# vägen till legitimation består av många närvarolistor... Är det inte dags att mäta vad studenterna kan och inte hur många underskrifter de lyckats samla ihop under utbildningen? När jag gick på mellanstadiet hade jag min första praktik. Jag var full av förväntan över att äntligen få lämna skolans värld och njöt av att få tillbringa en hel dag på tidningen där jag hade min prao. En stor del av tiden fick jag mest sitta bredvid. Och varje dag fick jag en signatur på att jag var där. Målet med praktiken var att jag skulle få en känsla av arbetslivet. Vilket uppfylldes och bekräftades med en närvarolapp. Nu läser jag en utbildning på högskolenivå. Men springer fortfarande runt med en lapp för att få signaturer. För att nå min läkarexamen måste min lista med närvaro vara full. Men målet att bli en bra läkare måste väl vara större än att bara tillbringat en bestämd tid i vården? Medicine Studerandes Förbunds nationella tidning #5 / 2010 Redaktör och ansvarig utgivare: Kjartan Thorarinsson, appendix@msfstockholm.se MSFs nationella styrelse år 2010: Ordförande Maria Ehlin Kolk Vice ordförande Anders Lundberg Andre Vice Ordförande Karl Hagman Göteborg Andrea KJELLGREN Linköping Ida Johansson Skåne Mathias Blom Stockholm Kjartan Thorarinsson Uppsala Johan Skogö Umeå Mihai Radulescu Inom idrottens värld pratar man mycket om mål och måluppfyllelse. Varje mål har flera delmål och vägen dit kan se olika ut för olika människor men slutmålet är det samma. Vissa klarar av det på kortare tid och andra längre och då och då utvärderar man hur långt man kommit och stämmer av med målen. Läkarexamen är ingen final i fotbolls-vm men ett mål som studenten strävar mot under hela utbildningen. För att kunna sträva mot ett mål måste det dock vara definierat och tydligt. Något som tyvärr inte är verkligheten i den svenska läkarutbildningen idag. Målet med Sveriges läkarutbildning kan enligt Högskoleverket sammanfattas på två stycken A4-sidor. Dessa ska motsvara det en student ska klara av för att genomföra AT-tjänstgöring (AT). Alltså är målet med de 5,5 år en läkarstudent studerar på heltid att förbereda studenten för AT. I Sverige leder sedan en godkänd AT fram till legitimation. Vi har alltså en grundutbildning som förbereder för en AT som leder fram till legitimation. Så vad krävs då för att uppfylla målet som legitimerad läkare i Sverige idag? Jo, en godkänd ATtjänstgöring. Alla vägar bär till dessa obligatoriska 18 månader på medicin, kirurgi, psykiatri och på vårdcentral. Vad är det då man ska lära sig under denna tid som gör att man kvalificerar sig för sin läkarlegitimation? Återigen så hittar man en närvarolista. För att få ut sin legitimation ska man skicka in sin AT-bok med signaturer från sina placeringar. I boken finns också en tio år gammal målbeskrivning som främst består i obligatoriska praktiska moment man ska ha genomfört. Både längd och arbetsroll varierar stort från olika sjukhus. Att göra sina AT på ett litet sjukhus i norrland skiljer sig oerhört mycket från att göra den på ett universitetssjukhus i våra storstäder. Så vad är det då en svensk läkarlegitimation ska innebära? Det enda säkra svaret idag är tillräckligt många veckor i grundutbildning och AT och många signaturer. Det övergripande målet saknas. Är det inte dags att man definierar vad en läkare ska kunna för att få sin legitimation och sedan tar diskussionen om hur vägen dit ska se ut? Ett tydligare mål skulle dessutom hjälpa till med att öka progressionen på utbildningen. Om legitimationen är målet kan den brytas ned i delmål som kan nås på vägen. Delmål som är kunskapsbaserade och inte enbart tidsstyra. Efter termin 6 ska studenten förstå anatomi, patologi, farmakologi samt behandling så bra att den klarar av att sköta en medicinavdelning som underläkare med stödjande handledning. Uppföljning och utvärdering av handledare av detta mål ska godkänna eller fånga upp studenten. Inte antal signerade närvarodagar. Och termin 10 ska målen vara satta högre. På exempelvis gynkursen ska avdelningsarbetet skötas mer självständigt och gärna tas till en ny