Förändras konditionen och BMI hos de värnpliktiga under utbildningstiden Författare: Ann-Christin Johansson Göteborg Mariefred Handledare: Ewa Gustafsson Projektarbete vid Företagssköterskeutbildningen 40 poäng, 2003-2005, Örebro Universitet och Yrkes- och miljömedicinska kliniken, Örebro
Förord Föreliggande arbete har utförts som projektarbete i utbildning till företagssjuksköterska 40 poäng år 2003-2005 vid Örebro universitet och Yrkes- och miljömedicinska kliniken, Universitetssjukhuset Örebro. Arbetet har utförts vid Älvsborgs amfibieregemente i Göteborg. Handledare vid Yrkes- och miljömedicinska kliniken Göteborg Leg. Sjukgymnast Ewa Gustafsson Undertecknade står ensamt ansvariga för innehållet i studien. Detta innebär att Yrkes- och miljömedicinska kliniken/arbetslivsinstitutet inte ansvarar för innehållet i studien. Göteborg i december 2004 Företagssköterska Adress arbetet: Ann-Christin Johansson Älvsborgs amfibieregemente Vårbroddsgatan 12 Hälso- och sjukvårdsenheten 418 77 Göteborg Box 5155 Tel: 031-22 74 13 426 05 Västra Frölunda Tel: 031-69 23 19 Företagssköterska Violavägen 37 647 31 Mariefred Tel: 0159-129 88 Kursansvarig: Sofia Loodh Yrkes- och miljömedicinska kliniken Örebro Ansvarig examinator: Carl-Göran Ohlson Yrkes- och miljömedicinska kliniken Örebro Ett speciellt tack till, alla värnpliktiga och deras befäl samt till Krister Caarp med personal vid Idrott- och Friskvårdsavdelningen för all hjälp i samband med studien Projektarbetets titel: Förändras konditionen och BMI hos de värnpliktiga under utbildningstiden
Innehållsförteckning Förord Sammanfattning 1 Bakgrund 2 Syfte 3 Studiegrupp 3 Metod 4 Resultat 5 Diskussion 6 Slutsats 8 Referenser 8 Bilagor Bilaga 1 Inryckningsenkät 9 Bilaga 2 Frågeformulär 10 Bilaga 3 BMI underhållsförband 11 Bilaga 4 BMI stridande förband 12
Ann-Christin Johansson 2004-12-15 Sida 1 (12) Johansson A-C, Norinder L. Förändras konditionen och BMI hos de värnpliktiga under utbildningstiden. Projektarbete i företagssköterskeutbildningen 40 poäng Sammanfattning Under utbildningsåret 2004 från januari till och med augusti har en studie genomförts vid Älvsborgs amfibieregemente. Syftet med studien var att kartlägga eventuella förändringar i konditionen och BMI hos en grupp värnpliktiga. För att få en så enhetlig grupp som möjligt utfördes studien enbart på meniga soldater, som i sin tur delades upp i två undergrupper, underhålls- och stridande förband. Den slutliga studiegruppen som deltog uppgick till 24 manliga värnpliktiga. Vid tre olika tillfällen genomfördes ett submaximalt arbetsprov på ergometercykel som föregicks av ett fördefinierat frågeformulär. Intervjun innehöll frågor angående sjukdomar/skador, medicinering och träningstillstånd. Skillnaden beräknades mellan tredje och första testtillfället Vid tredje testtillfället, vid utryckningen, hade båda förbanden ökat sin kondition. Det framkom att de värnpliktiga som från början hade högre värden vid inryckningen förbättrade sig mer än de värnpliktiga som hade låga värden. Medelvärdet på BMI (Body Mass Index) vid de två förbanden låg inom normalvärdet vid alla tre testtillfällena. Av de värnpliktiga som ingick i studien uppgav de flesta att de minskat sin träning under utbildningsgstiden. Studien har visat att de värnpliktigas kondition förbättras under utbildningstiden. Detta beror förmodligen främst på att utbildningstiden innebär ett mer aktivt liv än i det civila och inte i första hand på den fysiska träningen.
