Hur kvinnor med akut hjärtinfarkt erfar det prehospitala mötet - en kvalitativ intervjustudie av kvinnors berättelser

EXAMENSARBETE - MAGISTERNIVÅ I VÅRDVETENSKAP VID INSTITUTIONEN FÖR VÅRDVETENSKAP 2008:41 Hur kvinnor med akut hjärtinfarkt erfar det prehospitala mötet - en kvalitativ intervjustudie av kvinnors berättelser Anders Larsson Magnus Lindström

Uppsatsens titel: Författare: Ämne: Nivå och poäng: Kurs: Handledare: Examinator: Hur kvinnor med hjärtinfarkt erfar det prehospitala mötet en kvalitativ intervjustudie av kvinnors berättelser Anders Larsson och Magnus Lindström Vårdvetenskap Magisternivå, 15 högskolepoäng Specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot ambulanssjukvård 60hp. Maria Henricson Anders Jonsson Sammanfattning Prehospital akutsjukvård är den vård och behandling som utförs i ambulansen eller på skadeplats, det vill säga innan patienten kommer till sjukhuset. Det ställs höga krav på ambulanspersonalen då miljön i det prehospitala mötet kan vara varierade och ske i stort sett var som helst. Patienter med hjärtinfarkt är en stor patientgrupp inom den prehospitala akutsjukvården och drabbar kvinnor och män i lika stor utsträckning. Under senare år har forskningen visat att kvinnors kranskärlssjukdomar skiljer sig från mäns, både när det gäller symtom och hur man ställer diagnos. Men forskningen visar också att många kvinnor har svårt att relatera sina symtom till en eventuell hjärtinfarkt. Detta i kombination med atypiska symtom hos kvinnor och en annorlunda upplevelse av att drabbas av hjärtinfarkt kan medföra att sjukvårdspersonal missar eller gör en felaktig bedömning av kvinnan. Egen erfarenhet från tidigare litteraturstudier inom området, kvinnors upplevelse av hjärtinfarkt, visar att det kvarstår en obesvarad fråga. Den är hur kvinnorna upplever det prehospitala mötet i ambulansen Syftet är att beskriva hur kvinnor med akut hjärtinfarkt erfar det prehospitala mötet i ambulansen. Metoden i studien är en kvalitativ intervjustudie. Intervjuerna var av narrativ karaktär där kvinnorna uppmanades att med egna ord berätta om det prehospitala mötet med ambulansen i samband med deras hjärtinfarkt. Intervjuerna spelades in med hjälp av en bandspelare och skrevs därefter ner ordagrant på papper. Analysarbetet gjordes genom en induktiv kvalitativ innehållsanalys. Resultatet presenteras i form av tre teman som är: Tiden skapar förutsättning för det prehopitala mötet, Närvaro skapar lugn och Bemötande skapar trygghet. Att tiden hade så stor betydelse för det prehospitala mötet är något som förvånade författarna. Den trygghet som normalt infinner sig när ambulansen anländer avtar när väntetiden på ambulansen samt tiden på plats, innan avtransport, blir för lång. Nyckelord: Kvinnor, hjärtinfarkt, prehospitalt, möte.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING INLEDNING... 1 BAKGRUND... 1 Prehospital miljö... 1 Prehospitalt möte... 2 Hjärtinfarkt... 3 Könsskillnader... 4 Tidigare forskning... 4 Livsvärld... 5 PROBLEMFORMULERING... 5 SYFTE... 6 METOD... 6 Urval... 7 Genomförande... 8 Dataanalys... 9 Etiskt förhållningssätt... 9 RESULTAT... 10 Tiden skapar förutsättning för det prehospitala mötet... 10 Närvaro skapar lugn... 11 Bemötande skapar trygghet... 11 DISKUSSION... 12 Metoddiskussion... 12 Resultatdiskussion... 14 PRAKTISKA IMPLIKATIONER... 16 FORTSATT FORSKNING... 17 REFERENSER... 18

INLEDNING Motivet för vårt ämnesval är att vi i vår profession som sjuksköterskor inom ambulanssjukvården ofta möter kvinnor som drabbats av hjärtinfarkt. För att kunna möta kvinnan med hjärtinfarkt i det prehospitala mötet ställs höga krav på ambulanssjuksköterskans kunskaper. Forskning kring hur kvinnor upplever det prehospitala mötet saknas och därför finns ett behov av att öka kunskapen och förståelse för denna patientgrupp, för att på så sätt kunna möta kvinnan utifrån hennes situation. Våra respektive tidigare kandidatuppsatser som är baserade på artiklar som vi gjort litteraturöversikt på, hur kvinnor upplever att drabbas av hjärtinfarkt, har medfört att vi fått ett ökat intresse av att forska vidare om hur kvinnor med hjärtinfarkt upplever det prehospitala mötet i ambulansen. BAKGRUND Prehospital miljö Prehospital akutsjukvård är den vård och behandling som bedrivs i ambulansen eller på en skadeplats, det vill säga innan patienten kommit till sjukhuset (Ahl, Nyström & Jansson, 2006). Det beskrivs även av Lundh och Malmquist (2001) som en term övertagen från engelskan och innefattar den behandling som ges före eller under transport till sjukhus. Ordet prehospital kommer ifrån en sammansättning av latinets prae- framför eller före och hospitalo- gästhem eller hotell (Lindskog & Zetterberg, 2004). Ambulanssjukvården har sin början vid 1800-talets slut. Då handlade det om häst och vagn, främst handlade uppdragen av att transportera patienter med smittsamma sjukdomar (Wireklint-Sundström, 2005). Idag är det snabba moderna bilar med många hundra hästkrafter, fyllda med modern medicinsk utrustning. Strömberg (1996) beskriver ambulansen som en rullande akutmottagning, där ambulanspersonalen kan ta hand om kritiskt sjuka/skadade patienter. Det ställs höga krav på flexibilitet på ambulanspersonalen då arbetsmiljön för prehospital akutsjukvård genomförs i varierande miljöer, i stort sett var som helst där patienten befinner sig. Miljön på hämtplatsen kan variera och har stor betydelse för vårdarens möjligheter att utföra vård och behandling. Patienten kan ligga på marken eller ligga utomhus och vädret kan vara exempelvis kallt eller varmt, snö eller regn. Vårdaren kan ställas inför många 1

