8.2.2013 828/9411/2012 Marknadsanalys av betydande marknadsinflytande på marknaden för samtalsoriginering i det fasta telefonnätet i grossistledet
2 (33) Innehåll 1 Utgångspunkter för granskningen av betydande marknadsinflytande... 3 2 Marknaden för telefonitjänster i slutkundsledet... 3 2.1 Allmän utveckling av marknaden för telefonitjänster i slutkundsledet... 5 2.1.1 Utvecklingen av antalet abonnemang i telefonnäten... 5 2.1.2 Telefonabonnemangens utbredning... 8 2.1.3 Utvecklingen av antalet samtalsminuter i telefonnäten... 11 2.1.4 Betydelsen av taltelefonitjänster som tillhandahålls separat från telefonabonnemanget... 12 2.1.5 Prissättningen av telefonitjänster... 13 2.2 Substituerbarhet på efterfrågesidan på marknaden för telefonitjänster i slutkundsledet... 15 2.3 Substituerbarhet på utbudssidan på marknaden för telefonitjänster i slutkundsledet... 22 2.4 Den geografiska marknaden för telefonitjänster i slutkundsledet... 26 2.5 Sammanfattning av marknaden för telefonitjänster i slutkundsledet... 27 3 Bedömning av behovet av förhandsreglering på marknaden för samtalsoriginering i det fasta nätet i grossistledet... 28 3.1 Konkurrensläget på marknaden i slutkundsledet och bedömning av behovet av förhandsreglering på marknaden i grossistledet... 28 3.2 Bedömning av behovet av förhandsreglering... 29 4 Resultatet av marknadsanalysen... 32
3 (33) 1 Utgångspunkter för granskningen av betydande marknadsinflytande Enligt 17 1 mom. i kommunikationsmarknadslagen (393/2003) ska Kommunikationsverket i syfte att klarlägga konkurrensläget regelbundet göra en marknadsanalys av partioch detaljmarknader som definierats som relevanta. Vid definieringen av relevanta marknader ska Kommunikationsverket enligt 16 i nämnda lag beakta kommissionens rekommendation 1. I det här sammanhanget består den relevanta nyttighetsmarknaden av samtalsoriginering i det fasta telefonnätet. Det är fråga om en marknad i grossistledet enligt kommissionens rekommendation (marknad nr 2). Kommunikationsverket analyserade marknaden för samtalsoriginering i det fasta telefonnätet förra gången år 2007. Då gav Kommunikationsverket 18 teleföretag ett beslut om betydande marknadsinflytande samt höll tidigare beslut om betydande marknadsinflytande i kraft för 16 företags del 2. De företagsspecifika besluten och marknadsanalysen kan läsas i sin helhet på Kommunikationsverkets webbplats 3. Samtidigt med analysen av marknaden för samtalsoriginering i det fasta telefonnätet granskar Kommunikationsverket även marknaden för samtalsterminering i det fasta telefonnätet i grossistledet (marknad nr 3 i kommissionens rekommendation). 2 Marknaden för telefonitjänster i slutkundsledet Efterfrågan på samtalsorientering i det fasta telefonnätet i grossistledet är efterfrågan som så att säga härletts från efterfrågan på taltelefonitjänster i slutkundsledet. Enligt kommissionens rekommendation syftar förhandsregleringen till att ingripa i konkurrensproblemen på slutkundsmarknaden. Därför är det viktigt att utreda konkurrenssituationen på slutkundsmarknaden och bedöma behovet av förhandsreglering i den aktuella konkurrenssituationen. För utredningen av konkurrenssituationen på slutkundsmarknaden bör man först granska den för taltelefonitjänster relevanta slutkundsmarknaden. Vid granskningen av denna marknad bedöms sådana alternativ till 1 Kommissionens rekommendation om relevanta produkt- och tjänstemarknader inom området elektronisk kommunikation vilka kan komma i fråga för förhandsreglering enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/21/EG om ett gemensamt regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster 2007/879/EG, EGT L 344, 17.12.2007, s. 65. 2 Som en följd av sammanslagningar och företagsförvärv berör SMP-status för tillfället 29 teleföretag. 3 http://www.ficora.fi/sv/index/saadokset/tulkinnat/hmvpaatokset/hmv8.html
4 (33) taltelefonitjänster i det fasta telefonnätet som slutanvändarna skulle kunna övergå till utan betydande kostnader. För att kunna använda taltelefonitjänster behövs ett abonnemang i telefonnätet. Som ett abonnemang i telefonnätet betraktas en allmänt tillgänglig tjänst som gör det möjligt att ringa och ta emot inrikes- och utlandssamtal samt använda nödtelefonitjänster med hjälp av ett eller flera nummer i den nationella och internationella numreringsplanen. Till abonnemang i telefonnätet räknas telefonabonnemang i det fasta nätet, telefonabonnemang i mobilnätet samt VoIPabonnemang i det fasta nätet. Med dessa abonnemang kan man använda taltelefonitjänster från en fast anslutningspunkt. Vid granskningen av slutkundsmarknaden undersöks huruvida de taltelefonitjänster som tillhandahålls via abonnemang i mobilnätet och VoIP-abonnemang är substituerbara i förhållande till taltelefonitjänster som tillhandahålls via abonnemang i det fasta nätet. Exempelvis kan ett telefonabonnemang i mobilnätet användas på andra ställen än vid den fasta anslutningspunkten, och via den kan man också använda andra tjänster än taltelefonitjänster, bland annat SMSoch MMS-meddelandetjänster. Av dessa orsaker är substituerbarheten inte nödvändigtvis symmetrisk; med andra ord kan ett abonnemang i mobilnätet inte automatiskt substitueras med ett abonnemang i det fasta nätet även om ett telefonabonnemang i det fasta nätet skulle kunna substitueras med ett telefonabonnemang i mobilnätet. Symmetrin i substituerbarheten är emellertid ingen väsentlig aspekt i denna granskning eftersom den syftar till att bedöma tjänster som ersätter telefonabonnemang i det fasta nätet. Nuförtiden är tillhandahållandet av taltelefonitjänster nära knutet till utbudet av telefonabonnemang. Exempelvis kan månadsavgiften för ett telefonabonnemang innehålla möjligheten att ringa ett i förväg fastställt antal samtalsminuter utan extra kostnader. I det fasta telefonnätet tillhandahålls taltelefonitjänster separat från telefonabonnemangen i det fasta nätet, men användningen av dessa tjänster är ringa om man ser till helheten av taltelefonitjänster i det fasta nätet. När det gäller mobilnätet och VoIP-abonnemang tillhandahålls i praktiken inga taltelefonitjänster separat från telefonabonnemanget. I den granskning av slutkundsmarknaden som följer granskas därför efterfrågan och utbudet på taltelefonitjänster tillsammans med efterfrågan och utbudet på telefonabonnemang. Föremålet för granskningen är den slutkundsmarknad som består av efterfrågan och utbud på telefonabonnemang samt taltelefonitjänster som används över
5 (33) dessa. Den marknad som dessa tjänster utgör benämns marknad för telefonitjänster i slutkundsledet i denna analys. 2.1 Allmän utveckling av marknaden för telefonitjänster i slutkundsledet 2.1.1 Utvecklingen av antalet abonnemang i telefonnäten Telefonabonnemang i det fasta nätet Det totala antalet telefonabonnemang 4 i det fasta nätet har minskat sedan år 2000, när det fanns närmare 2,9 miljoner av dem. Om man ser till utvecklingen av telefonabonnemang i det fasta nätet under de senaste 5 åren, hade antalet i mitten av år 2007 minskat till ca 1,82 miljoner och i mitten av år 2012 vidare till 950 000 abonnemang. Det totala antalet abonnemang har alltså minskat med ca 870 000 under de senaste 5 åren, vilket motsvarar ca 48 procent. Mellan åren 2007 och 2012 minskade antalet abonnemang med 12 procent i snitt per år. Antalet abonnemang som användes av hushåll uppgick i mitten av år 2007 till ca 1,22 miljoner och i mitten av år 2012 till ca 480 000. Under denna tid minskade antalet således med ca 740 000 stycken, vilket motsvarar ca 61 procent. Antalet abonnemang som används av hushållskunder har minskat med 17 procent i snitt per år. Antalet abonnemang som användes av företagskunder uppgick år 2007 till ca 610 000. Fram till slutet av år 2008 ökade antalet till 720 000. Därefter minskade antalet abonnemang åter fram till mitten av år 2012 till ca 470 000, vilket är en minskning på inalles ca 35 procent jämfört med antalet abonnemang år 2008. Efter år 2008 har antalet abonnemang som användes av företagskunder minskat med över 10 procent i snitt per år. 4 Det totala antalet abonnemang i det fasta telefonnätet omfattar PSTN-abonnemang och ISDNabonnemang som används av hushåll och företagskunder samt ISDN-primäranslutningar omräknade till antalet kanaler i bruk.
