IP/03/1267 Bryssel, 18 September 2003 Kommissionens forskning bidrar till att hitta orsakerna till det minskade antalet vilda djur och växter i Östersjön sommaren 2002 Den kraftiga minskningen av antalet vilda djur och växter som observerades i västra delarna av Östersjön mellan Danmark, Tyskland och Sverige beror till stora delar på extrema väderleksförhållanden och på att utsläppen av näringsämnen från mänsklig verksamhet ökat. Detta framkommer av en rapport från Helsingforskommissionen (Helcom) som nyligen presenterades och där Europeiska kommissionen bidragit med viktiga synpunkter. Förra hösten samarbetade dessa två organisationer för att undersöka den exceptionella syrebristen i de västra delarna av Östersjön som har lett till att hundratals döda fiskar spolats iland längs Jyllands östkust. Enligt rapporten orsakades syrebristen delvis av massivt snöfall och regnande, vilket ledde till att högre nivåer av näringsämnen från jordbruket, avloppsvatten från tätorter och luftföroreningar hamnade i vattnet. Dessutom bidrog låga vindstyrkor och högt lufttryck till att vattenväxlingen mellan olika vattennivåer i Östersjön blev minimal. I rapporten rekommenderas att man skärper bevakningen av de näringsämnen som hamnar i Östersjön så att problemen med syrebrist kan förhindras i framtiden. Philippe Busquin, som är kommissionär med ansvar för forskningsfrågor, anmärkte följande: Vi måste öka insatserna för att minska nivåerna av näringsämnen som beror på mänsklig verksamhet i Östersjön samt attackerna på dess värdefulla ekologi. Vi kan inte strunta i naturens varningssignaler utan vi har som ansvar att se till att forskningsresultaten kan bidra till att forma en lämplig internationell politik. Under förberedelserna inför Helcoms ministermöte, som ägde rum den 25 juni 2003 i Bremen, använde man sig av en preliminär version av rapporten som underlag. Vid mötet deltog bland andra miljökommissionär Margot Wallström för Europeiska kommissionens räkning. Ministrarna kunde enas om ett vittgående åtgärdspaket för skyddet av Östersjöns marina miljö. I fråga om att bekämpa övergödningen 1 innehöll paketet följande avtal som syftar till att - göra jordbruket hållbarare ur miljösynvinkel - säkerställa att EU-direktiv som nitratdirektivet och direktivet om avfall från tätorter genomförs fullt ut 1 Jordbruken ger upphov till utsläpp av kväve och fosfor i den marina miljön. Andra utsläppskällor är avloppsvatten från tätorter och förorenad luft. Sammantaget leder detta till havsväxterna blir fler än vad som är normalt. När det organiska materialet dör, sjunker det till botten i de grundaste delarna av havet, där det ruttnar, vilket kan leda till syrebrist. Denna typ av föroreningsprocess kallas övergödning.
- förbättra metoder inom jordbruket så att näringsämnena används på ett effektivare sätt samtidigt som den negativa inverkan på miljön minimeras - minska föroreningar via näringsämnen från andra källor Att hantera en katastrof för vilda djur och växter Under sensommaren och hösten 2002 observerades långtgående och ihärdig syrebrist i Kattegatt, Öresund och Östersjön. Nivåerna var bland de lägsta som uppmätts. På många platser ledde den extrema syrebristen till att de marina sedimenten avgav mycket giftig vätesulfid. Detta ledde i sin tur till att organismer som lever nära havsbottnen dog och i oktober 2002 spolades stora mängder döda havsdjur upp på Jyllands kust. På initiativ av Helcoms övervaknings- och bedömningsgrupp inrättades en expertgrupp tillsammans med Danmark, Tyskland, Sverige och Europeiska kommissionen med uppgift att analysera bakgrunden till den allvarliga situationen och hur den utvecklas. Övergödning är fortfarande ett stort problem i Östersjön. Trots insatser över stora områden för att minska tillflödet av näringsämnen är symptomen på övergödning alltför vanliga: allvarlig syrebrist, omfattande algblomning och mattor av ruttnande sjögräs i kustnära vatten. I EU är dessutom intensiva jordbruksmetoder en av de största orsakerna till att vattnet förorenas genom näringsämnen. Analyserna av hur syrebristen uppstod och utvecklades år 2002 gjordes med medverkan från olika discipliner, till exempel marinbiologi, oceanografi och satellitburen fjärrövervakning. Experterna inrättade en expertgrupp som skulle arbeta med att ta fram förklaringar och rekommendationer för beslutsfattarna. Att hitta orsakerna Jämförelser av år med ovanliga väderleksförhållanden på senare tid visar den viktiga roll snö, regn, vind och lufttryck spelar för syrebalansen på havsbotten. Mängden snö och regn bestämmer i hög grad hur mycket näringsämnen som tillförs från omkringliggande floder genom jorderosion. För säsongen osedvanligt sena perioder av regn i kombination med solljus kan också indirekt