nivå med studentdrivna avdelningar. Självklart är det bra att ha träffat många olika patienter, men tiden på avdelningen kan utnyttjas mycket bättre än idag. Förutom att definiera de praktiska mål studenterna ska kunna måste det även bli en tydlig tanke bakom den teori studenten ska behärska. Knyta ihop tiden på avdelningen med ett akademisk arbetssätt där studenten måste fundera på varför man behandlar som man gör utifrån sin grundkunskap. Låt läkarutbildningen vara den högskoleutbildning det är och inte enbart en 5,5 år lång kvalificerad hantverksutbildning. Sveriges läkarutbildning lovordas ofta för sin kliniktid. Men att enbart sitta av tid och svansa efter läkare utan mål ger inga bra doktorer. Låt oss definiera målen för legitimation och bygga en utbildning därefter. Och låt oss sluta med att främst ha tidmässiga målmätningar. Jag har växt ifrån närvarolistor. Jag vill inte få en känsla av hur det är att vara läkare; jag vill bli en! Maria Ehlin-Kolk MSF Ordförande maria.kolk@slf.se Kansli Linn Linnquist, MSFs kansli Box 5610, 114 86 Stockholm, 08-790 33 84, linn.linnquist@slf.se Adressändring? Skicka ny adress till medlem@slf.se Hemsida: www.slf.se/msf 2 3
årets handledare 2010 fotograf: mihai radulescu lokala vinnare årets handledare hur man vinner ett pris Klinisk handledning är en avgörande faktor för läkarutbildningens kvalité, dessvärre är den dock ofta bristfällig. Av detta skäl har MSF instiftat ett pris för de läkare som handleder allra bäst. Frågor som följer blir, hur gör man för att vinna ett sådant pris? Och vad bör göras för att generellt höja handledningens kvalité? Jakob Johansson, anestesiolog vid Akademiska sjukhuset i Uppsala har vunnit pris som Sveriges bästa handledare år 2010 enligt Medicine Studerandes Förbund (MSF) och Sveriges Läkarförbund. Motiveringen löd För ett ypperligt och förtjänstfullt arbete med att förbättra och åskådliggöra den kliniska handledningens exceptionella betydelse för läkarutbildningens kvalité, bland annat med webbaserade handledningsutvärderingar med hög svarsfrekvens och pedagogiska portföljer. Detta kan ju låta som en smått pretentiös formulering, men låt oss titta närmare på vad Jakob faktiskt gjort för att tilldelas det finaste av pris: God klinisk handledning är inte en fråga om tyckande, utan det finns genuin forskning på området som visar hur man tillhandahåller bästa möjliga läkarutbildning och därmed, på sikt, bästa möjliga praktiserande läkare. Ett antal studier som gjorts på området visar att handledning har en avgörande betydelse för vad studenter lär sig under sina kliniska placeringar. Detta kan ju tyckas ganska självklart, men det finns ett antal saker som följer av detta faktum. Eftersom svenska läkarutbildningar innehåller en mycket stor del klinikplacering blir den kliniska handledningen helt avgörande för vad en examinerad student har lärt sig under sina studier. Jakob formulerar detta med; är handledningen av dålig kvalité spelar det nästan ingen roll hur bra kursen är i övrigt. Därför är det av yttersta 4 vikt för läkarkårens långsiktiga kompetens att dagens kliniska placeringar utvärderas av de som går den. Jakob Johansson har i ett samarbete med Uppsalas medicinska studieråd (MSR) sett till att utarbeta webbenkäter som möjliggör utvärdering av varje klinikplacering, och med innovativa metoder har de tillsammans lyckats få en hög svarsfrekvens. Detta innebär att det finns ett utmärkt instrument för att verkligen se var de kliniska placeringarna brister, och åtgärda det. Enligt Jakob har många kliniker [...] genomfört åtgärdspaket baserat på resultaten från de 10 frågorna i syfte att förbättra sina resultat. Så, för att återigen citera Jakob fortsätt utvärdera! Studenternas åsikter är grunden för vårt förbättringsarbete! " är handledningen av dålig kvalité spelar det nästan ingen roll hur bra kursen är i övrigt Själva åtgärdsprogrammet för en upprätthållen hög handledningskvalité där sådan råder, och en förbättring där det fordras, blir givetvis till sist ett ansvar för universitet och berörda landsting. Men varje klinisk