6 (33) Tusen abonnemang 2000 1800 1600 1400 1200 1000 800 600 400 200 0 Telef onabonnemang i det f asta telefonnätet Telef onabonnemang i det f asta telefonnätet, hushållskunder Telef onabonnemang i det f asta telefonnätet, företagskunder Bild 1. Utvecklingen av det totala antalet telefonabonnemang i det fasta nätet och av antalet abonnemang som användes av företagskunder 2007 2012. Minskningen i det totala antalet telefonabonnemang i det fasta nätet var nästintill linjärt mellan åren 2007 och 2012. Om utvecklingen fortsätter i samma bana kommer antalet abonnemang att ligga under 400 000 år 2015.
7 (33) Tusen abonnemang 2 000 1 800 1 600 1 400 1 200 1 000 800 600 400 200 0 y = -89059x + 2E+06 R² = 0,9963 Telefonabonnemang i det fasta telefonnätet Telefonabonnemang i det fasta telefonnätet, prognos Bild 2. Utvecklingen av antalet telefonabonnemang i det fasta nätet 2007-2012 och prognos för 2012-2015. Telefonabonnemang i mobilnätet Samtidigt som antalet telefonabonnemang i det fasta nätet har minskat har antalet telefonabonnemang i mobilnätet ökat. I mitten av år 2007 uppgick det totala antalet telefonabonnemang i mobilnätet 5 till 5,81 miljoner och i mitten av år 2012 till 9,14 miljoner. Det totala antalet abonnemang har alltså ökat med ca 3,33 miljoner under de senaste 5 åren, vilket motsvarar ca 57 procent. Den årliga ökningen har varit drygt 9 procent i snitt. I mitten av år 2007 användes 4,49 miljoner abonnemang i mobilnätet av hushållskunder. I mitten av år 2012 hade antalet stigit till 6,97 miljoner. På fem år ökade således antalet abonnemang som användes av hushåll med 2,48 miljoner stycken, vilket motsvarar ca 55 procent. Den årliga ökningen har varit ca 9 procent i snitt. År 2007 användes 1,32 miljoner abonnemang i mobilnätet av företagskunder. År 2012 hade antalet stigit till 2,16 miljoner. Antalet företagsabonnemang har ökat med ca 840 000 5 Till det totala antalet abonnemang i mobilnätet räknas abonnemang som används för taltelefoni- och meddelandetjänster, abonnemang som används för datatjänster samt abonnemang som används för såväl taltelefoni- och meddelandetjänster som datatjänster. Merparten av abonnemangen i mobilnätet kan användas för såväl taltelefoni- och meddelandetjänster som datatjänster.
8 (33) abonnemang, vilket motsvarar ca 64 procent. Den årliga ökningen har varit drygt 10 procent i snitt. Tusen abonnemang 10000 9000 8000 7000 6000 5000 4000 3000 2000 1000 0 Abonnemang i mobilnätet Abonnemang i mobilnätet, hushållskunder Abonnemang i mobilnätet, f öretagskunder Bild 3. Utvecklingen av det totala antalet telefonabonnemang i mobilnätet och av antalet abonnemang som användes av företagskunder 2007 2012. VoIP-abonnemang i det fasta nätet 2.1.2 Telefonabonnemangens utbredning Antalet VoIP-abonnemang 6 i det fasta nätet är litet jämfört med antalet telefonabonnemang i det fasta nätet och antalet telefonabonnemang i mobilnätet. Mellan åren 2007 och 2012 ökade antalet VoIP-abonnemang från ca 23 000 till ca 43 000 abonnemang. Efter år 2010 började antalet minska och i mitten av år 2012 fanns det ca 26 000 VoIP-abonnemang. Ungefär hälften av dessa användes av hushåll och ungefär hälften av företagskunder. Därtill hade företagskunderna ca 1 000 telefonväxlar som baserade sig på VoIP-teknik. En del av teleföretagen har upphört med försäljningen av nya VoIPabonnemang. Antalet VoIP-abonnemang i det fasta nätet torde inte öka nämnvärt under den närmaste framtiden. Enligt en konsumentundersökning 7 som Kommunikationsverket låtit göra hade 14 procent av hushållskunderna ett telefonabonnemang i det fasta nätet år 2012 och över 98 procent hade ett telefonabonnemang i mobilnätet. Hos bara ca 6 Med ett VoIP-abonnemang avses ett telefonabonnemang som fungerar med en bredbandsförbindelse i det fasta nätet. Teleoperatören tillhandahåller abonnemanget för slutkunden. Med ett VoIP-abonnemang kan kunden ringa till PSTN- och mobilnät. Abonnemanget har ett telefonnummer i det fasta nätet. 7 Konsumentundersökning av kommunikationstjänster 2012, Kommunikationsverket 14.12.2012
9 (33) 1 procent av hushållskunderna var telefonabonnemanget i det fasta nätet det enda abonnemanget. Däremot använde över 85 procent av hushållskunderna ett telefonabonnemang i mobilnätet som sitt enda abonnemang. Ungefär 13 procent av hushållskunderna använde både ett telefonabonnemang i det fasta nätet och ett telefonabonnemang i mobilnätet. 1,0 % 0,7 % Endast telefonabonnemang i mobilnätet 12,9 % 85,4 % Telefonabonnemang både i det fasta nätet och i mobilnätet Endast telefonabonnemang i det fasta nätet Inget telefonabonnemang Bild 4. Hushållskundernas telefonabonnemang år 2012. Enligt de konsumentundersökningar 8 som Kommunikationsverket har låtit göra årligen sedan år 2005 har andelen hushåll som använder ett telefonabonnemang i det fasta nätet minskat hela tiden. År 2005 hade mer än 50 procent av alla hushåll ett fast telefonabonnemang. Ända från översiktsperiodens början har över 95 procent av finländarna haft ett telefonabonnemang i mobilnätet. På senare år har andelen stannat på 98 99 procent. 8 Konsumentundersökningar av kommunikationstjänster 2010 2012; Undersökningar om användningen av teletjänster 2005 2009.
