Utredning om förutsättningar att anlägga våtmarker och/eller fosforfällor i Springsta- och Kungsårabäcken

Utredning om förutsättningar att anlägga våtmarker och/eller fosforfällor i Springsta- och Kungsårabäcken Läge för mindre fosfordamm, vid Skysta. Foto. Sören Eriksson. HS Konsult AB. Författare: Sören Eriksson och Petter Ström, HS Konsult AB. Uppsala 2012-11-05 Uppdragsfinansiär: Västerås Stad via Havs- och Vattenmyndigheten (LOVA) HS Konsult AB Box 412, 751 06 Uppsala, Tel: 018-56 04 00 hskonsult@hushallningssallskapet.se, www.hushallningssallskapet.se/hskonsult

UTREDNING OM FÖRUTSÄTTNINGAR ATT ANLÄGGA VÅTMARKER OCH/ELLER FOSFORFÄLLOR I SPRINGSTA- OCH KUNGSÅRABÄCKEN 1 1. Inledning 3 2. Fakta om avrinningsområdena 3 2.1 Springstabäcken 3 2.2. Kungsårabäcken 4 3 Läckagerisk från områdena 6 3.1 Fosfor 6 4 Generella åtgärdsförslag för minskat fosforläckage 6 4.1 Fångdammar 6 5 Lämpliga platser för dammar/våtmarker inom områdena 7 5.1 Springstabäcken 7 5.1.1 Beskrivning av de olika fångdammarna 8 5.1.2. Kostnadsberäkningar 9 5.1.3 Övriga åtgärder inom Springstabäcken 10 5.2 Kungsårabäcken 10 5.2.1. Beskrivning av de olika fångdammarna 13 5.2.2. Kostnadsberäkning 16 5.2.3 Alternativa placeringar 16 6. Summering minskning av fosforläckage 17 7 Referenser 17 Sören Eriksson /Petter Ström, HS Konsult AB, Okt 2012 2

1. Inledning Syftet med detta uppdrag är att lokalisera lämpliga platser för anläggning av fosfordammar och våtmarker inom två avrinningsområden (ARO:n) vars bäckar mynnar ut i Mälaren. De berörda områdena är Kungsårabäcken och Springstabäcken och dess ungefärliga avgränsning visas på karta 1 och 2. Fokus för åtgärderna är att reducera växtnäringsförlusterna, fr.a. fosfor, till Mälaren. Om möjligt ska även hänsyn tas till biologisk mångfald vid utformning av dammar/våtmarker. Åtgärder i både mynningsområden och längre upp i systemet har beaktats. Kontakter med markägare har tagits och om intresse finns så har deras marker besökts och i vissa fall har även avvägning genomförts. Avrinningsområdena domineras av skogs- och jordbruksmark med en del djurhållning (höns och häst). En mindre by, Ändesta, ligger i Kungsåras ARO, annars finns inga större ansamlingar med bostadshus. Avrinningsområdena är två av de utpekade områdena i Västerås Stads arbete med att förbättra Mälarens vattenkvalitet. 2. Fakta om avrinningsområdena 2.1 Springstabäcken Avrinningsområdet omfattar ca 900 ha mark. Springstabäcken är egentligen ett uträtat stordike som går rakt igenom en väldigt flack dalgång, se bild nedan. Endast en handfull mindre sidodiken mynnar i stordiket. I övrigt är stora delar av åkermarkerna täckdikade. Diket är i dag dåligt underhållet och igenväxt med kaveldun och vass. Det har redan en viss funktion motsvarande en fosfordamms grundområde. Stordiket verkar sällan svämma över, vilket är positivt ur utlakningshänseende. Även nu vid höstens höga flöden är det relativt långt upp till dikeskanten i stordiket. Området består av fyra större fastigheter som brukas av två gårdar bara, Lindö och Springsta (som arrenderar Skysta och Skämsta). Undersökningar av lämpliga platser har bara genomförts på Springstas, Skystas och Skämstas marker. Lindös marker är inte besökta då markägarna inte var intresserade. Sören Eriksson /Petter Ström, HS Konsult AB, Okt 2012 3

