Anhörigstöd i Skaraborg



Relevanta dokument
Stöd till anhörig/närståendevårdare

fokus på anhöriga till äldre nr 5 april 2008

Stockholms stads program för stöd till anhöriga

Vad är viktigt för att du som anhörig ska känna att du har ett bra stöd?

Stockholms stad program för stöd till anhöriga

Riktlinjer för arbetet med anhörigstöd inom Socialnämndens verksamhetsområde

Handlingsplan för anhörigstöd i Strömsunds

Riktlinjer för anhörigstöd inom Diarienr. socialnämndens ansvarsområde

ANHÖRIGPLAN

Anhörig-/närståendepolicy för Stockholms stads äldreomsorg, remissvar

HANDLINGSPLAN FÖR NÄRSTÅENDESTÖD I GULLSPÅNGS KOMMUN

Anhörigstöd. sid. 1 av 8. Styrdokument Riktlinje Dokumentansvarig SAS Skribent SAS. Gäller från och med

Riktlinjer för Anhörigstöd

Stöd till anhöriga, riktlinjer

Uppsökande verksamhet avseende äldre sammanboendes behov av anhörigstöd. Marie Ernsth Bravell Eva Telander

Vård- och omsorgsförvaltningen. Dokumentansvarig Emelie Sundberg, SAS. Godkänd av Monica Holmgren, chef vård- och omsorgsförvaltningen

Projektplan för Anhörigstöd i T-län

Sammanfattning Tema A 3:3

Anhörigomsorg är frivilligt

s SÅ TYCKER DE ÄLDRE OM ÄLDREOMSORGEN

Sammanställning träff 2

Riktlinje för Anhörigstöd Vård- och omsorgsförvaltningen

Anhörigvård är frivilligt

En anhörigvänligare värld, helt enkelt

Riktlinje för anhörigstöd inom Individ och familjeomsorgen

KARTLÄGGNING AV STÖD TILL ANHÖRIGA I VÄSTERVIKS KOMMUN

Metod Samma distriktssköterskor som Kontakterna har skett via hembesök och telefon.

Stockholms stads program för stöd till anhöriga

Stöd till anhöriga. För dig som vårdar en närstående som är långvarigt sjuk eller äldre, eller stödjer en närstående som har funktionshinder

Kommunövergripande tillsyn av äldreomsorgen i Västra Götalands län Anhörigstöd

1(8) Anhörigstöd. Styrdokument

Riktlinje för stöd till Anhöriga som vårdar eller stödjer en närstående

Anhörigstöd. i Älvdalens kommun

Anhörigvård är frivilligt

Förvaltningen föreslår att Vård- och omsorgsnämnden beslutar. att godk- a framtagen strategiplan om anhörigstöd

Träffar du anhöriga i ditt arbete? Om anhörigstöd. Enköpings kommun

Riktlinjer för stöd till anhöriga inom socialtjänsten i Upplands Väsby kommun. Gäller från och med

Att arbeta med våld i nära relationer. Ingrid Hjalmarson Eva Norman

Program för stöd till anhöriga

Anhörigstöd - en skyldighet

Handlingsplan och policy för anhörigstöd i Årjängs kommun

Stockholms stads program för stöd till anhöriga

Vision och balanserad styrning för anhörigstöd i Simrishamns kommun

Riktlinje för stöd till Anhöriga som vårdar eller stödjer en närstående

Sammanställning 1. Bakgrund

Nätverket Kombinera förvärvsarbete och anhörigomsorg. Sammanfattning från femte mötet i de blandade lokala lärande nätverken

Anhörig/närståendepolicy för Stockholms stads äldreomsorg

Ansökan till Socialstyrelsen om stimulansmedel för att utveckla äldreomsorgen

Kartläggning och utveckling av stödet till personer som vårdar eller stödjer närstående

Kvalitet inom äldreomsorgen

Kommunal anhörigstödsplan till anhöriga som hjälper och vårdar närstående i Sävsjö kommun 2017.

Slutrapport Förstärkt stöd till anhöriga som hjälper och vårdar närstående 2008

Nätverket Kombinera förvärvsarbete och anhörigomsorg. Sammanfattning från tredje mötet i de blandade lokala lärande nätverken

Information om anhörigstöd 2010

fokus på anhöriga nr 16 mars 2010

Att 80% av anhörigvårdarna ska känna att det stöd de får är anpassat till individen och den aktuella livssituationen.

Vad tycker Du om anhörigstöd?

Dagverksamhet för äldre

UTVÄRDERING AV ETT SAMVERKANSPROJEKT MELLAN KOMMUN, PRIMÄRVÅRD OCH LÄNSSJUK- VÅRD INOM PSYKIATRI MISSBRUK

Avancerad sjukvård i hemmet (ASIH)

Uppsökande verksamhet för äldre

Dokumentnamn: Rapport - översyn av vård- och omsorgsförvaltningens anhörigstöd

Anhörig/närståendepolicy för Stockholms stad äldreomsorg

PROJEKTPLAN. Anhörig / närståendestöd - strategi och policy i Falköpings kommun

TILL DIG SOM ÄR ANHÖRIG ELLER NÄRSTÅENDE Har du en anhörig eller närstående som är sjuk, gammal eller funktionshindrad?

Dnr KS Handlingsplan UTVECKLING AV ANHÖRIGSTÖD FÖR ÅR MUNKEDALS KOMMUN FASTSTÄLLD AV KOMMUNFULLMÄKTIGE

Stödplan för anhörig är en länsgemensam stödplan framtagen av Örebro läns nätverk för anhörigstöd, med stöd av Regionförbundet Örebro.

Omsorgsnämndens. plan för utveckling av anhörigstöd i Tanums kommun. Omsorgsnämnden. Diarienummer: ON 2019/ Dokumenttyp:

Sammanställning träff 7

Att utveckla anhörigstöd. Chefers ansvar för personalens engagemang i anhörigarbetet

Stöd till anhöriga. Kungsbacka kommun

RIKTLINJE. Syftet med riktlinjen är att ge stöd och vägledning i anhörigperspektiv inom Vård & Omsorg.

Program för stöd till anhöriga

Vård och Omsorg ANHÖRIGSTÖD. Information till dig som vårdar en närstående

Revisionsrapport Sigtuna kommun Kommunens demensvård ur ett anhörigperspektiv

Anhörigpulsen (UAL) Frågeenkät. Uppföljning av Anhörigas Livssituation

Anhörigvårdares upplevelser av avlösning i korttidsboende, ordinärt boende och dagverksamhet

Sammanställning 2. Bakgrund

Nationella riktlinjer för vård och omsorg vid demenssjukdom 2009

Mentorsundersökning Enkät till studenter med mentorsstöd våren 2014

Handlingsplan 2014 och det fortsatta arbetet

Sammanställning 2 Lärande nätverk utveckling av anhörigstöd enligt 5 kap. 10 SoL

Socialtjänstlagen 5 kap 10 ( ) Sara Berlin, anhörigkonsulent i SDF Östra Göteborg Lena-Karin Dalenius, anhörigkonsulent i SDF V:a Hisingen

Brukarundersökningar 2009 äldreomsorg, bistånd och anhörigstöd

Verksamhetsuppföljning

Följebrev till meddelandebladet om Nya bestämmelser i socialtjänstlagen den 1 januari 2011.

Anne Saaristo, socialchef Inger Kjellerby-Åberg, anhörigfrågor David Matscheck, utredare Siw Lillhannus, förvaltningssekreterare

Projektplan. Förstärkt läkartillgång i ordinärt boende Verksamhetsår: Upprättad

Samordningssjuksköterskan ett stöd till den äldre och den anhöriga

LSS Lag om stöd och service till vissa funktionshindrade. lättläst

Dnr: VON-176/ Anhörigstöd. Riktlinjer för utredning, beslut och utförande enligt socialtjänstlagen

Anhörigperspektiv och Anhörigstöd Tina Hermansson, anhörigkonsulent

ANHÖRIGSTÖD I KARLSTAD FÖR DIG SOM STÖTTAR ELLER VÅRDAR NÅGON NÄRSTÅENDE

Jämställt bemötande i Mölndals stad

ett projekt om barns och ungas rättigheter En första utvärdering - vad säger eleverna och lärarna?

