Koordinator Erfarenheter från en arbetsmodell vid komplicerade vårdnadskonflikter

Koordinator Erfarenheter från en arbetsmodell vid komplicerade vårdnadskonflikter Marianne Gabrielsson FoU Södertörns skriftserie nr 125/14 1

Förord I det familjerättsliga arbetet vid tingsrätt och kommunal familjerätt är det en grupp barn och ungdomar som inte blir tillräckligt hjälpta av de vanliga arbetsmetoderna. Domar om umgänge följs inte av föräldrar och familjerättens samarbetssamtal har en del föräldrar svårt att ta tillvara som en resurs för att göra överenskommelser till sitt barns bästa. På FoU-Södertörn pågick under 2009 2012 ett projekt med titeln Barn med föräldrar i svår vårdnadskonflikt att söka hållbara samarbetslösningar mellan separerade föräldrar. Familjerätten i FoU-Södertörns ägarkommuner då, Botkyrka, Haninge, Huddinge, Nacka, Nynäshamn, Salem, Södertälje, Tyresö och Värmdö, önskade tillsammans med tingsrätterna Södertörn, Nacka och Södertälje, prova och lokalt anpassa några arbetsmetoder med målgruppen barn som tvingas leva med föräldrar i långvariga konflikter om sina barn. Arbetsmodellen Koordinator, som denna rapport handlar om, är utformad för föräldrar med de svåraste och mest långvariga konflikterna, även om den passar lika bra för dem som själva förmår utveckla en viss försonlighet mot varandra. Inspirationen att prova och lokalt anpassa arbetsmodellen Koordinator kom från ett projekt vid Hägersten-Liljeholmens stadsdelsnämnd i Stockholm, där man arbetat med modellen under några år. Detsamma gällde Konflikt & försoning, en samarbetsmodell mellan tingsrätt och familjerätt med syfte att undvika domstolsförhandling i processen att få ett fungerande vardagsliv för barn med skilda föräldrar i konflikt. Ett flertal södertörnskommuner har familjer där Koordinator prövats. Under projektet har koordinatorerna tillsammans utgjort en handledningsgrupp (som också fortsätter) med kontinuerlig kontakt med professor R Deutsch från USA, som utvecklat koordinatormodellen. Även om verksamheten med Koordinator fortfarande är liten i södertörnskommunerna finns den inom det ordinarie utbudet av metoder. Rapporten har två delar. En del är en intervjustudie med koordinatorer och några föräldrar. Den andra delen är en analys av hinder och möjligheter för verksamheten med koordinator att växa, eftersom 2

studier visar att det är ett bra arbetssätt med föräldrarna med de riktigt svåra och långvariga vårdnads-konflikterna. Författaren till rapporten, Marianne Gabrielsson har arbetat både i stockholms- och södertörnsprojektet. Marianne har därför en unik kunskap inom utvecklingsarbete i socialtjänstens arbete med familjerätt. Rapporterna inom FoU-Södertörns skriftserie från projektet Barn med föräldrar i svår vårdnadskonflikt är nu tre. Förutom denna om Koordinator behandlar nr 123/14 arbetsmodellen Konflikt & försoning. Nr 124/14 är förutom en FoU-rapport också ett examensarbete i folkhälsovetenskap om Konflikt & försoning och Koordinator i belysning av barnkonventionens begrepp barnets bästa. De tre rapporterna är nedladdningsbara från FoU-Södertörns hemsida www.fou-sodertorn.se Projektet Barn i svår vårdnadskonflikt hade ekonomiskt stöd från Länsstyrelsen i Stockholms län och från dåvarande Statens Institut för Folkhälsa. Tumba i maj 2014 Eva Nyberg Forskningsledare, projektledare 3

Innehållsförteckning Sammanfattning... 5 Parenting Coordinator, föräldrakoordinator och koordinator... 7 Uppföljning... 10 Resultat... 13 Koordinatorernas erfarenheter... 13 Utvecklingsarbetets målsättningar utifrån koordinatorernas erfarenheter... 28 Föräldrarnas perspektiv... 32 Föräldrarnas erfarenheter... 32 Utvecklingsarbetets målsättningar utifrån föräldrarnas erfarenheter... 40 Sammanfattande diskussion av erfarenheterna från koordinator- och föräldraperspektiv... 42 Kartläggning av hinder och möjligheter för att koordinator ska vara en del i den ordinarie verksamheten... 45 Vad är hinder och svårigheter i arbetet med koordinator som gör att den ännu inte är en del av den ordinarie verksamheten?... 45 Förslag på lösningar som leder till att koordinator är en del av den ordinarie verksamheten... 46 Utvecklingsmöjligheter... 48 Övergripande reflektioner... 49 Litteraturlista... 51 Bilaga 1 intervjuguide, personal som arbetar som koordinator... 53 Bilaga 2 intervjuguide, personal som ännu inte har uppdrag som koordinator... 55 Bilaga 3 intervjuguide, förälder som får stöd av koordinator... 57 4

Sammanfattning För att ta del av praktikers och brukares erfarenheter från arbetet med koordinator har fem koordinatorer och två föräldrar intervjuats. Syftet var att undersöka om och hur utvecklingsarbetets målsättningar att fördjupa barnperspektivet, stärka inslaget av stöd eller behandling och öka samverkan återfanns i arbetssättet. Därutöver har en inventering gjorts med koordinatorerna för att undersöka vad som utgör hinder och vad som är möjliga vägar fram till att insatsen är en del av ordinarie verksamhet. Koordinator är en stödinsats som erbjuds föräldrar i vårdnadskonflikt som service eller beviljas som en insats och som syftar till att stärka samarbetsförmågan och minska konflikterna. En kommun har arbetat fram en föräldraplan som ett verktyg i arbetet. Arbetssättet består av sju beståndsdelar och är inte manualbaserat utan läggs upp individuellt. Delarna är: förmedla kunskap etablera samarbetsstruktur skapa konstruktiv kommunikation skriva överenskommelser koordinera finnas tillgänglig över tid fatta beslut Koordinatorerna beskriver att arbetssättet bygger på att lyfta barnets perspektiv. Det ger ett förhållningssätt där koordinatorn genomgående sätter barnets bästa främst. De beskriver att arbetet är både stödjande och behandlande. De berättar att föräldrar och barn verkar ha fått en lugnare vardag och de menar att de har kunnat driva ett förändringsarbete. Koordinatorerna tycker att arbetet stärker samverkan genom att de kan rekommendera familjerna ytterligare insatser, fungera som en länk till andra professionella och att vara en person som familjer i vårdnadskonflikt kan vända sig till för att få stöd. De som arbetar med föräldraplan ser den som ett stöd i arbetet och en hjälp i att hålla barnperspektivet. Föräldrarna menar att barnet har gynnats genom att koordinatorn varit tillgänglig och funnits med över tid samt lyft barnets perspektiv. En pappa menar att han har blivit en bättre förälder tack vare att de har arbetat med kommunikationen med barnens mamma vilket har lett till en lugnare situation. En mamma menar att koordinatorn har gett stöd och fungerat avlastande under tiden den arbetade i familjen men att arbetet inte har lett till bestående förändringar. Pappan anser att han har fått stöd och att koordinatorn har arbetat fram bestående förändringar i familjen. Båda föräldrarna är nöjda med att de har kunnat vända sig till koordinatorn och att de har fått ytterligare stödinsatser genom koordinatorn. Fler uppföljningar behöver göras för att undersöka om det är omständigheter i familjer som gör att koordinatorinsatsen är mer eller mindre verksam, eller om det är koordinatorns arbete som ännu inte funnit sin form i Sverige. Inventeringen visar att koordinatorerna anser att insatsen kan vara till hjälp för familjer i vårdnadskonflikt. De önskar besked om insatsen ska finnas, strategier för hur den ska bli en del i den ordinarie verksamheten och att familjer kan erbjudas hjälpen tidigare. Sammanfattningsvis verkar insatsen koordinator leva upp till utvecklingsarbetets tre målsättningar, det finns ett tydligt barnperspektiv, insatsen ger stöd och kan ha behandlande inslag och verkar främja samverkan genom att koordinatorn erbjuder stöd, koordinerar och kan lotsa familjerna till ytterligare stöd. Möjligheter till utveckling föreslås vara att lyfta det specifika barnets behov ytterligare, att tydliga mål formuleras för insatsen utifrån varje familjs 5

