PROVODLING AV FJÄLLVÄXTEN ROSENROT PÅ ÖLÄNDSKA GÅRDAR...56 AV SARA HEDMAN,PROJEKTANSVARIG

INNEHÅLL Förord Försök OPTIMAL KVÄVEGÖDSLING I VITKÅL MED N-MIN OCH N-EXPERT 2003...7 AV GÖRAN EKBLADH,SLU OGRÄSREGLERING I EKOLOGISK ODLING AV LÖK 2000-2002...15 AV JOHAN ASCARD OCH FREDRIK FOGELBERG,SLU VÄXTNÄRING VID EKOLOGISK ODLING AV LÖK...24 AV ULLA GERTSSON,SLU Demonstrationsodlingar SVENSKA OCH UTLÄNDSKA BÖNSORTER 2003...31 AV FREDRIK FOGELBERG,SLU OLIKFÄRGADE GRÖNSAKER I DEMONSTRATION 2003...34 AV FREDRIK FOGELBERG,SLU KVÄVEGÖDSLING I GUL LÖK EFTER N-MIN-METODEN I SKÅNE...38 AV GUNILLA PERSSON,LÄNSSTYRELSEN I SKÅNE LÄN PROGNOS FÖR LÖKBLADMÖGEL PÅ ÖLAND 2003...41 AV GUNNEL ANDERSSON,JORDBRUKSVERKET I KALMAR ÖRTPRODUKTION PÅ ÖLAND...43 AV FREDRIK FOGELBERG,SLU ORIENTALISKA GRÖNSAKER...45 AV FREDRIK FOGELBERG,SLU HAVTORN DEMONSTRATIONSODLING PÅ TORSLUNDA 2003...48 AV INGRID BJÖRKLUND,SLU HIRS, AMARANT, QUINOA OCH KIKÄRTER SOM FODER...52 AV FREDRIK FOGELBERG,SLU PROVODLING AV FJÄLLVÄXTEN ROSENROT PÅ ÖLÄNDSKA GÅRDAR...56 AV SARA HEDMAN,PROJEKTANSVARIG Produktutveckling PRODUKTIONSUTVECKLING I UTVECKLINGSLINGSKÖKET 2003...58 AV HENRIETTE SMITH, SIK, GÖTEBORG Skol- och fritidsverksamhet SKOLTRÄDGÅRDSVERKSAMHET OCH UTOMHUSPEDAGOGIK 2003...60 AV TORSTEN KELLANDER, SLU

OPTIMAL KVÄVEGÖDSLING TILL VITKÅL MED N-MIN OCH N-EXPERT 2003 AV GÖRAN EKBLADH, INSTITUTIONEN FÖR MARKVETENSKAP, SLU Rätt mängd kväve till vitkål med datorns hjälp I fältförsök på Torslunda försöksstation och i en kommersiell vitkålsodling i Skåne har tillförseln av kväve till vitkål bestämts med hjälp av datorprogrammet N-Expert. Den viktigaste informationen som programmet behöver för att träffa rätt är den avkastning som under gynnsamma betingelser är möjlig att uppnå på den aktuella platsen. Programmet beräknar sedan förväntat kväveupptag för den aktuella perioden fram till nästa gödslingstillfällen. Ännu återstår justering av programmet, men problemen är av överkomlig karaktär. För att få en uppfattning om hur representativa resultaten är i förhållande till kommersiell vitkålsodling i stort, har resultaten jämförts med data på avkastning och kvävegivans storlek hos 32 skånska vitkålsodlare. BAKGRUND En av de viktigaste faktorerna för mindre kväveläckage från åkermark är att kunna anpassa kvävegivan till den mängd kväve som redan finns i marken. Kväve finns i marken för att det frigörs från markens mullförråd, från skörderester från förra året och från tillförd stallgödsel. Med kunskap om mullhalt, förfrukt och stallgödselgivor går det att göra grova uppskattningar över vilka mängder det kan rörasig om. Det går också att göra provtagning av kvävet i marken. Det är det växtillgängliga kvävet som analyseras, mineralkvävet. ÅRSrapport 2003/Torslunda försöksstation, SLU 7

Nmin-metoden, som lanserades för 25 år sedan av Wehrmann och Scharpf (1979), bygger på anpassning av kvävegivan till den mängd som redan finns i marken och som bestäms genom provtagning och analys på laboratorium. Metoden har under flera år utvecklats och testats för lök på Torslunda försöksstation vilket resulterat i att det nu finns rekommendationer för hur metoden kan användas i lökodling under svenska förhållanden (Gertsson&Björklund, 2001). I Tyskland har samtidigt ett dataprogram, N-Expert utvecklats som ett hjälpmedel för odlaren att kunna anpassa kvävegivan efter de aktuella förhållandena (Fink&Scharpf, 1993). Programmet bygger både på uppskattningar och på provtagning. Finns data från provtagning av markens mineralkväve kommer programmet att justera uppskattningarna efter provtagningsresultaten. N-EXPERT - DATORPROGRAM Programmet har tidigare beskrivits i en årsrapport från Torslunda Försöksstation (Ekbladh, 2001). Programmet möjliggör en flexibel användning av Nmin-metoden. Det går att beräkna aktuellt behov för den kvarvarande delen av odlingssäsongen vid vilken tidpunkt som helst. Behovet beräknas för den förväntade avkastning man anger, vilket också innebär flexibilitet att anpassa beräkningarna till de lokala förhållanden. Den viktigaste informationen som programmet behöver för att träffa rätt är den avkastning som under gynnsamma betingelser är möjlig att uppnå på den aktuella platsen. Programmet beräknar sedan förväntat kväveupptag för den aktuella perioden fram till nästa gödslingstillfällen. Plantorna kan inte tömma marken helt på kväve, beräkningarna reserverar därför en viss grundnivå av kväve till marken utöver det som åtgår för själva upptaget. Denna mängd är för det mesta större i början av odlingssäsongen när plantorna är små. Då når inte rötterna ut i hela jordvolymen. Det är då bara en liten del av det som tillförs via bredspridning som kan tas upp av växten. N-Expert beräknar också behovet av kalium, magnesium och fosfor. Beräkningarna tar hänsyn till aktuell klass i markkarteringen. I Tyskland används andra extraktionsmetoder i stället för ammoniumlaktat. Justering mot aktuella markkarteringsvärden är därför inte helt jämförbara med svenska AL-klasser. Uppgifterna som behövs för att beräkna kvävegivan anges för varje skifte eller delskifte. Med hjälp av dessa uppgifter kan N-Expert beräkna växtnäringsbalanser för varje skifte respektive delskifte. På så sätt kan programmet även användas för odlingsplanering. MÅLSÄTTNING En målsättning var att jämföra kvävegödslingsstrategin för vitkål enligt N-Expert med en gängse strategi i en skånsk vitkålsodling samt med en försöksmässig strategi som garanterade att vitkålen inte var kvävebegränsad. En annan målsättning var att få ett bredare underlag för uppgift på hur mycket biomassa som produceras totalt (huvud+skörderester) i kommersiella odlingar i Sydsverige. Denna uppgift behövs som indata till N-Expert. Tillväxt och kväveupptag under odlingssäsongen bestämdes därför i ytterligare två skånska vitkålsodlingar. UTFÖRANDE Under 2000 och 2001 jämfördes beräkningarna i N-Expert av tillväxt och kväveupptag med motsvarande utfall i fält (se tidigare årgångar av årsrapporten). År 2002 jämfördes rekommendationerna från N-Expert med en speciell försöksstrategi för att garantera att vitkålen inte var kvävebegränsad. Detta försök genomfördes på Torslunda Försöksstation. Dessutom gjordes undersökningar i kommersiella vitkålsfält i Skåne (Skånegård A-C). På Skånegård A jämfördes gödsling eftern-expert med gängse gödslingsstrategi. I de kommersiella vitkålsfälten (Skånegård A-C) bestämdes tillväxt och kväveupptag under odlingssäsongen för att få en bredare och bättre uppfattning om huruvida försöksresultaten var representativa för den kommersiella odlingen. 8 ÅRSrapport 2003/Torslunda försöksstation, SLU

