UTVÄRDERING AV DAGVATTENANLÄGGNING I OKVISTA INDUSTRIOMRÅDE

VALLENTUNA KOMMUN UPPDRAGSNUMMER 1143798000 UTVÄRDERING AV DAGVATTENANLÄGGNING I OKVISTA INDUSTRIOMRÅDE DAGVATTEN, SJÖAR & VATTENDRAG UPPDRAGSLEDARE GRANSKAD AV PER BOHOLM AGATA BANACH

Sweco Gjörwellsgatan 22 Box 340 44 SE 100 26 Stockholm, Sverige Telefon +46086956000 Fax +46086956010 www.sweco.se Sweco Environment AB Org.nr 556346-0327 Styrelsens säte: Stockholm Per Boholm Dagvatteningenjör Dagvatten, sjöar och vattendrag Telefon direkt +46 (0)8 695 64 98 Mobil +46 (0)722 18 59 41 per.boholm@sweco.se

Innehållsförteckning 1 Bakgrund 1 1.1 Avrinningsområde 1 1.2 Befintlig dammanläggning 2 1.2.1 Utformning 2 1.2.2 Tillstånd/Platsbesök 3 2 Metod 6 2.1 Dammdimensionering 6 2.2 Flödes- och föroreningsberäkningar 6 2.2.1 Föroreningsberäkningar 7 2.2.2 Flödesberäkningar 7 3 Utvärdering av kapacitet och reningseffekt 7 3.1 Reningseffekt i hela anläggningen (Damm 1, 2, 3) 7 3.2 Kapacitet 8 4 Jämförelse med föroreningshalter i kontrollprogrammet 9 4.1 Före rening i Damm 3 10 4.2 Efter rening i Damm 3 11 5 Åtgärder 12 5.1 Förbättringsåtgärder 12 5.1.1 Damm 1 12 5.1.2 Damm 2 12 5.1.3 Damm 3 13 5.2 Skötselprogram 13 6 Sammanfattning 13 Bilagor L16-01-001, Bygghandling, Plan L16-04-001, Bygghandling, Detaljer Bilaga 1 Provpunkter uppdaterad höst 2015 FEL! INGEN TEXT MED ANGIVET FORMAT I DOKUMENTET.

1 Bakgrund I Okvista industriområde i Vallentuna ligger det en dagvattenanläggning bestående av två sedimentationsdammar och en huvuddamm/våtmark för rening av dagvatten. Vallentuna kommun har gett i uppdrag till Sweco att utvärdera Okvistaanläggningens kapacitet och reningsfunktion i relation till dagens tillflöde från avrinningsområdet med kommande exploatering i Kristineberg och Okvista inräknat. Anläggningen är idag i skötselbehov och förslag på åtgärder för att förbättra funktionen föreslås. Om utvärderingen visar att anläggningen är för liten ges ett förslag på utformning av en ny dammdel. 1.1 Avrinningsområde Avrinningsområdet är 95 hektar stort och består av blandad bebyggelse, Figur 1. Figur 1 Dammanläggningens avrinningsområde (röd linje). Södra delen av avrinningsområdet ska exploateras, delar av exploateringen illustreras. Indata för största delen av avrinningsområdet har tagits från tidigare utredningar 1. Från utredningen för Kristineberg har avrinningskoefficienter och beräknade föroreningshalter efter rening inom planområdet använts. Från Okvista 1 och 2 har avrinningskoefficienter och föroreningshalter för planerad bebyggelse använts. Utöver dessa områden så 1 Dagvattenutredning för detaljplan Okvista 1&2. Sweco, 2016-07-06 Dagvattenutredning för planprogram Kristineberg. Sweco, 2015-09-21 1(14)

