148 3
REGISTERKORT OM FÖRHÅLLANDENA MELLAN ARBETSPARTERNAS DIALOG OCH UTBILDNINGSSYSTEMEN I EUROPA OCH I MEDLEMSLÄNDERNA 149 3
150 3
E U R O P A Under den tid som gœtt mellan Romfšrdraget och Maastrichtfšrdraget, har de europeiska arbetsmarknadsparterna gœtt frœn ett allmšnt erkšnnande till en institutionalisering nšr det gšller den roll de spelar. Under tiden har de europeiska arbetsmarknadsparterna fœtt rštt att sitta med i flera europeiska rœdgivande instanser och de har deltagit i samrœds- och fšrhandlinggrupper pœ gemenskapsnivœ, varvid sšrskilt skall nšmnas de gemensamma stœndpunkter som utarbetats inom ramen fšr den sociala dialogen och avtalet av den 31 oktober 1991 om den framtida socialpolitiken inom gemenskapen, som Œterfinns i det sociala protokollet till Fšrdraget om Europeiska unionen (EU). De samarbetspartner pœ šverstatlig nivœ som den Europeiska kommissionen godkšnt Šr Samarbetsorganisationen fšr europeiska arbetsgivarefšreningar och industrifšrbund (UNICE), Europeiskt centrum fšr offentliga affšrsverk och fšretag (CEEP) och Europeiska fackliga samorganisationen (EFS). 1 EUROPEISKA R DGIVANDE INSTANSER Ekonomiska och sociala kommittžn, som instiftades genom Romfšrdraget Šr den Šldsta instansen dšr arbetsgivarrepresentanter och arbetstagare ur olika intressegrupper i medlemsstaterna deltar. Dessa fšretršdare som Šr utsedda av sina regeringar pœ personliga meriter skall avge yttranden om de fšrslag som Europeiska kommissionen skickar till ministerrœdet. Sedan 1992 har Ekonomiska och sociala kommittžn initiativrštt. Arbetsgivarorganisationerna och fackfšreningarna Šr representerade i specialiserade organisationer som Europeiskt centrum fšr utveckling av yrkesutbildningen (CEDEFOP), Europeiska stiftelsen fšr fšrbšttring av arbets- och levnadsvillkor (Dublinstiftelsen), i kommittžn fšr gemenskapsprogrammet Leonardo da Vinci samt i sex rœdgivande kommittžer dšr olika yrken finns representerade, varav de viktigaste kommittžerna nšr det gšller yrkesutbildning Šr KommittŽn fšr europeiska socialfonden och RŒdgivande kommittžn fšr yrkesutbildning. En annan viktig representationsinstans Šr stšndiga sysselsšttningskommittžn, som samlar olika fšretršdare fšr kommissionen, social- och arbetsmarknadsministrar och arbetsmarknadens parter. 2 DEN EUROPEISKA SOCIALA DIALOGEN Den europeiska sociala dialogen lanserades 1985 i Val Duchesse av kommissionens ordfšrande som samlat fšretršdare fšr UNICE, CEEP och EFS fšr att analysera gemenskapens ekonomiska och sociala politik och fšrsška bryta det dšdlšge som hade uppstœtt pœ grund av bristande enighet i ministerrœdet dšr enighet kršvdes fšr beslut inom den sociala sektorn. I den europeiska enhetsakten legitimerades denna process, som gav kommissionen i uppgift att underlštta kontakterna mellan arbetsmarknadens parter. Den sociala dialogen mšjliggjorde en debatt inom ett antal omrœden och, efter mštet i Palais Egmont i januari 1989, ledde den fram till skapandet av en pilotgrupp som gavs i uppgift att leda en permanent dialog och att bestšmma sammansšttning och befogenheter fšr de arbetsgrupper som skulle inršttas genom pilotgruppens fšrsorg. 151 3
E U R O P A Som en fšljd av dessa beslut skapades de grupper som skulle komma att ha hand om utbildning, planerna fšr en europeisk arbetsmarknads- och sysselsšttningspolitik samt strukturella frœgor. r 1991 bildades fšr detta ŠndamŒl en sšrskild grupp i syfte att fšrbereda regeringskonferensen om den politiska unionen och reformeringen av fšrdragen. Inom ramen fšr den hšr gruppens arbete fšrbereddes avtalet av den 31 oktober 1991, i vilket Œterfinns ett fšrslag till šversyn av de artiklar i Romfšrdraget som behandlar socialpolitiken pœ europeisk nivœ. Avtalet fšljdes sedan till en stor del upp i det sociala protokollet i Maastrichtfšrdragets bilaga. Efter undertecknandet av Maastrichtfšrdraget, resulterade pilotgruppens arbete i att KommittŽn fšr social dialog inršttades. Dessutom bildades tre arbetsgrupper, varav den fšrsta Šgnar sig Œt makroekonomiska frœgor, den andra Šr ansvarig fšr dialogen inom utbildningsomrœdet och den tredje har hand om frœgor med anknytning till arbetsmarknaden. 3 DEN SOCIALA DIALOGENS LANDVINNINGAR Man kan konstatera att den sociala dialogen har ršnt framgœng inom tre olika omrœden; de gemensamma stœndpunkterna, avtalet av den 31 oktober 1991 samt de resultat som den sociala dialogen har uppnœtt inom olika sektorer. De gemensamma stœndpunkterna Fram till nu har sjutton texter antagits inom ramen fšr den sociala dialogen, nšmligen en deklaration och en rekommendation om den sociala dialogens funktion och mœlsšttning, fem gemensamma stœndpunkter om gemenskapens makroekonomiska inriktning, tre gemensamma stœndpunkter om arbetsmarknaden samt sju gemensamma stœndpunkter inom utbildningsomrœdet. De gemensamma stœndpunkterna inom utbildningsomrœdet behandlar fšljande Šmnen: - Utbildning och motivation, information och rœdgivning (1987). - Grundutbildning, grundlšggande yrkesutbildning och vidareutbildning fšr vuxna (1990). - vergœng frœn skola till yrkes- och vuxenliv (1990). - Riktlinjer fšr hur utbildning kan gšras tillgšnglig fšr alla (1991). - Yrkeskompetens och hur den skall utvšrderas (1992). - Kvinnor och utbildning (1993). - Europeiska unionens framtida ŒtgŠrder inom yrkes- och vidareutbildningen och vilken roll arbetsmarknadens parter skall spela inom detta omrœde (1994). - Vidareutbildningens roll i kampen mot arbetslšsheten (1995). 152
