Sida 1 av 9 Främlingsfientlighet och främlingsfientliga ideologier Främlingsfientlighet Främlingsfientlighet (xenofobi) definieras i SAOL som rädsla för främlingar och i Nationalencyklopedin som avståndstagande från eller fientlighet mot främlingar, främst grundat på kulturella skäl. Själva ordet Xenofobi är en sammanslagning av de grekiska orden Xenos, som betyder "främling/utlänning" och Phobos, som betyder "rädsla". Begreppet främlingsfientlighet innebär en stark rädsla, misstro och fientlighet mot främlingar eller det som är främmande och konstigt. Till skillnad från rasism grundas främlingsfientlighet inte på en föreställning om olika mänskliga biologiska raser, utan om olika kulturer som inte borde samexistera. Hatet eller rädslan riktas däremot ofta mot invandrare eller etniska och kulturella minoriteter. Idag talar men ofta om främlingsfientlighet och rasism som synonymer, eftersom den rasbiologiska rasismen alltmer tar sitt uttryck i avstånd från kulturer som uppfattas som mindre värda, eller oförenliga med den egna kulturen. Attityder till invandring Det är framförallt ekonomisk oro, identitetaspekter, tillhörighet i förening med uttalad uppfattning samt grad av tillit i samhället som påverkar människors inställning till immigration. I en studie från 2005 undersökte och jämförde forskare attityder till invandring i ett stort antal europeiska länder genom att analysera data från European Social Survey. Skillnaderna i attityder mellan olika länder var markanta, där Sverige var det minst negativt inställda landet till invandring medan Ungern var mest negativt inställda. Forskarna kunde inte finna bevis på att varken andel invandrare av befolkningen, ekonomisk tillväxt eller arbetslöshetsnivå påverkade huruvida ett lands befolkning var negativt inställd till invandring. Denna slutsats bekräftas av andra forskare som analyserade data från European Social Survey 2007. Länder med stor andel invandrare, som Sverige och Tyskland, var inte mer negativt inställda till invandring. Polen och Spanien, båda med sämre ekonomiska förhållanden, uppvisade inte starkare motstånd mot invandring. På individnivå visar undersökningarna att det främst är information om invandring, kulturella och nationella identiteter, ekonomisk oro, medlemskap i en förening med en viss inställning till invandring och en generell benägenhet att lita på människor, som spelar in i formandet av
Sida 2 av 9 attityder till invandring. Ofta bottnar en negativ inställning i att den nationella identiteten upplevs som hotad. Denna slutsats bestyrks av fler studier. I Nederländerna visar en studie till exempel att människor, som normalt sett inte bryr sig märkbart om sin nationella identitet, blir mer negativt inställda till invandring när identiteten framställs som hotad. Det tenderar även allmänt sett finnas en benägenhet att överskatta hur många invandrare som faktiskt finns i landet. Sedan 1986 har forskare vid SOM-institutet undersökt svenskars inställning till invandrare och flyktingar. Från mätningarnas början fram till år 1992 ökade motståndet mot att emot fler flyktingar. 1992 tyckte 65 procent att det var ett bra förslag att ta emot färre flyktingar. Därefter har motståndet avtagit och de senaste åren har det varit i princip oförändrat. 2009 ansåg 46 procent att det var ett bra förslag att ta emot färre flyktingar. Minst negativa till flyktinginvandring är kvinnor, högutbildade i akademikerhem och storstadsbor, det saknas dock fortfarande forskning om hur dessa variabler samverkar med varandra. Generellt är äldre personer mer negativa än yngre till att ta emot flyktingar. Undantaget är 20 24-åringar som är mer negativa än genomsnittet. Den 6 maj år 2011 tillsattes en utredning kring främlingsfientlighet och rasism i Sverige. Utredningen leddes av Svenska Röda korsets tidigare ordförande Bengt Westerberg. Utredningen skulle bland annat samla ihop den existerande kunskapen kring främlingsfientliga och intoleranta attityder som finns, undersöka varför dessa attityder existerar samt hur man borde agera för att motverka dem. Utredningen heter Främlingsfienden inom oss och går att hämta hem från www.migrationsinfo.se. Främlingsfientliga partier Främlingsfientlighet handlar ofta om att människor är rädda för att invandring ska skada exempelvis landets nationella identitet eller dess ekonomi. Den ekomomiska krisen som drabbat många länder i Europa kan