GITARRKUNSKAP TEKNIK Speltekniker är på gitarren varierade, och används för olika ändamål. Genom historien har speltekniken ändrats avsevärt. Exempelvis är dagens högerhandsteknik väldigt olik den som användes i äldre tider. Idag är det väldigt ofta svårt att förstå äldre noter, dels på grund av gitarrens historiska förändring. Tabulatur Tabulatur I och med likheten med luta och vihuela, använde man under 1500-talet samma notsystem som de två instrumenten på gitarren, som i detta fallet var tabulaturer. Då gitarren hade fyra strängar, avbildades tabulaturen med fyra strängar, bestående av horisontella linjer visande var på gitarrens hals vänsterhanden skall trycka in strängar, och vilka strängar den högra handen skall anslå. Systemet är olika i olika länder. Exempelvis var den nedersta horisontella linjen på tabulaturen enligt det italienska systemet visande den översta strängen på gitarren, till motsats från det franska systemet. Systemet har bibehållits till idag, förutom att antalet horisontella linjer har utökats i samband med utökandet av antal strängar på gitarren. I början av 1700-talet infördes den femstämmiga gitarren, vilken användes nästan hela 1700- talet ut. Därefter gick gitarrspelandet ned kraftigt, för att under 1900-talet öka igen. Därför slutades även tabulaturen användas, även om den fått ett uppsving den senaste tiden som hjälpmedel i gitarrundervisning.
Komp Plockkomp Illustration över ett plockkomp. P, i, m och a berättar vilka fingrar man skall spela med. De lodräta raderna berättar vilken del av takten det är (en rad per åttondels takt), och de vågräta vilken sträng man spelar på. De två fyrorna syftar på att man spelar i fyra fjärdedels takt. Plockkomp, även fingerspelskomp, är när man plockar strängarna med hjälp av högerhandens fingrar, i speciella mönster. Kompet anges med en egen slags tabulatur, ofta där noter förtäljande om det är hel, halv- eller åttondelsnot som skall spelas står ovan för tabulaturen, och där bokstäverna p, i, m och a anges för att berätta vilket finger du skall anslå strängen med. P står där för tumme, i för pekfinger, m för långfinger och a för ringfinger. Slagkomp Slagkomp är när man anslår strängarna på olika sätt. Man håller ofta in ackord samtidigt som man anslår flera eller alla strängar, beroende på vilket ackord man spelar. Strängarna anslås i olika rytmer. Tablaturen fungerar på samma sätt som för plockkompet, det vill säga att man anger hur långt man skall låta varje slag klinga. Pilar gående vertikalt mot de horisontella linjerna antingen upp eller ner förtäljer om man skall anslå strängarna nerifrån och upp eller uppifrån och ner. I slagkomp finns flera olika sätt att slå an strängarna. Smackslag En av de viktigaste teknikerna inom slagkompet är smackslaget, som i många tabulaturer anges med ett S mitt i den vertikalt gående pilen. Det finns två olika sätt vilket kompet kan spelas på. I det ena dämpar man strängarna med handsidan som man anslår dem, vilket ger en mer rytmisk effekt emedan inga toner klingar. Det andra sättet fungerar genom att man anslår strängarna vinkelrätt med handflatan, vilket ger ett "smack"-ljud när strängarna anslår gitarrhalsen.