Detta dataunderlag användes också för att jämföra mängden växande gröda vid slutskörd med mängden skördad produkt mätt i försöksrutor i fältet och med odlarens egen uppskattning av hur mycket skördad produkt som förts bort från fältet. Mängden tillförd växtnäring och datum för tillförseln noterades. Provtagning gjordes 0, 5, 9 och 14 veckor efter plantering samt vid slutskörd. En viss förskjutning av provtagning fick i några fall accepteras av praktiska skäl. Övergödslingen gjordes en vecka efter provtagning. De angivna perioderna i tabell 1 är tiden mellan övergödslingarna. Försöksstrategin på Torslunda Försöksstation, som skulle garantera att vitkålen inte var kvävebegränsad, innebar veckovis tillförsel av kväve som baserades på provtagning av markens mineralkväve varje vecka och på ett beräknat förväntat kväveupptag. På försöksplatserna Skånegård A och Torslunda Försöksstation gjordes provtagning av kväve i både mark och gröda, på Skånegård B och C endast i grödan. På Torslunda Försöksstation bevattnades försöken vid -20 cb markvattentension. På Skånegårdarna bevattnades efter odlarens gängse strategi. De sorter som användes var Heckla, Impala och Lion. Skillnader i medelvärden analyserades med variansanalys och med post hoc test enligt Duncan. Dessvärre kompliceras tolkningen av försöksresultaten av ett versionsbyte av N-Expert, version 1.3 till 1.33. Ett mindre fel skulle rättas till men i den nya versionen (1.33) hade flera andra parametrar ändrats utan information från programmakaren. Olyckligtvis kom olika datorer med olika versioner att användas till beräkningarna, vilket har fått stor betydelse för resultatet. RESULTAT & DISKUSSION Avkastningen varierade mellan 95 109 ton per hektar av putsad vitkål för de olika försöksbehandlingarna på Skånegård A och Torslunda Försöksstation (figur 1). Det var ingen statistiskt signifikant skillnad mellan gödsling enligt N-Expert och respektive kontrolled på någon av de båda platserna. Det är svårt att få en statistiskt säkerställd skillnad med ett så begränsat dataunderlag. Det skulle kräva många fler fältförsök. Jämförelse av medelvärdena visar dock att gödsling enligt N-Expert gav lägre skörd på båda platserna. Figur 1. Avkastning, putsade huvuden, från provrutor i försöksodling och i kommersiella fält. Felstaplarna anger ±standardfelet (standardavvikelsen/roten ur antalet upprepningar). ÅRSrapport 2003/Torslunda försöksstation, SLU 9

Figur 2. Restkväve i marken efter varje gödslingsperiod. Felstaplar visar ±standardfelet. Skillnaderna mellan behandlingarna uppstod redan tidigt under säsongen. Skillnaderna utvecklade sig relativt lika på de båda försöksplatserna. Efter period 2 i slutet av juli gav N-Expert strategin ungefär 15% lägre tillväxt både i Skåne och på Torslunda Försöksstation. Tillväxten fick en bättre start i de båda jämförelsebehandlingarna. Till dessa tillfördes mer kväve än vad N-Expert rekommenderade, både under period 1 och 2 (tabell 1). Mängden restkväve efter period 1 och 2 var högre i jämförelsebehandlingarna jämfört med N-Expert strategin (figur 2). Den större tillgången på kväve gav bättre tillväxt men gav också mycket restkväve i marken. Enligt den version av N-Expert (1.3) som användes före versionsbytet behövs det 80 kg N/ha i grundförråd i marken utöver den mängd som behövs för själva upptaget. Mängderna restkväve i figur 2 tyder på att vitkål svarar med ökad tillväxt på en ännu högre mängd. Den stora mängden tillfört kväve på Skånegård A är dock säkert mycket över behovet, eftersom tillväxten i den gängse gödslade inte var större än i jämförelsebehandlingen på Torslunda försöksstation. Efter bytet till version 1.33 har mängden grundförråd i beräkningarna av miljöskäl minskats till 40 kg N/ha. Risken för förluster ökar med ökande mängder kväve i marken. Mängderna restkväve vid slutskörd i oktober var låga i samtliga behandlingar (figur 2). När väl tillväxten kommit igång och rotsystemet är utvecklat är vitkål mycket effektiv på att ta upp kväve i större mängder än vad som egentligen behövs. Det illustreras mycket tydligt av jämförelsebehandlingen på Torslunda Försöksstation där upptaget var hela 529 kg N/ha men med tillväxt ungefär som vid gängse praxis på Skånegård A (tabell 1). Skillnaden mellan tillfört och upptaget kväve för jämförelsebehandlingen på Torslunda försöksstation visar att det sker förluster när stora mängder kväve tillförs förlusterna har varit ännu större, eftersom det samtidigt har mineraliserats kväve. Det är därför viktigt att undvika att det finns höga mängder kväve i marken, dels genom att så långt som möjligt anpassa givorna till grödans behov, dels genom att dela givorna. 10 ÅRSrapport 2003/Torslunda försöksstation, SLU