10 (33) 100 % 90 % 80 % 70 % 60 % 50 % 40 % 30 % 20 % 10 % 0 % 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 Telefonabonnemang i det fasta telefonnätet i hushållet Abonnemang i mobilnätet f ör taltelefoni Bild 5. Hushållens användning av telefonabonnemang i det fasta nätet och i mobilnätet. En stickprovsundersökning som Kommunikationsverket lät göra år 2010 i syfte att kartlägga användningen av telefonitjänster i företagen visade att ca 56 procent av företagen hade telefonabonnemang i det fasta nätet och ca 97 av företagen hade telefonabonnemang i mobilnätet. Företag som endast hade telefonabonnemang i det fasta nätet utgjorde ca 2 procent. Utifrån utvecklingen av antalet abonnemang finns det ingen anledning att anta att andelen företag som använder telefonabonnemang i det fasta nätet skulle ha ökat eller att andelen företag som använder telefonabonnemang i mobilnätet skulle ha minskat efter år 2010. 2,2 % 1,0 % 53,8 % 43,1 % Endast telefonabonnemang i mobilnätet Telefonabonnemang både i det fasta nätet och i mobilnätet Endast telefonabonnemang i det fasta nätet Inga telefonabonnemang Bild 6. Företagskundernas telefonabonnemang år 2010.
11 (33) 2.1.3 Utvecklingen av antalet samtalsminuter i telefonnäten Antalet samtalsminuter ringda per år från telefonabonnemang i det fasta nätet 9 minskade från ca 4 050 miljoner minuter år 2007 till ca 1 530 miljoner minuter år 2011. På 5 år minskade antalet minuter med ca 2 520 miljoner, vilket motsvarar ca 62 procent. Antalet minuter som ringdes från telefonabonnemang i mobilnätet ökade från ca 13 550 miljoner år 2007 till ca 16 100 miljoner år 2012. Detta var en ökning med ca 2 560 minuter, vilket motsvarar ca 19 procent. Miljoner minuter 18000 16000 14000 12000 10000 8000 6000 4000 2000 0 2007 2008 2009 2010 2011 Samtalsminuter ringda från telefonabonnemang i mobilnätet Samtalsminuter ringda från telefonabonnemang i det fasta nätet Bild 7. Utvecklingen av samtalsminuter ringda från telefonabonnemang i det fasta nätet och i mobilnätet 2007 2011. År 2007 var de samtal som ringdes från telefonabonnemang i det fasta nätet nästan en minut längre i snitt jämfört med de samtal som ringdes från telefonabonnemang i mobilnätet. Efter år 2007 har den genomsnittliga varaktigheten för ett samtal som rings från ett telefonabonnemang i det fasta nätet blivit kortare och den genomsnittliga varaktigheten för ett samtal som ringts från ett telefonabonnemang i mobilnätet blivit längre. År 2011 varade ett samtal från ett telefonabonnemang i det fasta nätet 3 min 10 s i snitt, och ett samtal från ett telefonabonnemang i mobilnätet 3 min 9 s i snitt. Antalet minuter som ringdes till varje telefonabonnemang i det fasta nätet var år 2007 ca 2 300 minuter i snitt och år 2011 ca 9 Samtalsminuterna ringda från ett fast telefonnät omfattade även samtalsminuter från VoIP-abonnemang. Antalet ringda minuter från VoIP-abonnemang har inte betraktats som en faktor som behöver specificeras separat. År 2011 utgjorde VoIP-abonnemangen inalles ca 2,5 procent av alla telefonabonnemang i det fasta nätet. Den största andelen VoIP-abonnemangen har utgjort av telefonabonnemangen i det fasta nätet var år 2010; ca 3,5 procent.
12 (33) 1 400 minuter i snitt. Från det fasta nätet ringde man år 2011 nästan 40 procent färre samtalsminuter än år 2007. 2.1.4 Betydelsen av taltelefonitjänster som tillhandahålls separat från telefonabonnemanget Med samtalsoriginering avses användning av ett teleföretags telefonnät för att upprätta en förbindelse från teleföretagets telefonnät till ett annat teleföretags telefonnät. Samtalsoriginering är trafiken från den anropande abonnentens abonnemang till sammankopplingspunkten. Grossisttjänster för samtalsoriginering i det fasta nätet gör det möjligt för teleföretaget att tillhandahålla taltelefonitjänster till telefonabonnemangskunder i ett annat teleföretags fasta nät. En kund som vill köpa taltelefonitjänsten i det fasta nätet av något annat företag än det företag som tillhandahåller kundens telefonabonnemang kan välja mellan följande alternativ: Välja tillhandahållare av taltelefonitjänsten samtalsvis genom att välja det operatörsprefixet före abonnentnumret Välja tillhandahållare av taltelefonitjänsten separat för varje trafikslag genom att ingå ett avtal om förhandsval (nedan ESV-avtal, från ensisijaisvalintasopimus på finska) med önskat teleföretag. När det gäller telefonabonnemang i mobilnätet och VoIPabonnemang tillhandahålls i praktiken inga taltelefonitjänster separat från telefonabonnemanget. År 2011 ringdes sammanlagt 1 532 miljoner samtalsminuter från telefonabonnemang i det fasta nätet. Av dessa minuter ringdes ca 20 procent inom samma fasta telefonnät. Sammanlagt ca 80 procent (1 232 miljoner minuter) originerades i det fasta nätet antingen till något annat fast telefonnät eller mobilnät, utomlands eller andra nät. Från alla telefonabonnemang, inklusive telefonabonnemang i mobilnätet, ringdes sammanlagt 17 637 miljoner samtalsminuter. Sammanlagt 68 miljoner minuter av samtalsorigineringen i det fasta nätet köptes som en grossisttjänst. Av den sammanlagda samtalsorigineringen i det fasta nätet var andelen grossisttjänster mindre än 6 procent. Av alla samtalsminuter som ringdes från telefonabonnemang i det fasta nätet, inklusive samtal som ringdes inom samma fasta nät, var motsvarande andel över 4 procent. Av alla samtalsminuter i slutkundsledet, inklusive minuter som ringdes från telefonabonnemang i mobilnätet, var motsvarande andel mindre än 1 procent.