Växelbas När man spelar ett växelbaskomp växlar man tummens position mellan ackordets grundton samt en annan baston. Tekniker Arpeggio Arpeggio är ett musikaliskt spelsätt som innebär att ackord bryts, det vill säga spelas (eller sjungs) ton för ton som på en harpa. Arpeggion - liksom skalor - är vanliga övningar för de flesta instrument. Många gitarrister, basister och stickister spelar arpeggion fram och tillbaka över hela halsen och över många oktaver för att öva att "hitta" rätt på sitt instrument. Det är också vanligt att sångare sjunger arpeggion för att värma upp rösten. Rasgueado och punteado Under 1500-talet var den fyrastämmiga gitarren vanlig, på vilken man utövade speltekniken punteado, där man rycker i strängarna med högerfingrarna i takt med melodin, likt hur man spelar på luta och vihuela. Under 1600-talet utvecklades tekniken rasgueado ur flamencon och är en variant av arpeggion, där fingrarna snabbt slår över flera eller alla strängar medan man håller in ett ackord. Det blev allt vanligare att spela på flera strängar samtidigt, istället för en i taget som var fallet innan. En ny slags tablatur utvecklades till rasgueadon, och fram till 1630-talet var det i stort sett den enda tabulatur som gavs ut. 1629 börjar Giovanni Paolo Foscarini beblanda systemen i sin då utgivna bok, och därefter uppstår en blandtabulatur, vartefter både punteadon och rasgueadon blir populär. Under 1700-talet återgick man till gamla tabulaturen, även om man behöll rasgeadon och punteadon genom att använda speciella tecken. Barréteknik Genom att med pekfingret, eller annat finger, hålla inne två eller flera strängar på samma greppband bildas ett barréackord, vilket medför att ackordet kan flyttas över greppbrädan, så att samma fingersättning ger många olika ackord. Om man till exempel tar ett vanligt öppet E dur-ackord får man ett F dur genom att flytta fingrarna ett band på gitarrhalsen närmare instrumentets kropp och hålla ned alla strängar på första bandet. Flyttar man sedan ett helt tonsteg, två band på halsen, får man G dur som barré-ackord, ytterligare två band på halsen så får man ett A dur. Basgångar Genom att göra en basgång kan man från ett ackord förflytta sig till ett annat. Emedan bastoner spelas på de tre översta strängarna, så är det med höger tumme man spelar bastonerna, vilka bygger en skala mellan ackordens båda grundtoner. Genom att lägga till en andrastämma kan en fylligare basgång skapas.
Vad är ett ackord? Ett ackord är en samklang av flera toner. I ett C-durackord ingår tonerna C, E och G. Man brukar dela in ackord i dur och moll. Det finns en skillnad i ljudegenskaper emellan dessa: dur tenderar låta aningen glatt eller tämligen neutralt medan moll har en sorgsnare karaktär. För att åstadkomma ytterligare karaktär i ljudet används så kallade "färgningar". Till C-ackordet kan adderas ett B för att skapa en sådan färgning och detta ackord kallas då Cmaj7 (maj står för "major", vilket betyder dur på engelska). ackordgrepp
Enkla ackord Ett par enkla gitarrackord brukar vara det första man lär sig när man precis börjat spela. Att känna till några enkla ackord är ett bra sätt att komma igång - många låtar består faktiskt inte av mer än trefyra ackord. Ett tips om du är helt och hållet nybörjare är att börja med ackorden C, Am och Em eftersom fingersättningarna för dessa är både enkla och väldigt lika. Dur- och mollackord När ackordet är dur skrivs inget särskilt utöver bokstaven för ackordet. Ett mollackord däremot har ett "m" efter ackordets bokstav. Under bokstavsbeteckningarna står olika siffror och ibland ett eller flera "x". Siffrorna anger vilket band som gäller för respektive sträng medan ett x betyder att strängen ej ska spelas. Det finns två sätt att ta sig an de ackord där vissa strängar inte ska spelas. Det ena är helt enkelt att du slår an ackordet från den första strängen som ska spelas. Det kan dock vara svårt att ha denna precision och då finns det en annan metod där antingen tummen läggs över strängen alternativt fingret bredvid placeras så det nuddar strängen som inte ska spelas. Genom att bara nudda strängen kommer den låta stumt och på så sätt behövs ingen precision när ackordet slås an.