självständiga beslut gällande vård och behandling och är därför mycket beroende av sin arbetskamrat. Prehospital akutsjukvård är en form av parvård och kräver tillit till varandra då de ofta arbetar i nya och främmande miljöer, ibland utan möjlighet till verbal kommunikation mellan varandra. Arbetet i den prehospitala miljön består av mycket mer än bara hälso- och sjukvårdsuppgifter, det gäller bland annat att vara kreativ och hitta lösningar i nya situationer samt att vara allmänt praktiskt (Dahlberg, Segersten, Nyström, Suserud & Fagerberg, 2003). Prehospitalt möte Det prehospitala mötet, det vill säga det första mötet med patienten, är av stor betydelse där bemötandet kan etsa sig fast i minnet under en lång tid framöver hos patienten. Ambulanspersonalens möte med patienten är oftast relativt kort. Det ställer stora krav på vårdaren som under begränsad tid och i en akut situation ska etablera ett kvalitativt möte med patienten samt göra en bedömning och utföra viss initial vård (Dahlberg el al., 2003). Hjälte (2005) betonar även vikten av att om ett prehospitalt mötet ska fungera är det betydelsefullt att vårdrelationen fungerar mellan ambulanspersonalen och patienterna. En god vårdrelation underlättar också för ambulanspersonalens arbete där fortlöpande bedömningar och omprioriteringar utgör vårdandets villkor inom ambulanssjukvården (Wireklint Sundström, 2005). Sammantaget innebär detta att under det prehospitala mötet ska en vårdrelation skapas samtidigt som sjuksköterskan ska utföra prehospital vård. Med det menas att en undersökning, medicinsk bedömning och behandling görs av en akut sjuk eller skadad patient innan ankomst till sjukhuset (Hjälte, 2005). Oavsett vilken situation det handlar om så måste vårdaren skapa en vårdrelation. Peplau (1991) beskriver denna i faser om fyra, Orienterande fasen ett löfte om att alltid komma till patienten oavsett tid och plats och när personalen är på plats ska de berätta för patienten att de har anlänt samt att ta reda på dennes hälsohinder. Identifierande fasen identifiering av vårdbehov, här är det även viktigt att vårdaren ger patienten möjlighet att lära känna honom/henne på samma sätt som vårdaren lär känna patienten. Disponerande fasen relationen som skapats används för att avhjälpa patientens hälsohinder och tillgodose hälsobehov. Den sista fasen är Avslutande fasen relationen avslutas vid avlämning på akutmottagning/avdelning. Ambulanspersonal bör förbereda patienten på den avslutande fasen, så att den inte blir för plötslig samt att 2

informera vad som kommer att ske med patienten inne på sjukhuset. I den prehospitala akutsjukvården äger denna process rum under kort tid och vanligtvis överlappar faserna varandra (Dahlberg et al., 2003). Hjärtinfarkt Varje år vårdas ca. 27 000 personer på sjukhus i Sverige på grund av hjärtinfarkt. Sjukdomen är den vanligaste dödsorsaken bland både män och kvinnor och drabbar båda könen i lika stor utsträckning (Sjukvårdsrådgivningen, 2008). I den prehospitala akutsjukvården är denna patientgrupp mycket vanlig. Hjälte (2005) beskriver att ett av de vanligaste prio:1-uppdragen (högsta prioritet) var bröstsmärtor/hjärtsymtom. Fördelen med detta är att patienterna får behandling omgående, redan på hämtplats (Herlitz, Hjälte, Karlsson, Suserud & Karlsson, 2006). Hos den svenska befolkningen över 65 år har hälften en hjärt-kärlsjukdom, av dessa vårdas årligen 10-14% på sjukhus och 35-40% är kvinnor (Wallentin & Stenestrand, 2005). Sverige är ett av de länder i världen som har lägst dödlighet bland hjärtinfarktspatienter, preliminär statistik från slutenvården för 2006 visar att överlevnaden bland sjukhusvårdade hjärtinfarktspatienter fortsatt förbättrats (Socialstyrelsen, 2008a). Ordet infarkt härstammar, enligt Nationalencyklopedin (2008a), från det latinska ordet infa rcio som på svenska betyder stoppa till, stoppa full. Nationalencyklopedin (2008b) beskriver hjärtinfarkt som akut sjukdomstillstånd med vävnadsundergång (celldöd) hos en del av hjärtmuskulaturen, beroende på otillräcklig syre- och näringstillförsel". Hjärtinfarkt definieras som lokal vävnadsdöd i hjärtat på grund av tilltäppning av ett kranskärl (Lindskog, 2004). Den skada som uppstår på muskulaturen är irreversibel, oåterkallelig. Det är det förstörda området i hjärtat som kallas för hjärtinfarkt. Hur stor skadan blir på hjärtmuskeln beror på hur stor del av muskeln som drabbats av syrebrist. Den del av muskelvävnad som varit utsatt för syrebristen förblir alltså död (Grefberg & Johansson, 2003). När det gäller hjärtinfarkt hos kvinnor kan det i vissa fall vara så att det beror på kramp i kranskärlen på grund av att det har tunnare kranskärl i förhållande till kroppsvikten än män (Schenck-Gustavsson, 2003). Kvinnor insjuknar i regel tio år senare än män i hjärt-kärlsjukdomar och idag är hjärtinfarkt den vanligaste dödsorsaken bland kvinnor (Bristol-Myers Squibb, 2008). 3