Personligt ombud Vad har hänt från ? ISSN , meddelande 2002:27 Text: Barbro Aronzon Tryckt av Länsstyrelsens repro Utgiven av:

Mentorsundersökning Enkät till studenter med mentorsstöd våren 2014

Sammanställning 4 Lärande nätverk samtal som stöd

Dialog Insatser av god kvalitet

Strategi Program Plan Policy Riktlinjer Regler

Transkript:

Anhörigstöd i Skaraborg UTVÄRDERING AV ETT SAMVERKANSPROJEKT MELLAN 15 KOMMUNER, PRIMÄRVÅRD OCH SJUKHUS ÅR 2006 2009 FoU-RAPPORT 2009:2 SKARABORGS KOMMUNALFÖRBUND FoU

INNEHÅLL Förord... 2 Bakgrund... 3 Projektets syfte och mål... 4 Utvärderingen... 5 Fortsättningen efter projektet... 6 Resultat från de två första utvärderingarna... 7 Den första utvärderingen...7 Den andra utvärderingen... 8 Anhörigstöd i Skaraborg... 10 Förändringar av anhörigstöd...10 Kommunernas verksamhetsformer...10 Andelen anställda inom anhörigstöd... 11 Antalet anhöriga som fått anhörigstöd...12 Övriga förändringar...13 De anhöriga...14 Andra anställda som möter anhöriga...18 Projektets syfte... 20 Att nå anhöriga... 20 Projektmålen... 24 Rutin för samverkan mellan kommun, primärvård och sjukhus... 24 Framtagande av rutiner... 24 Samverkansformer och behov av samverkan... 26 Modell för stödplan... 27 Uppsökande verksamhet... 28 Rutiner för gemensam utvärdering...31 Uppfattningar om målen... 33 Vägen till målet... 37 Projektets framgångsfaktorer...37 Delaktighet...37 Rätt personer på rätt plats...37 Strukturerat arbetssätt... 38 Positiva bieffekter... 38 Motgångar... 39 Modellens möjligheter och begränsningar...40 Modellens styrkor... 40 Modellens svagheter... 40 Modellens utvecklingsmöjligheter...41 Modellens hot/svårigheter...41 Sammanfattning och reflektioner... 43 Sammanfattning... 43 Reflektioner... 45 Utvärderingens metod... 48 Metod och tillvägagångssätt... 48 Bearbetning och analys... 49 Metoddiskussion... 49 Referenser... 52 Bilaga 1. Enkät till samordnare, 2009... 53 Bilaga 2. Enkät till anhöriga, 2009... 56 Bilaga 3. Rutiner för samverkan... 59

FÖRORD Det har av flera skäl varit mycket stimulerande att utvärdera samverkansprojektet kring anhörigstöd i Skaraborg. Ett skäl är att frågan om anhörigstöd är så angelägen och nära oss alla. På ett ögonblick kan vem som helst av oss gå från att leva i ganska vanliga relationer till våra nära och kära till att bli en anhörigvårdare. Att vårda en anhörig är kanske inte något den enskilde uppfattar sig klara av, orka, ha tid till eller vilja. Ändå vårdar och hjälper så många sina närstående, oftast utan tanke på egen hälsa, välfärd eller ersättning. Det är självklart att samhället behöver bistå anhöriga med det stöd som behövs för att situationen ska bli så bra som möjligt för den anhörige och för den närstående. Utan alla anhörigas arbete skulle samhället ekonomiskt kollapsa. Det finns inga möjligheter att samhället skulle kunna ta över och bekosta all den vård som anhöriga ger. En annan anledning till att utvärderingsarbetet har varit så stimulerande är alla kunniga, engagerade och trevliga människor som jag mött. Det är härligt att träffa människor som brinner för sitt arbete och vars erfarenhet också ger nya lärdomar och insikter. Bland projektledning, inklusive projektledare, och samordnare finns en stor kunskap och erfarenhet att ta vara på i det fortsatta arbetet med anhörigstöd. Till sist har det varit glädjande att få utvärdera ett projekt som varit så ovanligt framgångsrikt. Utifrån min egen erfarenhet och insyn i närmare hundra projekt, kan jag säga att det är ovanligt att ett projekt blir så framgångsrikt. Genom intensivt och stundtals hårt arbete av dem som arbetat i projektet har projekt nått längre än vad som kunnat förväntas. Det arbetssätt som projektet haft och den modell som tagit fram kan vara till nytta för långt fler är Skaraborgs femton kommuner, primärvård och sjukhus. Varola i juni 2009 Anita Boij 2

BAKGRUND Nästan alla människor har någon anhörig en person som de är släkt med. Det kan vara föräldrar, syskon eller barn. Ofta använder vi också ordet anhörig om en maka, make, sambo eller särbo. I den här rapporten används ordet i en delvis annan betydelse: de personer som vårdar en närstående som är långvarigt sjuk eller äldre eller som stödjer en närstående som har funktionshinder. 1 Den som tar emot hjälp eller stöd benämns som närstående. Denna användning av orden kommer från Regeringens proposition 2008/09:82: Stöd till personer som vårdar eller stödjer närstående. Sammanlagt är, i den här bemärkelsen, nästan var fjärde person i Sverige som är över 55 år en anhörig, motsvarande 650 000 människor. Gruppen anhöriga kan också delas upp i undergrupper, vilket det nationella kompetenscentrumet för anhörigfrågor som bildades år 2008 beskriver. De har delat upp anhöriga i tre grupper efter hur mycket de hjälper och vårdar och om de gör det i sitt eget hem eller inte: Anhörigvårdare är de personer som ger hjälp och stöd en gång om dagen eller flera gånger i veckan till sin maka eller make i hemmet. De är oftast i åldern 75 till 84 år. De är lika ofta kvinnor som män. Sammanlagt är de 83 000 personer. Det är tre procent av befolkningen som är 55 år och äldre. Omsorgsgivarna hjälper en släkting eller till exempel en nära vän, granne eller arbetskamrat varje dag eller flera gånger i veckan. De är oftast kvinnor. De är 166 000 personer. Det är sex procent av befolkningen som är 55 år och äldre. Hjälparna är den största gruppen och de är något yngre i gruppen 55 år och äldre. De hjälper någon utanför det egna hemmet, en gång i veckan eller mera sällan. Totalt är de 415 000 personer, vilket är 15 procent av befolkningen som är 55 år och äldre. De är lika ofta män som kvinnor (www.anhoriga.se). Denna mer detaljerade uppdelning av gruppen anhöriga kommer dock inte att användas i den här rapporten, men det kan vara värdefullt att känna till att en mer detaljerad uppdelning finns. Redan på mitten av 1990-talet uppmärksammades anhöriga som grupp och deras egna behov av stöd. Exempelvis anslog riksdagen i december 1998 ett särskilt stimulansbidrag på 100 miljoner kronor per år i tre år (1999 2001) för att kommunerna i samverkan med anhöriga och frivilligorganisationer skulle genomföra insatser riktade till anhöriga till äldre, funktionshindrade eller långvarigt sjuka. Syftet med medlen var att stödja och underlätta samt på olika sätt bidra till en ökad livskvalitet för anhöriga och närstående som vårdar. Stimulansbidragen utgjorde en del av den nationella handlingsplanen för äldrepolitiken (Anhörig 300 Slutrapport). 1 Tidigare, i såväl projektet som utvärderingen, användes ordet anhörig/närståendevårdare om anhöriga. Den tidigare ordalydelsen används enbart i rapporten i citat eller hänvisning till tidigare texter. 3

