Strategier för att hantera tryckimpregnerat virke som bränsle baserat på flödet av koppar, krom och arsenik RAPPORT F2012:05 ISSN 1103-4092
Förord Idag saknas kunskap om hur mycket olika avfallsfraktioner belastar slagg från avfallsförbränning med tungmetaller. Bristen på kunskap gör att strategier blir svåra att formulera, både för anläggningarna, avfallslämnarna och tillsynsmyndigheterna. Detta projekt har syftat till att ge kunskap om ursprunget till tungmetaller i slagg, med fokus på träavfall. Malmö juli 2012 Christian Baarlid Ordförande Avfall Sveriges Utvecklingssatsning Energiåtervinning Weine Wiqvist VD Avfall Sverige
Författarnas förord Denna rapport är gjord på uppdrag av Avfall Sverige. Arbetet har utförts av Louise Sörme PhD utredare och expert substans- och materialflöden, Statistiska Centralbyrån (SCB) och Anna Karlsson miljöspecialist Vattenfall Uppsala. Louise Sörme har varit projektledare. Arbetet utfördes hösten 2011 våren 2012. Strategierna har diskuterats fram med stöd av slagg/aska gruppen inom Avfall Sverige. Författarna tackar dem alla för en värdefull diskussion. Ett stort tack riktas också till Mikael Westin på Träskyddsföreningen, som har bidragit med data och expertkompetens. Stockholm och Uppsala maj 2012.
Sammanfattning Tungmetaller i brännbart avfall belastar slagg och aska. Detta sänker kvalitén och begränsar möjligheterna till återvinning, vilket är till nackdel för resurshushållningen, ekonomin för avfallsförbrännarna och för samhället. En avfallsfraktion som är extra intressant är träfraktionen, därför att man vet att den även innehåller CCA-impregnerat trä (koppar krom arsenik) som bidrar med koppar, krom och arsenik. Sedan 2007 är det förbjudet att använda krom och arsenik i impregnerat virke. Livslängden är lång för impregnerat virke, cirka 30 år, vilket innebär att äldre impregnerat virke som når avfallsledet idag innehåller krom och arsenik. Sverige har idag en stor produktion av impregnerat virke, vi exporterar också relativt stora mängder. Vi importerar i princip inte impregnerat virke, vare sig som virke eller färdiga produkter. Projektet syftar till att ge kunskap om ursprunget till tungmetaller i slagg, med fokus på impregnerat virke. Kunskap om källor ger möjlighet att minska halterna och därmed öka avsättningsmöjligheterna för slagg och askor. Projektet syftar även till att ge en metod som kan användas för andra avfallsslag som också belastar slaggen med tungmetaller, t ex plast och läder. Projektets mål är att uppskatta hur stora flöden av koppar, krom och arsenik som kommer till avfallsledet idag och i framtiden från impregnerat virke. Projektet kommer även att redovisa tungmetallbidraget i slagg vid olika inblandningsgrad av impregnerat virke. Projektet ska formulera strategier för hantering av träavfall, från producent till hållbar användning av förbränningsresterna. Metodiken bygger på att dels ta fram data från produktionsledet och dels från avfallsledet. För produktionsledet har vi använt oss av data från Kemikalieinspektionens bekämpningsmedelsregister, litteratur, data och expertis från Träskyddsinstitutet samt experter i branschen. För avfallsledet har vi använt oss av data över halter i askor och slagg och volymer impregnerat virke och returträ som förbränns i Sverige/Uppsala. Det är därmed två helt oberoende metoder, vilket är en styrka. Resultatet från datainsamlingen och förslagen till strategier kommunicerades och diskuterades med Avfall Sveriges arbetsgrupp för slagg/aska den 6 mars 2012. Resultaten visar att 100-190 ton koppar tillförs avfallsledet från impregnerat virke år 2010. Uppskattningen 190 ton är baserat på data från produktionsledet och uppskattningen 100 ton är baserat på data från avfallsledet. För krom uppskattas den tillförda mängden till avfallsledet från impregnerat virke vara cirka 140-180 ton. Även här är det högre värdet baserat på produktionsdata och det lägre baserat på avfallsdata. Slutligen när det gäller arsenik uppskattas 100-240 ton komma till avfallsledet från impregnerat virke. Även här är det högre värdet baserat på produktionsdata. Den stora skillnaden mellan metoderna kan bero på att lakningen av arsenik har underskattats i den första metoden, och att det är få mätvärden ifrån tryckimpregnerat trä. Trots skillnaderna i uppskattad mängd av metallerna är det en styrka att två helt oberoende metoder ger relativt samstämmiga resultat.
Impregnerat virke bidrar mycket lite till mängden koppar i det brännbara avfallet, cirka 1 %. Koppar har därmed den största delen av sitt ursprung i andra varor och produkter än impregnerat virke, enligt våra beräkningar. Krom i impregnerat virke uppskattas bidra med cirka 10 % av mängderna i brännbart avfall. Arsenik i impregnerat virke uppskattas bidra med cirka 100 % av mängderna i brännbart avfall. Med träfraktionen kommer det till avfallsledet större mängder koppar, krom och arsenik via returträ än via brännbart avfall till avfallsförbränning. Den upplagrade mängden år 2010 uppskattas till cirka 7000 ton koppar, 4500 ton krom och 6000 ton arsenik i Sverige i impregnerat virke. Det kommer att dröja ända till efter år 2030 innan mängden krom och arsenik minskar i impregnerat virke till avfallsledet eftersom livslängden är lång. Halterna av framförallt arsenik, men även krom, ökar i slaggen från avfallsförbränning då tryckimpregnerat virke tillsätts i bränslet. För krom och koppar stämmer teoretiska beräkningar väl med det praktiska utfallet från proveldningar (rosterpanna). En inblandning av 5% impregnerat virke gör att halten krom i slaggen ökar med 30-40% medan kopparhalterna inte påverkas. För arsenik visar proveldningarna en ökning med 60-300%, för en inblandningsgrad av 5%. Även för biobränsleanläggningar ger en inblandning av impregnerat virke högre halter av krom, arsenik och även koppar i askorna. Korrekt hantering av CCA-impregnerat virke är källsortering eftersom det är farligt avfall och inte kommer att vara utfasat genom avfallsledet förrän efter år 2030. Ökat källsortering kan ge mycket lägre halter krom och arsenik i askor från returträ.
