Risk- och sårbarhetsanalys för dricksvattenförsörjningen i Västerbottens län 2011 Sammanfattning

Risk- och sårbarhetsanalys för dricksvattenförsörjningen i Västerbottens län 2011 Sammanfattning

Länsstyrelsen Västerbotten, Livsmiljöenheten Rapporten är sammanställd av Nina Ström Dnr: 451-3851-2011 ii

Förord Länsstyrelsen har enligt förordningen (2007:825) med länsstyrelseinstruktion samt förordningen (2006:942) om krisberedskap och höjd beredskap ett geografiskt områdesansvar gällande krisberedskap. Länsstyrelsen ska samordna krishanteringsåtgärder och underlätta samverkan under en kris inom det geografiska området. Länsstyrelsen har även till uppgift att upprätta regionala risk- och sårbarhetsanalyser som ska kunna fungera som underlag för kommunernas, landstingets och andra aktörers krisberedskapsåtgärder. Inom det geografiska området ska även samhällsviktig verksamhet kunna upprätthållas, varför det är viktigt att analysera hot, risker och sårbarheter inom sådana verksamheter. Dricksvattenförsörjningen är klassad som en samhällsviktig verksamhet och det är därmed av stor betydelse att genomföra en riskinventering och undersöka robustheten i länets dricksvattenförsörjning. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) har på uppdrag av regeringen tagit fram preliminära resultatmål för samhällets krisberedskap för drickvattenförsörjningen med syfte att minska risken för allvarliga störningar mot verksamheten samt att förbättra förmågan att hantera dessa störningar. Med utgångspunkt i detta samt med hänvisning till förordningarna (2007:825 och 2006:942) anses en inventering av risker och hot samt en analys av robustheten i dricksvattenförsörjningen i Västerbottens län genom genomförandet av en risk- och sårbarhetsanalys ligga i linje med detta arbete. iii

iv

FÖRORD...III 1. INLEDNING... 1 5.3 DRICKSVATTENSYSTEMET I VÄSTERBOTTENS LÄN... 2 6. SÅRBARHET I LÄNETS DRICKSVATTENFÖRSÖRJNING... 3 6.1 MARKFÖRHÅLLANDEN OCH SÄKERHETSBARRIÄRER... 3 6.2 RISKOBJEKT... 3 7. RISKER OCH HOT MOT LÄNETS DRICKSVATTENFÖRSÖRJNING... 5 7.1 RISKMATRIS... 5 7.2 SMITTOUTBROTT... 7 7.2.1 Orsaker... 7 7.2.2 Förmåga och robusthet... 7 7.2.3 Konsekvenser... 8 7.2.4 Sannolikhet... 10 7.3 KEMISKT UTSLÄPP... 10 7.3.1 Orsaker... 11 7.3.2 Förmåga och robusthet... 11 7.3.3 Konsekvenser... 12 7.3.4 Sannolikhet... 14 7.4 LEDNINGSBROTT OCH LÄCKOR... 14 7.4.1 Orsaker... 14 7.4.2 Förmåga och robusthet... 15 7.4.3 Konsekvenser... 15 7.4.4 Sannolikhet... 17 7.5 ELAVBROTT OCH ELEFFEKTBRIST... 17 7.5.1 Orsaker... 18 7.5.2 Förmåga och robusthet... 18 7.5.3 Konsekvenser... 19 7.5.4 Sannolikhet... 20 7.6 ÖVERSVÄMNING OCH SKYFALL... 20 7.6.1 Orsaker... 20 7.6.2 Förmåga och robusthet... 21 7.6.3 Konsekvenser... 21 7.6.4 Sannolikhet... 22 7.7 SABOTAGE... 23 7.7.1 Orsaker... 24 7.7.2 Förmåga och robusthet... 24 7.7.3 Konsekvenser... 24 7.7.4 Sannolikhet... 25 7.8 ÖVRIGA KONSEKVENSER... 26 7.8.1 Ekonomiska konsekvenser... 26 7.8.2 Kommuninvånarnas förtroende... 26 8. FÖRDJUPNING AV DRICKSVATTENFÖRSÖRJNINGEN I UMEÅ KOMMUN... 27 8.1 SÅRBARHET I DRICKSVATTENFÖRSÖRJNINGEN... 27 8.2 FÖRMÅGA OCH ROBUSTHET ATT HANTERA SMITTOUTBROTT OCH KEMISKT UTSLÄPP... 28 8.2.1 Konsekvenser... 28 8.2.2 Sannolikhet för smittoutbrott och kemiskt utsläpp... 29 8.3 FÖRMÅGA OCH ROBUSTHET ATT HANTERA LÄCKOR OCH ELAVBROTT... 29 8.3.1 Konsekvenser... 30 8.3.2 Sannolikhet... 30 8.4 FÖRMÅGA OCH ROBUSTHET ATT HANTERA ÖVERSVÄMNINGAR OCH SKYFALL... 31 8.4.1 Konsekvenser... 31 8.4.2 Sannolikhet... 31 8.5 FÖRMÅGA OCH ROBUSTHET ATT HANTERA SABOTAGE... 31 8.5.1 Konsekvenser... 32 v

8.5.2 Sannolikhet... 32 8.6 EKONOMISKA KONSEKVENSER... 32 9. KLIMATFÖRÄNDRINGAR I VÄSTERBOTTEN... 33 9.1 TEMPERATUR- OCH NEDERBÖRDSFÖRÄNDRINGAR... 33 9.3 KONSEKVENSER FÖR DRICKSVATTENFÖRSÖRJNINGEN... 33 9.3.1 Översvämningar och varmare klimat... 34 9.3.3 Ras, skred och slamströmmar... 34 10. FÖRSLAG TILL ÅTGÄRDER... 35 REFERENSER... 37 vi

