teorier i normativ etik av att hantera klimatfrågan? D.v.s. kan de ge oss det svar som vi vill ha på frågan: Vad bör jag göra?? Vilket svar vill vi ha? - Jag bör vara klimatsmart! Klimatproblematiken bereder speciella svårigheter för etiken: Många är tillsammans orsak till problemet. Vars och ens bidrag är försumbara (oftast/alltid?). (Ytterligare förutsättning) Förpliktelser gentemot framtida generationer 6
Egoism Men innan vi börjar undersöka moraliska teorier, låt oss titta på en besläktad typ av teori (enligt vissa också en moralisk teori): Rationell egoism (etisk egoism). Jag bör göra det som har bäst konsekvenser för mig själv. Frågan är: Behöver vi ens gå till etiken? Räcker det inte att vädja till våra egenintressen: våran självbevarelsedrift (för att få svaret: Jag bör vara klimatsmart )? Den rationella egoismen är nog ganska utbredd, och svarar väl mot en utbredd teori om människors motivation: den psykologiska egoismen. - Den psykologiska egoismen har även haft stort inflytande på områdena politik och ekonomi. [Viss etik utgår också från egoism.] 7
Rationell egoism och klimatet Prima facie kan denna enkla teori verka väl lämpad för att hantera klimatproblematiken: - Det verkar ligga i allas långsiktiga egenintresse att stoppa den globala uppvärmningen (åtminstone om vi antar att vi (normalt sett) bryr oss om åtminstone några personer i framtida generationer (kanske våra släktingar)). - Bara jag inser vidden av hotet och vad som orsakar det, så inser jag också att jag (ur ett rent egenintresseperspektiv) bör minska min användning av fossila bränslen. Det är det rationella att göra! 8
Problem med egoism: fångarnas dilemma Erkänner Min medbrottsling Erkänner Nekar 3 år för båda 1 år för mig, 4 år för min medbrottsling. Jag Nekar 4 år för mig, 1 år för min medbrottsling. 2 år för båda Obs! (1) Även om båda nekar så vore det (egoistiskt) rationellt för var och en att erkänna. (2) Huruvida det är rationellt att erkänna beror inte på vad den andra gör eller på vad man tror att hon gör.
Från egoism till moral Det finns andra problem med egoismen som lösning på problemet också: Vad händer om de negativa effekterna av mitt handlande inte drabbar mig (eller någon som jag bryr mig om)? Om vi vill nå slutsatsen: Jag bör vara klimatsmart måste vi alltså se bortom egoismen. 10
Etik Två (tre) konkurrerande (?) vid första påseende rimliga etiska synsätt: Maximera nytta (utilitarism) (Gör vad du vill så länge du inte (aktivt) kränker någon annans rättigheter (rättighetsetik)) Handla endast efter principer som alla rationellt kan acceptera (som ingen rationellt kan bestrida) ( kantiansk kontraktualism ) (Jfr. Kants kategoriska imperativ: Handla endast efter en sådan maxim som du kan vilja se upphöjd till allmän lag.) 11
Utilitarism (altruistisk konsekventialism) Naturlig teori att börja med: Om det inte vore för de antaget dåliga konsekvenserna av global uppvärmning, så skulle vi inte ha något problem överhuvudtaget (det gäller oavsett om vi fokuserar på nu levande människor (och djur) eller framtida generationer). Oavsett vilken moralteori man bekänner sig till, så måste man erkänna att konsekvenser spelar moralisk roll om man vill vidhålla att klimathotet är en moralisk fråga. (Ett problem för rättighetsetik) Om vi resonerar altruistiskt undkommer vi fångarnas dilemma, men vi får ett annat problem: 12
Försumbara effekter: Derek Parfits ökenexempel. Vi har 1 000 törstande personer i öknen (behöver vatten för att överleva). Vi har 1 000 potentiella välgörare med 1 liter vatten var (de kan inte kommunicera med varandra och de skulle själva må bra av vattnet, men de behöver det inte för att överleva). Vattnet kan hällas i en tankbil som kommer att köras till de törstande i öknen. Allt vatten som skänks når de törstande och fördelas helt lika (dvs. om alla bidrar så får de törstande en liter var). Är det (altruistiskt) rationellt att ge sin liter till de törstande? Svaret tycks paradoxalt nog vara nej. (Om du tvekar, tänk dig att det är 1 000 000 törstande respektive välgörare.) Problemet är att effekterna av en persons bidrag är försumbara: 0.002 liter är lika illa för en törstande som 0.001 liter, och 0.999 liter är lika bra för en törstande som 1 liter. Detsamma gäller allt däremellan. (Soritesparadoxen) Hur är det med klimatproblematiken? Synnerligen omärkbara effekter! (Parfit, Derek, Reasons and Persons, 1984)