E U R O P A Avtalet av den 31 oktober 1991 och protokollet i bilagan till Maastrichtfšrdraget Avtalet som undertecknades av UNICE, CEEP och EFS den 31 oktober 1991 fšreskriver att avtal kan slutas pœ gemenskapsnivœ mellan arbetsmarknadens parter och att de skall tillšmpas enligt det fšrfarande och den praxis som bestšmts av arbetsmarknadens parter och medlemsstaterna eller enligt det sociala protokollet i bilagan till Fšrdraget om Europeiska unionen (EU). Det hšr protokollet har fšrhandlats fram mellan EU:s dœvarande tolv medlemsstater, men omfattar idag inte fler Šn fjorton av de femton medlemsstaterna. Enligt protokollet kan EUÕs behšrighet uppdelas pœ tre olika omrœden: - NŠr det gšller hšlsa och sškerhet, arbetsfšrhœllanden, information och rœdgivning till arbetstagarna, jšmlikhet mellan kšnen och integrering av personer som stœr utanfšr den ordinare arbetsmarknaden, fattar rœdet, i samrœd med Europaparlamentet, beslut med kvalificerad majoritet. - NŠr det gšller social trygghet och arbetstagarnas sociala skyddsnšt, skydd av arbetstagare vid uppsšgning, arbetsgivarnas och arbetstagarnas fackliga representation, inklusive medbestšmmande, anstšllningsvillkor fšr medborgare frœn tredje land samt ekonomiskt stšd fšr att skapa nya arbetstillfšllen, kan rœdet bara fatta beslut om ŒtgŠrder enhšlligt och efter samrœd med Europaparlamentet. - Lšner och fšreningsfrihet, strejker och lockouter omfattas inte av rœdets beslutsbehšrighet. ven om vidareutbildning inte nšmns direkt, Šr, i ljuset av de gemensamma stœndpunkterna, sambandet ŠndŒ ganska tydligt mellan utbildning och flera av de omrœden som nšmns i det sociala protokollet. Dessutom behandlas i det sociala protokollet arbetsmarknadsparternas samrœdsfšrfaranden nšr kommissionens beslut fšrbereds. I protokollet sškerstšlls ocksœ att arbetsmarknadens parter samrœder pœ dessfšrinnan. Med stšd av protokollet blir det ocksœ mšjligt att se avtalsvšgen och lagstiftningsvšgen som alternativ att gœ nšr beslut skall fattas samt att genomfšrandet av direktiven sškerstšlls sœvšl genom lagstiftning som genom avtal mellan arbetsmarknadens parter. En fšrsta tillšmpning av detta bestœr i en šverenskommelse om fšršldraledighet. Den undertecknades den 14 december 1995 av EFS, CEEP och UNICE. Slutligen underlšttar det sociala protokollet fšr arbetsmarknadens parter att, om de sœ šnskar, gšra šverenskommelser och ingœ avtal. Den sociala dialogen inom olika sektorer De europeiska arbetsmarknadsparterna upprštthœller pœ sektorsnivœ informella kontakter av olika slag inom ett visst antal sektorer. I nœgra sektorer har debatten och dialogen lett till mer formella resultat. Bland dessa kan nšmnas: - Ramavtalet mellan EFS och CEEP om en fšrdjupning av den sociala dialogen inom sektorerna jšrnvšg- 153
E U R O P A stransporter och energidistribution, inom utbildningsomrœdet samt nšr det gšller hygien och skydd pœ arbetsplatsen. - Memorandum om utbildning inom detaljhandeln, undertecknad av Europeiska detaljhandelsfšrbundet (CECD) och av den europeiska avdelningen av Internationella federationen fšr arbetstagare, tekniker och tjšnstemšn (EURO-FIET), som har gett upphov till ett utbildningsprogram avsett fšr representanter fšr bœda parter och som nu fšrverkligas i nœgra medlemsstater. - "Riktlinjer antagna av FENI och EURO-FIETden 9 februari 1995 inom ramen fšr den sociala dialogen angœende vidareutbildning inom stšdsektorn" avser mœlen fšr arbetsmarknadsparternas gemensamma agerande nšr det gšller grund- och vidareutbildning i den hšr sektorn. Riktlinjerna gšr det ocksœ mšjligt att pœ det europeiska planet bestšmma en miniminivœ som senare kan fšras šver pœ det nationella planet. Beskrivningen utarbetad av Antonio DORNELAS och skriven pœ franska 154
B E L G I E N 1 UTVECKLING AV DEN SOCIALA DIALOGEN OM YRKESUTBILDNING I Belgien finns en lœng tradition av samrœd pœ det sociala omrœdet. PŒ nationell nivœ finns det nationella rœdet fšr sysselsšttning (CNT) som Šr ett partssammansatt statligt organ, instiftat pœ federal nivœ och gemensamt fšr flera yrken genom lagen av den 29 maj 1952. Det Šr ett organ fšr rœdgivning och fšrhandling i sociala frœgor. Bland annat har den betalda studieledigheten och lšrlingslagen (la Loi sur lõapprentissage) fšrhandlats dšr. Arbetsmarknadens parter fšrhandlar dessutom avtal som Šr gemensamma fšr flera yrkesgrupper och som vanligtvis stršcker sig šver 2 Œr. Utbildningspolitiken har dock huvudsakligen fšrts šver till federala enheter (regioner och gemenskaper) som en fšljd av grundlagsreformerna mellan 1980 och 1988. En del av yrkesutbildningen har dšrmed fšrlagts inom ramen fšr den fšrlšngda obligatoriska skolgœngen, fšrlšngd frœn 16 till 18 Œr. Inom det franska sprœkomrœdet inršttades rœdet fšr utbildning (le Conseil de lõžducation et de la formation) genom fšrordningen av den 12 juli 1990. RŒdet har till uppgift att stšdja utbildning samt yttra sig i frœgor som hšr dit vid alla stšrre reformer fšr att uppnœ šverensstšmmelse med arbetsmarknaden. I detta perspektiv arbetar RŒdet pœ de ekonomiska och sociala omrœden som rœdets medlemmar representerar. Efter den obligatoriska skolgœngen formas valmšjligheterna enligt ett flertal fortbildningssystem. Arbetsmarknadsutbildningen (l«enseignement de Promotion Sociale) har omorganiserats genom fšrordningen av den 16 april 1991. ndamœlet Šr att stšdja en bšttre yrkesmšssig, social, kulturell och skolmšssig anpassning. Ett šverordnat rœd samlar representanter frœn socioekonomiska nštverk och miljšer och har till uppgift att ge yttranden om fšrbšttringar, utveckling och anpassning med hšnsyn till socioekonomiska och kulturella behov. Fšrordningen av den 23 januari 1991 avser utbildning samt stšd till egenfšretagare och smœ och medelstora fšretag (PME) i det flamlšndska sprœkomrœdet. Genom fšrordningen har ett flamlšndskt institut fšr egenfšretagare skapats, med status som juridisk person och med ansvar att fršmja och samordna utbildning och stšd fšr fšretag. Man bšr nšmna att dess administrativa rœd Šr organiserat i fšljande 4 enheter med representanter fšr: Arbetsgivare, arbetstagare, utbildningscentra och den verkstšllande makten i Flandern. Genom fšrordningen av den 3 juli 1991 regleras fortbildningen fšr fšretag inom handel samt smœ och medelstora fšretag inom det franska sprœkomrœdet. DŠrutšver har genom denna fšrordning skapats ett administrativt rœd dšr arbetstagarorganisationerna inte Šr representerade. Genom fšrordningen av den 16 december 1988 inršttades det regionala kontoret fšr frœgor om anstšllning och utbildning (FOREM - l«office ržgional de l«emploi et de la formation) som administreras av en partssammansatt fšrvaltningskommittž. Fšrutom administrativ makt har fšrvaltningskommittžn genom fšrordningen yttranderštt i alla decentraliserade frœgor som ršr anstšllning och utbildning. Genom fšrordningen av den 20 mars 1984 har VDAB skapats, som skšter arbetsfšrmedling och yrkesutbildning i den flamlšndska regionen. ven pœ regional nivœ spelar formerna fšr den sociala dialogen en mycket viktig roll. Regionen Valloniens ekonomiska och sociala rœd (CESRW) Šr ett offentligršttsligt organ som inršttats genom lagen av den 15 juli 1970 och gjorts partssammansatt med fšrordningen av den 8 juni 1983. Det har Œ ena sidan rštt att 155 3