Innehåll 1 Inledning och bakgrund 1 2 Metod/Genomförande 3 2.1 Metod 3 2.2 Data för volymer avfall samt halter i avfall och slagg 3 2.3 Data över flöden och förråd av impregnerat virke 4 2.3.1 Nettoinflöde 4 2.3.2 Livslängd för att beräkna upplagrad mängd 6 2.3.3 Import virke och färdiga varor 6 2.3.4 Lakning 6 3 Resultat och Diskussion 7 3.1 Grunddata om avfallsförbränning volymer och halter 7 3.1.1 Avfallsvolymer för Uppsala och Sverige 7 3.1.2 Halter av koppar, krom och arsenik i brännbart avfall 10 3.1.3 Halter av koppar, krom och arsenik i impregnerat virke till avfallsförbränning samt jämförelser 12 3.2 Tungmetallbidrag i slagg vid inblandning av impregnerat virke 14 3.3 Flöden och förråd av koppar, krom och arsenik i impregnerat virke baserat på produktion 1960-2010 14 3.3.1 Impregnerat virke på export 14 3.3.2 Koppar 15 3.3.3 Krom 16 3.3.4 Arsenik 17 3.3.5 Koppar, krom och arsenik och virke 17 3.3.6 Förråd Cu, Cr och As 18 3.4 Sammanvägda data över inflödet virke och metall via impregnerat virke nu och i framtiden 18 3.5 Kommunikation 23 3.6 Strategier 23 4 Slutsatser 26 5 Referenser 28 5.1 Skriftliga referenser 28 5.2 Muntliga referenser 28 6 Bilagor 29 6.1 Koppar, Krom och Arsenik, grunddata 29 6.2 Bilaga 2. Export av koppar i impregnerat virke, underlag för beräkningar 30 6.3 Bilaga 3. Koppar, krom och arsenik, data justerat för export och lakning 1960-2010 31 6.4 Bilaga 4. Kemikalier i träskydd och andel rent ämne 32
1 Inledning och bakgrund Tungmetaller i brännbart avfall belastar slagg och askor. Detta sänker kvaliteten och begränsar möjligheterna till återvinning, vilket är till nackdel för resurshushållningen, ekonomin för avfallsförbrännarna och för samhället. En avfallsfraktion som är extra intressant är träfraktionen, där man vet att tryckimpregnerat trä bidrar med koppar, krom och arsenik. För just arsenik är impregnerat virke i princip den enda kända källan, det vill säga om det finns arsenik i slaggen så har impregnerat virke eldasts, detta gäller även för biobränsle-anläggningar. Vattenfall Värme Uppsala har arbetat med att spåra källor till tungmetaller i avfall i ett projekt år 2000-2007 med stöd av en samarbetsgrupp och exjobbare. Värme Uppsala ville nu gå vidare i samarbete med Statistiska Centralbyrån (SCB) för att finna strategier för att på bästa sätt hantera tryckimpregnerat trä som bränsle. Slaggen kan idag användas för sluttäckning av deponier men denna avsättningsmöjlighet kommer att vara uttömd om ett antal år. Andra typer av återvinning begränsas av salthalter och tungmetallhalter i slaggen. Idag saknas kunskap om hur mycket olika avfallsfraktioner, t ex träfraktionen, bidrar till vad gäller belastningen av tungmetaller i slaggen. Det är heller inte känt om träfraktionens påverkan kommer att öka eller minska i framtiden beroende på faktorer som nya impregneringsmedel och import av avfall. Det är heller inte klart om all impregnerat virke sorteras ut eller om vissa mängder kommer på avvägar och istället belastar aska från biobränsleanläggningar. Bristen på kunskap gör att strategier blir svåra att formulera, både för förbrännare, avfallslämnare och tillsynsmyndigheter. Bristen på kunskap begränsar möjligheterna för avfallsförbrännare att göra medvetna val och styra detta virke till de pannor som bäst är lämpade för detta. Om man inte har kunskap och strategier över hur träavfall ska hanteras kan avfallsförbrännare och indirekt samhället, få betala för slagg som blir tvingad att gå till deponi istället för till återvinning. I en avhandling från Linköpings Universitet (Krook, 2006) visas att impregnerat virke förhöjer halterna av koppar, krom och arsenik i träavfall. Han beräknar dock inte hur det påverkar slaggen från förbrännings-anläggningar. Han menar att det idag saknas drivkrafter för ökad utsortering av impregnerat virke. En rapport (Sundqvist et al., 2009 ) anser att de nya impregneringsmedlen som idag används för virke - som innehåller högre halter koppar men ingen krom eller arsenik - inte kommer att förhöja halterna av koppar i aska och slagg nämnvärt. I praktiken sker idag en inblandning av äldre impregnerat virke. Vattenfall Uppsala har arbetat länge med att försöka spåra ursprunget till olika tungmetaller i aska och slagg. Trots examensarbeten och liknande har inte några entydiga svar erhållits. Därför vill vi nu ha en annan ansats genom att arbeta med olika avfallsslag/material som t ex trä, plast, textil etc. och uppskatta belastningen av tungmetaller från dem. Detta arbete fokuserar på impregnerat virke. 1
Kromtrioxid och diarsenikpentoxid förbjöds från 2007 och natriumdikromat förbjöds från 2008. Förbudet att sätta ut koppar krom arsenik (CCA)-medel på marknaden reglerades av EUharmoniserad lagstiftning så någon impregnering med CCA inom EU borde inte förekomma. Däremot skulle CCA-impregnerat virke kunna importeras från länder utanför EU (som en vara), men de användningsbegränsningar som finns i REACH för arsenikinnehållande virke ska tillämpas oavsett (Helgesson, muntligt). För att kunna garantera kvalitetén brukar tillverkarna vilja märka virket med de nordiska NTR-klasserna (B, AB, A, M) och då måste kraven i standarden vara uppfyllda (Helgesson, muntligt). Dessa standarder för impregnerat virke är kvalitetsstandarder och det finns inget formellt krav att följa dem för att kunna sälja impregnerat virke på marknaden. Det finns flera projekt som arbetar med slagg nedströms anläggningarna, t ex användning utanför deponier, utvinning av värdefulla metaller genom sur lakning och elektrolys, tvättningsmetoder etc. Det finns dock få projekt som arbetar uppströms anläggningarna, vilket detta projekt gör. Även kreosot-trä är klassat som farligt avfall enligt avfallsförordningen SFS 2011:927. Anledningen till att vi i denna rapport inte tar upp kreosot-impregnerat virke beror på att kreosot inte innehåller tungmetaller och därmed inte belastar slagg och aska med tungmetaller. Projektet syftar till att ge kunskap om ursprunget till tungmetaller i slagg, med fokus på träavfall som källa till koppar, krom och arsenik. Det i sin tur ger möjlighet att minska halterna och därmed öka avsättnings-möjligheterna för slagg. Halterna kan minskas genom olika strategier t ex bättre utsortering innan förbränning, styrning av inblandningsgrad och i vilka pannor det eldas i. Projektet syftar även till att ge en metod som kan användas för andra avfallsslag som också belastar slaggen med tungmetaller, t ex plast och läder. Projektet mål är att ge en bild av hur stora flöden av koppar, krom och arsenik totalt sett som kommer idag och förväntas komma i framtiden från impregnerat virke. När är det gamla virket utfasat? Hur ser det framtida impregnerade virket ut, är importvirke fritt från krom och arsenik? Projektet kommer även att redovisa tungmetallbidraget i slagg vid olika inblandningsgrad av träavfall förorenat med impregnerat virke (t.ex. en inblandning av 5% blandat virke ger XX g/ton i slaggen). Projektet ska formulera strategier för hantering av träavfall, från producent till hållbar användning av förbränningsresterna. 2