Under åren 2005 2007 har staten satsat 250 miljoner kronor i stimulansmedel till kommunerna för att utveckla stödet till de anhöriga. Länsstyrelserna fick uppgiften att fördela pengarna till kommunerna. I Skaraborg gick alla kommuner samman och ansökte om medel till ett gemensamt projekt och det är detta projekt som denna rapport handlar om. Skaraborgs Kommunalförbund FoU beviljades projektmedel för tre år. Projektet startade den 1 april 2006 och avslutades den 31 mars 2009. Det finns numera också ett riksförbund för anhöriga och olika lokalföreningar. Det anordnas årligen en anhörigriksdag och den 1 juli 2009 trädde förändringar i kraft gällande kommunernas stöd till anhöriga. I den tidigare socialtjänstlagen (2001:453) stod det att Socialnämnden bör 2 genom stöd och avlösning underlätta för dem som vårdar närstående som är långvarigt sjuka eller äldre eller som har funktionshinder. I den nuvarande lagen står istället: Socialnämnden ska 3 erbjuda stöd för att underlätta för de personer som vårdar en närstående som är långvarigt sjuk eller äldre eller som stödjer en närstående som har funktionshinder (5 kap. 10 ). Det står dock inte i något i propositionen om vilket stöd som ska erbjudas eller i vilken omfattning. Projektets syfte och mål Syftet med samverkansprojektet var att tidigare nå anhöriga för att förebygga ohälsa, att de skulle kunna bibehålla den livsstil de hade innan de började vårda och att nå bättre samverkan mellan primärvård länssjukvård 4 kommuner. De angivna målen i projektplanen var: I december 2008 finns ett utarbetat program för anhörigstöd med rutiner för samverkan mellan kommun landsting modell för stödplan modell för uppsökande verksamhet rutiner för utvärdering av anhörig/närståendestödet, gemensamt för Skaraborg I december 2008 finns därmed en modell för individuella insatser som har förankrats under projekttiden. (Projektplanen sid. 5). Eftersom projekttiden var 1 april 2006 31 mars 2009 skulle målen istället vara uppfyllda till den 31 mars 2009. 2 Författarens understrykning. 3 Författarens understrykning för att markera skillnaden i lydelserna. 4 Inom projektet har man mer och mer övergått från att tala om länssjukvård och landsting som omfattar ett större område än Skaraborg till att tala om sjukhusen i Skaraborg. I den här rapporten används också begreppet sjukhusen i Skaraborg eller sjukhusen, utom i citat. 4

Redan här bör understrykas att projektet inte har varit begränsat till någon speciell grupp anhöriga, exempelvis anhöriga till äldre eller anhöriga med närstående som drabbats av stroke eller demens. Projektet och dess innehåll har istället syftat till att utveckla stödet för alla olika grupper av anhöriga. Utvärderingen Redan från början var en utvärdering inplanerad och uppdraget gick till A. Boij AB med Anita Boij, teologie doktor i religionssociologi, som utredare och forskare. Syftet med en främjande processutvärdering var att få kunskap om vad kommunernas kontaktpersoner för projektet, 5 kommunernas övriga personal som arbetar med anhörigstöd (senare förtydligat till personal som möter anhöriga), projektledare, styrgrupp, ledningsgrupp och anhöriga, ansåg om den modell för anhörigstöd som utarbetades och om dess innehåll, samt att skapa förståelse för modellens möjligheter och begränsningar. Resultaten redovisades under projektets gång för att utvärderingen fortlöpande ska kunna användas i ett utvecklande syfte. Utvärderingen skedde vid tre tillfällen. Det första utvärderingstillfället var december 2006 till mars 2007. Under perioden november 2007 till mars 2008 skedde det andra utvärderingstillfället och det tredje var under januari till april 2009. Utvärderingen bestod av fyra olika moment för att från olika perspektiv belysa samverkansprojektet samt ett moment som innehöll utvärderingstekniskt stöd till projektledaren. Momenten var: e-postenkäter till samordnare och styrgrupp, intervjuer i grupp och enskilt, enkäter till anhöriga samt enkäter till annan personal som möter anhöriga. Alla enkäter och intervjuguider finns tillgängliga hos författaren. I bilaga 1 och 2 finns enkäten till samordnarna och anhöriga år 2009. För att ge en mer överskådlig bild av utvärderingens uppläggning se tabell 1. Tabell 1. Utvärderingens uppläggning December 2006 januari 2007 November 2007 januari 2008 Januari mars 2009 Intervju med projektledaren 1 1 2 Gruppintervju med ledningsgruppen 1 grupp 1 grupp Gruppintervju med anhörigrepresentanter 1 grupp Enkät till kommunernas samordnare 18 19 16 Enkät till övrig personal 107 163 Enkät till styrgruppen 8 11 Enkät till anhöriga 168 Som synes var utvärderingsinsatsen under 2006/2007 minst och störst under år 2009, vilket är ganska naturligt med tanke på att projektet förhoppningsvis med åren skulle nå 5 Kontaktpersonerna är de samordnare som finns i de 15 kommunerna för anhörigstöd. De ingår också i projektets referensgrupp. Samordnarna har olika tjänstetitlar, men här används orden anhörigsamordnare eller samordnare. 5

fler grupper. Både projektets och utvärderingens första år utgjorde dock en plattform för det fortsatta arbetet. Resultaten från det första och andra utvärderingstillfället presenterades med en muntlig genomgång och ett PM med de viktigaste iakttagelserna och frågorna som kunde användas för internt bruk. Fortsättningen efter projektet Tack vare ytterligare erhållna stimulansmedel kunde projektet förlängas till och med sista november 2009. Under projekttiden har samtal förts om hur utvecklingen och samordningen av anhörigstöd i Skaraborg kan fortsätta efter projektet och dess förlängning. Den 16 januari 2009 ställde sig styrgruppen, det vill säga socialcheferna i Skaraborg, bakom en remiss om en gemensam samordningsfunktion som finansieras via statsbidrag till och med år 2010. Ärendet har beretts i Skaraborgs Kommunalförbunds styrelse. Vid tidpunkten för denna rapport är ärendet hos socialnämnderna eller motsvarande i Skaraborgs femton kommuner för beslut. Beskedet om förlängning och en eventuell gemensam samordningsfunktion var glädjande, eftersom det vid de båda tidigare utvärderingstillfällena poängterats betydelsen av att det i kommunerna fanns resurser att genomföra det program som framarbetats i projektet. Beskedet om förlängning har dock inte påverkat utvärderingen av projektet, utan den här utvärderingen gäller projektet fram till dess förlängning den 1 april 2009 med vissa kompletteringar. I nästa kapitel görs en sammanfattning av resultaten från den första och andra utvärderingsperioden. 6

RESULTAT FRÅN DE TVÅ FÖRSTA UTVÄRDERINGARNA För att få en inblick i hur projektet utvecklats över tid, ges här en sammanfattning av de två första delutvärderingarna. Den första utvärderingen Resultaten från den första utvärderingen visar att i alla kommuner fanns en eller flera personer som speciellt arbetade med anhörigstöd. Alla samordnare för kommunernas anhörigstöd var kvinnor med en medelålder på 51 år. Den yngsta var drygt 30 år och den äldsta var drygt 60 år. Samordnarna hade en skiftande utbildningsbakgrund bakom sig som sjuksköterska, vårdlärare, undersköterska, fritidsledare, hemsyster, socionom och examen i såväl social omsorg som sociologi. De hade också olika befattningar inom kommunerna som anhörigkonsulent, demenssamordnare, undersköterska och anhörigsamordnare, fritidsledare samt biståndshandläggare. Kommunernas samordnare för anhörigstöd hade ofta en mängd olika arbetsuppgifter, allt från hembesök hos anhöriga till att informera olika organisationer om verksamheten. En första reflektion är att fram till årsskiftet 2006/2007 fanns det en stor variation mellan kommunerna när det gäller anhörigstöd. Denna variation märks på flera sätt: i vilka insatser som gjordes, hur mycket tid som samordnaren hade för anhörig, hur många anhöriga som fick stöd, hur samordnarna upplevde stödet för samverkansprojektet i den egna organisationen och om resurser fanns avsatta för att genomföra projektet. Dessa skillnader kan inte enbart härröras till kommunstorlek, utan det kan finnas andra bakomliggande faktorer. Hur var då projektet organiserat? Projektets styrgrupp bestod av socialcheferna i Skaraborg och de fattade övergripande beslut om projektet. Projektledarens uppgift gentemot styrgruppen var att löpande informera om projektets fortskridande. Därutöver fanns en ledningsgrupp och i den ingick representanter från fem kommuner, från Skaraborgs sjukhus och från Primärvården Skaraborg. Ledningsgruppens uppgift var att vara ett stöd och ett bollplank till projektledaren samt att delta i utvecklingen av projektet. Ledningsgruppen träffades ungefär sex gånger per termin. Projektet hade också en referensgrupp som bestod av samordnare för anhörigstöd från alla kommuner och i januari 2007 omfattade den ett tjugotal personer. Referensgruppen träffades två gånger per termin. Referensgruppen fick information om projektets fortskridande och bidrog med sina kunskaper och erfarenheter till utvecklandet av projektet. Referensgruppen har delats upp i två arbetsgrupper som vardera arbetade med två av projektets huvudmål. Den västra arbetsgruppen arbetade med samverkan mellan kommun, primärvård och Skaraborgs sjukhus samt framtagande av modell för uppsökande verksamhet. Den östra arbetsgruppen arbetade med modell för stödplan och rutiner för gemensam utvärdering av anhörigstöd. På det här sättet blev referensgruppen mycket delaktig i projektet. Projektledaren var sammankallande och ledde alla möten som arbetsgrupperna hade. 7