Ann-Christin Johansson 2004-12-15 Sida 2 (12) Bakgrund Allmän värnplikt ersattes 1995 med totalförsvarsplikt. Det betyder att alla människor mellan 16 och 70 år har en plikt att delta i totalförsvaret om det skulle behövas. Det finns tre sätt att delta i totalförsvaret: värnplikt, civilplikt och allmän tjänsteplikt. Vid Pliktverket mönstrade 46 300 unga män år 2003. Av dessa blev 17 200 (37%) uttagna till plikttjänstgöring. Värnpliktstjänstgöring fullgörs i det militära försvaret efter uttagning av Pliktverket. Det finns tre olika försvarsgrenar, armén, marinen och flygvapnet. Dessa består i sin tur av olika förband där olika sorters utbildning genomförs. Civilplikt tillhör den civila delen av totalförsvaret. Där utbildas till exempel linjeoperatörer och räddningspersonal. Allmän tjänsteplikt blir bara aktuell om Sverige höjer sin beredskap och plikten gäller då alla, även utländska medborgare som bor i landet. Fram till 1997 kunde värnpliktstjänstgöring fullgöras vid så kallade idrottsplutoner. Dessa var i första hand till för att ge elitidrottare möjlighet att upprätthålla sin fysiska status under tjänstgöringen. Detta är normalt inte genomförbart inom ramarna för totalförvaret. Riksidrottsförbundet och Friidrottsförbundet försökte gemensamt få Försvarsmakten att behålla cirka 100 platser i idrottsplutoner, men lyckades inte. Idag är det få elitidrottare som gör allmän värnplikt. Vid mönstring av värnpliktiga, som görs cirka 1 år innan inryckningen, genomgår den värnpliktige psykologtest, läkarundersökning och test av fysiska baskrav. Exempel på fysiska baskrav är muskelstyrketest och maximaltest på ergometercykel. Därefter placeras de värnpliktiga på olika förband utifrån sina fysiska och psykiska resultat från denna mönstring. Värnpliktiga med de bästa resultaten placeras för jägartjänst vid något av jägarförbanden. Vissa av de värnpliktiga med bra resultat placeras även vid amfibieregementena. Det krävs till exempel värde 6 på cykeltesten på en värdeskala 0-9 för att bli antagen till Älvsborgs amfibieregemente. Dessa värnpliktiga har alltså som regel bra kondition redan innan inryckning sker till värnpliktstjänstgöringen. I projektarbetet Minska avgångar på P18 under utbildningsåret 02/03 [1] var syftet att ta fram pålitliga fysiska tester för att kontrollera värnpliktigas fysiska status vid inryckning. Testerna skulle även kunna genomföras vid utryckningen för att kunna göra en jämförelse. Vid den studien framkom att de värnpliktiga inte hade förbättrat sin kapacitet gällande muskelstyrka och kondition. Går det att jämföra P18 s studie med denna studie vid amfibieregementet? En aktuell fråga är därför hur de värnpliktigas kondition och BMI (Body Mass Index) [3] utvecklas. Förbättras eller försämras konditionen överlag eller beror förändringen på konditionsnivå vid inryckning? Vad händer med BMI?