1. Inledning Följande rapport är en sammanfattande version av Risk- och sårbarhetsanalys för dricksvattenförsörjningen i Västerbottens län. Rapporten fokuserar på potentiell risk- och hotbild gentemot länets dricksvattenförsörjning, länets förmåga att hantera sådana risker och eventuella konsekvenser av riskernas inträffande. För en mer utförlig beskrivning hänvisas till den ursprungliga versionen. God tillgång till dricksvatten med bra kvalitet anses av de flesta vara en självklarhet i Sverige. Dricksvattenförsörjningen är dock ett komplext och sårbart system, och det inträffar regelbundet incidenter som påverkar vattnets kvalitet. Det är inte bara enskilda invånare och andra levande varelser som är i behov av en god dricksvattenförsörjning för att kunna upprätthålla hälsa och hygien. Även viktiga samhällsfunktioner så som sjukhus och hälsocentraler, skolor, äldrevård och industrier, är beroende av att dricksvattenförsörjningen fungerar. Oönskade händelser som kan drabba dricksvattenförsörjningen är många och inbegriper flera olika typer av incidenter. Det kan handla om att olika smittämnen eller föroreningar läcker ut i vattentäkter eller ledningsnät, avbrott i vattenproduktionen till följd av exempelvis el-bortfall, extremt väder som påverkar vattenkvalitet och produktion samt sabotage av olika slag. Konsekvenserna av sådana händelser kan bli mycket stora och kan även komma att utvecklas till extraordinära händelser. Dricksvattenförsörjningen är även en viktig del i samhällets krishanteringsförmåga och uthållighet. Det är därför av största vikt att arbeta förebyggande och genomföra åtgärder för ett mer robust dricksvattensystem, för att på detta sätt minimera riskerna och stå bättre förberedda när en oönskad händelse inträffar. Det finns flera exempel på när oönskade händelser allvarligt har påverkat dricksvattenförsörjningen, och därmed människors hälsa och samhällets funktionalitet. Södra och centrala England drabbades år 2007 av kraftiga översvämningar, vilket tvingade fram en stängning av ett stort vattenverk i området. Det resulterade i att cirka 350 000 människor och 11 sjukhus var utan fungerande vattenproduktion i 17 dagar. Två allvarliga smittoutbrott har inträffat i Sverige det senaste halvåret. Östersunds kommun drabbades av ett utbrott av cryptosporidium i slutet av 2010 och nyligen drabbades även Skellefteå kommun av ett utbrott av samma parasit. Skellefteå drabbades även av översvämningar som hotade dricksvattenförsörjningen våren 2010. Bjurholm drabbades av läckage i ledningsnätet i vintras (2011) och har i maj ännu inte lyckats lokalisera alla läckor. Vattentillgången är nere på 11 % och delar av centrala Bjurholms tätort är helt utan dricksvatten. 1 Västerbottens län saknar idag en länsövergripande risk- och sårbarhetsanalys av dricksvattenförsörjningen, och därmed finns ingen övergripande bild av de risker och hot länet står inför. Det saknas därför även tillräcklig kunskap kring konsekvenser av oönskade händelser och vilken förberedelse länets kommuner har inför allvarliga störningar i dricksvattenförsörjningen. Att genomföra en ordentlig riskinventering blir allt viktigare med tanke på att de pågående klimatförändringarna sannolikt kommer att påverka och ändra 1 Centrum kan bli utan vatten. Västerbottens-Kuriren. 2011-05-12. http://vk.se/article.jsp?article=439953&category=384 (Hämtad 2011-05-12). 1

förutsättningarna för en god dricksvattenförsörjning. Klimatförändringarna innebär exempelvis en ökad nederbörd, vilket kan leda till en större risk för översvämningar. Därmed ökar även risken för smittoutbrott, föroreningar och avbrott i dricksvattenproduktionen. Syftet med en risk- och sårbarhetsanalys för dricksvattenförsörjningen är att inventera vilka risker och hot det finns mot verksamheten i Västerbottens län. Länsstyrelsens risk- och sårbarhetsanalys kan vara ett stöd för kommunerna i deras arbete med risk- och sårbarhetsanalyser, samt även ligga till grund för fortsatta inventeringar på länsnivå. Regelbunden uppdatering gör det möjligt att följa eventuella förändringar i riskbild samt utvecklingen av robustheten i dricksvattenförsörjningen. 5.3 Dricksvattensystemet i Västerbottens län I Västerbottens län finns 126 vattentäkter som försörjer fler än 50 personer eller som producerar mer än 10 m 3 /d. Det är nästan uteslutande grundvattentäkter som används, endast två kommuner försörjer delar av sin befolkning med dricksvatten från ytvattentäkter. Den största ytvattentäkten i länet försörjer dock cirka 40 000 invånare. De allra flesta vattentäkter har skyddsområde, men för 28 stycken saknas detta. Det finns även ett flertal enskilda brunnar och mindre vattentäkter, varav många saknar skyddsområde. Många kommuner har svårt att uppskatta hur många invånare som totalt försörjs av kommunalt dricksvatten, eftersom många fritidshus är anslutna till det kommunala vattensystemet. Fritidshusägarna ingår ofta inte i statistiken, eftersom det är svårt att veta hur frekvent de använder sig av vattnet. Uppskattningsvis försörjs cirka 225 500 länsinvånare med kommunalt dricksvatten. Det bör poängteras att de allra flesta kommuner försörjer mellan 1200 och 10 000 invånare med vatten. De två största kommunerna har betydligt fler abonnenter. Vattenkvaliteten i Västerbotten är generellt sett hög, vilket till stor del beror på de stora grundvattenförekomsterna. Klorering förekommer endast i ytvattenverken, och övriga justerar endast PH-värde, alkalinitet, och halter av naturliga kemiska ämnen som exempelvis järn. Vissa delar av länet har halter av radon och arsenik i vattnet, men i relativt små mängder. Prover tas regelbundet på vattenverken och skickas till ALcontrol i Umeå. Ledningsnätet i Västerbotten ser ut som i övriga delar av landet. Det varierar kraftigt i material och ålder, från 100 år gamla ledningar fram till moderna rör lagda på 1990-2000- talen. De flesta ledningar lades dock under 1950-70-talen och håller därmed något lägre kvalitet än övriga ledningar. Rörmaterialet består främst av gråjärn, segjärn, och olika sorters plast. De flesta av länets kommuner har få reservoarer och få tryckstegringsstationer. Två kommuner har uppgett att det finns flertalet tryckstegringsstationer i respektive kommun. Västerbottens läns kommuner skickar sina vattenprover till ALcontrol i Umeå för analys. Laboratoriet analyserar både mikrobakteriella och kemiska prover, men kan inte analysera efter parasiter och virus. 2 Det är endast Smittskyddsinstitutet (SMI) som kan genomföra sådana analyser i Sverige. 3 Kommunerna skickar sina prover till SMI direkt, utan att gå via ALcontrol. 4 2 ALcontrol Umeå. Telefonmöte februari 2011. 3 Livsmedelsverket. Telefonmöte 2011-02-18. 4 ALcontrol, 2011. 2

6. Sårbarhet i länets dricksvattenförsörjning Begreppet sårbarhet koncentreras i denna studie till marktyp och eventuella riskobjekt i vattentäkternas närområde. Riskobjekten utgörs av sådan verksamhet som skulle kunna ha en inverkan på vattenkvaliteten eller påverka sannolikheten för att olika typer av risker skulle kunna inträffa. 6.1 Markförhållanden och säkerhetsbarriärer Länets grundvattentäkter är till största delen belägna i rullstensåsar, med lager av sand eller grus. Det allra flesta består av grus, ett material med hög genomsläpplighet. Fyra kommuner 5 uppger att grundvattenmagasinet delvis ligger öppet, vilket kan innebära en förhöjd risk för föroreningar att ta sig ner till grundvattnet. Infiltration av ytvatten till grundvattentäkter kan förekomma i Vindeln, Nordmaling, Lycksele, Vännäs, Norsjö samt Vilhelmina och då i samband med snösmältning, kraftiga regn, eller i samband med höga vattennivåer i närliggande ytvattendrag. Säkerhetsbarriärer, i form av exempelvis desinfektion, förekommer inte hos majoriteten av länets vattenverk. Dorotea kommun har problem med höga flouridhalter i ett vattenverk och använder sig därför av nanofilter för att minska förekomsten av flourid. Abborrverket, länets stora ytvattentäkt, i Skellefteå är ett kemiskt fällningsverk och har därför kemisk dosering och använder sandfilter och klordesinfektion. Lagstiftningen är skarpare kring säkerhetsbarriärer i ytvattenverk, jämfört med grundvattenverk. Nuvarande lagstiftning efterföljs i länet. I övrigt sker en enkel beredning, där exempelvis järn, mangan, radon med flera ämnen skiljs ut från dricksvattnet. 6.2 Riskobjekt Ytvattenverken i länet är extra utsatta för verksamheter av olika slag, eftersom det rör sig om så pass stora tillrinningsområden. Det är svårare att kontrollera, särskilt i de fall det finns verksamheter i andra kommuner eller i grannlänet som kan påverka täkten. Abborrverket i Skellefteå samt Storumans två ytvattentäkter i Hemavan respektive Tärnaby, har därmed större sårbarhet än länets många grundvattentäkter. Vägar går i närheten av vattentäkter i samtliga kommuner utom i Malå. Det är inte alla vattentäkter i respektive kommun som berörs, men oftast de större täkterna, och transporter med farligt gods kan passera. Förutom risk för utsläpp i samband med trafikolycka kan även partiklar eller salt från vägbanan påverka grundvattentäkter, vilket innebär att även mindre vägar kan utgöra en risk. 5 Umeå, Dorotea, Vindeln, Vilhelmina 3