13 (33) 2.1.5 Prissättningen av telefonitjänster Samtalsoriginering i det fasta nätet som köpts i form av en grossisttjänst omfattar förutom minuter som ringts med operatörsval eller ESV-avtal även minuter som ringts till företagsnummer. Andelen minuter som ringts med operatörsval eller ESV-avtal är alltså mindre än ovan nämnda procentandelar. I slutet av år 2011 hade sammanlagt 551 000 abonnemangskunder ingått ESV-avtal. Merparten av ESVavtalen, 507 000 st. eller över 90 procent, hade ingåtts med teleföretagens egna kunder i det fasta telefonnätet. Tillhandahållandet av taltelefonitjänster till ESV-kunder i den här kategorin ingår inte i anlitandet av grossisttjänster för samtalsoriginering i det fasta nätet. Antalet ESV-avtal som hade ingåtts med abonnemangskunder i andra teleföretag uppgick till sammanlagt 44 000. I slutet av år 2011 fanns det ca 1 048 000 miljoner telefonabonnemang i det fasta nätet. Denna siffra omfattar ISDN-abonnemang och primäranslutningar omräknade till antalet kanaler i bruk. Antalet så kallade vanliga PSTN-abonnemang i det fasta telefonnätet uppgick till ca 755 000. Andelen ESV-avtal som hade ingåtts med abonnemangskunder i ett annat teleföretag låg strax under 6 procent av PSTN-abonnemangen. Prissättningen av samtal i det fasta telefonnätet består vanligen av en öppningsavgift för samtalet och minutbestämda priser för olika samtalsslag. Enligt prislistorna kostade ett treminuterssamtal i lokalnätet i början av år 2012 ca 6 cent/minut i snitt. För ett lika långt samtal till mobilnätet var minutpriset ca 21 cent i snitt och för ett fjärrsamtal ca 13 cent i snitt. Jämfört med år 2007 har de genomsnittliga listpriserna, beräknade på det här sättet, utvecklats enligt följande: priset för lokalsamtal har stigit med mindre än en tredjedel, för fjärrsamtal med ungefär en fjärdedel och för samtal till mobilnätet har varit oförändrat. I mobilnätet brukar listpriserna per minut i regel inte bero på samtalsslaget. I början av år 2012 var det genomsnittliga listpriset per minut för ett treminuterssamtal som ringdes från ett basabonnemang i mobilnätet ca 7 cent. Under den granskade perioden har det inte skett några nämnvärda förändringar i listpriserna på samtalsminuter i mobilnätet. Enligt prislistorna har samtal från VoIP-abonnemang i det fasta nätet i snitt något lägre minut- och samtalspriser än priserna på samtal i det fasta telefonnätet.
14 (33) Öppnings- och månadsavgifterna för telefonabonnemang i det fasta nätet är mångfaldigt dyrare än öppnings- och månadsavgifterna för mobila abonnemang. I början av år 2012 kostade det ca 90 euro i snitt att öppna ett telefonabonnemang i det fasta nätet och månadsavgiften låg på ca 9 euro i snitt. Öppningsavgiften för ett basabonnemang i mobilnätet låg under 3 euro i snitt. Vissa operatörer erbjöd avgiftsfri öppning av ett abonnemang i mobilnätet. Månadsavgifterna för de flesta basabonnemangen i mobilnätet var under 2 euro. Öppningsavgifterna för VoIP-abonnemang i det fasta nätet är i snitt under en tredjedel av öppningsavgifterna för telefonabonnemang i det fasta nätet, och månadsavgifterna motsvarar i snitt drygt hälften av månadsavgifterna för telefonabonnemang i det fasta nätet. En jämförelse av listpriserna på telefonitjänster ger ingen komplett bild av prisutvecklingen eftersom månadsavgiften för ett telefonabonnemang ofta även inkluderar användningen av taltelefonitjänster och prissättningen av taltelefonitjänster även för övrigt är brokig på grund av paketering av tjänsterna. Därför har Kommunikationsverket sedan år 2007 följt upp genomsnittspriserna på samtalsminuter med utgångspunkt i intäkts- och volymuppgifter som samlats in av teleoperatörerna. I praktiken omfattar jämförelsen alla avgifter som slutkunderna betalar för telefonabonnemang och taltelefonitjänster månads-, öppningsavgifter och övriga avgifter samt minut- och samtalsbestämda avgifter beräknade per ringd samtalsminut. Det genomsnittliga minutpriset beräknat på det här sättet uppgick år 2007 till ca 11 cent i det fasta telefonnätet och till drygt 8 cent i mobilnätet. År 2011 var de motsvarande priserna över 17 cent i det fasta telefonnätet och under 7 cent i mobilnätet. Det genomsnittliga minutpriset på samtal i det fasta telefonnätet steg alltså mer än 1,5-faldigt. Ökningen i det genomsnittliga minutpriset förklaras inte av ändringar i listpriserna. Det genomsnittliga minutpriset på samtal i det fasta telefonnätet har stigit på grund av den betydande minskningen i antalet ringda minuter per abonnemang. Allteftersom antalet ringda minuter har minskat, har de övriga abonnemangsrelaterade avgifternas andel av genomsnittspriset per minut stigit. Nedan visas prisutvecklingen av telefonitjänster i det fasta telefonnätet och i mobilnätet med hjälp av ett prisindex. Kommunikationsverkets prisindex över telefonitjänster följer utvecklingen av ovan presenterade genomsnittliga minutpris med tilläggsvillkoret om att indexet när det gäller mobilnätet även beaktar utvecklingen av styckepriset på SMS- och MMSmeddelanden med viktning enligt intäkterna från dessa. Indexet är ett realindex, dvs. det beaktar den allmänna förändringen i
15 (33) konsumentpriserna. Fram till år 2011 steg den reella prisnivån/minut för taltelefonitjänster i det fasta nätet med ca 45 procent jämfört med år 2007. Under samma period sjönk den reella prisnivån på taltelefoni- och meddelandetjänster i mobilnätet med över 25 procent. 150 140 130 120 110 100 90 80 70 60 50 2007 2008 2009 2010 2011 Taltelefonitjänster i det fasta nätet Taltelefoni- och meddelandetjänster i mobilnätet Bild 8. Prisindex för taltelefonitjänster. 2.2 Substituerbarhet på efterfrågesidan på marknaden för telefonitjänster i slutkundsledet Nuförtiden är tillhandahållandet av taltelefonitjänster nära knutet till utbudet av telefonabonnemang. Det här märks bl.a. i prissättningen, eftersom månadsavgiften för ett telefonabonnemang ofta innehåller möjligheten att ringa ett i förväg fastställt antal samtalsminuter utan extra kostnader. I det fasta telefonnätet tillhandahålls taltelefonitjänster separat från telefonabonnemanget via ett operatörsval eller ett ESVavtal. För tillhandahållandet av dessa tjänster anlitas en grossisttjänst för samtalsoriginering i det fasta telefonnätet. Samtalsminuter som tillhandahållits via en grossisttjänst utgör ca 4 procent av alla samtal som rings från telefonabonnemang i det fasta nätet och mindre än 1 procent av samtliga samtalsminuter som ringts från telefonabonnemang i det fasta nätet, telefonabonnemang i mobilnätet och VoIP-abonnemang i det fasta nätet. Under 6 procent av alla PSTNabonnemangskunder i det fasta nätet har ingått ESV-avtal. När det gäller mobilnätet och VoIP-abonnemang tillhandahålls i praktiken inga taltelefonitjänster separat från telefonabonnemanget.
