VAD SKULLE DU GÖRA OM DU SKULLE DÖ? Projektbeskrivning 2003-10-07 Mattias Sandström Öregrundsgatan 11/004 11559 Stockholm mattias@beauty.se 073-9344500
Vad skulle du göra om du skulle dö? Det är frågan 16- åriga Sara ställer till sina kompisar. Hon har precis varit hos doktorn och fått veta att hon har cancer och kanske ska det, men lika lite som de har svaret vet hon själv var hon ska hitta det. Det enda stället hon kan tänka sig att leta på är stan. Det är dags för den stora gymnasiefesten, och killarna att hångla med är redan utsedda. På de följande sidorna hittar du presentation av regissören/manusförfattaren och producenten, en första version av filmens synopsis samt manusutkast till två av scenerna.
OM REGISSÖREN/MANUSFÖRFATTAREN Mattias Sandström är född 1973 och har tidigare skrivit och regisserat två kortfilmer, The Graduate (2000) och Sisten i är en skit (2003). The Graduate var Mattias examensfilm från New York Film Academy och den har visats på flera studentfestivaler i New York. Sisten i är en skit har visats på Göteborgs filmfestival, Gävle Filmfest och Popagandas kortfilmsfestival där den även blev en av fyra vinnare. Nyligen vann den dessutom ZTV:s kortfilmstävling och senare i år kommer den att visas i SVT:s barn och ungdomsutbud. Mattias frilansar som regissör och klippare av musikvideo och reklamfilm och har bland annat gjort den uppmärksammade filmen för dataspelet IGI 2 (2003). OM PRODUCENTEN Mathilde Dedye är född 1977 och är civilekonom från Handelshögskolan med inriktning på marknadsföring, affärsutveckling och mediateknik (AFM). Mathilde har tidigare jobbat bland annat som eventkoordinator på Stockholms Filmfestival, event- och sponsringsansvarig för reklamförbundets tävling 48 timmar, samt som skripta och prodass på flera filmproduktioner. Våren 2003 producerade Mathilde på uppdrag av Paradiset DDB en reklamfilm för Telia MMS som regisserades av Mattias Sandström och under hösten 2003 producerar hon en musikvideo för 1978, även den regisserad av Mattias.
SYNOPSIS Sara är 16 år och är hos doktorn för att hon har mensvärk. Alla sa att det skulle bli bra bara hon fick P- piller, men det var värre än så. Ensam i hela världen sitter hon hos läkaren och lyssnar på hur hennes mamma och läkaren pratar om att de ska börja behandlingen redan efter helgen och att de inte ska gå händelserna i förväg och att hon har bra chanser att bli frisk och en massa annat, men hon lyssnar inte. Kommer jag att dö? frågar hon, men svaret är inlindat och långt och hon slutar lyssna när inget nej kommer på en gång. På kvällen gör hon sig i ordning för att gå på fest. Mamman gråter utanför badrumsdörren. Ska hon inte stanna hemma. De har ju så mycket att prata om. Nej, det ska hon inte. Hon lägger på extra mycket smink, säger hej då och drar. Hon kommer hem till bästa kompisen Petra. De dricker vin och smygröker i fönstret. Petra är laddad, för ikväll händer allt. Petra pratar om hur det inte räcker med att vara kungar av högstadiet, det krävs målmedvetenhet för att bli någon på gymnasiet. Sara frågar Petra vad hon skulle göra om hon fick veta att hon skulle dö. Petra tycker att man måste ta en sak i taget. Och förresten vet väl alla att de ska dö? Men om du visste att du skulle dö nästa vecka, och att det inte fanns något du kunde göra åt det, vad skulle du göra? Till slut tar Petra vinflaskan och halsar det sista, torkar sig om munnen och skriker ut på gatan: Jag skulle festa! De kollar alla väskor i dörren, så tjejerna sätter sig på en parkbänk för att dricka upp vad de har. Sara försöker prata, men Petra lyssnar inte. Krille och Sebbe, de utsedda killarna i trean, kommer förbi. Efter an stund har allt gått som det ska och Petra hånglar med Sebbe och Sara med Krille. Sara frågar Krille vad han skulle göra om han visste att han skulle dö. Krille ska inte dö säger han, och ska han det vill han inte veta det, och får han veta det skulle han ta livet av sig på en gång. Sara säger att hon behöver vara ifred en stund och går iväg. Han försöker följa efter men hon avvisar honom. Hon sitter ensam och suger på sin vinflaska när en lillkille på kanske 12 år kommer fram på cykel. Han känner igen henne för hans kompis bror har gått i hennes parallellklass. Han raggar på henne lite tafatt, men coolt och lillgammalt, och hon skrattar när hon säger att