ha varit en bidragande faktor till att flera främlingsfientliga partier lyckats etablera sig i såväl nationella parlament som i Europaparlamentet. Även i många europeiska länder har främlingsfientliga partier fått ökad politiskt inflytande. Att förtroendet för de politiska institutioner minskat och att nya frågor, som invandring, fått ökad politisk betydelse är några omständigheter som kan förklara denna trend. Det finns olika benämningar på dessa partier, men de åsyftar ändå samma partifamilj. Ibland kallas de högerextrema, populistiska eller invandringsfientliga. Det gemensamma är att de använder sig av en populistisk och nationalistisk retorik och har motstånd mot invandring som en av sina huvudfrågor. Framväxten av främlingsfientliga partier kan gynnas av flera samverkande faktorer. Några av dessa är:
Sida 3 av 9 Avindustrialisering. I och med globaliseringen har länder som tidigare var industriländer utvecklats till att istället bli tjänsteekonomier. Det innebär att de flesta nya jobb skapas inom tjänstesektorn. Vissa grupper har haft svårare än andra med denna omställning därför att deras kunskaper och kompetenser inte passat in i det nya ekonomiska systemet. Dessa brukar ibland beskrivas som moderniseringens eller globaliseringens förlorare. Populistiska, främlingsfientliga partier kan utnyttja den bild av vinnare och förlorare för att attrahera väljare. Minskad legitimitet för politiska institutioner. Misstron för politiska institutioner kan göra att väljare söker sig till populistiska partier därför att dessa framstår som utanför etablissemanget. När medborgare i en demokrati känner att de inte kan lita på eller påverka genom de vanliga institutionerna uppstår en frustration som främlingsfientliga och populistiska partier kan använda sig av om de lyckas framställa sig som anti-etablissemanget. Detta gör att till exempel stora blocköverskridande överenskommelser för att frysa ut främlingsfientliga partier kan få effekten att de förstärker bilden av att det främlingsfientliga partiet är det enda som står utanför etablissemanget. I undersökningar av svenskars förtroende för olika samhällsinstitutioner kan man se att Sverigedemokraternas väljare har lägre förtroende än genomsnittet för samtliga samhällets institutioner, undantaget försvaret och kungahuset. Konvergens i den politiska rymden. Allt fler partier har gått emot mitten, vilket gör att väljarna får svårare att se tydliga alternativ i politiken. Detta ökar dels misstroendet mot det politiska systemet och gynnar partier som vill framställa sig som anti-etablissemanget. Dels skapar de minskade ideologiska skillnaderna möjligheter för andra skiljelinjer att få ökad betydelse. Socioekonomiska konfliktdimensioner har varit dominerande i svensk politik, det vill säga att det har varit klasskillnader och höger-vänster skalan som präglat politiken. Om dessa konfliktdimensioner får minskad betydelse till förmån för en sociokulturell konfliktdimension, kan det gynna partier som ställer invandrare mot svenskar i sin retorik och politik. Ökad politisering av nya sakfrågor. Invandring- och flyktingfrågan kommer i regel långt ner på listan över frågor som väljarna prioriterar. Detta gäller i synnerhet för Sverige där vård, skola, omsorg och jobben dominerar den politiska agendan. Främlingsfientliga partier vinner röster på att deras huvudfrågor, ofta motstånd mot invandring, blir viktiga i valrörelser. Detta gäller dock bara om frågan lyckas beröra väljarna, om den diskuteras i samhället och om det främlingsfientliga partiets inställning uppfattas som trovärdig. När övriga partier närmar sig populistiska partier, till exempel frågor som rör flyktingar, för att på så sätt vinna röster, kan det få effekten att man istället legitimerar den världsbild som det främlingsfientliga partiet målar upp. Det vinner det främlingsfientliga partiet på, eftersom deras