Utifrån den första utvärderingsperioden kunde konstateras att samverkansprojektet hunnit långt på de första tio månaderna, ja, längre än man kunde förvänta sig. I det här projektet kan man se att det var flera framgångsfaktorer som lett till att det kommit igång så snabbt. En framgångsfaktor var att redan projektansökan var väl förankrad hos kommunernas samordnare för anhörigstöd genom att den arbetades fram av och i dialog med dem. En annan framgångsfaktor var att projektledaren tidigare arbetat med anhörigstöd i Skaraborg. På det sättet fanns både kunskap inom området, men också en personkännedom, vilket gjorde att många kontakter redan fanns när projektet påbörjades. En tredje faktor var att projektbeskrivningen hade så tydliga och väl avgränsade mål att det gick att på ett smidigt sätt involvera samordnarna i projektarbetet. Denna delaktighet hos samordnarna tillhör också framgångsfaktorerna. Det kunde också konstateras att de som deltagit i utvärderingen var mycket positiva till projektet; dess organisation, information, innehåll, syfte och mål. Bland projektledning och kommunernas samordnare för anhörigstöd fanns ett stort engagemang för stödet till anhöriga och för projektet. Fram till det första utvärderingstillfället verkade arbetet med samverkansprojektet fungera mycket väl. Den andra utvärderingen Vid det andra utvärderingstillfället deltog, utöver projektledare och kommunernas samordnare, även styrgruppen, ledningsgruppen och annan personal som mötte anhöriga. Sedan senhösten 2007 hade projektets ledningsgrupp kompletterats med en representant för de medicinskt ansvariga sjuksköterskorna i Skaraborg. Resultaten från den andra utvärderingen visade att bland den personal som deltog i utvärderingen fanns många som hade fått information om vilket stöd och vilken hjälp deras kommun som helhet kunde erbjuda anhöriga. Nästan 75 % av personalen hade fått information och en stor majoritet av dem som fått information (85 %), tyckte att den var ganska eller mycket bra. Drygt två tredjedelar (68 %) av personalen skulle vilja ha mer information. Mer än hälften (53 %) av personalen var ganska eller mycket intresserade av att gå någon utbildning. Samordnarna, ledningsgruppen och de i styrgruppen som svarat på enkäten var överlag mycket nöjda med projektet, dess innehåll och syfte. Vid utvärderingstillfället var två av projektmålen klara. Dessutom var de prövade och på väg att genomföras. Det var projektmålen om modell för samverkan mellan kommun, primärvård och sjukhusen i Skaraborg samt modell för stödplan. Dessa mål kan därför sägas vara mer än väl uppfyllda, eftersom det i projektbeskrivningen står att de ska vara utarbetade. Däremot står det inget om att de ska vara prövade och på väg att genomföras. De två återstående målen om modell för uppsökande verksamhet och rutiner för utvärdering var vid utvärderingstillfället i ett startskede där man ännu inte hade kommit fram till hur modellen och rutinerna skulle utformas. 8

Projektets styrka, utöver det som nämnts vid första utvärderingstillfället, var framför allt alla de kunniga och engagerade människor som arbetade med det. Till dem hörde projektledaren, ledningsgruppen och referensgruppen. Till projektets styrka hör också dess organisatoriska utformning där ledningsgruppen hade en kunskaplig och verksamhetsmässig bredd. Särskilt betydelsefullt är att både Primärvården i Skaraborg och Skaraborgs sjukhus var representerade. Även referensgrupperna och arbetsgrupperna, som bestod av personer ur det redan befintliga nätverket av kommunala samordnare för anhörigstöd, spelade en betydelsefull roll för att projektet snabbt kom igång och att arbetet bedrivs konstruktivt. De utmaningar som projektet ställts inför handlade inte om projektet i sig, utan om de organisationer som ska börja använda det program som är under utarbetande. Det är en stor utmaning att kommuner, primärvård och sjukhusen i Skaraborg är mycket stora organisationer. För att tillräcklig information om anhörigstöd ska kunna nå de flesta som möter anhöriga behövs både tid och resurser. För att de som möter anhöriga dessutom ska ha ett liknande förhållningssätt och arbetssätt behövs ännu mer tid och resurser. Samtidigt kan nog antas att anhörigfrågan ur olika perspektiv och synvinklar har kommit för att stanna. I samhället ökar frågans angelägenhetsgrad. Ska de i projektet samverkande parterna vara rustade för att möta anhörigas behov behövs tid och resurser. Efter denna korta sammanfattning av de två första utvärderingsdelarna är det dags att redogöra för projektet som helhet och dess innehåll. Nästa kapitel ger en beskrivning av anhörigstöd i Skaraborg. Därefter ett kapitel om projektets syfte som följs av ett kapitel om projektets mål. Sedan kommer ett kapitel som redogör för vägen mot målen. Till sist följer ett kapitel med sammanfattning och reflektioner. För den mer forskningsintresserade läsaren finns i slutet av rapporten ett kapitel om utvärderingens metod och genomförande. 9

ANHÖRIGSTÖD I SKARABORG Som en bakgrund till projektet kan det vara lämpligt att beskriva anhörigstöd i Skaraborgs kommuner. Vad innehåller det? Vad anser samordnare, övrig personal och anhöriga om kommunernas anhörigstöd? Den här beskrivningen är dock inte heltäckande när det gäller kommunernas anhörigstöd, utan utgår från vissa frågeställningar. Det medför att delar av det anhörigstöd som för den enskilda kommunen kan upplevas som centrala och viktiga kanske inte kommit med i den här beskrivningen. Att helt och fullt redogöra för kommunernas anhörigstöd har inte heller varit utvärderingens huvudsyfte. Utvärderingen har gällt projektet i första hand där vissa delar av kommunernas anhörigstöd ändå varit väsentliga att redogöra för, men det är inte en utvärdering av de enskilda kommunernas anhörigstöd. För det hade en annan utvärderingsmodell varit lämpligare. Förändringar av anhörigstöd Under de tre åren som projektet pågått kan tre positiva förändringar av anhörigstödet urskiljas. De handlar om de verksamhetsformer som finns i kommunerna, hur många som arbetar speciellt med anhörigstöd och hur många anhöriga som fått anhörigstöd i kommunerna. Kommunernas verksamhetsformer När det gäller vilka verksamhetsformer som är relaterade till stödet till anhöriga har de ökat under projekttiden. I den här utvärderingen har anhörigsamordnarna vid tre tillfällen tillfrågats om vilket anhörigstöd som finns i deras kommuner. I januari 2007 inkom svaren om vilket anhörigstöd som fanns i kommunerna innan projektet började. I januari 2008 och mars 2009 kom svaren in från samordnarna om vilket anhörigstöd som fanns i kommunen vid just det tillfället. 6 Anhörigsamordnarna fick ta ställning till tolv olika verksamhetsformer som direkt stöd till anhöriga, samarbete samt dokumentation och kvalitetsarbete. Har stödplan Samarbetar med primärvården Samarbetar med länssjukvården (det vill säga sjukhusen i Skaraborg) Har riktlinjer för anhörigstöd Har uppsökande verksamhet Har en jourtelefon för anhöriga Har avgiftsfri avlösning i hemmet Ger ekonomisk ersättning till anhöriga Har avlösning i korttidsvård/växelvård Har avlösning i dagverksamhet Följer upp och dokumenterar anhörigstöd 6 Enkätsvaren kom in och intervjuerna hölls under ett par månader under de olika utvärderingsperioderna. För enkelheten skull benämns den första utvärderingsperioden för januari 2007 eller bara år 2007. Den andra för januari 2008 eller bara år 2008 och den tredje för mars 2009 eller bara för år 2009. 10