16 (33) Kommunikationsverket anser att taltelefonitjänster bara i ringa omfattning anlitas separat från ett abonnemang i ett telefonnät om man ser till taltelefonitjänsterna som en helhet. Därför bör efterfrågan på taltelefonitjänster granskas parallellt med efterfrågan på telefonabonnemang. Granskningen inriktas på marknaden för taltelefonitjänster i slutkundsledet. När det gäller substituerbarheten på efterfrågesidan granskas tjänster i slutkundsledet som ersätter telefonabonnemang i det fasta nätet och därmed även samtal som rings från telefonabonnemang i det fasta nätet och som slutkunderna kan övergå till utan betydande kostnader. Substituerbarheten av fasta telefonabonnemang med mobila abonnemang Mot ljuset av ovan presenterade uppgifter om marknaden i slutkundsledet har över 98 procent av hushållen tillgång till ett telefonabonnemang i mobilnätet. Ungefär 14 procent av hushållen har ett fast telefonabonnemang. Största delen av finländarna en andel som ökat kontinuerligt på senare år använder enbart ett telefonabonnemang i mobilnätet. Av de finländare som har ett telefonabonnemang i det fasta nätet i sitt hushåll har över 90 procent därtill ett telefonabonnemang i mobilnätet. Inalles ca 1 procent av finländarna använder bara ett telefonabonnemang i det fasta nätet. Av företagen hade ca 56 procent telefonabonnemang i det fasta nätet år 2010, och ca 97 procent hade abonnemang i mobilnätet. Företag som endast hade telefonabonnemang i det fasta nätet utgjorde ca 2 procent. De största orsakerna till att särskilt större företag alltjämt även använde telefonabonnemang i det fasta nätet var att de behövde dem i kundservicen, att mobiltelefoner var inkompatibla med företagets övriga system samt att företagen var vana att använda fasta abonnemang. Efter år 2010 har antalet abonnemang som används av företagskunder minskat med över en fjärdedel. Det totala antalet telefonabonnemang i det fasta nätet minskade under översiktsperioden 2007 2012. Antalet abonnemang i hushållen har minskat sedan år 2007, i företagen sedan år 2009. Under översiktsperioden ökade antalet abonnemang i mobilnätet kontinuerligt såväl bland hushållssom företagskunderna. Andelen fasta telefonabonnemang av samtliga telefonabonnemang i det fasta nätet och mobilnätet 10 minskade under hela översiktsperioden. Även andelen samtalsminuter 10 Antalet abonnemang i mobilnätet omfattar alla abonnemang, dvs. även dataöverföringsabonnemang.
17 (33) ringda från telefonabonnemang i det fasta nätet av alla telefonabonnemang i det fasta nätet och mobilnätet minskade under hela översiktsperioden. Andelen ringda minuter minskade till och med mer än andelen abonnemang. Andelen samtalsminuter ringda från telefonabonnemang i det fasta nätet av alla ringda minuter uppgick i mitten av år 2012 till ca 8 procent och andelen telefonabonnemang i det fasta nätet av alla abonnemang till ca 9 procent. Både när det gäller abonnemangen och samtalsminuterna har det skett en tydlig förskjutning från tjänster i det fasta nätet till tjänster i mobilnätet. 100 % 90 % 80 % 70 % 60 % 50 % 40 % 30 % 20 % 10 % 0 % Andelen telefonabonnemang i det fasta telefonnätet av alla telefonabonnemang Andelen samtalsminuter i det fasta telefonnätet av alla samtalsminuter Bild 9. Andelen telefonabonnemang i det fasta nätet av telefonabonnemangen i det fasta nätet och i mobilnätet samt andelen minuter ringda från telefonabonnemang i det fasta nätet av minuterna ringda från det fasta nätet och från mobilnätet. Det totala antalet samtalsminuter ringda från det fasta nätet och mobilnätet har sedan första hälften av år 2007 legat på knappt 9 miljarder minuter per halvår. Andelen minuter ringda från telefonabonnemang i det fasta nätet av det totala antalet minuter ringda från det fasta nätet och från mobilnätet minskade fram till mitten av år 2012 till ca 8 procent från ca 25 under första hälften av år 2007. Eftersom det totala antalet samtalsminuter i praktiken har varit på samma nivå, har de minuter som ringts från telefonabonnemang i det fasta nätet ersatts med minuter ringda från telefonabonnemang i mobilnätet i förhållandet ett till ett. Förskjutningen från taltelefonitjänster i det fasta nätet till taltelefonitjänster i mobilnätet har alltså inte haft någon
18 (33) effekt på den totala efterfrågan på taltelefonitjänster mätt enligt antalet samtalsminuter. Miljoner minuter 10000 9000 8000 7000 6000 5000 4000 3000 2000 1000 0 Samtalsminuter ringda från telefonabonnemang i mobilnätet Samtalsminuter ringda från telefonabonnemang i det fasta telefonnätet Bild 10. Utvecklingen av samtalsminuter ringda från telefonabonnemang i det fasta nätet och i mobilnätet 2007-2012. Antalet minuter ringda från ett genomsnittligt telefonabonnemang i det fasta nätet minskade kraftigt mellan åren 2007 och 2011 minskningen var nästintill 30 procent. Det finns färre telefonabonnemang i det fasta nätet än tidigare, och av de återstående abonnemangen ringer man mindre än tidigare. Med utgångspunkt i dessa siffror kan man inte anta att telefonabonnemangskunderna i det fasta nätet i regel har minskat det totala antalet ringda minuter. Eftersom merparten av telefonabonnemangskunderna i det fasta nätet även har tillgång till ett telefonabonnemang i mobilnätet kan man anta att även en del av de samtal som dessa slutkunder ringer har överförts till de minuter som ringts från telefonabonnemang i mobilnätet. Samtal som rings från telefonabonnemang i det fasta nätet respektive mobilnätet är i snitt lika långa. Mätt enligt samtalslängden visar användningen av taltelefonitjänsten ingen betydande skillnad beroende på om samtalet rings från ett abonnemang i det fasta nätet eller från ett abonnemang i mobilnätet. Den reella prisnivån för samtal som ringdes från det fasta telefonnätet ökade med ca 45 procent under åren 2007 2011. Under samma period sjönk den reella prisnivån på taltelefonioch meddelandetjänster i mobilnätet med över 25 procent. Det genomsnittliga priset på en samtalsminut i det fasta nätet var mer än dubbelt så högt som det genomsnittliga priset på en