tillkommer ytterligare ytor som ingår i avrinningsområdet som avrinner till dammanläggningen. Samtliga ytor redovisas i Tabell 1. Tabell 1 Avrinningsområde till dammanläggningen med exploatering i Kristineberg och Okvista 1 och 2 inräknat. Område Area [ha] Avrinningskoefficient Reducerad area [ha] Från Okvista 1och 2 23.1 0.49 11.4 Från Kristineberg 48.6 0.28 13.6 Skog 9.1 0.05 0.5 Industriområde mindre förorenat 12.5 0.6 7.5 Industriområde 1.8 0.6 1.1 Totalt 95.1 0.33 34.1 I anslutning till dammanläggning ligger ett markfilter dit vatten från Okvista deponi leds. Det pågar en utredning 2 parallellt med denna där markfiltret utvärderas för att säkerställa att det renar vattnet från deponin innan det släpps vidare till dammanläggningen. I denna utredning utgår vi därför ifrån att föroreningar från deponin inte påverkar föroreningshalterna som kommer till dammanläggningen. Flödena från markfiltret är mycket små i förhållande till annat inkommande vatten till dammanläggningen. Det anses därför inte heller finnas någon risk att det påverkar inkommande flödens halter genom utspädning. 1.2 Befintlig dammanläggning För planritning på dammanläggningen och detaljer se Bygghandlingsritning 3 : L16-01-001 L16-04-001 1.2.1 Utformning Dammanläggningen är ett dammsystem bestående av tre dammar som är sammankopplade med diken. Den första dammen är en försedimenteringsdamm där de största partiklarna ska sedimentera. I dammens finns också en flytläns som ska samla upp skräp och föroreningar på ytan. 2(14) 2 Utredning Okvista lakvattenanläggning, Sweco, pågående. 3 Bygghandling, Vallentuna kommun, Okvista III dagvattenanläggning, WSP, 2003-05-15

Damm 2 är också en sedimenteringsdamm för större partiklar innan vattnet leds in till Damm 3, det sista reningssteget. Från Damm 2 finns det också en bräddmöjlighet till ett dike som rinner parallellt med Damm 3. Även utloppet från damm 3 ansluter till diket längre nedströms. Av ritningarna framgår att nivån ut från Damm 2 både till dike och Damm 3 ligger på samma nivå. För att hålla uppe vattennivån i Damm 1 och 2 så finns det en översilningskant vid utloppet som reglerar vattennivån. Översilningskant 3 påverkar hur mycket vatten som leds in i Damm 3 från Damm 2 då dessa dammar sitter ihop. Översilningskant 4 har till uppgift att fördela flödet på bred front. Damm 3 är den största av dammarna och där sker den största delen av reningen genom både sedimentering och växtupptag. Den stora volymen ger en lång uppehållstid som gör att även de fina partiklarna hinner sedimentera. Utloppet regleras med en flödesregulator. Dock är det oklart hur stor andel av flödet som leds in i Damm 3 då de två utloppen från Damm 2 ligger enligt ritning på samma nivå. Tabell 2 Dimension på de tre dammarna i Okvista industriområde. Area [m 2 ] Djup [m] Volym [m 3 ] Damm 1 670 1.7 635 Damm 2 370 1.5 270 Damm 3 2850 1.1 2470 Totalt 3890 3375 1.2.2 Tillstånd/Platsbesök 2016-09-09 gjordes ett platsbesök för att bedöma skicket på dammarna. Damm 1 Vid utloppsdelen längsmed översilningskant 1 har det ansamlats sediment. Flytlänsen som ligger en bit innan översilningskanten och ska förhindra att olja och annat flytande skräp passerar har förflyttats och tappat sin funktion. Kan bero på att den vid höga flöden rubbats och inte återfått sin ursprungliga position efter det. Översilningskanten ser annars ut att fungera bra och håller uppe en permanent vattenyta i dammen. Då sediment pålagras blir dammen grundare vilket leder till att växter börjar etablera sig i den och tillslut tar över den öppna vattenytan. I mitten av dammen är vattenytan öppen vilket tyder på att sedimentlagret fortfarande inte är så pass tjockt att växter har börjat trivas. Vanligtvis sätter man ett djup på 1.5m i dammar när man vill undvika att växter ska ta över. Här är det projekterade dammdjupet 1.7m. 3(14)

Figur 2 Damm 1, övre bilden t.v. öppen vattenspegel. T.h. flytläns innan utloppet. Nedre t.v. flytläns (röd) och igenväxt del av dammen. Damm 2 Dammen ser ut att vara i bra skick. Det är en öppen vattenyta med en hel del växtlighet längs kanterna. Längsmed översilningskant 3 läcker det ut en del vatten trots att vattennivån inte ligger i nivå med utloppskanten. Vid inloppet till Damm 3 är det ett litet flöde och vattnet ser ut att nästan stå helt stilla. Översilningskant 2 hittades ej. 4(14) Figur 3 Damm 2, öppen vattenyta i mitten av dammen och tät växtlighet med vass runt sidorna.