B E L G I E N granska fšrslag och rekommendationer i frœgor som pœverkar det ekonomiska och sociala livet i regionen och Œ andra sidan rštt att begšra šverlšggningar mellan motparterna och Valloniens regering i alla frœgor som angœr den ekonomiska och sociala utvecklingen i regionen. Liknande samverkansformer har infšrts i Flandern (SERV) och i Bryssel (CESRB). LikasŒ finns det instanser fšr social dialog pœ sub-regional nivœ: De subregionala kommittžerna fšr anstšllning och utbildning har stšrkts genom en šverenskommelse den 18 mars 1983 mellan den verkstšllande makten inom det franska sprœkomrœdet och den regionala verkstšllande makten i Vallonien (MB 31.07.1990). KommittŽerna har i uppdrag att granska, ge synpunkter och rekommendationer i samband med verkstšllandet av sysselsšttnings- och utbildningspolitiken pœ det lokala planet. De skall uppmuntra samverkan mellan utbildningsaktšrerna och fšretagen inom sina respektive ansvarsomrœden. Fšr att uppnœ detta har varje kommittž inršttat en kommission fšr sysselsšttning och utbildning. 2 F RH LLANDET MELLAN DEN SOCIALA DIALOGEN OCH LAGSTIFTNINGEN PŒ sektorsnivœ: I lagen av den 5 december 1968 behandlas kollektivavtalen pœ arbetsmarknaden. Lagen tillœter Šven inršttandet av partssammansatta kommissioner fšr all verksamhet som ligger utanfšr den offentliga sektorn. Dessa har till uppgift att: - sluta avtal, - medla i tvister, - avge yttranden, - fatta beslut, exempelvis om inršttande av utbildningsfonder. Avtalen bestšmmer fšrhœllandena mellan arbetsgivare och arbetstagare inom en verksamhetsgren och skapar ršttigheter och fšrpliktelser, Šven fšr personer som inte sjšlva undertecknat nœgot avtal. De kan gšras bindande genom en kunglig fšrordning pœ begšran av det partssammansatta organet och i sœ fall fœr de samma bindande verkan som varje annan reglering av denna sort. PŒ fšretagsnivœ: Genom arbetsmarknadens kollektivavtal nr 9 och nr 5 fšreskrivs att fšretagsnšmnder och fackfšreningsdelegationer skall informeras om fšretagets socialpolitik. 3 F RH LLANDET MELLAN DEN SOCIALA DIALOGEN OCH YRKESUTBILDNINGSSYSTEMET Yrkesutbildningspolitiken pœ nationell nivœ Sedan tillkomsten av det gemensamma avtalet fšr flera yrken frœn 1989-1990, bidrar arbetsmarknadens parter till finansieringen av sysselsšttningspolitiken, utbildningspolitiken och till stšd fšr utsatta grupper genom infšrandet av en obligatorisk avgift (fšrst pœ 0,18%, sedan 0,25% och slutligen 0,15% fšr 1995) pœ den totala lšnesumman. Det nationella rœdet fšr sysselsšttning har fšr švrigt undersškt problematiken kring vilken status som skall gšlla fšr de personer som deltar i en stšdœtgšrd. RŒdet avgav ett yttrande i denna frœga den 20 december 1994. 156
B E L G I E N LŠrlingssystemet Industrins lšrlingssystem erbjuder unga mšjligheten att lšra sig ett manuellt eller intellektuellt yrke och samtidigt delta i teoretisk och allmšn undervisning. Infšrandet av det industriella lšrlingssystemet beror pœ initiativ frœn behšriga partsammansatta kommissioner och det nationella rœdet fšr sysselsšttning vilka har ansvaret fšr att skapa partssammansatta kommittžer pœ omrœdet. De senare Šr behšriga att bestšmma villkor och former, kontrollera genomfšrandet, faststšlla program, organisera prov och godkšnna de arbetsgivare som skall ansvara fšr denna varvade utbildning. Det Šr de partsammansatta kommissionerna som bestšmmer interna regler fšr de partsammansatta kommittžerna fšr lšrlingsfrœgor Den tekniska gymnasieutbildningen Genom fšrordningen av den 27 oktober 1994 fšr det franska sprœkomrœdet omorganiserades planlšggningen fšr den tekniska gymnasieutbildningen. Inom ramen fšr detta inršttades en kommission fšr yrken och kompetensfrœgor med en avgšrande betydelse fšr den tekniska utbildningens och framtid (definition av inriktning) och, i ett vidare perspektiv, fšr alla kompetenshšjande utbildningar. Vidareutbildning av lšntagare De yrkesgemensamma avtalen som slšts successivt (1989-1990, 1991-1992, 1993-1994, 1995-1996) har i de olika branscherna mšjliggjort uppkomsten och utvecklingen av ett flertal fonder som har bidragit till inriktningen av sektorspolitiken om fortbildning. MŒnga av dessa všnder sig till gemensamt styrda offentliga organ fšr yrkesutbildningen (FOREM Ð VDAB) fšr att samarbeta om utbildningsœtgšrder. Denna samarbetspolitik, som gšr det mšjligt att omfšrdela resurser, har lett till anmšrkningsvšrda resultat. PŒ FOREM:s omrœde har sœledes antalet undervisningstimmar under perioden 1991 Ð 1994 škat med 45%, tillsammans med en škning av den lšrar- personalen pœ 8,4%. Fšr švrigt fšljer Valloniens ekonomiska och sociala rœd och sšrskilt kommissionen fšr socialpolitik noggrant fortbildningspolitiken. Det gšller sœvšl den som fšrhandlas pœ federal nivœ (plan fšr stšd till arbetslšsa) som den som genomfšrs i regionen. 4 DEN SOCIALA DIALOGEN OM YRKESUTBILDNING: INNEH LL OCH NIV ER De belgiska arbetsgivarnas organisation uppmuntrar en všlorganiserad fortbildning, antingen genom fšretagen sjšlva, eller genom en gemensam insats pœ branschnivœ. De belgiska fackfšrbunden fšresprœkar gemensamma ŒtgŠrder betršffande den yrkesinriktade fortbildningen som kan ske pœ sœvšl lokal, regional som federal nivœ. PŒ nationell nivœ och pœ branschnivœ I frœga om kollektiva fšrhandlingar har Belgien en lœng tradition av šverenskommelser som slutits gemensamt fšr flera yrkesgrupper pœ nationell nivœ mellan de tre fackfšrbund som representerar arbetare (ConfŽdŽration des Syndicats ChrŽtiens, FŽdŽration GŽnŽrale du Travail en Belgique, Centrale GŽnŽrale des Syndicats LibŽraux de Belgique) och arbetsgivarorganisationerna (FŽdŽration des entreprises de Belgique, Union des classes moyennes pour les PME Ð PMI et organisations agricoles). 157