behov och att sträva mot att bevilja familjer insatsen tidigare. Önskvärt är att fler familjer får möjlighet att ta emot stödet och att insatsen kan kompletteras med ett riktat stöd för barn i vårdnadskonflikt. En koordinator beskriver ett av målen med sitt arbete som koordinator: Vi har ju som ett mantra till föräldrar, att barn måste få, både älska och hata båda sina föräldrar utan att få vare sig mothugg eller medhåll. Alltså man måste få säga att pappa är dum i huvudet utan att mamma håller med och pappa är bäst utan att mamma säger emot. Och det jobbar vi jättemycket med, och kan man nå i alla fall en bit längre dit att de känner sig friare och tryggare i att jag är ok, i mitt arv liksom, de föräldrar som jag kommer ifrån tycker att jag är ok, ja men då, då har man kommit långt. Den ena föräldern summerar resultatet av ett och ett halvt års arbete med koordinatorn: Det har lättat enormt mycket. Det är inte hela världen längre om jag tycker mamman är dum. Oftast skickar vi fina schyssta mail till varandra. Man har inte det där bagaget, vi behöver inte kasta pilar eller försvara oss själva hela tiden. Man kan tåla lite mer också och ge lite mer också. Förut var det jag ska inte ge henne någonting, bara hårt mot hårt hela tiden. Nu är det inte så längre, det är skönt. Så det har blivit mycket mer positivt. 6

Parenting Coordinator, föräldrakoordinator och koordinator Projektet Barn med föräldrar som är i svår vårdnadskonflikt att söka hållbara samarbetslösningar mellan separerade föräldrar har haft en målgruppsanpassad stödinsats kopplad till utvecklingsarbetet, Parenting Coordinator eller föräldrakoordinator. En nordamerikansk stödinsats för familjer i vårdnadskonflikt Parenting Coordinator är en nordamerikansk modell där föräldrar ges stöd efter dom eller efter att föräldrarna har ingått ett bindande avtal om barnets vårdnad, boende och umgänge. Arbetssättet är väl spritt i USA och Kanada och har utarbetats sedan mitten av 90-talet. Parenting Coordinator har utvecklats i samspel mellan praktiker och en forskargrupp knuten till Harvard Universitetet i USA och den tvärvetenskapliga organisationen AFCC 1 har utarbetat riktlinjer. (Coates et al 2004, AFCC Guidelines 2005) En koordinator i USA arbetar oftast privat och finansieras av föräldrarna. The Parenting Coordinator can provide a communication link, foster relationship building, represent the needs of the children, contain the destructive conflict, and ease everyone into a healthier, more civilized postdivorce adjustment directed toward growth and recovery (Baris et al 2001, s 59) Koordinatorn har som övergripande uppgift att se till barnets bästa genom att mildra och reglera konflikterna mellan föräldrarna. Uppdraget till en koordinator läggs upp individuellt utifrån varje föräldrapars problembild, beroende på konfliktnivå och konfliktens karaktär. Koordinatorn arbetar för att föräldrarna ska övergå från en parrelation till en föräldrarelation. Den ger stöd och vägleder för att vardagen ska löpa på för barnen och för att samarbetet mellan föräldrarna ska fungera. Det är inte en konfidentiell process, koordinatorn har ingen tystnadsplikt mellan föräldrarna. Arbetssättet består av flera beståndsdelar men är inte formaliserat eller manualbaserat. Arbetet utgår från modellens sju byggstenar. förmedla kunskap etablera samarbetsstruktur skapa konstruktiv kommunikation skriva överenskommelser koordinera finnas tillgänglig över tid fatta beslut Koordinatorn förmedlar kunskap om konflikthantering, om barn och hur barn och föräldrar kan reagera på kris och separation. Koordinatorn bygger upp en samarbetsstruktur och etablerar former för kommunikation. Ett annat verktyg är att skriva överenskommelser som uppdateras i takt med barnens utveckling och förändringar i familjen. Koordinatorn kan ha en vägledande roll vad gäller vilka ytterligare insatser familjen har eller kan erbjudas, och kan koordinera de professionella som arbetar i familjen, men även stötta familjen att hantera 1 Association of Families and Conciliation Courts http://www.afccnet.org/resourcecenter/practiceguidelinesandstandards Även amerikanska psykologförbundet har utarbetat riktlinjer http://www.apa.org/practice/guidelines/parenting-coordination.aspx?item=1 7