2 Metod/Genomförande 2.1 Metod Projektet består av fyra delar; Data över halter i slagg och askor Data över flöden och förråd av impregnerat virke 1960-2010 Kommunikation Formulering av strategier och skrivande av slutrapport. Metodiken för den första delen är att samla data över mätningar på halter av koppar, krom och arsenik i avfall, slagg och askor, främst från Vattenfall Värme Uppala, men även andra anläggningar. Mätningarna i slagg och aska kopplas till olika inblandningsgrad av impregnerat virke. För att få fram data över flöden och förråd (upplagrad mängd) av impregnerat virke har använts data från Kemikalieinspektionens bekämpningsmedelsregister, litteratur, data och expertis från Träskyddsinstitutet, experter i branschen med mera Resultatet från datainsamlingen och förslagen till strategier kommunicerades och diskuterades med Avfall Sveriges arbetsgrupp för slagg/aska den 6 mars 2012. 2.2 Data för volymer avfall samt halter i avfall och slagg Data för mängden avfall till avfallsförbränningar har hämtats från Avfall Sverige. För mängden insamlat impregnerat virke finns enbart sammanlagda data för CCA/impregnerat virke och kreosotimpregenrat virke att tillgå från Avfall Sveriges årsstatistik och Naturvårdsverkets sammanställning över avfall 2008. Mängden CCA/impregnerat virke har därför skattats med hjälp av data från Vattenfall Värme Uppsala. Mängden returträ som energiutnyttjas har hämtats från Naturvårdsverkets sammanställning över avfall 2008 (Naturvårdsverket, 2010). För data över halter i avfall (blandat brännbart avfall) och slagg har mätningar under flera år från Vattenfall Värme Uppsalas avfallsförbränningsanläggning använts. Data över halter i avfall har erhållits via mätningar av halter och mängder för samtliga flöden ut från anläggningen (luft, vatten, slagg/ bottenaska, flygaska, slam och gips). Via Värmeforsks databas Allaska har jämförande värden hämtats för slagg och flygaska. Data för metallinnehåll i bottenaska och flygaska är starkt beroende av använd förbrännings- och reningsteknik, t.ex. kan en anläggnings flygaska innehålla betydande mängder kalk och aktivt kol som kan ge till synes lägre halter jämfört med en anläggning som inte har kalk i flygaskan. Det saknas också uppgifter om fukthalt i slagg och askor vilket också gör data svårtolkade. Användningen av data från olika anläggningar måste därför göras med försiktighet och alltid kombinerat med fakta om anläggningen. För innehåll i avfalls-impregnerat virke och returträ har analyser från avfallsleverantörer använts; mätningar 2010 samt Värmeforskrapport 732 från 2001. 3
För att uppskatta flödet av koppar, krom och arsenik i brännbart avfall i Sverige har halten i brännbart avfall från Värme Uppsala använts tillsammans med avfallsmängden i Sverige för avfallsförbränningsanläggningar jämfört med Värme Uppsalas behandlade avfallsmängd. På samma sätt har flödet av koppar, krom och arsenik via källsorterat impregnerat virke uppskattats för Sverige via Vattenfall Värme Uppsalas mottagna mängd och halter, och översatts till hela Sverige. Flödet av dessa metaller till avfallsförbränning via icke-källsorterat impregnerat virke uppskattades via arsenikinnehållet i det vanliga brännbara avfallet, en metod som också använts av Krook (2006). I denna studie har vi utgått från data från Vattenfall Värme Uppsala för åren innan impregnerat virke togs emot som separat källsorterad fraktion. Arsenikinnehållet signalerar att impregnerat virke finns närvarande i avfallet. 2.3 Data över flöden och förråd av impregnerat virke Nettoinflödet av koppar, krom och arsenik i impregnerat virke per år har beräknats som import export + inhemsk tillverkning. För att uppskatta upplagrad mängd i samhället används en genomsnittlig livslängd för virket. Urlakning av metaller från virket har också uppskattats och dragits bort från den uppskattade upplagrade mängden. Denna metod kallas även produktionsdata i t.ex. sammanfattningen. 2.3.1 Nettoinflöde Data över nettoinflödet har framförallt hämtats från två källor, från Nilssson (1991) vilket är en rapport från Träskyddsinstitutet och från Kemikalieinspektionens bekämpningsmedelsregister. För 1960-1990 har data använts från Nilsson (1991), 1991 har antagits vara som 1990 och från 1992 och framåt från Kemikalieinspektionens bekämpningsmedelsregister. Data finns tillgängligt via www.kemi.se. Nilsson har uppskattat användningen av respektive grundämne för inhemsk användning. Han antar vidare att importen i form av impregnerade varor är försumbar under åren 1960-1990. Nilssons data är justerade för en eventuell export, de redovisar den mängd som beräknas användas för inhemsk användning. Nilsson anger inflöde per 10 års period, i graferna som visas har vi antagit att inflödet fördelar sig lika varje år under en period. När det gäller bekämpningsmedelsregistret så representerar det såld mängd impregneringsmedel i Sverige d.v.s. importerad + producerad mängd vilket kan antas vara använd mängd i Sverige enligt Östman, muntligt. På www.kemi.se finns data över använd mängd per kemikalie för funktionen träskydd. En sökning i filerna för kemikalier till träskydd som innehåller koppar, krom eller arsenik gjordes för åren 1992-2010. Data från bekämpningsmedelsregistret är redovisad per kemikalie, t.ex. kromtrioxid per bransch, i detta fall träskydd. En omräkning till hur mycket rent ämne det motsvarar är gjort med hjälp av molekylvikter för respektive kemikalie, se Bilaga 5 för redovisning av de kemikalier som har använts och andel ren metall i respektive ämne. Det innebär att det finns data över nettoinflödet för 1960-1991 från Nilsson (1991) och data över import och tillverkning för 1992-2010 från Kemikalieinspektionen (www.kemi.se). För åren 1992 2010 behövs en justering för export annars skulle mängderna bli överskattade, eftersom Sverige exporterar stora mängder. 4
