Draken är färdig hos smeden Torbjörn Nilsson i Råby. Jörgens lilla blå MG Midget får också vara med på bild. Han som älskade vinden Det var en gång en man som tyckte om det som rörde sig. Han älskade vinden och vad man kunde använda den till. Mannen hette Jörgen och växte upp i Mariestad i Västergötland. Om vintern åkte Jörgen och hans kompisar skridsko med jättestora draksegel på Vänerns is. Om sommaren flög de drake. Jörgen skulle fortsätta med drakflygningen genom hela livet, även när han blev en äldre man. Leker man även när man blir vuxen blir man bara lite äldre. Inte gammal. Skiss i mässingsplåt. Mariestad ligger ungefär mitt emellan Stockholm och Göteborg. Jörgen hade en dröm om att bli konstnär och åka till Stockholm för att utbilda sig till det. Så blev det också. Han var bara 17 år när han for. Och 27 när han var färdig. Skiss i papp.
I Stockholm gifte han sig så småningom med Ann- Marie, som var skådespelerska. De flyttade till Lund och bodde på Kävlingevägen. Om du någon gång har sett den gamla Pippi Långstrump på TV, den som inte är tecknad, så har du kanske också sett Ann-Marie. Det är hon som är fröken när Pippi ska gå i skolan. - Fjäääran han dröjer, läser en pojke strax innan Pippi klampar in i skolsalen. Hennes apa Herr Nilsson hoppar upp i håret på fröken. Ann-Marie behövde inte skådespela då. Det var verkligen så otrevligt som det ser ut, berättade hon senare. Trollkarlens hatt på förskolan Fågel Blå. Jörgen målade många tavlor. Han gjorde också många utsmyckningar till nya byggnader. Och skulpturer. Jörgen blev färdig med sin utbildning samtidigt som man började planera för att bygga tunnelbanan i Stockholm. Kommungubbarna och kommungummorna bestämde att varje station skulle får ordentliga utsmyckningar. På det sättet blev tunnelbanan en enda stor konstsalong. Därför är Jörgen faktiskt Sveriges mest sedda konstnär. Om du någon gång promenerat i gången mellan Tunnelbanecentralen och Centralstationen i Stockholm har du också sett kakelväggen där. Den har Jörgen gjort. Hundratusentals människor går där varje dag. År efter år. Singlande slant på Gråvädersvägen. I Lund kan du hitta Jörgens konst lite överallt. Det närmaste är förstås Backaskolans matsal, där hans väggmålning finns. Men sedan beror det lite på vem du är. Går du i förskola på Fågel Blå på Väster har du säkert lekt i Trollkarlens hatt. Bor du i ett hus på Östra Vallgatan hittar du en målning på väggen i gången in till gården. Bor du på Gråvädersvägen på Klostergården kan du se Singlande slant. Ser du hur slanten nästan rör sig på bilden här intill? Sitter du i regeringen och bestämmer en massa saker på Rosenbad i Stockholm ser du också en Jörgenmålning varje dag. Årtag, heter den. När Backaskolan skulle byggas till frågade kommungubbarna och kommungummorna om Jörgen ville göra en målning till. Den skulle sitta på väggen i teckningssalen. En del av väggen på Tunnelbane-centralen. Modell till smådrake. 50 centimeter hög, En sjättedel av stordraken.
Jörgen (i mitten) flyger luftballong från Patrik Rosengrens park på sin 65-årsdag. - Nej. Jag vill göra en stor skulptur som en signal för Backaskolan. Barnen i dessa trakter och mina egna barn har sprungit upp och ner för backarna med draksnören i händerna för att få drakarna att lyfta, sa han. En skulptur som föreställer en drake visar också att det är barnens skola. Och varje ingång på skolan ska ha en egen smådrake så att det blir lättare att hitta rätt, menade Jörgen. Men Jörgen blev väldigt sjuk i hjärtat och läkarna måste till sist operera honom. Han var mycket nära att dö men klarade sig ändå. Det tog lång tid innan han var så stark att han kunde börja arbeta med drakskulpturen igen. Smeden Torbjörn Nilsson skär ut draken ur sex millimeter tjock plåt i sin verkstad i Råby. Ett halvt år efter operationen var han igång med arbetet. En ingenjör som heter Åke hade precis blivit färdig med en ritning. Den visar hur tung betongklumpen som draken står på måste vara, för att draken inte ska välta när det blåser. Arkitekt Björn Hegelund, som ritat utbyggnaden av Backaskolan, visar hur en smådrake ska sitta.
Jörgen flyger drake med sitt barnbarn Kristian på S:t Hans backar 1993. Jörgen och Ann-Marie i Kåseberga under inspelningen av Bo Widerbergs film Kärlek -65. En av de första skisserna till draken på Backaskolan. Då blev Jörgen sjuk igen. Eftersom han fortfarande var så svag orkade hans hjärta inte med. Han dog den 27 februari 2005. Han blev 77 år gammal. När någon dör är det väldigt sorgligt. Den som man nyss pratat med finns plötsligt inte mer. Den pappa, morfar eller farfar som alltid funnits där går inte att prata med. Det finns så mycket man skulle ha frågat om. Så mycket man ville berätta. Det går inte längre.
Jörgen testar sitt segelflygplan hemma i Mariestad. Så här glad var Jörgen när han skulle flyga luftballong. Men den som dör lämnar också något efter sig. Han har skrivit en sak på ett papper eller ritat en teckning. Det finns kvar. Vi som nu har berättat Det här för dig är Jörgens familj. Vi fick frågan av kommungubbarna och kommuntanterna: tror ni att ni kan göra drakskulpturen klar? Vi funderade ett slag och tittade på de skisser som Jörgen gjort för draken. Vi pratade med Jörgens goda vänner smeden, som skulle svetsa ihop draken, och målaren, som skulle måla den. Till sist bestämde vi oss för att det nog skulle gå. När vi skriver det här är det nio månader sedan vi började på draken. Nu är den klar. Det har tagit lite tid och det var inte riktigt lika lätt som vi hoppats. Men det glömmer vi nu. Drakarna. Litografi av Jörgen. För nu är Draken din.