nätverk. Koordinatorn finns med över tid och ska kunna vara relativt lättillgänglig, utan att för den skull vara en akutinstans. Att en koordinator ska arbeta i en familj kan i USA beslutas av tingsrätten och i vissa fall har den mandat från tingsrätten att fatta juridiskt bindande beslut som rör barnen då föräldrarna inte kommer överens trots stödet från koordinatorn. En koordinator arbetar för att den samarbetsstruktur och det kommunikationsmönster som etablerats ska vara hållbart över tid och är därför en längre insats som kan pågå i ett till två år. Så snart en fungerande samarbetsstruktur har etablerats i familjen minskas insatsen och kontakten med koordinatorn är glesare. Så snart det är möjligt avslutas insatsen. Det är dock inte ovanligt att familjen har en till två avstämningar per år under flera år för att finjustera samarbetet och planeringen i familjen. (Baris et al 2001, Sullivan 2004, Coates et al 2004, AFCC Guidelines 2005) Resultat från studier av Parenting Coordinator visar att konflikterna mellan föräldrarna minskar, att samarbetsförmågan förbättras och att förmågan att samarbeta kvarstod ett år efter att koordinatorn avslutat sitt uppdrag. Exempelvis visar studier att föräldrarnas behov av konfliktlösning i domstol halverades då en koordinator arbetade i familjen (Vick et al 1996, Kelly 2002, Kirkland et al 2008, Henry et al 2009). Hur arbetet som Parenting Coordinator bedrivs och vilka verktyg som är till hjälp för vilka typer av konflikter och problembilder har studerats och problematiserats (se t ex Coates et al 2004 och Hayes 2010). Svagheter betonas, insatsen kan behöva förstärkas med kunskap om separationer där föräldrarna inte har varit gifta eller sammanboende samt fördjupade kunskaper avseende kultur, religion och etnicitet (Henry & Mitcham-Smith 2007). Domare, advokater och koordinatorer uppgav att ärendena handläggs fortare med en koordinator i jämförelse med ordinarie domstolshandläggning eller medling. Då en koordinator arbetade i familjen minskade konflikterna mellan föräldrarna, barnen visade tecken på att må bättre samtidigt som föräldrarna uppskattar insatsen (Fieldstone, Baker & McHale, 2012). Parenting Coordinator i Sverige Efter att insatsen introducerades i försöksverksamheten och beslut fattades om att pröva modellen, började Parenting Coordinator att kallas koordinator, eller föräldrakoordinator. Vissa förändringar av arbetssättet blev nödvändiga då modellen skulle prövas 2. Framför allt innebar en modifieringen av Parenting Coordinator till en svensk kontext att koordinatorns befogenheter har anpassats till svensk lagstiftning. Det innebär att koordinatorns möjlighet att fatta juridiskt bindande beslut i föräldrarnas ställe har ersätts med en möjlighet att lämna rekommendationer i avgränsade frågor. Det innebär att föräldrarna skriver en överenskommelse om att de kommer att följa koordinatorns rekommendation. Därefter samlar koordinatorn in information och synpunkter kring den avgränsade frågan och lämnar sedan en rekommendation med en motivering till den föreslagna lösningen. En central skillnad i hur arbetet som koordinator bedrivs i Sverige i jämförelse med i USA är att en koordinator ges inom ramen för socialtjänsten. Det innebär andra förutsättningar för arbetet jämfört med koordinatorns arbete i Nordamerika. Socialtjänstens kriterier för att erbjuda stödet är att det finns ett avtal eller en dom, att konfliktnivån mellan föräldrarna är hög, att deras samarbetssvårigheter finns dokumenterade och att socialtjänstens övriga arbetssätt för konflikthantering (oftast samarbetssamtal) har prövats och bedömts vara otillräckliga. Ett ytterligare kriterium är att föräldrarna accepterar att ingå överenskommelser utifrån barnets bästa och har ambitioner att hålla dem. Den 2 Se Gabrielsson & Collins 2011 för fördjupad beskrivning av anpassningen av modellen till Sverige. 8

tidigare kontakten med socialtjänsten innebär att socialtjänsten har komma så pass nära familjen att de kunnat bedöma om det fanns misstanke om att ett barn for illa, dvs grund till att inleda utredning med stöd av SoL 11:1. Det kan finnas barnavårdsutredningar avslutade eller pågående som har utrett om barnet behöver stöd eller skydd i familjer som tar emot stöd av en koordinator. Det kanske också finnas familjerättsliga utredningar i familjen. Kommunerna som ger insatsen har valt olika sätt att erbjuda stödet. Antingen som en insats som beviljas av en handläggare och som utförs av öppenvårdsverksamheten, eller som en service som ges av familjerätten eller öppenvården. Beviljas stödet som insats innebär det att målsättningar med insatsen formuleras och arbetet följs upp och stäms av mot målsättningar. En broschyr med information om insatsen som riktar sig till föräldrar, har arbetats fram. När föräldrar har fått insatsen presenterad för sig och är beredda att ta emot stödet i enlighet med beskrivningen, ombes de skriva på en överenskommelse om att de går med på att släppa sekretessen mellan varandra och mot koordinatorn. Som ett hjälpmedel i arbetet har koordinatorer vid en kommun arbetat fram ett dokument som fungerar som ett stöd för föräldrar (och koordinatorer) i utarbetandet av detaljerade överenskommelser över hur samarbetet ska se ut. Dokumentet kallas föräldraplan 3 och har sin förlaga i USA där en Parenting Plan i många stater är obligatorisk för separerade familjer. De kan vara olika detaljerade men innehåller överenskommelser som syftar till att underlätta samarbetet, samt information om hur vårdnad, boende och umgänge är reglerat. Övriga kommuner i projektet har tagit del av föräldraplanen och kan använda den i arbetet som koordinator. De som arbetar som koordinatorer är familjerättssekreterare eller familjebehandlare. De har gått en tvådagars grundutbildning 2010 och en tvådagars fortsättningsutbildning 2013 i ledning av fil dr psykologi, psykoterapeut och utbildare Robin M Deutsch från den tvärvetenskapliga organisationen AFCC. Därefter har handledning via telefon med Robin från USA erbjudits kontinuerligt och samtliga ingår i ett kollegialt nätverk med koordinatorer. Implementeringen av arbetssättet har pågått sedan 2010 och utifrån de erfarenheter som kommunrepresentanterna har förmedlat vid projektmötena för projekt Barn med föräldrar som är i svår vårdnadskonflikt att söka hållbara samarbetslösningar mellan separerade föräldrar, hade kommunerna kommit olika långt i arbetet med att integrera koordinator i den ordinarie verksamheten, när uppföljningen gjordes. För att undersöka vad som utgör hinder för att integrera arbetssättet i den ordinarie verksamheten och vad som kan vara lösningar på dessa, genomfördes en inventering hösten 2013 under ledning av Robin M Deutsch. Resultatet av inventeringen presenteras efter resultaten av intervjuerna. 3 http://foraldraplan.se/ 9

Uppföljning För att samla in erfarenheter från arbetet med koordinator har tre intervjuer med koordinatorer och två intervjuer med föräldrar som tagit emot stöd av en koordinator, genomförts. Intervjuerna avser att ta tillvara praktikers och brukares erfarenheter som en kunskapskälla om arbetet med koordinator. (Oscarsson 2009) Arbetssättet är inte manualbaserat, utan läggs upp individuellt utifrån varje familjs specifika situation. Därför var det angeläget att samla in konkreta erfarenheter av hur arbetet med koordinator går till. Citat ges stort utrymme i resultatredovisningen, av samma skäl. Utvecklingsarbetet Barn med föräldrar som är i svår vårdnadskonflikt att söka hållbara samarbetslösningar mellan separerade föräldrar har som målsättning att fördjupa barnperspektivet, stärka inslaget av stöd eller behandling och öka samverkan. Det innebär att uppföljningen undersöker om och hur barnperspektivet, inslaget av stöd eller behandling och samverkan återfinns i arbetssättet. Den teoretiska ramen är därmed densamma som vid uppföljningen av medlingsmetoden konflikt och försoning. Barnperspektiv Syftesformulering i projektplanen utgår från att man genom modellen antas stärka fokus på barnperspektivet. Frågan är på vilket sätt barnperspektivet visar sig i uppföljningens intervjuer. Hur kommer insatsen barnet tillgodo, på vilka sätt är barnet gynnat av att familjen får stöd av en koordinator? Syftet med metodutvecklingen uppges i projektplanen vara att på sikt, genom tidiga insatser i separationsprocessen mellan föräldrarna, kunna förebygga det lidande som en vårdnadskonflikt kan orsaka barnet. På vilket sätt har arbetssättet koordinator varit verksamt här? Har man kommit in tillräckligt tidigt i processen för att man ska kunna tala om förebyggande? Eller har man kunnat minska (risken för) negativa konsekvenser för barnet genom att en koordinator arbetat i familjen? Stöd eller behandling Det ökade inslaget av stöd eller behandling uttrycks som ett önskat resultat i projektplanen. Det kan beskrivas som ett intensivare arbete i familjerna i vårdnadskonflikt. Projektplanen beskriver att koordinatorinsatsen erbjuder stora möjligheter att individualisera insatserna utifrån behoven i varje familj. Individualisering och flexibilitet anses öka motivationen hos föräldrar i de svåraste konflikterna att ta emot hjälp, då många familjer inte antas kunna tillgodogöra sig metoder som präglas av alltför fasta ramar. Frågan här är vad insatsen koordinator har bestått i, och vad som ligger i individualiseringen och flexibiliteten. Vidare anges i projektplanen att man önskar söka hållbara samarbetslösningar mellan separerade föräldrar. Vad visar intervjuerna i den frågan? 10