Karta 1. Ungefärligt avrinningsområde för åkermarken inom Springstabäcken. En del ytterligare skogsmarker fr.a. i NO tillkommer också. 2.2. Kungsårabäcken Avrinningsområdet omfattar ca 2300 ha. I norra delen är landskapet flackt, med raka diken och/eller täckdikade skiften. Från mitten och söderut är området mer kuperat och småbrutet. Stora områden här lutar ned mot åravinen som går i mitten av området och skär sig ned djupt i landskapet. Huvudfåran, Kungsårabäcken, börjar ända norr om E18, och har i stora delar av sträckan kvar sitt naturliga meandrande utseende. Den bildar bitvis en djup ravin som kantas av lövträd, mestadels al. Fallet är bra i de centrala delarna av området, kring Ändesta och en bit söderut. Längst ned planar området ut, och bäcken mynnar till slut ut i en sumpskog innan Sören Eriksson /Petter Ström, HS Konsult AB, Okt 2012 4

den slutligen kommer till Mälaren. Två större sidotillflöden finns, ett från Gottsta/Darsta och ett från Bjuggsta som bägge går ihop med Kungsårabäcken söder om Ändesta. Fastigheten längst söder i området, Skepphusa, hamnar ofta under vatten på vårarna, och ligger nu som gräsbeväxt träda sedan något år. Därmed tillförs inga näringsämnen till marken just nu vilket minskar läckaget därifrån. Med normal växtodling så hör dessa skiften med all säkerhet till de som läcker en hel del växtnäring, då de svämmar över regelbundet. Så länge marken trädas, så bör man åtminstone slå och föra bort gräset för att minska läckaget härifrån, vilket vore en billig och enkel åtgärd. Karta 2. Ungefärligt avrinningsområde för åkermarken inom Kungsårabäcken. En del ytterligare skogsmarker tillkommer också. Sören Eriksson /Petter Ström, HS Konsult AB, Okt 2012 5

3 Läckagerisk från områdena 3.1 Fosfor Fosforläckage sker antingen genom partikulärt bundet fosfor eller i löst reaktiv form. I genomsnitt är ca 45 % i löst reaktiv form, men det varierar mycket beroende på kemiska och fysikaliska markegenskaper. T.ex. har jordprofiler med mjäla och lera i allmänhet en hög risk för erosion och därmed även en högre risk för läckage av partikulärt bundet fosfor. (Bergström et al., 2007). Kraftig nederbörd närsomhelst på året ökar risken för ytavrinning och läckage av partikelbunden fosfor. Enligt resultaten från Johansson et al., 2007, beror mängden P-läckage på om marken är beväxt eller inte. Om marken är bar sker en högre ytavrinning än om den är beväxt men avrinningen påverkas också av vilken gröda som växer. En flerårig vall tenderar att minska mängden ytavrinning av partikel bunden fosfor än till exempel vid havreproduktion. Sluttande skiften med hög ytavrinning ökar läckaget av fosfor (vilket kan vara aktuellt för delar av Kungsåras ARO). 4 Generella åtgärdsförslag för minskat fosforläckage När det gäller minskat läckage av fosfor är vårbearbetning, fångdammar, strukturkalkning och skyddszoner de mest effektiva metoderna för att minska utlakningen. Studier på fler, nya åtgärder som kalkfilterbrunnar och tvåstegsdiken förekommer idag, men resultaten är långt ifrån klara. Vårt uppdrag omfattar bara att undersöka lämpliga platser för fosfordammar och våtmarker. Det finns med all säkerhet en del att göra med hjälp av övriga åtgärder också inom området. 4.1 Fångdammar Eftersom fosforiäckage är mycket eventbaserat är det svårt att undvika läckage. Våtmarker som är designade för att fånga upp fosfor är idag det bästa redskapet för att stoppa det fosfor som de facto runnit ut i vattendragen/dikena. En rätt anlagd damm, kan rena upp till 25-40 % av den partikulära fosforn (enligt Norska studier). Svenska studier tyder hittills på liknande siffror (Kynkäänniemi muntl. 2012). En fosfordamm ska helst anläggas högt upp i systemet nära källan, exempelvis ett skifte med hög lerhalt. En fosfordamm kan delas upp i två huvuddelar. Först kommer en djupare sedimentationsdel (ca 1-1,5 m djup) där det grövsta materialet kan sedimentera snabbt. Sedan kommer en eller flera grundare vegetationszoner där vattnet bromsas upp och finare partiklar kan filtreras bort. Sören Eriksson /Petter Ström, HS Konsult AB, Okt 2012 6

