2014-11-28 R E M I S S V A R Finansdepartementet FI Dnr 14-13350 Finansmarknadsavdelningen 103 33 STOCKHOLM Finansinspektionen Box 7821 SE-103 97 Stockholm [Brunnsgatan 3] Tel +46 8 787 80 00 Fax +46 8 24 13 35 finansinspektionen@fi.se www.fi.se Fi2014/3173 Yttrande över utkastet till lagrådsremiss Genomförande av Solvens 2-direktivet på försäkringsområdet Finansinspektionen (FI) välkomnar den utveckling mot ett mer riskbaserat regelverk för försäkringsrörelse som Solvens 2-direktivet innebär. Förändringarna till följd av direktivet är genomgripande på flera områden, inte minst vad gäller krav på solvens, rapportering, grupptillsyn och till viss del företagsstyrning. Flera av de föreslagna lagbestämmelserna i gruppkapitlet avviker från motsvarande bestämmelser i Solvens 2-direktivet, vilket får negativa konsekvenser. Eftersom gruppreglerna tillämpas i en internationell miljö är det särskilt viktigt att de överensstämmer med motsvarande bestämmelser i direktivet. Inledningsvis sammanfattar FI de viktigaste synpunkterna som myndigheten har på innehållet i utkastet till lagrådsremiss. I efterföljande avsnitt lämnar FI kommentarer och synpunkter på de lagbestämmelser som föreslås i respektive kapitel i utkastets förslag till ny lydelse av försäkringsrörelselagen (2010:2043), (nfrl), respektive förslag till ny lydelse av lag (1998:293) om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige (nluft). För att göra remissvaret så lättillgängligt som möjligt har synpunkterna på motivtexten och författningskommentaren lagts i en bilaga. 1(52)
Innehåll 1 Sammanfattning av FI:s viktigaste synpunkter... 6 2 Inledande bestämmelser... 8 2.1 Undantag beroende på storlek 1 kap. 18 b nfrl... 8 3 Grundläggande bestämmelser om ett försäkringsföretags rörelse... 9 3.1 God försäkringsstandard och information till försäkringstagarna... 9 3.2 Stabilitetsprincipen... 9 3.3 Tjänstepensionsinformation... 9 4 Tillgångar, skulder och försäkringstekniska avsättningar... 9 4.1 Försäkringstekniska avsättningar 5 kap. 3 nfrl... 9 4.2 Aktsam beräkning 5 kap. 4 nfrl... 9 4.3 Försäkringstekniska avsättningars sammansättning 5 kap. 5 nfrl. 10 4.4 Beräkning av den bästa skattningen 5 kap. 6-7 nfrl... 10 5 Investeringar... 10 5.1 Placeringsrisken 6 kap. 8 nfrl... 10 5.2 Förmånsrättsregister 6 kap. 13 nfrl... 11 5.3 Bestämmelse som måste införas i nfrl... 11 6 Kapitalbas... 11 6.1 Klassificering av kapitalbasposter 7 kap. 9 sista meningen nfrl... 11 6.2 Bestämmelser som måste införas i nfrl eller föreskrifter... 12 6.2.1 Utjämningsreserv för kreditförsäkring... 12 6.2.2 Bemyndigande för poster som inte anges i EU-förordningens förteckning... 12 6.2.3 Bemyndigande för uppskjuten skatt... 12 7 Kapitalkrav... 13 7.1 Allmänna bestämmelser om solvenskapitalkrav 8 kap. 1 nfrl... 13 7.2 Bestämmelse som bör införas i nfrl... 13 7.3 Separationskravet enligt artikel 304 i Solvens 2-direktivet... 13 8 Interna modeller... 14 8.1 Krav på tillstånd 9 kap. 1 nfrl... 14 8.2 Partiell intern modell 9 kap. 3 nfrl... 15 8.3 Beaktande av finansiella garantier och optioner 9 kap. 13 nfrl... 16 8.4 Beräkning av en intern modell 9 kap. 15 nfrl... 16 2
8.5 Bestämmelse som måste införas i nfrl... 16 9 Företagsstyrning... 17 9.1 Styrdokument 10 kap. 2 nfrl... 17 9.2 Lämplighetskrav 10 kap. 5 nfrl... 17 9.3 Krav på analys av externa bedömningar 10 kap. 10 nfrl... 18 9.4 Funktion för regelefterlevnad 10 kap. 16 nfrl... 18 9.5 Aktuariefunktionen 10 kap. 18 nfrl... 18 9.6 Uppdragsavtal 10 kap. 19-22 nfrl... 19 9.7 Bestämmelse som ska införas i nfrl... 20 10 Offentliggörande... 20 10.1 Solvens- och verksamhetsrapport 16 kap. 1 nfrl... 20 10.2 Uppdatering av rapporten 16 kap. 4-6 nfrl... 20 11 Tillsyn... 21 11.1 Tillsyn över försäkringstekniska avsättningar 17 kap. 16 nfrl... 21 11.2 Företagsspecifika parametrar 17 kap. 21-22 nfrl... 21 11.3 Kapitaltillägg 17 kap. 23-24 nfrl... 21 11.4 Bestämmelser som bör införas i nfrl... 21 11.4.1 Artikel 85 i Solvens 2-direktivet... 21 11.4.2 Åtgärder vid bristande efterlevnad av villkoren för användning av matchningsjustering... 22 11.4.3 Upplysningar från tredje part... 22 12 Ingripanden... 22 12.1 Ingripanden 18 kap. 1 nfrl... 22 12.2 Underrättelse vid brist i kapitalkrav 18 kap. 4 och 7 nfrl... 22 12.3 Finansiell saneringsplan 18 kap. 8 nfrl... 22 12.4 Återkallelse av tillstånd 18 kap. 14 nfrl... 23 12.5 Bestämmelser som bör införas i nfrl... 23 13 Grupper... 23 13.1 Nya gruppregler och definitioner avsnitt 18.1.1... 23 13.2 Fall då grupptillsyn ska utövas över försäkringsföretag 19 kap. 2 nfrl... 24 13.3 Ansvarigt företag i en grupp 19 kap. 3 nfrl... 24 13.4 Nivån för grupptillsyn på en grupp inom EES 19 kap. 4 nfrl... 25 13.5 Undantag då tillsyn även ska utövas enligt konglomeratlagen 19 kap. 5 nfrl... 26 13.6 När FI är grupptillsynsmyndighet 19 kap. 8 nfrl... 26 3
13.7 Undantag från grupptillsyn 19 kap. 13 nfrl... 26 13.8 Riskkoncentrationer och transaktioner inom en grupp 19 kap. 14 nfrl... 26 13.9 Parallella regelverk 19 kap. 15-16 nfrl... 27 13.10 Grupptillsyn i toppen av en grupp (nationell undergruppstillsyn) 19 kap. 18... 27 13.11 Överenskommelser om samordnad grupptillsyn 19 kap. 27 nfrl... 27 13.12 Kapitalbas och kapitalkrav på gruppnivå 19 kap. 28 nfrl... 28 13.13 Metoder för beräkning av kapitalbas och kapitalkrav/hänvisningar inom parentes 19 kap. 29 nfrl... 28 13.14 Proportionellt beaktande av innehav 19 kap. 30 nfrl... 28 13.15 Beslut om proportionellt beaktande av innehav 19 kap. 31 nfrl 28 13.16 Avdrag vid beräkning av den gruppbaserade kapitalbasen 19 kap. 32 nfrl... 29 13.17 Åtgärder vid avvikelser av en intern modell på gruppnivå 19 kap. 39 nfrl... 29 13.18 Kapitaltillägg på gruppnivå 19 kap. 40 nfrl... 29 13.19 Fortlöpande övervakning av gruppens solvenskapitalkrav 19 kap. 43 nfrl... 30 13.20 Åtgärder vid bristande lydnad av gruppens solvenskapitalkrav 19 kap. 44 nfrl... 30 13.21 Gruppsolvens för vissa försäkringsföretag 19 kap. 45 nfrl... 30 13.22 Rapportering 19 kap. 46 nfrl... 30 13.23 Företagsstyrningssystem inom en grupp 19 kap. 48 nfrl... 30 13.24 Egen risk- och solvensbedömning som omfattar en grupp 19 kap. 49 nfrl... 31 13.25 Åtgärder då ett dotterföretags riskprofil avviker 19 kap. 55 nfrl... 31 13.26 Åtgärder om solvenskapitalkravet inte är uppfyllt 19 kap. 57 nfrl... 31 13.27 Åtgärder om minimikapitalkravet inte är uppfyllt 19 kap. 60 nfrl... 31 13.28 Tillgång till information 19 kap. 72-74 nfrl... 31 13.29 Kontroll av information 19 kap. 75 nfrl... 32 13.30 Offentliggörande 19 kap. 78 nfrl... 32 13.31 Innehållet den gemensamma rapporten 19 kap. 80 nfrl... 33 13.32 Åtgärder för att säkerställa regelefterlevnad, m.m. 19 kap. 82-89 nfrl... 33 4