Samverkan I projektplanen hänvisas till Rejmer (2003) som konstaterar att eftersom föräldrar som utvecklar svåra vårdnadskonflikter ofta tillhör utsatta grupper i samhället, kan barnen komma att utredas av många olika tjänstemän från olika verksamheter (såsom utredning enligt SoL 11:1). De många myndighetspersonerna förblir vanligen anonyma för barnen, dess funktioner blir svåra att särskilja, och de ger inte det stöd som barnen behöver. Det anses därför vara angeläget med ökat samarbete mellan familjerätt och andra enheter så att barnen slipper utsättas för många, och inte sällan samtidiga, utredningar. Metodutvecklingen inom familjerättens arbete beskrivs därmed i projektplanen ha dubbla syften, dels att öka föräldrarnas förmåga till samarbete kring barnet men även att öka samarbetet mellan de olika myndigheter som möter dessa familjer. Modellen koordinator innehåller komponenter som syftar till att underlätta familjers kontakter med flera professionella. Vilka erfarenheter från det området uttrycks i intervjumaterialet? Har man kunnat begränsa barnets antagna stora antal möten med olika myndighetspersoner, vilket anges som önskvärt i projektplanen? Syfte Att undersöka om och hur de övergripande målsättningarna med utvecklingsarbetet att fördjupa barnperspektivet, stärka inslaget av stöd eller behandling och öka samverkan återfinns i arbetssättet koordinator, utifrån koordinatorers och föräldrars erfarenheter och perspektiv. Intervjuerna syftar dessutom till att samla in erfarenheter av hela arbetssättets förlopp, utifrån koordinatorers respektive föräldrars perspektiv. Mål Målet är att resultatet av intervjuerna ska fungera som ett stöd i ett fortsatt prövande av arbetssättet koordinator och som diskussionsunderlag i den fortsatta utvecklingen och modifieringen av modellen till den svenska kontexten. Metod Intervjuerna gjordes utifrån semistrukturerade intervjuguider. De arbetades fram med utgångspunkt från uppföljningens syfte, att samla in erfarenheter från hela arbetsprocessen och undersöka om och hur projektets tre målsättningar återfinns utifrån koordinatorers och föräldrars erfarenheter och perspektiv. Uppföljningen med familjerättssekreterarnas, domarens och förälderns erfarenheter av konflikt och försoning och tidigare uppföljning med koordinatorer och föräldrar som har fått stöd av en koordinator, har beaktats i utformningen av frågorna (Andersson-Collins i Gabrielsson 2011). Se bilaga 1-3. Genomförande För att komma i kontakt med koordinatorer och föräldrar att intervjua bjöds utvärderaren in till koordinatorernas nätverk. För att få en bredd på erfarenheterna och reflektionerna kring insatsen genomfördes tre intervjuer med koordinatorer från tre kommuner där arbetet med insatsen koordinator hade kommit olika långt. Att intervjua koordinatorer med olika långa erfarenheter av arbetssättet, bedömdes erbjuda möjligheter att samla in erfarenheter från olika skeden i implementeringsförloppet. En intervju gjordes med två koordinatorer som hade haft flera uppdrag var och ett tiotal ärenden med föräldraplan. De arbetar vid öppenvården i sin kommun och insatsen initieras 11

efter remittering från barn- och ungdomsenhetens utredningsenhet. En intervju genomfördes med en koordinator i en kommun som arbetar inom familjerätten och som hade erfarenhet av ett ärende. Här erbjuds stödet som en service. Den tredje intervjun genomfördes med två familjerättssekreterare vid en kommun som har för avsikt att erbjuda koordinator, men som ännu inte har haft något ärende. Den ena familjerättssekreteraren som intervjuades var utsedd till att vara kommunens koordinator, och den andra bjöds in till att bidra med reflektioner. För att få kontakt med föräldrar som tog emot stödet efterlystes föräldrar att intervjua på koordinatorernas nätverksmöte. På så vis etablerades kontakt med pappan. Efter kontakt med cheferna för familjerätterna etablerades kontakt med mamman. Båda föräldrarna intervjuades i sin kommuns lokaler. Varje intervju tog 1-1.5 timme. Intervjuerna spelades in och transkriberades. Materialet strukturerades i teman i syfte att ta del av erfarenheter från hela arbetssättets förlopp. Vidare analyserades materialet utifrån de tre målsättningarna med utvecklingsarbetet. De namn som används i citat är fingerade och detaljer har ändrats för att inte röja informanternas identitet. Metodövervägningar Det är inte ovanligt att den som följer upp även är den som har arbetat med verksamhetsutvecklingen. Så är det i detta fall. Det är ett förfarande som man behöver vara vaksam med. Å ena sidan finns goda förutsättningar för att ställa initierade frågor, å andra sidan kan det skapa svårigheter både i vilka frågor som ställs och i relation till intervjupersonerna. I kontakt med de professionella kan det finnas tendenser till att dels svara såsom de tror att intervjuaren vill att de svarar, men även till att passa på att föra fram klagomål. I intervjuerna med föräldrarna kan det vara en svårighet att den som intervjuar har alltför god kännedom och att svaren tolkas så att det passar in i förförståelsen. Dessutom kan det vara en svårighet att den som intervjuar gärna skulle vilja se goda resultat och att arbetet är till belåtenhet för medarbetarna. Genom hela uppföljningsarbetet har ansträngningar gjorts för att motverka dessa tendenser. Pappan är mycket positiv till insatsen. Han tillfrågades av sin koordinator om han kunde delta i en intervju. Kan det ha påverkat svaren? Kanske fanns omständigheter som gjorde att han behövde visa sin uppskattning? Mamman är försiktigt positiv, men också kritisk på flera punkter. Hon blev tillfrågad av chefen för familjerätten i sin kommun om hon kunde tänka sig att bli intervjuad. Vad innebar det för innehållet i intervjun? Föräldrarna som intervjuades utgör inte ett par, utan det är två olika ärenden från två olika kommuner. Det hade varit värdefullt att ta del av båda föräldrarnas erfarenheter i ett föräldrapar, sådana uppföljningar välkomnas. Uppföljningen utgörs av intervjuer med ett fåtal personer. Det är några få röster som delar med sig av erfarenheter. Det går inte att se detta som en utvärdering. De är exempel på vad två föräldrar och fem koordinatorer ansåg om arbetet. 12