Klimatsmarthet och rationalitet Är inte klimatsmart Jag Är klimatsmart De andra Är inte klimatsmarta Det går åt skogen, men jag får personlig vinning. (3) [RANGORDNING] Det går åt skogen, och jag får inte personlig vinning. (4) Det går inte åt skogen, och jag får personlig vinning. (1) Det går inte åt skogen, men jag får inte personlig vinning. (2) Är klimatsmarta (i) Vi antar att jag personligen tjänar på att inte vara klimatsmart. (ii) Schemat gäller både egoism och altruism. (iii) Vi kan tänka oss att aktörerna inte är individer utan kollektiv (såsom nationer). 14
Ett möjligt försvar för U Konsekventialism bör inte förstås som en privatmoral, utan som rent resultatorienterad: Det enda som egentligen spelar roll är hur det går! Då får vi ett mycket vidare spann av alternativ än bara: handla klimatsmart/inte handla klimatsmart. Vad jag bör göra kommer att bero på vilken roll jag har - på vad jag kan göra (t.ex. på om jag är filosof, ingenjör eller politiker). Således, paradoxalt nog (givet den tidigare diskussionen): Det kan vara så att moralen, istället för att befria oss från ansvar i klimatfrågan, ställer mycket starka krav på oss (vi kan hållas ansvariga för vad vi inte gör, och även politiska handlingar återförs här till moralens sfär). (För krävande? [Hur ska man förstå den invändningen?]) 15
En möjlig lösning Relationen bättre än är transitiv: Om A är bättre än B, och B är bättre än C, så måste rimligen även A vara bättre än C. Men i ökenexemplet tycks transitiviteten brytas. Slutsats? Konsekvenser spelar roll även om de är försumbara (även om ingen märker dem). I så fall kanske konsekventialismen kan vara ett gångbart alternativ även om den utformas på ett sådant sätt att den inte blir alltför krävande. 16
Kantiansk kontraktualism Också detta är en naturlig utgångspunkt: tänk om alla gjorde så Det är denna tanke vi vill åt här: Vi vill att vi ska ha skäl att bidra även om vårt bidrag inte gör någon skillnad, just på grund av att det gör skillnad om alla bidrar. Men också denna tanke stöter på problem: 17
Handla endast efter en sådan maxim som du kan vilja se upphöjd till allmän lag. Handla endast efter sådana principer som alla rationellt kan acceptera (som ingen rationellt kan bestrida)
Det finns många uppenbara motexempel mot denna typ av principer (en värld av lögnare, nedrustning, etc.; vad jag bör göra tycks bero på vad andra gör). Problemet består i att finna villkor som om de är uppfyllda gör denna typ av princip rimlig! D.v.s., under vilka omständigheter kräver moralen av mig att jag drar mitt strå till stacken? Kan vi identifiera några sådana omständigheter? Vilken är den relevanta principen/maximen? Man tänker sig nog att den är något i stil med: Jag bör vara klimatsmart. Men anta istället att den är: Jag bör vara klimatsmart givet att min klimatsmarthet gör skillnad. (Varför skulle inte den vara rättfärdigad?) Här kan vi använda resonemanget om transitivitet från ökenexemplet som invändning. Eller: Jag bör vara klimatsmart givet att tillräckligt många andra är det. (Varför skulle inte den vara rättfärdigad?) Här kanske vi börjar närma oss en lösning Men vad menas med tillräckligt många? Ett förslag i linje med detta: Jag bör dra mitt strå till stacken om det finns en möjlighet att vi tillsammans kan lösa problemet. Att inte göra det under dessa omständigheter är att vara osolidarisk att åka snålskjuts åtminstone om vi köper resonemanget om transitivitet (då kan jag inte hävda att mitt bidrag inte gör någon skillnad).