Järnväg med transport av farligt gods förekommer i Norsjö, Umeå, Vindeln och Skellefteå. Järnvägstrafiken i Vindeln passerar den tertiära skyddszonen och är således inte en omedelbar risk för vattentäkten, men i övriga tre kommuner kan farligt gods passera igenom brunnsområde respektive primär skyddszon. Sju kommuner 6 uppger att en eller flera vattentäkter finns i närheten av jordbruksmark och jordbruksfastigheter. Enskilda avlopp och samlad bebyggelse finns i närheten av vattentäkter i sju 7 respektive sex 8 kommuner, vilket ökar risken för bräddning eller inläckage av avloppsvatten till dricksvatten. Enskilda avlopp kan vara av sämre kvalitet än kommunala anläggningar. 9 Avfallsdeponier finns i närheten av vattentäkter i Umeå, Skellefteå och Storuman. Endast Skellefteå och Umeå kommuner har avloppsanläggningar i närheten av vattentäkter. Skogsavverkning inom skyddsområde eller i närheten av vattentäkter utan skyddsområde förekommer i tio kommuner 10. Dorotea kommun tillåter inte avverkning inom skyddsområde, men det kan förekomma i anslutning till skyddsområdet. Vännäs, Norsjö och Lycksele kommuner uppger att det inte förekommer. Renar passerar eller betar i stora delar av Västerbotten och samtliga kommuner utom Lycksele uppger att det förekommer i närheten av vattentäkter. De flesta kommuner ansåg dock inte att renbetet innebar någon större risk. Övriga verksamheter i länet som kan utgöra en risk för vattentäkter är bland annat industrier och grustäkter. Umeå, Robertsfors, Vindeln och Åsele uppger att det finns avslutade grustäkter i närheten av vattentäkter, medan pågående verksamhet förekommer i Skellefteå och Storuman. I Umeå och Skellefteå förekommer flest farliga verksamheter i närheten av vattentäkter, men även i Storuman, Bjurholm och Sorsele finns riskkällor. 6 Umeå, Robertsfors, Vindeln, Bjurholm, Skellefteå, Sorsele och Dorotea 7 Umeå, Robertsfors, Vindeln, Bjurholm, Skellefteå och Dorotea 8 Umeå, Vindeln, Skellefteå, Sorsele, Vilhelmina och Dorotea 9 Sweco. Riskinventering och översiktlig riskanalys inom Vindelälvsåsens vattenskyddsområde. Rapport/sweco. Göteborg, 2009, 8-9. 10 Umeå, Robertsfors, Vindeln, Nordmaling, Bjurholm, Skellefteå, Malå, Sorsele, Vilhelmina och Åsele 4

7. Risker och hot mot länets dricksvattenförsörjning 7.1 Riskmatris De risker och hot mot dricksvattenförsörjningen som har identifierats i länet bedöms utifrån sannolikhet och konsekvens. I samband med bedömning av konsekvenser tas hänsyn till befolkningens liv och hälsa, samhällets funktionalitet samt skador på egendom och miljö. Resultatet presenteras i en riskmatris. Riskmatrisen syftar till att ge en överskådlig bild av de risker som kan drabba dricksvattenförsörjningen samt att underlätta en jämförelse mellan riskerna. Resultatet är en sammanvägd bedömning för hela länet och det kan förekomma lokala avvikelser. Skala för sannolikhetsbedömning Nivå Sannolikhet Tidsintervall 1 Mycket låg sannolikhet 1 gång per 100-1000 år 2 Låg sannolikhet 1 gång per 50-100 år 3 Medelhög sannolikhet 1 gång per 10-50 år 4 Hög sannolikhet 1 gång per 1-10 år 5 Mycket hög sannolikhet 1 gång per år eller oftare Skala för konsekvensbedömning Nivå Konsekvenser Beskrivning 1 Mycket begränsade Små direkta hälsoeffekter, mycket begränsade störningar i samhällets funktionalitet, övergående misstro mot enskild samhällsfunktion. 2 Begränsade Måttliga direkta hälsoeffekter, begränsade störningar i samhällets funktionalitet, övergående misstro mot flera samhällsinstitutioner. 3 Allvarliga Betydande direkta eller måttliga indirekta hälsoeffekter, allvarliga störningar i samhällets funktionalitet, bestående misstro mot flera samhällsinstitutioner eller förändrat beteende. 4 Mycket allvarliga Mycket stora direkta eller betydande indirekta hälsoeffekter, mycket allvarliga störningar i samhällets funktionalitet, bestående misstro mot flera samhällsinstitutioner eller förändrat beteende. 5 Katastrofala Katastrofala direkta eller mycket stora indirekta hälsoeffekter, extrema störningar i samhällets funktionalitet, grundmurad misstro mot samhällsinstitutioner och allmän instabilitet. Fokus ligger på de oönskade händelser som kan komma att utvecklas till extraordinära händelser, varför mindre läckor och skadegörelse inte inkluderas i riskmatrisen. Det är dock återkommande problem för dricksvattenförsörjningen, varför det känns viktigt att inkludera i rapporten. Kemiskt utsläpp har delats upp i två risktyper, eftersom det annars skulle bli svårt 5

att bedöma sannolikheten. Även dammbrott samt ras, skred och slamströmmar presenteras separat, eftersom det är händelser som ger andra konsekvensbeskrivningar och sannolikhetsbedömningar än översvämning och skyfall. Samtliga risker är bedömda utifrån påverkan på dricksvattenförsörjningen, inte övrig infrastruktur. Översvämningar, ras, skred och slamströmmar skulle exempelvis kunna få större konsekvenser för annan infrastruktur i Västerbotten. De oönskade händelser som inkluderas i riskmatrisen är: 1 Smittoutbrott 2 Kemiskt utsläpp från trafikolycka 3 Kemiskt utsläpp från industri/verksamhet 4 Allvarlig läcka 5 Elavbrott/eleffektbrist 6 Översvämning och skyfall som påverkar dricksvattenförsörjningen 7 Dammbrott 8 Ras, skred och slamströmmar 9 IT-sabotage Låg Medelhög Hög Mycket hög S A N N O L I K H E T 8 5 2 1 4 3 6 9 7 Mycket hög risk Hög risk Medelhög risk Låg risk Mycket låg risk Mycket låg 1 2 3 4 5 K O N S E K V E N S 1 2 3 4 5 Mycket begränsade Begränsade Allvarliga Mycket allvarliga Katastrofala 6