Resultat Här följer ett sammandrag av intervjumaterialet. Materialet från koordinatorerna respektive föräldrarna presenteras separat för att arbetsprocessen ska bli tydligare. Intervjuerna med koordinatorerna redovisas först. Material från de tre intervjuerna lyfts fram parallellt och de med egna erfarenheter av ärenden har getts störst utrymme. Eftersom få erfarenheter av arbetet som koordinator finns dokumenterade i Sverige har rikt med citat tagits med. Resultatet presenteras under följande rubriker; övergripande erfarenheter, start av koordinatorsärende, arbetets konkreta innehåll, att avsluta koordinators arbete, hur insatsen kommer barnet tillgodo, vilka föräldrar det passar för, att arbeta som koordinator, influenser till ordinarie arbetsuppgifter och utvecklingsmöjligheter. Sedan diskuteras om och hur de tre målsättningarna med utvecklingsarbetet uppfylls. Slutligen följer kommentarer och reflektioner. Resultatet från intervjuerna med föräldrarna presenteras på liknande sätt. Därefter följer en övergripande diskussion om och hur insatsen verkar uppfylla målsättningarna med utvecklingsarbetet utifrån erfarenheterna från de två perspektiven. Sen summeras inventeringen som genomfördes av hinder för integrering av insatsen och förslag på lösningar. Avslutningsvis görs försök att lyfta framgångsfaktorer och förslag på vad som kan behöva utvecklas vidare i arbetssättet utifrån resultaten och kartläggningen. Rapporten avslutas med övergripande reflektioner. KOORDINATORERNAS ERFARENHETER De som arbetar med ärenden menar att koordinatorn är en ny roll med ett annat förhållningssätt gentemot föräldrarna i jämförelse mot övrigt socialt arbete eller arbete med familjer i vårdnadskonflikt som de har erfarenhet av. En skillnad är att de har ett utbildande uppdrag, de för fram sina kunskaper från forskning och professionellas erfarenheter om barn och familjer i vårdnadskonflikt. Föräldrarna verkar uppskatta det och det verkar vara till hjälp på flera sätt. IP 1: Vi talar om vad som inte acceptabelt. Och de vet om det, de vet att det inte är ok att bete sig så här och att barnen far illa. Det blir en hjälp att ha någon utifrån som säger det i rummet. Och jag tror också att det blir en hjälp, gentemot nya respektive och nya och gamla nätverk att man faktiskt kan gå hem och säga fast koordinatorn har sagt att vi måste samarbeta jag tror att det kan bli en hjälp i vissa fall, att man får någon utifrån som säger det, som man nånstans innerst inne vet och känner. De påpekar att en annan del av förhållningssättet är att de genomgående har ett barnperspektiv i kontakt med föräldrarna och att de tar tydlig ställning för barnets 4 behov. Det hänger samman med att det inte är ett utredande uppdrag där föräldrarna ställs mot varandra, utan koordinatorn tar genomgående parti för barnet. IP 1: Vi är väldigt tydliga med att vi kommer inte att utreda, ta parti eller ta ställning för någon av dem. Vi kommer att ta ställning för barnen. Vilket innebär att om den ena har tio bra idéer kring barnen så kommer vi att stötta de idéerna, det finns liksom ingen rättvisa, som vi sitter och håller. Utan det som är viktigt är att få till bra överenskommelser för barnen, det är det som är i fokus. 4 I texten används barnet, i singular. Men det kan naturligtvis också handla om flera barn. 13

IP 1: Min roll, den är att stå i ett barnfokus, ta barnets perspektiv. Vad behöver de här föräldrarna göra för överenskommelser och hur behöver deras föräldrande se ut för att barnen ska må bra? Det som är bärande i arbetet, menar de som har erfarenhet av ärenden, är strukturen, ramarna och riktningen i arbetet, som är striktare än vad de är vana vid från annat socialt arbete. IP 2: Jag tror det är den stora skillnaden, det är hur vi agerar. Att de släpps inte fria att prata om vad de vill utan det stoppas. Vi håller ramarna och de hålls jättehårt. De ska inte släppas fria i och sätta igång konflikterna i rummet, det är inte därför vi sitter där. Det är ingen hjälp att iscensätta det de har utanför, utan tvärtom. Att komma framåt och för att kunna göra överenskommelser då får man uppföra sig i rummet. En ytterligare del av arbetet som de tror är fruktbart är att koordinatorn inte har sekretess mellan föräldrarna. IP 1: Jag tror inte att folk är hjälpta av att få ett forum till där man får berätta om allt som inte har fungerat, jag tror att man är hjälpt av att få ett forum där man får stöd i hur man vill vara förälder, inte en plats att älta hur det inte har fungerat. Start av koordinatorsärendet Hur ser då erfarenheterna ut av att starta upp ett koordinatorsärende? Koordinatorerna beskriver att insatsen börjar med ett uppstartmöte där socialsekreteraren eller familjerättssekreteraren som presenterat insatsen för föräldrarna, koordinatorn och föräldrarna deltar. Vid mötet informeras föräldrarna om vad koordinatorns uppdrag är och vad arbetet kommer att innebära. Broschyren som föräldrarna har fått inför mötet gås igenom igen. Om föräldrarna tackar ja, beskriver koordinatorerna som har erfarenhet av ärenden, skriver de under ett kontrakt där de bekräftar att de går med på att ta emot stödet och att de släpper sekretessen, sinsemellan. Koordinatorerna har erfarenheter av att föräldrarna behöver en hel del information och att man tar om informationen flera gånger och tydliggör vad koordinatorn kommer att kunna göra för familjen och vad den inte kommer att kunna erbjuda familjen. Att koordinatorerna behöver arbeta en hel del med att motivera föräldrarna till att ta emot stödet är inte ovanligt, erfar de. IP 1: Det kan ju vara så att det behövs en rätt lång motivationsingång i ett ärende. Och så kan jag tänka kring de här, när man har stridit så hårt i tingsrätten i flera år och är så i konflikt i sina respektive nätverk. Att det kanske kan vara så att det tar tid innan man som koordinator faktiskt kan komma igång och göra ett praktiskt jobb. Man kanske behöver ett par månader där man bara står väldigt fast vid det är det här jag kan hjälpa er med, det är det här jag kan hjälpa er med, det är det här jag kan hjälpa er med, och när man har sagt det 275 gånger, då kanske det är läge att börja göra. IP 3: Jag fick trycka på att Vi behöver tid, ni har haft en konflikt under en lång tid och därför kommer det att behövas ganska mycket tid och jobb från både er och mig för att göra det bättre, för att det ska bli mindre konflikter för erat barn alltså... att minska föräldrakonflikterna för att det skulle bli lugnare för deras barn. Vid samtliga kommuner betonar man att det är viktigt att föräldrarna får ett förtroende för koordinatorn och att det byggs upp en god relation till föräldrarna, och uppstartsmötet är starten på relationen. Koordinatorn vid den kommunen som har haft ett ärende, beskriver att hon arbetade medvetet med att ge ett stabilt och kompetent intryck vid uppstartmötet. IP 3: Det måste ju uppstå nåt slags förtroende för dom ska ju kunna låta mig kunna fatta beslut om det krävs liksom. Det är lite viktigt att visa en pondus där, Jag vet vad jag gör. 14