Könsskillnader Kvinnor som drabbas av hjärtinfarkt behöver inte ha samma symtom som män. Detta är viktigt att veta, framförallt i det prehospitala mötet, så att inte en kvinna med hjärtinfarkt missas och därav inte får den vård och behandling som de har rätt till (Swahn & Johansson, 2005). Under senare år har forskningen visat att kvinnors kranskärlssjukdomar skiljer sig från mäns, både när det gäller symtom och hur man ställer diagnos (Bristol-Myers Squibb, 2008). Forskning om hjärt- kärlsjukdomar har traditionellt baserats på män och hjärtinfarkt har betraktats som en manlig sjukdom trots att det visats sig att hjärtinfarkt är den vanligaste dödsorsaken hos båda könen (Bengtson, Karlsson & Herlitz 2000). Oftast förknippas symtomen vid en hjärtinfarkt med bröstsmärtor som i sin tur är framtagen från forskning på män (Lefler & Bondy, 2004). Även om bröstsmärtor är viktiga symtom för att kunna diagnoserna en hjärtinfarkt behöver inte bröstsmärtor vara den mest signifikanta symtomen hos kvinnor med hjärtinfarkt (Miller, 2002). Atypiska symtom vid hjärtinfarkt är betydligt vanligare hos kvinnor än hos män, symtomen kan vara illamående, kräkningar, aptitlöshet, dålig matsmältning, yrsel, trötthet, svimning, käk- och nacksmärta samt ryggsmärtor (Wallentin & Stenestrand, 2005). Det är också möjligt att ha en hjärtinfarkt utan smärta, en så kallad tyst infarkt, och dessa svårtolkade hjärtinfarkter är vanligare hos kvinnor (Andrea, 2004). Tyst hjärtinfarkt upptäcks många gånger av en slump, vid till exempel hälsokontroller då EKG tas (Bristol-Myers Squibb, 2008). Tidigare forskning Tidigare forskning av hur kvinnor med hjärtinfarkt upplever det prehospitala mötet saknas. Däremot finns det forskning som belyser symtombilden och hur kvinnor upplever tiden efter sin hjärtinfarkt, vilket Johansson, Dahlberg och Ekebergh (2006) skriver om. Tidigare forskning visar även att kvinnor många gånger har svårt att relatera sina symtom till en eventuell hjärtinfarkt, detta trots att många kvinnor var medvetna om att det kan förekomma en annorlunda symtombild än den klassiska (Mcsweeney, Lefler & Crowder, 2005). Detta kan jämföras med MacInees (2006), som i sin studie beskriver hur kvinnorna hade svårt att förstå att deras symtom kunde vara allvarliga då symtomen inte stämde överens med hur anhöriga och närstående hade upplevt det. Underskattning av symtomen och förhoppningar om att symtomen ska gå över av sig 4

själv leder till att kvinnorna söker vård senare (Rosenfeld, Lindauer & Darney, 2005). Swahn och Johansson (2005) menar att de varierande symtomen och den annorlunda beskrivningen av hur kvinnor erfar att drabbas av hjärtinfarkt till skillnad från män kan leda till att läkare som är mindre insatta inom detta område kan komma att göra en felaktig bedömning. Livsvärld Livsvärldsperspektivet koncentrerar sig på hur patienten erfar sin hälsa, sitt lidande, sitt välbefinnande eller sin vård. För vårdaren medför det att ha en betoning på öppenhet och följsamhet för patientens levda värld där var människas unikhet beaktas (Dahlberg & Drew, 1997; Bengtsson, 1998). Dahlberg et al. (2003) menar att i mötet med patienter behövs inte bara öppenhet utan även medveten nyfikenhet, det ger vårdaren möjlighet att skaffa sig en bild av vårdtagarens erfarna verklighet. Men i den prehospitala miljön där möten kan vara korta och i stort sett ske var som helst krävs det att vårdaren har en förmåga till närvaro i mötet för att förstå vårdtagaren och hur denne erfar sin livsvärld i den akuta vårdsituationen. Livsvärldsperspektivet stödjer intresset för att förstå patientens upplevelser av det akut uppkomna behovet av vård och förhoppningsvis kan vårdare och patient mötas och, här och nu, lösa en mer eller mindre akut situation. Men det är inte bara ambulanspersonalen som ska förstå patienten utan även tvärtom, det vill säga att patienten förstår ambulanspersonalen. I det prehospitala mötet behöver ambulanspersonalen behandla patienten och då är det viktigt att föra en dialog med patienten så att denne förstår syftet och innebörden i behandlingen. Information och förklaring till patienten om behandling kan ge patienten ökad förståelse vilket leder till ökat välbefinnande (Dahlberg et al., 2003). PROBLEMFORMULERING Under senare år har forskningen visat att kvinnors kranskärlssjukdomar skiljer sig från mäns, både när det gäller symtom och hur man ställer diagnos. Forskningen visar också att många kvinnor har svårt att relatera sina symtom till en eventuell hjärtinfarkt. Men forskning om hur kvinnor med hjärtinfarkt erfar det prehospitala mötet saknas och detta i kombination med atypiska symtom hos kvinnor och en annorlunda upplevelse av att 5