13.33 Tillsyn över transaktioner inom vissa grupper 19 kap. 99 nfrl.. 34 13.34 Begrepp som bör ändras... 34 13.35 Bestämmelser som måste införas i nfrl... 34 13.35.1 Möjligheten att betrakta företag som moderföretag, dotterföretag eller ägarintresse... 34 13.35.2 Hänvisning till värderingsbestämmelsen i 5 kap. 1 nfrl... 34 13.35.3 Åtgärder vid bristande efterlevnad av solvenskapitalkravet för gruppen... 35 13.35.4 Företag med ägarintresse... 35 14 Specialföretag... 35 14.1 FI:s synpunkter på specialföretag (20 kap. nfrl)... 35 15 Återförsäkring... 35 15.1 FI:s synpunkter... 35 16 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser... 35 16.1 Kapitalbasposter enligt övergångsbestämmelserna... 35 17 Försäkringsgivare från tredje land... 36 17.1 Försäkringstekniska riktlinjer och beräkningsunderlag... 36 17.2 Kapitalbas och kapitalkrav... 37 17.3 Aktuarie... 37 17.4 Placeringsriktlinjer och information om dessa... 37 18 Övergångsregler för försäkringsföretag som bedriver tjänstepensionsverksamhet... 37 19 Statusen på Eiopas riktlinjer och rekommendationer... 38 Förkortningar och begrepp... 40 BILAGA... 42 5
1 Sammanfattning av FI:s viktigaste synpunkter Mindre försäkringsföretag Eftersom alla försäkringsföretag verkar på en reglerad marknad under tillsyn måste de mindre försäkringsföretag som får undantag från att tillämpa nfrl:s bestämmelser i stället följa någon annan näringsrättslig reglering. Bestämmelser härom saknas dock i utkastet till lagrådsremiss. FI anser i första hand att det i lag måste framgå vilka alternativa regler som ska gälla för dessa företag. I andra hand måste FI få ett föreskriftsbemyndigande att utforma alternativa bestämmelser. Investeringar FI anser att det i förarbetena måste klarläggas om värderingen av tillgångarna i förmånsrättsregistret ska ske till verkligt värde enligt de bestämmelser som införs genom Solvens 2-direktivet eller i enlighet med den finansiella redovisningens regler. FI anser också att artikel 276.6 i Solvens 2-direktivet som handlar om att tillgångar som är antecknade i förmånsrättsregistret inte får ändras när ett likvidationsförfarande har inletts, måste genomföras i lag. Kapitalbas FI anser att nfrl måste innehålla ett föreskriftsbemyndigande när det gäller kravet på godkännande av klassificeringen av primärkapitalbasposter som inte finns med i förteckningen i EU-förordningen. Kapitalkrav FI anser att separationskravet enligt artikel 304 i Solvens 2-direktivet ska regleras i lag. Om lagreglering inte sker måste det tydliggöras hur separationskravet enligt artikeln ska tolkas. Företagsstyrning I EU-förordningen finns en bestämmelse om styrelsens samlade kompetens. Som behörig myndighet måste FI, i samband med prövningen av enskilda styrelseledamöter, också kunna säkerställa att ett försäkringsföretag uppfyller detta krav i EU-förordningen. FI anser därför att det i en kompletterande lagbestämmelse ska framgå att FI ska bedöma om styrelsen i sin helhet har tillräckliga kunskaper och erfarenheter för att leda ett försäkringsföretag. Detta är också i linje med den roll som FI har på bankområdet. Vidare anser FI att några av bestämmelserna om uppdragsavtal har fått en utformning som avviker från motsvarande bestämmelser i Solvens 2-direktivet. Det är viktigt att dessa ändras i enlighet med FI:s förslag. 6
Grupper Lagförslagets bestämmelser om grupper måste bearbetas ytterligare. Flera av de föreslagna lagbestämmelserna avviker från motsvarande bestämmelser i Solvens 2-direktivet, vilket får negativa konsekvenser. I detta sammanhang vill FI särskilt framhålla de tillämpningsproblem som uppstår med anledning av att definitionen företag med ägarintresse inte införs i lagtexten. Den föreslagna bestämmelsen i 19 kap. 3 nfrl om ansvarigt företag i en grupp avviker också från motsvarande bestämmelser i Solvens 2- direktivet. Det är vidare av legalitetsskäl viktigt att ingripandebestämmelsen i 19 kap. 82 nfrl omarbetas så att det klart framgår både i vilka situationer och i vilken omfattning den kan tillämpas. Övergångsregler för försäkringsföretag som bedriver tjänstepensionsverksamhet För ett livförsäkringsföretag som bedriver tjänstepensionsverksamhet kan enligt övergångsbestämmelserna nuvarande solvensbestämmelser vara tillämpliga på tjänstepensionsverksamheten, medan den övriga livverksamheten ska följa Solvens 2-regelverket. FI anser att det krävs en fullständig uppdelning eller separering av de två verksamheterna för det fall två olika solvensregelverk samtidigt ska vara tillämpliga på ett försäkringsföretag. För att övergångsbestämmelserna ska kunna tillämpas anser FI att det måste tydliggöras hur dessa två regelverk ska fungera i ett och samma bolag. Riktlinjer och rekommendationer från Eiopa FI anser att riktlinjer och rekommendationer från Eiopa har en rättslig betydelse som påminner om vad som gäller i frågan om svenska allmänna råd. Eftersom riktlinjer och rekommendationer från Eiopa är att jämställa med svenska allmänna råd är det naturligt att FI:s tillsyn omfattar även dessa. Även om de till sitt innehåll inte är rättsligt bindande utgör de rekommendationer till stöd för hur författningar som styr verksamheten kan tillämpas. 7
2 Inledande bestämmelser 2.1 Undantag beroende på storlek 1 kap. 18 b nfrl I 1 kap. 18 a nfrl ges möjlighet för FI att i ett enskilt fall bevilja undantag från nfrl i dess helhet eller i vissa delar. Den föreslagna bestämmelsen grundar sig på artikel 4 i Solvens 2-direktivet. Denna artikel anger att direktivet inte ska tillämpas på ett försäkringsföretag som uppfyller samtliga villkor i artikeln. FI menar att det av Solvens 2-direktivet rimligtvis måste följa att ett försäkringsföretag som uppfyller villkoren för undantag i stället ska tillämpa något annat regelverk. Försäkringsföretagen verkar på en reglerad marknad under tillsyn och måste därför följa en näringsrättslig reglering. Alternativa bestämmelser måste således som huvudregel gälla när ett undantag medges. Ett undantag från t.ex. bestämmelsen om hur kapitalkravet ska beräknas, torde medföra att försäkringsföretaget i stället ska göra en enklare typ av beräkning. Utan alternativa regler härom blir försäkringsföretagets beräkning av kapitalkravet oreglerat, vilket är olämpligt såväl ur ett konsumentperspektiv som ur ett tillsynsperspektiv. FI menar att