Ackordgreppen är också utmärkta med siffror, dessa representerar ringfinger (1), långfinger (2), ringfinger (3) och lillfinger (4). Låtar att spela med enkla gitarrackord Som nämndes i texten ovan består många låtar av ett fåtal ackord. Det är inget tecken på att låten är simpel utan snarare att låtskrivaren upptäckte den innan någon annan eller åtminstone kombinerade dem med ord på ett nytt vis. Här följer några exempel på kända låtar med tillhörande ackord (upphovsrätten hindrar att text medföljer). Det kan röra sig om intron eller fragment, det är bara för att ge dig en start i gitarrspelandet. The River (B. Springsteen): Em - G - D - C Knocking On Heavens Door (B. Dylan): G - D - Am7 -- G - D - C Ring of Fire (J. Cash): G - C - G -- G - D - G Mr. Tambourine Man (B. Dylan): G - A - D - G -- D - G - A Heart Of Gold (N. Young): Em - C - D - G Let It Be (The Beatles): G - D - Em - C -- G - D - C - G Bad Moon Rising (J. Fogerty): D - A - G - D (4x) -- G - D - A - G - D
Öppna ackord De mest använda ackorden av singer-songwriters är de öppna ackorden. Dessa ackord är dock vanliga i de flesta musikstilar. De kallas öppna ackord därför att några av strängarna inte är nedpressade men ändå ingår i ackordet. C - ackord Cm - fingergreppet som visas på bilden är inte idealiskt och det rekommenderas att du väljer barréackordet i stället för det öppna ackordet. Samma gäller Cm7. Exempel på ackordföljd C - Em - Am - F - G - C
Barréackord Barréackord på gitarren kan vara ganska ansträngande till en början. Ett barréackord kräver att du pressar ner flera strängar samtidigt med ett finger, vilket inte är lätt innan de involverade musklerna tränats upp. Men allt som behövs är tålamod då du så småningom blir starkare. Det är värt besväret för det finns många fördelar med barréackord - inte minst för att de är flyttbara, vilket föklaras nedan. Barréackord med e-grepp Anledningen till varför det heter "e-grepp" är att fingergreppen är de samma som för öppna E-ackord, med den skillnaden att du lägger ett finger över alla strängar bakom ackordet. Diagrammen ovan visar F-ackord fast grejen med barréackord är att de kan bytas ut till önskat ackord då fingersättningen är den samma oavsett om det är C, D eller E och så vidare. Det är nämligen så att barréackorden är flyttbara och med detta menas att samma grepp används fast på olika postioner utefter gitarrens greppbräda. Diagrammet nedan visar vilket ackord som hör hemma på respektive band. Låt oss ta ett exempel ifall du är osäker på var du ska placera fingrarna. Om du vill ta ett G-ackord lägger du pekfingret över tredje bandet och sedan bygger du på med de övriga fingrarna.
Barréackord med a-grepp Anledningen till varför det heter "a-grepp" är att fingergreppen är de samma som för öppna A-ackord, men med den skillnaden att du lägger ett finger över fem strängar bakom ackordet. Diagrammen ovan visar B-ackord, men som redan nämts är barréackorden flyttbara och kan bytas ut till andra ackord beroende på postionen utefter gitarrens greppbräda. Diagrammet nedan visar vilket ackord som hör hemma på respektive band. Låt oss ta ett exempel ifall du är osäker på var du ska placera fingrarna. Om du vill ta ett C-ackord lägger du pekfingret över tredje bandet och sedan bygger du på med de övriga fingrarna. Du frågar dig kanske varför det finns två olika kategorier av grepp, varför kan det inte räcka med e-greppen? Det handlar om att rörelserna längs gitarrhalsen skulle bli väldigt långa om man bara spelade barréackord med e-greppen. De band på de två diagrammen över gitarrens greppbräda som inte är utmärkta med någon bokstav saknar givetvis inte toner. Mellan F och G hittar du F#/Gb, mellan C och D hittar du C#/Db och så vidare.
Powerackord Powerackord består av grundtonen och den femte tonen, kvinten. På grund av detta betecknas powerackord med en femma, C5, D5 etc. Som framgår av diagrammen nedan spelas dessa ackord på endast tre strängar (det finns förstås andra grepp). Powerackord används frekvent i rock, hårdrock och punkmusik. De är enkla, men levererar ändå ett fylligt och intensivt ljud. För att få ut det mesta möjliga av dessa ackord bör du använda elgitarr. Baston på E-strängen Som du kanske förstår av diagrammen ovan är powerackorden, precis som barréackorden, flyttbara. På bilden nedan ser du var de olika ackorden finns på greppbrädan. Det andra läget för powerackord utgår från den andra strängen, A-strängen. Baston på A-strängen