Damm 3 Översilningskant 4 kunde inte hittas. Hela dammen är igenvuxen av buskar och sly och det är svårt att svara på hur mycket sediment som ansamlats och förhindrar vattnet att rinna in. Utloppet i södra delen av dammen kunde lokaliseras och en liten kontinuerlig ström av vatten rann in i ledningen. Överlag var det mycket svårt att avgöra hur sedimentering och igenväxning samt läckage igenom översilningskant 3 har påverkat vattnets möjligheter att i första hand rinna in i Damm 3 från Damm 2 i stället för att rinna direkt till diket från Damm 2. Figur 4 Övre bilden, inloppet till Damm 3 som växt igen. Undre bilden tagen över Damm 3 söderifrån. 5(14)

2 Metod För att utvärdera dammanläggning har flera metoder används. Dels har anläggningens storlek jämförts med hur stor den borde vara om den skulle dimensionerats efter beprövade metoder. Anläggningen har också utvärderats m.h.a. schablonberäkningar efter hur bra rening som uppnås med nuvarande utformning. Slutligen så har dammens utformning utvärderats efter hur den är anpassad för att optimera reningen för olika typer av flöden. 2.1 Dammdimensionering Dammar dimensioneras vanligen efter ett areasamband där dammens yta utgör en bestämd del av avrinningsområdets reducerade area (Ap/Ared). Hur stor andelen är bestäms av Ap/Ared - värdet som anger hur många kvadratmeter dammyta som krävs per reducerad hektar avrinningsområde. Dammen dimensioneras alltså efter hur stort avrinningsområdet är och tar även hänsyn till parametrar som inloppshalt. Ett stort värde på Ap/Ared ger en större damm och innebär en högre reningseffekt. Effekten av att göra dammen större avtar dock efter en viss relativ storlek. Det är då inte motiverat att göra dammen större av kostnadsmässiga- och utrymmesmässiga skäl. När ytan inte är begränsande väljs vanligen ett värde på 120-150 m 2 /hared. Detta resonemang bygger på att dammen har ett djup på ca 1.5 m för att arean man väljer ska ge en viss volym. En damm kan också dimensioneras för att säkerställa att en viss procent av årsnederbörden ska kunna renas och det motsvarar då att man tar hand om och renar de första millimetrarna av ett regn 4. Hur många millimetrar beror på vilken procentandel av årsnederbörden man vill uppnå. Om t.ex. de första 10 mm skulle tas om hand skulle det innebära att man behöver fördröja 3410 m 3. Det motsvarar då att man renar 80 % av årsnederbörden med minst 2 h uppehållstid. 2.2 Flödes- och föroreningsberäkningar Beräkning av flöden, föroreningshalter och föroreningsmängder i dagvattnet har genomförts med dagvatten- och recipientmodellen StormTac, webbversion v16.2.4. Modellen använder nederbörd (636 mm/år) och kartlagd markanvändning som indata för beräkningarna. I StormTac har varje markanvändning specifika schablonvärden som utgörs av föroreningshalter och avrinningskoefficienter per markanvändning. Avrinningskoefficienterna utgår från Svenskt vattens publikation P110. Föroreningshalterna utgör årsmedelvärden och baseras på flödesproportionell provtagning under minst flera månader och vanligen upp till ett eller flera år. I denna rapport grundar sig samtliga beräknade värden på schablonhalter. 6(14) 4 Svenskt Vatten P110