5 Lämpliga platser för dammar/våtmarker inom områdena Tre dagars genomgång i fält ligger till grund för följande utpekade möjliga områden. På i stort sett samtliga platser har markägarna medverkat och diskuterat förutsättningar för dammar på sin mark. En enkel avvägning har gjorts på flera lämpliga ställen för att se lutningar och höjder. 5.1 Springstabäcken Då området är så pass flackt är dämning här mycket svårt. Viss dämning kan ske i något av sidodikena, men det är inga stora nivåskillnader, med undantag för läge tre där diket faller lite mer. Möjliga placeringar av fosfordammar har markerats i karta 3. En arealuppskattning för dess avrinningsområden har också gjorts. Karta 3. Möjliga platser för anläggning av fosforfällor. Sören Eriksson /Petter Ström, HS Konsult AB, Okt 2012 7

Springsta Hektar jordbruksmark Hektar övrig mark Total belastning kgp/år Storlek på damm (m2) Fångdamm 1 10 (hästhagar 2-3 6 140 (8*18 m) mest) Fångdamm 2 30 15 19,5 450 (9*50 m) Fångdamm 3 35 30 24 630 (9*70 m ) Fångdamm 4 45 55 32,5 1000 (10*100) Tabell 1. Förslag på fosfordammar, deras avrinningsområde och lämplig storlek inom Springstabäckens ARO. Beräkningar på översiktliga fosforbelastningar och reduktion är gjorda utifrån schablonmodeller. Läckage från åkermark, spannmålsodling på mellanlera-styv lera, är mellan ca 0,4-0,8 kg P/ha*år, och från skog är siffran ca 0,08-0,1 kg P /ha*år. Sen finns stora variationer beroende på mullhalter. Fosforklasser och lutning på skiften. Fångdamm ett är mest hästhagar och här finns inga bra siffror alls att ha som schablonvärde. Det beror väldigt mycket på hur upptrampade hagarna är, om hagarna mockas etc. Vi har här valt 0,60 kg P/ha*år och 0,1kg P/ha*år som schablonvärden. 5.1.1 Beskrivning av de olika fångdammarna Alla dammarna här är konventionella fosfordammar med en djupdel på 20-30 % där vattendjupet pendlar kring 1,0-1,2 m vattendjup och en grund vegetationsbeväxt del på 0,2-0,4 m vattendjup på resterande 70-80 % av ytan. Fångdamm 1. Skysta. Damm om ca 140 m2 (8 *18 m) med 5 m djupdel och 13 m grunddel. Det mesta av vattnet kommer från hästhagar och gårdsplan, hårdgjorda ytor. Vattnet här kan innehålla mer löst fosfor, men antagligen inte lika mycket partikulärt fosfor då vattnet ser klarare ut än i diket söderut. Dämning kan ske med 2-3 dm. Dammen läggs enklast i övre delen upp mot vägen. Fångdamm 2. Skämsta. Damm om ca 400-450 m2 (9 * 50 m) med 15 m djupdel och 40 m grunddel. Det finns en lutning på 4 dm på sträckan mellan vägen och ned till stordiket, vilket möjliggör 1-2 dm dämning. Diket är grunt vilket minskar mängden schaktmassor. Diket faller mer närmare stordiket men dikesbotten går ända ned till den nivån som stordiket har. Det här gör att bör anlägga dammen i den övre delen av diket. Bottennivå damm 15 m djupdel 1.0 m djup 40 m grunddel 0,2-0,4 m djup Sören Eriksson /Petter Ström, HS Konsult AB, Okt 2012 8