Bilden nedan visar var du hittar olika powerackord i A-läget. Ackord i olika musikstilar Gitarrspelet blir ofta roligare ifall man kan röra sig mellan olika musikstilar. Det är naturligtvis inte så att vissa ackord andvänds uteslutande i en musikstil, men det finns ofta ackord som är karaktäristiska för en särskild stil. Ackord tas här upp tillsammans med typiska ackordföljder och ackordstrukturer för att ge användbara riktlinjer. Blues Blues är en av de allra äldsta musikstilarna och en föregångare till många andra stilar. Blues kännetecknas av 4/4 takt (fyra slag i varje takt) och betoning på första och tredje slaget. 12 Bar Blues 12 Bar Blues är en mycket vanlig struktur som används inom bluesen. 12 Bar Blues kan på svenska översättas till blues i 12 takter - du spelar med andra ord tolv takter med en viss ackordföljd och sedan början du om igen. Här är ett prov på en enkel 12 Bar Blues som går i E:
Jazz Jazz är en släkting till bluesen. Den är subtilare i sin karaktär på det vis att den vanligtvis inte har lika tydliga betoningar. Spela jazz med ackord I jazz är det vanligt med färgningar. Grundackord som C och Cm används fortfarande men Cmaj7, C6, Cm7 och C7 med flera färgade ackord andvänds ofta. En vanlig ackordföljd är: Dm7 - G7 - Cmaj7. Dessa ackords grundtoner består av den andra, den femte och den första tonen i C-durskalan. Om du vill uttöka denna sekvens och fortfarande befinna dig i C kan du till exempel lägga till Em7, Fmaj7 och Am7. Dessutom kan du alternera Cmaj7 med C6 och Em7 med E7. Guide till andra tonarter Eftersom allting står i relation med vartannat i djungeln av skalor är det inga problem att byta ut ackorden till andra i önskade tonarter. För att du i början ska få en bättre översikt följer här en snabb guide. Nedanstående lista är inga ackordföljder i första hand utan bara rader av ackord som lämpar sig att spelas tillsammans. Kom också ihåg att du kan variera somliga av dessa enligt de sätt som beskrevs ovan. C: Cmaj7, Dm7, Em7, Fmaj7, G7, Am7 D: Dmaj7, Em7, F#m7, Gmaj7, A7, Bm7 E: Emaj7, F#m7, Gm7, Amaj7, B7, C#m7
Country Countrymusiken utvecklades i södra USA, även om den har ett tidigare ursprung från bland annat Storbrittanien. Den genomgång som följer här är ett enkelt exempel av hur du kan närma dig countrymusik på gitarren genom att utgå från ackord. Alternerat nedslag Alternerat nedslag är en översättning från alternate strumming (vissa saker gör sig bäst på engelska) och det är en teknik som används mycket inom countrymusik. Oavsett vad du väljer att kalla det kan du se på diagammen nedan hur det går till att spela. country diagram Instruktionerna hur du ska uttyda diagrammen ovan är enligt följande: De blåa cirklarna är som vanligt var du ska placera dina fingrar, "1a" och "2a" visar vilka strängar du ska spela med tummen och i vilken ordningsföljd, vidare indikerar "fingrar" vilka strängar du ska spela med fingrarna. Slutligen visar cirkeln med ett plustecken i ett specialfall som beskrivs nedan. Som rubriken antydde ska du alternera mellan tummen och fingrarna. Du börjar med tummen och spelar 1a strängen sedan spelar du tre strängar med fingrarna. Du spelar dessa tre strängar samtidigt och det gör du genom att hålla tre fingrar intill dessa strängar hela tiden du spelar. När du spelat de tre nedersta strängarna en gång spelar du 2a strängen med tummen och sedan med fingrana igen. Alltså "1a" - "Fingrar" - "2a" - "Fingrar". Det är lagom att göra detta två gånger innan ackordbyte. Det fanns ju också ett specialfall: när du spelar C-ackordet ska du flytta fingret vid andra strängen till cirkeln med ett plus i då du spelar med tummen på samma sträng. En ackordsekvens som du sedan kan använda är: G - C - D - G. Fast innan du fått tekniken att stämma rekommenderar jag att du håller dig vid ett enda ackord.
Vilka ackord passar ihop? Om man inte spelar en specifik låt utan bara improviserar med olika ackord kan det till en början vara svårt att hitta ackordföljder som låter bra. Insikt i musikteori och spelkänsla som ges i takt med erfarenhet är lösningen på detta dilemma. Anvisningarna som följer ger dig en översikt av hur ackord kan struktureras utan att inveckla dig i några svåra teoretiska resonemang. Ackordföljder Det finns naturligt nog vissa ackordföljder (sekvens av ackord) som är mer beprövade än andra. När man spelar olika ackord efter varandra märker man skillnad på hur bra de passar ihop. Exempel på ackordföljder med extra stark samhörighet: C - F - G D - G - A G - C - D A - D - E Grundtonen i dessa ackordföljder består alla av första, fjärde samt femte tonen i respektive durskala. Relationerna är alltså likadana mellan ackorden för samtliga sekvenser, detta innebär att du kan använda samma intervaller även med andra sammansättningar av ackord. Exempel på ackordföljder med stark samhörighet: C - Em - Am - F - G G - Bm - Em - C - D I dessa exempel har dur-ackorden kontrasterats med moll-ackord vars grundtoner är tredje respektive sjätte tonen i durskalan. Exempel på ytterligare ackordföljder: Am - E - F - C Denna sekvens utgår från en A moll-skala. Det andra ackordet har höjts från Em till E. C - E - F - G Ackorden C, F och G har samtliga toner som ingår i C-skalan, däremot inte E som trots detta ofta fungerar bra som alternativ till Em.