drabbas av hjärtinfarkt, kan medföra att ambulanspersonal missar eller gör en felaktig bedömning av kvinnan. SYFTE Syftet är att beskriva hur kvinnor med akut hjärtinfarkt erfar det prehospitala mötet. METOD Metoden som valdes var en kvalitativ intervjustudie, vilken ger möjlighet att fånga upplevelser och nyanser hos informanterna när det gäller olika sätt att reagera och resonera (Trost, 1997). I den kvalitativa intervjun ska forskaren fånga erfarenheter och innebörder i den intervjuades livsvärld (Kvale, 1997). För att kunna beskriva informantens bild av verkligheten och därigenom få data som ökar förståelsen för hennes subjektiva erfarenheter menar Lantz (2007) att man ska använda sig av öppna intervjuer. För att kunna fånga hur kvinnorna i studien upplevde det prehospitala mötet var det av stor betydelse att de fick pratat fritt. Författarna lät då sig inspireras av Thomsson (2002) som beskriver den narrativa karaktären på intervjuerna, där intervjupersonerna fritt berättar om sina erfarenheter och upplevelser av det fenomen som ska studeras. En induktiv kvalitativ innehållsanalys användes som analysmetod. Induktiv innebär enligt Granskär och Höglund-Nielsen (2008) att en förutsättningslös analys av människors berättelser genomförs, samt att i enlighet med den kvalitativa traditionen finns sanningen i betraktarens ögon. En kvalitativ innehållsanalys handlar om synen på hur verkligheten är beskaffad, vad som existeras och vad som är tingens sanna natur. Metoden används för beskrivning och tolkning av texter, såsom utskrifter av bandade intervjuer. Men en text som analyseras bör ses i sitt sammanhang vilket innebär att intervjupersonens berättelse bör göras med vetenskap om deras personliga historia (Granskär & Höglund-Nielsen, 2008). För att kunna läsa intervjuerna, förutsättningslöst, är det viktigt att medvetandegöra sin förförståelse för sig själv. Förförståelsen kan tolkas utifrån vad individen bär med sig i 6

sin livsryggsäck. Inom forskning är förförståelse en förutsättning som inte kan åsidosättas. Det är av vikt att författaren har kurage nog att utmana sin egen förförståelse för att kunna förhålla sig öppen mot syftet, det vill säga öppenhet mot det som ska studeras och inte det som förväntades enligt förförståelsen. Då förförståelsen troligtvis aldrig kan bli helt åsidosatt är det viktigt att författaren reflekterar över sina egna erfarenheter (Nyström & Dahlberg, 2001). Urval För att få tag på aktuella deltagare till studien ansåg författarna att HIA (Hjärt Intensiv Avdelning) på SÄS (Södra Älvsborgs Sjukhus) i Borås, var den lämpligaste platsen att hitta informanter, eftersom de behandlar och vårdar patienter som drabbats av hjärtinfarkt. Studien påbörjades genom att ta kontakt med avdelningsföreståndaren på HIA samt verksamhetschefen för Medicinkliniken på SÄS. Detta för att få ett godkännande om att genomföra studien där samt få hjälp av personalen att finna relevanta informanter. Därefter lämnades ett informationsbrev till HIA, (bilaga 1), samt att avdelningsföreståndaren tog upp studien och informationsbrevet som en punkt på dagordning vid en arbetsplatsträff. Senare gjordes en överenskommelse med personalen om kontinuerlig telefonkontakt för uppdatering av relevanta informanter till studien. Under sex veckor pågick insamlingen av informanter men det visade sig svårt att finna dessa, vilket ledde till ett utökat sökområde som kom att infatta avdelning 5 vid Alingsås Lasarett, AVA (akutvårdsavdelningen) i Skene samt avdelning 92 på Sahlgrenska Universitetssjukhuset, vilka vårdar hjärtinfarktpatienter. Samtliga avdelningar fick information om studien på samma sätt som HIA i Borås, det vill säga genom att kontakt togs med respektive verksamhetschef och därefter med avdelningscheferna. När samtliga informanter var insamlade visade det sig att fyra deltagare kom från HIA i Borås samt en deltagare som kontaktades vid återbesök på hjärtmottagningen i Borås. Efterhand som kontakt togs med de berörda kvinnorna, träffades en av författarna och informanten för att prata om studien. Detta möte genomfördes på HIA i Borås. Ett informationsbrev lämnades ut där studiens syfte stod beskrivet, att intervjun var frivillig och att de när som helst kunde avbryta sin medverkan. De fick även information om att 7