B E L G I E N Dessa avtal fšrhandlas fšr en period av tvœ Œr och tšcker viktiga omrœden av det sociala och ekonomiska livet: lšner och sociala fšrmœner, arbetstidens lšngd och fortbildning. De fyra yrkesgemensamma avtal som har fšljt pœ varandra sedan 1986 har i fšrsta hand bidragit till finansieringen av sektorsfonderna och i andra hand till den nationella fonden fšr intersektoriell sysselsšttning (Fonds National pour l«emploi Intersectoriel). UpprŠttandet av dessa fonder och sšrskilt den nationella fonden fšr sysselsšttning har gjort det mšjligt fšr privata nšringsidkare, icke vinstdrivande fšreningar och konsulter att svara fšr en del av finansieringen av ett stort antal projekt som Šven utbildningscentra i de gemensamt fšrvaltade sektorerna haft tillgœng till. Detta system har tillsammans med de offentliga utbildningsaktšrerna bidragit till att mœngdubbla utbildningsalternativen fšr de utsatta grupperna, PŒ fšretagsnivœ De belgiska arbetsgivarna finansierar och organiserar fortbildning fšr sin personal. De kartlšgger utbildningsbehoven informellt efter hand de upptšcks. Valet av mœlgrupper bestšms oftast av fšretagets allmšnna strategi och kraven pœ att styra sysselsšttningen. FšretagsnŠmnderna fœr regelbundet information i ekonomiska, finansiella och sociala frœgor. 5 S RSKILDA IAKTTAGELSER Inte heller Belgien undgœr den utveckling som pœgœr pœ andra hœll i Europa och som innebšr att ett všxande ansvar fšr fortbildningssystemen šverlšmnas till arbetsmarknadens parter i en situation dšr den politik som fšrs av den federala staten och de federerade enheterna Šr underkastad hœrda budgetkrav. Fortbildningspolitiken har som mœl att inte bara omskola arbetskraften och fšrbšttra dess kvalifikationer utan Šven att bidra till den sociala politiken fšr bekšmpning av lœngtidsarbetslšsheten. Partssammansatt administration och social dialog Šr de tvœ nyckelbegreppen inom den belgiska fortbildningspolitiken. Beskrivningen utarbetad av Raymond POUPARD foch skriven pœ franska 158
D A N M A R K 1 UTVECKLING AV DEN SOCIALA DIALOGEN OM YRKESUTBILDNING Yrkesutbildningen Šr i Danmark fšremœl fšr en stšndig ÇdialogÈ mellan arbetsmarknadens parter pœ olika nivœer. Detta mœste ses mot bakgrund av fšrhœllandena inom det danska nšringslivet som traditionellt pršglas av lœngtgœende samarbete och fungerande utjšmningsmekanismer mellan arbetsgivarnas och arbetstagarnas organisationer. Arbetsgivarorganisationerna har liksom fackfšreningarna en hšg organisationsgrad. Arbetstagarnas organisationsgrad uppgick mot slutet av 1980-talet till 88 %. De traditionella och všlutvecklade samarbetsstrukturerna mellan arbetsmarknadens parter i Danmark fick inte bara stšd av det under flera decennier dominerande socialdemokratiska partiet utan Šven av de borgerliga regeringarna mellan 1982 och 1992. Under en lœng tid var det vanligt att styra lšnernas minimistandard och arbetsvillkoren genom lšneavtal pœ nationell nivœ som fšljdes av fšrhandlingar i syfte att anpassa avtalen till sektorernas sšrskilda villkor. PŒ senare Œr har det kommit i gœng en process som gœr ut pœ att decentralisera lšnefšrhandlingarna. Just nu gœr trenden mot branschavtal, vilket stœr i motsšttning till de danska fackfšreningarnas traditionella struktur. Fackfšreningarna svarar pœ denna tendens genom att bilda branschkarteller som bestœr av delar av de olika fackfšreningarna. De danska lšneavtalen omfattar vanligtvis bœde lšnefrœgor och ytrkesutbildningsfrœgor. De senaste Œren har yrkesutbildningen fœtt allt stšrre betydelse i fšrhandlingarna Ð dock i mycket varierande omfattning. Dessutom Šr arbetsmarknadens parter engagerade i en lœng rad gemensamma aktiviteter inom ramen fšr branschutskotten och det av staten finansierade vidareutbildningssystemet. 2 F RH LLANDET MELLAN DEN SOCIALA DIALOGEN OCH LAGSTIFTNINGEN Det danska systemet fšr vidareutbildning pršglas traditionellt av statliga regler. Arbetsmarknadens parter medverkar dock inom lagstiftningens ramar, nšr det gšller att utforma systemets struktur och innehœll. Yrkesutbildning fšr fšretag, arbetslšsa och individuella behov erbjuds framfšr allt av yrkesskolor (handelsskolor och tekniska skolor) och centrum fšr vuxenutbildning (AMU-centrum). Vidareutbildningen i de trepartsfšrvaltade AMU-centrumen undergœr fšr nšrvarande stora fšršndringar. Fšr dessa centrum infšrs under arbetsmarknadsdepartementets šverinseende samma regelram som gšller fšr grundutbildningen. r 1991 fick handelsskolorna och de tekniska skolorna ett lœngtgœende sjšlvstyre och skolornas ledning šverfšrdes till en styrelse, dšr de lokala fšretršdarna fšr arbetsmarknadens parter ingœr paritetiskt. Yrkesutbildningens innehœll och normerna fšr erkšnnandet av utbildningsbevis bestšms genom allmšnna mœl, som arbetsmarknadens parter avtalar pœ nationell nivœ och i branschkommittžer och som sedan faststšlls av de behšriga departementen. PŒ nationell nivœ finns det tvœ sœdana rœdgivande kommittžer som domineras av arbetsmarknadens parter Ð en fšr utbildning och en annan fšr vidareutbildning ("faglige udvalg" och "faglige efteruddanelsesudvalg"). BranschkommittŽerna under dessa nationella kommittžer Ð som leds av arbetsmarknadens parter Ð faststšller riktlinjer fšr yrkesutbildningens kursplan, dess mœl och normer. PŒ lokal nivœ deltar utbildningskommissionerna med fšretršdare fšr arbetsmarknadens parter vid omsšttningen av de utbildningsmœl och normer som faststšllts centralt. Arbetsmarknadspolitiken Šr i Danmark ocksœ underkastad laglig reglering och till stor del utformad som 159 3
D A N M A R K aktiv arbetsmarknadspolitik, dšr vidareutbildningen fršmjas fšr att fšrebygga de risker som arbetsmarknaden innebšr. I den praktiska utformningen av dessa ŒtgŠrder deltar Šven i detta fall de utbildningscentrum som leds av arbetsmarknadens parter. Det finns Šven ršttsliga bestšmmelser fšr den individuella vidareutbildningen i samband med tjšnstledighet : fšr att vidareutbilda sig kan de anstšllda fœ tjšnstledigt i upp till fem Œr. Under denna tid betalas lšnen ur offentliga medel med ett belopp som motsvarar arbetslšshetsersšttningen. I vissa branscher finns kompletterande kollektivavtal, t.ex. fšr att komplettera den statliga lšneutbetalningen. 