alternativa bestämmelser är en förutsättning för att kunna medge undantag från bl.a. kvantitativa krav. FI menar vidare att ett undantag från nfrl i dess helhet inte är möjligt. Ett undantag från t.ex. de associationsrättsliga bestämmelserna, grundläggande bestämmelser om försäkringsrörelsen eller bestämmelserna om tillsyn och ingripande är inte lämpligt. Många mindre försäkringsföretag förväntas ansöka om undantag från nfrl i dess helhet eller i vissa delar. Mot bakgrund av hur den föreslagna bestämmelsen är utformad torde FI endast kunna medge undantag i enstaka fall. FI menar att den föreslagna bestämmelsen måste justeras för att kunna tillämpas i praktiken. FI anser att det i lag måste preciseras vilka bestämmelser som kan bli aktuella för undantag samt vilka alternativa regler som ska gälla för det fall ett undantag medges. Om en precisering av detta slag inte tas in i lag, måste FI få ett föreskriftsbemyndigande på området. I sista hand föreslår FI en övergångsregel som innebär att de företag som uppfyller villkoren i 1 kap. 18 a nfrl får tillämpa äldre bestämmelser i FRL under en övergångsperiod till dess att en alternativ reglering finns. När FI medger undantag från tillämpningen av ett visst regelverk görs det ofta för en begränsad tid, för att nya omständigheter fortlöpande ska kunna beaktas. Ett undantag beroende på ett försäkringsföretags storlek ska enligt 1 kap. 18 b nfrl upphöra om något av de belopp som anges i 1 kap. 18 a första stycket 1-5 nfrl har överskridits under tre på varandra följande år. FI anser att denna enda möjlighet att upphäva ett medgivet undantag inte är tillräcklig. FI anser att det måste vara möjligt att pröva ett medgivet undantag även utifrån andra aspekter, såsom t.ex. ett risk- och lämplighetsperspektiv. FI anser därför att en bestämmelse med en sådan innebörd ska införas i nfrl. 8
3 Grundläggande bestämmelser om ett försäkringsföretags rörelse 3.1 God försäkringsstandard och information till försäkringstagarna FI tillstyrker förslaget att behålla kraven på god försäkringsstandard och kravet på information till försäkringstagarna. Dessa krav bidrar till att uppfylla Solvens 2-direktivets syfte att skydda konsumenterna. Det är också lämpligt att nuvarande bemyndiganden i nfrl behålls. Därigenom kan FI meddela föreskrifter om dessa krav. 3.2 Stabilitetsprincipen FI är även positiv till att stabilitetsprincipen behålls men anser att det i motivtexten bör utvecklas hur denna princip förhåller sig till det nya Solvens 2- regelverket. 3.3 Tjänstepensionsinformation FI förutsätter att bestämmelser om tjänstepensionsinformation efter den föreslagna övergångstiden också får en lämplig utformning med hänsyn till tjänstepensionsdirektivet. 4 Tillgångar, skulder och försäkringstekniska avsättningar 4.1 Försäkringstekniska avsättningar 5 kap. 3 nfrl FI anser att begreppet som skäligen kan förväntas uppkomma snarast är en kvarleva från FRL och inte är i överensstämmelse med den terminologi som används i Solvens 2-direktivet. FI anser att 5 kap. 3 första stycket nfrl ska justeras enligt följande. 3 Ett försäkringsföretag ska göra försäkringstekniska avsättningar för de åtaganden som skäligen kan förväntas uppkomma sina åtaganden med anledning av ingångna försäkringsavtal. 4.2 Aktsam beräkning 5 kap. 4 nfrl I motivtexten (s. 153 f. och 159 ff.) förs resonemang om att 5 kap. 4 nfrl genomför artikel 76.3, 76.4, 77.2 andra och tredje stycket samt artikel 78 i Solvens 2-direktivet. Den föreslagna lagtexten ger dock intryck av Solvens I- terminologi (t.ex. betryggande respektive aktsamma antaganden). Solvens 2-regelverket betonar i motsats till detta i första hand marknadsvärdering (artikel 76.3) och att beräkningarna ska göras på ett ansvarsfullt, tillförlitligt och objektivt sätt (artikel 76.4) samt att trovärdig information, realistiska antaganden och lämpliga metoder ska användas (77.2 andra stycket). 9
FI anser att lagtexten ska överensstämma med den terminologi som kommer till uttryck i dessa artiklar i Solvens 2-direktivet. Förslaget måste därför justeras. 4.3 Försäkringstekniska avsättningars sammansättning 5 kap. 5 nfrl FI anser att utgörs av bör ersättas med ska utgöras av för att bättre överensstämma med motsvarande artikel i Solvens 2-direktivet. 4.4 Beräkning av den bästa skattningen 5 kap. 6-7 nfrl FI anser att de föreslagna bestämmelserna bör omdisponeras. Av 5 kap. 7 första stycket nfrl följer att ett försäkringsföretag, efter tillstånd från FI, får göra en justering av den riskfria räntestrukturen. I föregående paragraf nämns dock inte att den bästa skattningen ska beräknas med en sådan struktur. En tydligare disposition uppnås genom att redan i 5 kap. 6 nfrl nämna att bästa skattningen ska beräknas med relevant riskfri räntestruktur eller liknande. Att det i 5 kap. 7 andra stycket nfrl nämns att ett försäkringsföretag som har fått tillstånd enligt första stycket inte får återgå till att använda en riskfri räntestruktur utan matchningsjustering, talar också för att 5 kap. 6 nfrl ska justeras enligt FI:s förslag. En sådan disposition överensstämmer också med dispositionen i Solvens 2-direktivet. 5 Investeringar 5.1 Placeringsrisken 6 kap. 8 nfrl FI anser att den andra meningen i bestämmelsen inte överensstämmer med ordalydelsen av artikel 132.3 fjärde stycket i Solvens 2-direktivet. I direktivsbestämmelsen anges att om förmånerna innefattar en garanterad avkastning på placeringen eller någon annan garanterad förmån, ska de tillgångar som innehas för att täcka motsvarande ytterligare försäkringstekniska avsättningar omfattas av punkt 4. Denna punkt innehåller bestämmelser om användning av derivat och t.ex. onoterade fondpapper (motsvarande 6 kap. 5-6 nfrl). Av 6 kap. 8 andra meningen nfrl följer att vissa bestämmelser inte gäller när avsättningarna innefattar en garanterad avkastning på investeringen eller någon annan garanterad förmån för de tillgångar som motsvarar ytterligare avsättningar för den garanterade förmånen. Sådana tillgångar ska investeras enligt bl.a. 6 kap. 9-10 nfrl. 10