År 2009 fanns ytterligare en fråga med om de genomförde regelbundna kvalitetsstudier. Utifrån utvärderingen kan konstateras att innan projektet började fanns det en stor variation i anhörigstöd mellan de olika kommunerna, men stödet har ökat under projektets gång och variationen minskat något. Innan projektet började hade den kommun i Skaraborg som hade minst anhörigstöd enbart avlösning i korttidsvård/växelvård och dagverksamhet. Den kommun som hade mest stöd hade angivit nio av tolv föreslagna verksamhetsformer. I genomsnitt hade kommunerna 5,8 av de angivna verksamhetsformerna innan projektet började. Alla hade avlösning i korttidsvård/växelvård och endast två kommuner gjorde regelbundet kvalitetsstudier. I januari 2008, när projektet hållit på i knappt två år, hade genomsnittet för antalet angivna insatser ökat till 7,1 verksamhetsformer. Den kommun som hade minst anhörigstöd hade angivit fyra verksamhetsformer: samarbete med primärvården, avgiftsfri avlösning i hemmet samt avlösning i korttidsvård/växelvård och dagverksamhet. Den kommun som hade störst anhörigstöd hade angivit tio olika verksamhetsformer. Fortfarande hade alla kommuner avlösning i korttidsvård/växelvård. Endast tre kommuner gjorde regelbundet kvalitetsstudier och hade en jourtelefon som anhöriga kunde ringa. I mars 2009, när den ordinarie projekttiden nästan var slut, hade anhörigstödet ökat ytterligare till 9,1 verksamhetsformer. Då tillkom också en fråga om kommunerna genomförde regelbundna kvalitetsstudier av anhörigstöd. Den kommun som hade minst antal verksamhetsformer hade angivit sex olika verksamheter och de som hade mest angav elva av tretton verksamhetsformer. Även i mars 2009 var det endast tre kommuner som regelbundet genomförde kvalitetsstudier, men alla kommuner hade avlösning i korttidsvård/växelvård. Som synes har det genomsnittliga antalet verksamhetsformer ökat i kommunerna. Störst ökning har skett kring de verksamhetsformer som projektet arbetat med, det vill säga samverkan mellan primärvård och sjukhusen i Skaraborg, stödplan och uppsökande verksamhet. De verksamhetsformer som inte ligger under anhörigstödet, men som bedrivs inom eller ges av annan kommunal verksamhet såsom olika former av avlösning och ekonomisk ersättning har inte förändrats. Inte heller verksamhet som har med dokumentation och kvalitetsarbete har förändrats i någon större utsträckning. Även om projektets fjärde mål, som handlar om gemensam utvärdering, anknyter till dokumentation och kvalitetsarbete har inte det arbetet ännu påverkat kommunernas verksamhet. Det här innebär att projektet i mycket stor utsträckning inneburit en verksamhetsutveckling i kommunerna av de områden som behandlats i projektet. I de områden som inte direkt berörts av projektet har inte någon större förändring skett. Andelen anställda inom anhörigstöd Andra förändringar som skett i kommunernas anhörigstöd är att andelen anställda som speciellt arbetade med kommunens anhörigstöd har ökat, även om det rör sig om blyg- 11

samma nivåer. I januari 2007 var i genomsnitt 52 % av en heltidstjänst per kommun avsatt för anhörigstöd. I Skaraborg fanns det fyra kommuner som avsatte med än 75 % av en heltidstjänst för anhörigstöd och de kommuner som avsatte minst, avsatte 20 % av en heltidstjänst. I januari 2008 hade siffran ökat till 63 % av en heltidstjänst och sju kommuner avsatte minst 75 % av en heltidstjänst. I mars 2009 avsattes i genomsnitt 86 % av en heltidstjänst för anhörigstöd per kommun och tolv kommuner avsatte mer är 75 % av en heltidstjänst. Dessutom var det två kommuner som avsatte mer än en heltidstjänst för anhörigstöd. Anledningen till att andelen av en heltidstjänst ökat är sannolikt att alla kommuner i Skaraborg fått projektmedel för att utveckla anhörigstöd. Frågan är om kommunerna kommer att ha kvar samma andel av en heltidstjänst när projekten är avslutade. Dessa siffror antyder att kommunernas satsning på ett speciellt anhörigstöd är mycket låg, särskilt i jämförelse med den stora andel av befolkningen som är anhöriga. Det finns inga samband mellan andel av tjänst och kommunstorlek, det vill säga att större kommuner satsar mer på anhörigstöd än mindre. Snarare är sambandet det motsatta. I proportion till kommunstorlek satsar flera av de mindre kommunerna, såsom Grästorp, Götene och Tibro, mer på anhörigstöd personalmässig än större kommuner såsom Skövde och Falköping. Möjligtvis kan den nya lagen där kommunerna är skyldiga att ge stöd till anhöriga vara en anledning för kommunerna att öka resurserna till anhörigstöd. Samtidigt innebär de minskade skatteintäkterna till kommunerna att det är tveksamt om personalresurserna för anhörigstöd kommer att öka. Kanske kan det ekonomiska stöd som kommer att utgå till kommunerna för att genomföra den ändrade bestämmelsen i socialtjänstlagen att mildra effekten av den ekonomiska krisen gällande kommunernas anhörigstöd (Socialstyrelsens Meddelandeblad, juli 2009). Antalet anhöriga som fått anhörigstöd Även antalet anhöriga som fått anhörigstöd av kommunerna har ökat under de senaste tre åren. Anhörigsamordnarna har vid tre tillfällen fått svara på hur många personer som vid utvärderingstillfället fick stöd av dem eller genom dem. Det bör här tilläggas att siffrorna endast är ungefärliga eftersom alla samordnare inte förde statistik och att innehållet i samordnarnas tjänster var ganska olika. Det finns inte heller något samband mellan kommunstorlek och antalet anhöriga som nått, såsom att i de större kommunerna har fler anhöriga nåtts. Antalet anhöriga som fått anhörigstöd hör snarare ihop med vilka former av anhörigstöd som erbjuds och om någon form av uppgifter på antal samlats in mer systematiskt. De siffror som tas upp här är snarare för låga än för höga och omfattar enbart de personer som hade kontakt med själva anhörigstödet. Totalt i kommunerna är det säkerligen många fler anhöriga som får någon form av anhörigstöd även av andra personalgrupper såsom biståndshandläggare, personal inom hemtjänsten och hemvården, av personal på äldreboenden, distriktssköterskor, sjukgymnaster, arbetsterapeuter med flera. Detta stöd kan innehålla allt ifrån ett kortare informella samtal till friskvård. I januari 2007 var det cirka 595 personer som fick anhörigstöd i Skaraborgs 15 kommuner. Det innebär att i genomsnitt fick ungefär 39 personer per kommun anhörigstöd vid mättillfället. Det finns dock en stor variation mellan kommunerna. I exempelvis en kom- 12