2.2.1 Föroreningsberäkningar Årsnederbördsvolymen är avgörande för hur stor mängd förorening som genereras. Vid belastningsberäkningar (mängd förorening, ) används därför årsmedelhalten och den ackumulerade årliga nederbörden. Endast belastning av dagvatten och basflöde (inläckande grundvatten till dagvattensystemet) avses. Det är inte de dimensionerande regnen som är avgörande när det handlar om att rena dagvatten. Det gäller istället att se till så att man kan ta hand om medelregnen som utgör den största delen av årets nederbörd och totalt tar med sig den största mängden av föroreningar. Föroreningsberäkningar för avrinningsområdet har utförts med hjälp av StormTac. Halt och belastning har beräknats för fosfor (P), kväve (N), bly (Pb), koppar (Cu), zink (Zn), kadmium (Cd), krom (Cr), nickel (Ni), suspenderad substans (Susp; partiklar), opolära alifatiska kolväten (olja), polycykliska aromatiska kolväten (PAH) och bensapyren (BaP). Beräknade årsmedelhalter har jämförts med Riktvärdesgruppens (2009) förslag till riktvärden för dagvattenutsläpp, nivå 1M. Nivå 1 gäller för områden som ansluter direkt till recipient och M avser utlopp i en mindre recipient såsom mindre sjö eller grund havsvik. Detta avrinningsområde ger inte utsläpp direkt till recipient utan tillhör egentligen nivå 2M. Nivå 2 gäller för delavrinningsområden uppströms utsläppspunkt i recipient. Nivå 1M har använts trots detta då det är fördelaktigt att försäkra god kvalité på det vattnet som når recipienten. 2.2.2 Flödesberäkningar Följande flöden beräknades i Stormtac: - Flöde vid medelregn. För att visa vilken påverkan en till synes liten bräddning förbi dammarna får för effekt. - Flöde som behöver ledas in i dammen för att vi ska säkerställa att 90 % av årsnederbörden leds in för rening. - Dimensionerande flöde vid ett 5-årsregn. Beräknades överslagsmässigt då det egentligen inte påverkar dammstorleken men är bra att ha en uppfattning om när man bedömer försedimenteringsdammens storlek och risken för uppvirvling av sediment. - 3 Utvärdering av kapacitet och reningseffekt 3.1 Reningseffekt i hela anläggningen (Damm 1, 2, 3) En Ap/Ared för studerat avrinningsområde = 120 som ligger inom det rekommenderade intervallet ger en beräknad total dammyta på 4100 m 2 som motsvarar den ungefärliga ytan av dammarna plus diken. Dammarna i anläggningen har en area på sammanlagt 3890 m 2 (dammarna studeras som en enhet), utöver det tillkommer även dikessektioner 7(14)

mellan dammarna där det också sker en viss sedimentation och växtupptag. Beräkningarna visar att anläggningen är väl anpassad till områdets yta med avseende på areasambandet. Tabell 3 och 4 visar också att dammarna har en bra reningseffekt och att värdena efter rening ligger långt under riktvärdena. Tabell 3 Reningseffekt i dammanläggningen redovisat i halter. Gråmarkerade överskrider riktvärdena. P N Pb Cu Zn Cd Cr Ni Hg SS Oil PAH16 BaP Riktvärde 1M Före rening Efter rening Rening i % 160 2000 8.0 18 75 0.40 10 15 0.030 40000 400-0.030 160 1200 14 21 110 0.57 5.6 6.3 0.037 51000 790 0.46 0.059 84 900 5 11 42 0.31 1.8 3 0.022 18000 120 0.16 0.02 48 24 64 49 61 46 67 53 40 65 85 66 67 Tabell 4 Föroreningsbelastning före och efter rening i dammanläggningen redovisat i kilo per år. P N Pb Cu Zn Cd Cr Ni Hg SS Oil PAH16 BaP Före rening Efter rening 46 340 4 6 31 0.16 1.6 1.8 0.011 15000 230 0.13 0.017 24 259 1.4 3.1 12 0.088 0.53 0.85 0.0064 5202 34 0.045 0.0056 3.2 Kapacitet Dammarna är anlagda för att rena dagvatten. Det finns inga krav på fördröjning av flöden. Däremot är det viktigt att ta hänsyn till de flöden som inkommer till dammanläggningen för att kunna undvika att det vid stora flöden virvlar upp sediment från botten som dras med, Tabell 5. Damm 1 som är den första dammen som flödet kommer in i har en volym på 635 m 3. Dammen anses tillräckligt stor för att de största partiklarna inte ska dras med. Utloppets överfall gör också att partiklarna lättare hålls kvar i dammen när vattnet vid kraftiga regn rinner ut ur Damm 1 på bred front. Enligt praxis så utgör normalt försedimenteringsdelarna 1/3 av dammens totala area. 8(14)