Tabell 1. Tillförda kvävemängder och kväveupptag av tillfört kväve 2002 (kg N/ha) Ej kväve- N-Expert N-Expert Gängse Gängse Gängse begränsad praxis praxis praxis Torslunda Torslunda Skånegård Skånegård Skånegård Skånegård försöksstn. försöksstn. A A B C Period 1* 82 66 77 159 193 77 Period 2 155 93 34 93 47 153 Period 3 274 139 211 93 0 47 Period 4 108 21 0 0 0 46 Summa 619 319 322 345 240 323 Kväveupptag** 529 330 387 390 271 297 *De angivna perioderna i tabell 1 är tiden mellan övergödslingarna. ** Kväveupptag för hela plantan inklusive skörderester De olika värdena för på kvävegivorna för period 3 för N-Expert strategin beror på att olika versioner av N-Expert har använts för de båda försöksplatserna. I den senare versionen (1.33) har kväveupptaget beräknats så att upptaget beräknas vara förhållandevis större tidigare på säsongen än senare. Den låga givan på Torslunda resulterade i lägre tillväxt. Den förväntade avkastningen var något lägre än vad som senare blev fallet eftersom det var en ovanligt varm sommar där värmen höll i sig under en stor del av sommaren. Underskattningen av tillväxten missgynnade N-Expert. Den möjliga avkastningen som kan uppnås i Sydsverige verkar vara runt 100 ton/ha. Det motsvarar 180-190 ton/ha av hela grödan (huvud+skörderester). Detta värde ska användas som indata till N-Expert. Det stämmer väl överens med resultaten i ett norskt försök där TS-vikten var 19,3 ton (Riley och Guttormsen, 1999). Avkastningen gäller medelsena och sena höstsorter med utvecklingstid 130-145 dagar. För att nå så högt måste tillväxten hålla takten även under september. De behandlingar som hade lägre tillväxt avvek ofta mest under slutet av säsongen. Den lägre avkastningen på Skånegård C orsakades troligen av otillräcklig bevattning i slutet av säsongen. Valet av lämpliga indata bör emellertid ta hänsyn till produktionspotentialen på den aktuella platsen. Odlaren har kännedom om vilken mängd som har skördats från fältet och detta bör tas som utgångspunkt för beräkning av kvävebehovet. Tabell 2. Förhållandet mellan mängden växande gröda i fält vid slutskörd och mängden skördad produkt uppskattad av odlarna. Skörd i provrutor Uppskattning från lantbrukarna ton/ha ton/ha oputsat putsat % putsad putsad % svinn Skånegård A 178 109 61 97 11 Skånegård B 151 90 60 87 4 Skånegård C 142 76 54 68 11 Den av odlaren uppskattade avkastningen var cirka 11% lägre än avkastningen som bestämdes i provrutorna (tabell 2). Multiplikation av mängden skördad produkt som förs bort från fältet med en faktor 1,9 ger motsvarande tillväxt av växande gröda. Det är det värde som ska användas som indata till N-Expert. Fälten i fråga var så som helt fria från angrepp av skadegörare. Om skadegörare har orsakat angrepp blir naturligtvis svinnet genast högre än 11%. Vid planeringen av gödslingen måste man naturligtvis utgå ifrån tillväxten hos ett friskt bestånd. Annars kommer ju de plantor som verkligen håller sig friska att få för lite näring. ÅRSrapport 2003/Torslunda försöksstation, SLU 11

AVKASTNING OCH KVÄVETILLFÖRSEL I 32 VITKÅLSODLINGAR Resultaten baseras på ett begränsat underlag, både vad det gäller fältförsök och provtagning i kommersiella odlingar. Gränserna för vad som är möjligt bestäms av tillgängliga resurser. För att få en uppfattning av hur representativa resultaten är i förhållande till kommersiell vitkålsodling i stort kan resultaten jämföras med data på avkastning och kvävegivans storlek hos 32 skånska vitkålsodlare. Datamaterialet kommer från underlag för växtnäringsbalanser och är insamlat av Gunilla Persson, Länsstyrelsen i Skåne län. Skörderesultaten från odlingarna som ingick i undersökningen ligger alltså i överkant i jämförelse med resultaten som framgår av nedanstående figur (figur 3). Med ett svinn på 4-11 % motsvarar avkastningen 68-97 ton (figur 1 och 2). En del skördedata från datamaterialet kan komma från tidigare höstsorter vilka naturligtvis har lägre avkastning. Figur 3. Avkastning för höst- och vintersorter hos 32 skånska vitkålsodlare. Datamaterialet baseras på odlarens egen uppskattning av avkastningen. Källa Gunilla Persson, Länsstyrelsen i Skåne län. Många kvävegivor hos skåneodlarna ligger lågt i förhållande till vad som skulle behövas för att få den maximala avkastningen hos medelsena-sena höstsorter(figur 4). De lägre givorna kan svara väl till behovet hos tidigare sorter. Figur 4. Kvävegivans storlek för höstoch vintersorter hos 32 skånska vitkålsodlare. Datamaterialet baseras på odlarens egna uppgifter på tillfört kväve. Källa Gunilla Persson, Länsstyrelsen i Skåne län. Figur 5. Utnyttjandegraden hos 32 skånska vitkålsodlare varierade. Källa Gunilla Persson, Länsstyrelsen i Skåne län. Det är viktigt att betona att kvävegivan bara är en del av kvävetillgången. Markens kvävelevererande förmåga och förfrukt bidrar också till kväveförsörjningen. Bedömningen av kväveeffekten hos stallgödsel är också viktig. Därför kan de lägre givorna vara fullt rimliga. Avkastningen på Skånegård B var 87 ton med en kvävegiva på 240 kg N per hektar (tabell 1 och 2). Motsvarande för Skånegård A var 97 ton med 345 kg N per hektar. 12 ÅRSrapport 2003/Torslunda försöksstation, SLU

Utnyttjandegraden var 87 % på Skånegård B och 68 % på Skånegård A. Baserat på bortförsel av 24 kg N per 10 ton skördad vitkål (STANK). Troliga orsaker till skillnaderna undersöktes inte. Siffrorna belyser vikten av att se kvävegödslingen i sitt sammanhang med markförhållanden och växtföljd. Variationen i utnyttjandegrad hos de 32 skåneodlarna var stor (figur 5). I de fall utnyttjandegraden är låg bör man fundera över vad som kan vara orsaken DATORN SOM HJÄLPMEDEL FÖR BÄTTRE KVÄVE UTNYTTJANDE Resultatet för N-Expert strategin blev något sämre än för motsvarande jämförelsestrategi. Det behöver inte betyda att ge upp möjligheten att använda N-Expert som hjälpmedel. Underskattningen av kvävebehovet i början av säsongen upptäcktes tydligen i Tyskland samtidigt som denna undersökning genomfördes. Den nya beräkningen av kväveupptaget i den nya versionen (1.33) har undanröjt detta problem. Radgödsling är en bra sätt att hålla nere kvävetillförseln i samband med plantering. Den minskning av grundförrådet till 40 kg N/ha som beräkningarna i den nya versionen bygger på riskerar att ge plantorna en sämre start om mängden bredsprids. Minskningen är gjord av miljöskäl för att undvika stora mängder i marken när upptaget ändå är litet. Om den första givan radgödslas i stället går det att tillföra en så låg mängd utan att riskera en sämre start för plantorna. Orsaken är att vitkålsrötterna i början av säsongen inte når ut i hela jordvolymen. Med radgödsling tillgodoses behovet av att få tillräckligt med näring nära plantan. Kvävetillförseln varierar mycket mellan de 32 odlarna. Undersökningen på Skånegårdarna visar att strategin är mycket olika mellan odlarna. Om variationen beror på kunskap och erfarenhet om de lokala förhållandena och således är en anpassning till dessa är det bra. Variationen i avkastning tyder dock på att odlingstekniken kan behöva förbättras. Det förekommer onödigt stor tillförsel i början av säsongen vilket visas av restkvävemängderna (figur 2) och storleken på första givan (tabell 1). Det finns därför all anledning att basera kvävetillförseln på den kunskap som finns och som har resulterat i de börvärden som rekommenderas. Nmin-metoden och N- Expert är hjälpmedel att kunna anpassa kvävetillförseln till grödans behov och lokala förhållanden. En del av problemen med N-Expert i denna undersökning kan härledas till bristande information i samband med versionsbytet vilket påverkade resultatet ogynnsamt. De inträffade problemen visar att programmen inte är helt färdigutvecklade. Det är viktigt att först testa på försöksnivå eller i mindre skala i odlingen innan programmen används fullt ut. Det satsas EU-projekt på forskning. Det pågår ett europeiskt forskningssamarbete för utveckling av datorprogram för styrning av växtnäring i fältmässig grönsaksodling. Se vidare på projektets hemsida: http://www.hri.ac.uk/eurotate/index.htm N min -metoden och N-Expert är hjälpmedel för att kunna anpassa kvävetillförseln till grödans behov och lokala förhållanden. SLUTSATSER N-Expert ger underlag att styra kvävetillförseln till grödan. Det tillåter stor flexibilitet. Gödslingsstrategin enligt N-Expert gav lägre kvävetillgång och därmed lägre tillväxt än jämförelseleden. Det finns flera förklaringar. Kväveupptaget underskattades för säsongens första del. Detta har justerats i en nyare version. Bristfällig information vid versionsbyte ledde till felaktig beräkning. Tillväxtpotentialen underskattades något. ÅRSrapport 2003/Torslunda försöksstation, SLU 13