leda till ökad produktion av havsväxter i ytvattnen. Vind och lufttryck påverkar den lokala syretillgången genom vattenväxling med det syrerika vattnet i Skagerack. Fältmätningar visar att under år 2002 skedde högre utsläpp av näringsämnen i Östersjön i juni och juli som en följd av att det regnat mer än normalt. Nivåerna biomassa i form av mikroalger, som uppmätts både på traditionellt vis och via fjärrsatelliter, låg något högre i juli jämfört med tidigare år. 1999 års nivåer var dock betydligt högre än år 2002, trots att syreförhållandena var bättre. Jämförbara resultat från tre hydrologiska modeller (Danmark, Sverige och kommissionen) utgjorde huvudförklaringen till den särskilda känsligheten för syreförbrukning under 2002. Augusti månad kännetecknades av nästan obefintlig vattenväxling på havsbottnen mellan Skagerack (som är syrerikt) och Lilla och Stora Bält-området (som är syrefattigt) och inflödet var betydligt lägre än normalt i juli och från september till november. Syrebristen på djupare vatten (15 till 60 meter) var ett resultat av den låga vattenväxlingen, som huvudsakligen styrs av vind och lufttryck över Nordsjön och Östersjön. Dessutom bidrog osedvanligt låga vindstyrkor till att kraftigt minska vattenväxlingen i ytvattnet (ned till 15 meters djup), och de var dessutom ansvariga för syrebristen i ytvattnet. 2
Minskade nivåer av näringsämnen - en viktig fråga Även om väderleksförhållandena var huvudorsaken till situationen år 2002, visade undersökningar att Östersjön är särskilt sårbar för syrebrist. Permanent åtskillnad av vattenskikt, minimal reaktion med sjöbotten, begränsade vattenflöden beroende på halvt avskärmade vikar och näs samt grunda formationer på havsbotten bidrar till att vattnet på stora djup isoleras och därigenom begränsas syresättningen. Östersjöregionen är en av de regioner i Europa som i sig är mest känsliga för syrebrist. I vissa avgränsade regioner, som Lilla Bält, förekom syrebrist redan för 100 år sedan trots att halten av näringsämnen var relativt låg. Under flera decennier har den huvudsakliga ursprungliga orsaken till utbredd syrebrist varit tillförseln av näringsämnen till marina ytvatten. Av kommissionens bidrag framgår att Östersjöområdet har mycket begränsad kapacitet att bryta ned det organiska materialet, och att indirekt ta upp ytterligare tillskott av näringsämnen. Det behövs ytterligare insatser om man skall klara det mål på en halvering av mängden näringsämnen som Helcom satt upp. Dock kan även en halvering visa sig vara otillräckligt om man drastiskt vill minska sannolikheten för utbredd och långvarig allvarlig syrebrist i västra delarna av Östersjön. Mer information finns på följande webbplatser: http://www.dmu.dk/1_om_dmu/2_afdelinger/3_hav/oxdep2002/default.asp http://ies.jrc.cec.eu.int/units/imw/ och http://www.helcom.fi/ Redaktionens anmärkningar: Helcom är det styrande organet för konventionen om skydd av Östersjöområdets marina miljö (Helsingforskonventionen), som undertecknades 1974. Genom internationellt samarbete mellan samtliga länder som gränsar till Östersjön (Danmark, Estland, Finland, Tyskland, Lettland, Litauen, Polen, Ryssland och Sverige) samt EU, arbetar Helcom för att skydda den marina miljön från alla källor till föroreningar och för att skydda miljön på ett hållbart sätt. Konventionen uppdaterades 1992, när EU blev medlem i den; den uppdaterade versionen trädde i kraft den 17 januari 2000. Konventionen omfattar hela Östersjöområdet, även inlandsvatten samt vattnet i själva Östersjön och havsbottnen. Åtgärder vidtas också i hela avrinningsområdet för att minska de utsläpp som kommer från land. Östersjön är ekologiskt sett unik, eftersom den är grund och kännetecknas av mycket låg vattenväxling. Det sker ett betydande tillskott av färskvatten från ett stort antal floder och via nederbörd (regn och snö), samtidigt som utväxlingen av saltare vatten via de grunda passagerna till Nordsjön är begränsad. Östersjön är särskilt känslig för påverkan från föroreningar och överutnyttjande. Vidare pressas den hårt från de fler än 85 miljoner människor som bor inom dess uppsamlingsområde och som behöver vatten för bebyggelse, jordbruk, industri, trafik, energiframställning, fiske och sjöfart. 3
Vilka faktorer bidrar till övergödning? Näringsämnen Fysisk utformning av ytan BIDRAGANDE FAKTORER Fysisk utformning av sjöbotten Biomassa som sjunker Organiska slamprodukter Syrebrist Skiktning 4
Påverkade områden och utbredning av syrebristen i början av oktober 2002 jämfört med början av oktober 2001 Picture: Oxygen deficiency = syrebrist Source: NERI, Denmark = Källa: NERI, Danmark North Sea = Nordsjön Sweden = Sverige Belt = Lilla Bält Seas = Stora Bält Baltic Sea = Östersjön Germany = Tyskland 2002 2001 5