Och jag har tre egna barn och lite så, puffa upp sig lite grann kändes som. Och jag tror att det var viktigt också. Jag fick direkt frågan Är du skild? och det är jag ju inte så att (skratt) man kan ju inte ha gjort allt så det var väl en merit som saknades men, det funkade i alla fall kändes det som. Svårigheter vid start Vid de kommuner som har få eller inga erfarenheter av att arbeta som koordinator har en av svårigheterna varit att man har haft svårt att få föräldrar att tacka ja till stödet. Det menar man kan bero på faktorer hos såväl socialtjänstens personal, som hos föräldrarna. Socialtjänstens personal kanske känner sig osäkra i den nya rollen, menar man. De kanske tvekar inför vad de menar är en omfattande och tidsödande arbetsbörda. 5 De tycker att föräldraplanen verkar bra, men lite svår att komma igång att arbeta med, den uppfattas båda av personal och föräldrar som lite mastig. De menar att det är en orsak till att föräldrarna tackar nej till stödet när insatsen presenteras. Ett ytterligare hinder hos föräldrarna, menar de, kan vara att de ogärna kommer på så många möten. Eller att de blir avskräckta vid beskrivningen av insatsen för att den låter så omfattande. Kanske tvekar föräldrarna inför att ta emot stödet för att föräldrarna förstår att de kommer att bli synliga och att det krävs att de förändras. Ett ytterligare skäl kan vara att stödet vid en del kommuner ges som en service vilket innebär att det inte finns en socialsekreterare på barn- och ungdomsenheten som följer upp insatsen och som har förväntningar på att se förändringar i familjen. De koordinatorer som har flera erfarenheter av att arbeta som koordinator, har inte haft svårt att få föräldrar att tacka ja till stödet, eller att starta ärenden. De menar att deras egna erfarenheter av att en koordinator är till hjälp för familjer i vårdnadskonflikt, gör det enklare för dem att motivera föräldrarna till att tacka ja. Arbetets konkreta innehåll Koordinatorns arbete kan sammanfattas i sju beståndsdelar. Att förmedla kunskap, etablera en samarbetsstruktur, skapa konstruktiv kommunikation, skriva överenskommelser, koordinera, finnas tillgänglig över tid och fatta beslut. Här beskrivs arbetsförloppet och erfarenheter utifrån de sju beståndsdelarna. Inledningsvis förmedlas erfarenheter från den första fasen av arbetet som koordinator. Arbetet läggs upp utifrån vad som verkar vara en framkomlig väg. Det som leder framåt är att föredra, framför att hålla fast vid en idé om hur arbetet ska läggas upp. Det handlar om att vara lyhörd och flexibel inom ramarna. En vanlig erfarenhet var att efter uppstartsmötet, fortsätter arbetet med enskilda samtal med föräldrarna var och en för sig. Här beskriver koordinatorerna att det kan handla om flera enskilda möten där avsikten är att de ska få möjlighet att prata av sig men även för att koordinatorn ska ta del av bägges erfarenheter och ståndpunkter. IP 3: Så det blir ju att man måste ta flera timmar för att lyssna bara. Oj, så här dåligt har det varit så här länge så här många gånger så många år så att dom tror att jag har förstått hur dom har det. Först då har jag ju liksom fått förtroendet att dom kan tro att jag kan ta nåt beslut och ge vägledning som kan leda nån vart liksom. Det var ganska många timmar som 5 Fler exempel gavs på delar i arbetet som kunde utgöra ett hinder vid start av insatsen. Det var beskrivningar som inte stämmer överens med AFCC s riktlinjer eller svenska erfarenheter hittills. Såsom att koordinatorn ska kunna fixa det mesta eller ha ett betydande ansvar i familjen. Eller att koordinatorer kan känna sig osäkra inför om de ska kunna få förtroendet från föräldrarna att lämna ifrån sig bestämmanderätten. 15

dom berättade och berättade. Jag lyssnade på hur deras upplevelse var. Och sen så blev det ju saker som hände efter vägen. IP 1: Hela första tiden i ett koordinatorsärende, handlar mycket om att lära känna paret, lära känna deras kommunikationsmönster, lära känna och träffa barnen och få klart för sig, finns det viktiga personer runt omkring som kan bidra eller som kan vara ett problem som de kan behöva prata med? Inledningsvis strävar koordinatorn efter att ha ett möte även med barnet, i den form som föräldrarna tycker är ok. Efter de enskilda samtalen jobbar koordinatorerna mot att ha gemensamma samtal med föräldrarna, i den utsträckning som det går. Från och med nu är arbetet inriktat på samarbetet framåt. I samtalen kan det handla om planering och att gå igenom vad som har hänt sedan sist och justera överenskommelser som fungerat mindre bra. Har kontakt med koordinatorn tagits mellan mötena redovisas det kort. IP 2: Det är svårt att säga nåt generellt tänker jag eftersom det är så olika, det är personer och alla är så olika och relationerna och konflikterna är olika. Det är ju lite grann ett skapande i varenda ärende man kliver in i, man måste hitta nya sätt från gång till gång, det finns ju inga mallar. Att utbilda och att skapa förutsättningar för kommunikation Att utbilda föräldrarna eller att framföra kunskap om familjer i vårdnadskonflikt, vad barn behöver och vad just deras barn kan vara hjälpt av, är en av beståndsdelarna i koordinatorns arbete. IP 1: Det handlar mycket om att, på en generell nivå, hela tiden stå för barns bästa, föra in sådär, vi vet att generellt så behöver barn det här. Så jag tänker att koordinatorsrollen mycket handlar om att väcka upp föräldraklokheten som jag tänker finns hos föräldrarna nånstans men som man har tillåtit sig att släppa, därför att man är så i konflikt med den andra partnern. Så vi brukar ju prata om att det handlar om att växla kommunikationsnivå från att kommunicera som partners till att gå ner och kommunicera till föräldrar och att den kommunikationen, den måste funka. I den kommun som man ännu inte haft något koordinatoruppdrag påpekar de att det kan vara svårt att undervisa föräldrar, att det handlar om att ha tajming för att det ska tas emot på ett bra sätt. Föräldrarna kan ha olika behov, och då kan det bli svårt. Är det yngre föräldrar kan det falla sig mer naturligt. De ser samtidigt vinster med att undervisa föräldrarna, för då kan föräldrarna kanske komma till insikt och börja förändras. En annan beståndsdel är att etablera en struktur i samarbetet. Det beskriver en koordinator som en bärande del i arbetssättet. IP 2: Jag tror att de slappnar av lite grann, för att vi håller i det så, det finns inget utrymme, man utsätts inte för någon risk att bli påhoppad. För det stoppas och jag tänker att man behöver få lite tillit till det, att det är struktur i rummet, då kan de också slappna av. Kommunikationen behöver koordinatorn ofta hjälpa familjen med att förändra. IP 1: Jag jobbar mycket med parens kommunikation. En del är informationsöverföring föräldrar emellan. Om de inte har ett hyfsat språk sig emellan så får de sköta den kontakten via mail och då med kopia till mig som koordinator, vilket innebär att då blir en metod att gå in och screena deras kommunikation. Är det så att kommunikationen innehåller väldigt mycket kränkningar, så får jag ju gå in och stoppa. De får skicka till mig först och så läser 16