Bm7 - E7 - Amaj7 Här har så kallade "färgningar" lagts till för att ge extra karaktär till ljudet. Detta var endast en kort genomgång för att ge några exempel som du kan överföra till valfri tonart. Om du vill gå vidare och lära dig lite musikteori är bekantskap med kvintcirkeln nästa steg för dig. Kvintcirkeln En slags hjälpreda i ordnandet av ackorden är kvintcirkeln. Det cirkulära schema som utgör kvintcirkeln visar dig relationen mellan dur- och mollackord samt en riktning mellan ackord i ett visst intervall. Kvintcirkeln och ackordföljder Om vi sträcker ut cirkeln till en rät linje blir det två långa parallella sekvenser av ackord. Om du börjar spela antingen medsols eller medsols kan du höra hur det ena ackordet "leder" till nästa. Prova till exempel att spela lite motsols med dessa ackord: E7 - A7 - D7 - G7 - C7. Varför är kvintcirkeln bra att känna till? Om du inte lagt märke till det redan finns en matematisk organisation hos kvintcirkeln: mellan varje ackord - i medsols riktning - finns en intervall som motsvarar en kvint (därav namnet). En kvint är den femte tonen i en diatonisk skala. Ett exempel på en sådan skala är: C, D, E, F, G, A, B, C - detta är en C-durskala och kvinten är här är G. Men vad är nyttan med allt detta egentligen? Jo, kvintcirkeln är helt enkel fundamental kunskap i musikteori och ett viktigt avstamp till vidare förståelse av komponering.
Vad du direkt kan lära dig av schemat ovan är angränsade ackord samt parallellackord. Om du till exempel tittar på C i kvintcirkeln kan du se att F och G, som angränsade ackord, passar att spela ihop med C. Vidare ser du att du kan byta ut C med Am om du vill gå över från dur till dess parallelltonart i moll. Detta är bara början på flera användningsområden. Låtverkstad Att skriva en låt är en fri process, men inte desto mindre existerar en del ramverk kring uppståndelsen av en låt. Här kommer några tips för dig som vill komponera något eget fast saknar riktlinjer. Ackordföljd och tonart Att skriva en låt kan inte alltid handla om att hitta på en ny ackordföljd som aldrig tidigare spelats. De flesta låtar återanvänder ackordföljder, men det behöver inte betyda att dessa låtar upprepar. Det finns mycket som ger låten dess egenart bortom ackordföljden: rytm, teknik, låttext, frasering med mera. En låt går alltid i en viss tonart. Olika tonarter är typiska för olika musikstilar: E och A är till exempel vanligt i rock, hårdrock och dylika stilar. D och G är ofta förekommande i den stil som brukar gå under namnet singer-songwriter. Ibland vill man att låten ska gå i moll. En låt i exemplevis A-moll skulle kunna bestå av några eller samtliga av dessa ackord: Am, D, Em, C och G. Längst ned på sidan hittar du en översikt för vilka ackord som tillhör respektive tonart. Ibland byts dock tonarten en bit in i låten för att sedan i regel återgå till den ursprungliga. En vanlig modell när det gäller byta tonart i en låt är att göra det vid övergången till refrängen. Det finns ingen regel hur du går från en viss tonart till en annan, men en del grepp fungerar bättre än andra, iaktta följande exempel: C - F - G - C - Dm - D7 - G Tonarten som är C går i växlingen Dm-D7 över till tonarten G. Ett ytterligare exempel: C - Em - C - G - A7 - D Här sker övergången från tonarten C till D i växlingen G-A7.
Tabell över tonarter och dess ackord Det finns inget som hindrar att du till exempel byter ut G till G7 eller Am till Am7. Dock brukar grundtonen i en tonart oftast behållas i vanlig form. Vidare kan du - under vissa förutsättningar - byta ut ett vanligt dur- eller mollackord till sus-ackord, slash-ackord och så vidare.