Under åren 2004 2010 har en detaljerad analys gjorts för att justera nettoinflödet av koppar på grund av exporten med hjälp av data från Träskyddsinstitutet, exporterad mängd virke (furu och gran). Vidare har marknadsandelar tillverkad mängd för klass A och klass AB ansetts gälla även för exporten av furu. Data över marknadsandelar har också erhållits från Träskyddsinstitutet. Under dessa år fanns i princip bara kopparbaserade medel på marknaden, därför har vi antagit att endast koppar i virke exporteras. Det fanns en liten andel kreosotbaserade och oljelösliga medel under denna tid, vi har dock inte justerat för detta i metoden eftersom det inte fanns uppdelat i kreosot och oljelösligt för furu respektive gran. Mängden metallinnehållande vattenlösliga impregneringsmedel utgör för 2010 94 % av den totala impregneringsvolymen. Impregneringsmedlen Celcure AC 800, Yanalith E-7 och Wolmanit CX-8 har ansett representera marknaden (Westin, muntligt). Vidare antogs att de har lika stor marknadsandel vardera. Genomsnittligt upptag i furusplintved togs från SP Förteckning av godkända träskyddsmedel. Andelen koppar i respektive medel erhölls genom kontakter med företagen (Dickinson, muntligt, Norén, muntligt och Breyne, muntligt). Vidare antogs att mängden som tas upp i hela träet är 50% av upptaget i splintveden i furu (Westin, muntligt). För gran antogs att upptaget är 25% av det som tas upp i klass AB i hela träet (Westin, muntligt). Densiteten antogs vara 0,48 ton/m 3 (Nordén, muntligt). När det gäller åren 1991-2003 är det mycket svårt att beräkna exporterade mängder metall på liknande sätt som för 2004 och framåt. Det beror på att det då förekom en blandning av olika medel på marknaden, både CCA impregnering och kopparimpregnering. Det har inte inom ramen för detta projekt gått att få fram marknadsandelar för olika typer av impregneringsmedel och dess innehåll under denna tid. På grund av dessa svårigheter har vi utgått från data över impregnerat virke 2004-2010, där det finns detaljerade data. Under åren 2004 till 2010 verkar det finns ett samband mellan beräknade mängder exporterad koppar och andelen furuexport/total produktion, se Bilaga 2. Därför har vi använt kvoten exporterad mängd furu/producerad mängd furu som den andel koppar, krom och arsenik som vi antar exporteras för varje år under 1991-2003. Här har vi antagit att lika stor andel av varje metall exporteras. Denna metod ger troligen en viss överskattning av exporten eftersom andelen furu av total export alltid ligger högre än beräknade exporterade mängder, för 2004-2010, se Bilaga 2. Detta gäller förutsatt att sambandet är lika 1991-2003. På SCB finns årlig statistik över tillverkning, import och export av cirka 14 000 varor. De varor som det finns data över är de varor som har en egen varukod, enligt den kombinerade nomenklaturen, KN. Impregnerat virke finns inte separerat utan kan t.ex. finnas i varukod 44031000 Virke, barkat, befriat från splintved eller bilat eller grovt sågat på två eller fyra sidor och målat, betsat eller behandlat med kreosot eller annat konserveringsmedel (exkl. grovt preparerat trä för käppar, paraplyskaft, verktygsskaft eller liknande; järnvägssliprar eller liknande; trä, utskuret till brädor, bjälkar, plankor och liknande). I kontakt med Tullverket 111024 bekräftar de att det inte finns någon speciell varukod för impregnerat virke utan det klassas tillsammans med t.ex. målat och betsat virke. Är virket finare, sågat och slipat återfinns det under 4407, men det finns inte heller under 4407 någon speciell kod för impregnerat virke. Det innebär att SCB data inte kunde användas för att ta reda på inflödet av impregnerat virke. 5
2.3.2 Livslängd för att beräkna upplagrad mängd Nilsson (1991) anger att medellivslängden för tryckimpregnerat virke är ca 30 år, vilket också bekräftades av Westin, muntligt. Vi antar att åldern för det virke som går till avfallsflödet ligger kring medellivslängden 30 år, d.v.s. det virke som sattes på marknaden vid cirka år 1980 bör nu gå till avfallsförbränning. Givetvis har virket olika livslängd och därför använder vi ett medelvärde för att uppskatta det som går till avfall. För att ta hänsyn till den olika livslängden som impregnerat virke i praktiken har använder vi ett årligt medelvärde av nettoinflödet 1970-1990 och 1960-2000. Därefter används ett medelvärde av dessa två. Det här speglar bättre den olika livslängd som vi i praktiken anser att virket har, visst virke finns kvar mycket längre än 30 år och annat har en mycket kort livslängd, t.ex. spillbitar. 2.3.3 Import virke och färdiga varor Det förekommer i princip ingen import av impregnerat virke eller av färdiga varor av impregnerat virke till Sverige (Westin, muntligt). I mitten av 2000 talet fanns det under några år import av sämre virke från Baltikum, men det visade sig rätt fort att det inte var någon bra kvalité och därefter är det i princip försumbar import. De små mängder som ändå förekommer är i form av färdiga trallar, kantband runt rabatter med mera Här är det förutom små mängder som importeras också små mängder upptagen metall per volym vilket gör de totala mängderna av importerad metall försumbara i jämförelse med det vi tillverkar själva i Sverige, enligt Westin, muntligt. 2.3.4 Lakning Impregnerat virke lakar ut metall under användning. En uppskattning är att cirka 5-20% lakar ut under användningstiden (Westin, muntligt). Vi uppskattar det till 15% för allt virke fram till år 1980. Därefter använder vi en linjär minskning av lakningen med 0,5% årligen fram till år 2010 (0,5 * 30 = 15%). 6