Radgödsling av första kvävegivan kan hålla nere första givan vid plantering utan att riskera att plantorna får en sämre start. Att minska grundförrådet från 80 till 40 kg N/ha som i den nyare versionen av N-Expert med bredspridning kan ge plantorna en sämre start. Lämplig indata till N-Expert för mängden vitkål inklusive skörderester under gynnsamma förhållanden i Sydsverige är 180-190 ton per hektar för medelsena till sena höstsorter av vitkål. För att nå denna avkastning krävs obruten god tillväxt ända fram till slutet av september. Bortförd mängd skördade huvuden ska multipliceras med en faktor 1,9 för att beräkna indata på mängden vitkål inklusive skörderester. Avkastning och kvävegödslingsstrategi varierade mycket mellan olika odlare. Mycket restkväve finns kvar i marken till nästa gödslingstillfälle eftersom kvävegivan vid plantering av tradition är onödigt hög. Det är viktigt att gödslingsstrategin bygger på kunskap om grödans behov och att den anpassas till de lokala förutsättningarna. N-Expert är ett hjälpmedel för att styra växtnäringstillförseln till en strategi där grödans behov tillgodoses men förlusterna till miljön minimeras. TACK Tack till Statens Jordbruksverk för finansiering av projektet; till Mattias Fink, Institut für Gemüse- und Zierpflanzenbau, Grossbeeren, för att ha ställt datorprogrammet N-Expert till förfogande och för givande diskussioner. Till personalen på Torslunda Försöksstation för väl genomfört försöksarbete och till de tre vitkålsodlarna i Skåne för vänlighet och tillmötesgående så att provtagningen kunde genomföras i kommersiella fält. Tack i synnerhet till gård A för de extra insatser som krävdes för att kunna genomföra försöket där. Till slut tack till Gunilla Persson, Länsstyrelsen i Skåne län för datamaterial från skånska vitkålsodlingar. LÄSA MER En utförligare rapport om undersökningarna kan rekvireras från författaren: SLU, Institutionen för markvetenskap, Avdelningen för växtnäringslära, Box 7014, 750 07 Uppsala; Goran.Ekbladh@mv.slu.se; 018 67 12 97. Synpunkter och reflektioner är varmt välkomna. LITTERATUR Ekbladh, G. 2001. N-expert datorprogram för beräkning av rätt gödselgiva i vitkål kvävetillförseln kan minskas med bibehållen avkastning Årsrapport - Sveriges Lantbruksuniversitet, Torslunda Försöksstation 2001, s. 13-17. Fink, M. & Scharpf, H.C. 1993. N-Expert A Decision support System for vegetable fertilisation in the field. Acta Horticulturae 339, 67-74. Gertsson, U. & Björklund, I. 2001. Kväve efter behov i lökodling - miljövinster och säkrad skörd. Sveriges lantbruksuniversitet, Fakta trädgård, 8. Riley, H. & Guttormsen, G., 1999. Alternative equations for critical N-concen tration in cabbage. Acta Horticulturae, 506, 123-128. Wehrmann, J. & Scharpf, H.C. 1979. Der Mineralstickstoffgehalt des Bodens als Masstab für den Stickstoffdüngerbedarf (Nmin-Methode). Plant and Soil, 52, 109-126. 14 ÅRSrapport 2003/Torslunda försöksstation, SLU

OGRÄSREGLERING I EKOLOGISK ODLING AV LÖK 2000-2002 AV JOHANASCARD* OCH FREDRIK FOGELBERG,INSTITUTIONEN FÖR VÄXTVETENSKAP,SLU,ALNARP * NUVARANDE ADRESS: JORDBRUKSVERKET, BOX 12, 230 53 ALNARP Planterad lök bra strategi i ekologisk odling Ogräsen är en stort problem i ekologisk odling av matlök. I försök på Torslunda och Alnarp under tre år studerades några olika metoder att bekämpa ogräsen med flamning, harvning och skrappinnar i sådd och planterad lök. Planterad lök som både ogräsharvas och behandlas med skrappinnar framstår som en bra odlingsmetod för ekolök. BAKGRUND I ekologisk odling av direktsådd lök (Allium cepa) är handrensning av ogräs i raderna ofta det största problemet. Odling av sättlök underlättar ogräsbekämpningen men orsakar andra problem med sjukdomar och sämre lagringskvalitet. I direktsådd lök kan ogräs flammas före grödans uppkomst, men det saknas bra metoder mot ogräs i raden efter lökens uppkomst. Ogräsbekämpningen underlättas när man planterar förkultiverad frölök, men det används ännu i liten omfattning i Sverige på grund av brist på plantuppdragare och höga plantkostnader. Det är också oklart hur ogräsregleringen bör utföras i planterad lök. Bilden visar plantlök som ogräsharvats, radhackats med skrappinnar i olika hastighet. Normal hastighet till vänster och extra hög hastighet till höger. I frölök och sättlök används ofta flamning vid grödans uppkomst, men metoden har ingen långtidseffekt på ogräsen. I sättlök kan man även använda selektiv flamning i raden i växande lök, men i frölök är denna möjlighet begränsad (Ascard, 1989). Även om ogräsbekämpningen utgör en liten del av det totala energibehovet i växtodlingen (Ascard et al., 1997a) ska användning av flamning inte överdrivas med tanke på energianvändning och miljöpåverkan (Ascard, 1995). ÅRSrapport 2003/Torslunda försöksstation, SLU 15