5.2 Förmånsrättsregister 6 kap. 13 nfrl FI anser att det måste förtydligas om värderingen av tillgångarna i förmånsrättsregistret, som används för att täcka de försäkringstekniska avsättningarna, ska göras till verkligt värde enligt de bestämmelser som införs genom Solvens 2-direktivet eller i enlighet med den finansiella redovisningens regler. Behovet av ett sådant förtydligande hänger ihop med att regleringen som rör förmånsrättsregistret endast i vissa delar har sin bakgrund i Solvens 2- direktivet. Förmånsrättsregistret utgör en central och omistlig del av den nationella skyddsregleringen för försäkringstagare och andra ersättningsberättigade på grund av försäkring eftersom ett korrekt fört register säkerställer förmånstagarnas förmånsrätt vid en eventuell likvidation. Förmånsrättsregistrets funktion blir således en realitet först vid en likvidation, då bestämmelserna i nfrl inte längre blir tillämpliga utan reglerna om likvidation inträder. FI vill betona att det i den nuvarande regleringen finns en koppling mellan försäkringsredovisningsdirektivet och 5 kap. FRL när det gäller värdering av försäkringstekniska avsättningar, vilket tydliggör vilka värderingsregler som är tillämpliga. Denna koppling saknas dock i lagförslaget. Det är av stor vikt både ur ett tillsynsperspektiv som för konsumentskyddet att denna fråga klargörs. Som en följd av ändringarna i 6 kap. nfrl bör även hänvisningen till 6 kap. 31 FRL i 4 a förmånsrättslagen (1970:979) ändras till 6 kap. 13 nfrl. 5.3 Bestämmelse som måste införas i nfrl Av artikel 276.6 i Solvens 2-direktivet följer att tillgångar som är antecknade i förmånsrättsregistret inte får ändras när ett likvidationsförfarande har inletts. Denna regel är inte införd i nfrl och FI saknar ett bemyndigande om detta. Som FI anger ovan är förmånsrättsregistret en central del av konsumentskyddsregleringen. Vid en likvidation är ett korrekt fört register en förutsättning för att förmånstagarnas förmånsrätt ska kunna tillgodoses. Direktivbestämmelsen tydliggör på ett önskvärt sätt hur förmånsrättsregistret ska hanteras i samband med en likvidation. FI anser därför att bestämmelsen måste genomföras i lag. 6 Kapitalbas 6.1 Klassificering av kapitalbasposter 7 kap. 9 sista meningen nfrl En kapitalbaspost som inte utgör nivå 1 eller 2 ska enligt Solvens 2-direktivet klassificeras som nivå 3. Denna bestämmelse har införts både i 7 kap. 7 första stycket 3 samt 7 kap. 9 sista meningen nfrl. FI anser att regleringen i 7 kap. 7 nfrl är tillräcklig. Denna bestämmelse förtydligar vilka nivåer som avses. 11
6.2 Bestämmelser som måste införas i nfrl eller föreskrifter 6.2.1 Utjämningsreserv för kreditförsäkring I 5 kap. 10-11 FRL finns bestämmelser om utjämningsreserv för kreditförsäkring. Reserven är i dag en del av de försäkringstekniska avsättningarna i externredovisningen. Enligt 5 kap. 11 FRL får reserven endast nedsättas för att täcka ett tekniskt underskott i kreditrörelsen. I nfrl saknas bestämmelser om kreditutjämningsreserven och det framgår inte om eller hur de reserver som finns i dag ska lösas upp. FI anser att det måste införas övergångsbestämmelser som klargör hur de reserver som finns i dag ska lösas upp. Om kreditutjämningsreserven inte ska lösas upp eller om den ska lösas upp under en övergångsperiod i externredovisningen kommer posten att finnas kvar i företagens balansräkning och kommer då att vara en post som inte finns med i förteckningen i EU-förordningen. FI anser att det i nfrl då måste klargöras att denna post, efter godkännande av FI, ska klassificeras som nivå 2 eftersom posten inte är helt förlusttäckande. 6.2.2 Bemyndigande för poster som inte anges i EU-förordningens förteckning I motivtexten (s. 176) sägs att ett bemyndigande ska ges för att meddela föreskrifter om bl.a. vilka egenskaper och kriterier som ska beaktas vid klassificering av vissa kapitalbasposter. I lagförslaget saknas dock ett bemyndigande att meddela föreskrifter om kravet på godkännande av klassificeringen av primärkapitalbasposter som inte finns med i förteckningen i EU-förordningen. Ett sådant föreskriftsbemyndigande måste införas. 6.2.3 Bemyndigande för uppskjuten skatt I delegerade akter och i riktlinjer från Eiopa återfinns bestämmelser om beräkning av uppskjuten skatt. Dessa behandlar beräkning av uppskjuten skatt på ett principiellt plan, dvs. att uppskjuten skatt ska beräknas för balansräkningens poster och utgå från skillnaden mellan skattemässig värdering och värdering enligt Solvens 2-regelverket. Det saknas detaljerade regler som anger hur uppskjuten skatt avseende obeskattade reserver, inklusive säkerhetsreserven, ska beräknas. Eftersom obeskattade reserver är en svensk företeelse kommer FI att behöva göra en tolkning av generellt utformade riktlinjer om hur uppskjuten skatt ska beräknas på obeskattade reserver. FI anser att nfrl måste innehålla ett föreskriftsbemyndigande för hur bestämmelserna om uppskjuten skatt ska tillämpas när det gäller obeskattade reserver. 12
7 Kapitalkrav 7.1 Allmänna bestämmelser om solvenskapitalkrav 8 kap. 1 nfrl I artikel 101.3 andra stycket i Solvens 2-direktivet har det engelska begreppet basic own funds, i den svenska versionen av direktivet, felaktigt översatts till kapitalbasen. Det skulle rätteligen ha översatts till primärkapitalet. I 8 kap. 1 första stycket nfrl, som genomför ovanstående bestämmelse, anges kapitalbasen. Detta begrepp måste bytas ut till primärkapitalet. 7.2 Bestämmelse som bör införas i nfrl Artikel 102 i Solvens 2-direktivet har inte införts i nfrl. FI föreslår att följande bestämmelse tas in i 8 kap. nfrl. Ett försäkringsföretag ska beräkna solvenskapitalkravet minst en gång per år. Om ett försäkringsföretags riskprofil avviker väsentligt från de antaganden som låg till grund för det senaste rapporterade solvenskapitalkravet, ska företaget utan dröjsmål beräkna ett nytt solvenskapitalkrav och rapportera detta till FI. 7.3 Separationskravet enligt artikel 304 i Solvens 2-direktivet Det föreslås att artikel 304 i Solvens 2-direktivet genomförs genom 8 kap. 8 nfrl. Av den senare bestämmelsen följer att beräkningsmetoden för kapitalkravet för aktiekursrisk (durationsbaserad aktiekursrisk), efter tillstånd från FI, får användas av företag som meddelar sådana försäkringar som uppfyller inkomstskattelagens (1999:1229) villkor för en pensionsförsäkring. Hit hör bl.a. tjänstepensionsförsäkringar. Det framgår av artikel 304 att, för att få tillämpa bestämmelsen, alla tillgångar och skulder som hänför sig till dessa pensionsförsäkringar ska separeras samt förvaltas och organiseras skilt från försäkringsföretagets övriga verksamheter, utan möjlighet till överföring. Hur en sådan separation ska genomföras framgår dock inte i utkastet till lagrådsremiss, varken av föreslagen lagtext eller av motivtexten. Däremot föreslås ett bemyndigande för FI att meddela föreskrifter om kraven för att ett företag ska få använda en sådan metod. FI anser i första hand att separationskravet enligt artikel 304 i Solvens 2- direktivet ska regleras i lag genom en uttrycklig definition. Om separationskravet i stället bör tas in i föreskrifter anser FI att det måste tydliggöras hur separationskravet enligt artikeln ska tolkas. FI anser att det tydligt framgår av Solvens 2-regleringen att det krävs en fullständig separation av tillgångar och skulder (och därmed indirekt eget kapital) som hänför sig till de pensionsförsäkringar, som omfattas av artikel 304, för att försäkringsföretaget ska få tillstånd att använda sig av den durationsbaserade aktiekursrisken dvs. det lägre aktiekapitalkravet. 13