7.2 Smittoutbrott Det finns flera olika typer av smitta som kan drabba dricksvattenförsörjningen. Vanligtvis delas smittoämnena in i tre kategorier, bakterier (campylobacter, E-coli, cyanobakterier), virus (norovirus) respektive protozoer (giardia, cryptosporidium). Samtliga smittämnen ger liknande symtom, i form av kräkningar, diarré, värk i kroppen och feber, men vissa smittor kan även ge allvarligare symtom och orsaka kronisk sjukdom. Campolybacter, norovirus, giardia och cryptosporidium är vanligast i Sverige, men vid många utbrott har det inte varit möjligt att fastställa smittämne. Det är svårt att upptäcka vilken smitta som har orsakat ett utbrott, eftersom halterna ofta är låga och fördelar sig ojämnt i vattnet. Vissa prover visar ingenting, medan andra kan visa höga halter. 11 Dessutom är inkubationstiden för de flesta smittor lång, från några dagar upp till flera veckor, vilket innebär att smittan kan ha hunnit försvinna från vattensystemet innan analyser har kunnat genomföras. 12 Protozoer kan innebära svåra problem. De har en god överlevnad i vatten och har stark motståndskraft mot desinfektion. Klorbehandling har ingen effekt på protozoer utan istället kan UV-filter användas. 13 Bortsett från dessa tre kategorier smittämnen förekommer även mögelsvampar i råvatten och i distributionsnät, främst i ändledningar, vilket kan lukt- och smakproblem, samt hudirritation. 14 7.2.1 Orsaker Den allra vanligaste orsaken till smittoutbrott är fekalt förorenat vatten från gödsel eller avlopp. Smittan letar sig antingen in i vattensystemet via råvattnet eller genom inträngning på ledningsnätet, och transporteras vidare till vattenverket. Risken ökar vid översvämning eller kraftiga regn, eftersom avrinningen från marken ökar. 15 Brister i konstruktion, korskoppling samt felaktig beredning i vattenverket kan också orsaka smittoutbrott. 16 Det finns en risk att vilda djur, exempelvis ren, kan bära på smittämnen och sprida det vidare till vattentäkter. Sannolikheten är dock låg. 17 7.2.2 Förmåga och robusthet Reservvattentäkt, klorberedskap, UV-ljus, laboratorieberedskap och ett ringmatat/dubbelt ledningsnät är viktiga sätt att öka robusthet och förmåga att stå emot smittoutbrott. Ett ringmatat ledningsnät underlättar även vid avbrott i dricksvattenförsörjningen. 11 Lindberg, Torbjörn och Lindqvist, Roland. Riskprofil, Dricksvatten och mikrobiologiska risker. Rapport/Livsmedelsverket, Rapportnummer 28-2005, 2005, 15-16, 21-25. 12 Hansen, Anette. Giardia och Cryptosporidium i svenska ytvattentäkter. Rapport/Smittskyddsinstitutet, Rapportnummer 2011-02, 2011, 11-13. 13 Ibid. 14 Lindberg, Torbjörn och Lindqvist, Roland. Riskprofil, Dricksvatten och mikrobiologiska risker, 29-30. 15 Hansen, Anette. Giardia och Cryptosporidium i svenska ytvattentäkter, 10-11. 16 Lindberg, Torbjörn och Lindqvist, Roland. Riskprofil, Dricksvatten och mikrobiologiska risker, 19. 17 Livsmedelsverket. Telefonmöte 2011-02-18. 7

Av Västerbottens 15 kommuner är det endast Robertsfors, Malå, Sorsele, Storuman, Åsele och Lycksele som har fungerande reservvattentäkter. Reservvattentäkterna i Lycksele är dock inte tillräckligt stora för att kunna försörja kommunens största vattenverk. Vännäs kommun har möjlighet att ta vatten från en gammal ytvattentäkt, och Lycksele uppger att man innehar ett mobilt vattenverk som kan kopplas till älven. Kapaciteten och kvaliteten på dricksvattnet blir dock troligen sämre och det kan krävas en mer grundlig beredning av vattnet. De två största kommunerna i länet, Skellefteå och Umeå, saknar båda reservvattentäkter, men det pågår arbete med att ta fram detta i respektive kommun. Planer och diskussioner förs även i Storuman och i Lycksele som redan har en reservvattentäkter, samt i Dorotea. NUS har en egen reservoar, Hamringsberget, som räcker i 2, 5 dygn, under förutsättning att inte också det vattnet är kontaminerat. UMEVA tar regelbundna prover av vattnet i reservoaren. Skellefteå lasarett får sitt vatten från en grundvattentäkt, Slind. Stadens ytvattentäkt fungerar som reservvatten åt lasarettet. Motsvarande lösningar för lasarettet i Lycksele samt övriga vårdinrättningar, saknas. 18 Samtliga kommuner i Västerbotten har tillgång till klorberedskap, men färre har installerat UV-ljus på vattenverken. Endast Vilhelmina (6 av 17 vattenverk), Lycksele (till cirka 90 %), Umeå (2 av 10), Norsjö (1 av 8 vattenverk), Dorotea (4 av 8), Robertsfors (2 av 4 vattenverk) och Storuman (de större vattenverken) har UV-ljus installerat. Klorberedskapen är ofta stationerat på de större vattenverken och kan flyttas vid behov, men UV-utrustning kan inte flyttas och bör vara installerat före ett eventuellt utbrott, eftersom det kan ta tid att montera. Länets två största vattenverk, Forslunda i Umeå samt ytvattenverket Abborren i Skellefteå, saknar UV-ljus. Med anledning av det nyligen inträffade parasitutbrottet i Skellefteå pågår arbete med installering av UV-anläggning på ytvattenverket. ALcontrol i Umeå tar emot vattenprover från hela Västerbotten, ingen kommun har egen laboratorieberedskap. Det innebär långa avstånd för vissa kommuner. Lycksele, Malå och Dorotea uppger att kommunens ledningsnät till stor del är ringmatat, även om det förekommer lösa ändar. Åtta kommuner 19 uppger att de delvis har ringmatade eller dubbla ledningar. Åsele kommun har inte ringmatat ledningsnät, och uppgifter om övriga kommuner saknas. Många avloppsledningar och dricksvattenledningar i länet ligger i samma rörgrav, även om avloppsledningarna ofta ligger underst. Nödvattentankar behövs oftast vid ett smittoutbrott, men i första hand utfärdas kokningspåbud i en sådan situation. Samhällsviktiga verksamheter, så som sjukhus och andra vårdinrättningar, är prioriterade. 7.2.3 Konsekvenser Konsekvenserna av ett smittoutbrott anses bli begränsade. Konsekvenserna påverkas av kommunens befolkningsstorlek och av vilket typ av smittämne dricksvattnet har kontaminerats av. Dricksvatten kan sprida smitta mycket snabbt och eftersom det kan ta några dagar upp till två veckor innan insjuknade människor börjar 18 Västerbottens läns landsting. Seminarium om dricksvattenförsörjningen vid Skellefteå lasarett, Skellefteå, 2011-03-29. 19 Storuman, Bjurholm, Nordmaling, Vindeln, Norsjö, Vännäs, Skellefteå och Umeå 8