3 Resultat och Diskussion 3.1 Grunddata om avfallsförbränning volymer och halter 3.1.1 Avfallsvolymer för Uppsala och Sverige Enligt Avfall Sverige förbrändes 2010 sammanlagt 5,1 miljoner ton avfall i de svenska avfallsförbränningsanläggningarna, varav 2,12 miljoner ton hushållsavfall (42%) och 2,98 miljoner ton annat (58%). Annat utgörs främst av industriavfall (Avfall Sverige, 2011). Avfall Sveriges statistiska uppgifter avser främst anläggningar som behandlar hushållsavfall. Energiåtervinning sker också i anläggningar som inte behandlar hushållsavfall men det finns ingen samlad uppgift på den totala energiutvinningen genom förbränning av avfall i Sverige. Vattenfall Värme Uppsalas anläggning förbränner ca 350 000 ton brännbart avfall varje år. Ca 50% är hushållsavfall och ca 50% industriavfall, vilket ungefär motsvarar fördelningen mellan hushålls- och industriavfall sammantaget för de svenska avfallsförbränningsanläggningarna. Uppsala utgör därmed ca 7% av den svenska förbränningen av avfall i avfallsförbränningsanläggningar. Volymer av CCA-impregnerat trä till avfallsförbränning Naturvårdsverket (2010) anger att 54 000 ton farligt träavfall förbrändes i Sverige under 2008. Både CCA (impregnerat virke) och kreosot-impregnerat trä är farlig avfall, men data finns inte separat för de respektive mängderna. Den totala mängden uppkommet avfall är uppdelad per bransch och vissa mängder blir dubbelräknade då avfall sorteras för vidare behandling, se sidan 13 i Naturvårdsverkets rapport. Avfall Sverige (2012) anger att det från hushållen genererades 25 000 ton impregnerat virke under 2010, men att det saknas statistik för farligt avfall från industrin. På det nationella planet saknar Sverige helt ett uppföljningssystem för farligt avfall från industri och andra verksamheter. Det finns heller inga exakta uppgifter på mängden farligt avfall från industrin, men enligt den officiella svenska avfallsstatistiken, som Naturvårdsverket rapporterar till EU, uppkom 2,3 miljoner ton farligt avfall från hushåll och företag i Sverige under 2008. I den mängden ingår även skrotbilar, el-avfall med mera. Hushållen stod för 15 % av det farliga avfallet som uppkom i Sverige 2008. När det gäller tryckimpregnerat trä dominerar helt privatmarknaden över den industriella (Westin, muntligt) vilket i så fall betyder att de stora mängderna tryckimpregnerat trä flödar till avfallsledet via hushållen och inte via byggindustrin. Återvinningscentralerna blir därför en avgörande punkt för sorteringen och det vidare flödet av tryckimpregnerat virke. Det bör därför inte vara relevant att tro att hushållens andel, 15 %, av den totala uppkomsten av farligt avfall skulle gälla även för tryckimpregnerat trä. Skulle antagandet användas i detta fall, skulle den totala mängden bli 25 000/0,15 = 167 000 ton. Denna siffra avviker kraftigt från den totala summan på 54 000 ton som anges som totalsumma av Naturvårdsverket (2010) ovan. Om man utgår från Uppsalas avfallsförbränning får man följande mängder för Sverige: i Uppsala förbränns ca 1 500 ton tryckimpregnerat virke per år. Om andelen av svensk avfallsförbränning i Uppsala används, 7 %, blir Sverigesiffran ca 22 000 ton (1 500/0,069). 7
Det tryckimpregnerade virke som kommer som källsorterad specialfraktion till avfallsförbränning är det CCA-impregnerade eller dubbelimpregnerade virket (impregnerat både med CCA och kreosot). Detta beror på att det finns avsättning för det kreosot-impregnerade virket till pannor som inte är klassade som avfallsförbränning, vilket är billigare för avfallslämnaren. Tabell 1. Skattning av total mängd impregnerat trä som förbränns i Sverige från olika referenser. Mängd (ton/år) impregnerat virke Datakälla (kreosot och CCA) Avfall Sverige 1 25 000 (2010) 21 380 (2008) 14 580 (2006) Naturvårdsverket 2 54 000 (2008) 52 000 (2006) 46 000 (2004) Vattenfall Värme Uppsala Vattenfall Värme Uppsala Krook 3 50 60 000 via avfallsförbränning 25 30 000 via biobränsleförbränning Mängd (ton/år) CCA-impregnerat virke Kommentar Insamlat från hushåll. För 2006 kommenterades siffran med att insamlingen hade ökat markant jämfört med tidigare år. Förbränd mängd farligt-avfall-trä, det framgår inte om mängden förbränns i avfallsförbränningsanläggningar eller i biobränslepannor med särskilda tillstånd. Rapporterna anger också uppkomst av farligtavfall-trä och där anges mängden till 33 000 ton (2008), 25 000 ton (2006) samt 14 000 (2004). 22 000 Tillförd som separat fraktion/källsorterad, räknad från Uppsalas mängd 1 500 ton/år för 2010 och andel, 7%, av total avfallsförbränning i Sverige. Blir 430 ton/år per 100 000 ton avfall som förbränns i avfallsförbränningsanläggning 22 000 Tillförd mängd ( oavsiktlig /ej källsorterad) utgående från Uppsalas halter av arsenik i bottenslagg, se separat beräkning nedan. Anges som 20 000 ton som separat inlevererat 2003 och 30-40 000 ton som oavsiktligt inblandat i övrigt avfall. Dessutom anges 15-25 000 ton till deponi 2003. En avhandling (Krook, 2006) anger på sidan 36 att flödet av tryckimpregnerat trä är ca 50 000-60 000 ton/år till avfallsförbränningsanläggningar år 2003, varav 20 000 ton som separat inlevererat och 30 40 000 ton som oavsiktligt inblandat i övrigt avfall. Han anger vidare att 25 30 000 ton går till vanliga förbränningsanläggningar och 15-25 000 ton gick till deponi, totalt 90 115 000 ton. Observera att inget brännbart avfall idag får gå till deponi, så här finns en väsentlig skillnad mot läget 2003. Om bakgrundshalten av arsenik i slagg används för att skatta hur mycket tryckimpregnerat trä som kommer till avfallsförbränning som oavsiktligt inblandat i övrigt avfall (ej källsorterat), får man följande beräkningar: 1 Avfall Sverige, 2012. Rapport Svensk Avfallshantering 2011, 2009 samt 2007 2 Naturvårdsverket 2010, 2008 och 2006. Avfall i Sverige 2008, 2006 och 2004. 3 Krook, 2006. Concentrate or dilute contaminants? Strategies for Swedish wood waste. 8