Av artikel 304 i Solvens 2-direktivet framgår att det inte får finnas möjlighet till överföring mellan verksamheterna. Begreppet separerade fonder definieras i artikel 99.b och 111.1.h i Solvens 2-direktivet, artikel 80-81 i EUförordningen och i riktlinjer 1. En separat fond uppstår när tillgångar och skulder är separerade från den övriga verksamheten och förlusttäckningsförmågan för vissa kapitalbasposter därmed är begränsad i den löpande verksamheten. Beräkningen av kapitalbasen och solvenskapitalkravet ska därför återspegla dessa begränsningar. Avstämningsreserven ska minskas med skillnaden, om det är ett överskott, mellan kapitalbasen i en separat fond och ett teoretiskt minimikapitalkrav för samma separata fond. I riktlinjerna sägs uttryckligen att artikel 304 i Solvens 2-direktivet utgör ett exempel på en sådan separerad fond. 2 Den separerade fondens överskott ska därmed reduceras från den totala kapitalbasen. FI:s uppfattning är att separationskravet inte ska upprätthållas om ett försäkringsföretag försätts i likvidation eller konkurs. I det fallet ska gällande förmånsrättsregler tillämpas. Separationskravet i artikel 304 är enligt ordalydelsen mycket likt separationskravet i artikel 4 i tjänstepensionsdirektivet. När artikel 4 i tjänstepensionsdirektivet genomfördes i Sverige (prop. 2004/05:165 Nya regler för tjänstepensionsinstitut) ansåg regeringen att det fanns en valmöjlighet mellan dels full separation (dvs. inklusive eget kapital), dels separation av de tillgångar som motsvarar de försäkringstekniska avsättningarna för tjänstepensionsverksamheten (dvs. eget kapital för denna verksamhet ska inte separeras). Separationskravet enligt artikel 4 i tjänstepensionsdirektivet genomfördes enligt det sistnämnda alternativet. Mot bakgrund av FI:s tolkning av Solvens 2-regelverket enligt ovan och den tolkning som lagstiftaren gjorde när artikel 4 i tjänstepensionsdirektivet genomfördes i Sverige samt då separationskraven i de båda bestämmelserna till sin ordalydelse är mycket lika, anser FI att det är nödvändigt att det tydliggörs vad som ska gälla. 8 Interna modeller 8.1 Krav på tillstånd 9 kap. 1 nfrl FI anser att 9 kap. 1 andra stycket nfrl är problematisk eftersom hänvisningarna till 8 kap. nfrl leder till ett flertal svårigheter. Det blir dels oklart vilka regler som ska tillämpas, dels kan vissa av bestämmelserna som det hänvisas till i 8 kap. nfrl inte tillämpas vid användningen av en intern modell. 1 Eiopa Guidelines on Ring-fenced funds 2 Eiopa Guidelines on Ring-fenced funds, GL 4, 1.14 (e). 14
I 8 kap. 4 nfrl anges att kapitalkravet får beräknas med standardformeln eller, efter tillstånd från FI, med en intern modell. Om försäkringsföretaget använder standardformeln ska bestämmelserna i 8 kap. 5-11 nfrl tillämpas, medan bestämmelserna i 9 kap. FRL ska tillämpas vid användandet av en intern modell. FI anser att hänvisningen i 9 kap. 1 andra stycket nfrl till 8 kap. 4 nfrl inte tillför något. Hänvisning ska därför utgå. Hänvisningen i 9 kap. 1 andra stycket nfrl till 8 kap. 6 nfrl blir tillämplig när en intern modell används för beräkning av kapitalkravet. FI anser dock att den justerade sammanläggningen av kapitalkraven för de risker som anges i 8 kap. 2 andra stycket 1-3 nfrl (till vilka 8 kap. 6 nfrl hänvisar) endast kan tillämpas när standardformeln används för kapitalkravsberäkningen. När en intern modell används väljer företaget hur sammanläggningen av kapitalkraven för de olika riskerna ska ske. FI:s uppfattning är att Solvens 2- direktivet inte innehåller några uttryckliga krav, motsvarande de krav på sammanläggning i standardformeln som anges i artikel 104.1 första stycket i direktivet, på hur sammanläggningen för en intern modell ska ske. FI anser därför att hänvisningen i 9 kap. 1 nfrl till 8 kap. 6 nfrl ska tas bort. I 9 kap. 1 andra stycket nfrl hänvisas vidare till 8 kap. 7 nfrl, vilken avser användandet av företagsspecifika parametrar i standardformeln för beräkning av solvenskapitalkravet. Bestämmelsen i 8 kap. 7 nfrl genomför artikel 104.7 i Solvens 2-direktivet. Bestämmelser om företagsspecifika parametrar finns i direktivet i underavsnitt 2 om standardformeln för beräkning av solvenskapitalkrav och kan endast användas som en del i utformningen av standardformeln. Det går därmed inte att använda företagsspecifika parameterar inom en intern modell och hänvisningen i 9 kap. 1 nfrl till 8 kap 7 nfrl, som möjliggör detta, ska därför tas bort. FI anser därtill att hänvisningen i 9 kap. 1 andra stycket nfrl till 8 kap. 3 nfrl är problematisk eftersom den leder till oklarhet om vilka regler som ska tillämpas vid användningen av en intern modell. I 8 kap. 3 nfrl anges att effekterna av riskreducerande tekniker ska beaktas i kapitalkravsberäkningen. Motsvarande bestämmelse, dock med en något annan innebörd, för en intern modell finns i 9 kap. 12 nfrl. Därför bör hänvisningen till 8 kap. 3 nfrl i 9 kap. 1 andra stycket nfrl tas bort. 8.2 Partiell intern modell 9 kap. 3 nfrl 9 kap. 3 första stycket 1 nfrl ska justeras så att det tydligt framgår att en intern modell får användas för att beräkna kapitalkravet för en eller flera av de undergrupper av risker som nämns i artikel 105 i Solvens 2-direktivet. I motivtexten anges att delar av artikel 105 ska genomföras i svensk rätt genom föreskrifter. Detta medför att det inte tydligt framgår att en partiell intern modell får avse en eller flera undergrupper av risker. 15
