1
EU startade som ett samarbete mellan 6 länder (Västtyskland, Frankrike, Belgien, Nederländerna, Luxemburg och Italien). Numera består unionen av 28 medlemsländer. Den största utvidgningen skedde under 2000-talet (2004 och 2007) när många europeiska länder i det forna östblocket blev medlemmar i EU. I sviterna efter kriget skapade sex länder 1952 kol- och stålgemenskapen för att hindra kapprustning. Några år senare, 1958, började man arbeta för att ta bort handelshinder mellan medlemsländerna. Samarbetet har sedan successivt utvecklats till att omfatta allt fler områden. Numera utgör till exempel miljö- och asylpolitik en del av samarbetet. Ett centralt begrepp i EU är den inre marknaden. Den inre marknaden handlar om att varor, tjänster, kapital och personer kunna röra sig fritt mellan EU-länderna. Till exempel ska man kunna arbeta i ett annat EU-land utan hinder och företag ska fritt kunna handla med och etablera sig i alla delar av unionen. Läs mer om den inre marknaden på EU-upplysningens webbplats: http://www.eu-upplysningen.se/om-eu/vad-eu-gor/handel-och-tjanster-inom-eu/ EU:s passunion Schengen innebär att Schengenländerna har tagit bort gränskontrollerna mellan sig och har en gemensam gräns mot resten av världen. 26 länder ingår i Schengen, Belgien, Danmark, Estland, Finland, Frankrike, Grekland, Island, Italien, Lettland, Liechtenstein, Litauen, Luxemburg, Malta, Nederländerna, Norge, Polen, Portugal, Schweiz, Slovakien, Slovenien, Spanien, Sverige, Tjeckien, Tyskland, Ungern och Österrike. Läs mer om Schengen på EU-upplysningens webbplats: http://www.eu-upplysningen.se/om-eu/vad-eu-gor/schengen-och-fri-rorlighet-for-personer/ Den ekonomiska och monetära unionen (EMU) ger EU en samordnad ekonomisk politik. EU för också delvis en gemensam penning- och valutapolitik. 18 EU-länder har infört euro som gemensam valuta: Belgien, Cypern, Estland, Finland, Frankrike, Grekland, Irland, Italien, Lettland, Luxemburg, Malta, Nederländerna, Portugal, Slovakien, Slovenien, Spanien, Tyskland och Österrike. Läs mer om EMU på EU-upplysningens webbplats: http://www.eu-upplysningen.se/om-eu/vad-eu-gor/emu/ EU skapade den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken 1999, till en stor del en reaktion på svårigheterna med att hantera 1990-talets konflikt på Västra Balkan, i hjärtat av Europa. Den stora utvidgningen i mitten av 2000-talet har inneburit en stor förändring av unionen. Både antalet länder och skillnaderna i välstånd mellan olika delar av unionen har ökat. Läs mer om EU:s historia på EUupplysningens webbplats: http://www.eu-upplysningen.se/om-eu/sa-bildades-eu/
År för EU-medlemskap: 1957: Belgien, Frankrike, Italien, Luxemburg, Nederländerna, Västtyskland, 1973: Danmark. Irland, Storbritannien, 1981: Grekland, 1986: Portugal, Spanien, 1990: Östra tyskland, 1995: Finland, Sverige. Österrike, 2004: Cypern, Estland, Lettland, Litauen, Malta, Polen, Slovenien, Slovakien, Tjeckien, Ungern, 2007: Bulgarien, Rumänien. 2013: Kroatien. 2
EU är ett komplicerat samarbete som bygger på att EU-länderna har kommit överens om att samarbeta på olika områden. För att samarbetet ska fungera smidigt och ha kontinuitet har man skapat EU:s institutioner. EU-kommissionen ska verka för hela EU och ta tillvara unionens gemensamma intressen. Kommissionen har 28 kommissionärer, en från varje EU-land, som utses för fem år i taget. Kommissionen har ensamrätt på att lägga nya lagförslag inom nästan samtliga områden inom EU-samarbetet, exempelvis den inre marknaden, miljö och transporter. Läs mer om kommissionen på EU-upplysningens webbplats: http://www.eu-upplysningen.se/om-eu/eus-institutioner/eu-kommissionen/ Ministerrådets roll är att företräda medlemsländerna inom EU. Det är där EU-länderna