För Uppsala togs tryckimpregnerat virke in som separat fraktion först från 2007 och framåt. Slaggen innehöll dock arsenik även före 2007 och detta skulle alltså även då ha kommit från tryckimpregnerat trä som en (oavsiktlig/icke källsorterad) del av det brännbara avfallet från t ex återvinningscentraler och industrier, eftersom inga andra källor är kända. Bakgrundshalten av arsenik i slaggen är år 2004 2006 cirka 20 mg/kg torrsubstans, TS, utan att separata impregnerat virke-fraktioner tas emot (data från periodiska besiktningars analyser av slagg hos Vattenfall Värme Uppsala). Den arsenikhalt som är naturlig i trä är mycket låg, ca 1 mg/kg (Värmeforsk rapport 732, 2001). Data innan 2004 är inte relevant att ta med eftersom det fortfarande deponerades brännbart avfall inklusive tryckimpregnerat trä före 2004. Om slaggen har en TS på 85% blir det 20 mg/kg (=g/ton) slagg och om 15% av avfallsmängden blir slagg så betyder det per 100 000 ton förbränt avfall en arsenikmängd på 100 000 ton * 15% * 20 g/ton = 300 kg arsenik från slaggen. Cirka 54 % av arseniken hamnar i slaggen (se Figur 3), vilket gör att avfall innehåller per 100 000 ton 550 kg arsenik. Det innebär för hela Sverige 5,1 miljoner ton / 100 000 ton = 51 ggr mer, vilket blir 28 ton arsenik som tillförs Sveriges avfallsförbränningsanläggningar som oavsiktligt inblandat/ej källsorterat tryckimpregnerat trä. För att kunna säga hur mycket impregnerat virke i ton detta motsvarar, behöver man ha en uppfattning om hur mycket arsenik impregnerat virke till förbränning innehåller. De analyser vi har tillgång till ger ett brett intervall för arsenikinnehållet: 500 2300 mg/kg trä (ej torrsubstans). Det skulle alltså betyda att arsenikflöden på 28 ton/år motsvaras av volymer impregnerat virke som finns i området från den minsta uppskattningen 28 000 000 g As / 2300 g/ton impregnerat virke = 12 000 ton impregnerat virke, till största 28 000 000 g As / 500 g/ton impregnerat virke = 56 000 ton. Medelvärdet blir 34 000 ton tryckimpregnerat virke. Idag flödar både källsorterat och icke källsorterat impregnerat virke till avfallsförbränning. Det källsorterade uppskattades till 22 000 ton år 2010. Till det kommer en icke källsorterad mängd som kan vara 12 000 56 000 ton (medelvärde 34 000 ton) utgående från data 2004-2006. Frågan är om dessa kan summeras? Det är inte självklart eftersom en del av det som tidigare inte källsorterades nu kan vara det, det skulle innebära att den mängden blir dubbelräknad om flödena summeras. Den lägsta totala mängden icke källsorterad skulle vara 34 000 22 000 = 12 000 ton. Den högsta mängden skulle vara 34 000 ton, d.v.s. inget har källsorterats ut av det som 2004-2006 gick som icke källsorterat. Vi antar att det kommer in lika mycket källsorterat som icke källsorterat, d.v.s. 22 000 ton hamnar vi på ett ungefärligt medelvärde av dessa extremer (12 000 + 34 000/2 = 23 000). Krook (2006) anger att mer impregnerat virke går oavsiktligt än avsiktligt (30-40 000 ton jämfört med 20 000 ton). Det är inte orimligt att anta att vi idag har blivit bättre på att sortera, vilket styrker vårt antagande om 50/50. Den bästa uppskattningen över mängden tillfört CCA-impregnerat trä till avfallsförbränning i Sverige kan därför, med stöd i data och resonemang ovan, uppskattas till ca 44 000 ton per år. Av denna mängd utgör ca hälften separata källsorterade fraktioner och hälften icke-källsorterat och därmed som oavsiktligt tillfört via övrigt avfall. 9
3.1.2 Halter av koppar, krom och arsenik i brännbart avfall Uppsalas avfallsförbränning mäter metallmängder i samtliga utflöden från anläggningen vilket gör att summan av dessa är inflödet, dvs avfallet. För koppar återfinns den största delen, 95%, i slaggen, se Figur 1. Observera att olika tekniker för förbränning och rökgasrening ger olika fördelning mellan slagg (bottenaska) och flygaska samt slam från våt rökgasrening. Formen för metallen i avfallet avgör också fördelning, t ex hamnar koppartråd i slaggen medan metaller i saltform lättare tar sig vidare till flygaska och slam. Figur 1. Koppar i avfall, rökgas, slam och flygaska, slagg och kondensat i Vattenfall Värme Uppsala och per 100 000 ton avfall. Data baserat på mätningar vid Uppsalas periodiska besiktningar 1993-2010. För krom återfinns den största delen, 82%, i slaggen, se Figur 2. 10
Figur 2. Krom i avfall, rökgas, slam och flygaska, slagg och kondensat i Vattenfall Värme Uppsala och per 100 000 ton avfall. Data baserat på mätningar vid Uppsalas periodiska besiktningar 1993-2010. För arsenik återfinns ungefär hälften i slaggen och hälften i flygaska och slam från våt rökgasrening, se Figur 3. Figur 3. Arsenik i avfall, rökgas, slam och flygaska, slagg och kondensat i Vattenfall Värme Uppsala och per 100 000 ton avfall. Data baserat på mätningar vid Uppsalas periodiska besiktningar 1993-2010. 11
I Tabell 2 visas data över koppar, krom och arsenik i brännbart avfall i Uppsala, per 100 000 ton avfall och i Sverige baserat på mätningar i alla utflöden i Vattenfall Uppsala Värme. Halterna i slagg och flygaska har kontrollerats med tillgängliga data i databasen Allaska och stämmer väl överens. Tabell 2. Metallflöden för Sverige (och per 100 000 ton brännbart avfall) av koppar, krom och arsenik via det brännbara avfallet. Data är grundat på flödena för Uppsala och att Uppsala utgör 7 % av Sveriges avfallsförbränning. g/ton avfall (ej TS) Via Uppsalas avfallsförbränning (350 000 ton avfall) i ton metall, år Per 100 000 ton brännbart avfall i ton metall/år Via avfallsförbränning i Sverige, ton metall/år Koppar, Cu 500-1 000 175-350 49-100 2 500 5 100 Krom, Cr 60-140 22-49 4-14 200 700 Arsenik, As 4-10 1,5 3,5 0,4-1 20-50 3.1.3 Halter av koppar, krom och arsenik i impregnerat virke till avfallsförbränning samt jämförelser Uppsala tar emot ca 1 500 ton tryckimpregnerat trä (farligt avfall, dvs CCA) per år och halterna i det inkommande tryckimpregnerade träet varierar kraftigt. I Tabell 3 nedan finns data från tre olika leverantörer av impregnerat virke, provtaget på flisat material och angett både som halt i torrsubstans (TS) och som halt i leveranstillstånd, så att mängd kan beräknas som halt * mängd inlevererat (som ju anges i fuktigt material, inte som torrsubstans). Halterna kan jämföras med de som finns i en rapport om returträ (Värmeforsk, 2001). Där återges dock halterna endast som mg/kg TS vilket gör att man skulle behövs TS för att kunna räkna metallflödena totalt genom att multiplicera med mängden returträ (anges inte i torrsubstans utan ton i leveranstillstånd). Värmeforskrapporten anger också analyser för skogsbränsle och den låga arsenikhalten kan noteras: så fort man hittar arsenikhalter över 2 mg/kg torrsubstans är det ett tecken på att tryckimpregnerat trä finns med i bränslet. I kommande kapitel beskrivs produktionen av impregnerat virke och tillsatt mängd metaller via impregneringsmedel. För att få fram en medelhalt utifrån materialflödesdata