Ann-Christin Johansson 2004-12-15 Sida 3 (12) Syfte Syftet med föreliggande studie är att kartlägga eventuella förändringar i kondition och BMI hos en grupp värnpliktiga under tjänstgöringen vid Älvsborgs amfibieregemente. Studiegrupper Målet var att undersöka 40 manliga värnpliktiga mellan 19 och 21 år vid Älvsborgs amfibieregemente. Av dessa var 20 värnpliktiga från ett underhållsförband och 20 värnpliktiga från ett stridande förband. För att få en så homogen grupp som möjligt genomfördes undersökningen uteslutande på meniga värnpliktiga, det vill säga de som utbildades under sju månader. Den 12 januari 2004 påbörjade 109 värnpliktiga sin tjänstgöring som skulle pågå i 222 dagar till augusti samma år. Urvalet av försökspersoner utfördes med hjälp av enkäter (bilaga 1). Vid inryckningen i januari 2004 delades 103 enkäter ut (6 värnpliktiga föll bort på grund av missad information). 72 värnpliktiga var positiva till att delta i undersökningen, 21 var negativa och 10 stycken svarade inte eller hade fyllt i enkäten ofullständigt. Urvalet av de 40 värnpliktiga gjordes från de 72 som var positiva. Detta skedde slumpmässigt ( kortleksdragning ). Under värnpliktstiden från januari till augusti genomförde de värnpliktiga test med submaximalt arbetsprov på ergometercykel vid tre tillfällen. Det första testet genomfördes vid inryckningen i januari. Andra testet genomfördes i maj efter att de värnpliktiga genomfört en stor övning, och det tredje testet genomfördes vid utryckningen i augusti. Samtliga värnpliktiga som genomförde ergometercykeltest tillfrågades enligt ett fördefinierat frågeformulär (bilaga 2) om sjukdomar/skador, medicinering, träningstillstånd och WHR (Waist/Hip Ratio, kvoten midja/ höft). Vid det första testtillfället deltog 29 av de 40 utvalda. Orsaken till bortfallet av elva värnpliktiga var skelettskada, infektion samt att några hade förflyttats från förbandet. Bortfallet noterades efter inryckningssamtal med kompanisjuksköterska samt läkare och psykolog. Vid det första testtillfället deltog tolv värnpliktiga från underhållsförbandet och i det stridande förbandet 17 värnpliktiga. Vid det tredje testtillfället blev bortfallet på underhållsförbandet fyra värnpliktiga och vid det stridande förbandet en värnpliktig. Bortfallet vid underhållsförbandet förklaras med att de värnpliktiga deltagit i en muckarfest kvällen innan. Bortfallet på stridande förbandet berodde på att den värnpliktige var beordrad till annan verksamhet. Den slutliga studiegruppen som deltagit vid alla testtillfällena uppgick till 24 värnpliktiga: åtta vid underhållsförbandet och 16 i det stridande förbandet.
Ann-Christin Johansson 2004-12-15 Sida 4 (12) Metod Med fysisk kondition avses träningstillståndet hos de syretransporterade organen. En effektiv träning höjer både förmågan till syreupptagning och förmågan till arbete med viss syreupptagning under lång tid. Människokroppens rörelseapparat är konstruerad för rörelse. För en god funktion krävs att såväl rörelseorganen som dess serviceorgan, det vill säga andnings- och cirkulationsorganen regelbundet utnyttjas utöver vad den dagliga aktiviteten i allmänhet kräver, enligt Åstrand 1990 [2, sid 191]. Av praktiska orsaker valdes i denna studie ett submaximalt arbetsprov för att se vad som händer med konditionen under utbildningstiden. The World Health Organisation (WHO) använder begreppet Body Mass Index (BMI) för att på ett enkelt sätt definiera fetma [3]. Man räknar ut BMI genom att dividera kroppsvikten i kilo med längden i centimeter upphöjt till två. BMI mellan 18,5-25 räknas enligt WHO som sund och normal. BMI-måttet för en enskild individ är inte alltid helt rättvisande, men i befolkningen som helhet ger den en god bild av fetmaläget. BMI tar inte hänsyn till att vissa människor har en mycket stor muskelmassa och därför kan väga för mycket enligt BMI. Vid de tre olika testtillfällena genomfördes ett submaximalt arbetsprov på ergometercykel. Varje testtillfälle föregicks av en intervju enligt ett fördefinierat frågeformulär (bilaga 2). Intervjun innehöll frågor angående pågående sjukdom/ skador, medicinering och träningstillstånd. Vikten kontrollerades före varje testtillfälle och samma våg användes. Alla testtillfällen genomfördes på förmiddagar vid samma tid. Det submaximala