Kartläggning Rehabilitering för personer med traumatisk hjärnskada
Syfte Att beskriva landstingens rehabilitering för personer med traumatisk hjärnskada, för att därigenom bidra till lokalt, regionalt och nationellt förbättringsarbete samt ändamålsenlig styrning och ledning Hur ser organisationen och insatserna ut i olika delar av landet? Arbetar landstingen med ett systematiskt kvalitetsutvecklingsarbete? På vilket sätt är personer som behöver rehabiliteringsinsatser delaktiga i att utforma, följa upp och värdera insatserna?
Avgränsningar Vuxna personer över 18 år Medelsvåra och svåra traumatiska hjärnskador Landstingens insatser från starten av rehabiliteringen till och med öppenvårdsrehabiliteringen
Arbetsgrupp Socialstyrelsen Externa experter Externa kontakter Svensk förening för rehabiliteringsmedicin Föreningen för Sveriges Habiliteringschefer Hjärnskadeförbundet, Hjärnkraft Personskadeförbundet, RTP
Metod Datainsamling Enkät till landsting och regioner (SoS) Socialstyrelsens Patientregister Tillgången till nationella data om rehabilitering för personer med traumatisk hjärnskada är begränsad Bristen på datakällor i form av exempelvis heltäckande hälsodataregister och kvalitetsregister gör att Socialstyrelsen huvudsakligen samlat in uppgifter via en enkät För att beskriva vårdkonsumtionen för personer med traumatisk hjärnskada har vi använt Socialstyrelsens patientregister
Rehabilitering för personer med traumatisk hjärnskada övergripande organisation och styrning slutenvårdsrehabilitering öppenvårdsrehabilitering primärvård habiliteringsverksamheter eller motsvarande uppföljning efter avslutad rehabilitering kvalitetsarbete
Organisation och ansvar för traumatisk hjärnskaderehabilitering Vilka verksamheter ansvarar för rehabiliteringen? I nästan alla landsting (17 / 21 slutenvård) och (16 / 21 öppenvård) är det den rehabiliteringsmedicinska vårdenheten eller kliniken som har huvudansvaret Många landsting har dock en annan ansvarsfördelning när det gäller personer över 65 år I 11 landsting slutenvård och 13 landsting öppenvård anger man att personer över 65 år får sin rehabilitering inom geriatriken Dock nämner flera landsting att avgörande är huruvida personer över 65 år är yrkesverksamma eller inte
Organisation och ansvar för traumatisk hjärnskaderehabilitering Habiliteringsverksamheter eller handikappförvaltning I en majoritet av landstingen (14 / 21) utför landstingets habiliteringsverksamhet eller handikappförvaltning habiliterings- eller rehabiliteringsinsatser för personer med traumatiska hjärnskador Primärvårdens ansvar för öppenvårdsrehabilitering Drygt hälften av landstingen (12 av 21) anger att rehabilitering för personer med traumatiska hjärnskador ingår i primärvårdens uppdrag
Organisation och ansvar för traumatisk hjärnskaderehabilitering Kriterier för rehabilitering I drygt hälften av landstingen (11 av 21 slutenvård) och (13 av 21 öppenvård) finns det utarbetade kriterier för vilka personer med traumatiska hjärnskador som ska få tillgång till slutenvårdsrehabilitering Vissa landsting har detaljerade kriterier, men ofta är de relativt övergripande Riktlinjer för prioriteringar De flesta landsting saknar riktlinjer för prioriteringar inom rehabiliteringen för personer med traumatisk hjärnskada (finns i 4 landsting)
Resurser för hjärnskaderehabilitering Vårdplatser I de flesta landsting finns det inte några särskilda vårdplatser avsedda för personer med traumatiska hjärnskador Två landsting anger att det finns särskilda platser för patientgruppen Ytterligare två landsting anger att det finns särskilda platser som är avsedda för personer med andra förvärvade hjärnskador, exklusive strokepatienter
Resurser för hjärnskaderehabilitering Tillgång till personalkategorier inom öppenvårdsrehabilitering Specialistläkare* 40 60 Sjuksköterska 65 30 5 Undersköterska 50 39 11 Sjukgymnast 80 20 Arbetsterapeut 80 20 Psykolog 42 53 5 Neuropsykolog 42 47 11 Kurator 74 26 Logoped 39 61 Dietist 22 44 33 0% 10% 20% 30% 40% 50% 60% 70% 80% 90% 100% Ja, inom alla verksamheter Ja, inom vissa verksamheter Nej, inte i någon verksamhet Källa: Enkät till landstingen, Socialstyrelsen *Rehabiliteringsmedicin Procent
Resurser för hjärnskaderehabilitering Landstingens självskattning av hur de kan tillgodose behoven inom öppenvårdsrehabilitering Specialistläkare* 20 30 50 Sjuksköterska 30 50 15 5 Undersköterska 26 53 21 Sjukgymnast 45 45 10 Arbetsterapeut 35 60 5 Psykolog 17 39 39 6 Neuropsykolog 16 47 32 5 Kurator 20 55 25 Logoped 11 42 47 Dietist 28 56 17 0% 10% 20% 30% 40% 50% 60% 70% 80% 90% 100% Helt Till stor del Till liten del Inte alls Procent Källa: Enkät till landstingen, Socialstyrelsen *Rehabiliteringsmedicin
Kvalitetsarbete Vårdprogram De flesta landsting har vårdprogram eller rehabiliteringsprogram för personer med traumatiska hjärnskador, men dessa gäller oftast även andra former av förvärvade hjärnskador Relativt ovanligt att andra verksamheter, som till exempel geriatrik, primärvård, habilitering och hjälpmedelsverksamhet, omfattas av vårdprogrammet Deltagande i kvalitetsregister (WebRehab Sweden) Många landsting deltar i registret, men det är framförallt verksamheter inom rehabiliteringsmedicin som deltar I flera landsting deltar slutenvården men inte öppenvården