förhandlar med varandra och kommer överens om en gemensam ståndpunkt. Ministerrådets viktigaste uppgift är att lagstifta, vanligen tillsammans med Europaparlamentet. Ministerrådet består av ministrar från EU-länderna. Vilken minister som åker på ett möte beror på vilka frågor som ska behandlas. Om mötet handlar om miljö åker till exempel miljöministern medan utrikesministern deltar vid möten om utrikespolitik. Ministerrådet beslutar oftast med majoritetsbeslut. Det innebär att det är ett överstatligt beslut, eftersom ett land kan bli skyldigt att följa en lag som den själv har röstat emot. Inom den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken fattas besluten med enhällighet. Ordförandeskapet i ministerrådet roterar halvårsvis mellan EU-länderna. Januarijuni 2015 är Lettland ordförande för ministerrådet. Läs mer om ministerrådet på EU-upplysningens webbplats: http://www.eu-upplysningen.se/om-eu/eus-institutioner/ministerradet/ Europeiska rådet kallas även för EU:s toppmöten. Det består av EU:s stats- och regeringschefer och kommissionens ordförande. EU:s höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik ( utrikesministern ) deltar vid mötena. Europeiska rådet fyller en viktig funktion som initiativtagare inom EU. Det ger impulser till EU:s utveckling och drar upp allmänna politiska riktlinjer för samarbetet. Möts minst 4 gånger om året och fattar enhälliga beslut. Läs mer om Europeiska rådet på EU-upplysningens webbplats: http://www.eu-upplysningen.se/om-eu/eus-institutioner/europeiska-radet/ EU-domstolen har två huvudsakliga uppgifter: att döma i tvister mellan medlemsländer och EU:s institutioner, samt att tolka EU-rätten. Europeiska centralbanken (ECB) är gemensam centralbank för euroländerna i EU. ECB ansvarar för penningpolitiken för de 17 länder som infört euron som valuta. Revisionsrätten granskar hur EU:s medel används, såväl inom EU:s egna institutioner och organ som i medlemsländerna. Läs mer om EU:s institutioner på EU-upplysningens webbplats: http://www.eu-upplysningen.se/om-eu/eus-institutioner/kort-om-eus-institutioner/
EU:s lagförslag läggs vanligen fram av EU-kommissionen. Det är vanligen Europaparlamentet och ministerrådet som tillsammans stiftar nya lagar. På så sätt skiljer sig lagstiftningsprocessen från Sverige, där riksdagen är ensam om att besluta om nya lagar. På vissa områden lagstiftar ministerrådet ensamt. När kommissionen har lagt sitt lagförslag behandlas det först av Europaparlamentet. Ledamöterna diskuterar frågan i utskotten och kammaren samt fattar beslut om Europaparlamentets ståndpunkt. Därefter går förslaget vidare till ministerrådet. I ministerrådet förhandlar EU-länderna fram ministerrådets ståndpunkt. Om Europaparlamentet är överens kan förslaget antas. Ungefär 80 procent av lagförslagen kan antas i detta skede, som avslutar den så kallade första behandlingen. Om institutionerna inte är överens går förslaget tillbaka till Europaparlamentet och ministerrådet för den så kallade andra behandlingen. Nu börjar det gälla tidsfrister för när beslutet måste vara fattat. Om institutionerna inte lyckas komma överens inom 3 månader tillsätts en särskild förhandlingsgrupp som kallas för förlikningskommittén. Om inte heller den lyckas komma överens faller förslaget. Det sker även informella förhandlingar mellan institutionerna för att förbereda de formella beslutsstegen. Parallellt med detta granskar Riksdagen EU:s lagförslag. Innan ministrarna åker till ministerrådet för att förhandla med sina kollegor samråder de med riksdagens EUnämnd, vanligen på fredagen vecka innan ministerrådets möte. EU-nämnden ger ministrarna ett mandat för ministerrådets möte. Riksdagens utskott har också överläggningar med ministrarna om lagförslagen. Riksdagen prövar också på vilken nivå ett beslut om nya lagstiftning ska fattas enligt den så kallade subsidiaritetsprincipen. Riksdagen kan efter den granskningen komma fram till att ett beslut fattas bättre på