jag det och så rödmarkerar jag det som inte är ok, och så får de skriva om, tills det är ok att skicka vidare. Det är ju rätt drastiskt, men det är en metod, att man stöttar dem att hitta en bra kommunikationsform. Ett hjälpmedel som ger stöd i såväl arbetet med att etablera en samarbetsstruktur som att förändra kommunikationsmönstren är veckobrevet. Det kan antingen koordinatorn skriva, eller föräldrarna själva utifrån en mall som koordinatorn tillhandahåller. Här rapporteras viktiga händelser från veckan och vad som kommer att hända veckan som kommer. Det kan förändra både kommunikationen mellan föräldrarna, men även etablera en kommunikationsform som till störst del handlar om barnet och barnets behov av kontinuitet och sammanhållet sammanhang. IP 3: Ja, liksom så här Veckan som har gått har varit påsklov. Mamman och jag har träffats, jag har fått en uppdatering. Utmärkt att ni föräldrar kan hitta en lösning som fungerar. Enligt er båda föräldrar uppfattar ni att flickan är på gott humör och positivare vid umgängena. Och så skev jag nya tider. Och sen så var det ett stort bråk och så blev det lite... ändringar av umgänget.. Och skrev jag så här: Jaha, jag hörde att ni har haft det besvärligt, men jag hör också att ni har löst det och att flickan kom hem och mår bra Alltså försökte göra nånting positivt av det. Och sen rundar jag av med och så kör vi nästa vecka. En struktur för samarbete I den kommun som har arbetat fram föräldraplanen är den en viktig del av arbetet som koordinator. Den är till stöd i arbetet att etablera struktur och samarbete och att skriva överenskommelser. IP 2: Det är överenskommelser om de praktiska sakerna i vardagen, justeringar och tolkningar av domen och umgänget. Hur man ska utveckla det, och sen är det vardagliga, småsaker. Allt från vad gör man om någon är försenad, vad gör man om barnen är sjuka, hur löser vi det med utvecklingssamtalen i skolan, på förskolan? Vem går på uppvisningar, hur gör vi med aktiviteter, vem transporterade glömda grejer, eller vem transporterar barnens saker? Allt har delats upp i små, små frågor. Man kan på samma fråga ha tre överenskommelser att skriva under. För att det inte ska missförstås eller finnas nåt tolkningsutrymme. Det är så skönt, det är tillbaka till, ja men det här är för barnen det som står i föräldraplanen är barnens behov. Det är det vi gör överenskommelser om. Och där är det mycket lättare faktiskt, att ena dem, tycker jag, på det här småsakerna, än hur man ska göra med, ja med läxläsningen det närmaste året. Föräldraplanen kan vara en hjälp för att göra överenskommelser som föräldrarna behöver för att kunna samarbeta tryggt. IP 2: Föräldraplanen, är ju lite grann nånting att hålla sig i, som man bygger utifrån. Jag brukar säga så här: ja här skriker man om samarbete, det ska samarbetas, men vi börjar i den andra änden med en föräldraplan och det kan vara svårt att introducera det för vi ska ju samarbeta, ja men vi tar det här, myrsteg för myrsteg för myrsteg bygger vi överenskommelse på överenskommelse på överenskommelse, och då börjar de ett samarbete. De har erfarenhet av att arbetet med föräldraplanen kan ta lång tid. Frågorna i den väcker tankar och startar diskussioner som kan vara fruktbara för föräldrarnas process mot ett fungerande samarbete. I kommunen där man har en erfarenhet av ett koordinatorsuppdrag och i kommunen utan egna erfarenheter av koordinator, har man försökt arbeta med föräldraplanen, men inte lyckats få föräldrar att tacka ja till den. Det tror de kan bero på att man inte är insatt i den och att den kan se mastig ut vilket gör att föräldrarna har tackat nej. De tycker att den verkar bra, men eftersom de inte är välbekanta med den har det varit svårt 17

att motivera föräldrar till att arbeta med den. När de fått erfarenhet av den kan det nog blir lättare att använda den, tror de. Och eftersom de är fria att använda de delar som föräldrarna har behov av, behöver den inte bli så mastig, resonerar de. Att få uppdrag att arbeta med en föräldraplan har blivit ett vanligare uppdrag än koordinator vid kommunen som har utarbetat planen. Så här resonerar en koordinator om vilka som är hjälpta av en föräldraplan och vilka som utöver det behöver stöd av en koordinator. IP 1: Om man kan göra överenskommelser och jobba sig igenom en föräldraplan och att man håller det man är överens om, då räcker ju det. Då behöver man ju inte gå vidare. Om man behöver nån som finns med som styr upp och styr tillbaka till föräldraplanen.. Till exempel om man låter nya konflikter riva upp gamla beslut, ja då kan man behöva en koordinator, men klarar man av att hålla det, då räcker det med en föräldraplan. Koordinera, erbjuda rekommendationer och finnas där En del av koordinatorns arbete består i att koordinera. Det kan både handla om att koordinera de professionella kontakterna som familjen har, familjens nätverk eller att föreslå ytterligare stöd. Såhär beskriver en koordinator kontakter med samverkanspartners. IP 1: I nåt ärende jag har haft har jag haft kontakt med både skola och BUP och läkare. Och är konflikten tillräckligt utbredd så upplever jag att det är rätt skönt för samverkanspartners att ha en person att vända sig till. Jag har haft många samtal både med BUP psykologer och rektorer som inte vet riktigt vetat hur de ska hantera familjen. Och har upplevt att det blir en liten pshuu vad skönt, att det finns en att förhålla sig till som man ändå kan samverka med, via. Att arbeta i familjens nätverk har några koordinatorer erfarenheter av. Det kan dels handla om att ha kontakt med nätverket för att berätta att familjen tar emot stöd av en koordinator. Vid de tillfällena har det varit viktigt att få en bild av om nätverket stöttar konflikten eller barnen. Det kan också handla om att det har uppstått situationer då det har varit nödvändigt att påpeka att nätverket ger det bästa stödet genom att finnas där för barnen och inte ta ställning i föräldrarnas konflikt. En annan del av arbetet med att koordinera är att rekommendera andra insatser parallellt med insatsen koordinator. IP 1: ja, så det kan ju vara så att vi ser nej men de här behöver vanligt föräldrastöd ja men då går man in med det, i, och ber en kollega eller remitterar vidare till någon, man kan se att någon behöver en enskild kontakt, då kan man gå in med det. Man kan se att barnen behöver barnsamtal, då kan man gå in med det, men man gör det inte själv, men man sitter som spindeln i nätet och lite utvärderar vad behövs. Vad behövs i familjen för att vi ska kunna göra det jobb som vi ska göra och göra överenskommelser? Och då kan man ju lägga ut det på andra, det behöver inte betyda att man avslutar insatsen, utan vi har vårt spår och det andra får någon annan sköta. Koordinatorn finns med över tid och försöker vara tillgänglig. Förtroendet för insatsen kan ibland sjunka, men koordinatorerna menar att de ser det som en del i arbetet att finnas kvar även när det stormar. En koordinator har sitt uppdrag över förhållandevis lång tid. Vad kan det göra för skillnad för familjerna? IP 3: Jag ser ju ofta när man träffar föräldrar på familjerätten att dom har ju konflikter och sätt att vara mot varann som är inarbetat sen en lång tid tillbaka. Och ska man ändra nånting 18