En annan konsekvens av att utelämna undergrupper av risker i lagtexten är att 9 kap. 5 nfrl inte fullt ut återspeglar innebörden av artikel 113.2 i Solvens 2-direktivet. Denna artikel anger att om en partiell intern modell endast omfattar vissa undergrupper av risker kan FI kräva in en övergångsplan för hur försäkringsföretaget avser att utvidga modellens tillämpningsområde. Genom 9 kap. 5 nfrl ges möjlighet för FI att även begära in en övergångsplan då en partiell intern modell avser en eller flera av riskkategorierna i 8 kap. 6 nfrl. Detta innebär att FI i praktiken skulle kunna begära att tillämpningsområdet för en partiell intern modell ska utökas till fler av riskkategorierna i 8 kap. 2 nfrl eller till en fullständig intern modell. För att tydliggöra att en eller flera undergrupper av risker kan utgöra tillämpningsområdet för en partiell intern modell samt för att 9 kap. 5 nfrl bättre ska spegla innebörden av artikel 113.2, ska det framgå i lag att kapitalkravet för en eller flera undergrupper av risker kan beräknas med en partiell intern modell. 8.3 Beaktande av finansiella garantier och optioner 9 kap. 13 nfrl FI anser att 9 kap. 13 nfrl bör justeras så att bestämmelsen får samma lydelse som 5 kap. 11 nfrl, vilken är motsvarande bestämmelse för de försäkringstekniska avsättningarna. Av 5 kap. 11 nfrl framgår att hänsyn ska tas till värdet av optioner och garantier i ingångna försäkringsavtal. I den interna modellen ska försäkringsföretaget beakta riskerna som är knutna till optioner och garantier. Det är därför lämpligt att bestämmelserna utformas på motsvarande sätt och att uttrycket optioner och garantier i ingångna försäkringsavtal används i båda paragraferna. Detta ligger också i linje med kravet på konsistens mellan en intern modell och de försäkringstekniska avsättningarna enligt 9 kap. 10 första stycket 1 nfrl. 8.4 Beräkning av en intern modell 9 kap. 15 nfrl FI anser att begreppet beräkning ska ersättas av kalibrering i 9 kap. 15 nfrl. I artikel 122 i Solvens 2-direktivet används kalibrera, vilket är det matematiskt vedertagna begreppet för förfarandet att bestämma parametrarna i en matematisk modell så att modellen avspeglar verkligheten på ett rättvisande sätt. I en intern modell görs beräkningar för att erhålla ett solvenskapitalkrav, medan syftet med 9 kap. 15 nfrl är att säkerställa att detta solvenskapitalkrav ger försäkringstagarna den rätta skyddsnivån, vilket sker genom kalibreringen. Att använda beräkning skulle medföra att innebörden av artikel 122 inte tydligt framgår av lagtexten. 8.5 Bestämmelse som måste införas i nfrl FI noterar att möjligheten till förhandsgranskning av en intern modell inte finns med i förslaget till lagtext. FI anser att nyttan är mycket stor av att ett försäkringsföretag även efter ikraftträdandet av Solvens 2-regelverket i svensk rätt har möjlighet till förhandsgranskning under samma former som i dag. 16
Tillsynsmyndigheter i andra EU-medlemsstater kommer att ge försäkringsföretag möjlighet att få en intern modell förhandsgranskad innan en formell tillståndsprövning. Syftet med förhandsgranskningen är främst att försäkringsföretaget ges en bedömning av hur väl förberett företaget är för att göra en formell ansökan. Att möjligheten att få en intern modell förhandsgranskad ska finnas kvar även efter ikraftträdandet av Solvens 2-regelverket, är utgångspunkten för de riktlinjer (s.k. nivå 3-regler) för interna modeller som förväntas beslutas av Eiopa. Riktlinjerna utgör dock inte någon rättslig grund för att FI ska kunna utföra förhandsgranskning under samma former som i dag. Den ovannämnda granskningen ryms inte heller inom FI:s tillsynsverksamhet eftersom förhandsgranskningen är en typ av tillståndsprövning. Förhandsgranskningen är så pass omfattande att den måste finansieras genom avgifter, vilket kräver stöd i lag. Av det som nämnts i det föregående framgår att FI:s möjligheter att i framtiden följa riktlinjerna från Eiopa är begränsade. FI vill också understryka att förhandsgranskningen är frivillig, även om möjligheten till ansökan framgår av lag. Ett försäkringsföretag har alltid möjlighet att ansöka om att använda en intern modell för kapitalkravsberäkningen, utan att först genomgå förhandsgranskning. 9 Företagsstyrning 9.1 Styrdokument 10 kap. 2 nfrl I 10 kap. 2 första stycket 5 nfrl anges att ett försäkringsföretag ska upprätta och följa styrdokument för uppgiftslämnande till FI och kvalitetskontroll av uppgifterna. Enligt 16 kap. 8 nfrl ska försäkringsföretagen ha upprättat lämpliga informations- och rapporteringssystem för att kunna uppfylla rapporteringskraven. Dessa krav framgår av artikel 35.5 i Solvens 2-direktivet. FI anser att det vore mer ändamålsenligt om lydelsen av artikel 35.5 direkt framgår av 10 kap. 2 första stycket 5. Det skulle innebära en tydligare koppling till regelverken på lägre nivå. 9.2 Lämplighetskrav 10 kap. 5 nfrl Lydelsen av 10 kap. 5 första stycket nfrl kan enligt FI leda till missuppfattningen att det endast är den som ansvarar för den centrala funktionen som ska uppfylla lämplighetskraven. Men även den som utför en central funktion omfattas av kraven, vilket framgår av artikel 42.1 i Solvens 2- direktivet. Enligt FI måste lagtexten därför justeras enligt följande. Ett försäkringsföretag ska säkerställa att den som ingår i styrelsen för företaget och är verkställande direktör i det, eller dennes ställföreträdare 17
eller den som innehar ansvarar för eller utför en centrala funktioner i företaget uppfyller de krav som anges i 2 kap. 4 4. För att lagtexten ska överensstämma med artikel 42.3 i direktivet anser FI att lagbestämmelsens andra stycke måste justeras så att det framgår att försäkringsföretaget ska underrätta FI även i de fall då en person som utför en central funktion har ersatts för att denne inte längre anses uppfylla lämplighetskraven. 9.3 Krav på analys av externa bedömningar 10 kap. 10 nfrl FI anser att den föreslagna bestämmelsen måste justeras så att den bättre överensstämmer med artikel 44.4a i Solvens 2-direktivet i dess engelska lydelse. Där anges att ett försäkringsföretag ska använda ytterligare värderingar wherever practicably possible. I den svenska versionen av direktivet anges att ett försäkringsföretag ska använda ytterligare värderingar när det är möjligt. I den föreslagna lagbestämmelsen anges däremot endast att ett försäkringsföretag ska göra en egen bedömning av de externa bedömningarna. FI menar att lydelsen av 10 kap. 10 nfrl får till följd att mindre försäkringsföretag kan få svårt att uppfylla kravet. En egen värdering som är tillräckligt grundlig är mycket kostsam och tidskrävande och kravet måste sättas i relation till de fall då det är praktiskt möjligt (jfr proportionalitetsprincipen). Även mot bakgrund av att skälen för förslaget i denna del är att formulera ett övergripande krav, anser FI att bestämmelsen bör justeras. 