Djupdel tvärsnitt. Vattendjup 1 m. Bredd vid marknivå 8 m. Figur 1. Principskiss på fångdamm 2 som får gälla för alla fyra dammarna i Springstabäcken. Djupdel ca 1,0 m djup, grunddel 0,2-0,4 m djup. Fångdamm 3. Springsta. Damm om ca 1000 m2 (10*100 m) med 30 m djupdel och 70 m grunddel. Som plats 4 men ett djupare dike, drygt 1 meter, samt mer sluttande mark. Viss dämning kan göras beroende på hur långt från stordiket den läggs. Avrinningsområdet är ca 100 ha varav 45 ha är åker. Fångdamm 4. Springsta. Damm om ca 630 m2 (9 * 70 m) med 20 m djupdel och 50 m grunddel. Avrinningen sker ut i ett större dike som gränsar till grannens mark. Fosfordammen anläggs lämpligen innan vattnet rinner ut i det gemensamma diket. Diket är idag ca 80 cm djupt vilket gör att mängden schaktmassor minskar. En damm här skulle även kunna ta en del vatten från bostadshusen. 5.1.2. Kostnadsberäkningar Kostnadsberäkningar Springstabäcken Grävning (volym jord m3) Kostnad 35 kr/m3 Borttransport alv (volym jord m3) Kostnad 40 kr/m3 Plantering av växter Anmälan vattenverks., disp. biotopskydd Totalt Damm 1 150 5250 125 5000 1000 3600 14850 Damm 2 400 14000 320 12800 2000 3600 32400 Damm 3 1450 50750 1250 50000 4000 3600 108350 Damm 4 800 28000 600 24000 2000 3600 57600 Tabell 2. Ungefärliga kostnadsberäkningar för respektive damm vid Springsta. Beräknade på schablonkostnader för grävning och bortförsel av schaktmassor. Sören Eriksson /Petter Ström, HS Konsult AB, Okt 2012 9

Kostnad per kg renat fosfor Med en reningseffektivitet på 30 % av fosfor (siffra ifrån Bornsjöns fångdamm) per kg P räknat på 30 år, med rensningskostnad 4000 kr var 5:e år (total 24 000 kr) blir då kostnaderna enligt följande: Damm 1. 14850 + 12000/ 6*0.3*30= 460 kr/kg P (1,8 kg P/år) Damm 2. 32400+24000/19,5*0,3*30= 318 kr/kg P (5,9 kg P/år) Damm 3 108350 + 24000/24*0,3*30 =612 kr/kg P (7,2 kg P/år) Damm 4. 57600 +24000/32,5*0,3*30 =278 kr/kg P (9,8 kgp/år) 5.1.3 Övriga åtgärder inom Springstabäcken Fallet i området är dåligt, vilket gör att möjligheter till dämningsåtgärder i själva bäckfåran inte är möjliga. Däremot kan man med fördel bredda och fördjupa diket med en meter längs ett par sträckor om 100-200 m per sträcka vilka fungerar som slamfällor, se skiss nedan. Dessa måste då rensas ur ganska ofta. Även i vinklarna där dikena går ihop i norra delen kan man gräva ur en sedimentationsficka som rensas med jämna mellanrum. Eventuellt kunde man även i norra delen där täckdikningsrören slutar gräva en sedimentationsficka. Dessa områden är dock inte markerade på kartan. 5.2 Kungsårabäcken Vi har här valt att fokusera på själva bäckfårorna, där det bitvis är så pass bra fall att man kan dämma direkt i bäcken och skapa långsmala dammar. Bäckfåran delar sig i tre delområden, ett större rakt norrut, samt två mindre åt nordost och väster. De två mindre omfattar cirka 500 ha stora områden, varav det i mitten omfattar 1000 ha. Alla dikena börjar ganska långt uppe i skogsmarkerna så att göra dammar som bara tar emotjordbruksvatten blir svårare här. Innan bäckfårorna går ihop finns det bra fallhöjder i bäckravinen, och ravinerna skär sig djupt ned i landskapet. Ravinen har en två meter bred djup meandrande vattenfåra under normalvatten, som under högflöden breddar över på 10-20 meter breda deltaliknande lågområden nere i ravinen. Det här gör det tekniskt möjligt att dämma, olika mycket beroende på fallhöjden på aktuell plats. Dammar i befintlig bäckravin behöver inte medföra risk för naturvärden, tvärtom kan man genom att skapa större, öppna vattenytor både öka naturvärden lokalt och även rekreationsvärden då dammarna hamnar nära bebyggelse. Skall man gå vidare med dessa områden måste noggrannare teknisk utredning göras. Alla eventuella dammanläggningar i bäckfårorna får prövas mot andra intressen, som naturvård, landskapsbild, fiskvandring m.m. och de måste utformas med så lite ingrepp som absolut är möjligt. Obs! Utredning om bäckravinernas natur- och kulturvärden, eventuellt vandrande Sören Eriksson /Petter Ström, HS Konsult AB, Okt 2012 10

fisk, lagstadgat skydd, landskapsbild, riksintresse kulturmiljö m.m. måste naturligtvis göras innan man eventuellt går vidare med dessa platser. Sören Eriksson /Petter Ström, HS Konsult AB, Okt 2012 11