så måste man ha lite tid på sig att förändras också. Och här får man ju möjlighet att följa med över tid. I USA har koordinatorn mandat att fatta juridiskt bindande avtal. I den svenska kontexten har detta modifierats till att koordinatorn kan erbjuda föräldrarna en rekommendation, när andra vägar att nå en samförståndslösning inte har varit framkomliga. Det används sparsamt av koordinatorerna, oftast når de fram till lösningar ändå. När det har använts har det varit en framkomlig väg. De påpekar att det krävs en tillitsfull relation till koordinatorn för att det ska kunna vara möjligt. De som ännu inte har erfarenheter av egna ärenden menar att det kan vara svårt att få föräldrar att godkänna att de ska lämna ifrån sig beslutanderätten och låta koordinatorn fatta beslut. Det är inget som de som har ärenden känner igen som en del av arbetssättet. Däremot menar de som har erfarenhet av ärenden, att föräldrar går med på att acceptera den rekommendation som koordinatorn ger i avgränsade frågor, när andra sätt att nå samförståndslösning inte har fungerat. Men att det endast använts ett fåtal gånger. Förutom de sju beståndsdelarna påpekar koordinatorerna att de har en hållande funktion för familjen och att de utifrån behov också kompletterar arbetet med kunskaper och erfarenheter från övrigt socialt arbete. Koordinatorerna tar upp ytterligare delar i arbetssättet som de uppfattar som verksamma. IP 2: Ja.. det är ju lite olika utifrån vad det är för par man sitter med.. ehh, men väldigt mycket medlare, tänker jag och att hålla strukturen, vilket inte är det lättaste, det låter så enkelt att säga hålla strukturen men det är nästan det svåraste. Men jag kan bli tryggheten som gör att man vågar lite mer, det tar tid, lång tid, men det går. IP 1: Att föra tillbaka, för det är ju inte koordinatorn som ska lösa samarbetet åt paret, utan det ska ju de göra själva. Man är ju en coach och jättemycket en väckare. Jag tänker att föräldrar, de jag har träffat, samtliga, vill någonstans vara bra föräldrar. Men när man går vilse och fokuserar på att förgöra den andra, då behöver man nån som peppar och lyfter och håller fokuset, men just det, barnen. IP 2: Jag tänker det handlar jätte, jättemycket om att flytta fokuset från parrelationen till föräldrarelationen, det är hela processen egentligen, för är man där och bara har fokus föräldrarelation, då är man där och gör överenskommelser, då är det inte så svårt. Men det är ju en resa, verkligen en resa. IP 1: En jättestor del av att arbeta som koordinator, är att ha örnöga på allt bra föräldrarna gör och peppa. Lyfta, lyfta, lyfta, gud vad bra, titta här, två överenskommelser, fantastiskt jobbat. Alltså att verkligen jobba, hela tiden med att peppa det som är bra. Att kunna använda sig av humor beskrivs kunna vara en framkomlig väg, påpekar flera. Det har hänt att familjerna har efterfrågat stöd som koordinatorerna inte har kunnat erbjuda. Det har handlat om praktiska saker som att hjälpa till i kontakt med myndigheter eller att skälla på den andra föräldern. Att avsluta koordinatorns arbete Koordinator arbete varar i minst ett år, oftast längre. Den första tiden är arbetet intensivt och kontakten med familjen kan vara tät. I den avslutande fasen träffar föräldrarna koordinatorn mer sällan. IP 1: Man träffas ju inte en gång i veckan i två års tid, utan i början kanske man träffas en gång i veckan, sen, efter ett och ett halvt år, har man en uppföljning så där var tredje månad. Kollar att det funkar, eller så kan det vara att de skickar ett mail med någon fråga, eller om 19

de vill göra någon tilläggsöverenskommelse. Men minst ett år tror jag är bra. Och sen tror jag att det får ligga med i insatsen att man under två års tid, kollar av. Så att man inte behöver köra det i botten igen. Utan det ska vara lätt att återuppta en kontakt och få hjälp att styra tillbaka. Hur märker man att insatsen kan avslutas? De menar att det märks genom att den struktur för kommunikation och samarbete som de har arbetat fram, löper på utan större missöden. IP 2: När de löser små förändringar själva utan att ringa hela tiden, eller att de inte behöver ha det skriftligt när de ändrar. Och när de möts upp och hjälper varandra i akuta situationer och sånt där. IP 3: Dom hade hjälpts åt med flera saker det var helt uppenbart. Dels så var dom ju rörande överens om att flickan mådde mycket bättre och dom är glada över att hon hade gjort olika saker sådär och att hon kallat pappa för pappa och så vidare, men dom hade också hjälpts åt med nåt arrangemang runt nåt. Han hade hjälpt henne med att laga bilen och.. ja, dom hade fixat lite grejer ihop. Och när dom gick härifrån så erbjöd han henne skjuts hem. Det var ju nästan så det var iscensatt (skratt). Jaha, nej men då ska jag gå hem till min dotter då sa hon. Ja det var i november så det är lite ruggigt sådär. Ja men jag kan skjutsa dig sa han. Ja men kan du göra det? Ja men vad schysst säger hon och så går dom ut genom dörren. När arbetet är på väg att avslutas har koordinatorerna i en kommun erfarenheter av att boka in särskilda möten med föräldrarna för att prata om föräldraskap och förhållningssätt till barnen. IP 2: För att vi kan göra det. Det här ska man inte göra i början, helt omöjligt, finns inte på kartan. Men nu, det är liksom möjligt då. När de har gjort den här resan. Att det är möjligt att ha den typen av samtal, blir då ett tecken på att insatsen börjar bli möjlig att avveckla, resonerar de. I avslutningsfasen arbetar de med att summera det arbete som de gjort och koordinatorn berömmer dem för de förändringar som de har arbetat fram tillsammans. Koordinatorn arbetar även fram en handlingsplan tillsammans med föräldrarna. Vad gör ni om det krisar i samarbetet framöver? Hur kan ni komma vidare ur det? De lägger även upp en plan för uppföljningar. För föräldrarna ska kunna känna att de är välkomna tillbaka och att koordinatorn kan hjälpa dem tillbaka på banan igen om de skulle behöva lite stöd framöver, beskriver koordinatorerna. Hur insatsen kommer barnet tillgodo Koordinatorn behövs i familjer för att barnens föräldrar ska kunna samarbeta, resonerar koordinatorerna. Insatsens övergripande syfte är att barnen ska få det bättre, att deras föräldrar ska kunna samarbeta och att barnet inte behöver bli indragen föräldrarnas relation. Några teman menar de gynnar barnen extra. I de kommuner där de har haft ärenden är erfarenheterna samstämmiga. Man träffar barnen i börjar av uppdraget för att presentera sig och sitt uppdrag och höra barnets tankar om det och för att få lära känna barnet lite grann. Sedan träffar de barnet när det finns en särskild anledning, uppger de. Till exempel om de vill ta del av barnets synpunkter i en särskild fråga, inför avslut eller om föräldrarna önskar det och att det känns motiverat. Det finns också erfarenheter av att äldre barn har tagit kontakt med koordinatorn med frågor och funderingar. Såhär beskriver en koordinator sitt första samtal med en flicka. IP 3: Jag tyckte mig märka när jag träffade flickan att hon såg lite nöjd ut. Att det var nån som skulle.. Jag tror att det blev lite grann att lyfta det från henne. Det var nån annan som fanns mellan hennes föräldrar och försökte balansera dom./../ Det blir på nåt sätt... Jag vet 20