Gitarr-ordlista Här kommer en lista med saker som är bra att känna till för dig som spelar gitarr. Vanliga termer och begrepp Akustisk gitarr gitarr med ihålig kropp och utan elektronik. Med spela akustiskt menas att man endast utnyttjar ljudet som kommer från gitarren själv, framför allt dess resonanslåda. Elgitarr har i regel en solid kropp och elektronik i form av så kallade pickuper (se nedan: single coil och humbucker) som sitter under strängarna. Halvakustisk gitarr en hybridform av akustisk gitarr och elgitarr. Använder elektronik för att förstärka ljudet. Klassisk gitarr brukar även kallas spansk eller nylonsträngad gitarr. De tre högsta strängarna är av nylon. Halsen än bredare än på en stålsträngad gitarr. Stålsträngad gitarr brukar ibland kallas western-gitarr. Används flitigt inom pop, country och rock. Är större än den klassiska gitarren. Plektrum en triangelformad skiva oftast i plast som används för att slå på strängarna. Läs mer om plektrum. Capotasto ofta förkortad till capo. En klämma som sätts kring halsen på gitarren för att ändra tonart. Läs mer om capo. Slide ett rör som träs över fingret (ring- eller lillfingret) av glas eller metall. Läggs plant mot strängarna, för att till exempel uppnå glissandon. Lock kallas ovandelen på gitarrens kropp. Greppbräda är ovandelen av halsen där bandstavarna sitter. Halsen är i sin tur belägen mellan huvudet och kroppen på gitarren. Single coil pickup sitter på kroppen under strängarna på elgitarrer och är till för att fånga upp deras svängningar. Består av sex magneter i en spole. Humbucker pickup - sitter på kroppen under strängarna på elgitarrer och är till för att fånga upp deras svängningar. Består av två spolar som är placerade åt varsitt håll. Dess ljud har kraftigare karaktär än hos en single coil. Plockspel (eng. picking) Att fritt spela en not i taget i stället för till exempel ackord. Arpeggio detsamma som brutna ackord, med vilket menas att tonerna i ett ackord spelas var för sig i stället för samtidigt.
Rhythm ett band har ofta två gitarrister där en spelar "rhythm" och en spelar "lead" (se nästa ord). Det engelska "rhytm guitar" innebär att fokus ligger på ackordspel. Lead som nämndes ovan finns ofta två gitarrister där en spelar "rhythm" och den andre "lead". Det engelska "lead guitar" innebär att fokus ligger på melodispel och solon med mera.
Bad Moon Rising (Creedance Clearwater Revival) Vers 1: I see the bad moon arising. I see trouble on the way. I see earthquakes and lightnin'. I see bad times today. Refräng: G Don't go around tonight, D Well it's bound to take your life, A G D There's a bad moon on the rise. Vers 2: I hear hurricanes a blowing. I know the end is coming soon. I fear rivers overflowin. I hear the voice of rage and ruin. Refräng (repris) Vers 3: Hope you got your things together. Hope you are quite prepared to die. Looks like we're in for nasty weather. One eye is taken for an eye. - Refräng (repris) 2x
House of the Risin' Sun (Traditionell) Vers 1: There is a house down in New Orleans Am C E They call The Risin' Sun And it's been the ruin of many a poor girl Am E Am And me, oh god, I m a-one Vers 2: My mother was a tailor Am C E She sewed these new blue jeans My sweetheart was a gambler, lord Am E Am Down in New Orleans Vers 3: Now the only thing a gambler needs Am C E Is a suitcase and a trunk And the only time he's satisfied Am E Am Is when he's on a drunk Vers 4: He fills his glasses up to the brim Am C E And he ll pass the cards around And the only pleasure he gets out of life
Am E Am Is ramblin' from town to town Vers 5: Oh tell my baby sister Am C E Not to do what I have done But shun that house in New Orleans Am E Am They call The Risin' Sun Vers 6: Well, it's one foot on the platform Am C E And the other foot on the train I'm goin' back to New Orleans Am E Am To wear that ball and chain Vers 7: I'm a-goin back to New Orleans Am C E My race is almost run I'm goin back to end my life Am E Am Down in the Risin Sun Vers 8: There is a house in New Orleans Am C E They call The Risin Sun It's been the ruin of many poor girl Am E Am And me, oh God, I m a-one
Vem kan segla förutan vind? (Traditionell) Denna låt brukar spelas i tonarten Dm. Tonarten har här ändrats till Am för ackorden ska vara lättare, men med en capo på 5e bandet kommer du spela i tonarten Dm. Vers 1: Am Vem kan segla förutan vind? Dm Am Vem kan ro utan åror? Dm Am Vem kan skiljas från vännen sin E Am utan att fälla tårar? Vers 2: Am Jag kan segla förutan vind, Dm Am jag kan ro utan åror, Dm Am men ej skiljas från vännen min E Am utan att fälla tårar.