kan man t.ex. använda produktionsvolymen för 1990 multiplicerat med densitet. Med produktionsvolymen 350 000 m 3, volymvikten 0,48 ton/m 3 och metallflödena ca 200 ton koppar, 200 ton krom och 275 ton arsenik kan en ungefärlig halt i impregnerat virke räknas fram som ytterligare en jämförelse, se Tabell 3 (raden Jämförelse data från produktion ). Produktionsvolym för 1980 finns inte tillgänglig, därför används år 1990. För krom och arsenik ligger värdena inom intervallet från leverantörernas mätningar, men för koppar ligger halten framräknad via produktionsdata högre. Impregnerat virke kunde innehålla betydligt högre halter metaller för de högst impregnerade klasserna. Ett worst-case exempel från Träskyddsinstitutet 2005 på halter i kraftigt impregnerat trä gavs av att innehållet per m 3 virke (splintved, utgör 50 %) kunde vara 24 kg av ett medel med 24% As 2 O 5, 13% CuO och 34% CrO 3. Genom att räkna ut metallinnehållet i impregnerings-medlet och dosen till trä får man en worst-case jämförelse. I diagram 4 har data där TS saknas räknats om för 70% TS. Observera att man inte kan använda mg/kg TS i vidare beräkningar om man inte har eller antar en TS. Värdena på halter i trä illustreras även i diagramform, se Figur 4. 12
Tabell 3. Koppar, krom och arsenik i impregnerat virke (leverans A, B och C), worst-case, returträ och skogsbränsle. Torrhalt Cu Cr As % mg/kg TS mg/kg mg/kg TS mg/kg mg/kg TS mg/kg Tryckträ A 60,7 1000 607 910 552 1200 728 Tryckträ B 80,3 880 707 1600 1285 2300 1847 Tryckträ C 51,3 1500 770 420 215 470 241 Medelvärde 64,1 1127 694 977 684 1323 939 A-C Intervall A-C, 50-80 900-1500 600-800 400-1600 200-1300 500-2300 200-1800 avrundat Jämförelse data från produktion Antaget 70 % 1 700 1 200 1 700 1 200 2 300 1 600 Worst-case impregnerat virke, färskt Antaget 70 % 3 700 2 600 6 300 4 400 5 600 3 900 Jämförelse 32 3 41 4 21 5 returträ 1 Jfr RT 2010, 5 st 2 75,3% 43 (20-80) 32 (16-50) 26 (21-31) 19 (16-21) 28 (18-40) Jämförelse 8 6 10 7 1,4 8 skogsbränsle 1 1 Värmeforsk, 2001 2 Data från 5 olika returträleveranser och -leverantörer till Vattenfall 2010. 3 Standardavvikelse (std) 32, 42 värden. 4 Std 6, 45 värden. 5 Std 20, 47 värden. 6 Std 6, 10 värden. 7 Std 8, 12 värden. 8 Std 1,6, 17 värden. 20 (14-30) 7000 6000 5000 4000 S T g /k g m 3000 Cu Cr As 2000 1000 0 Tryckimpr.trä leverans A Tryckimpr.trä leverans B Tryckimpr.trä leverans C Worstcase färskt tryckimpr Jämförelse via produktionsdata Returträ, medel Figur 4. Metallinnehåll i tryckimpregnerat trä. De tre första staplarna är avfalls-impregnerat virke, den fjärde ett worstcase i form av ett kraftigt impregnerat färskt virke, den femte medelvärden via produktionsdata och slutligen halterna i returträ. 13
3.2 Tungmetallbidrag i slagg vid inblandning av impregnerat virke Det går att teoretiskt räkna ut hur mycket halten i slagg ökar för koppar, krom och arsenik om man utgår från de data som redovisats ovan. Vid en inblandning på 5% i avfallsförbränning kan man teoretiskt sett få betydligt ökade halter av As i slaggen, från ca 30 till 240 g As/kg slagg TS. Dessa halter har inte uppmätts i verkliga proveldningar för Vattenfall Värme Uppsala, utan först vid högre inblandningsgrader än 5%. Dock kan halterna gå upp till mellan 50 och 100 mg/kg slagg TS för inblandningsgraden 5%, visar erfarenheter från proveldningar. Det är en ökning på 60-300%. För krom stämmer den teoretiska beräkningen och utfallet från proveldningar bättre, halterna ökar vid 5% inblandning från ca 500 600 till 700-800 mg Cr/kg slagg TS, vilket är en ökning med 30-40%. För koppar stämmer också den teoretiska beräkningen väl med resultatet från proveldningar, nämligen att halterna i slaggen inte verkar öka vid 5% inblandning av tryckimpregnerat trä i det vanliga avfallet. Teoretiska beräkningar för 5% inblandning av impregnerat virke för de som eldar returträ, visar att det kan bli fördubblade halter av arsenik, koppar och krom i bottenaskan och att Skogsstyrelsens rekommendationer på max 30 mg As/kg bottenaska TS, 400 för koppar och 100 för krom kan vara mycket svåra att hålla. Dock bör praktiska proveldningar alltid göras för aktuell panna (och bränsle) då variationer i förbrännings- och rökgasreningsteknik samt askhantering (t ex om flygaska tas om hand separat eller blandas med bottenaskan) avgör hur inkommande metaller i bränslet fördelas på de olika utflödena t ex fördelningen mellan bottenaska och flygaska. För pannor med sandbädd kan bottenaskan innehålla mycket bäddsand vilket minskar tungmetallhalterna. 3.3 Flöden och förråd av koppar, krom och arsenik i impregnerat virke baserat på produktion 1960-2010 3.3.1 Impregnerat virke på export En stor del av den produktion som sker i Sverige går till export, se Figur 5. Exporten har ökat kraftigt under senare år, men är möjligen på väg att mattas av något. På grund av att Sverige har en stor export av impregnerat virke är det viktigt att ta hänsyn till detta när man beräknar den mängd koppar, krom och arsenik som finns i Sverige. Figur 5. Total produktion, export totalt och nettoinflöde (kubikmeter) till Sverige 1990-2010. Data från Träskyddsinstitutet. 14
3.3.2 Koppar Man har använt olika kopparkemikalier till att impregnera virke. Kopparvitriol (CuSO 4 ) var det dominerande vattenbaserade träskyddsmedlet från slutet av 1850-talet, då den industriella träimpregneringen introducerades i Sverige. Televerket impregnerade betydande kvantiteter telestolpar med kopparvitriol från sekelskiftet och fram till 1944. (Nilsson, 1991). Nilsson har beräknat inflödet av metall utifrån sammansättningen i de så kallade K33-medlen. I denna K33 var det t.ex. koppar(ii)oxid, kromtrioxid, diarsenikpentoxid och vatten (1952-1990) (Nilsson, 1991). Enligt KEMI har fem kopparföreningar använts; koppar(ii)hydroxid-karbonat, koppar(ii)oxid, koppar(ii)sulfat, tetraminkoppar och även små mängde bis-(n-cyclohexyldiazeniumdioxi)koppar. För mer information om användningningen under olika år, se Bilaga XX. Koppar(II)sulfat är inte godkänt från år 2007 och tetraminkoppar är inte godkänt från år 2009. Koppar(II)hydroxidkarbonat ökar i betydelse när de andra inte får användas i slutet av perioden. bis-(n-cyclohexyldiazeniumdioxi) koppar saknar data för från 2004 och framåt, företagen åberopar sekretess. Dock finns