19 (33) samtalsminut i mobilnätet. Det genomsnittliga minutpriset på samtal i det fasta telefonnätet har stigit väsentligt på grund av den betydande nedgången i antalet ringda minuter per abonnemang. Allteftersom antalet ringda minuter har minskat, har de övriga abonnemangsrelaterade avgifternas andel av genomsnittspriset per minut stigit. Priserna på taltelefonitjänster i mobilnätet har sjunkit och priserna på taltelefonitjänster i det fasta telefonnätet har stigit samtidigt som samtalsminuterna i det mobila nätet har ersatt samtalsminuter i det fasta nätet. De teleföretag som tillhandahåller det fasta telefonnätet har därmed inte haft möjlighet att höja priserna på sina tjänster utan att beakta utbudet på tjänsterna i mobilnätet. Med utgångspunkt i det ovan presenterade anser Kommunikationsverket att ett telefonabonnemang i mobilnätet är ett substituerande alternativ till ett telefonabonnemang i det fasta nätet. Därmed kan samtal som ringts från ett telefonabonnemang i mobilnätet ersätta samtal som ringts från ett telefonabonnemang i det fasta nätet. Substituerbarheten av fasta VoIP-abonnemang Antalet VoIP-abonnemang som tillhandahålls hushålls- och företagskunder har varit ringa till omfattningen jämfört med antalet telefonabonnemang i det fasta nätet. Utifrån uppgifter som samlats in från teleföretagens webbplatser förutsätter öppning och användning av ett VoIPabonnemang alltid ett befintligt bredbandsabonnemang eller separat beställning av ett sådant. I regel tillhandahålls VoIPabonnemang inte i samma paket som bredbandsabonnemang, utan ett separat avtal ska ingås om VoIP-abonnemanget. Ungefär 70 procent av de finländska hushållen har ett bredbandsabonnemang i det fasta nätet. I regel har gör ett bredbandsabonnemang det möjligt att skaffa även ett VoIPabonnemang, och i dessa hushåll finns det i det hänseendet inget hinder för ett VoIP-abonnemang. Ca 60 procent av de hushåll som har ett telefonabonnemang i det fasta nätet har också ett bredbandsabonnemang. För dessa hushåll skulle byte av det fasta telefonabonnemanget till ett VoIP-abonnemang i regel inte medföra några stora kostnader. Kostnaderna uppkommer främst av terminalbytet. I de fall där hushållen inte har något bredbandsabonnemang i det fasta nätet förutsätter en övergång från telefonabonnemanget i det fasta nätet till ett VoIP-abonnemang att ett bredbandsabonnemang öppnas separat. I sådana fall stiger kostnaderna för ett byte från ett telefonabonnemang i det
20 (33) fasta nätet till ett VoIP-abonnemang betydligt jämfört med den nytta som bytet ger, om priset för telefonabonnemanget i det fasta nätet stiger 5 10 procent. Öppnings- och månadsavgifterna för telefonabonnemang i det fasta nätet är i regel dyrare än öppnings- och månadsavgifterna för VoIP-abonnemang. I vissa teleföretag är öppningsavgiften för ett telefonabonnemang i det fasta nätet fem gånger dyrare än öppningsavgiften för ett VoIP-abonnemang i samma teleföretag. Vissa teleföretag tillhandahåller VoIP-tjänsten utan öppningsavgift för sina egna bredbandskunder. Samtals- och minutpriserna för telefonabonnemang i det fasta nätet är i regel lika dyra eller dyrare än samtals- och minutpriserna för VoIPabonnemang. För de hushåll som redan har ett bredbandsabonnemang kan man säga att ett VoIP-abonnemang utgör åtminstone en indirekt prissättningsbegränsning för telefonabonnemang i det fasta nätet. Den insamlade marknadsinformationen visar dock inte entydigt att VoIP-abonnemangen i någon betydande omfattning skulle ha ersatt telefonabonnemang i det fasta nätet i hushållen. Att telefonabonnemang i mobilnätet har blivit vanligare har begränsat tillväxten för VoIP-abonnemang eftersom sådana kan betraktas som ett substituerande alternativ även till VoIP-abonnemang. Antalet VoIP-abonnemang som tillhandahålls företag i det fasta nätet har också varit relativt lågt i Finland. Att öppna och använda ett VoIP-abonnemang förutsätter i regel alltid en befintlig dataöverföringsförbindelse eller att en sådan beställs separat. Att övergå till VoIP-abonnemang eller till telefonväxlar med VoIP-teknik kan anses vara enklare för företagskunder än för hushållskunder. Företagen har i de flesta fall redan tillräckliga dataöverföringsförbindelser och därmed finns inga stora hinder för att skaffa VoIP-abonnemang. Anskaffningskostnaderna för dataöverföringsförbindelser är i regel inte heller så höga i förhållande till företagets totala kostnader för telefonitjänster att de skulle utgöra något hinder för en övergång till VoIP-abonnemang. När företag byter från telefonabonnemang i det fasta nätet till VoIP-abonnemang uppkommer de största kostnaderna i samband med bytet av apparaturen, dvs. terminalerna, samt eventuella centralanordningar. I mindre företag är det nästan bara de nya terminalerna som kostar, medan stora företag även behöver nya centralanordningar, t.ex. en ny telefonväxel. De teleföretag som tillhandahåller VoIP-abonnemangstjänster för företag kan emellertid erbjuda helhetslösningar som innehåller alla nödvändiga apparater, varvid slutkundsföretaget inte behöver investera separat i fysiska anordningar. Därmed
21 (33) kan man anse att byteskostnaderna i regel inte är så höga att de skulle utgöra något större hinder för en övergång till VoIPabonnemang. För ett företag som använder traditionella telefonabonnemang i det fasta nätet är kostnaderna för ett byte betydligt lägre än för ett företag som har en telefonväxel. Det är svårt att på ett entydigt sätt jämföra priserna på telefonabonnemang i det fasta nätet och på VoIP-abonnemang, eftersom resultaten av en jämförelse i hög utsträckning påverkas av företagets storlek och därigenom dess möjligheter att förhandla om priserna med teleföretaget. I regel kan man säga att öppnings- och månadsavgifterna för telefonabonnemang i det fasta nätet som tillhandahålls enskilt för företagskunder är dyrare än öppnings- och månadsavgifterna för VoIP-abonnemang. Samtals- och minutpriserna för telefonabonnemang i det fasta nätet är i regel ungefär lika dyra eller dyrare än samtals- och minutpriserna för VoIP-abonnemang. När det gäller telefonitjänster för företag har teleföretagen i regel koncentrerat sig på att erbjuda andra telefonabonnemang än telefonabonnemang i det fasta nätet. Detta märks bland annat i att varken telefonabonnemang i det fasta nätet eller telefonväxlar som tillhandahålls med PSTN-teknik marknadsförs i någon större omfattning på teleföretagens webbplatser. Reklamen och utbudet fokuserar