Från etik till politik Al Gore: (ungefär) Klimathotet är en moralisk snarare än en politisk fråga. (i An Inconvenient Truth) Hur förstå? Är det så? 20
Hur förhåller sig etik till politik? Jag ska inte försöka svara på den svåra och stora frågan, men: Båda är normativa politik handlar i en mening om en kollektiv nivå, medan moral rör sig på individnivå politik handlar (bl.a.) om vilket slags samhälle vi ska ha, och om hur vi ska nå dit, moral handlar om vad jag (en moralisk agent) bör göra (ibland vad vi bör göra men det tycks egentligen inte vara en annan fråga). 21
Varför skulle klimathotet vara en moralisk snarare än en politisk fråga? (1) Det är vi som individer som måste ta ansvar; vi kan inte lägga över ansvaret på politiker. Verkar i någon mån rimligt, men (a) individer har begränsningar, och (b) politiker är själva individer (med andra roller). (2) Lösningen på klimatproblemet står att finna i individers handlingar att vi ändrar vår livsstil/våra vanor (hur vi konsumerar etc.): Konsumenttryck + att du & jag minskar vår användning av fossila bränslen, vårt utsläpp av koldioxid & andra växthusgaser. Kort och gott: Att vi är klimatsmarta. Detta kan knappast vara tillräckligt som lösning. Och vi har ju sett de problem som de etiska lösningarna står inför. Snarare är väl klimathotet både en moralisk och en politisk fråga, där åtminstone jag skulle lägga tyngdpunkten på politisk, då det är politiska beslut, och inte individuella, som kan göra den stora skillnaden. De viktigaste moraliska frågorna här är nog frågor om hur jag bör handla politiskt: - Bör jag engagera mig politiskt? Eller åtminstone: - Hur bör jag rösta?
Cop15, dec. 2009 Inget juridiskt bindande avtal. Det avtal ( The Copenhagen Accord ) som ändå blev resultatet (och som många länder i efterhand skrivit på) kritiserades också för att vara för svagt på olika sätt. Både politiker och företrädare för organisationer var kritiska och besvikna, ex: John Sauven, executive director of Greenpeace UK: there are too few politicians in this world capable of looking beyond the horizon of their own narrow self-interest ( their own = deras länders?) Egenintresse, alltså vilken roll har det spelat. Många analytiker pratar om nationell protektionism, som ju är just egenintresse på nationsnivå. Länderna skyddar sina egna/sina egna medborgares intressen. Här återkommer alltså problematiken kring fångarnas dilemma och försumbara effekter på nationsnivå (eller snarare: för små goda effekter för landet ifråga jämfört med kostnaden). 23
Avslutande funderingar Indirekta (pragmatiska/psykologiska) skäl för att vara klimatsmart: Identitet: Vad för slags person vill jag vara? Man måste börja någonstans (sopsortera, köra mindre bil, flyga mindre ) Föregå med gott exempel Denna typ av skäl ska nog inte undervärderas kan ge upphov (kanske rent kausalt) till (motivera till) mer betydelsefulla handlingar. Spelar dessa moraliska resonemang någon roll? Människor tänker väl inte så här? Vi tänker och handlar ofta irrationellt, och tur är väl det? Kanske viktigare med retorik, att vädja till känslor, indoktrinering, etc.? Svaret är kanske både ja och nej (& delvis individuellt). T.ex. Gore ser ju en lösning delvis i moralen Om resonemangen här är riktiga så räcker inte den typ av individuella handlingar som privatmoral fokuserar på, men den moraliska sfären omfattar även politiska handlingar. 24