Sida 4 av 9 problembeskrivning av samhället framstår som riktig och således även deras lösningar. Rasism Rasism bygger på den ovetenskapliga föreställningen att människosläktet är indelat i tydliga raser som är olika mycket värda. Den biologiska rasismens ideologi innebär en tro att medlemmar i en ras delar en uppsättning av karakteristiska egenskaper, förmågor, eller färdigheter och att drag av personlighet, intellekt, moral och kulturella beteenden ärvs. Det här arvet innebär i sin tur att raser kan rankas som medfött överlägsna eller underlägsna andra. Med denna tro som utgångspunkt kan skillnaderna mellan de mänskliga "raserna" användas som utgångpunkt för att berättiga diskriminering. Det finns flera olika definitioner på vad rasism är. En definition från Svenska akademiens ordbok är: (politisk, social) åskådning som (i enlighet med vissa utrerade ras teorier) kraftigt betonar rasens betydelse för samhället; strävan att hålla den egna rasen fri från främmande raselement. Diskrimineringsombudsmannen väljer ett beskriva begreppet rasism så här: Ursprungligen ett ord som beskriver uppdelningen av människor i ett rassystem där vissa raser biologiskt är underställda andra. Idag pratar man mer om kulturrasism föreställningen om att kulturer är absoluta, oföränderliga och definierar individens egenskaper. FN:s konvention om att eliminera alla former av rasdiskriminering definierar rasdiskriminering som:...varje skillnad, undantag, inskränkning eller företräde på grund av ras, hudfärg, härstamning eller nationellt eller etniskt ursprung, som har till syfte eller verkan att omintetgöra eller inskränka erkännandet, åtnjutandet eller utövandet, på lika villkor, av mänskliga rättigheter och grundläggande friheter på politiska, ekonomiska, sociala, kulturella eller andra områden av det offentliga livet. Forum för levande historia använder följande definition: Rasism kan kortfattat sägas vara teorier som utgår från att mänskligheten kan delas in i olika raser, att dessa raser har olika egenskaper och begåvningar, att det finns underlägsna och överlägsna raser och att människor därmed kan behandlas på olika sätt med hänvisning till ras. Som synes finns det flera olika definitioner på begreppet rasism, men gemensamt för de ovanstående är att det verkar finnas bakomliggande föreställningar om inneboende skillnader hos människor, vilka grundas i idén om raser och om att grupper har olika egenskaper som kan kategoriseras och värderas olika. I slutändan handlar det ändå om att peka ut ett "vi" och ställa det mot ett "dom" för att kunna hävda att alla grupper inte
Sida 5 av 9 ska ha samma rättigheter. Ordet har även fått en vidare betydelse; ofta avses det som kanske snarare skulle kunna kallas främlingsfientlighet, där idén om att vi har olika värde snarare baseras på föreställningen om kulturella eller religiösa olikheter. I modern politik talar man ibland om kulturrasism, vilket innebär fördomar om eller hat gentemot hela kulturer. Kulturrasister söker tillskriva en annan kultur vissa (negativa) värden. Dessa ställs ibland även mot den egna kulturen, som sägs sakna dessa värden. Kulturrasism är nära besläktad med främlingsfientlighet, islamofobi, antisemitism och homofobi. Rasism kan sammanfattas som: En ideologi som rättfärdigar och försvarar att människor kan behandlas olika. Rasen definieras utifrån påstådda biologiska och medfödda skillnader. Det hävdas att vissa biologiska särdrag går att koppla till en hel grupp. De yttre skillnaderna som hudfärg och kroppsliga olikheter spelar stor roll. De yttre skillnaderna påstås avspegla inre skillnader som olika intelligens, beteende och karaktär. Vissa raser anses ofta högre stående och mer värda. Rasism idag Föreställningen om raser och den vita rasens överlägsenhet rensades successivt bort i alla demokratiska länder efter andra världskrigets slut. Det betydde däremot inte att föreställningarna försvann bland människor i allmänhet. Att förändra människors sätt att tänka tar lång tid och rasistiska föreställningar lever fortfarande kvar, inte bara bland de som sympatiserar med rasistiska organisationer. Det finns fortfarande partier och organisationer som talar om genetiska skillnader och försvarar en slags rasbiologi, det vill säga samma tänkande som låg till grund för nazismen. Men de flesta använder idag andra begrepp för att beskriva sin ideologi. De flesta partier och organisationer som anser att människor av olika ursprung inte har rätt till lika behandling hänvisar idag till kultur och religion, de kan således snarare beskrivas som främlingsfientliga. Det behöver inte betyda någon stor skillnad i praktiken och är förmodligen delvis ett taktiskt val. Det är betydligt fler som kan tänka sig att rösta på ett parti som vill minska invandringen än ett som vill diskutera rasfrågor. Men förändringen avspeglar också att partierna bytt fokus och faktiskt åtminstone delvis bytt inriktning.