på abonnemang och växlar i mobilnätet samt på abonnemang och växlar som tillhandahålls med VoIP-teknik. Teleföretagen strävar även genom prissättningen efter att dirigera slutkunderna att använda andra abonnemang än telefonabonnemang i det fasta nätet. Enligt uppgifter från teleföretagen förutspår de att telefonväxlar som tillhandahålls företags- och organisationskunder med PSTN-teknik i det fasta nätet i fortsättningen i allt högre grad kommer att bytas till växlar som bygger på mobil- eller VoIPteknik. Med utgångspunkt i det ovan presenterade anser Kommunikationsverket att ett VoIP-abonnemang är ett substituerande alternativ till ett telefonabonnemang i det fasta nätet. Därmed kan även samtal som ringts från ett VoIPabonnemang ersätta samtal som ringts från ett telefonabonnemang i det fasta nätet. På det hela taget kan man konstatera att efterfrågan på VoIPabonnemang har begränsats av möjligheten att använda telefonabonnemang i mobilnätet. Efterfrågan på VoIPabonnemang är därmed ringa. Den svaga efterfrågan har lett till ett begränsat utbud på VoIP-abonnemang och en del teleföretag har upphört att marknadsföra nya VoIPabonnemang. Detta kan i sin tur begränsa slutkundernas
22 (33) möjligheter att ersätta ett telefonabonnemang i det fasta nätet med ett VoIP-abonnemang. VoIP-abonnemangen som en helhet har emellertid så liten betydelse att Kommunikationsverket inte har ansett det nödvändigt att i denna marknadsanalys närmare utreda utbudets eventuella effekter på efterfrågan. Sammanfattning av substituerbarheten på efterfrågesidan Med utgångspunkt i det ovan presenterade anser Kommunikationsverket att ett telefonabonnemang i mobilnätet eller ett VoIP-abonnemang i det fasta nätet är ett substituerande alternativ till ett telefonabonnemang i det fasta nätet på marknaden för telefonitjänster i slutkundsledet. Därmed kan även samtal som ringts från ett mobilabonnemang eller ett VoIP-abonnemang ersätta samtal som ringts från ett telefonabonnemang i det fasta nätet. Generellt sett kan man vidare påstå att efterfrågan på telefonabonnemang och telefonitjänster i det fasta nätet har minskat i den mån att detta även har betydande effekter för utbudet på telefonabonnemang och taltelefonitjänster i det fasta nätet. 2.3 Substituerbarhet på utbudssidan på marknaden för telefonitjänster i slutkundsledet Tjänster för samtalsoriginering i det fasta telefonnätet i grossistledet gör det möjligt för teleföretaget att tillhandahålla taltelefonitjänster till andra telefonabonnemangskunder än teleföretagets egna kunder. Utifrån ovan presenterade uppgifter tillhandahålls taltelefonitjänster av den här typen emellertid bara i ringa omfattning för slutkunderna. Ungefär 4 procent av de samtal som ringdes från det fasta telefonnätet tillhandahölls med hjälp av en tjänst för samtalsoriginering i det fasta telefonnätet i grossistledet, vilket motsvarar ungefär en tredjedels procent av alla samtalsminuter som slutkunderna ringde i det fasta nätet och i mobilnätet. Ca 6 procent av PSTNabonnemangskunderna hade ingått ESV-avtal för någon av samtalskategorierna. Nuförtiden är tillhandahållandet av taltelefonitjänster nära knutet till utbudet av telefonabonnemang. Därför bör utbudet av taltelefonitjänster granskas parallellt med utbudet på telefonabonnemang. När det gäller substituerbarheten på utbudssidan granskas sådana substituerande grossistprodukter som gör det möjligt att tillhandahålla tjänster i slutkundsledet och till vilka ett teleföretag som konkurrerar i slutkundsledet kan övergå till utan betydande kostnader.
23 (33) Tillhandahållande av ett telefonabonnemang i det fasta nätet genom hyrning av abonnentförbindelse Kommunikationsverket har koncentrerat regleringen av betydande marknadsinflytande till marknaden för tillträde till det fasta nätet i grossistledet 11. Dessa företag med betydande marknadsinflytande är skyldiga att till ett kostnadsorienterat pris hyra ut abonnentförbindelser som tillhandahålls med ledare av metall. Därmed har konkurrerande teleföretag möjlighet att träda in på marknaden för att tillhandahålla hushålls- och företagskunder telefonabonnemang och taltelefonitjänster i det fasta nätet som substituerande tjänster till telefonabonnemang och taltelefonitjänster i det fasta nätet genom att hyra abonnentförbindelser av ett teleföretag som redan har verksamhet på marknaden. I slutet av år 2011 hade teleföretagen hyrt ca 270 000 abonnentförbindelser av andra teleföretag. Samtidigt fanns det ca 15 000 st. telefonabonnemang i det fasta nätet som tillhandahölls i tillägg till den hyrda abonnentförbindelsen. Av dessa var ca två tredjedelar PSTN-abonnemang och ca en tredjedel var ISDN-abonnemang och -primäranslutningar. I ca 6 procent av alla hyrda abonnentförbindelser tillhandahålls telefonabonnemang i det fasta nätet. Enligt uppgifter från teleföretagen har det inte på flera år varit affärsmässigt intressant att hyra abonnentförbindelser för tillhandahållandet av taltelefonitjänster. I vissa fall kan vissa tjänster för företagskunder komma i fråga, men i praktiken är det mer lönsamt att även tillhandahålla dessa med andra tekniker, uppger teleföretagen. Ovan presenterade siffror visar vidare att merparten av de befintliga hyrda abonnentförbindelserna i huvudsak inte används för att tillhandahålla telefonabonnemang. Med utgångspunkt i det ovan framförda kan man fastställa att konkurrerande teleföretag har möjlighet att tillhandahålla telefonabonnemang och taltelefonitjänster i det fasta nätet genom att hyra abonnentförbindelser av ett företag med betydande marknadsinflytande som ett substituerbart alternativ till tillhandahållandet av telefonitjänster för en slutkund i ett annat telefonnät än det egna nätet genom att köpa tjänsten för samtalsoriginering i grossistledet. I de flesta fall är konkurrerande teleföretag dock inte intresserade av att tillhandahålla telefonabonnemang och taltelefonitjänster i det fasta nätet för slutkunderna genom att hyra abonnentförbindelser eller att använda en tidigare hyrd 11 Den 3 december 2012 meddelade Kommunikationsverket 28 teleföretag beslut om betydande marknadsinflytande på marknaden för tillträde till det fasta nätet i grossistledet, se http://www.ficora.fi/sv/index/saadokset/tulkinnat/hmvpaatokset/markkina4.html.