arbetsprovet utfördes på ergometercykel (Monark 874 E). Två identiska cyklar användes och märktes som cykel 1 och cykel 2. Varje värnpliktig cyklade på samma cykel vid varje testtillfälle. Höjden på sadel och styre justerades innan teststart efter den värnpliktiges längd. Före varje test kontrollerades allt material som skulle användas, cykeln kalibrerades, tidtagaruren drogs upp och lokalen vädrades (cirka 18 ). Cyklingen utfördes sittande med framfoten belastad och med en pedalhastighet av 50 varv per minut. Belastningen 3 kg (omräknat till 150 watt) valdes enligt Riksidrottsförbundets manual (Riksidrottsförbundet/utbildningsenheten testledarutbildning) [4]. Pulsregistrering skedde med hjälp av pulsband (Monark CR 2032) som fästes runt den värnpliktiges bröstkorg och avlästes varje minut under 6 minuter. Efter avslutad cykeltest bestämdes arbetspulsen genom att medelvärdet av de två sista pulsvärdena beräknades. De uppmätta värdena på arbetspuls och arbetsbelastning användes i tabell 2 i manualen [4] för att fastställa värdet på maximal syreupptagningsförmåga. Detta värde korrigerades för den värnpliktiges ålder enligt tabell 4 i manualen [4]. Slutligen dividerades värdet med den värnpliktiges vikt enligt
Ann-Christin Johansson 2004-12-15 Sida 5 (12) tabell 5 i manualen [4] och ett testvärde erhölls. Testvärdet uttrycks som ml syrgas per kg kroppsvikt och minut (ml/kg x minut). I det fördefinierade frågeformuläret ingick WHR (Waist/Hip Ratio, kvoten midja/ höft). Dessa värden mättes inte av en och samma person vid de olika testtillfällena (möjlig felkälla), varför det inte redovisas Eftersom studien har en matchad design där varje värnpliktig följts upp med flera mätningar är det differensen mellan sista och första testtillfället som analyserats. Differenserna antas vara (approximativt) normalfördelade, varför ett matchat t-test utförts. Signifikanstesterna var tvåsidiga och 5% signifikansnivå användes. Vid resultatbearbetningen beräknades skillnaden av testvärdet mellan tredje och första testtillfället för de värnpliktiga. Resultaten presenteras som medelvärdet av samtliga värnpliktigas förändringar i respektive grupp med 95% konfidensintervall. Analyserna har gjorts i SPSS version 10,0. BMI värdena redovisas som den värnpliktiges enskilda värden vid samtliga tre testtillfällen (bilaga 3,4). Resultat Medelvärdet för testvärdet vid första testtillfället var för underhållsförbandet 41,1 och för det stridande förbandet 41,3. Minimum-maximum var mellan 33 och 50 vilket framgår av nedanstående tabell. Tabell 1. Medelvärden och minimum och maximum för testvärdet uppdelat på de två förbanden. Grupp Antal 1:a test 3:e test Underhållsförband 8 41,1 (34-50) 43,8 (34-55) Stridande förband 16 41,3 (33-50) 45,4 (37-56) Samtliga 24 41,2 (33-50) 44,8 (34-56)
Ann-Christin Johansson 2004-12-15 Sida 6 (12) Tabell 2. Skillnaden i maximal syreupptagningsförmåga, mellan det tredje och första testtillfället för de två förbanden. Medelvärden som ml/kg x minut. CI= konfidensintervall Grupp Antal Medelvärde 95% CI P-värde Underhållsförband 8 2,6-1,5; 6,8 p= 0,18 Stridande förband 16 4,1 2,2; 6,0 p= 0,001 Båda grupperna förbättrade sina testvärden. Underhållsförbandet med 2,6 (ej statistisk signifikans) och det stridande förbandet med 4,1 (stark signifikans). Av de tio värnpliktiga med lägre testvärde (under 39) förbättrades sju. Av de 14 värnpliktiga med högre testvärden (över 39) förbättrades elva. Det var således en större andel av de värnpliktiga som redan hade ett högt värde vid inryckningen som förbättrade sig än dom som hade lågt värde. Denna skillnad var dock inte statistiskt signifikant (Fishers exakta test). Medelvärdena på BMI vid de två förbanden låg inom normalvärdet vid alla tre testtillfällena. Enskilda skillnader ses i stapeldiagrammet (bilaga 3 och 4). Diskussion Enligt psykolog Rita Pontén-Lindgren vid Pliktverket i Göteborg är idag den värnpliktige mer motiverad för sin tjänst. Samtidigt idrottar den genomsnittsvärnpliktige mindre än tidigare och har mindre erfarenhet av friluftsliv, vilket gör att handlingsberedskapen inför grundutbildningen har minskat. Under studien framkom att konditionen ökade hos båda grupperna. Konditionen visade sig öka mest hos det stridande förbandet där det också ställs högre krav