Kvalitetsarbete Ackreditering, certifiering och anslutning till kvalitetssäkringssystem I sex landsting är den rehabiliteringsmedicinska verksamheten ackrediterad enligt CARF (Gävleborg, Jönköping, Skåne, Stockholm, Västra Götaland och Örebro) Sex andra landsting (Dalarna, Halland, Jämtland, Kronoberg, Norrbotten och Uppsala) anger att det finns verksamheter som planerar att ackreditera sig enligt CARF under åren 2012 2014 Ett fåtal landsting är certifierade eller ackrediterade enligt något annat system än CARF
Den enskildes delaktighet i rehabiliteringsprocessen Vid i stort sett samtliga landsting (19 av 21) finns rutiner för att säkerställa den enskildes delaktighet i att ta fram habiliterings- eller rehabiliteringsplaner Vid i stort sett alla landsting (18 av 21) får den enskilde rutinmässigt tillgång till ett eget skriftligt exemplar av habiliterings- eller rehabiliteringsplanen Flera landsring anger att rutinerna skiljer sig åt mellan olika verksamheter inom landstinget
Den enskildes delaktighet i rehabiliteringsprocessen Metoder att fånga upp enskilda individers uppfattning om verksamheten I 14 av 21 landsting anger man att verksamheter som arbetar med rehabilitering för personer med traumatiska hjärnskador under de senaste två åren har genomfört en sådan undersökning De allra flesta landsting har använt sig av enkäter
Vårdkonsumtion för personer med traumatisk hjärnskada Förändringar över tid i antalet vårdtillfällen Riket Antal vårdtillfällen i slutenvård med medelsvår till svår traumatisk hjärnskada som huvud- eller bidiagnos S061-S069, 18 år och äldre Antal vårdtillfällen 8 000 7 000 6 000 5 000 4 000 3 000 2 000 1 000 0 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 Källa:Patientregistret, Socialstyrelsen Kvinnor Män Totalt
Vårdkonsumtion för personer med traumatisk hjärnskada Vårdtillfällen i olika åldersgrupper Antal vårdtillfällen i slutenvård med huvud- eller bidiagnos S061-S069 per 100 000 invånare, fördelat på åldersgrupper. 400 Antal vårdtillfällen per 100 000 invånare 350 300 250 200 150 100 50 0 18-44 45-64 65+ 18-44 45-64 65+ 18-44 45-64 65+ 2009 2010 2011 Kvinnor Män Totalt Källa:Patientregistret, Socialstyrelsen
Vårdkonsumtion för personer med traumatisk hjärnskada Fördelning av diagnoskoder Yttre orsakskoder Fördelning diagnoskoder bland vårdtillfällen med huvuddiagnos S061-S069, år 2011, 18 år och äldre. Yttre orsakskoder bland vårdtillfällen med huvuddiagnos S061-S069, år 2011. 7,1% 5,3% 0,4% 3,1% 4,4% 4,9% 0,2% Traumatisk subdural blödning Fokal hjärnskada Diffus hjärnskada Andra specificerade intrakraniella skador Epidural blödning 13,9% 6,1% 2,7% Fallolyckor Transportolyckor Övrigt 74,7% Intrakraniell skada, ospecificerad 77,3% Övergrepp av annan person Traumatiskt cerebralt ödem Intrakraniell skada med långvarigt koma Källa: Patientregistret, Socialstyrelsen Källa: Patientregistret, Socialstyrelsen
Förbättringsområden Bättre styrning och samordning Styrdokument, till exempel riktlinjer för prioriteringar eller kriterier för vilka personer som ska få tillgång till rehabilitering, saknas Vårdprogram finns inte överallt och de som finns inte täcker inte hela vårdkedjan Socialstyrelsen anser att många landsting skulle behöva se över styrningen av verksamheter som arbetar med rehabilitering av personer med traumatiska hjärnskador
Förbättringsområden Ålder eller yrkesverksamhet ska inte avgöra vilken rehabilitering den enskilde får Flera landsting anger att var rehabiliteringen sker påverkas av om personer över 65 år är yrkesverksamma eller inte Socialstyrelsen menar att den enskildes behov och förutsättningar att tillgodogöra sig insatserna bör avgöra var rehabilitering ska ske, i stället för att enbart baseras på den enskildes ålder eller om personen är yrkesverksam eller inte
Förbättringsområden Bristande tillgång till vissa personalkategorier Alla verksamheter som arbetar med rehabilitering av målgruppen har inte tillgång till vissa kompetenser, som t ex specialistläkare inom rehabiliteringsmedicin, psykologer, logopeder och dietister Många landsting anger också att de inte kan tillgodose de enskildas behov av insatser från dessa kompetenser Socialstyrelsen anser att många landsting behöver se över vilka kompetenser som inte finns i tillräcklig grad
Förbättringsområden Utveckling av den enskildes delaktighet Rutiner för att säkerställa den enskildes delaktighet i att ta fram habiliterings- eller rehabiliteringsplaner finns, men inte i alla verksamheter Flera landsting har inte genomfört undersökningar under de senaste två åren för att ta reda på enskilda individers uppfattning om hur verksamheten fungerar Socialstyrelsen menar att alla verksamheter bör genomföra regelbundna undersökningar
Förbättringsområden Behov av uppföljning Uppföljningen varierar mellan olika sjukhus eller verksamheter inom landstinget I några landsting anger man att rutinmässig uppföljning varken sker inom öppen- eller slutenvården eller primärvården Få patienter följs upp efter längre tid (mer än 3 år) Socialstyrelsen anser att kunskapen om behovet av uppföljning bör öka