Ogräsharvning före lökens uppkomst kan ge samma effekt som flamning (Melander, 1998a, 1998b, 1998c), men innebär större risk för skördeminskning än med flamning ( Melander & Hartvig, 1995 och 1997). I danska undersökningar med blindharvning och tidig ogräsharvning före löken nått 10 cm höjd, blev det plantskador och 10-15 % lägre säljbar skörd (Melander et al., 1999). Efter lökens uppkomst görs normalt upprepade mekaniska radrensningar mellan raderna. Man kan radrensa mycket nära raderna utan att skada grödan (Ascard & Mattson, 1994; Melander & Hartvig, 1997), men problemen kvarstår med ogräsen i själva plantraden. Det finns således ett stort behov att utveckla skonsamma mekaniska metoder som kommer åt ogräsen i raderna. Syftet med det treåriga försöket var att utvärdera strategier för mekanisk ogräsreglering i raderna i direktsådd och planterad frölök, med avseende på ogräseffekt, handrensningsbehov och skörd. För bearbetning av ogräs i raderna användes skrappinnar, som består av två böjda efterharvspinnar per rad. I planterad lök användes också ogräsharvning med långfingerharv som en första behandling efter plantering. UTFÖRANDE Tre fältförsök utfördes under tre år, 2000 i Alnarp och 2001 och 2002 på Torslunda försöksstation på Öland. Sverige. Syftet var att utvärdera olika strategier för mekanisk ogräsreglering i raderna i planterad och direktsådd gul lök, med avseende på ogräseffekt i raderna, handrensningstid och säljbar skörd. För bearbetning av ogräs i raderna användes skrappinnar, som består av två tätt ihopställda efterharvspinnar per rad, monterade på en radhacka. I planterad lök användes också ogräsharvning med långfingerharv som en första behandling, 1-2 veckor efter plantering. Jorden vårplöjdes och harvades därefter några gånger med 1-2 veckors mellanrum innan löken såddes eller planterades. Varje parcell var 3 rader med 50 cm radavstånd x 12 meter och varje behandling upprepades i fyra block. Sådd, plantering och radhackning utfördes med treradiga maskiner. Löken såddes i enkelrader med precisionssåmaskin, ca 48 frön per löpmeter år 2000 och ca 40 frön per löpmeter år 2001 och 2002. Den planterade löken drogs upp i jordpluggar i Vefi-plantbrätten år 2000 och i torvblock 2001 och 2002. Lökpluggarna planterades med ca 20 cm avstånd och varje plugg hade i medeltal 5-6 plantor. I alla försöken gödslades med pelleterad hönsgödsel för att täcka näringsbehovet. Alla försöken bevattnades vid behov, vilket resulterade i 2-4 bevattningar per år, med 10-23 mm per gång. Datum för sådd, plantering och viktiga behandlingar anges i Tabell 1. Tabell 1. Tidpunkter för olika behandlingar i direktsådd och planterad lök 2000 2001 2002 Datum Datum Datum Sådd lök Sådd 12 maj 20 april 16 april Flamning 26 maj 02 maj 02 maj Uppkomst 50% 26 maj 06 maj 06 maj Radhackning 1 09 juni 16 maj 14 maj Radhackning 2 14 juni 22 maj 23 maj Radhackning 3-08 juni 03 juni Radhackning 4-20 juni - Handrensning 04 juli 29 juni 05 juni Lossning 04 sept. 20 aug. 26 aug. Planterad lök Plantering 08 maj 25 april 17 april Ogräsharvning 15 maj 08 maj 29 april Radhackning 1 23 maj 16 maj 08 maj Radhackning 2 05 juni 01 juni 23 maj Radhackning 3 20 juni 12 juni 31 maj Handrensning 27 juni 29 juni 05 juni Radhackning 4 14 juli - 06 juni Radhackning 5 - - 20 juni Lossning 22 aug. 20 aug. 26 aug. 16 ÅRSrapport 2003/Torslunda försöksstation, SLU

STRATEGIER I planterad frölök utvärderades en strategi med ogräsharvning 1-2 veckor efter plantering plus tre radhackningar med skrappinnar för att bearbeta ogräs i raderna. Denna strategi jämfördes med en normalstrategi med ogräsharvning 1-2 veckor efter plantering plus vanlig radhackning. I direktsådd frölök utvärderades en strategi med flamning före grödans uppkomst plus radhackningar med skrappinnar. Denna strategi jämfördes med flamning före uppkomst plus vanlig radhackning. I både planterad och sådd lök användes även en kontroll som var obehandlad i raden, med endast vanlig radhackning. Alla behandlingarna utfördes behovsanpassat i varje försök, för att varje behandling skulle kunna utföras i rätt tid anpassat till säsongens jord- och växtförhållanden. Därför finns också variationer i utförande mellan åren. BEHANDLINGAR Flamningen utfördes år 2000 när ogräsen var i hjärtbladstadiet och den sådda löken började komma upp och var 1 cm hög. Bandflamningen utfördes med en handbrännare med tillräcklig dos för att ge säker effekt (gasoldos ca 90 kg/ha i raden). I försöken 2001 och 2002 flammades fyra dagar före uppkomst (vilket visade sig vara för tidigt för att få bra ogräseffekt). Ogräsharvningen utfördes 7 dagar efter plantering år 2000 när ogräsen var i hjärtbladstadiet och löken hade 2 blad och var 8 cm hög. År 2001 och 2002 planterades löken ytligare och därför ogräsharvades något senare, 13 respektive 12 dagar efter plantering. Ogräsharvning utfördes med långfingerharv, år 2000 och 2002 med en Rabewerk och år 2001 med Einböck ogräsharv. Båda harvarna ställdes in grunt och kördes relativt skonsamt med en körhastighet på 3,5 km/h år 2000 och 2001 och 6 km/h år 2002. Radhackning utfördes med vanlig radrensare med gåsfotskär. Första radhackningen utfördes 1-2 veckor efter den sådda lökens uppkomst när löken var i tidigt 1-bladstadium. I den planterade löken gjordes första radhackningen ca en vecka efter ogräsharvningen, dvs 2-3 veckor efter plantering, då löken hade ca 2-3 blad och var 10-15 cm hög. Vid den första radhackningen användes skyddstallrikar med ca 10 cm avstånd i raden i alla parceller. Ogräsharvning i planterad lök. I den sådda löken gjordes första radhackningen utan skrappinnar, men i den planterade löken användes skrappinnar redan vid första radhackningen. Vid den första behandlingen med skrappinnar hade den sådda löken 1 blad och var ca 5 cm hög. Radhackningarna upprepades vid behov med ca 1-2 veckors mellanrum. I sådd lök gjordes endast 1 behandling med skrappinnar 2000, 3 behandlingar 2001 och 1 resp 2 behandlingar i låg och hög intensitet år 2002. I planterad lök gjordes 3 behandlingar med skrappinnar alla tre åren. Skrappinnarna består av ett par böjda 7 mm efterharvspinnar per rad. Pinnarna ställdes ihop nästan helt (0-0,5 cm), utom vid den första och enda behandlingen i sådd lök 2000 då pinnarna var 6 cm isär. Skrappinnarna användes med en låg och en hög intensitet, som ändrades med körhastigheten, för att kunna studera metoder- ÅRSrapport 2003/Torslunda försöksstation, SLU 17