3 F RH LLANDET MELLAN DEN SOCIALA DIALOGEN OCH YRKESUTBILDNINGSSYSTEMET AMU-systemet som tillhšr arbetsmarknadsdepartementets ansvarsomrœde Šr den institutionella kšrnan i den offentliga yrkesutbildningen, som utformas av arbetsmarknadens parter och staten gemensamt. De 24 lokala AMU-centrumen erbjuder olika yrkesutbildningar och leds av styrelser som Šr paritetiskt sammansatta av fšretršdare fšr arbetsmarknadens parter. Finansieringen sker genom den centrala arbetsmarknadsfonden som hittills har fœtt en del av arbetsgivarnas och arbetstagarnas skatter. Finansieringssystemet hœller fšr nšrvarande pœ att stšllas om och sedan 1995 gœr vid sidan om bidragen ur statskassan en arbetstagaravgift pœ 5 % av bruttolšnen till arbetsmarknadspolitikens fonder. Denna avgift skall 1997 hšjas till 8 % och dœ kompletteras med en arbetsgivaravgift pœ 0,19 % av lšnesumman. ven arbetsgivaravgiften skall senare hšjas. Vid sidan om de yrkesinriktade AMU-centrumen Šr sedan nœgra Œr tillbaka vuxengymnasiets VUC-centrum fšr allmšn vidareutbildning (matematik, fršmmande sprœk etc.) under uppbyggnad. Dessa pœverkas dock i lšgre grad Šn de yrkesinriktade utbildningscentrumen av arbetsmarknadens parter. Detta system med utbildningscentrum utnyttjas i hšg grad och fungerar som ryggrad i den verksamhet som skall uppfylla den enskildes och nšringslivets vidareutbildningsbehov. 4 DEN SOCIALA DIALOGEN OM YRKESUTBILDNING: INNEH LL OCH NIV ER Den sociala dialogen om vidareutbildning Šger i fšrsta hand rum pœ central nivœ inom ramen fšr relationerna mellan arbetsmarknadens parter och staten. Dessutom finns det pœ branschnivœ kompletterande avtal och gemensam verksamhet inom branschkommittžerna. PŒ lokal nivœ utformar arbetsmarknadens parter gemensamt vidareutbildningen i AMU-centrumen och pœ de tekniska skolorna och handelsskolorna. Slutligen har nšringslivet pœ senare tid fœtt škad betydelse nšr det gšller yrkesutbildningsfrœgor. Detta sammanhšnger med att fšretagens humanresurspolitik blir allt viktigare fšr fšretagens konkurrenskraft. Detta har frœn fšretagens sida lett till allt fler direkta verksamheter under medverkan av arbetstagarnas intressefšreningar. Genom ett nationellt avtal Œr 1992 blev det mšjligt att tršffa šverenskommelser Šven pœ fšretagsnivœ. Den sociala dialogen och avtalen med avseende pœ yrkesutbildningen handlar om vidareutbildningens utformning nšr det gšller innehœll, finansiering, tjšnstledighet och frœgor ršrande de arbetslšsas integrering. Vidareutbildningens innehœll avtalas inom branschkommissionerna och genomfšrs i de gemensamt fšrvaltade utbildningscentrumen och pœ de tekniska skolorna och handelsskolorna. Inom vissa sektorer 160
D A N M A R K avtalades en ytterligare finansiering Ð genom en arbetsgivaravgift pœ lšnen Ð fšr att komplettera de statliga underhœllsbidragen och pœ sœ sštt uppmuntra deltagandet. Dessa fondmedel anvšnds dock inte fšr genomfšrandet av kurser. Endast inom den offentliga sektorn finansieras Šven innehœllsmšssiga och didaktiska pilotprojekt med fondmedel. 1992 Œrs avtal, som gjorde det mšjligt att fšra fšrhandlingar Šven pœ fšretagsnivœ, fšranledde fackfšreningarna och arbetsgivarna att i stšrre utstršckning Šn tidigare ta sig an frœgor som gšller yrkesutbildning. ren 1994 och 1995 avtalades sœledes i mœnga decentrala šverenskommelser Ð som gšller fšr ungefšr en tredjedel av arbetstagarna Ð regler som gšller rštt till tvœ veckors individuell tjšnstledighet fšr utbildning per Œr inom ramen fšr fšretagets utbildningsplaner. I praktiken finns det nio olika modeller och villkor beroende pœ vidareutbildningens innehœll och mœlsšttningar. Numera finns det ocksœ kopplingar mellan bransch- och fšretagsnivœerna fšr att fršmja vidareutbildningen i švervšgande smœ och medelstora fšretag. Som exempel kan nšmnas att det danska industrifšrbundet och industriarbetarnas fackfšrbund har grundat ett gemensamt sekretariat (SUM) som skall hjšlpa fšretagen vid analys, strategisk planering och praktisk omsšttning, nšr det gšller deras personal- och kvalifikationsbehov, samt fršmja kommunikationen mellan fšretag, arbetstagare och utbildningscentrum. 5 S RSKILDA IAKTTAGELSER Danmark Šger ett differentierat system fšr den yrkesinriktade vidareutbildningen med differentierade delsystem. Det sškerstšller ett brett deltagande i vidareutbildningen. Inom den danska samhšllskulturen anses det som sjšlvklart att den enskilde tar del av vidareutbildningen. Systemet regleras Ð mest informellt Ð genom trepartsavtal mellan staten och arbetsmarknadens parter. PŒ nationell och lokal nivœ samt pœ sektorsnivœ Šr arbetsmarknadens parter djupt engagerade i yrkesutbildningspolitikens omsšttning och utbildningsinršttningarnas fšrvaltning. Denna djupt rotade medverkan kan karakteriseras som všlutvecklad dialog mellan arbetsmarknadens parter utan att fšr den skull kallas Çsocial dialogè eller att i regel leda till formella avtalsmšssiga relationer i dessa frœgor. Beskrivningen utarbetad av Winfried Heidemann och skriven pœ tyfka 161
F I N L A N D 1 UTVECKLING AV DEN SOCIALA DIALOGEN OM YRKESUTBILDNING Finland har en stark tradition av social dialog och systematiskt trepartssamarbete sedan Çden historiska kompromissenè mellan statsmakten, fackfšreningar och arbetsgivare Œr 1968, vilken satte punkt fšr en tidsperiod av konflikter och splittring. Finland har en hšg organisationsgrad och ett rštt sœ stort antal inflytelserika paraplyorganisationer pœ bšgge sidor : FFC (industriarbetare), FTFC (tjšnstemšn) och AKAVA (akademiker) fšr att nšmna de tre dominerande organisationerna pœ fackfšreningssidan, och TT (Industrins och Arbetsgivarnas Centralfšrbund som skapats genom en sammanslagning av arbetsgivarfšrbundet och industrifšrbundet), AAC (tjšnster, handel, restauranger, bankvšsende och fšrsškringsbolag) och MTK (jordbruk). Det finns ytterligare fyra arbetsgivarorganisationer inom den offentliga sektorn, som stœr fšr en tredjedel av den totala sysselsšttningen. Kollektivfšrhandlingarna Šr centraliserade och koncentrerar sig pœ klassiska frœgor sœsom lšner och arbetsfšrhœllanden, men utbildningsfrœgor har bšrjat fšrekomma i ramavtalen, som ser intern utbildning som betald arbetstid. r 1989 grundades utbildnings- och avgœngsbidragsfonden (bidrag frœn arbetsgivaren) och dess ršckvidd utvidgades Œr 1991. Fonden kompletterar arbetslšshetsunderstšdet som anstšllda som har tjšnstledigt fšr att studera har tillgœng till. Bidragen ses šver Œrligen, men man kommer att bli tvungen att fšrhandla om arrangemanget Œr 1995. Fonden Šr understšlld gemensam fšrvaltning. Arbetsmarknadsparterna Šr med i mœnga olika trepartsorgan som har att gšra med utbildning pœ alla nivœer. Fackfšreningsrepresentanterna pœverkar fšretagsutbildningspolitiken och fšretagsutbildningsœtgšrder genom samarbetskommissionerna som Šr obligatoriska fšr fšretag med mer Šn 30 anstšllda. Dessa kommissioner har rštt till information och samrœd i alla frœgor som gšller utbildning, fristšllande och arbetsfšrhœllanden. Medelstora och stora fšretag mœste Œrligen utarbeta en utbildningsplan, och vanligtvis diskuteras bœde dessa planers budget och innehœll med de anstšllda. 