Kungsåra Hektar jordbruksmark Hektar övrig mark Total belastning kgp/år Fångdamm 1 80-90 350-360 83 0,5 ha Fångdamm 2 675 850 490 1,0 ha Fångdamm 3 175 350 140 0,5 ha Minsta storlek på damm (hektar) Tabell 3. Förslag på fosfordammar, deras avrinningsområde och lämplig storlek inom Kungsårabäckens ARO. Beräkningar på översiktliga fosforbelastningar och reduktion är gjorda utifrån schablonmodeller. Läckage från åkermark, spannmålsodling på mellanlera-styv lera, är 0,4-0,8 kg P/ha*år, och från skog är siffran ca 0,08-0,1 kg P /ha*år. Sen finns stora variationer beroende på mullhalter. Fosforklasser och lutning på skiften. Vi har här valt 0,6 kg P/ha*år och 0,1 kgp/ha*år som schablonvärden. Åravinerna har idag också viss reduktionseffekt, i och med att vattnet under högflöden svämmar över platåerna bredvid själva centrala åfåran. Sören Eriksson /Petter Ström, HS Konsult AB, Okt 2012 12

5.2.1. Beskrivning av de olika fångdammarna Fångdamm 1. Västra grenen av vattendraget upp mot Gottsta/Darsta till. ARO:t består av 20 % åker och 80 % skog. Innan det går ihop med Kungsårabäcken, faller det över 2 m på de sista 250 metrarna. Ravinen är cirka 15 m bred och från fältkant och ned till vattenytan så var det cirka 2 meter i snitt. Dikesbotten nåddes inte vid mätning. En mindre f.d. markväg finns över bäcken redan, vilket kan fungera som dammvall. Väster om överfarten är alen huggen, så här är ravinen öppen, medan det ned mot Kungsårabäcken växer yngre till medelålders al. Från vallen och österut föll vattennivån 1 m på knappa 100 meter sträcka. Även åt andra hållet är fallet troligen lika stort. Vy över ravinen västerut från överfarten. Vattnet går i en smal fåra i botten av ravinen bara trots relativt högt vattenstånd. Utformning av fångdamm görs genom flera, mindre dämningar på ett par ställen vilket skapar trappstegsliknande dammar, se skiss nästa sida. Flera mindre dämningar minskar grävningen till ett minimum. Ett dämme bör vara det redan befintliga överfarten, och sedan görs förslagsvis ett uppströms och ett nedströms. Dämning kan göras utan risk för att åkermarkens dränering påverkas, vilket är en fördel. Dammens areal skulle behöva vara 0,4-0.5 ha, dvs 0,1 % av ARO:t. Skissen nedan ger en damm på 0,4 ha. Sören Eriksson /Petter Ström, HS Konsult AB, Okt 2012 13

Fångdamm 2. I huvudfåran finns det bra fallhöjder och djupa skärningar norr om gamla Ängsövägen. Ravinen är minst 25-30 m bred och från fältkant och ned till vattenytan så var det mer än tre meter i snitt. Längre uppåt från bron så kantas ravinen av fullstora alar med undervegatation av viden m.m. Markskikt av högörter som ex. älggräs och gräs. ARO:t består av 40 % åker och 60 % skog, inkl. även den nordöstra grenen då. Bron över gamla landsvägen till Ängsö, kan fungera som utgångspunkt för en första större dämning. Även här kan det bli aktuellt med trappstegsformade dämningar, beroende på lutningar. Ingen avvägning av vattenytor kunde ske längre än 50 meter uppströms bron, p.g.a. att trädskiktet är högt och tätt. Dikesbotten nåddes inte vid mätning. Upp till dikeskanten är uppskattningsvis 3 meter minst. Sören Eriksson /Petter Ström, HS Konsult AB, Okt 2012 14