Sida 6 av 9 Några grupper som förföljs av rasistiska skäl: Romer är fortfarande diskriminerade över hela Europa, i vissa länder förekommer även grova förföljelser och politiska partier som går till val på program som riktar sig både mot nationens romer och mot judar (det tydligaste exemplet är Ungern). Judar är fortfarande förföljda, ibland angrips de med kritik av staten Israels agerande som täckmantel. Muslimer. Terrordåd och förekomst av fundamentalistiska muslimska rörelser har präglat människors bild av islam och underblåst så väl hatet mot som angreppen på vanliga muslimer i Europa. Utomeuropeiska invandrare, främst de från Mellanöstern och Afrika. Homo-, bi- och transfobi Homofobi innebär fientlighet och negativa attityder gentemot homosexualitet, HBTQ-kultur och personer som antas vara homosexuella, bisexuella eller transpersoner. Vanliga uttryck är antipati, förakt, fördomar, aversion och hat. Känslorna kan vara baserade på irrationell rädsla, politisk övertygelse eller religiös tro. Homofobi återfinns i allvarliga och fientliga beteenden som diskriminering och våld mot HBT-personer, som sker på grund av en icke-heterosexuell läggning. Genom historien har homosexuella, bisexuella och transpersoner utsatts för omfattande diskriminering och förföljelse. Under andra världskriget fängslades tiotusentals homosexuella i nazisternas koncentrationsläger. I dag kallas negativa attityder mot homo- och bisexuella för homofobi, ett begrepp som började användas på 1970-talet när kampen för lika rättigheter tog fart. Motsvarande attityder mot transpersoner går under benämningen transfobi. Transfobin och homofobin har flera överlappande karaktärsdrag. I dag ökar antalet hatbrott mot homosexuella, bisexuella och transpersoner i Europa och gärningsmännen har ofta har kopplingar till rasistiska organisationer. I ytterst få länder har HBT-personer samma fri- och rättigheter som befolkningen i stort. Islamofobi Med islamofobi avser omotiverad intolerans och motvilja mot islam, muslimer och muslimska kulturyttringar, eller attacker mot och diskriminering av muslimer. Exempel på uppfattningar som brukar betecknas som islamofobiska är att islamsk kultur skulle vara fundamentalt annorlunda, underlägsen och mer våldsinriktad än västerländsk och kristen
Sida 7 av 9 kultur, samt att ökningen av antalet muslimer skulle innebära ett hot mot den västerländska kulturen. Begreppet islamofobi används ofta som kritik i samband med generaliseringar av kulturella särdrag hos muslimer, där muslimer betraktas som ett kollektiv istället för som individer från en rad skilda kulturer. Eftersom islamofobi innebär rädsla, hat eller fördomar gentemot muslimer och islam ligger det ofta till grund för hatbrott, religiös förföljelse och diskriminering som drabbar muslimer. Regeringskansliet definierar islamofobi på följande sätt: Termen islamofobi anspelar på en rädsla för islam och muslimer. Termen inbegriper dock inte bara denna rädsla. Många muslimer upplever att det förs en propaganda mot islam och de personer som representerar denna religion. Islamofobi kan därför kort definieras som en rädsla för islam och muslimer, och som aktiverar en antiislamisk reaktion riktad mot muslimer. Brottsförebyggande rådet beskriver i sin tur islamofobiska hatbrott så här: I denna statistik definieras islamfobiska hatbrott som brott som begås på grund av rädsla för, fientlighet eller hat mot islam och muslimer, som aktiverar en antiislamisk reaktion mot islam, muslimsk egendom, dess institutioner eller den eller dem som är, eller uppfattas vara, muslimer eller representanter för muslimer. Såväl personer som är praktiserande muslimer och som uppfattas vara muslimer drabbas vid islamofobiska hatbrott. Forum för levande historia har följande definition av islamofobi: Definitionen av islamofobi är beroende av hur och i vilket sammanhang man använder ordet. Det kan vara ett uttryck för rädsla för gruppen muslimer, men också för religionen islam. Begreppet omfattar ibland också en rasistisk reaktion eller en strukturell diskriminering som drabbar muslimer. Islamofobi är ett samlande begrepp för fördomar om och fientlighet mot islam och muslimer. Termen har bara använts i ett tiotal år men negativa attityder till islam har gamla rötter. Redan på 600-talet sågs muslimska dynastier som ett hot mot Europa. Senare kom muslimer att betraktas som underlägsna och annorlunda. I dagens Europa betraktas muslimer ofta som en homogen grupp oavsett sin individuella syn på kultur och religion. Många och allt mer spridda negativa idéer om hur muslimer tänker och uppför sig leder till diskriminering och trakasserier.