deras medverkan är anonym och att resultatet inte kan kopplas till deltagarna. De fick tid på sig att fundera på om de ville delta i studien och ombads därefter att ringa oss inom en veckas tid. Efter att kvinnorna tagit kontakt med den författare de träffat bokades tid och plats för att genomföra intervjun. Inklusionskriterier - Kvinna - Drabbats av en hjärtinfarkt - Åkt ambulans in till sjukhuset - Må väl i efterförloppet för att kunna delta i en intervju - Kunna tala och uttrycka sig på svenska Fem kvinnor i åldern 53-80 år intervjuades varav en exkluderades på grund av önskemål om att få avbryta sin medverkan. Ytterligare fem kvinnor kontaktades men det visade sig att dessa kvinnor var tvungen att exkluderas på grund av att de hade åkt in till sjukhus med hjälp av anhöriga, vilket gjorde att det prehospitala mötet saknades. Genomförande Samtliga intervjuer utfördes i kvinnornas hemmiljö. Kvinnorna fick själva välja var i hemmet de ville att intervjun skulle äga rum, detta för att de skulle välja en plats i hemmet där de kände sig trygga (Thomson 2002). Intervjun utfördes med hjälp av en bandspelare, där kvinnorna fick prata fritt om sin upplevelse av det prehospitala mötet i samband med sin hjärtinfarkt. Intervjuerna tog mellan 12-23 minuter och skrevs sedan ut ordagrant på papper. Vid ett intervjutillfälle fick intervjun göras om på grund av tekniska problem med bandspelaren, detta medförde dock inga problem. Vid tre av tillfällena var respektive make närvarande under intervjun. Intervjuerna var av öppen karaktär där informanterna, enligt Kvale (1997), uppmanades att med egna ord berätta om det prehospitala mötet med ambulansen i samband med deras hjärtinfarkt. För att kvinnorna, enligt Dahlberg (1997), skulle hålla fokus på fenomenet startades intervjun med en öppen fråga; Kan du beskriva hur du upplevde situationen då du drabbades av hjärtinfarkt och hur mötet med ambulanspersonalen blev? Intervjuerna skrevs ut ordagrant av annan person, inte författarna. 8

Dataanalys Analysarbetet började med att författarna läste intervjuerna i sin helhet, detta upprepades flertalet gånger. För att ingen väsentlig information skulle gå förlorad var det viktigt att alla intervjuerna analyserades av bägge författarna (Nyberg, 2000). Granheim och Lundman (2004) nämner vikten av att efter ha läst och granskat texten noga, plocka ut meningsbärande enheter som svarar mot syftet för att med ett fördjupat fokus ta fram innebörder i texten. Texten delades in i olika delar för att öka förståelsen för den, detta gjordes genom att klippa isär varje intervju i tre delar, för att åter igen läsa varje del upprepade gånger. Författarna fortsatte sedan med att söka meningsbärande enheter från respektive del, meningsbärande enheterna som svarade på syftet. Ord och meningar som var gemensamt för vad kvinnorna hade sagt och som därav återkom i de olika intervjuerna plockades ut och skrevs ner på papper. Fokus vid en kvalitativ innehållsanalys är att identifiera variationer genom att hitta likheter och skillnader i texten (Granskär och Höglund-Nielsen, 2008). Dessa gemensamma meningsenheter jämfördes sedan med varandra för att hitta likheter och skillnader och det visade sig att det fanns tydliga likheter i respektive område i alla intervjuer. Därigenom hittades också meningsbärande enheter som la grunden till tre teman: Tiden skapar förutsättning för det prehospitala mötet, Närvaro skapar lugn och Bemötande skapar trygghet, som presenteras i resultatet. Etiskt förhållningssätt Informanterna till studien inhämtades genom att en första kontakt togs med verksamhetschefer och avdelningschefer på olika sjukhus med avdelningar där relevanta patienter för studien kunde hittas. När studien var godkänd av respektive chef hade författarna och avdelningarna regelbunden kontakt och när det fanns informanter till studien planerades ett första möte mellan författare och informant. Under detta möte lämnade författarna ut muntlig och skriftlig information om studien. Ett informationsbrev (bilaga 1) lämnades till informanterna där det stod om studiens syfte, hur studien går till, hur hantering av data fungerar samt att studien är frivillig. Kvale (1997) belyser vikten av att informanterna i förväg informeras och frivilligt kan dra sig ur om de så önskar. Kvinnorna utlovades anonymitet samt att studiens resultat 9