Ravinen skär sig ned djupt i landskapet med en smal vattenfåra i botten, så en höjning påverkar inte omkringliggande åkermark. Vid vägtrumma: Botten på trumma 8,77 m, övre kant trumma 10,97 m, vattenyta 9.03 m, överkant bron (vall) 11,77 m (asfalterad vägstump), deltaområdet ca 10,5-11,0 m och fältkanter ca 12,5 m. 50 m uppströms: Vattenyta 9,33 m, fältkant 13.04 m och deltaområde 10,5 m cirka. Längre uppströms gick det inte att mäta. Om dämning ska ske vid bron bör man dämma två meter om man vill slippa grävningar. Annars kommer inte deltaområdet att översvämmas. Upp till 10,5-11,0 m är det tekniskt sett antagligen inga problem att dämma. Det man då åstadkommer är att vattnet kommer gå upp över deltaområdena på sidan om själva huvudfåran. En alternativ utformning av fångdamm här är att göra flera mindre dämningar vilket skapar 3-4 trappstegsliknande dammar. Flera mindre dämningar skulle säkerligen underlätta för eventuella fiskvandringar. Ett dämme bör då vara vid den redan befintliga bron. Dammens areal skulle behöva vara minst 1 ha. Risken är stor att djuphålor snabbt slammar igen och måste grävas på platser som lätt kan kommas åt med grävare. De kanske behöver tömmas med 3-4 års intervaller om igenslamningen går fort. Som exempel kan nämnas att en likartad damm i Skåne, Slogstorpsdammen, med en yta på 0,65 hektar för ett ARO om 880 ha åkermark, slammade igen helt på några år och fick grävas ur. Den var samtidigt en av de mest effektiva dammar vi har haft mätningar på i Sverige, vad gäller kvantitet avskiljt kväve/fosfor. Långtidsavskiljningen av fosfor i Slogstorp (8 år) är ca 50 kg P/ha/år, vilket motsvarar knappt 15 % relativ avskiljning. Dammen har en mycket hög fosforbelastning med ett medel på knappt 400 kg/ha/år, motsvarande en medelhalt på ca 70 mg/l. Den årliga avskiljningen av fosfor har varierat kraftigt. Från att ha varit relativt stabil på 10-20 % de inledande 4 åren, sjönk avskiljningen drastiskt, och var till och med negativ (nettoutflöde av fosfor) under något år. Efter en restaurering av dammen som innefattade både rensning, utvidgning och viss fördjupning, har man kunnat se en tydlig förbättring av fosfor- Sören Eriksson /Petter Ström, HS Konsult AB, Okt 2012 15

avskiljningen som det sista mätåret var hela 105 kg/ha (30 % relativ avskiljning). Det här visar tydligt hur viktigt det är att kunna tömma ofta och effektivt. Befintliga lågpunkter och avsnörda meandrar kan med fördel användas till djuphålor. Fångdamm 3. Nordöstra grenen av bäcksystemet från Ändesta upp förbi Bjuggsta och norrut. ARO:t består av 35 % åker och 65 % skog. Utformning i så fall som i som fångdamm 1, med dämning i flera steg. Här är det grundare skärning, vilket minskar möjligheten till kraftig dämning. Ingen avvägning har kunnat göras här på grund av trädskiktet. Åravinen norr om överfarten kantas mestadels av yngre björk och sly, och inget äldre skogsbestånd berörs. 5.2.2. Kostnadsberäkning Inga beräkningar på anläggningskostnader är gjorda. Dels för att det inte går att göra noggranna avvägningar i dagsläget p.g.a. trädridån längs bäckarna, och dels för att man bör invänta utredningar om naturvärden, juridiska förutsättningar etc. Kostnaderna här är rimliga i proportion till nyttan, så länge grävkostnader kan minimeras och dämning kan göras. Med god möjlighet till dämning så hamnar merparten av kostnaderna på att utforma lämpliga dämmen och eventuella omlöp för fisken. Grävningarna borde kunna begränsa sig till att utöka djuphålor och anlägga dämmen/trösklar. Inom ramen för stöden 400 000 kr/ha, borde man i det närmaste klara sig för själva anläggningen. Kostnad per kg renat fosfor Med en reningseffektivitet på 15 % av fosfor (motsvarande siffror från långtidsstudier i ex Skånska dammar(råbytorp och Slogstorp) och lägre än siffran ifrån Bornsjöns fångdamm) per kg P räknat på 30 år, med rensningskostnad 5000 kr var 5:e år (total 30 000 kr) blir då kostnaderna enligt följande. Sifforna får tas med en nypa salt, då effektiviteten minskar med ökat vattenflöde, och att man inte har några bra siffror på anläggningskostnader. Vi har räknat med att takbeloppet för anläggningsstödet för fosfordammen kan klaras, genom att dämningar kan göras. Damm 1. 200 000+ 30 000/83*0.15*30= 613 kr/kg P (12,5 kg P/år) Damm 2. 400 000+50 000 (dyrare rensning)/490*0,10 (lägre effektivitet)*30= 306 kr/kg P (49 kg P/år). I Bornsjön räknar forskarna med att den dammen kan rena 70 kg P/ha*år. De här beräkningarna kan stämma för de första åren, men troligen varierar effektiviteten med åren, även om underhåll sker. Åtminstone har det skett så i t ex Slogstorpsdammen i Skåne. Damm 3. 250 000 (viss grävning behövs) + 30 000/140*0,15*30 =444 kr/kg P (21 kg P/år) 5.2.3 Alternativa placeringar Ett område i direkt anslutning till Kungsårabäcken nästan längst i söder, är ca 0,6 ha stort trädat parti som är för blött att odla och som odlingsmässigt lämpar sig för dammanläggning. Marken ligger ca en meter över vattennivån i ån, så det blir i så fall höga grävkostnader. Det Sören Eriksson /Petter Ström, HS Konsult AB, Okt 2012 16