nas selektivitet. Körhastigheten anpassades till jord- och växtförhållandena vid varje behandling. I låg intensitet var hastigheten 1,5-3,0 km/h och i hög intensitet 3,8-5,4 km/h. Skrappinnar monterade på Harzenbichlerhacka. Före handrensning räknades, vägdes och artbestämdes ogräsen i raderna i tre ramar (0,10 x 1,25 m) som placerades i mittraden i varje parcell. Vid slutavläsningen registrerades också ogräsens friskvikt och antalet lökar. Dominerande ogräsarter var år 2000: nattskatta, svinmålla och etternässla. På Torslunda 2001 och 2002 dominerade svinmålla, åkerviol, penningört och lomme. Efter ogräsräkningen rensades samtliga parceller för hand och arbetstiden noterades. Stor omsorg lades vid att utföra handrensningen så likartat som möjligt i hela försöket. Efter handrensning gjordes vid behov ytterligare 1-2 radhackningar utan skrappinnar. Löken skördades i mittraden i varje parcell. Löken torkades, storlekssorterades och vägdes. Som prima säljbar skörd räknas oskadad lök över 40 mm. Resultaten analyserades statistiskt med variansanalys och medeltalen jämfördes med Duncan-test. Värdena för ogräs, handrensningstid och skörd kvadratrot-transformerades före variansanalys för att uppfylla kravet på jämn varians. Resultaten analyserades försöksvis eftersom försöken utfördes på olika platser med olika jordart och ogräsflora och delvis olika behandlingar. RESULTAT OCH DISKUSSION Försök 2000 Planterad lök I planterad lök gav ogräsharvningen i sig mycket svag ogräseffekt (ca 10 %) (tabell 2). Men ogräsharvning och tre behandlingar med skrappinnar gav mycket god ogräseffekt (80-90 %) och sparade mycket handrensningstid (68-74 %), jämfört med den normala strategin med ogräsharvning och vanlig radrensning. Behandling med skrappinnar med hög körhastighet gav något bättre ogräseffekt än med låg hastighet, men skörden minskade också något, dock ej signifikant. Behandling med ogräsharv och skrappinnar gav ingen signifikant påverkan på antalet lökar och på skörden. Det finns dock en tendens till högre skörd där löken behandlades med skrappinnar, vilket troligen beror på minskad ogräskonkurrens. Tabell 2. Ogräsantal, handrensningstid, plantantal och säljbar skörd vid olika strategier mot ogräs i planterad och direktsådd frölök, år 2000 Strategi mot ogräs år 2000 Ogräs Hand- Lökar Skörd antal/m 2 rensning antal/m prima tim/ha ton/ha Planterad lök Endast radhackning (obehandlat i raden) 439 d 346 b 22 a 40,2 c Ogräsharvning + radhackning (normal strategi) 395 d 336 b 22 a 40,0 c Ogräsharvning + radhackning med skrappinnar, låg int. 79 ab 108 a 22 a 52,3 c Ogräsharvning+ radhackning med skrappinnar, hög int. 45 a 88 a 22 a 47,6 c Direktsådd lök Endast radhackning (obehandlat i raden) 777 e 720 c 20 a 0,9 a Flamning + radhackning (normal strategi) 167 bc 255 b 21 a 19,7 b Flamning + radhackning med skrappinnar, låg int. 150 bc 289 b 24 a 19,4 b Flamning + radhackning med skrappinnar, hög int. 215 c 273 b 22 a 21,0 b Värden inom samma kolumn med en eller flera bokstäver lika är inte statistiskt skilda (Duncans test). 18 ÅRSrapport 2003/Torslunda försöksstation, SLU

Direktsådd lök I direktsådd lök gav flamningen vid lökens uppkomst en mycket god effekt på antalet ogräs, ca 80 %. Behandling med skrappinnar gav däremot mycket svag ogräseffekt i den direktsådda löken, beroende på att det endast gjordes en behandling och att skrappinnarna då var ca 6 cm isär. Det blev inte heller några signifikanta skillnader i handrensningstid, plantantal eller skörd vid behandling med flamning plus skrappinnar jämfört med endast flamning. I den direktsådda löken som endast radhackades blev det mycket låg skörd på grund av sen handrensning och ogräskonkurrens. FÖRSÖK 2001 Planterad lök I planterad lök gav ogräsharvningen 40 % färre ogräs och handrensningstiden minskade med 25 % jämfört med där man endast radhackade (tabell 3). Ogräsharvning och radhackning med skrappinnar (hög intensitet) minskade ogräsantalet med 88% och arbetstiden för handrensning med 81%, utan att minska skörden jämfört med normalstrategin med ogräsharvning och vanlig radhackning. Behandling med skrappinnarna med hög körhastighet gav något färre ogräs och mindre handrensningstid (dock ej signifikant) än låg hastighet, utan att skörden påverkades. Det blev ingen signifikant skillnad i plantantal. Det blev högre skörd (ca 30%), dock ej signifikant), i de två leden med ogräsharvning plus skrappinnar jämfört med normalstrategin. Den lägre skörden där löken inte behandlades med skrappinnar beror troligen på ogräskonkurrens. Direktsådd lök I direktsådd lök gav flamningen endast 7 % färre ogräs, vilket beror på att flamningen utfördes 4 dagar före uppkomst. Tre behandlingar med skrappinnar (låg intensitet) gav desto bättre effekt, 78 % färre ogräs och 59 % minskad arbetstid för handrensning, jämfört med normalstrategin med flamning och vanlig radhackning. Behandlingarna med skrappinnar påverkade inte plantantalet signifikant. De två leden som inte behandlades med skrappinnar fick mycket låg skörd på grund av ogräskonkurrens orsakad av för sen handrensning. Tabell 3. Ogräsantal, handrensningstid, plantantal och säljbar skörd vid olika strategier mot ogräs i planterad och direktsådd frölök, år 2001 Strategi mot ogräs - 2001 Ogräs Hand- Lökar Skörd, antal/m2 rensning antal/m prima tim/ha ton/ha Planterad lök Endast radhackning (obehandlat i raden) 166 cd 184 b 30 c 22,1 b Ogräsharvning + radhackning (normal strategi) 99 bcd 138 b 27 abc 28,7 bc Ogräsharvning + radhackning med skrappinnar, låg int. 19 a 44 a 29 bc 36,8 c Ogräsharvning + radhackning med skrappinnar, hög int. 12 a 26 a 27 abc 37,9 c Direktsådd lök Endast radhackning (obehandlat i raden) 225 d 398 c 23 ab 4,9* a Flamning + radhackning (normal strategi) 210 d 318 c 25 abc 7,6* a Flamning + radhackning med skrappinnar, låg int. 46 ab 130 b 22 ab 22,8 b Flamning + radhackning med skrappinnar, hög int. 69 abc 162 b 22 a 18,2 ab Värden inom samma kolumn med en eller flera bokstäver lika är inte statistiskt skilda (Duncans test). FÖRSÖK 2002 Planterad lök I planterad lök gav en ogräsharvning 9 % färre ogräs och motsvarande minskning av handrensningstid, jämfört med där löken endast radhackades (tabell 4). Ogräsharvning och radhackning med skrappinnar gav mycket god ogräseffekt (84-87 %) och sparade mycket tid för handrensning (71-80 %) jämfört med normalstrategin med ogräsharvning och vanlig radhackning. Det fanns inga signifikanta skillnader i ogräs och skörd av skrappinnar mellan låg ÅRSrapport 2003/Torslunda försöksstation, SLU 19