det data för år 1992-2002, då är volymen 0 ton 1992 och 35,5 ton år 2002. Kemikalien innehåller endast cirka 18% koppar, vilket gör att det rör sig om ett fåtal ton från denna kemikalie. Kemikalien har använts i cirka 8 produkter de flesta år, dock sjönk användningen till 3 produkter år 2010. Dessa fakta tyder på en marginell underskattning av koppar från 2003 och framåt. Den ingår i produkten Volmanit. Mängden koppar som har tillsatts till impregnerat virke i samhället 1980-2010 uppskattas till cirka 10 000 ton, se Bilaga 1. Det innebär cirka 1 kg koppar per person. Mängden har ökat i Sverige under senare år på grund av att de äldre CCA medlen har blivit förbjudna och därmed har arsenik och krom ersatts. De har ersatts av koppar tillsammans med andra ämnen, men även av organiska metallfria medel (Westin, muntligt). Enligt Nilsson, 1991 var det mest koppar i sågat virke, 2140 ton av 2380 under 1980-1990. Det pågår det ständigt produktutveckling, det finns t.ex. idag värmebehandlat trä som får en fin teakfärg, det tappar dock konstruktions-egenskaper, men det kan t.ex. användas som väggpanel utomhus, där man inte behöver hållfasthet (Westin, muntligt). Fram till 1980 var exporten obetydlig (Westin, muntligt). Efter 1980 har exporten ökat, och är cirka 700 000 kubikmeter 2010. Innan dess har den hittills toppat med cirka 850 000 ton år 2007-2008 (Westin, muntligt). Vi exporterar mest till England, ca 60-70% gick dit när exporten var som störst. Vi exporterar även till Holland, Belgien och Danmark. Stolpar med kreosot går t.ex. till Afrika och Mellanöstern (Westin, muntligt). Beräkningarna visar att nettoinflödet av koppar till Sverige via tryckimpregnerat virke, när man har justerat för export och lakning, var cirka 100 ton år 1960-1970, 200 ton år 1970-2000 och därefter ökar inflödet till cirka 400 ton år 2010 när arsenik och krom förbjuds, se Figur 6. För data och underlag se Bilaga 1-5. 15
Figur 6. Koppar i impregnerat virke i Sverige, årligt tillfört 1960-2010, justerat för export och lakning. Data från Kemikalieinspektionen samt vissa antaganden (se text). 3.3.3 Krom Krom har använts i till impregnerat virke, det är två substanser som har använts kromtrioxid som innehåller 52% krom och natriumdikromat som innehåller 35% krom. Beräkningarna visar att nettoinflödet av krom till Sverige via tryckimpregnerat virke, när man har justerat för export och lakning, var cirka 100 ton år 1960-1970, 200 ton år 1970-1990 och därefter sjunker inflödet först sakta och därefter mycket snabbt till att helt upphöra år 2007, se Figur 7. Kromtrioxid förbjöds från 2007 och natriumdikromat förbjöds från 2008. Som man ser i diagrammet nedan fasades krom redan ut 2006 då endast ett ton krom användes. För data och underlag se Bilaga 1-5. Figur 7. Krom i impregnerat virke i Sverige, årligt tillfört 1960-2010, justerat för export och lakning. Data från Kemikalieinspektionen samt vissa antaganden (se text). 16
3.3.4 Arsenik Mängd arsenik som har använts till impregnerat virke 1960-2010 i Sverige finns sammanfattat i Figur 8, data över användning är justerat för export och lakning. I diagrammet ser man att användningen var cirka 150 ton per år mellan 1960 och 1969, därefter steg användningen till 250-300 ton mellan 1970 och 1991. Efter det sker en minskning och till sist en snabb utfasning från 2004. Det ämne som har använts är diarsenikpentoxid som innehåller 65% arsenik. Från 2007 förbjöds detta ämne att användas inom träskydd. Figur 8. Arsenik i impregnerat virke i Sverige, årligt tillfört 1960-2010, justerat för export och lakning. Data från Kemikalieinspektionen samt vissa antaganden (se text). 3.3.5 Koppar, krom och arsenik och virke Figur 9 nedan visar nettoinflöde av koppar, krom och arsenik. Nettoinflödet av dessa tre metaller har minskat totalt sett från cirka 700 ton årligen på sjuttiotalet till cirka 400 ton på 2000-talet. Detta trots att det totala inflödet av impregnerat virke har ökat de senaste åren. Det innebär att man lyckas uppnå samma funktion med mindre mängd impregneringsmedel. 17
Figur 9. Tillförd mängd koppar, krom och arsenik i impregnerat virke i Sverige 1960-2010, export och lakning borträknat. Data från Kemikalieinspektionen samt vissa antaganden (se text). 3.3.6 Förråd Cu, Cr och As Om man använder uppgiften att medelanvändningstiden är cirka 30 år kan man beräkna den mängd som finns kvar i samhället genom att ta de mängder som har använts från 1981 och fram till 2010, d.v.s. 30 år. Med den metoden får vi resultatet att 7100 ton koppar, 4300 ton krom och 5400 ton arsenik finns kvar i Sverige i tryckimpregnerat trä (avrundade värden, för data se Bilaga 4). Det innebär knappt 1 kg koppar per person (0,7 kg), knappt 0,5 kg krom per person (0,45 kg) och drygt 0,5 kg arsenik per person (0,57 kg). Mängder koppar som uppskattas komma till avfallsförbränning idag är cirka 180 ton (medelvärde av nettoinflöde 1961-2000 och 1971-1990, justerat för export och lakning), se Bilaga 3. Här använder vi ett medelvärde av dessa olika tidsperioder 40 år respektive 20 år för att reflektera den olika användningstid som impregnerat virke i praktiken har. Mängder krom som uppskattas komma till avfallsförbränning idag är cirka 170 ton med samma metodik, se Bilaga 3. Slutligen, mängden arsenik som uppskattas komma till avfallsförbränning idag är cirka 240 ton, se Bilaga 3. 3.4 Sammanvägda data över inflödet virke och metall via impregnerat virke nu och i framtiden Data nedan i Figur 10 (de två vänstra staplarna) visar de flöden av impregnerat virke man kan förvänta sig till avfall år 2010 uppskattat från olika källor. Den högsta uppskattningen baseras på Träskyddsinstitutets data (se ovan). I den figuren (Figur 5) visas att nettoinflödet av virke år 1990 är cirka 340 000 m 3. Det virke som når avfallshanteringen idag bör vara det som är 30 år gammalt, d.v.s. det som sattes på marknaden vid cirka år 1980. Vi har inte tillgång till volymer virke som sattes på marknaden vid cirka år 1980. Men om man grovt uppskattar att inflödet av volymer virke följer inflödet av metall kan man uppskatta inflödet av volym virke. Metallmängderna är relativt konstanta 1990 och bakåt, fram till cirka 1970 (se Figur 6-8). Det förutsätter också att andelen export är relativt konstant från 1990 och bakåt. 18