placering är i grund och botten ett individansvar. Handledning förutsätter dels studenter som är benägna att ta till sig undervisningen, och en handledare som ger god undervisning. Av detta skäl måste handledare motiveras att undervisa, och inte se det som ett nödvändigt ont. För många handledare är detta en självklarhet, de tycker förhoppningsvis att det är roligt och förstår den framtida nyttan av att bemöda sig om att kandidaten verkligen får ut något av sin placering. Men för de som inte gör det kanske en vädjan till deras snöda egennytta kan få dem till att arbeta med sitt handledarskap. Jakob har i syfte med att åstadkomma en sådan morot arbetat tillsammans med MSR för att klinisk handledning skall vara en viktig merit i arbetslivet. Detta har de vunnit gehör för. På Uppsala Universitet skall, vid tjänstetillsättning, pedagogiska meriter, om inte annat angetts och särskilda skäl föreligger, värderas likvärdigt med vetenskapliga meriter. För att denna skall vara kvantifierbar har en pedagogisk meritportfölj utarbetats. Den pedagogiska meritportföljen är ett webbaserat verktyg som kan dokumentera pedagogiska meriter kvantitativt, kvalitativt eller båda delarna. Om man kontinuerligt fyller i den så glömmer man inte vad man har gjort för insatser på den pedagogiska fronten. Användaren får därmed också en överblick av vad denne åstadkommit, och när det är dags för arbetsintervju är det bara att skriva ut ett CV som rimligtvis bör höja lönen och anseendet för vederbörande. Med webbenkäter med god svarsfrekvens kan man se var problemen finns, och med en höjd status för pedagogiska insatser kan handledning uppmärksammas som något positivt. Således, för att nyttja en i läkarsammanhang utsliten term, har Jakob varit med och arbetat både med diagnosen och behandlingen av en av läkarutbildningens viktigaste sjukdomar. Så vinner, och förtjänar man, ett handledningspris från MSF. Som del av MSF:s satsning på handledning instiftades Årets handledare, det första nationella handledningspriset för klinisk handledning av läkarstudenter. Nomineringarna från varje ort har resulterat i varsin lokal vinnare. Utifrån dessa har en nationell jury med medlemmar från MSF och läkarförbundets Utbildnings och forskningsdelegation utsett Årets handledare. Anders Winbladh, kirurg och mentor, Universitetssjukhuset i Linköping MSF Linköping Under sitt arbete som kursamanuens har han haft möjlighet att påverka många studenter med sin entusiasm. Med sin ungdom och sin handledarstil är han en frisk fläkt under utbildningen. Anders Winbladh har som kursamanuens på kirurgterminen samt under sitt arbete med den prekliniska utbildningen väckt en lust hos studenterna att driva sig själva till att verkligen göra sitt yttersta. Genom ett gott föredöme samt engagerad undervisning har han en fantastisk förmåga att inspirera och sätta drömmar om stordåd och framtidstro i huvudet på små studenter. Staffan Sahlin, lektor och doc. Kirurgi, Danderyds Sjukhus, MSF Stockholm Tre kursare satt i fikarummet och läste kirurgi när Staffan kom in i rummet. Istället för att fråga dem var de var placerade och varför de inte var där, satte han sig ner och började plugga tillsammans med dem! Studenterna fick tillfälle att ställa frågor och Staffan fick tillfälle att berätta om sina korta men ack så många anekdoter. Han ser det som en självklarhet att undervisa och att göra det riktigt bra, oavsett om det är i en föreläsningssal, på ett seminarium eller under pågående operation. På placeringarna har han varit drivande för att få handledarna att behandla studenterna som blivande kollegor och inte som medicinkandidater. Med dessa insikter i bagaget har han varit med och utformat en av läkarprogrammets bästa kurser som inspirerat många generationer av studenter. Berndt Stenberg, lektor och överläkare, hudkliniken Norrlands universitetssjukhus, MSF Umeå Är en av initiativtagarna till kandidatmottagningen på hudkliniken och en engagerad handledare. Deras kandidatmottagning går till så att varje läkarstudent har egen mottagning två dagar. Där är det är kandidaterna