nationell nivå eller att det ska ske inom EU. Läs mer om EU:s beslutsprocesser på EU-upplysningens webbplats: http://www.eu-upplysningen.se/om-eu/om-eus-lagar-och-beslutsfattande/sa-beslutar- EU/ 4
Sedan Sverige blev medlem i EU väljer svenska folket representanter till två parlament. Sveriges riksdag som lagstiftar om frågor som gäller Sverige och Europaparlamentet som är med och stiftar lagar som gäller i hela Europeiska unionen. I och med medlemskapet överlät riksdagen mycket beslutsmakt till Europeiska unionen. Eftersom överlåtandet var så omfattande har man gradvis infört ett antal sätt på vilket riksdagen kan kontrollera vad som sker inom EU. Regeringen företräder Sverige i EU och förhandlar med de andra medlemsländerna om hur EU:s politik ska se ut. Huvuddelen av riksdagens EU-arbete handlar om att kontrollera att regeringen sköter sitt arbete på ett sätt som uppfyller riksdagens krav och önskemål. 5
Sveriges riksdag kan granska EU-dokument som diskuterar vilken politik ska föra. Dokumenten kan till exempel vara diskussionspapper eller handlingsplaner för hur EU ska arbeta på ett visst område. Ett exempel är att näringsutskottet har granskat EUkommissionens förslag för en klimat- och energipolitisk ram för 2020 2030. Utskottet tyckte att EU-kommissionens förslag var bra och ställde sig till exempel bakom EUkommissionens förslag om att utsläppen av växthusgaser inom EU ska minska med 40 procent till 2030. Riksdagen gör en så kallad subsidiaritetsprövning av nya lagförslag från EU:s institutioner för att avgöra om det blir bättre beslut om EU lagstiftar jämfört med om EU-länderna stiftar lagen. Prövningen görs bara på lagförslag inom områden där både EU och medlemsländerna har befogenhet att stifta lagar. Ett utskott kan begära att regeringen ska överlägga med utskottet om ett EU-ärende. Vid sådana överläggningar kan ledamöterna föra fram sina synpunkter på exempelvis ett nytt lagförslag från EU-kommissionen. Regeringen kan stämma av om dess inställning till förslaget har stöd bland riksdagsledamöterna. Inför ministerrådsmöten samråder regeringen med EU-nämnden om frågor som regeringen ska vara med och fatta beslut om. EU-nämnden sammanträder normalt varje fredag. Till dessa sammanträden kommer den eller de ministrar i regeringen som ska delta i den kommande veckans möten i ministerrådet. Statsministern samråder också med nämnden inför Europeiska rådets möten. Efter samrådet i EU-nämnden har regeringen ett mandat från riksdagen som regeringen förväntas följa i förhandlingarna med övriga medlemsländer i ministerrådet. Om regeringen i förhandlingarna i rådet skulle handla i strid mot riksdagens uppfattning riskerar den kritik i riksdagen och ytterst en misstroendeomröstning i riksdagens kammare. EU debatteras ofta i riksdagens kammare, där alla riksdagsledamöter kan delta i diskussionerna. Debatterna äger till exempel rum när regeringen lämnar information vid frågestunden, som svar på interpellationer från ledamöterna eller vid särskilt anordnade debatter. Regeringen redogör också för EU-frågor vid särskilda informationsstunder. Efter möten mellan EU:s stats- och regeringschefer i Europeiska rådet lämnar 6
statsministern oftast en muntlig rapport i kammaren. Det hålls en debatt i kammaren i samband med att regeringen presenterar en årlig skrivelse för riksdagen om verksamheten i EU under året som har gått. Klipp till den typen av debatt finns i inspirationspapperet samt i avslutningen av presentationen om tävlingsuppgiften. 6