2 F RH LLANDET MELLAN DEN SOCIALA DIALOGEN OCH LAGSTIFTNINGEN Kopplingarna mellan arbetsmarknadsparterna och deras dialog och staten och dess lagstiftning Šr starka, sšrskilt inom inkomstpolitiken och arbetsmarknadslagstiftningen, dšr det statliga initiativet fšljs av centrala ramavtal, som uppstšller riktlinjer fšr de branschvisa fšrhandlingarna. Det hšr Šr ocksœ ett karakteristiskt sštt fšr att fšrsška bekšmpa arbetslšsheten. Efter att ha fšrlorat marknaden i Sovjet, som stod fšr ca en femtedel av hela exporten, sjšnk den finska markens všrde med en tredjedel och under nœgra fœ Œr všxte arbetslšsheten frœn nœgra procent till 18,14 % (1994). Den finska marken har ŒterfŒtt en del av sitt všrde, men situationen Šr fortfarande svœr och arbetslšsheten Šr den nšst hšgsta i EU. I Finland har det Šnda sedan Œr 1979 funnits lagstiftning om tjšnstledighet, vilken ger alla som har varit anstšllda av samma arbetsgivare under mer Šn ett Œr rštt att delta i fortbildningskurser av vilket slag som helst. Under vissa villkor kan denna tjšnstledighet ršcka Šnda upp till tvœ Œr. ErsŠttning fšr arbetsmarknadsutbildning kan fœs upp till en nivœ som motsvarar arbetslšshetsunderstšdet. Under de senaste Œren har finansieringen kompletterats av den tidigare nšmnda fonden. 162 3
F I N L A N D 1979 Œrs lag om samarbete inom fšretag fšljdes av centrala šverenskommelser (fšrnyades 1989), som ger representanterna fšr de anstšllda ansvar fšr švervakningen av lagar och avtal samt fšr lšsning av konflikter mellan arbetsgivarna och fackfšreningarna i fšretagen. Det fšrskaste exemplet pœ systematiskt trepartssamspel Šr lagen frœn Œr 1994 om yrkesexamina, vilken har en del likheter med systemet fšr nationell yrkeskompetens (NVQ), som utvšrderar och certifierar kvalifikationer oberoende av hur de har uppnœtts. Den paritetiska undervisningsstyrelsen bestšmmer de branschvisa examenskraven, som baserar sig pœ fšrslag frœn de gemensamma organen inom de olika sektorerna. Arbetsmarknadens parter Šr i majoritet i de regionala examenskommissionerna. 3 F RH LLANDET MELLAN DEN SOCIALA DIALOGEN OCH YRKESUTBILDNINGSSYSTEMEN GrundlŠggande yrkesutbildning ges vid statligt Šgda skolor, den ršcker mellan tvœ och sex Œr och Šr i hšg grad diversifierad (250 olika slag). Finland har ett všl utvecklat system fšr allmšnutbildning och yrkesutbildning fšr vuxna och deltagarantalet Šr mycket stort. Inom vidareutbildning stœr frivilliga och enskilda kurser fšr 23 % (arbetsgivaren betalar vissa kurser), arbetsmarknadsbaserad eller arbetsmarknadsorienterad utbildning vid yrkesutbildningscenter fšr vuxna stœr fšr 22 % (staten ger ersšttning upp till en nivœ som motsvarar arbetslšshetsunderstšdet) och intern utbildning (betalas av arbetsgivaren) utgšr 17 % av verksamheten och enligt rapporter všxer dess betydelse. AllmŠnutbildningen Šr Šnnu populšrare och stœr fšr 38 %. Vuxna kan ingœ lšroavtal och skaffa sig yrkeskompetens enligt det nya examenssystemet, dšr den fšrsta nivœn motsvarar grundlšggande yrkesutbildning och den andra Šr en specialiseringsnivœ. Arbetstagaren kan sška till alla slag av yrkesutbildningsanstalter inklusive universitet. Universiteten deltar vid sidan av institutioner som ger arbetsmarknadsutbildning i ett stort projekt fšr att bekšmpa arbetslšsheten och understšda smœ och medelstora fšretag (KEKO). KEKO har utformats i samarbete mellan de tre involverade ministerierna och arbetsmarknadsparterna. (Se tema II, fall...). 4 DEN SOCIALA DIALOGEN OM YRKESUTBILDNING: INNEH LL OCH NIV ER Centraliserade gemensamma fšrhandlingar kan sšjas vara de viktigaste vad gšller klassiska frœgor medan branschvisa šverenskommelser och fšrhandlingar inom fšretaget Šr de viktigaste avseende utbildning. PŒ grund av lœgkonjunkturen har arbetsgivarna kršvt stšrre flexibilitet med inriktning pœ att decentralisera fšrhandlingarna och lšgga tyngdpunkten mer pœ fšretagsnivœ. 5 S RSKILDA IAKTTAGELSER Finland har under mœnga Œr haft representanter i bœde UNICE:s (samarbetsorganisation fšr gemenskapens industrifšrbund och arbetsgivarorganisationer) och EFS:s (den europeiska fackliga samarbetsorganisationen) delegationer pœ den sociala dialogens europeiska nivœ och signalerar hšrigenom att utbildning och dialog prioriteras. Beskrivningen utarbetad av Margit HURUP GROVE voch skriven pœ engelska 163
FORENADE-KUNGARIKET F RENADE-KUNGARIKET 1 UTVECKLING AV DEN SOCIALA DIALOGEN OM YRKESUTBILDNING Storbritannien har alltid till skillnad frœn andra europeiska stater kšnnetecknats mer av frivilliga ŒtgŠrder fšr Œterkommande yrkesutbildning Šn av ŒtgŠrder beslutade genom avtal. Sedan 1979 har fackfšreningarna allmšnt spelat en mindre roll och deras inflytande har minskat. I Storbritannien fšrekommer i stor utstršckning informella samrœd och kollektiva fšrhandlingar om utbildning. Under det senaste decenniet har staten spelat en allt mindre roll inom grundlšggande och yrkesinriktad vidareutbildning, vilket har resulterat i att standarden pœ utbildningen i Storbritannien inte har fšrbšttrats pœtagligt och deltagandet i yrkes- och vidareutbildning kan inte mšta sig med deltagandet i sœdan utbildning i landets viktigaste industriella konkurrenter. 2 F RH LLANDET MELLAN DEN SOCIALA DIALOGEN OCH LAGSTIFTNINGEN I Storbritannien finns det inte ršttsligt bindande former fšr fšrhœllandet mellan arbetsgivare och anstšllda varfšr representationen av arbetstagare pœ arbetsplatsen eller vid kollektivfšrhandlingar inte Šr reglerad. RŠttsliga bestšmmelser finns bara inom arbets- och anstšllningsavtalsrštt och inom lagstiftningen om socialt trygghet och om skydd mot uppsšgning. 