som sköter patienterna hela vägen, från anamnestagande till åtgärd/kirurgi. Hudkliniken tar också dit patienter som de anser bör skötas i primärvården, därför att det är den patientkategorin som är viktigast för studenterna att se och kunna handlägga. Dessa patienter tar de, fantastiskt nog, dit enbart för studenternas skull. Kliniken genomsyras av en attityd av att det är roligt att handleda studenter, från att överläkaren tar sig tid att förklara på ronderna till att sköterskor demonstrerar såromläggning och vägleder studenterna till såväl rätt rum som rätt patient. På hudkliniken har man verkligen tänkt över vad man vill lära studenterna under deras utplacering och hur man bäst ska hjälpa dem att tillgodogöra sig kunskaperna. Erik Uddman, specialist i internmedicin, Universitetssjukhuset i Lund MSF Skåne Erik är specialistläkare i internmedicin och avdelningsansvarig läkare på akutkliniken vid Skånes universitetssjukhus i Lund sedan våren 2009. Erik erbjuder kandidaterna ett avsevärt eget ansvar och lockar alla att prestera genom att ställa höga krav på återrapportering och närvaro, samtidigt som han tillvaratar varje tänkbart tillfälle att inkludera kandidaten som resurs i arbetet med att komma fram till vad som är patientens bästa. Erik har även varit drivande i utvecklingen av akutklinikens senaste satsning på kandidatutbildning, den Kliniska Utbildningsmottagningen, där kandidaten specifikt övas i att ta självständigt ansvar och samarbete med studenter från andra vårddiscipliner. Björn Lindqvist, Gastroenterolog, Sahlgrenska Univesritetssjukhuset MSF Göteborg Björn Lindkvist håller i gastroveckan på internmedicinkursen på SU. Klockren kille som på ett avslappnat sätt tar sig tid att ge det där lilla extra och som även anstränger sig för att man skall komma in i kollegiet med ST och överläkare på ett unikt sätt. Toppenkille! Grattis Jakob. mihai radulescu MSF förbundstyrelseledamot mihai.radulescu@slf.se Johan SKogö MSF FÖrbundstyrelseledamot johan.skogo@slf.se 5
KAMPEN MED TEORI KÅREN Hur kommer studenterna att organisera sig om tio år? I kåren, facket eller kanske en annan organisation? Regeringens beslut om att avskaffa kårobligatoriet från första juli 2010 aktualiserar dessa frågor och gör relationen mellan kåren och MSF till en het potatis. Är vi bästa vänner, konkurrenter eller bara avlägsna släktingar? Ingen student som läst vid ett svenskt universitet eller högskola efter 1908 har undgått ett medlemskap i en studentkår. Kårobligatoriet har förordat att högskolestudenter ska vara medlemmar av en kår, samt i Uppsala och Lund också en nation. Det har länge hävdats att kårobligatoriet har varit ett brott mot organisationsfriheten då det tvingar studenter att vara medlemmar i en sammanslutning, men då en domstol beslutat att så inte är fallet har kårobligatoriet fortsatt att vara ett faktum. Till i somras, det vill säga*. Att säga att kårerna nu jämställs med andra organisationer är dock att överdriva. På de flesta orterna kommer kårerna att behålla det traditionellt viktigaste uppdraget, studiebevakningen, under överskådlig tid. De flesta lärosäten har begärt att studenterna går samman till en, eller ett fåtal kårer. Högskolan avgör sedan vilka av kårerna som man ger inflytande. Även om kårerna inom den närmaste framtiden kommer att fortsätta utöva det största inflytandet finns inga garantier för vad som händer längre fram. Kårerna är, liksom andra organ med studentinflytande, beroende av en hög anslutningsgrad för att vara legitima. Vissa fakulteter har deklarerat att i teorin skulle vilken studentorganisation som helst få uppdraget att representera studenterna, så länge anslutningsgraden är hög nog. Medicine Studerandes Förbund, en del av Läkarförbundet, är en av de organisationer som historiskt sett har haft en verksamhet och agenda som överlappat med kårernas. När det blev klart att kårobligatoriet skulle falla, dök de oundvikliga frågorna upp: vill MSF konkurrera med kåren om att få representera studenterna? Ska vi bli den nya studentkåren? Och hur ser det ut idag egentligen? Är MSF och