och hög körhastighet. Ogräsharvning och skrappinnar påverkade inte antalet lökar. Det finns istället en tendens till högre skörd med intensivare mekanisk bearbetning i raderna. Den lägre skörden i löken som ej ogräsharvades beror troligen på ogräskonkurrens. Plantlök som ogräsharvats och radhackats utan skrappinnar. Plantlök som ogräsharvats och radhackats med skrappinnar. Direktsådd lök Det var generellt mycket dåligt bestånd och låg skörd i den direktsådda löken på grund av nematodangrepp. Flamningen gav endast 8% färre ogräs, vilket beror på att flamningen utfördes för tidigt, 4 dagar före uppkomst. Flamning plus två radhackningar med skrappinnar (hög intensitet) gav 80 % färre ogräs och 59 % minskad arbetstid för handrensning, jämfört med normalstrategin med flamning och vanlig radhackning. Flamningen och behandlingarna med skrappinnar minskade inte skörden. I låg intensitet gjordes endast en behandling med skrappinnar eftersom den svaga löken delvis täcktes av den första behandlingen. Tabell 4. Ogräsantal, handrensningstid, plantantal och säljbar skörd vid olika strategier mot ogräs i planterad och direktsådd lök, år 2002 Strategi mot ogräs 2002 Ogräs Hand- Lökar Skörd antal/m 2 rensning antal/m 2 prima tim/ha ton/ha Planterad lök Endast radhackning (obehandlat i raden) 481 c 150 c 27 d 25,2 bc Ogräsharvning + radhackning (normal strategi) 390 c 123 c 31 d 30,1 cd Ogräsharvning + radhackning m. skrappinnar, låg int. 49 a 36 b 30 d 32,6 d Ogräsharvning + radhackning m. skrappinnar, hög int. 63 a 24 a 30 d 36,1 d Direktsådd lök Endast radhackning (obehandlat i raden) 468 c 363 d 13 bc 15,9 a Flamning + radhackning (normal strategi) 429 c 322 d 17 c 19,3 ab Flamning + radhackning med skrappinnar, låg int. 231 b 125 c 10 ab 21,3 ab Flamning + radhackning med skrappinnar, hög int. 88 a 131 c 6 a 21,8 ab Värden inom samma kolumn med en eller flera bokstäver lika är inte statistiskt skilda (Duncans test). SLUTSATSER Planterad och direktsådd lök Generellt blev det bättre resultat med planterad lök. Den bästa strategin i den planterade löken gav i genomsnitt 66% färre ogräs i raden, 74% mindre handrensningstid och nästan dubbelt så hög skörd som de bästa behandlingarna i den sådda löken (tabell 5). Den planterade löken var också förhållandevis säker att odla och gav hög skörd alla tre åren, ca 40 ton/ha. Den sådda löken var tyvärr olycksdrabbad alla tre åren. Första året blev det låg skörd på grund av omsådd orsakad av dålig etablering i den första sådden. Andra året blev det för mycket ogräskonkurrens på grund av sen handrensning. Tredje året var det nematodangrepp i försöken vilket drabbade särskilt den sådda löken. 20 ÅRSrapport 2003/Torslunda försöksstation, SLU

Den högre skörden i planterad lök stämmer väl med danska och norska försök, som visat både högre skörd och högre andel stor lök i planterad jämfört med direktsådd lök (Persson & Apeland, 1959; Grevsen & Nygaard Sørensen, 2001). I danska försök var den planterade löken också skördeklar tidigare än den direktsådda, vilket gjorde att den klarade sig bättre mot lökbladmögel. Planterade lök har enligt danska erfarenhet också bättre hållbarhet än sättlök och är minst lika lagringsduglig som direktsådd lök. I den planterade löken gav en ogräsharvning efter plantering och tre efterföljande radhackningar med skrappinnar mycket god ogräseffekt (80-90 %) och sparade mycket arbetstid (68-81 %) för handrensning, jämfört med den normala strategin med ogräsharvning och vanlig radrensning. Skrappinnarna hade ingen negativ inverkan på löken, tvärtom var skörden i medeltal 23% högre i den planterade löken som behandlades med skrappinnar, men skillnaden var inte signifikant (tabell 2-4). I direktsådd lök gav flamning mycket god ogräseffekt när den utfördes vid lökens begynnande uppkomst. Flamningen minskade då antalet ogräs med 80% och handrensningstiden med 65%. Flamning gav mycket svag effekt när den utfördes fyra dagar före lökens uppkomst. Resultaten bekräftar tidigare erfarenheter, dvs att tidpunkten för behandling är avgörande (Ascard, 1989; Melander & Rasmussen, 2001). Man måste flamma så sent som möjligt och i sådd lök bör man därför vänta tills begynnande uppkomst när löken är ungefär 1 cm hög, vilket kan göras utan att skörden minskar (Laber et al, 1999). I direktsådd lök gav en kombination av flamning och radhackning med skrappinnar god effekt mot ogräs i raden (51-81 %) minskade handrensningstiden med två tredjedelar jämfört med när man endast radhackade före handrensning Tabell 5. Antal ogräs i raden, handrensningtid och säljbar skörd i de bästa strategierna mot ogräs i planterad och direktsådd lök. Medeltal över tre år Odlingssystem och ogrässtrategi Ogräs Handrensningstid Primaskörd antal/kvm h/ha ton/ha Planterad lök ogräsharvning + radhackning m skrappinnar hög intensitet 35 46 40,5 Direktsådd lök flamning+ radhackning m skrappinnar (låg intens 2001, hög intensitet 2000 och 2002) 95 176 21,9 Skrappinnar och ogräsharvning För att skrappinnarna ska fungera är det viktigt att ogräsen är små och grödan relativt stor och välrotad. I den planterade löken ställdes skrappinnarna samman nästan helt (0-0,5 cm), vilket gav god ogräseffekt utan att skada löken. I drift vidgar sig pinnarna något och svänger undan för plantraden. Körning med skrappinnar i hög körhastighet (3,8-5,4 km/h) gav generellt något bättre ogräseffekt och mindre handrensningstid än låg hastighet (1,5-3,0 km/h) utan att för den skull skada grödan. Tvärtom fanns det en tendens att intensivare mekanisk bearbetning gav högre skörd. I första årets försök planterades löken relativt djupt och då kunde löken ogräsharvas en vecka efter plantering när löken hade rotat sig. Andra och tredje året planterades löken något grundare och då kunde inte löken ogräsharvas förrän 12 resp. 13 dagar efter plantering. I sådd lök gav skrappinnarna i första årets försök dålig effekt, vilket förklaras av att det bara gjordes en behandling med skrappinnar och med pinnarna 6 cm isär. År 2001 och 2002 gjordes 2-3 behandlingar med tätt ställda skrappinnar, som då gav i medeltal 79% färre ogräs i raden och 59% mindre handrensningstid jämfört med normalstrategin med flamning och vanlig radrensning. I vår undersökning minskade inte plantantalet av skrappinnar i lökens 1-bladstadium i två av tre försök. I tidigare undersökningar minskade behandlingen med skrappinnar i 1-bladstadiet ÅRSrapport 2003/Torslunda försöksstation, SLU 21