3 F RH LLANDET MELLAN DEN SOCIALA DIALOGEN OCH YRKESUTBILDNINGSSYSTEMEN 1988 faststšllde vitboken om sysselsšttning fšr 1990-talet bristfšlligheter i systemet fšr utbildning och vidareutbildning i jšmfšrelse med andra europeiska lšnder. Till fšljd av detta uppršttade regeringen en enhet fšr yrkesutbildning inom avdelningen fšr sysselsšttningsfrœgor som skulle samarbeta med rœden fšr yrkesutbildning (TECs) och organisationerna fšr arbetsmarknadsutbildning (ITOs) i arbetet med att utveckla yrkes- och vidareutbildningen. De olika avdelningarna fšr utbildningsfrœgor har nu slagits samman till en avdelning. Regeringen har bland andra initiativ Šven lagt fram tanken pœ nationell yrkeskompetens. Det nationella rœd som bestšmmer kompetensnivœn fšr olika yrken (NCQV) uppršttades 1986 fšr att utveckla ett landsomfattande enhetligt system fšr yrkeskompetens. NCQV faststšller nationell yrkeskompens (NQVs) i enlighet med standarder som faststšllts av de arbetsgivarledda švergripande organisationerna (ILBs) inom varje nšringsgren. NQVs grundar sig pœ skicklighet snarare Šn pœ avslutad utbildning och man riktar mer in sig pœ utbildningens resultat Šn pœ dess innehœll. Fackfšreningarna Šr inte alltid fšretršdda i de švergripande institutioner inom branscherna, men den brittiska landsorganisationen samarbetar med det brittiska industrifšrbundet och avdelningen fšr utbildningsfrœgor i arbetet med att ge utbildningsbidrag (NTAs) till fšretag som uppvisar sšrskilt effektiva utbildningsprogram. I NCQV finns ocksœ fšretršdare fšr den brittiska landsorganisationen. Fackfšreningarna Šr intresserade av att utveckla nationell yrkeskompetens pœ bred basis genom att erbjuda ingœende yrkeskunskap pœ allmšn och fšrdjupad nivœ och pœ tillsyns-och fšretagsledningsnivœ. MŒnga nšringsgrenar bšrjar kršva en alltmer yrkesutbildad arbetskraft och efterstršvar flexibilitet genom 3 164
FORENADE-KUNGARIKET kompetens pœ flera omrœden. Detta gšller sšrskilt inom byggbranschen och den kemiska industrin. Inom byggbranschen lanserades det nationella programmet fšr utveckling av yrkeskunskap (NSDS) i juni 1990 inom 1990 Œrs nationella avtal fšr byggindustrin. I byggbranschen Šr fackfšreningarna representerade pœ styrelsenivœ och i alla kommittžer och arbetsgrupper. Fackfšreningsengagemang i utbildningsfrœgor pœ sektorsnivœ inom denna gren har varit omfattande, men det har fšrekommit vissa svœrigheter. Systemet att ta ut en avgift av arbetsgivare, vilket har švergivits i andra nšringsgrenar finns fortfarande kvar inom byggbranschen. 4 DEN SOCIALA DIALOGEN OM YRKESUTBILDNING: INNEH LL OCH NIV ER Under bšrjan av 1960-talet tog sig trepartsdeltagandet konkret uttryck i de nya tillvšgagœngssštten fšr ekonomisk planering inom det nationella rœdet fšr ekonomisk utveckling och kommittžerna fšr ekonomisk utveckling. Sedan den konservativa regeringen utsœgs 1979 har tyngdpunken švergœtt frœn trepartsdeltagande och lagstadgade utbildningsbestšmmelser till arbetsgivarledda och frivilliga utbildningsœtgšrder. Fšr arbetsgivarna Šr den viktigaste frœgan att ha en arbetskraft som Šr kvalificerad att utfšra de uppgifter som ligger inom fšretagens verksamhet. Fšr anstšllda innebšr utbildning och godkšnnande av utbildning ett sštt att fœ yrkeskunskap och kvalifikationer erkšnda, vilket i sin tur bšr innebšra mšjligheter till hšgre lšn, škad tillfredsstšllelse med arbetet, bšttre sškerhet och škad ršrlighet pœ arbetsmarknaden. De fšretršdande organen, arbetsgivarnas sammanslutningar och fackfšreningarna stšdjer dessa tvœ parters mœl, men varje organ kan ha ett bredare program. Idag har den brittiska landsorganisationen eller enskilda fackfšreningar samrœdsrštt i rœden fšr yrkesutbildning (TECs) pœ regional nivœ, inom vilka det huvudsakliga diskussionsšmnet Šr organiseringen av NQVs. De fšrsta tecknen pœ att fackfšreningarna bšrjade skifta tyngdpunkt i utbildningsfrœgan kan ses i flera fackfšreningars verksamhet under andra halvan av 1980-talet. I utbildningsfrœgor bšrjade den brittiska landsorganisationen mer fokusera sitt intresse till arbetsplatsnivœn frœn att tidigare ha koncentrerat sig pœ nationell nivœ och pœ branschnivœ, och man kom med fšrslag om att skapa en lagstadgad basis fšr samrœd med arbetstagarna genom att bilda kommittžer fšr utbildning pœ arbetsplatserna (WTCOM). PŒ bœde sektors- och fšretagsnivœ har undersškningar visat att man pœ fšretagsledningssidan Šr villig att lœta fackfšreningarna delta i diskussionerna om utbildning, Šven om det rœder betydande skillnader i hur detta deltagande ser ut nšr det gšller nivœn pœ fšrhandlingarna, deras ršckvidd och bredd. PŒ vilken nivœ diskussionerna om utbildning fšrekommer bestšms i stor utstršckning av nivœn pœ kollektivfšrhandlingarna i andra frœgor eller av andra faktorer, som t.ex. i vilket forum utbildningsfrœgan diskuteras, fackfšreningarnas tyngd, arbetsgivarnas instšllning, utbildningens omfattning och arbetskraftens kompetensnivœ. Inom vissa fšretag finns ocksœ forum fšr lokala fšrhandlingar, som arbetsrœden och de gemensamma fšrhandlingskommittžerna,sœ všl som utbildningskommittžer inom vilka utbildningsfrœgor diskuteras. 165
FORENADE-KUNGARIKET 5 S RSKILDA IAKTTAGELSER 1989 Œrs sociala stadga innehšll mœlet att garantera alla anstšllda tillgœng till yrkesutbildning under hela deras yrkesverksamma liv. Senare definierades i Maastrichtfšrdraget EG:s skyldigheter pœ yrkesutbildningens omrœde, men de tolv medlemsstaterna kunde inte komma šverens om en gemensam socialpolitik. Slutligen tršffade alla medlemmar med undantag av Storbritannien avtal om ett kompletterande protokoll om socialpolitik. Beskrivningen utarbetad av Grainne CREGAN och skriven pœ engelska 166