på kondition, rörlighet och styrka. Enligt projektet Minska avgångar på P18 under utbildningsåret 02/03 [1, sid 9] framkom det att de värnpliktiga vid inryckningen hade i genomsnitt ett testvärde på 43,8 (ergometercykeltest). Efter avslutad tjänstgöring hade de inte väsentligen förbättrat sin kapacitet vad gäller muskelstyrka och kondition [1, sid 11 tabell 7]. Motsvarande siffror för denna studie är på båda förbanden ett testvärde på ergometercykel 41,2 vid inryckning och 44,8 vid utryckningen. De första åtta veckorna efter inryckningen genomförs omfattande fysisk träning för att bygga upp den värnpliktiges kondition och styrka. Därefter placeras den värnpliktige i sin befattning och fysisk träning sker i mindre omfattning. Eftersom befattningen kräver så mycket är det svårt för den värnpliktige att hinna träna. Efter det tredje cykeltestet gjordes en sammanställning av hur sjukdomar/skador, medicinering och träningstillstånd hade påverkat den värnpliktige. Uppgifterna hämtades från det frågeformulär som den värnpliktige svarade på inför varje ergometercykeltest (bilaga 2) och från kompanisjuksköterskans journalhandlingar.
Ann-Christin Johansson 2004-12-15 Sida 7 (12) Underhållsförbandet uppgav skador av blandad art. Av de åtta medverkande värnpliktiga fanns: en stukad fot, en benhinneinflammation och ett ryggbesvär. Av de 16 medverkande värnpliktiga från det stridande förbandet framgick att två hade fotskada och en hade axelskada. Skadorna var generellt inte av den omfattningen att det borde ha minskat frekvensen av träning. När det gällde träningsstatus uppgavs vid underhållsförbandet en värnpliktig att han ökat, två att de låg kvar på samma nivå och fem att de hade minskat sin träning. Från det stridande förbandet hade två värnpliktiga ökat, tre låg kvar på samma nivå och elva hade minskat sin träning. Samtliga medverkande värnpliktiga från de två förbanden var fria från medicinering. De värnpliktiga upplever generellt att de har minskat sin träning, medan resultaten i studien visar att de ökat sin kondition. Är det så att den värnpliktige rör sig mer under utbildningen än vad som är vanligt i det civila livet som gör att konditionen har ökat? Kan det vara så att de långa segdrivna övningarna gör att de värnpliktiga tycker att det blir för lite tid till fysiska aktiviteter? Den verkliga bilden är kanske att den fysiska aktiviteten har ökat. Under sitt civila liv tränar man i 1-2 timmars pass några gånger per vecka och under övrig tid är man inte så fysiskt aktiv. Under värnpliktstiden är man däremot i ständig aktivitet, man har inte dessa pass på 1-2 timmar och uppfattar därför inte värnpliktstiden som effektiv fysisk aktivitet. Den fysiskt ansträngande tjänsten under förbandsskedet kräver en god kondition. De första åtta veckorna bör därför innehålla mycket lärarledd fysisk träning för att minska klyftan mellan vältränade och otränade. Mest kraft bör läggas på de värnpliktiga som har den sämsta konditionen. Samtidigt är det viktigt att fortsätta träningen även under den krävande delen av utbildningen. För att lyckas med detta krävs att träningen uppfattas som meningsfull och stimulerande. Försvarsmaktens Idrotts- och Friskvårdsenhet (FMIF) har utvecklat ett träningssystem som är mer individuellt orienterat än tidigare. Den enskilde formulerar själv målet med sin träning, gör själv upp en plan för sin träning att nå målet och ges metoder för att följa upp sina resultat. Fysisk prestationsförmåga är en färskvara som kräver regelbundet underhåll. Träning bör därför genomföras under hela utbildningstiden för att säkerställa att den uppnådda konditionen behålls. För att lyckas med detta krävs ett personligt engagemang där den värnpliktige tränar mot ett individuellt mål, själv gör en träningsplan och ges instrument att regelbundet utvärdera om målen nås. Den värnpliktiges egen motivation för att genomföra träningen även under förbandsutbildningsskedet kan höjas genom en mera individorienterad utformning. Metoderna enligt Försvarsmaktens Fysiska Standard [5] innebär att den värnpliktige själv formulerar målet med sin träning och gör en träningsplan. Den värnpliktige ges resurser att utvärdera sin träning. Det är mycket viktigt att kontinuerligt följa upp den värnpliktiges träningsresultat så att målen nås.