9.4 Funktion för regelefterlevnad 10 kap. 16 nfrl FI anser att den föreslagna bestämmelsen är för snäv och inte omfattar alla de regelverk som funktionen bör förhålla sig till, t.ex. olika EU-förordningar som är direkt tillämpliga på försäkringsföretag (såsom Emir och PRIPS). I FI:s nuvarande allmänna råd (FFFS 2005:1) om styrning och kontroll av finansiella företag menas med regelefterlevnad efterlevnad av lagar, förordningar och interna regler samt god sed eller god standard avseende den tillståndspliktiga verksamheten. FI anser att funktionens ansvarsområde bör utökas genom en mera allmän beskrivning som liknar ovan nämnda allmänna råd (jfr också 8 kap. 1 Finansinspektionens föreskrifter och allmänna råd (2014:1) om styrning, riskhantering och kontroll i kreditinstitut). 9.5 Aktuariefunktionen 10 kap. 18 nfrl I utkastet till lagrådsremiss anges (s. 226) att behovet av att registrera aktuarier försvinner mot bakgrund av att det nya företagsstyrningssystemet ska fastställas av styrelsen och att dess effektivitet ska utvärderas regelbundet. FI anser dock att registreringen av aktuarier fyller flera funktioner och att kravet på registrering därför bör finnas även fortsättningsvis. För FI är registreringen 18
ett viktigt tillsynsverktyg. Myndigheten har en regelbunden dialog med aktuarierna på försäkringsföretagen. Det finns därmed ett behov av en fullständig och aktuell förteckning över vilka aktuarier som utför uppgifter i aktuariefunktionen i varje försäkringsföretag. FI anser även att registreringen ger möjlighet att utöva en närmare tillsyn över de aktuarier som utför uppgifter i funktionen. Registreringen ger t.ex. information om hur många uppdrag en person har sammanlagt. 9.6 Uppdragsavtal 10 kap. 19-22 nfrl FI noterar att 10 kap. 19 nfrl har fått en utformning som avviker från artikel 49.1 i Solvens 2-direktivet. Den föreslagna lagbestämmelsen innebär att tillämpningsområdet för lagreglerna om uppdragsavtal begränsas till viss operativ verksamhet och vissa funktioner som är av väsentlig betydelse för företagets försäkringsrörelse. Detta omfattar då även bestämmelsen i sista ledet att uppdragsavtal inte inskränker företagets eget ansvar för den utlagda verksamheten, samt de allmänna tillsynskraven i 22. I artikel 49.1 avses dock alla former av uppdragsavtal, inte bara de som är av väsentlig betydelse. FI anser att lagbestämmelsen måste justeras för att bättre överensstämma med direktivbestämmelsen. För försäkringsföretag råder ett förbud mot försäkringsfrämmande verksamhet. Det innebär bl.a. att ett försäkringsföretag, till skillnad mot t.ex. banker inte kan ha blandad finansiell verksamhet. Eftersom ett försäkringsföretags hela verksamhet ska ha samband med försäkringsrörelsen, bör de grundläggande bestämmelserna om uppdragsavtal gälla utan något väsentlighetsrekvisit. FI anser också att bestämmelsen i 21 om anmälan av uppdragsavtal av väsentlig betydelse klart avviker från direktivet. Enligt artikel 49.3 ska ett försäkringsföretag i god tid underrätta tillsynsmyndigheten innan ett uppdragsavtal av väsentlig betydelse ingås. Den tidpunkt som anges i 21 innebär i stället krav på företaget att underrätta FI först efter att uppdragsavtalet ingåtts. Direktivsbestämmelsen får antas ha tillkommit för att möjliggöra en effektiv tillsyn av dessa uppdragsavtal och bör därmed inte ändras på nationell nivå. FI kan inte heller se att det skulle vara orimligt betungande för företagen att anmäla uppdragsavtal enligt direktivet. I så fall får det antas att direktivet skulle ha getts en annan utformning. För att lagbestämmelsen bättre ska överensstämma med direktivet föreslår FI därmed att 10 kap. 19 och 21 nfrl ändras enligt följande. 19 Ett försäkringsföretag får, med de begränsningar som följer av 20, uppdra åt någon annan att utföra viss operativ verksamhet ett visst arbete och vissa funktioner som är av väsentlig betydelse för ingår i företagets försäkringsrörelse (uppdragsavtal). Ett sådant uppdrag inskränker dock inte företagets ansvar enligt denna lag. 21 Ett försäkringsföretag som avser att ingå har ingått ett uppdragsavtal som avser operativ verksamhet eller funktioner som är av väsentlig 19
betydelse ska innan avtalet har börjat gälla anmäla detta till FI i god tid innan avtalet ingås. Ett försäkringsföretag ska snarast anmäla till FI om det inträffar väsentliga förändringar inom sådan verksamhet eller funktioner. 9.7 Bestämmelse som ska införas i nfrl I artikel 258.1c i EU-förordningen finns en bestämmelse om styrelsens samlade kompetens. Som behörig myndighet måste FI, i samband med prövningen av enskilda styrelseledamöter, också kunna säkerställa att företagen uppfyller ovan nämnda krav i EU-förordningen. Det är FI:s uppfattning att det också skulle vara motsägelsefullt om FI inte invänder mot nya enskilda styrelseledamöter men i den löpande tillsynen underkänner företagets bedömning av styrelsens samlade kompetens. FI anser därför att det i en kompletterande lagbestämmelse måste framgå att FI ska bedöma om styrelsen i sin helhet har tillräckliga kunskaper och erfarenheter för att leda ett försäkringsföretag. Detta är också i linje med den roll som FI har på bankområdet (jfr den liknande bestämmelsen i 3 kap 2 första stycket 5 lag (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse). Lagförslaget ska också innehålla ett föreskriftsbemyndigande om en sådan helhetsbedömning. 10 Offentliggörande 10.1 Solvens- och verksamhetsrapport 16 kap. 1 nfrl I rubriken till artikel 256 i Solvens 2-direktivet samt i EU-förordningen har den publika rapporten Solvency and financial condition report i den svenska versionen kallats Rapporten om solvens och finansiell ställning. Denna benämning bör även användas i lagtexten. Det är lämpligare att i lagtext ange att rapporten ska offentliggöras årligen i stället för en gång per år (jfr ordalydelsen av artikel 51 i Solvens 2- direktivet). Den föreslagna bestämmelsen bör överensstämma med 19 kap. 78 nfrl. 10.2 Uppdatering av rapporten 16 kap. 4-6 nfrl I 16 kap. 4 sista stycket nfrl bör det även framgå att den information som ett försäkringsföretag ska offentliggöra även ska innehålla det som anges i 16 kap. 5 första stycket 1-5 nfrl. FI anser vidare att 16 kap. 6 första stycket 1 nfrl bör justeras enligt följande för att bättre överensstämma med ordalydelsen av artikel 54.1a i Solvens 2- direktivet. 1. bedömer att företaget inte kommer att kunna överlämna en realistisk kortsiktig finansiell saneringsplan, eller 20