F R A N K R I K E 1 UTVECKLING AV DEN SOCIALA DIALOGEN OM YRKESUTBILDNING I Frankrike fšrs en utvecklad dialog mellan arbetsmarknadens parter om yrkesutbildningsfrœgor framfšr allt pœ nationell och yrkesšvergripande nivœ. Ursprunget till denna dialog kan fšrlšggas till Œr 1969. DŒtidens politiska oroligheter ledde till fšrhandlingar mellan regeringen och arbetsmarknadens parter om en fšrbšttring av arbetstagarnas arbets- och levnadsvillkor. I detta sammanhang tog man ocksœ upp arbetstagarnas kompetens som uppfattades som lœg. Man kom šverens om att med gemensamma ŒtgŠrder pœ omrœdet vidareutbildning fšrbšttra kompetensstrukturen och med detta samtidigt ge ett incitament fšr den ekonomiska och sociala utvecklingen. Det sades uttryckligen att arbetsmarknadens parter sjšlva skulle fšrhandla om vidareutbildningens reglering. I juli 1970 skrevs ett fšrsta avtal pœ nationell och yrkesšvergripande nivœ, dšr man i allmšnna ordalag kom šverens om arbetstagarnas rštt till vidareutbildning. r 1971 lagstadgades en principiell finansieringsskyldighet fšr arbetsgivaren. Dessa principer fick konkret form i de omfšrhandlingar som arbetsmarknadens parter hade utlovat: r 1982 infšrdes tjšnstledighet fšr utbildning som konkret fšljd av rštten till vidareutbildning och man kom šverens om att finansieringen skulle ske med hjšlp av fonder, Œr 1991 fšljde en omstrukturering av hela systemet och infšrandet av ÇsaminvesteringÈ, Œr 1994 kom man slutligen šverens om ÇvidareutbildningspottenÈ som ett nytt element (utnyttjande av den individuella rštten till vidareutbildning i form av vidareutbildningsprojekt fšr fšretaget). Genom de lagstadgade omfšrhandlingarna har den sociala dialogen om vidareutbildning under tiden fœtt en intern dynamik som gšr det mšjligt att hela tiden mšta nya krav. Den sociala dialogen fšrs pœ nationell och yrkesšvergripande nivœ av de officiellt erkšnda fšrbunden: hos arbetsgivarna Šr det Œ ena sidan industrifšrbundet, de smœ och medelstora fšretagens fšrbund och hantverkarna samt Œ andra sidan de fem fackfšrbunden som bildas av de fackfšreningar som av staten tillerkšnts avtalsrštt. 2 F RH LLANDET MELLAN DEN SOCIALA DIALOGEN OCH LAGSTIFTNINGEN Den sociala dialogen fšrs dock inte enbart mellan arbetsmarknadens parter utan Šven med staten som trepartssamtal. De principer som de tre parterna kommer šverens om švertas sedan av regeringen och parlamentet i den nationella arbetslagstiftningen och Šr dšrmed bindande Šven fšr de ekonomiska sektorer som inte Šr organiserade. Man kan sœledes i Frankrike tala om en ÇvŠxelverkanÈ mellan den sociala dialogen och lagstiftningen. I och med den senaste femœrslagen om sysselsšttning och yrkesutbildning av december 1993 har man dock brutit med denna vana. Det gšller framfšrallt fšr vissa grundlšggande bestšmmelser i 1994 Œrs šverenskommelser som hittills inte švertagits till lagstiftningen. Slutligen Šr det fšrbunden som ansvarar fšr genomfšrandet av de regler som bestšmts genom avtal och lagstiftning, och de har fšr detta syfte inom en rad branscher tršffat avtal och švertar dšr genomfšrandet i paritetiskt sammansatta institutioner ("gestion paritaire"). Denna všxelverkan mellan avtal och lagstiftning syftar till vidareutbildningen som den uppfattas av de franska aktšrerna: Yrkesinriktad utbildning utanfšr och i anslutning till det statliga yrkesutbildningssystemet. Skolornas yrkesinriktade grundutbildning regleras dšremot i grunden genom den statliga lagstiftningen. Arbetsmarknadens parter rœdfrœgas i detta sammanhang om innehœllet nšr det gšller kvalifikationer och utbildningsbevis. Endast inom det smala omrœdet "lšrlingsutbildning", dšr utbildningen bygger pœ ett arbetskontrakt, bestšms ramarna dessutom genom kollektivavtal. 167 3
F R A N K R I K E 3 F RH LLANDET MELLAN DEN SOCIALA DIALOGEN OCH YRKESUTBILDNINGSSYSTEMET Vidareutbildningens reglerade delsystem utformas i den sociala dialogen mellan de tre parterna. I den mœn vidareutbildningen Šr reglerad och formaliserad Šger den rum inom de strukturer som avtalats mellan arbetsmarknadens parter. Systemet fšr vidareutbildning bestœr av tre komponenter: - Fšretagets utbildningsplan ("Plan de Formation"). - Individuell tjšnstledighet fšr utbildning ("CongŽ Individuel de Formation"). - tgšrder fšr integration av ungdomar i arbetslivet ("Insertion des Jeunes"). Den sociala dialogen om yrkesutbildning handlar ocksœ om det yrkesinriktade grundutbildningssystemet, eftersom det omfattar ŒtgŠrder som gšller vidareutbildningen och integrationen av unga mšnniskor som Šr nya pœ arbetsmarknaden i syfte att utjšmna grundutbildningens brister. De ungas integration pœ arbetsmarknaden ("insertion des jeunes") Šr en viktig frœga i den sociala dialogen i Frankrike. Med avtalen och reglerna pœ detta omrœde pœverkar arbetsmarknadens parter yrkesutbildningen vid sidan om statens traditionella utbildningssystem i skolorna och bildar pœ sœ sštt ett ytterligare delutbildningssystem. 4 DEN SOCIALA DIALOGEN OM YRKESUTBILDNING: INNEH LL OCH INNEH LL Den sociala dialogen om yrkesutbildning fšrs framfšr allt pœ nationell och yrkesšvergripande nivœ. Dialogen och avtalen handlar i detta sammanhang om mšjligheten till vidareutbildning genom individuell tjšnstledighet fšr utbildning, principerna fšr vidareutbildningens finansiering och fšrvaltning samt de ungas integration pœ arbetsmarknaden. Det fšrekommer kompletterande fšrhandlingar pœ branschnivœ fšr att genomfšra de avtal som tršffats pœ nationell och yrkesšvergripande nivœ. I detta sammanhang handlar det huvudsakligen om erkšnnandet av de kvalifikationer som vunnits i samband med yrkesutbildningsœtgšrderna. Dessa branschintyg kan av en trepartskommittž vid arbetsmarknadsdepartementet jšmstšllas med det nationella utbildningssystemets kvalifikationer ("homologation"). HŠr behandlas Šven frœgor gšllande organisationen av sjšlvstyret och av de fonder som skall finansiera den yrkesinriktade vidareutbildningen. PŒ fšretagsnivœ rœdfrœgas arbetstagarnas fšretršdare i personalrœdet ("comitž dõentreprise") om fšretagets utbildningspolitik. Fšretagets utbildningspolitik, som i Frankrike Šr bindande, anvšnds fšr att berškna det belopp som av fšretaget skall betalas till finansieringsfonderna och mœste behandlas i personalrœdet. Praxis pœ denna nivœ Šr dock mycket skiftande och stršcker sig frœn att utbildningsplanen endast formellt antecknas till att den aktivt utformas av arbetsmarknadens parter. Individuell tjšnstledighet fšr utbildning Œ ena sidan och fšretagets utbildningsplan Œ andra sidan Šr omrœden som hittills varit Œtskilda. De kan numera kopplas ihop med hjšlp av det nya instrument som kallas vidareutbildningspott ("capital temps de formation"), vilket innebšr att den individuella tjšnstledigheten fšr utbildning kan anvšndas fšr att fšrverkliga mœlsšttningar i fšretagets utbildningsplan under fšrutsšttning att dessa šverensstšmmer med branschens avtalade kvalifikationsmœl. TillŠmpningen av detta nya instrument, som avtalats pœ nationell nivœ, mœste ske pœ sektors- och fšretagsnivœ. 168