kontakta vården eller kommunen, och sedan ytterligare några dagar innan en vattenburen smitta kan fastställas, hinner många drabbas. De flesta kommuner i Västerbotten är dock små och de största vattenverken försörjer ofta färre än 10 000 invånare, varför antalet sjuka i samband med ett smittoutbrott i länet troligen blir relativt få. De två största kommunerna drabbas av betydligt fler sjukdomsfall, på grund av den relativt stora befolkningsmängden. Smitta i dricksvattensystemet upptäcks ofta i samband med att människor som druckit av vattnet blir sjuka. Vanligtvis utfärdas kokningsföreskrifter, varefter antalet insjuknade torde minska successivt. Prioriterade konsumenter, så som äldreboenden och hälsocentraler, försörjs sannolikt med nödvatten. Även om smittoutbrott orsakar sjukdom med besvärliga symtom hos enskilda invånare, blir konsekvenserna för samhället som helhet begränsade. Parasitutbrott ger troligen störst konsekvenser i Västerbotten. Bakterier eller virus orsakar störningar, men kan åtgärdas relativt snabbt med klordesinfektion. De flesta kommuner saknar dock beredskap för att hantera parasiter, eftersom få kommuner har tillgång till UV-ljus och reservvattentäkt. Installation av UV-ljus kommer att behöva ske under tiden smittoutbrottet pågår, vilket kommer att förlänga smittoperioden. Uppskattningsvis består störningarna i 2-4 månader. Det innebär att invånarnas förtroende för dricksvattenförsörjningen riskerar att försämras, något som kan bestå under en längre tid beroende på hur kommunen hanterar krisen och hur väl information till allmänheten fungerar. Smittoutbrott skapar inte bara hälsoproblem för enskilda konsumenter, utan innebär också en belastning på sjukvården. Samtliga hälsocentraler och sjukstugor i Västerbotten saknar eget reservvatten och är därmed beroende av att den kommunala dricksvattenförsörjningen fungerar. Sjukhusen, med mer specialiserad vård, inneliggande patienter, operationer, avancerade provtagningar, etcetera, är den vårdinrättning som drabbas av störst konsekvenser. Många verksamheter på sjukhusen, exempelvis operation, är beroende av rent vatten, förutom att hygien och tvätt drabbas. Dialyspatienter behöver rent trycksatt vatten, men berörs inte av smittoutbrottet eftersom det finns ett inbyggt filter mot smittämnen i dialysmaskinerna. Inneliggande patienter vid sjukhusen kan behöva skrivas ut, operationer ställas in och akuta fall transporteras till andra sjukhus. Även om vårdverksamheten i de allra flesta fall kan fungera blir det en extra belastning för personalen och resulterar i ökade utgifter. 20 Länets sjukhus har olika beredskap för smitta. Hamrinsbergets reservoar, kopplat till NUS, erbjuder reservvatten i 2, 5 dygn. Därefter är kokning och nödvatten nödvändigt. Skellefteå lasarett har möjlighet att ta vatten från två täkter. Det kan dock inte uteslutas att ledningsnätet har kontaminerats, varför en genomspolning är en trolig åtgärd. Vattenberoende verksamheter och industrier drabbas också av smittoutbrott och kan lida stor ekonomisk skada. Livsmedelsproducenter är särskilt utsatta, men även turistverksamhet och restaurangnäring drabbas. 20 Västerbottens läns landsting. Seminarium om dricksvattenförsörjningen vid Skellefteå lasarett, 2011-03-29. 9

7.2.4 Sannolikhet Sannolikheten för ett smittoutbrott anses vara medelhög. De flesta vattentäkter i länet är grundvattentäkter. Risken att grundvattentäkter ska bli kontaminerade av smittämnen är mycket liten. Smittoutbrott kan dock inträffa genom att avloppsvatten på olika sätt läcker in på dricksvattennätet, varför det ändå föreligger en risk. Flera kommuner har ledningsnät med lösa ändar, vilket ökar risken för tillväxt av smittämnen i ledningsnätet. Smittoutbrott i ytvattentäkter är mycket mer sannolikt än i grundvattentäkter. Skellefteå och Storumans kommuner löper därför större risk än övriga länet. Även i Umeå finns en högre risk, på grund av att kommunen förstärker sin stora grundvattentäkt med vatten från Umeälven. I Skellefteå pågår installation av UV-ljus, varför sannolikheten för parasitutbrott i kommunen kommer att minska. 7.3 Kemiskt utsläpp Det går att skilja mellan kemiska föroreningar som finns naturligt i marken och som kan komma att påverka dricksvattnet, och de som kan läcka ut i mark och vatten från olika typer av verksamheter. 21 Arsenik, flourid och radon är exempel på ämnen som finns naturligt i mark och vatten. De vanligaste hälsoeffekterna av långvarig exponering av arsenik är cancer, fosterskador och skador på nervsystemet. Flourid har både en positiv och en negativ påverkan på tandhälsan, då små mängder kan ge skydd mot karies, men högre halter kan orsaka fläckar på tandemaljen hos barn. 22 Andra föroreningar transporteras ut i vattnet på grund av utsläpp från olika typer av verksamheter. Det kan handla om exempelvis bekämpningsmedel eller petroleumprodukter som bensin, diesel och olja. Alla ämnen som är mer eller mindre vattenlösliga kan innebära en risk för dricksvattenförsörjningen. 23 Föroreningar rör sig snabbare i ytvatten jämfört med grundvatten. 24 Radioaktivt nedfall, exempelvis från en kärnteknisk olycka, kan påverka dricksvattnet. Det tar relativt lång tid för nedfallet att nå ett grundvattenmagasin, varför det normalt sett inte är 21 Friberg, Johanna, Rosén, Lars, Bergstedt, Olof och Larsson, Björn. Säkrare dricksvattenförsörjning motverka föroreningsrisker i avrinningsområden, 24-25. 22 Svensson, Kettil, Beckman-Sundh, Ulla, Darnerud, Per Ola, Forslund, Christina, Johnsson, Håkan, Lindberg Torbjörn och Sand, Salomon. Kemisk riskprofil för dricksvatten. Rapport/Livsmedelsverket. Rapportnummer 14-2009, 2009. 23 Friberg, Johanna, Rosén, Lars, Bergstedt, Olof och Larsson, Björn. Säkrare dricksvattenförsörjning motverka föroreningsrisker i avrinningsområden, 24-25. 24 Livsmedelsverkets i samarbete med SGU, MSB, RPS, räddningstjänst och dricksvattenproducenter. Seminarium: Dricksvattenkriser berör oss alla polisens och räddningstjänstens ansvar, Umeå: 2011-05-10. 10