mun hade anhörigsamordnaren en mer övergripande och verksamhetsutvecklande funktion och ledde inte själv några anhöriggrupper eller liknande. I en annan kommun nådde man cirka 100 personer genom anhörigstödets olika verksamheter såsom anhörigträffar, enskilda samtal och telefonkontakter med anhöriga. År 2009 nåddes 942 personer av anhörigstöd i 14 kommuner. I en kommun skedde personalbyte precis vid mättillfället och inga uppgifter om detta lämnades in. Det var i genomsnitt cirka 67 personer per kommun som fick anhörigstöd. Variationen var mellan 12 och 200 personer. En del av ökningen kan bero på anhörigsamordnarna mer dokumenterar hur många de har kontakt med och även räknade med kortare kontakter. Ökning hör säkert också samman med att andelen anställda som arbetar med anhörigstöd har ökat under mätperioden. Då ökar också antalet anhöriga som får stöd. Detta kan dock troligen inte förklara hela ökningen, utan en viss reell ökning har ändå skett. Ett försiktigt konstaterande utifrån resultaten är att när kommunerna får statliga medel för att utveckla anhörigstöd får det också till följd att fler anhöriga får stöd. Övriga förändringar Även utanför kommunerna, i sjukhus och primärvård, har stora förändringar skett under projekttiden. Så här uttryckte ledningsgruppen det: Informant 1: Vi har fått igång en dialog, en bra dialog som vi inte hade alls innan med primärvården och så. Informant 2: Jag tänkte på det här att från vår ledning i primärvården har vi hört att de tycker att det här projektet, det finns ju så många projekt och det händer olika mycket, men att det har hänt så otroligt mycket i det här projektet. Det har verkligen kommit till praktisk handling och det har blivit väldigt goda resultat, får jag höra. Så det är ju väldigt roligt och stimulerande på det viset. Informant 3: Ur sjukhusets synpunkt så är det fullständig förändring så till vida att där man informerat om anhörigstödet, där visste man ju inget om innan att det fanns, men det vet man idag. Vi har en rutin, om än i ett vägskäl, men vi har en rutin för hur man ska tala om för kommunen att här finns det en anhörig som är intresserad av information. Det pågår ändå en attitydförändring. / / 7 Men visst har det inneburit jättemycket och ledningen är uppmärksam på det. Det finns i vår samarbetsorganisation, Vårdsamverkan Skaraborg där både kommunernas, sjukhusens och primärvårdens ledning sitter med och de har fått kontinuerliga rapporter. De är väl medvetna om att det har hänt mycket. Vi har utarbetat en rutin för alla de här organisationerna att man ska jobba med anhörigstöd. Jag tycker att vi har gjort jättemycket, konkreta saker. Informant 1: Man har lyft det en nivå. Det är inte bara praktiska för den enskilda anhörigsamordnaren i kommunen utan som du sade har vi lyft det ett snäpp, på ledningsnivå. Informant 3. Tillsammans ja. Vi har stöd, tror jag, i ledningsfunktionerna för arbetet, vilket jag tror är viktigt för fortsättningen sedan. 7 Det här tecknet / / betyder att delar av intervjun inte finns med i citatet. Det som är överhoppat förändrar dock inte innehållet i citatet. 13

Informant 4: Egentligen är det fantastiskt, för det är en gigantiskt koloss som det jobbas mot, hela sjukvården och alla kommunerna, att man kunnat nå så mycket praktiskt. Många sådana här saker landar på informationsnivå ungefär som slutresultat. Men här är det rutiner och handling som är resultatet (Ledningsgruppen, 2009). Som synes kan ledningsgruppen konstatera att projektet inneburit stora förändringar både för personalens kunskap om kommunernas anhörigstöd, men också att projektet på ett positivt sätt blivit uppmärksammat på högsta ledningsnivå inom de tre samverkande parterna. De anhöriga Hittills har beskrivits vilket stöd kommunerna ger de anhöriga utifrån vissa frågeställningar. År 2009 tillfrågades ett antal anhöriga från varje kommun främst om projektet, men några frågor ställdes också om kommunens anhörigstöd. Urvalet har dock inte varit slumpmässigt och svaren kan inte sägas vara representativa för anhöriga i allmänhet, utan för just dem som svarat på enkäten. Totalt hade 168 anhöriga svarat på enkäten. Det var 111 kvinnor och 55 män, 2 personer hade inte angett sitt kön. De anhöriga var i genomsnitt 73 år. Den yngsta var 42 år och den äldsta 92 år. I tabell 2 visas vilken relation de anhöriga hade till sina närstående. Två anhöriga hade inte svarat på frågan. Tabell 2. Vilken relation de anhöriga hade till sina närstående. Antal och procent Antal Procent Maka/make/sambo 135 81 Dotter/son 21 13 Mamma/pappa 4 2 Annan släkting 2 1 Vän 2 1 Annan relation 1 1 Totalt 166 99 Flertalet av de anhöriga som svarade på enkäten var maka, make eller sambo med den de vårdade eller stöttade (81 %). Hur bodde då de anhöriga i förhållande till den närstående? Procent 100 90 80 70 60 50 40 30 20 10 0 68 11 16 2 Bor tillsammans Närstående bor i eget boende Närstående bor i äldreboende Annan boendeform Diagram 1. Hur de anhöriga och närstående bodde. Antal och procent 14

En majoritet av de anhöriga bodde också tillsammans med sina närstående. De som bodde tillsammans var främst makar eller sambo. Det var 7 döttrar eller söner som bodde tillsammans med sina föräldrar som de vårdade och 2 mammor eller pappor bodde tillsammans med sina barn som de vårdade. Bland makar/sambo var det 26 anhöriga som hade sin närstående på ett äldreboende eller i någon annan boendeform. I den här utvärderingen är det alltså främst sammanboende makar eller sambo som vårdar och stöttar sin livskamrat. Sambandet är signifikant (statistiskt säkerställt). Hur många timmar i veckan hjälpte då den anhörige sin närstående och finns det några skillnader beroende på vilken relation man har till den närstående? Procent 100 90 80 70 60 50 40 30 20 10 0 10 7 Mindre är 1 tim/vecka 19 38 25 25 25 24 16 14 11 10 13 1-5 timmar 6-15 timmar Mer än 16 timmar Så gott som hela tiden Dotter/Son Maka/Make/sambo Annan relation Diagram 2. Hur många timmar de anhöriga vårdade beroende på relation. Procent. 51 Som synes i diagram 2 är inte resultaten så entydiga. Det finns inte en grupp anhöriga som hjälper till mest och en som hjälper till minst. De mönster som ändå finns är att det framför allt var maka/make/sambo som hjälpte till och fanns till hands så gott som hela tiden. Det fanns också döttrar/söner som hjälper till ganska mycket, 6 15 timmar. De som hade en annan relation, det kunde vara en annan släkting, grannar, vänner med flera, hjälpte också till en hel del. Man bör dock ha i åtanke att gruppen som hade en annan relation statistiskt sett var ganska liten. Det här har gett en beskrivning av de anhöriga som deltagit i utvärderingen, men vilket stöd fick de från kommunen och vad tyckte de om kommunens anhörigstöd? Först kan nämnas att 82 % av de anhöriga kände till informationsmaterialet om vad de kan få för stöd. Det är för övrigt det material som tagits fram genom Skaraborgsprojektet. De anhöriga fick ta ställning till en rad svarsalternativ om vilket anhörigstöd de fick, se tabell 3. Totalt angav de 302 svar, vilket innebär att de anhöriga i genomsnitt fick två insatser var. 15