11 Tillsyn 11.1 Tillsyn över försäkringstekniska avsättningar 17 kap. 16 nfrl Enligt artikel 84 i Solvens 2-direktivet ska ett försäkringsföretag visa att nivån på de försäkringstekniska avsättningarna är lämplig samt att de metoder som används är tillämpliga och relevanta och att underliggande statistisk data som används är adekvat. FI anser att det är olämpligt att i lagtexten använda ordet rapport, då detta kan sammanblandas med annan rapportering. Lagtexten bör justeras enligt följande. På begäran av FI ska ett försäkringsföretag till FI visa att nivån lämna en rapport som utvisar att nivån på de försäkringstekniska avsättningarna är lämplig samt att beräkningen av dem utförs med relevanta metoder och med adekvata statistiska underlag. 11.2 Företagsspecifika parametrar 17 kap. 21-22 nfrl Av artikel 110 i Solvens 2-direktivet framgår att FI får kräva att det berörda företaget ersätter parametrar som används vid beräkningen av standardformeln med företagsspecifika parametrar. FI föreslår därför att besluta i 17 kap. 21 nfrl ersätts med förelägga. Samma ändring bör göras i 17 kap. 22 nfrl, som grundar sig på artikel 119 i Solvens 2-direktivet. 11.3 Kapitaltillägg 17 kap. 23-24 nfrl FI anser att det vore mer lämpligt om den föreslagna ordningen av alternativen för kapitaltillägg följer den ordning som används i artikel 37 i Solvens 2- direktivet. 17 kap. 24 tredje stycket nfrl bör justeras enligt följande för att bättre överensstämma med artikel 37.2 andra stycket i Solvens 2-direktivet. Ett kapitaltillägg som avses i 23 4 ska vara proportionellt beräknas så att det är proportionerligt mot de risker som föreligger på grund av bristerna i företagsstyrningssystemet. 11.4 Bestämmelser som bör införas i nfrl 11.4.1 Artikel 85 i Solvens 2-direktivet Enligt artikel 85 i Solvens 2-direktivet får en tillsynsmyndighet, om ett försäkringsföretag inte uppfyller kraven för beräkning av de försäkringstekniska avsättningarna, kräva att dessa ska öka så att de motsvarar 21
nivån enligt artiklarna 76-83 i direktivet. FI anser att detta är en tillsynsåtgärd som bör regleras i lag. 11.4.2 Åtgärder vid bristande efterlevnad av villkoren för användning av matchningsjustering I den sista meningen i motivtexten i avsnitt 17.6.2 (s. 269) anges att ett företag som har fått ett föreläggande att omedelbart upphöra med användningen av matchningsjustering får inte beviljas nytt tillstånd inom två år från föreläggandet. Bestämmelsen bygger på artikel 77b.2 i Solvens 2-direktivet. Det finns dock inte någon bestämmelse om detta i 17 kap. nfrl. En sådan bör införas. 11.4.3 Upplysningar från tredje part Det framgår inte av någon bestämmelse att FI kan begära upplysningar från en extern part, t.ex. en revisor eller någon annan expert. Denna möjlighet ges dock enligt artikel 35.2c i Solvens 2-direktivet. FI anser således att en sådan bestämmelse bör införas i nfrl. 12 Ingripanden 12.1 Ingripanden 18 kap. 1 nfrl Bestämmelsen reglerar ingripande vid ett försäkringsföretags åsidosättande av sina skyldigheter enligt bl.a. författningar som reglerar företagets näringsverksamhet. FI önskar ett klargörande om begreppet näringsverksamhet avsiktligt skiljer sig från motsvarande begrepp på bankområdet, där endast begreppet verksamhet används (se 13 kap. 2 och 15 kap. 1 första stycket lag (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse). 12.2 Underrättelse vid brist i kapitalkrav 18 kap. 4 och 7 nfrl Bestämmelserna avser inte ingripande från FI. Det framstår som mer naturligt att dessa underrättelseskyldigheter i stället regleras i 8 kap. nfrl som handlar om kapitalkrav. 12.3 Finansiell saneringsplan 18 kap. 8 nfrl FI anser att upprättandet av en finansiell saneringsplan vid bristande uppfyllelse av minimikapitalkravet inte ska föregås av ett föreläggande från FI utan att företaget i ett sådant läge ska agera självständigt och upprätta den finansiella saneringsplanen utan FI:s föreläggande härom. Detta överensstämmer också med artikel 139.2 i Solvens 2-direktivet där det inte 22
heller uppställs något krav på att tillsynsmyndigheten ska kräva nödvändiga åtgärder av försäkringsföretaget. 12.4 Återkallelse av tillstånd 18 kap. 14 nfrl Hänvisningen i punkt 4 ska rätteligen vara till 6 andra stycket. 12.5 Bestämmelser som bör införas i nfrl I 18 kap. 12 nfrl finns en sanktionsbestämmelse som tar sikte på när en person som ingår i ett försäkringsföretags styrelse, m.m. inte uppfyller vissa närmare i lag angivna krav. FI anser att bestämmelsen bör utökas till att avse sanktionsmöjlighet även i det fall då styrelsens samlade kompetens inte är godtagbar (se avsnitt 9.7). Av 16 kap. 17 FRL följer att FI får besluta om förseningsavgift för det fall ett försäkringsföretag inte i tid lämnar de upplysningar som har föreskrivits med stöd av 14 kap. 18 andra stycket 1 FRL. Den senare bestämmelsen tar sikte på möjligheten för FI att meddela föreskrifter om den generella upplysningsplikten enligt 14 kap. 5 FRL. För att FI ska kunna ta ut förseningsavgift av ett försäkringsföretag som inte i tid rapporterar upplysningar om en grupp enligt den nya bestämmelsen i 19 kap. 73 nfrl, bör det i 16 kap. 17 FRL även göras en hänvisning till bemyndigandet i 19 kap. 100 första stycket 3 nfrl. Av 16 kap. 4 FRL framgår att om rättigheterna för försäkringstagarna eller andra ersättningsberättigade på grund av försäkringar hotas, ska FI förelägga försäkringsföretaget eller dess styrelse att upprätta och för godkännande överlämna en finansiell saneringsplan. FI får i dessa fall även utse en särskild företrädare att sköta hela eller delar av driften av företaget. FI anser att detta är en viktig ingripandeåtgärd som också bör finnas i nfrl. 13 Grupper 13.1 Nya gruppregler och definitioner avsnitt 18.1.1 En grupp kan omfatta en mängd olika typer av företag som bedriver både försäkringsverksamhet och annan verksamhet. Vidare kan företagen i gruppen ha säte i olika länder. Därmed är det viktigt att gruppreglerna är tydliga när det gäller vilket företag som ska ansvara för, eller som kan utföra, olika uppgifter inom gruppen under tillsyn. För vissa detaljerade regler, t.ex. de om beräkning av gruppbaserad solvens, är det också viktigt att det framgår från vilket företag beräkningen utgår. I Solvens 2-direktivets gruppregler är företag med ägarintresse ett grundläggande begrepp som används genomgående. Direktivets gruppregler kompletteras av mer detaljerade regler i EUförordningen och i Eiopas riktlinjer som också ska tillämpas i Sverige. I den svenska lydelsen av EU-förordningen används genomgående företag med 23