Damm 2 fungerar som Damm 1 med skillnaden att flödet när det kommit hit har dämpats något. Från damm 2 ska vattnet sedan ledas in till damm 3 där den fina reningen ska ske. I det här skedet är det viktigt att vattnet inte rinner ut till diket förbi Damm 3. Nedan i tabellen redovisas upp till hur stort flöde som behöver ledas in i dammen för att vi ska säkerställa att 90 % av årsnederbörden renas. Flöden större än dessa kan bräddas förbi dammen och fortfarande ge en totalt sett god reningsfunktion. I dagsläget ligger inloppet till Damm 3 och utloppet till diket från Damm 2 på samma nivå. Utloppet från Damm 2 (d.v.s. översilningskant 3) har en kapacitet på ca 55 l/s. Vid ett medelregn kommer ett flöde till dammen på ca 94 l/s. Om 55 l/s rinner förbi Damm 3 så missar en stor del av flödet det sista reningssteget. Tabell 5 Flöden till dammanläggningen. Flödet för 90 % av årsnederbörden visar hur stort flöde som behöver ledas in i anläggningen för att ta hand om 90 % av årsnederbörden. Flöde vid medelregn Flöde för 90 % av årsnederbörden Ungefärligt flöde vid 5-årsregn Flöde 94 l/s 470 l/s 1500-2500 l/s 4 Jämförelse med föroreningshalter i kontrollprogrammet Bilaga 1 5 visar ungefärliga mätpunkter för kontrollprogrammet 6. I kontrollprogrammet står att det i dagsläget kommer in vatten till Damm 1 som idag bräddar förbi deponins reningsanläggning p.g.a. underhållsbrist. Det gör att halterna kan var något högre än vad de borde vara när deponins reningsanläggning fungerar som den ska. Det finns en mätpunkt (YV6) innan deponin på inkommande vatten men använder man den får man inte med östra delarna av avrinningsområdet som ansluter till Damm 1 österifrån. Väljer man istället mätpunkt YV9 får man med hela avrinningsområdet men provet tas efter Damm 1 och halterna kommer att påverkas av rening. Den största reningen sker dock i Damm 2 och 3 så därför anses ändå mätpunkt YV9 var den bäst lämpade att jämföra med gällande föroreningshalter och mängder på inkommande vatten från avrinningsområdet. Beräknade värden i Stormtac är gjort för hela anläggningen totalt, damm 1, 2, och 3 inräknat. För att kunna jämföra värdena med kontrollprogrammets värden så används för Kristineberg och Okvista 1 och 2 den befintliga markanvändningen, Tabell 6. Indata för detta har tagits från tidigare utredningar 7. Jämförelsen kommer att ge oss en fingervisning om att modellen fungerar när vi sen räknar med exploateringen som vi inte har några mätvärden på. 5 Bilaga 1 Provpunkter uppdaterad höst 2015. SEKA MILJÖTEKNIK AB, 2015-08-12. 6 Resultat kontrollprogram Okvista depponi. SEKA MILJÖTEKNIK AB, 2015-08-12, 2015-12-18, 2016-06-30. 7 Dagvattenutredning för detaljplan Okvista 1&2. Sweco, 2016-07-06 Dagvattenutredning för planprogram Kristineberg. Sweco, 2015-09-21 9(14)