24 (33) abonnentförbindelse. Den största orsaken till detta torde vara att det i slutkundsledet inte finns en tillräckligt stor efterfrågan på telefonabonnemang och telefonitjänster i det fasta nätet. Tillhandahållande av VoIP-abonnemang över en bredbandsförbindelse Konkurrerande teleföretag har också möjlighet att träda in på marknaden för att tillhandahålla hushålls- och företagskunder VoIP-abonnemang och -taltelefonitjänster som substituerande tjänster till telefonabonnemang och taltelefonitjänster i det fasta nätet. Ur teleföretagets synvinkel kan detta betraktas som kostnadseffektivt endast i de fall där slutkunden redan har tagit i bruk ett bredbandsabonnemang som har tillräcklig kapacitet 12 för VoIP-taltelefonitjänster. Ungefär 70 procent av hushållskunderna och nästan alla företagskunder har en bredbandsförbindelse över vilken det också är möjligt att tillhandahålla ett VoIP-abonnemang och taltelefonitjänster. För att kunna tillhandahålla VoIP-abonnemang ska teleföretaget ingå avtal med ett företag som har ett fast nät för routningen av samtalen till det allmänna telenätet. För närvarande tillhandahålls VoIP-abonnemang inte i någon större utsträckning till hushållskunderna. VoIP-abonnemang tillhandahålls främst av traditionella teleföretag som även tillhandahåller telefon- och bredbandsabonnemang i det fasta nätet. I egenskap av konkurrerande teleföretag tillhandahåller de traditionella teleföretagen VoIP-abonnemang även för andra traditionella teleföretag utanför sitt eget etablerade verksamhetsområde. VoIP-abonnemang tillhandahålls i huvudsak i det fasta nätet, men en del av teleföretagen tillhandahåller VoIP-telefonitjänster även i trådlösa nät, såsom i mobilnät och i WLAN-nät. En del av teleföretagen anser att tillhandahållandet av taltelefonitjänster över en dataförbindelse med VoIP-teknik i vissa fall är intressant ur affärssynvinkel, särskilt i kombination med ett annat datatjänstepaket. En del företag anser att teknikens betydelse kommer att öka i framtiden och ersätta PSTN-tekniken särskilt i tjänster som riktar sig till företagskunder. Med utgångspunkt i det ovan framförda kan man fastställa att konkurrerande teleföretag har möjlighet att träda in på marknaden i slutkundsledet för att tillhandahålla VoIPabonnemangstjänster och -taltelefonitjänster som ett substituerande alternativ till telefonabonnemang och taltelefonitjänster i det fasta nätet. 12 Vanligtvis minst 256 kbit/s (download).
25 (33) Tillhandahållande av telefonabonnemang i mobilnätet genom hyrning av kapacitet i mobilnätet Konkurrerande teleföretag har också möjlighet att träda in på marknaden för att i egenskap av mobiltjänsteoperatör eller virtuell mobilnätsoperatör tillhandahålla telefonabonnemang och -tjänster som substituerande tjänster till telefonabonnemang och taltelefonitjänster i det fasta nätet. Att inleda verksamhet som mobiltjänsteoperatör eller virtuell mobilnätsoperatör förutsätter emellertid avtal om tjänste- eller virtuell mobilnätsverksamhet med en mobilnätsoperatör. Marknaden för tillträde till mobilnäten och för samtalsoriginering i mobilnäten har inte reglerats, och därför måste tjänsteoperatörer eller virtuella mobilnätsoperatörer på marknadens villkor uppnå samförstånd med en mobilnätsoperatör om idkande av verksamheten i nätoperatörens nät. Marknaden för tillträde till mobilnäten och för samtalsoriginering i mobilnäten ingår inte heller i kommissionens rekommendation om marknader vilka kan komma i fråga för förhandsreglering 13. I Finland finns det tre riksomfattande mobilnätsföretag och utöver dessa flera självständiga mobiltjänsteoperatörer och virtuella mobilnätsoperatörer. Utifrån det ovan framförda kan konstateras att även om ingen reglering gäller för avtal om tjänsteoperatörsverksamhet eller virtuell mobilnätsverksamhet som ingås med en mobilnätsoperatör, har en del tjänsteoperatörer och virtuella nätoperatörer ingått avtal på marknadsvillkor med ett mobilnätsföretag om idkande av sin egen verksamhet. Därmed kan man säga att konkurrerande teleföretag åtminstone har potentiell möjlighet att träda in på marknaden för att tillhandahålla telefonabonnemang och taltelefonitjänster i mobilnätet som ett substituerande alternativ till telefonabonnemang och taltelefonitjänster i det fasta nätet. Det här förbättrar de konkurrerande teleföretagens möjlighet att träda in på marknaden. Sammanfattning av substituerbarheten på utbudssidan Med utgångspunkt i det ovan framförda anser Kommunikationsverket att konkurrerande teleföretag har tillräckligt goda möjligheter att genast eller på kort sikt övergå till att tillhandahålla produkter som ersätter telefonabonnemang i det fasta nätet. Konkurrerande teleföretag har möjlighet att 13 Kommissionens rekommendation om relevanta produkt- och tjänstemarknader inom området elektronisk kommunikation vilka kan komma i fråga för förhandsreglering enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/21/EG om ett gemensamt regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster 2007/879/EG, EGT L 344, 17.12.2007, s. 65
26 (33) hyra abonnentförbindelser av teleföretag som har betydande marknadsinflytande och att tillhandahålla telefonabonnemang i det fasta nätet. Därtill har konkurrerande teleföretag möjlighet att tillhandahålla VoIP-abonnemang som ett alternativ till telefonabonnemang i det fasta nätet för de slutkunder som har tillgång till en bredbandsförbindelse med tillräckligt hög kapacitet eller en motsvarande dataöverföringsförbindelse. Möjligheten att erbjuda mobilabonnemang eller en telefonväxel som bygger på mobil teknik som ett substituerbart alternativ till ett telefonabonnemang i det fasta nätet förbättrar de konkurrerande teleföretagens möjligheter att träda in på marknaden. 2.4 Den geografiska marknaden för telefonitjänster i slutkundsledet Med hänsyn till substituerbarheten på utbuds- och efterfrågesidan ansåg Kommunikationsverket ovan att telefonabonnemang i mobilnätet liksom VoIP-abonnemang är ett substituerbart alternativ till telefonabonnemang i det fasta nätet. Därmed bör den geografiska marknaden definieras med beaktande av de telefonitjänster och VoIP-tjänster som tillhandahålls i det fasta nätet och av de telefonitjänster som tillhandahålls i mobilnätet. De geografiska områden som olika teleföretags fasta telefonnät täcker har i Finland fördelats regionalt och följer i huvudsak gränserna för de traditionella verksamhetsområdena hos de teleföretag som tillhandahåller lokala taltelefonitjänster och därigenom det område som täcks av det fasta telefonnätet. Även med hänsyn till VoIP-tjänsterna kan de geografiska områdena jämställas med de områden som täcks av teleföretagens fasta telefonnät. Med ett traditionellt verksamhetsområde avses ett område inom vilket ett teleföretag hade obegränsad rätt att bedriva lokal televerksamhet fram till den 31 december 1993. Följande företag driver verksamhet på ett traditionellt verksamhetsområde: AinaCom Oy, Alajärven Puhelinosuuskunta, Anvia Abp, Blue Lake Communications Oy, DNA Oy, Elisa Abp, Etelä-Satakunnan Puhelin Oy, Eurajoen Puhelin Osk, Härkätien Puhelin Oy, Ikaalisten-Parkanon Puhelin Osakeyhtiö, Jakobstadsnejdens Telefon Ab, Kaisanet Oy, Karis Telefon Ab, Keikyän Puhelin Osk, Kimito Telefonaktiebolag, KYMP Oy, Laitilan Puhelin Osk, LPOnet Oy Ab, Mariehamns Telefon Ab, Mikkelin Puhelin Oyj, Pargas Telefon Ab - Paraisten Puhelin Oy, Pohjois-Hämeen Puhelin Oy, PPO-Yhtiöt Oy, SSP Yhtiöt Oy, Telekarelia Oy, TeliaSonera Finland Oyj, Vakka- Suomen Puhelin Oy samt Ålands Telefonandelslag. I Fastlandsfinland har tre mobilnätsoperatörer verksamhet. De geografiska områden som mobilnäten täcker är nästintill