Tabell 3. Vilket stöd de anhöriga fick. Antal svar Inget stöd 36 Anhöriggrupp 54 Kontakt med samordnare 49 Dagverksamhet/dagvård 38 Avlösning i korttidsvård/växelvård 38 Träffpunkt/Anhörigcentrum eller liknande 26 Avlösning i hemmet 25 Taktil massage/hälsoaktivitet 20 Enskilt samtalsstöd 12 Annat stöd 4 Totalt antal svar 302 Den vanligaste stödformen var att delta i någon anhöriggrupp. Därefter kom kontakt med samordnaren, att den närstående var på dagverksamhet eller dagvård samt avlösning i korttidsvård eller växelvård. På frågan om hur nöjda de var med det stöd de fick från kommunen, svarade 88 % av de anhöriga att de var ganska eller mycket nöjda. Ordet nöjd refererar i det här sammanhanget till kvalitet och inte kvantitet. I en utvärdering av tre kommunala anhörigstödsprojekt i Skaraborg visade resultaten att hälften av de anhöriga behövde mer stöd än vad de fick av kommunen (Boij 2009). I intervjun år 2009 med anhörigrepresentanter ställdes frågorna om samhället gav anhöriga, som de såg det, tillräckligt med stöd och vilket stöd de främst behövde. Intervjuare: Ger samhället tillräckligt med stöd? Informant 1: Nej. Informant 2: Nej, det gör det inte. Informant 3: Nej, det tycker jag inte. Informant 4. Det är kanske mer varierat. För min del hade det varit önskvärt att någon kunde komma hem och sova på natten, men det fungerar inte. Så går inte att göra, utan då är det ett boende till då. Däremot så faktiskt kan den tjejen som kommer hem ta bilen och åka iväg om jag vill vara hemma själv. Att vara hemma själv, det är det som är en bristvara. Informant 3: Just det. / / I: Vad är det största behovet av stöd? Informant 2: Att få egen tid. Informant 3: Ja. Informant 5: Ja, det tror jag också. I de här grupperna som vi pratar om, att vi anhörigvårdare får träffas och prata med varandra, det är väl gott och väl, men det kan vi nog lösa själva. Men att få egen tid, att få komma ut, komma ifrån, att få tänka på nåt annat. Åka bort över natt exempelvis. Informant 2: Att bara få tänka på mig själv. Informant 3: Det är viktigt för att orka. Det är kanske inte är de fysiska krafterna som behövs allra mest, utan man blir psykiskt belastad också (Anhörigrepresentanter, 2009). 16

Genomgående för intervjun med anhörigrepresentanter var just behovet av avlastning på olika sätt. I enkäten till de anhöriga gavs möjlighet att kommentera kommunernas anhörigstöd och projektet. Många kommenterar handlade om den egna situation, men här tas med ett axplock av de kommentarer som handlade om behov av stöd och det stöd som gavs: Vid behov har man möjlighet att ringa. De besöker hemmet och har bra kontakt (Anhörig 26, 2009). Har nyligen tagit kontakt med kommunens anhörig/närståendestöd samt hemvården för att på lämpligt sätt aktivera de behovsbehövande och har där fått en bra kontakt och information om lämplig introduktion i verksamheterna (Anhörig 51, 2009). Den ekonomiska situationen för många äldre som bor kvar i hus blir alltmer ohållbar. Många har mycket låg pension och försäkringskassan tar ej hänsyn till ökade el- och andra driftskostnader. Bostadsbidraget är ett schablonbidrag. Detta gör att anhöriga i många fall får gå in och stödja med sin ekonomi för att boendeformen skall kunna fortsätta (Anhörig 52, 2009). Jag tycker att det ska visas lite mer uppskattning till alla dem som kämpar och tar hand om sina anhöriga istället för att kommunen gör det (tänker främst på de äldre). (Anhörig 63, 2009). Förutom anhörigcafé med trevliga människor i samma situation samt representanter från vård- och omsorg och frivilliga är det dåligt med intresset från kommunen. Har aldrig fått ett spontant besök under alla år som personlig assistent (Anhörig 82, 2009). Vi har hjälp som fungerar mycket bra, hemvården alltså. Det är all hjälp vi kan få (Anhörig 85, 2009). Jag önskar få följa med som ledsagare på min mans färdtjänstresor. Då han har svårt att klara sig själv vid av- och påstigning, samt in hos apotek, bank eller frisör (Anhörig 118, 2009). Jag har vårdat min make några år och under den tiden har jag fått mycket värdefullt stöd och bra hjälp och inte minst omtanke. Nu vårdas min make på sjukhus (Anhörig 144, 2009). Har idag stöd av hemsjukvården sedan november 2008. Men jag har i 3 år vårdat min man med stöd av 2 avlastningar per vecka. Min man vägrar att acceptera växelvård. Det är en väldigt jobbig situation då jag dessutom är sjuk nu (Anhörig 187, 2009). När någon ansöker om larm, så borde information ges om hjälpmedel och möjlighet att anskaffa sådana (exempelvis säkerhetsanordningar i hemmet, olika sorters blöjor, draglakan med mera). För många kommer kontakten med vården så plötsligt och anhörigvårdaren har ingen erfarenhet av dem (Anhörig 201, 2009). Ett stort problem med hemvård för anhöriga är att den inte är tänkt för de anhöriga som bor på annan ort. Jag bor 40 mil ifrån min far och måste ibland få hjälp från annan än hemvården i de fall hemvården inte kan/får hjälpa till (Anhörig 347, 2009). 17

Andra anställda som möter anhöriga Även annan personal som möter anhöriga har deltagit i utvärderingen år 2008 och 2009. Inte heller när det gäller personalen kan de sägas vara helt representativa för all personal i Skaraborg som möter anhöriga, men deras svar ger en fingervisning om personalens åsikter. Sammanlagt har 158 kvinnor, 4 män och 1 person som inte angett sitt kön svarat på enkäten år 2009. De anställda var i genomsnitt 49 år. Den yngsta som besvarade enkäten var 21 år och den äldsta 65 år. År 2008 hade 105 kvinnor och 2 män svarat på enkäten. Medelåldern för de anställda som svarat på enkäten är knappt 49 år. Den yngsta var 25 år och den äldsta 66 år. Antalet inkomna enkäter innebär att ungefär tio personer per kommun har svarat. Det skulle kanske vara intressant att få veta svarsfördelningen i de olika kommunerna. Med tanke på att en person per kommun motsvarar runt tio procentenheter, påverkar varje svarande resultaten en hel del på kommunnivå och svaren skulle nästan bli missvisande. Dessutom hade det varit mycket svårt att bevara anonymiteten för dem som svarat på enkäten. Därför redovisas inga svar på kommunnivå, utan bara för kommunerna sammantaget. I tabell 4 finns de svarandes befattningar. År 2009 var det 5 personer som inte angivit sin befattning. Tabell 4. Vad personalen har för anställningar. Antal År 2008 År 2009 Undersköterska/vårdbiträde 45 72 Sjuksköterska 18 28 Rehabiliteringspersonal 14 17 Biståndsbedömare/handläggare 14 20 Dagvårdspersonal/Hemtjänst 4 10 Olika samordnare 4 6 Övriga 8 5 Totalt 107 158 Som synes är fördelningen mellan olika befattningar år 2009 ungefär likadan som år 2008, förutom att fler svarat år 2009. Nästan hälften av dem som svarat på enkäten vid de båda utvärderingstillfällena var undersköterskor eller vårdbiträden. Till gruppen rehabiliteringspersonal räknas sjukgymnaster, arbetsterapeuter och rehabiliteringsassistenter. Till gruppen olika samordnare hör demenssamordnare, frivilligsamordnare och syn/hörsel/larmansvariga. Gruppen Övriga omfattar verksamhetsansvariga, områdesoch enhetschefer samt inringningsvikarier. Personalen fick frågan om de själva var, som det då benämndes anhörig/närståendevårdare, det vill säga om de vårdar och tar hand om en släkting eller närstående som på grund av sjukdom, ålder eller funktionshinder behöver hjälp för att klara vardagen. Det var 34 personer (33 %) av de tillfrågade var själva anhöriga år 2008 och år 2009 var 53 personer (33 %) det. Anhöriga fanns bland både de som var yngre och de som var äldre. 18