någon akut påverkan på en grundvattentäkt. Direktnedfall på ytvatten kan däremot innebära en mer överhängande risk. 25 7.3.1 Orsaker Arsenik, flourid, radon och andra ämnen som finns naturligt i mark och vatten läcker ut genom en naturlig process. 26 Kommunala anläggningar skiljer ut dessa ämnen i beredningen av vattnet och de når normalt sett inte konsumenterna. Utsläpp av kemiska föroreningar, så kallade miljögifter, kan kontaminera dricksvattnet på flera sätt. Bekämpningsmedel används främst inom lantbruksindustrin, men också inom skogsbruket. Ämnen kan även urlakas från deponier och industrier, även nedlagda verksamheter, från trafikerade vägar samt översvämmade cisterner. 27 Ledningar kan vid läcka ta in föroreningar, om trycket av någon anledning minskar. 28 Olyckor på väg och järnväg i närheten av vattentäkter kan resultera i allvarliga kemiska utsläpp. Är farligt gods involverat kan det bli mycket allvarliga konsekvenser för dricksvattenförsörjningen, men även läckage av diesel eller olja från lastbil eller bil kan orsaka stora skador. 29 Skogsavverkning kan orsaka större urlakning och därmed öka risken för att föroreningar tar sig ner i vattnet. 30 I samband med stora nederbördsmängder, översvämningar samt ras och skred kan föroreningar dras ner i vattentäkter lättare om vegetation saknas. 31 7.3.2 Förmåga och robusthet Det krävs liknande förmåga att hantera kemiskt utsläpp som vid smittoutbrott, exempelvis reservvattentäkt, ringmatat/dubbelt ledningsnät och nödvattenförsörjning. I övrigt påverkas riskbild och konsekvenser av kemiska utsläpp av sårbarheten vid vattentäkten, exempelvis förekomsten av farliga verksamheter och markens beskaffenhet. Det är viktigt att kommunerna har kunskap om sårbarhet inför kemiska utsläpp, exempelvis genom risk- och sårbarhetsanalyser, samt att åtgärder för att minska sårbarheten har vidtagits. Det kan handla om att sanera förorenade områden, lägga ner farliga verksamheter, som finns i närheten av vattentäkter eller att begränsa tung trafik inom skyddsområden. Upprättande av skyddsområden för vattentäkter är också av stor betydelse. Generellt sett är det betydligt mer effektivt att i förebyggande syfte genomföra sådana åtgärder, eftersom 25 Andersen, Merethe (red). Beredskapsplanering för dricksvatten 2008, 147-149. 26 Svensson, Kettil, Beckman-Sundh, Ulla, Darnerud, Per Ola, Forslund, Christina, Johnsson, Håkan, Lindberg Torbjörn och Sand, Salomon. Kemisk riskprofil för dricksvatten. 27 Friberg, Johanna, Rosén, Lars, Bergstedt, Olof och Larsson, Björn. Säkrare dricksvatten motverka föroreningsrisker i avrinningsområden, 25 samt Svenskt Vatten AB. Dricksvattenförsörjning i förändrat klimat. Underlagsrapport till Klimat- och sårbarhetsutredningen. Rapport/Svenskt Vatten AB, 2007, 9. 28 Andersen, Merethe (red). Beredskapsplanering för dricksvatten 2008, 87. 29 Livsmedelsverket i samarbete med SGU, MSB, RPS, räddningstjänst och dricksvattenproducenter. Seminarium: Dricksvattenkriser berör oss alla polisens och räddningstjänstens ansvar, 2011-05-10. 30 Livsmedelsverket. Telefonmöte 2011-02-18. 31 Friberg, Johanna, Rosén, Lars, Bergstedt, Olof och Larsson, Björn. Säkrare dricksvatten motverka föroreningsrisker i avrinningsområden, 9-10. 11

möjligheterna att bekämpa ett kemiskt utsläpp är begränsade. De flesta vattentäkter som ingår i denna studie har skyddsområde, varför farlig verksamhet i närheten av täkter är reglerat och i stor utsträckning nedlagt och sanerat. Flera kommuner saknar dock ordentliga risk- och sårbarhetsanalyser och handlingsplaner. Sex 32 kommuner har i enkätsvar till MSB uppgett att det finns specifika risk- och sårbarhetsanalyser för dricksvattenförsörjningen. De två största kommunerna i länet har genomfört noggranna analyser, men sårbara områden kvarstår i vissa fall. Det är svårare att åtgärda när det gäller ytvattenverket i Skellefteå, eftersom man är beroende av hur det ser ut i ett tillrinningsområde som kan vara mycket stort och som dessutom sträcker ut sig i andra kommuner och i grannlänet. Kemiska utsläpp i en ytvattentäkt är däremot ofta lättare att åtgärda eftersom genomströmning av vatten är större. Invallningsmaterial eller länsar är bra som skydd för att hindra föroreningar att nå känsliga delar i en ytvattentäkt. Länets största ytvattenverk har sådan utrustning. Kokning är inte tillräckligt, varför nödvatten bör köras ut till berörda konsumenter. 33 Det finns möjlighet att tillgå nödvatten i hela Västerbotten. Storlek varierar beroende på kommun. Utöver själva utrustningen krävs även andra resurser, så som transportmedel att köra ut nödvattnet med, extra personal till fordonen, drivmedel etcetera, vilket innebär stora kostnader. Detta kan innebära en svår ansträngning för länets mindre kommuner, men även i Skellefteå och Umeå kan det uppstå svårigheter. I de två största kommunerna är det troligen tillgång till nödvattentankar för en stor befolkning och samhällsviktig verksamhet som innebär det största problemet. Skellefteå kommun har beredskap att koppla in en tank som rymmer 10 kubik vatten direkt in till lasarettet. Tanken fylls ständigt på med hjälp av två särskilda brandbilar, som hämtar vatten i en icke kontaminerad källa. Denna lösning fungerar även i händelse av avbrott i vattenförsörjningen. 34 Kommunerna menar att de kan få hjälp från grannkommuner vid brist på kapacitet av nödvatten, men inga formella samarbeten är fastställda. Det finns heller inga överföringsledningar mellan kommuner någonstans i länet. Det nationella nödvattenförrådet i Sundsvall eller Luleå kan användas vid behov. Radon och arsenik förekommer på ett fåtal platser i länet. Dorotea, Umeå, Åsele, Robertsfors och Vilhelmina uppger att det finns radon i det kommunala vattnet. I Vilhelmina har även arsenik påträffats. Ämnena reduceras dock i vattenverken. Nordmalings kommun tar inga prover på radon eller arsenik, varför kunskap om halter av dessa ämnen i vattnet saknas. Höga flouridhalter har påträffats på ett vattenverk i Dorotea, varför nanofilter har installerats. 7.3.3 Konsekvenser Konsekvenserna av ett kemiskt utsläpp anses bli mycket allvarliga. Graden av konsekvenser påverkas av var utsläppet har skett och av hur lång tid det tar att upptäcka det. Läckage inom brunnsområde är allvarligare än olyckor inom sekundär och 32 Robertsfors, Malå, Vilhelmina, Umeå, Lycksele och Skellefteå 33 Lundberg Abrahamsson, Josefin; Svenskt Vatten AB. Telefonmöte 2011-02-24. 34 Västerbottens läns landsting. Seminarium om dricksvattenförsörjningen vid Skellefteå lasarett, 2011-03-29. 12