presenteras så att de inte blir igenkända. Därför avidentifierades och kodades samtliga intervjuer under transkriberingen. När det första mötet med informanten hade gjorts var det upp till respektive kvinna att höra av sig om dom var intresserade att vara med i studien. Intervjuerna gjordes i kvinnornas hemmiljö och innan intervjun påbörjades fick varje informant skriva på ett godkännande om samtycke till deltagande i studien och att materialet i intervjun får användas i vetenskaplig publikation. Detta i enlighet med Helsingforsdeklarationen (1964) som innebär att informerat samtycke från informanten i studien. Intervjuerna genomfördes var för sig, det vill säga en intervjuare och en informant, för att inte förstärka den överlägsna position som intervjuaren redan befinner sig i (Thomson 2002). RESULTAT Tiden skapar förutsättning för det prehospitala mötet Tiden är avgörande för det prehospitala mötet. Det som menas är att tiden som kvinnorna får vänta innan ambulansen anländer, är avgörande för hur det prehospitala mötet blir. Större delen av kvinnorna i studien beskriver hur snabbt ambulansen var på plats och hur fort dem kommer till sjukhuset. Dom kom ju väldigt fort i och med att det var bröstsmärtor Nr:2 En av deltagare i studien upplevde däremot en lång väntan innan ambulansen anlände, samt att det tog lång tid innan transporten påbörjades in till sjukhuset. Kvinnan berättade att hon upplevde väntan som fruktansvärt otäck och känslan av att inget hände blev värre och värre. Detta gjorde att hon jagade upp sig och tanken av att aldrig komma in till sjukhuset i Borås infann sig. Denna upplevelse har i sin tur inneburit att hon i en liknande situation kommer att överväga annat transportsätt till sjukhus. Men jag tror inte jag skulle åka ambulans det tror jag inte utan då åkte jag nog med min man för då visste jag att jag skulle komma in snabbt. Nr:1 10

Närvaro skapar lugn Samtliga kvinnor kände ett lugn när ambulanspersonalen kom. En kvinna kände rädsla innan ambulansen kom och en annan kvinna grät men ambulanspersonalens närvaro gjorde att rädslan lindrades och ett lugn infann sig. Genom närvaro samt genom ambulanspersonalens lugna och professionella arbetssätt förmedlades en avstressande effekt, vilket ledde till att kvinnorna kände sig lugnare trots deras utsatta situation. Det visade sig även att ambulanspersonalens fysiska närhet, det vill säga att personalen stod vid kvinnans sida, hade stor betydelse för kvinnorna. Detta i samband med en helhetssyn hade en avgörande betydelse för att kvinnorna kände sig lugna. En kvinna beskriver att även om ambulanspersonalen hela tiden arbetade, kunde dom stå vid hennes sida hela tiden och prata lugnt, vilket var uppskattat. Lugna, det var ju nästan som ett besök tyckte jag Nr:3 tjejen då tog ju EKG och killen stod jämte och pratade alltså dom var så lugna och fina och då blev jag ju lugn fastän jag hade ont Nr:4 Bemötande skapar trygghet Tre av fyra kvinnor i studien upplevde ambulanspersonalen som professionella i sitt bemötande och handlande vilket i sin tur ledde till att det prehospitala mötet, i förhållande till kvinnornas situation, blev en trygg upplevelse. Trygghet är en återkommande faktor hos kvinnorna under intervjuerna. Känslan av trygghet som infinner sig när ambulanspersonalen kommer till dem är av stor betydelse för mötet. Ambulanspersonalens lugna agerande verkar vara det som är avgörande för att patienten ska kunna känna trygghet. Kvinnorna uppger också att relationen skapar trygghet, de menar att ambulanspersonalen berättade vad dem gjorde och informerade vad som skulle hända. Att få veta, innebär ett lugn som samtidigt skapar trygghet. Att bara få höra att vi ska ta hand om dig eller att veta att ambulanspersonalen är på plats, nu får jag hjälp, inger trygghet hos kvinnorna. En kvinna beskriver mötet som toppenbra, det kunde inte bli bättre, och hon nämner även den omtänksamhet som ambulanspersonalen 11

ger till människor som de inte känner. Hon beskrev också sin känsla av att ambulanspersonalen verkligen ville hjälpa henne. bara det att det kändes så himla tryggt när dom kommer och när man får träffa dom då för det är absolut inget att anmärka på. Nr:4 Ja helt underbart, kändes som två kompisar som kom dom pratade med mig hela tiden. Nr:4 Den kvinna som upplevde en lång väntan uttryckte däremot att den trygghet som infann sig initialt när ambulansen kom, försvann på grund av att hon tyckte att det tog lång tid i hemmet och att det kändes som att det inte hände någonting. DISKUSSION Metoddiskussion Vi fann stora svårigheter med att komma i kontakt med informanter, orsaken till detta var att stor del av de kvinnor som befann sig på HIA, efter genomgången hjärtinfarkt, hade åkt in till sjukhus på annat sätt än med ambulans. Det visade sig att de kvinnor som ambulansen oftare kom i kontakt med, var de som gjorde en så kallad överflyttning mellan sjukhus. Dessa kvinnor var aldrig aktuella för denna studie då de inte hade någon erfarenhet av det prehospitala mötet under sin hjärtinfarkt. Detta ledde till att vi var tvungna att utöka vårt sökområde innan vi fann fem informanter, trots detta slutade det med att samtliga kvinnor kom från samma sjukhus. Intervjuernas längd, som får anses som korta, kan bero på tiden då fenomenet erfars, det prehospitala mötet med ambulanspersonalen, är under en relativt kort tidsperiod. Vilket kan förklaras med att det i vår region är relativt korta avstånd till en adekvat vårdinrättning. Men själva mötet som kvinnorna berättade om, det mötet som var på hämtplats, är det samma oavsett hur lång tid de väntat på ambulansen. Därför är det inte säkert att resultatet hade blivit annorlunda även med längre transporttider, då ingen av kvinnorna hade mycket att säga 12

