Historien om Semlan. PDF created with pdffactory trial version

Transkript

1 Historien om Semlan är berättelsen om den lille hankatten som hittades i juli månad utanför Seminarieskolan i Landskrona. Upphittaren hade hört honom jama ynkligt i buskarna hela dagen, så när hon slutade sitt arbete tittade hon efter och såg då denna lilla goa katt, som var både hungrig, törstig och trött. Han fick följa med henne hem, vila få mat och vatten och lite kel. Tyvärr kunde hon inte fortsätta att ta hand om honom, eftersom hon fick ta hand om sin dotters lilla hund och dessutom den egna

2 honkatten var sur och vresig. Hon ringde till mej och var helt förtvivlad. Jag hade inte tänkt mej att omplacera fler katter, men det fanns inget alternativ, så jag sade till henne att komma hit med honom. Då åt han själv, men med ett nödrop. Min 3-årige hankatt Ludde är en duktig mamma och han tog sig an lille Semlan direkt. 5-årige Archie, som är en skogis var lite försiktigare, men det är han som har blivit den bästa lekkamraten. Detta är Archie Semlan och Ludde några dagar efter Semlans ankomst. Och här har mamma Ludde börjat med sin uppfostran. I början var Semlan väldigt snabb vid matskålen, morrade åt de andra, så de fick vänta med att äta. Semlan hetsåt faktiskt burkmaten och sedan fick han diarré, så jag trodde inte att han tålde burkmat.

3 Då började jag med att sätta honom i transportväskan, när det var burkmatsdag, så de andra fick äta i lugn och ro. När de hade ätit färdigt, fick Semlan äta och då hade han inte så brått heller, utan tog det lugnare. Det visade sig att han tål burkmaten mycket bra. Han är duktig med att gå på lådan och är nyfiken till max. Han vill leka mycket och det är Archie som har blivit den bäste kompisen, eftersom han är så lugn. Semlan vill gärna sova i sängen och helst tätt intill sin människa, eller på en egen huvudkudde. Här har han bäddat i min säng och är beredd att sova, väntar bara på mej. Han älskar att leka, kommer överens med de andra katterna, men leker gärna med barn. Han har aldrig visat sig aggressiv mot de barn som kommit hit och lekt med honom och de har inte alltid hanterat honom snällt. Jag tror att han känner idag att något är på gång, för han har krupit intill Archie väldigt mycket idag. Här ligger de i fönsterkarmen tidigare på förmiddagen

4 Fotot är inte redigerat, så det är inte speciellt bra, men det är taget idag den 22 augusti 2007 och nu ska Semlan snart få krypa in i den älskade transportväskan, för att få åka till sitt nya hem, där jag hoppas att han kommer att trivas. Jag är faktiskt säker på det. Landskrona den 22 augusti 2007 Mettan Lördagen den 25 augusti 2007 kom Semlan tyvärr tillbaka hit. En dam ringde och påstod att Sandra inte fick lov att ha katt, för mannen i familjen var allergisk, hon var inte myndig och bodde hemma. Tycker inte att det stämde alls, men naturligtvis fick Semlan komma tillbaka. Nu är han här och har

5 börjat känna sig hemma igen. Men jag ska kontakta Sandra, för jag tycker detta är väldigt konstigt. Jag lämnade ju Semlan hos Sandras pojkvän. Jag blir heller inte klok på om det verkligen var Sandras mamma, som kom med katten. Med hänsyn till ålder och utseende på dem båda skulle jag vilja påstå att det var hennes mormor istället. Det är något konstigt med detta. Bilden ovan är en tidigare bild, eftersom min kamera helt plötsligt har lagt av, så jag kan inte plåta just nu heller. Detta är så synd, för Semlan trivdes så bra. Han hade fått ett halband och namnbricka också, men det var borttaget, inga leksaker vad med tillbaka, men kattlådan som Sandra köpte, fick jag. Det verkade så brådskande för dem att bli av med Semlan, så jag misstänker de helt enkelt tagit honom ifrån Sandra med motiveraing att hon inte var myndig, så hon fick inte köpa någon katt. Här kommer ytterligare en bild som jag tagit tidigare. Det är de två mammorna Archie och Ludde, som tillsammans håller ordning på Semlan. Bilden är inte redigerad. Mettan Har fått kontakt med Sandra ikväll, söndagen den 26 augusti strax

6 innan kl. 19. Det hela hände när Sandra och pojkvännen var i Danmark igår - lördag. Jag hade rätt, det var INTE Sandras mamma. Det var pojkvännens mamma och pappa, som lämnade Semlan. Sandra kommer inte att flytta hit, utan blir kvar hos sina föräldrar i Arlöv. Om Semlan inte kommer till Helsingborg, så stannar han här och då får Sandra komma hit och träffa honom. Inte konstigt att denna människa inte skrev något efternamn, för då kunde jag ju reagerat, eftersom de var pojkvännens föräldrar. Då var jag inte ute och reste heller i mina misstankar om att det inte stod rätt till. Dels var det ju brådskan, och dels att hon skrev på utan efternamn, och dessutom var det ingen sand eller plastpåse i lådan, som vi gjorde i ordning och sedan var ju inte örondroppar, halsband eller hans leksaker med heller. Sandra gör inte sak av det hela, eftersom hon inte kan ha Semlan hos sina föräldrar, där finns fullt av andra djur, men nog är det åtalbart alltid. Tur att jag hade skrivit ordentligt kontrakt. Men denna Lena fick skriva under på mitt ex och jag fick skynda mej att skriva för hand att han var återlämnad. Nu är Semlan här tills vidare i alla fall och troligen stannar han här. Landskrona söndagen den 26 augusti 2007 Mettan tisdagen den 28 augusti vägdes Semlan hos veterinären. Han vägde 1,7 kg och bedömdes att vara ca 13 veckor och det betyder att jag har gissat rätt. Inga nya bilder går att åstadkomma heller, då kameran strejkar här.

7 Jag tror den är uppsliten! Den är flitigt använd, så det blir att skaffa en ny, så fort jag kan få ihop pengarna till den. Troligen blir det inte förrän i oktober 2007, men DÅ blir det en ny och säkerligen bättre. Nu har jag skaffat en annan kamera. Det är en HPPhotosmar M517 och den har 5 megapixel, optisk zoom och en massa finesser. Jag får också en fotoskrivare till den plus att den laddas i skrivaren. Har köpt den av en granne och det är fortfarande garanti kvar på den. Här är en bild på Semlan, när han ligger i fönsterkarmen.

8 Och här leker han med sitt spö Han är nu ca 17 veckor gammal (på onsdag den 10 oktober 2007) och blir bara trevligare hela tiden. Han har börjat träffa en kattvan hund också. Visserligen är han lite avvaktande nu i början, men det kommer säkert att bli bättre. Begriper bara inte hur jag ska kunna skiljas från honom, men det är ju tyvärr nödvändigt. Landskrona den 8 oktober 2007