tertiär skyddszon. Huruvida läckage har skett i inströmningsområde eller utströmningsområde påverkar, liksom strömningsriktning, strömningshastighet och avståndet till grundvattenytan. Flera av länets vattentäkter ligger i skogsmark och tillsyn kan ske relativt sällan, omkring 1-3 ggr i veckan. Det är därmed möjligt att det hinner gå flera dagar innan ett kemiskt utsläpp upptäcks. Kemiska utsläpp kan i värsta fall ge så stora konsekvenser att vattentäkten inte längre kan användas. Det kan bli mycket kostsamt att anlägga en ny täkt och det kan ta flera år innan en lämplig plats med tillräckligt vattenmagasin och god vattenkvalitet har lokaliserats. Med tanke på att många kommuner saknar reservvattentäkt kan det bli mycket problematiskt att nödvattenförsörja en befolkning under en så pass lång tidsperiod. Ytvatten är mer sårbart än grundvatten. Utsläppet når konsumenten mycket snabbare och sannolikt stängs vattenproduktionen av. Det kan gå mycket fort för ett kemiskt ämne att nå ner till grundvattnet i en grundvattentäkt, men det dröjer en tid innan konsumenten märker av konsekvenserna. De flesta grundvattentäkter i Västerbotten finns i rullstensåsar, främst av grus, material som har en hög genomsläpplighet. En tankbil som läcker stora mängder diesel inom brunnsområde (primär skyddszon) på en grusås kan nå grundvattnet redan efter en timme. Sand har lägre genomsläpplighet och ett utsläpp kan nå grundvattnet efter ett dygn. 35 Kemiska föroreningar efter utsläpp gör dricksvattnet otjänligt. Det är inte säkert att människors hälsa är i omedelbar fara, men lukt och smak kan påverkas. Mycket små mängder diesel kan exempelvis ge lukt- och smakpåverkan för konsumenten, även om det inte skulle vara någon större fara att dricka vattnet. En viktig skillnad mot smittoutbrott är att kemiska ämnen inte kan kokas bort. Kommunen eller dricksvattenproducenten tvingas att ta ett beslut kring huruvida vattenproduktionen ska stängas av helt eller om vattnet ska fortsätta ut till konsumenterna. Ett avbrott skulle hindra föroreningarna från att nå ut i ledningsnätet och därmed undvika en kostsam och tidsödande sanering. Nackdelen med ett avbrott är att konsumenterna inte kan spola i toaletter, vilket riskerar att kraftigt försämra hygienen. Med tanke på att arbetet med sanering av vattentäkten kan ta mycket lång tid är det troligtvis nödvändigt att släppa på vattnet. Det är förstås en avvägning varje kommun får ta ställning till. Mindre kommuner, med färre drabbade, kan undvika stora kostnader genom att rädda ledningsnätet. Resurser i form av så kallade bajamajor att ersätta toaletter med är möjligen hanterbart när en begränsad mängd invånare har drabbats, även om det säkerligen uppstår obehag hos befolkningen. De större kommunerna får troligtvis svårt att hantera en sådan situation. Det skulle exempelvis krävas stora resurser i form av personal och transport för tömning. En lämplig plats för dumpning av avfallet måste också anordnas. Situationen för lasaretten och NUS skulle bli mycket svårhanterlig, och eftersom problemen med ett kemiskt förorenat dricksvatten kan bestå under en längre tid skulle avstängning av vattnet förmodligen inte ske i de tre största kommunerna. Nödvattenförsörjning blir nödvändigt oavsett beslut. Kemiska ämnen som finns naturligt i mark och vatten kan också påverka dricksvattnet negativt, vilket ofta upptäcks genom missfärgning eller att lukt och smak har förändrats. Höga halter av exempelvis flourid är mest skadligt på lång sikt och förhöjda halter av dessa ämnen får ofta inga större konsekvenser på kort tid. De allra flesta vattenverk i länet har driftlarm, varför fel i produktionen kan upptäckas relativt omgående. 35 Livsmedelsverket i samarbete med SGU, MSB, RPS, räddningstjänst och dricksvattenproducenter. Seminarium: Dricksvattenkriser berör oss alla polisens och räddningstjänstens ansvar, Umeå, 2011-05-10. 13

7.3.4 Sannolikhet Sannolikheten för ett kemiskt utsläpp från trafikolycka anses vara hög. Vägar i närheten av vattentäkter förekommer i samtliga kommuner utom en. Det kan handla om både mindre vägar och större vägar med tung transport. I flera fall är avståndet till vattentäkterna litet. Även järnväg med godstrafik förekommer. Länets grundvattentäkter är sårbara på grund av att de består av ett material med hög genomsläpplighet. Sannolikheten för att utsläppet ska nå grundvattnet är därmed hög. Sannolikheten för kemiskt utsläpp från industri/verksamhet anses vara medelhög. De flesta vattentäkter i länet har skyddsområden, vilket innebär att verksamheter som hanterar kemiska ämnen i närheten av täkterna är begränsade. Det förekommer dock riskobjekt och med tanke på att det saknas specifika risk- och sårbarhetsanalyser för dricksvattenförsörjningen kan det finnas otillräcklig kunskap om hur verksamheterna kan påverka vattnet. 7.4 Ledningsbrott och läckor Det svenska ledningsnätet består av en mängd olika material och har en ålder som i stort varierar mellan 0-100 år. Faktorer som material, ålder och sätt att lägga ledningar har betydelse för rörnätets sårbarhet. De äldsta ledningarna är gjorda i gråjärn, ett material som är känsligt mot slag, stötar och sättningar, men som tål höga tryck. Segjärn, ett material med bättre tålighet, blev vanligt kring 1950-60-talen och förekommer fortfarande i huvudledningar i hög grad. Segjärn har långsammare korrosionsförlopp, men får oftare punktläckage. Dagens nya ledningar består av olika sorters plast. Plast är mindre känsligt, men hållfastheten kan påverkas negativt av starka kemikalier och hög temperatur. Kvaliteten har dock förbättrats sedan 1973. Vattenledningar lagda under 1950-60-talen är i allmänhet av dålig kvalitet, på grund av den höga läckfrekvensen på rör från denna tid. Anledningen till detta beror troligtvis på övergången från handgrävning till maskinell schaktning, vilket innebar att ledningsgravarna blev större och rören fick sämre sidostöd. Därutöver gick efterfrågan på vattenledningsnät upp kraftigt under 1960-talet, till följd av dåvarande byggboom. 36 7.4.1 Orsaker Korrosion är en vanlig orsak till ledningsbrott och läckage, och uppträder i olika grad beroende på en rad faktorer. Materialtyp är olika känsligt, men korrosionen påverkas även av vattnets alkalinitet (hårdhet) och omgivande mark. Skyddet ökar ju högre alkalinitet det finns i vattnet. Jordens vatteninnehåll, salthalt (främst kloridhalt) och temperatur kan påverka, samt jordens resisivitet och kalkhalt. Kalk skyddar mot yttre korrosion. Resisiviteten tappar dock i 36 Malm, Annika, Horstmark, Anders, Larsson, Göran, Uusijärvi, Jenny, Meyer, André och Jansson, Elin. Preliminär rapport SVU 27-114. Del 2 Rörmaterial i svenska va-ledningar egenskaper och livslängd. Rapport/Svenskt Vatten AB, 2010, 13-16, 25-26, 33-42. 14