Tabell 6 Befintlig markanvändning för Kristineberg och Okvista 1 och 2. Område Area [ha] Avrinningskoefficient Reducerad area [ha] Från Okvista 1 och 2 23.1 0.49 11.4 Från Kristineberg 48.6 0.10 4.86 En jämförelse av beräknade värden och uppmätta värden i kontrollprogrammet (stickprov två gånger per år) visas i kap 4.1 och 4.2. Värdena ligger överlag i samma storleksordning men de beräknade föroreningshalterna både före och efter rening i dammanläggningen är något högre. Det finns dock även en stor varians på provtagna värden för en del ämnen som antagligen beror på årstids- och flödesvariationer. Fler mättillfällen och flödesproportionell provtagning hade gett ett betydligt säkrare värde att jämföra med. Stickprover ger endast ett momentanvärde och kan variera kraftigt då det inte tar hänsyn till dagvattnets varierande föroreningsinnehåll mellan olika regn och under ett regnförlopp. Tas dagvattenprover under perioder mellan regntillfällen händer oftast att värdena underskattas kraftigt, vilket flertalet studier har påvisat. 4.1 Före rening i Damm 3 Tabell 7 Beräknade totalhalter i Stormtac före rening och uppmätta totalhalter i kontrollprogrammet i mätpunkt YV9. Ämne Enhet Stormtac 2015 maj-juni 2015 okt-nov 2016 april-maj P 160 (36 ) Pb Cu Zn Cd Cr Ni Hg SS 20 (4.3 ) 27 (5.9 ) 140 (30 ) 0.66 (0.14 ) 8.1 (1.8 ) 6.8 (1.5 ) 0.05 (0.011 ) 84000 (18000 ) 50 41 52 1.4 0.81 0.27 4.4 <0.1 1.4 13 5.8 8.5 <0.1 <0.1 <0.1 <4 <1 <1.0 1.4 1.8 1.5 <0.1 <0.1 <0.1 - - - 10(14)

Halterna för kväve redovisas som kväveföreningar i kontrollprogrammet och som totalhalt i Stormtac. Därför presenteras detta separat i Tabell 8 då det inte går att jämföra rakt av. Tabell 8 Beräknade totalhalter av kväve i Stormtac före rening och uppmätta totalhalter av kväveföreningar i kontrollprogrammet i mätpunkt YV9. Ämne Enhet Stormtac 2015 maj-juni 2015 okt-nov 2016 april-maj N 1200 (260 ) Ammonium nitrogen 430 <10 1700 Nitrat-Nitrit nitrogen 130 150 <100 4.2 Efter rening i Damm 3 Tabell 9 Beräknade totalhalter i Stormtac efter rening och uppmätta totalhalter i kontrollprogrammet i mätpunkt YV4. Ämne Enhet Stormtac 2015 maj-juni 2015 okt-nov 2016 april-maj P 85 (18 ) Pb Cu Zn Cd Cr Ni Hg SS 6.4 (1.4 ) 13 (2.8 ) 51 (11 ) 0.34 (0.075 ) 2.3 (0.5 ) 3.1 (0.68 ) 0.03 (0.0067 ) 23000 (5050 ) 76 10 36 0.77 0.5 <0.5 2.6 <1 <1.0 8.6 <5 <5.0 <0.1 <0.1 <0.1 <1 <1 <1.0 1.8 1.1 <1.0 <0.1 <0.1 <0.1 14000 1100 3600 Halterna för kväve redovisas som kväveföreningar i kontrollprogrammet och som totalhalt i Stormtac. Därför presenteras detta separat i Tabell 10 då det inte går att jämföra rakt av. 11(14)