kåren bistra konkurrenter eller lever vi egentligen i en symbios? Ordförande i MSF Skåne, Madeleine Liljegren, upplever inte att MSF och kåren är i en konkurrenssituation idag, även om det historiskt funnits tecken på allt annat än fredliga relationer. För mig som är insatt i MSF är kåren och MSF två vitt skilda föreningar, med olika mål och huvuduppgifter. För en utomstående kan jag dock förstå förvirringen som uppstår och att man lätt blandar ihop organisationerna, exempelvis på grund av alla dessa snarlika förkortningar. I Skåne möts vi av motstånd från vår fakultet och för oss är enda vägen att gå via kåren. Den bilden bekräftas av ordförande för Medicinska Föreningen, Karl Lundblad. jag upplever inte att vi har några konflikter sinsemellan, och att bägge organisationerna fyller en viktig funktion. I år har vi även valt att istället samarbeta i olika frågor. Ett exempel är vårt kommande mentorskapsprogram för medicinstudenter på tidiga terminer. Något vi i Medicinska Föreningen också hoppas på är att MSF skall vilja bli en samarbetspartner i vårens karriärdag, kanske genom att förlägga sin AT-mässa dit? Hur ska man då som simpel läkarstudent se skillnad på organisationerna? Vilken organisation gör mest nytta? Och kan man vara med i båda två? 6 7
PRAKTIK - enklare än du tror? Karl Lundblad och Madeleine Liljegren är överens om att den traditionella, grova uppdelningen är att kåren jobbar mer lokalt med studiebevakning i kurser och program, medan MSF har störst genomslagskraft i det nationella påverkansarbetet. Dock poängterar båda att studiebevakning inte är allt och att både kåren och MSF erbjuder karriärutveckling och sociala aktiviteter. Vi rör oss norrut till huvudstaden. Medicinska Föreningen i Stockholm var tidigare en kår exklusivt för läkarstudenter på Karolinska Institutet. Idag representerar kåren nästan alla studenter på universitet utom de som läser odontologiska utbildningar. För att kåren, sin storlek och bredd till trots, ska kunna fokusera på de olika utbildningsprogrammen finns sektioner. För Medicinska Föreningens läkarsektion är Matilda Liljedahl ordförande. Även om det finns en infekterad historia organisationerna emellan ser hon inte varför det skulle finnas anledning till konkurrens i dagsläget. Inte som det ser ut idag. Läkarsektionen fokuserar helt på att förbättra och höja kvalitéten på KI:s läkarprogram. I det jobbet har vi händerna fulla och i dagsläget har vi inga ambitioner att fokusera på andra frågor. Jag tycker det är bra att det finns några som arbetar mer nationellt, det behövs. Finns det då inte för två organisationer, som båda värnar läkarstudenternas väl, stort utrymme för samverkan, gemensam verksamhet och påverkansarbete? I Stockholm har det inte funnits något större samarbete. Däremot har vi samarbetat i enskilda frågor ex. handledning i primärvården, haft gemensamma möten samt deltagit på varandras styrelsemöten. För att undvika dubbelarbete har vi hela tiden haft en dialog. Läkarsektionen har haft hela studiebevakningsuppdraget på KI, medan MSF har jobbat med andra frågor. Kjartan Thorarinsson, vice ordförande i MSF Stockholm och ledamot av förbundsstyrelsen bekräftar bilden. Vi tycker det är viktigt att det finns en bra studiebevakning, och det är något vi upplever att kåren sköter bra idag. Därför kan vi i MSF Stockholm rikta vår energi på annat, exempelvis att representera läkarstudenterna i nationella frågor. Det pågår just nu en debatt om allt från läkarutbildningens storlek till AT:s framtid, och där bidrar vi i MSF med ett viktigt perspektiv som inte kårerna kan leverera i dagsläget. När han får frågan om det inte blir för abstrakt med bara nationella, långsiktiga frågor protesterar Kjartan Thorarinsson. Som läkarstudenternas fackliga organisation har vi fler uppgifter än bara studiebevakning. I Stockholm jobbar vi hårt för att våra medlemmar ska vara kunniga och välinformerade gällande karriärvägar och yrkesval, vilket är klassiska fackliga frågor. Genom våra kontakter med Sveriges Yngre Läkares Förening och Stockholms Läkarförening kan vi dessutom