skulle behövas drygt två meter grävning för djupdelen och 1,5 m för grunddelen. En hektar stor damm här, skulle då ge 23 000 m3 schaktmassor (0,25 ha*2,5 m grävdjup+0,75 ha*1,5 m grävdjup). 40 kr/m3 i grävkostnad (lågt räknat, då det inte täcker bortförsel av massor)) ger bara det en kostnad på 950 000. Det är inte kostnadseffektivt anser vi. En annan åtgärd som skulle kunna göras är att gräva enbart sedimentationsfickor som går att rensa på fler ställen längs bäckfårorna/dikena. Det här kan rensa ut en del av de stora partiklarna i alla fall. I åfårorna kan i så fall avsnörda meandringar fördjupas så de under högflödena tar emot vatten. Åfårorna har redan idag mycket av den effekt som grunddelen i en fosfordamm utgör, då vattnet under högflöden breddar ut över svämplanet i de breda åravinerna. Det som saknas är mer djuphålorna där partiklar sedimenteras. Längre uppströms bäckfårorna får man, om inte bäckfåran går att använda, se över möjligheter till många små åtgärder, där täckdikesögon går ut i stordiken, diken går ihop, vid lågpunkter etc. för att kunna göra åtgärder. Vi har här valt att fokusera på lämpliga placeringar för lite större anläggningar. 6. Summering minskning av fosforläckage Med de åtgärder som beskrivs i ovanstående delar kan läckaget av fosfor från Springsta och Kungsårabäcken minska. Störst effekt går det nog att få i Kungsårabäcken, där man med dammar i alla tre grenarna av bäckfåran kan minska läckaget avsevärt. Fr.a. bör man kunna få bort större partiklar i fångdammarna. Här kan också dammarna bidra till mer öppet vatten i landskapet. I Springsta kan vi med dammar bara komma åt vatten från 200 av de 900 ha som området omfattar. Däremot berörs områden med höga fosforklasser som berörs. 7 Referenser Andersson, J. Wedding, B. Tonderski, K. 2006. Näringsavskiljning i anlagda våtmarker Region- och metodjämförelser. Bergström, L., Djojic, F., Kirchmann, H., Nillsson, I., & Ulén, B. (2007) Fosfor från Jordbruksmark till Vatten tillstånd, flöden och motåtgärder i ett nordiskt perspektiv. Rapport MAT 21 nr 2/2007. SLU. Johnsson, H., Larsson, M., Lindsjö, A., Mårtensson, K., Persson, K. & Torstensson, G. (2008) Läckage av näringsämnen från svensk åkermark. Naturvårdsverket Lindvall, A., & Ulén, B. (2008) Fosforläckage vid uppgödsling och tärande av markens fosforförråd. Institutionen för Markvetenskap, SLU. http://ams.orbelon.com/slf/pdf/srp0455018.pdf Uhlén, B. (2005). Fosforförluster från mark till vatten- Identifikation av kritiska källor och möjliga motåtgärder. Rapport 5507. Naturvårdsverket (numer ansvarar Havs- och miljö för rapporten). Sören Eriksson /Petter Ström, HS Konsult AB, Okt 2012 17