Tabell 10 Beräknade totalhalter av kväve i Stormtac efter rening och uppmätta totalhalter av kväveföreningar i kontrollprogrammet i mätpunkt YV4. Ämne Enhet Stormtac 2015 maj-juni 2015 okt-nov 2016 april-maj N 900 (196 ) Ammonium nitrogen 510 1300 130 Nitrat-Nitrit nitrogen 350 300 120 5 Åtgärder 5.1 Förbättringsåtgärder Överlag är det framförallt otillräcklig skötsel av dammarna som har gjort att dessa har växt igen. För att dammarna ska kunna fungera som de ska behöver den ursprungliga utformningen återställas och en långsiktig drift och underhåll säkerställas. 5.1.1 Damm 1 Mäta sediment djupet. Det är stor risk att det ansamlats mycket sediment framförallt runt utloppet. Det får till följd att den totala volymen och djupet minskar vilket innebär att risken ökar för att sediment kan virvla upp och dras med vid stora flöden. Det minskar också uppehållstiden för partiklar att sedimentera. Om mätningarna visar att det är mycket sediment på botten och djupet har minskat så är det viktigt att slamsuga tills djupet blir återställt. För att minska risken för uppvirvling kan man också sätta en översilningskant vid inloppet till dammen för att slå sönder och fördela flödet över en bred yta och därmed minska kraften i vattnet. Flytlänsen behöver också ställas iordning så att den följer vattenytan och kan variera med nivån i dammen. 5.1.2 Damm 2 En reglering av utloppet från Damm 2 skulle göra att vi säkerställer att vattnet i första hand leds in till Damm 3 där den största reningen sker. Utloppet (översilningskant 3) har idag en kapacitet på ca 55 l/s. Om utloppsnivån för översilningskant 3 höjs så kommer en större vattenyta att skapas och en större area av dammarna att utnyttjas. Som det är idag så börjar flödet brädda över till diket och nivån i dammarna tillåts inte att stiga. Vill man att det fortfarande ska rinna lite vatten i diket för estetiska värden kan ett litet hål göras i översilningskant 3 så att lite vatten leds ut men inte påverkar nivåerna i dammarna. 12(14)

5.1.3 Damm 3 Översilningskant 4 bör återställas för att vatten som leds in ska fördelas på bred front till Damm 3. Växter är bra för reningen men det är inte bra om det riskerar at stoppa inflödet till dammen och riskera att sätta igen utloppet. Blir det för mycket vegetation minskar också volymen som är beräknad för att kunna hålla vatten. En utrensning av träd och buskar är nödvändig. 5.2 Skötselprogram Ett skötselprogram skulle säkerställa att den tänkta funktionen i dammen upprätthålls. Det skulle innefatta följande: - Typ av kontroll och drift och med vilket tidsintervall det ska utföras - Säkerställa att Översilningskanter och utlopp fungerar som de ska så att dämningsnivåer och flödesvägar inte ändras. - Mäta sediment för att kunna avgöra när det är dags att slamsuga anläggningen för att inte tappa funktion. - Kontrollera så att dammarna inte växer igen. - Ange en tydlig ansvarsfördelning för vilka delar av anläggningen som ska vara kommunala eller VA-huvudmannens. 6 Sammanfattning Utredningen visar att dammarna storleksmässigt har tillräcklig kapacitet att rena dagvatten från hela avrinningsområdet inklusive en exploatering i Kristineberg och Okvista 1 och 2. Det förutsätter dock att dammarna sköts och hålls i det skick som framgår av de bygghandlingar de är utformade efter. I nuläget är dammarna i behov av återställande underhåll för att fungera som de ska. Bl.a. behöver det rensas bort buskar och sly där det vuxit igen samt slamtömmas där det finns behov. För att säkerställa dammarnas funktion även i framtiden föreslås det också att ett skötselprogram tas fram. Skulle man i framtiden vilja ansluta ytterligare områden till dammarna rekommenderas en utbyggnad för att göra dammarna större. Kapacitet idag anses fullt utnyttjad när kommande medräknade exploateringar är genomförda. Utöver dessa åtgärder att se till att dammarnas ursprungsutformning bibehålls så föreslås även några mindre justeringar för att säkerställa att tillräckligt stor del av årsnederbörden renas genom alla reningssteg. Bl.a. ska utloppet från Damm 2 (översilningskant 3) höjas så att vattnet i första hand leds i till Damm 3 där den största delen av reningen sker. En jämförelse av beräknade värden och uppmätta värden i kontrollprogrammet (stickprov två gånger per år) har gjorts. Värdena ligger överlag i samma storleksordning men de 13(14)

beräknade föroreningshalterna både före och efter rening i dammanläggningen är något högre. Det finns dock även en stor varians på uppmätta värden för en del ämnen som antagligen beror på årstids- och flödesvariationer. Fler mättillfällen och flödesproportionell provtagning hade gett ett betydligt säkrare värde att jämföra med. 14(14)