bevaka våra medlemmars intresse ur andra perspektiv. Tillsammans med Stockholms Läkarförening ser vi till exempel till att våra medlemmar får rättvisa löner när de sommarjobbar i vården i Stockholm. Ett annat projekt vi har på gång är en löneförhandlingskurs. Allt sammantaget vill vi göra det så bra som möjligt för våra medlemmar, läkarstudenterna. Vår stora fördel är att vi är den enda studentorganisationen som är avgränsad till bara läkarstudenter. Vi är med andra ord en professionsorganisation. Det är inte avlägset att dra slutsatsen att relationen mellan MSF och kåren inte av naturen måste vara infekterad. Tvärtom finns många exempel på goda samarbeten, en rollfördelning som båda organisationerna är nöjda med och kvalitativ verksamhet i båda led. Personliga relationer spelar dock stor roll för att garantera att klimatet ska vara konstruktivt, något som intygas av Kjartan Thorarinsson. Om ledande individer i kåren respektive MSF bestämmer sig för att det ska fungera, då fungerar det. *Det ska noteras att vissa stiftelsehögskolor, som inte lyder under den fullständiga högskolelagen och därför är självstyrande, har valt att behålla kårobligatoriet. anders Lundberg vice ordf msf anders.lundberg@slf.se Att gå från medelmåttig kassör till stortjuv på bara några dagar. Det var en dag i januari, jag hade nyligen tillträtt som ny kassör för MSF Stockholm och allting var under kontroll. Förvisso var vår likviditet i botten och vi hade en nära förestående AT-mässa, men den avgående kassören hade inte lämnat oss helt i sticket. Det fanns ju ett sparkonto i MSF Stockholms namn! Bara en liten hake - ingen hade någon aning om detta konto. Ingen visste vare sig vilken bank, vilket kontonummer eller hur mycket pengar som skulle finnas där. Kontot hade inte använts på flera år och det omgärdades av myter fler än de om Sahlins godisvanor. Efter några dagars vridande och vändande på stenar så kändes det mer som att jag jagade en piratskatt än hederliga pengar på ett virtuellt konto. Efter mycket om och men får vi via den gamla ordföranden reda på någon som känner någon som känner någon som kanske vet något om kontot och att denna person bör mailas. Det kändes vid denna tidpunkt mer troligt att hattmakaren i Alice i underlandet skulle svara på vårt mail än denna någon, och att kontot bara existerat i denna hattmakares fantasi. Hatmak.. Denna någon svarade dock, till vår stora förvåning på vårat mail, med ett kontonummer och namnet på en bank. Skatten kändes närmare än någonsin. Vi skickar på vinst och förlust över ett mail till banken och ber dom föra över pengarna till vårt vanliga konto. Morgonen nästa dag vaknar jag och kollar banksaldot. Vi har fått in i runda slängar trehundra papp. Trehundra papp... De närmaste siffrorna vi fått på hur mycket som skulle finnas där var åttiotusen. Och det är bara jag som vet om detta. Tvångstankarna hopar sig. Tänk om tvåhundratjugo tusen bara råkade försvinna? Eller i alla fall några tusen. Det kan ju inte skada någon? Efter att tvångstankarna lagt sig och jag börjat resonera som den ansvariga samhällsmedborgaren jag är (nästan i alla fall) så bestämmer jag mig för att dela med mig av skatten till resten av styrelsen. Vi lägger upp planer för de nya pengarna. MSFs egna hoppborg. Läkare utan MSF gränser. Champagnerace på Whiteroom. Champangesprutet och hoppborgen varade i nästan 2 underbara månader. Sedan får jag ett mail från MSF:s kanslist. Pengarna var aldrig MSF Stockholms, vi hade stulit dom från den centrala organisationen. Alla återstående pengar dras nu genast från vårt konto och återtas centralt. Alla är arga. Och kvar står vi, en utblottad organisation efter våra 2 månaders glassande på stureplan. Robbinson-Robban låtsas inte ens om mig på gatan längre. Fadde har för länge sedan stängt repen. Och kvar står jag, en liten läkarstudent, en ekobrottsling. Om ni är intresserade av hur jag lyckades med kuppen att sno pengar från förbundet, maila idag och beställ "Hur du rånar ett stort fackförbund 1.0". Jonas LINDbäck ekonomiskt ansvarig MSF stockholm jonas@msfstockholm.se 8 9