Ann-Christin Johansson 2004-12-15 Sida 8 (12) De marginella förändringarna i BMI kan kanske tillskrivas en bättre livsföring under utbildningstiden. Många av de värnpliktiga har en dålig kosthållning före inryckning. Under tjänstgöringen får dom tre lagade mål mat om dagen, regelbunden livsföring och schemalagda dagar. Efter enkätundersökningen blev bortfallet elva värnpliktiga. Åtta av dessa ingick i underhållsförbandet och tre i det stridande förbandet. Det gjorde att studien redan från början blev mindre än vad som var tänkt. Bortfallet av fyra värnpliktiga ur underhållsförbandet vid det tredje testtillfället förklaras pinsamt nog med hangovereffekt efter muckarfest. Bortfallet vid det stridande förbandet var endast en värnpliktig. Han var beordrad till annan verksamhet, vikten av att komma nykter till testningen hade påtalats mycket noggrant för det stridande förbandet. Den undersökta gruppen om 24 värnpliktiga kan inte antas vara representativt för värnpliktiga i genomsnitt. Som jämförelse kan nämnas att i projektet Minska avgångar på P18 under utbildningsåret 02/03 [1] var studiegruppen vid utryckning 467 värnpliktiga. Slutsats Studien har visat att de värnpliktigas kondition förbättras under utbildningstiden. Detta beror förmodligen främst på att värnpliktstiden innebär ett mer aktivt liv än i det civila och inte i första hand på den fysiska träningen. De marginella förändringarna i BMI kan kanske tillskrivas en bättre livsföring under utbildningstiden. Referenser 1. Mellin Aska S. Minska avgångar på P 18 under utbildningsåret 02/03. 2. Åstrand I. Arbetsfysiologi 1990 sid 191 3. http://www.euro.who.int/nutrition/20030507 4. Riksidrottsförbundets manual (Riksidrottsförbundet/utbildningsenheten testledarutbildning) ISBN: 91-568-0517-9. 5. Försvarsmaktens Fysiska Standard (FM FYSS augusti 2004).
Ann-Christin Johansson 2004-12-15 Sida 9 (12) Bilaga 1 KONDITIONSUNDERSÖKNING EN STUDIE FÖR ATT UNDERSÖKA HUR KONDITIONEN OCH BMI FÖRÄNDRAS UNDER VÄRNPLIKTEN. VILL DU MEDVERKA I ETT NYTT ARBETSPROV JA NEJ VID IN- OCH UTRYCKNING? IDROTTAR DU PÅ FRITIDEN? JA NEJ OM JA, VILKEN IDROTT? ANTAL GÅNGER PER VECKA? SJUKDOMAR/SKADOR JA NEJ NAMN PERSONNUMMER ANN-CHRISTINE JOHANSSON LEG. SJUKSKÖTERSKA LENA NORINDER LEG. SJUKSKÖTERSKA
Ann-Christin Johansson 2004-12-15 Sida 10 (12) Bilaga 2 Efternamn: Personnr: Förnamn: Datum Ålder Längd Vikt Belastning Puls/min 1 min 2 min 3 min 4 min 5 min 6 min 7 min 8 min Medelvärde arbetspuls Liter/min ml/kg x min Cykel Testledare Datum Skador och/eller sjukdom Mediciner Träningsvanor WHR
Ann-Christin Johansson 2004-12-15 Sida 11 (12) BMI värden underhållsförband Bilaga 3 30 25 20 BMI-värden 15 1:a test 2:a test 3:e test 10 5 0 1 2 3 4 5 6 7 8 Värnpliktiga
Ann-Christin Johansson 2004-12-15 Sida 12 (12) BMI värden stridande förband Bilaga 4 30 25 20 BMI-värden 15 1:a test 2:a test 3:e test 10 5 0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 Värnpliktiga