betydelse om ledningarna ligger djupt ner i marken, då det istället är markens syrehalt som styr korrosionen. 37 Dåligt underhåll, reparationsarbeten, tryckslag i ledningen, temperaturförändringar, sättningar, materialkondition samt extern påverkan som trafik och tjäle är andra faktorer som tillsammans eller var för sig kan orsaka ledningsbrott och läckor. 38 Ledningsnätet är också känsligt för extrema vädersituationer, så som översvämningar, kraftiga skyfall, snösmältning etcetera. 39 7.4.2 Förmåga och robusthet Ledningsnätet i Västerbottens län varierar stort i ålder, även om rör lagda på 1940-70-talen dominerar. Materialtyp varierar också, men de flesta ledningar består av gjutjärn (segjärn eller gråjärn) eller plast. Plaströren tillhör de nyaste rören, varför det finns anledning att tro att gjutjärn är vanligare, eftersom de flesta ledningar är lagda under den tiden detta material dominerade. Antalet mindre läckor per år i länet varierar, men det går att dela in kommunerna i tre kategorier; 0-5/år (Sorsele, Malå, Norsjö, Bjurholm, Vännäs), 5-10/år (Vindeln, Robertsfors, Dorotea, Åsele, Lycksele) och fler än 10/år (Umeå, Skellefteå, Nordmaling, Vilhelmina). Större och mer allvarliga läckor sker mer sällan. Flera faktorer i länet skulle kunna påverka risken för korrosion negativt. Stora delar av ledningsnätet består av segjärn, vilket ökar risken för flera, men mindre, läckage samtidigt. Det tar längre tid att åtgärda. Kylan och snösmältningen som drabbar länet varje vinter, en generellt sett låg alkalinitet i vattnet och en låg förekomst av ringmatat ledningsnät är ytterligare faktorer som bidrar till en ökad risk för korrosion. Länets tre sjukhus har extra beredskap mot olika former av avbrott. Lycksele och Skellefteå lasarett har två vattenintag vardera och NUS har tre och dessutom en egen reservoar. Skellefteå lasarett kan ta vatten från Abborrverket om den ordinarie ledningen av någon anledning springer läck. I övrigt är sjukhusen beroende av nödvattendistribution. 40 7.4.3 Konsekvenser Konsekvenserna av ett allvarligt läckage anses bli allvarliga. Mindre läckor leder normalt inte till allvarliga konsekvenser för samhället, det sker relativt ofta och det finns god beredskap att åtgärda ledningsbrott och läckor i länet. Det är ofta ett mindre antal invånare och verksamheter som drabbas, även i de större kommunerna, och nödvattenförsörjning en kortare period är ofta tillräckligt. Det är naturligtvis besvärligt för 37 Ibid. 16-22. 38 Malm, Annika, Horstmark, Anders, Larsson, Göran, Uusijärvi, Jenny, Meyer, André och Jansson, Elin. Preliminär rapport SVU 27-114, Del 1 Handbok i förnyelseplanering av va-ledningar. Rapport/Svenskt Vatten AB, 2011, 33. 39 Andersen, Merethe (red). Beredskapsplanering för dricksvatten 2008, 83. 40 Västerbottens läns landsting. Seminarium om dricksvattenförsörjningen vid Skellefteå lasarett, 2011-03-29. 15

människor att vara utan vatten, men en kortare tid då vatten tillhandahålls i en tank i närheten av boendet innebär inga stora problem för människors hälsa. Flera små läckor som uppträder samtidigt på en ledning tar ofta längre tid att upptäcka, särskilt på vintern då marken täcks av mycket snö och is. Ledningsbrott kan även leda till att avloppsvatten tränger in i rör för dricksvatten, vilken kan leda till smittoutbrott. Allvarligare konsekvenser uppstår om ledningsbrott och läckor inträffar på huvudledningar eller särskilt viktiga ledningar. Det kan handla om ledningar som försörjer sjukhusen eller viktiga industrier med vatten. Avbrott i dricksvattenförsörjningen ger på sätt och vis svårare konsekvenser än ett smittoutbrott. Vatten med smittämnen kan kokas och sedan drickas och spolning av toaletter samt dusch fungerar fortfarande normalt. Fullständig avsaknad av vatten under en längre tid innebär att enskilda människors hygien försämras, och risken för spridning av infektionssjukdomar ökar. Nödvattenförsörjning blir därmed oundvikligt. Vattenberoende verksamheter och industrier berörs också av ett avbrott. Långvariga avbrott i vattenproduktionen riskerar att orsaka relativt stor ekonomisk skada på sikt. Sjukhusen drabbas hårt av ett längre avbrott. Nödvattenförsörjning kan kopplas in relativt snabbt, men det kan ta flera timmar eller ett par dagar innan normal förbrukning kan återupptas. NUS klarar sig relativt väl, eftersom sjukhuset har reservvatten i egen reservoar för 2, 5 dygn samt tre vattenintag. I Skellefteå kan en tank installeras i ett av lasarettets intag, men det kan ta upp till åtta timmar innan vatten når kranarna. Både NUS, Skellefteå respektive Lycksele lasarett drabbas svårt vid ett längre avbrott, men på grund av NUS storlek, antal inneliggande patienter och mängden specialistavdelningar blir konsekvenserna störst där. 41 Samtliga avdelningar och verksamheter på sjukhusen påverkas vid avbrott i vattenförsörjningen, men vissa avdelningar måste helt avbryta sin verksamhet. Dialys kräver trycksatt vatten av god kvalitet och saknas detta måste behandlingen avbrytas och vid längre avbrott måste dialyspatienterna transporteras till annat ett sjukhus. Pågående operationer kan avslutas men eftersom instrument och operationssalar måste vara rengjorda och steriliserade kan endast de mest akuta patienterna tas emot efter ett avbrott i vattenproduktionen. Övriga får transporteras vidare till annat sjukhus. Vissa laborationer kommer inte att kunna genomföras utan trycksatt vatten, varför man delvis blir beroende av andra sjukhus för provtagning. 42 De ökade transporterna kräver extra personal i ambulansverksamheten. Enstaka patienter kommer inte att klara längre transporter, varför dödsfall kan komma att inträffa. Uppskjutna operationer kan också leda till dödsfall, men främst till att människors hälsa påverkas negativt på sikt. 43 Den påfrestande situationen på sjukhuset och hygienproblemen som uppstår till följd av vattenbristen innebär att de patienter som absolut inte behöver stanna kvar för vård, kommer 41 Ibid. 42 Ibid. 43 Ibid. 16