De anställda fick också frågan om hur ofta de i sitt arbete kom i kontakt med anhöriga. Vid båda utvärderingstillfällena kom en tredjedel av personalen (33 %) i kontakt med anhöriga varje dag. År 2008 kom 39 % i kontakt med anhöriga 1 4 dagar i veckan och år 2009 var det 45 % av de anställda som deltagit i utvärderingen. De övriga kom i kontakt med anhöriga ett par gånger i månaden eller nästan aldrig. Hade den personal som deltog i utvärderingen fått information om vilket stöd och vilken hjälp deras kommun som helhet kunde erbjuda anhöriga? År 2008 hade nästan 75 % av personalen hade fått information och år 2009 hade 84 % fått information. En stor majoritet av dem som fått information (85 % år 2008 och 82 % år 2009), tyckte att den var ganska eller mycket bra. År 2008 skulle 68 % av personalen vilja ha mer information. År 2009 hade andelen sjunkit till 58 %, men minskningen är inte signifikant. Hur skulle personalen vilja få mer information om kommunens stöd till anhöriga? Personalen fick ett antal svarsalternativ och de kunde markera flera alternativ. Enkätsvaren visar att personalen ville få information genom olika kanaler, muntligt av dem som var ansvariga för anhörigstöd, skriftligt och digitalt. Det var inga större skillnader mellan de båda utvärderingstillfällena. År 2008 trodde drygt hälften av personalen (59 %) att de kunde ge en någorlunda rättvisande information om kommunens anhörigstöd. År 2009 var den andelen 70 %. En stor majoritet av de anställda (73 % år 2008 och 79 % år 2009) visste om att det fanns ett informationsmaterial om vad anhöriga kunde få för stöd och nästan alla (92 % år 2008 och 87 % år 2009) visste vem i kommunen som var anhörigsamordnare. Inga av dessa förändringar är statistiskt säkerställda. Så här skrev några anställda under övriga kommentarer om kommunernas anhörigstöd: Kommunerna bör verka för att det finns mötesplatser för anhöriga samt möjligheter att träffas med sina anförvanter. Mycket har varit riktat till anhöriga för dementa. Andra grupper av anhörigvårdare behöver samma stöd exempelvis unga med funktionshinder som tidiga stroker eller andra hjärnskador, Parkinson, MS och fysiska skador (Anställd 78). Resultaten visar informationen om kommunernas anhörigstöd nått många av den övriga personalen som möter anhöriga. Det är dock viktigt att fortsätta informera anställda i kommunerna om anhörigstöd eftersom information inte kan betraktas som en engångshändelse utan som ett ständigt pågående arbete. 19

PROJEKTETS SYFTE Syftet med projektet var som tidigare nämnts: Att tidigare nå anhöriga för att förebygga ohälsa, att de skulle kunna bibehålla den livsstil de hade innan de började vårda och att nå bättre samverkan mellan primärvård länssjukvård kommuner (Projektplanen). Syftet ligger väl i linje med exempelvis det som var syftet med Anhörig 300 att stödja och underlätta samt på olika sätt bidra till en ökad livskvalitet för anhöriga eller närstående som vårdar (Anhörig 300 Slutrapport) och de skrivningar som numera finns i propositionen inför lagförslaget om stöd till personer som vårdar eller stödjer närstående (Proposition 2008/09:82). På sidan 21 står det till exempel: Det är vidare angeläget att förebygga att den anhöriga eller annan person själv blir fysiskt och psykiskt utsliten. Den preventiva ansatsen måste vara en utgångspunkt för ett tydligare stöd till de personer som vårdar eller stödjer närstående (Proposition 2008/09:82). Därmed inte sagt att det är så enkelt att förebygga ohälsa, att bibehålla livsstil eller samverka. Mycket av syftet är avhängigt på vilket stöd som ges i kommunerna, av sjukhus och primärvård. Syftet leder snarare till flera övergripande frågor som: Hur kan man överlag förebygga ohälsa? Hur kan man förebygga ohälsa inom specifika grupper av befolkningen? Vilken livsstilsnivå är rimlig i allmänhet och för anhöriga i synnerhet? Vilka resurser är samhället beredd att satsa på anhörigas hälsa och livsstil? Hur kan man då i ett samverkansprojekt förebygga ohälsa, stödja anhöriga i att bibehålla sin livsstil och nå bättre samverkan? Syftet att nå bättre samverkan mellan primärvård länssjukvård kommuner tillhör också projektets mål och redogörelsen för det sker enbart i samband med det målet. I det här kapitlet tas upp hur man arbetat inom projektet för att förebygga ohälsa och bibehålla livsstilen. Att nå anhöriga Att nå anhöriga är en central fråga generellt sett och också för projektet, men också en svår fråga. Tidigare undersökningar såsom rapporten om Varför söker inte anhöriga stöd? (Göransson 2005) visar att det inte är självklart att anhöriga söker stöd och att anhöriga på grund av sitt vårdande också får egna hälsoproblem. I det här projektet har flera svar getts på hur man kan nå anhöriga tidigare. Till svaren hör givetvis ett par av de uppsatta målen såsom samverkan mellan kommun, primärvård och sjukhusen i Skaraborg samt genom uppsökande verksamhet. Mer om detta följer i nästa kapitel. Ett tredje svar är att personal som möter anhöriga indirekt genom att den närstående behöver vård och stöd eller direkt genom att den anhörige själv behöver vård och stöd, behöver kunskap. De behöver kunskap om anhörigas betydelse för vården av den närstående, om vad det innebär att vara anhörig och vilka behov anhöriga kan ha. Detta 20

arbetsområde har inte ingått i projektets syfte, men är väsentligt för att målen ska kunna förankras i kommunerna. Under projektåren har bland annat följande informations- och utbildningsinsatser genomförts: Konferens för trepartsgrupperna inom samverkan psykiatri 3 olika fokusgrupper för anhöriga Konferens för politiker och chefer inom kommuner, primärvård och sjukhus Samverkansdag för Skaraborgs nätverk för demens- och anhörigstöd 4 samverkanskonferenser för kommuner, primärvård och sjukhusen i Skaraborg 2 samverkansdagar med Skaraborgsövergripande intresse- och brukarorganisationer 2 Föreläsningstillfällen för anhöriga tillsammans med personal Anhörigombudsutbildningar med uppföljningar för personal inom olika yrkesgrupper 8 Uppdragsutbildning på 7,5 högskolepoäng Anhörigstöd i ett helhetsperspektiv Konferens Karlstad Jag bara en anhörig Konferens Örebro Jag en anhörig Medverkat vid närsjukvårdskonferenser och idébytardagar samt olika Skaraborgsövergripande nätverksträffar, nationella nätverksträffar, Anhörigriksdagen i Varberg och regionala konferenser i Västerås och Eskilstuna med mera Information på arbetsplatsträffar på en stor del av avdelningarna på Falköpings, Lidköpings, Mariestads, och Skövdes sjukhus Information på Skaraborgs 23 vårdcentraler Som synes har projektet stått för en stor mängd informations- och utbildningsinsatser. Vid de båda undersökningstillfällena var cirka hälften av de anställda intresserade av att delta i någon utbildning om stöd till anhöriga. Av den personal som deltog i utvärderingen hade 21 personer (14 %) deltagit i någon utbildning i januari 2008. Den siffran hade fram till mars 2009 ökat markant till 95 personer (59 %). Denna ökning är statistiskt säkerställd. Det innebär att i huvudsak hade den personal som var intresserad av någon utbildning också fått det när projektet närmade sig slutet. Så här skrev två anställda om utbildningsoch informationsbehovet: Jag tror att det är viktigt att vårdpersonal på något sätt engageras och deltar lite mer. Kurser, utbildningar för hela grupper. Informationsdagar av anhörigstödet och lite mer hur de jobbar (ingående). (Anställd 4, 2008). Informationen jag fick om anhörigstödet bad vi om att få på en arbetsplatsträff. Jag tycker att den informationen ska man få obligatoriskt vid nyanställning av sin chef eller av anhörigsamordnaren inom kommunens äldreomsorg. Det är viktigt att alla inom äldreomsorgen har kunskap så att de kan bära med sig informationen till den verksamhet de finns i eller kunna hänvisa till anhörigstödjaren (Anställd 106, 2009). 8 Anhörigombud innebär ofta att anställda inom de av kommunens verksamheter som möter anhöriga på ett särskilt sätt fått ansvar för anhörigfrågor. Det kan gälla att sprida information, att ge stöd och avlösning till anhöriga, att vara en resurs för sina arbetskamrater samt att arbeta aktivt för att synliggöra anhörigfrågor 21