Sida 8 av 9 Antiziganism Antiziganism, det vill säga rasism mot romer, har funnits i Europa lika länge som romerna själva. Få andra grupper har genom historien blivit så systematiskt förföljda, diskriminerade och trakasserade som romerna. De har utsatts för tvångssteriliseringar, omhändertaganden av barn och påtvingad assimilation. Resandefolk har sällan varit välkomna på de platser där de försökt bygga upp en framtid. På 1500-talet var det belagt med dödsstraff för manliga romer att uppehålla sig i Sverige. Långt in på 1950-talet saknade romer rätten att delta i allmänna svenska val och bosätta sig var de ville. Och så sent som på 60-talet tvingades många romer bo i tält eller i zigenarläger. Nazisternas terror under andra världskriget utgjorde en kulmen för förtrycket och kostade ett okänt antal, men sannolikt hundratusentals romer livet. Tillsammans med judar samt människor med funktionsnedsättningar, hbt-personer, politiska och religiösa minoriteter var romer en grupp som drabbades allra hårdast av övergreppen. Forskaruppgifter talar om att ungefär hälften av Europas romska befolkning dödades av nazisterna och deras medlöpare. Trots en historia fylld av diskriminering och trakasserier betraktas antiziganism fortfarande som rumsren i många samhällen. Runt om Europa förvägras resandefolk rättigheter som är självklara för majoritetssamhället. Det handlar om rätten till skolgång, arbete, bostäder och sjukvård. Men också rätten till att bli betraktade som fullvärdiga medborgare i omvärldens ögon. Även i Sverige avslöjas i våra dagar registrering av romer som för tankarna till rasbiologi och folkmord. Antisemitism Antisemitism är ett samlande begrepp för hat och fientlighet mot judar, med månghundraåriga rötter i Europa. Redan under medeltiden attackerades judar av kristna kyrkan. Förintelsen, folkmordet på över sex miljoner judar under andra världskriget, är det mest extrema uttrycket för antisemitism. Nazisterna såg judarna som ett hot mot den ariska rasens överlevnad. I dag har antalet attacker mot judiska institutioner ökat i Europa, och antijudiska slagord har använts vid demonstrationer. Antisemitismen kan motiveras genom fientlighet mot verkliga eller inbillade drag hos den judiska religionen eller kulturen eller föreställda rasmässiga egenskaper. Termen myntades av den antisemitiske journalisten Wilhelm Marr år 1879 för att ge det då oftast teologiskt motiverade judehatet ett sken av vetenskaplighet. Antisemitismens teman har varierat genom historien. De flesta kristna kyrkor brukade förr framställa judarna som Jesu mördare, genom dåtidens idéer om kollektivt och historiskt fortplantad skuld; men vare sig dessa idéer eller idén om det ursprungliga gudsmordet har numera
Sida 9 av 9 stöd i någon viktigare gren av kristen teologi. I modern tid har dock syftet ofta varit att belägga judar med medfödda föraktliga karaktärsegenskaper. I högerextrema sammanhang anses att de söker krossa den västerländska civilisationen och den vita rasen. Antisemitism kan uppträda i olika politiska och religiösa miljöer. I samband med OSCE/ODIHR senaste konferens 2011 i Prag, gjordes en åtskillnad mellan moderna och traditionella former av antisemitism. Till de moderna eller samtida formerna av antisemitism räknas antijudiska uppfattningar som kommer till uttryck i kontexter som rör staten Israel och den israeliskpalestinska konflikten och konspirationsteorier om judar som upphov till terrorattentatet mot WTC den 11 september 2001 och krigen i Irak och Afghanistan. Det kan konstateras att olika former av antisemitism lever parallellt och att dagens antisemitism uppträder i en rad olika sammanhang. Flera forskare pekar på att den kan relateras till händelseutvecklingen i Mellanöstern, där framförallt Israel-Palestinakonflikten tenderar att aktivera befintliga negativa föreställningar mot judar. Denna form av antisemitism uttrycks i såväl fysiska handlingar; hot, trakasserier, skadegörelse, våld men också genom förstärkning av antijudiska och antisemitiska diskurser i offentlig debatt, i medier och via internet. Den definition av antisemitism som på senare år fått stor spridning i väst är framtagen gemensamt av EU och OSCE/ODIHR (EUMC 2003) och lyder i svensk översättning: Antisemitism är en viss uppfattning om judar som kan uttryckas som hat mot judar. Retoriska och fysiska uttryck för riktas mot judar och icke-judar och/eller deras egendom, mot judiska gruppers institutioner samt religiösa byggnader och platser. I Sverige använde Statens offentliga utredningar (SOU 1999:20) en definition av antisemitism som har likheter med den ovan: en samling attityder och diskurser om judar som bland annat handlar om negativa differenser och uteslutning, om förträngningar, projektioner och fantasier. Vad som skiljer antisemitismen från andra liknande rasistiska och främlingsfientliga diskurser är dess långa historiska roll i den västerländska civilisationen och speciellt de starka inslagen av tro på judarnas makt, moraliska mindervärdighet och ondska. Antisemitism kan inte tolkas eller förstås utan att det sätts in i ett historiskt sammanhang.