plantantalet med en tredjedel. Men två behandlingar med skrappinnar gav tillsammans stor minskning av arbetstiden och en halvering av handrensningstiden utan att den säljbara skörden minskade (Ascard & Bellinder, 1996). I försöken utfördes ogräsharvning och radhackning med skrappinnar med relativt långa tidsintervall, ca två veckor mellan varje behandling. Den planterade löken är mycket tålig mot mekanisk påverkan och har inte tagit skada av skrappinnarna. I försöken hann många ogräs bli för stora för att skrappinnarna skulle rå på dem. Därför bör man radhacka med skappinnar tidigt och ofta, kanske varje vecka för att inte låta ogräsen ta överhand. I Danmark rekommenderas till och med att göra någon form av mekanisk bearbetning var 5-7 dag (Bloch Engelbredt, 2002). Arbetstidsstudierna utfördes i små försökparceller och därför kan omräkningen till tim/ha vara något osäker. I praktiken kan arbetet gå både snabbare och långsammare än i våra försök beroende på fältförhållanden, ackordsystem mm. De beräknade arbetsåtgången ligger dock på en realistisk nivå, som yrkesodlare kan uppnå. I de bästa strategierna behövdes under de tre försöksåren 12-49 tim/ha i planterad lök och 46-150 tim/ha i direktsådd lök. EKONOMIN I PLANTERAD LÖK Fördelar med plantering jämfört med sådd är, utöver minskade kostnader för handrensning, att man får en högre skörd och en större andel stor lök. Den snabbare utvecklingen gör också att planterad lök kan skördas innan lökbladmögel blir ett problem (Grevsen & Nygaard Sørensen, 2001). Bloch Engelbredt (2002) påpekar dock att plantlök inte bör odlas tillsammans med sättlök eftersom tidiga angrepp av lökbladmögel i sättlöken då kan spridas till plantlöken. Danska erfarenheter av planterad lök (Grevsen & Nygard Sörensen, 2001 och Bloch Engelbredt, 2002) har hittills varit lovande. Deras slutsatser visar liksom våra resultat på att planterad lök ger en säker och hög skörd, men att etableringen är dyrare än direktsådd lök. Man kan uppskatta kostnaderna för plantor till 35 öre per plugg och planteringskostnaden till ca 10 öre per plugg. Med 100 000 pluggar per hektar (5 pluggar per löpmeter och 50 cm radavstånd) innebär detta en etableringskostnad på 45 000 kronor per hektar. När man sår lök blir motsvarande etableringskostnad för frö och sådd ca 8000 kr/ha. Det innebär en merkostnad för att etablera plantlök på 37 000 kr/ha. I våra försök minskade handrensningstiden med cirka 130 timmar per ha i planterad lök jämfört med sådd lök, vilket med en arbetslön för skolungdom på 120 kr/tim innebär 10 400 kronor i minskade arbetskostnader. I våra försök, där den sådda löken hade låg skörd, var merskörden i planterad lök ca 19 ton/ha. I danska försök var merskörden dock högst 15 ton/ha (Grevsen & Nygaard Sørensen, 2001), och i deras kalkyler anger de en merskörd på 10 ton/ha för planterad lök. Med en merskörd på 10 ton/ha och ett medelpris på 3,50 kr (Frans Brozén, pers. medd. 2003) ger det en ökad intäkt på 35 000 kr/ha. Till detta kan komma merbetalning för en högre andel stor lök. Detta innebär i detta exempel ett förbättrat nettoresultat med 8 400 kr/ha. För odlaren innebär planterad lök även praktiska förändringar i arbetsorganisationen. Man måste ha tillgång till ekologisk plantlök, vilket är en bristvara i Sverige och man måste ha utrustning och personal för att plantera löken på våren. I konventionell odling är plantlök ekonomiskt tveksamt, men i ekologisk produktion finns det enligt Bloch Engelbredt (2002) inget tvivel om lönsamheten, tack vare förenklad ogräsbekämpning, högre skörd, bättre kvalitet och mindre problem med sjukdomar. Danska ekologiska odlare har därför i stor utsträckning gått över till planterad lök. Broschyren kan rekvireras från Torslunda försöksstation. 22 ÅRSrapport 2003/Torslunda försöksstation, SLU

TACK Försöket har finansierats av Statens Jordbruksverk. LITTERATUR Ascard, J. (1989). Thermal weed control with flaming in onions. 30th Swedish Crop Protection Conference, Uppsala. Weeds and weed control. Vol.2, 35-50. Ascard, J. (1995). Thermal Weed Control By Flaming: Biological and Technical Aspects. Dr-thesis. Swedish University of Agricultural Sciences, Dept of Agricultural Engineering, Alnarp. Report 200. Ascard, J. & Bellinder R. R. (1996). Mechanical in-row cultivation in row crops. Proceedings Second International Weed Control Congress, Copenhagen. pp. 1121-1126. Ascard, J. & Mattsson, B. (1994). Inter-row cultivation in weed-free carrots: The effect on yield of hoeing and brush weeding. Biological Agriculture and Horticulture,10, 161-173. Ascard, J., Frostgård, G., Hallefält, F. & Olsson, R. (1997b). Radrensning med skrappinnar och borstar i sockerbetor. Försöksverksamhet i sockerbetor 1996. Sockernäringens Samarbetskommitté, Arlöv s. 25:1-6. Bloch Engelbredt, O. (2002). Planteløg en god ide eller klam fidus. Frugt & grønt, 11, 446-447. Grevsen, K. & Nygaard Sørensen, J. (2001). Planteløg kontra såløg. Grønne Fag, 2, 16-19. Laber, H., Baumgarten, B. Stützel & Wonneberger, C. (1999). Abflammen von Säzwiebeln im Nachauflauf. Gemüse, 5, 312-314. Melander, B. (1998a). Economic aspects of physical intra-row weed control in seeded onions. Proceedings of the 12th International IFOAM Scientific Con ference, Mar del Plata, Argentina, 180-185. Melander, B. (1998b). Interactions between soil cultivation in darkness, flaming and brush weeding when used for in-row weed control in vegetables. Bio logical Agriculture and Horticulture, 16 (1), 1-14. Melander, B. (1998c). Anvendelse av falsk såbed, blindharvning og flammebehandling I højværdiafgrødor. (English summary: Pre-emergence weed control in crops of high value by means of a false seedbed techniques, weed harrowing, and flaming) In: Proceedings 15th Danish Plant protection Conference/Weeds, Nyborg, Denmark, 191-201. Melander, B. & Hartvig, P. (1995). Weed harrowing in seeded onions. Proceedings of the 9th EWRS Symposium Budapest 1995, 543-549. Melander, B. & Hartvig, P. (1997). Yield responses of weed-free seeded onions [Allium cepa (L.)] to hoeing close to the row. Crop protection, 16 (7), 687-691. Melander, B. Korsgaard, M & Willumsen, J. (1999). Resultater og erfaringer med ukrudtsbekaempelse i økologiske frilandsgrønsager (Summary in English: Results and experiences with weed control in organic outdoor vegetables). In: Proceedings 16th Danish Plant protection Conference, DJF report 10, 85-95. Melander, B. & Rasmussen G. (2001). Effects of cultural methods and physical weed control on intrarow weed numbers, manual weeding and marketable yield in direct-sown leek and bulb onion. Weed Research, 41, 491-508. Persson, A.R. & Apeland, J. (1959). Stikk lauk planta lauk sålauk, nogen forsøksdata fra sorts- og kulturgranskning I inn och utland. Særtryck av Gartneryrket 22, 16 sidor. ÅRSrapport 2003/Torslunda försöksstation, SLU 23