om vården i ambulansen, utan mer gav oss information om när personalen anlände och vad som gjordes när ambulansen kommit fram. Vi upplevde det som svårt att förbise vår förförståelse, då vi har många års samlad erfarenhet från ambulanssjukvård, vilket det finns både för och nackdelar med. Fördelen var att vi kunde se helheten i det kvinnorna berättade, kunna sätta informationen i kontext och på så vis lättare förstå sammanhanget. Nackdelen är att det kan ha varit hämmande i vår analys av kvinnornas berättelser, vilket kan ha föranlett till att vi missat viktiga delar i deras berättelser, samt risk för att vi blivit ensidiga i vår analysering av texten. Vidare kan vår avsaknad av erfarenhet av att intervjua diskuteras. Resultatet kunde blivit annorlunda om en mer erfaren intervjuare hade genomfört studien. Men vi tror ändå att vår erfarenhet från ambulanssjukvården, där bemötandet är en stor och viktig del av vår profession, gett oss möjlighet att utveckla denna färdighet till en styrka för att på ett avslappnat sätt kunna prata med främmade människor i främmande miljöer. Detta tror vi ha varit till vår hjälp och fördel under intervjuerna. Däremot nämnde vi aldrig att vi jobbar på ambulansen, detta framkom dock i informationsbrevet. Anledningen till att vi inte nämnde det berodde helt enkelt på att vi trodde att det skulle påverka deras inställning och på så vis ge ett mindre trovärdigt resultat. Vid tre av intervju tillfällena var anhöriga närvarande, vilket vi nu i efterhand avråder andra. Det kan vara ett störande moment att plötsligt bli avbruten, vilket kan leda till ett sämre resultat i studien. Med tanke på att studiens syfte är att belysa hur kvinnor har erfarit det prehospitala mötet, är en anhörigs kommentarer mer till nackdel än fördel. Det kan vara kvinnans tanke eller känsla som den anhöriga ger uttryck för, men eftersom det inte är kvinnan själv som har sagt det kan det inte användas som en del i resultatet. Syftet med studien var att, i enlighet med Kvale (1997), låta kvinnorna med egna ord delge sina upplevelser från det prehospitala mötet. Det var dock förståeligt att anhöriga ville vara med under intervjuerna då de hade varit livskamrater i många år och vana att dela med- och motgångar genom livet. Det kan även vara så att de anhöriga känner så stor delaktighet i kvinnans hjärtinfarkt att de inte såg något annat alternativ än 13

att vara med, för att stödja och hjälpa kvinnorna att minnas. Men trots detta måste vi ändå avråda från att involvera anhöriga vid intervjutillfället. Resultatdiskussion Det som framkom tydligt i arbetet var att tiden tills ambulansen var på plats hade en stor betydelse för hur kvinnorna upplevde det prehospitala mötet. Den kvinna som upplevde lång väntan på ambulans samt lång tid på hämtplats innan avtransport till sjukhus, upplevde det prehospitala mötet mer negativt än de kvinnor som inte behövde vänta speciellt lång tid. Liknande reaktioner skriver Ahl et al. (2006) om, där de nämner att patienter blivit förvånade och frustrerade över att de blivit behandlade på plats, i stället för att som dem förväntat sig, åka till sjukhus så snabbt som möjligt. Vad som upplevs som lång väntetid är naturligtvis av individuell karaktär men de kvinnor i vår studie som inte nämnde väntetiden som något negativt hade ett mer positivt möte med ambulanspersonalen. Att väntetiden hade så stor betydelse på mötet var något som vi blev förvånade över. Det som påverkar insatstiden för ambulansen är naturligtvis var patienten befinner sig, det vill säga om patienten bor nära ambulansstationen eller om det finns lediga ambulanser och var dessa finns. I Hjälte s (2006) studie nämns att patienter med bröstsmärta som bor på glesbygden väntade längre än människor med liknande symtom i storstad innan de kontaktade SOS (larmcentralen 112), vilket kanske innebär att när de väl ringer är de mycket sämre och i ett mer akut tillstånd. Detta beskrivs även i Ahl, Nyström och Jansson (2005) studie där de skriver att när väl patienter bestämmer sig för att söka ambulanssjukvård och ringa 112 så befinner de sig ofta i en situation där känslan av att få hjälp omedelbart är mycket påtaglig. Men vi funderar även om informationen till kvinnan varit bra. Att kunna ge information i det akuta skedet är inte alltid lätt, men individuellt anpassad information är enligt Raadu (2005) sjukvårdspersonalens ansvar. För att begränsa patientens fantasi att ta överhanden är det viktigt att den som besitter kunskapen delar med sig av denna. Men även att vara ärlig och berätta när man inte vet och kan ge ett korrekt svar (Segesten, 1994). Den kvinnan som var missnöjd med att hon fått vänta länge, kan det bero på att hon fått för dålig information, eller att hon har fått informationen i ett skede där hon inte var mottaglig för 14