Riksdagen och de andra medlemsländernas nationella parlament gör en så kallad subsidiaritetsprövning av nya lagförslag från EU:s institutioner. Enligt EU:s subsidiaritetsprincip ska beslut fattas på den politiska nivå som kan fatta det mest effektiva beslutet, så nära medborgarna som möjligt. Frågan blir alltså om det blir ett bättre beslut om EU beslutar än om beslutet fattas i medlemsländerna. Prövningen görs på lagförslag inom områden där både EU och medlemsländerna har befogenhet att stifta lagar. Det utskott i riksdagen som har hand om de frågor lagförslaget handlar om tar hand om prövningen. Om det till exempel gäller miljöfrågor görs prövningen i Miljö- och jordbruksutskottet. Om utskottet anser att lagförslaget inte följer subsidiaritetsprincipen lämnar utskottet ett utlåtande till kammaren. Utlåtandet debatteras och om riksdagen godkänner utskottets förslag skickas ett så kallat motiverat yttrandet till Europaparlamentet, ministerrådet och EU-kommissionen. Om utskottets anser att förslaget inte strider mot subsidiaritetsprincipen avslutas det med en anteckning i utskottets protokoll. Om en tredjedel av parlamenten i EU-länderna säger att ett förslag strider mot subsidiaritetsprincipen ska förslaget omprövas av EU-kommissionen. Gäller lagförslaget straffrätt och migration räcker det med en fjärdedel av länderna. Sveriges riksdag har bland annat subsidiaritetsprövat ett lagförslag från EUkommissionen om att skapa en Europeisk åklagarmyndighet. Riksdagen tyckte att lagförslaget stred mot subsidiaritetsprincipen och skickade ett motiverat yttrande till EU. Detta var första gången tillräckligt många nationella parlament ansåg att ett lagförslag stred mot subsidiaritetsprincipen för att EU-kommissionen skulle bli tvungen att ompröva lagförslaget. Läs mer om prövningen på riksdagens webbplats: 7
http://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/utskottensdokument/betankanden/arenden/201314/juu13/ 7
Påverka Europaparlamentet Om du vill att Europaparlamentet ska ta upp en viss fråga kan du till exempel skriva direkt till en Europaparlamentariker eller till ett särskilt utskott för framställningar från medborgarna. Framställningen kan gälla en individuell begäran, ett klagomål eller synpunkter på hur EU:s lagar tillämpas eller en uppmaning till Europaparlamentet att ta ställning i en viss fråga. Påverka EU-kommissionen EU-kommissionen publicerar diskussionsdokument och handlingsplaner för att få in synpunkter på vilken politik den ska bedriva. Vanligen kan både aktörer som direkt berörs av förslagen och allmänheten komma med synpunkter under dessa så kallade öppna samråd. Det finns också möjlighet att påverka EU-kommissionen under det löpande arbetet med att ta fram förslag på åtgärder och nya lagstiftning. Då kan man till exempel delta på konferenser, kontakta de ansvariga tjänstemännen eller tala med medlemmarna i kommissionens expertgrupper. Påverka regeringen Regeringen och dess ministrar spelar en viktig roll i EU:s lagstiftningsarbete. Det kan därför vara en god idé att försöka påverka regeringens syn på ett EU-förslag inför förhandlingarna i ministerrådet. Europeiska medborgarinitiativet En miljon EU-medborgare kan tillsammans lägga ett medborgarinitiativ och uppmana EUkommissionen att lägga fram ett lagförslag. Kraven för initiativet är i korthet: Minst en miljon undertecknare Undertecknarna ska komma från minst en fjärdedel av EU:s medlemsländer Ett minsta antal underskrifter per land. För Sverige krävs minst 15 000 underskrifter Den som skriver under ett initiativ ska vara EU-medborgare och vara gammal nog att få rösta i val till Europaparlamentet. Namninsamlingen får pågå i högst ett år. Läs mer om att påverka EU på EU-upplysningens webbplats:
http://www.eu-upplysningen.se/du-i-eu/paverka-eu/ 8
9
10