han är för ung och att han kanske ska försöka igen om 10 år eller så. Ok säger killen och cyklar iväg, medan Sara funderar på vad hon just sagt och dricker ur resten av flaskan. Sara är riktigt jättepruttfull när hon kommer tillbaka till de andra. Krille har tråkigt för de andra är upptagna med att äta upp varandra. Han verkar inte helt förtjust i att se Sara i det tillstånd hon befinner sig i, och det blir inte bättre av att hon gråter, hänger på honom och tjatar om att hon kommer att dö. Han försäkrar henne om att hon verkligen inte kommer att dö och att hon nog behöver sova lite. Han får med sig de andra och de går till festen, medan Sara kollapsar på bänken och allt blir svart. Blåljus sveper över parken och över Sara. Vi hör pip och otydliga röster från walkie-talkies. Krille skakar henne. Hon vaknar. Någon har dött förklarar han. De får bort mot ambulansen där en stor grupp människor samlats under tystnad. Någon gråter. Hon tränger sig fram för att se. Lillkillens cykel ligger på marken och en kropp lyfts in i ambulansen. Det är han. Vad hände? Han hade bara fallit ihop. Bara sådär. Ingen förvarning. Bara dött. De hade försökt få igång honom i tio minuter. Sara och Petra håller om varandra. Petra gråter. Sara tröstar. Sebbe och Krille också. Runt om dem står alla och kramas. Krille går fram till Sara och kramar henne. Man vet aldrig när man ska dö. Även om man fattat att man kommer att dö så vet man aldrig när. Sara kramar honom hårt. Kan inte du ringa nån dag? Jag måste dra nu. Det kan han. Sara är på sjukhuset igen. Hon ligger på en brits. Mamman och pappan är också där. En sjuksköterska sätter en nål i hennes armveck, det gör lite ont. Sjuksköterkan säger att det är nu det börjar. Det kommer att ta sin tid och du kommer att behöva kämpa, men jag är säker på att du kommer att klara det.
Manusutkast till öppninsscenen INT. KONTORSRUM DAG är 16 år. Söt, ganska hårt sminkad och med håret i hästsvans. Hennes ansikte är nollställt men hennes ögon lever. De stirrar ömsom rakt fram och ömsom på något eller någon utanför bild, flackar runt och stirrar igen. Två kvinnor pratar med varandra utanför bild. KVINNA 1 (O.S.) Nej, det kan inte vara rätt. Vi kom ju hit för att hon hade mensvärk. Det skulle ju bli bra bara hon fick p-piller. Jag vill prata med den där andra läkaren. KVINNA 2 (O.S.) Det var bra att ni kom så att vi kunde hitta det här så tidigt. Ju snabbare vi kan börja en behandling desto bättre är utsikterna för att Sara ska bli frisk. KVINNA 1 (0.S.) Vad då behandling. Ska hon tappa håret nu också? Det skulle ju räcka med p-piller. KVINNA 2 (O.S.) Nu tycker jag inte att vi ska gå händelserna i förväg. Det viktigaste är att Sara blir frisk. Jag vill att vi börjar behandlingen redan på måndag. Men... Sara ser ut som om hon vill säga något. Mamman och läkaren blir tysta och tittar på henne. (försiktigt) Kommer jag att dö?
Manusutkast till scenen med lillkillen EXT. PARKBÄNK KVÄLL Sara står lutad mot ett staket och tittar sig omkring. Folk hånglar, låtsasslåss och pratar för högt. Hon för flaskan till munnen. En lillkille på kanske 12 år stannar med sin cykel bredvid henne. Han synar henne uppifrån och ner. Du? Sara reagerar inte. Du heter Sara va? Sara vänder sig mot honom. Ja, vaddårå? Du går i min kompis brorsas klass. Jaha? (skrattar) Jo, du, vill du ta min oskuld för en hundring? Du har inte en hundring, och förresten vill jag ha rätt så mer i så fall. Alltså jag tänkte att du skulle betala. Det går bra med sprit också om du har. Skulle inte tro det va.
Sara skrattar högt. Jag tror det skulle vara bra för dig. Du verkar lite ledsen. Vet du hur jag vet det? (försiktigt) Nä, vaddå? För jag är Dr. Phil. Jag är nog för gammal för dig ändå. Kom igen om tio år kanske... Okej. Hejdå. Sara tänker efter på vad hon har sagt och sätter skrattet i halsen. Killen cyklar iväg.