den? Cullberg (2006) skriver att en patient som befinner sig i en chockfas inte är mottaglig för information utan att denna ska ges då chockfasen har lagt sig. Det är fullt möjligt att ambulanspersonalen gett information om att en eventuell behandling påbörjas redan i hemmet, men att kvinnan däremot inte har uppfattat detta eller inte varit tillgänglig för information. Ågård, Hermere`n och Herlitz (2001) beskriver att patienterna inte hade förmågan att ta emot information om behandling i det akuta skedet. Vi anser dock att informationen till patienten ska ges på ett lättförståeligt sätt och att medicinska termer ska undvikas, samt att informationen ska upprepas för att på så sätt vara säker på att denna når fram. Detta är något som även Cullberg (2006) nämner i sin bok. Det är möjligt att det prehospitala mötet hade blivit mer positivt om SOS ringt upp den som larmat och talat om att ambulansen är på väg och att det tar en stund innan den är framme. En SOS operatör som vi haft telefonkontakt med (personlig kommunikation 2008-06-10) bekräftar att vid alla prio:1-uppdrag ges information till uppringaren om var ambulansen utgår ifrån/befinner sig. Men personen på SOS nämner även att informationen naturligtvis kan skilja sig mellan de olika operatörerna. Kvinnorna i vår studie beskiver genom sina berättelser att ambulanspersonalens närvaro och beteende utgjorde en lugnande effekt och känsla av trygghet. Dahlberg et al (2003) betonar vikten av att som ambulanspersonal kunna ta det lugnt och med sitt kroppsspråk visa att de har kontroll över situationen, att fysiskt vara på samma plan som patienten, vara lyhörd och skapa kontakt som kan leda till förtroende. Vi tolkar detta som att det är viktigt för kvinnorna att ambulanspersonalen är närvarande, att sjuksköterskan pratar och informerar, står nära och försöker att skapa en bra vårdrelation för att det prehospitala mötet ska bli så bra som möjligt. Dahlberg et al (2003) beskriver ambulanspersonalens stödjande och medmänskliga roll så som att det är viktigt att förstå helheten i mötet med patienten, inte bara avhjälpa ett fysiskt eller psykiskt behov. Och för att det prehospitala mötet ska fungera är det viktigt att vårdrelationen fungerar mellan ambulanspersonalen och kvinnorna. Ahl, Hjälte, Johansson, Jonsson, Sundström och Suserud (2002) skriver att möjligheten för att kunna skapa trygghet är beroende på ambulanspersonalens förmåga att skapa en vårdrelation för att kunna minska lidandet och öka välbefinnandet. 15

Ambulanspersonalens professionella bemötande skapade ett lugn och ingav trygghet enligt kvinnorna i vår studie. Vården skall vara säker och av god kvalitet som tillgodoser patientens, i detta fall kvinnornas, behov av trygghet i vården och behandlingen (Socialstyrelsen, 1997:14). Ahl et al. (2006) nämner att många patienter upplevde ett lugn och kände sig lättade när ambulansen kom. Att då kunna lämna över ansvaret och känna tillit till någon som tar hand om en. För att som ambulanssjuksköterska kunna erbjuda denna trygghet till kvinnorna och en i övrigt god och säker omvårdnad, är det viktigt att följa med i utvecklingen inom området då det ständigt pågår förbättrings- och utvecklingsarbeten. För att snabbt kunna ställa rätt diagnos och ge snabb behandling menar Chen, Woods, Wilkie och Puntillo (2005) att sjukvårdspersonal behöver mer kunskap om kvinnors atypiska symtom. Här fyller Socialstyrelsen en viktig roll, då ett av deras uppdrag på hälso- och sjukvårdsområdet innefattar att på nationell nivå arbeta för en ständig förbättring av vård och omsorg och att stärka patientens rätt till trygghet och säkerhet Socialstyrelsen (2008a). Men det är enligt 1, 2:kapitlet i Lagen om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område (1998:531) även sjuksköterskans skyldighet att arbeta enligt vetenskaplig och beprövad erfarenhet. PRAKTISKA IMPLIKATIONER Vi anser att det är mycket viktigt att informera patienterna att om att det finns ett begränsat antal akutambulanser och att det ibland kan komma att ta tid innan ambulansen anländer. Att förmedla information om att ambulans är en akutresurs och sjukhusets förlängda arm ut i samhället, där avancerad behandling påbörjas redan på hämtplats. Bristande information leder till misstro, fundersamhet och osäkerhet hos kvinnorna. För att kunna göra vården bättre för kvinnor med hjärtinfarkt måste de själva vara lyhörda för sina symtom och ta eventuella försämringar av allmäntillståndet på allvar. Men detta ansvar kan inte enbart läggas på kvinnorna utan det krävs även ett samhällsansvar för att sprida informationen. Vi anser att media är ett lämpligt verktyg för att sprida informationen då de har stor påverkan och genomslagskraft hos allmänheten. Den information och kunskap som allmänheten har idag om hjärtinfarkt 16

hos kvinnor är fortfarande för dålig. En större förståelse för hur kvinnor erfar att drabbas av hjärtinfarkt och mer forskning inom området innebär förhoppningsvis att fler kvinnor med hjärtinfarkt upptäcks tidigt, redan i det prehospitala mötet. Detta möte är ett viktigt möte och är den första kontakten med sjukvården, det är här behandlingen av hjärtinfarkten kan eller ska påbörjas. Genom mer utförlig information till kvinnorna/uppringaren från SOS, oavsett operatör, kan patienten förhoppningsvis redan vid larmtillfället få information om eventuell väntetid. Det är även viktigt att ambulanspersonalen ger information när de anländer till patienten, om att behandlingen påbörjas redan i hemmet. Detta för att undvika onödiga missförstånd, äventyra förtroendet och gå miste om den trygghet personalens närvaro skapar. Gör ambulanspersonalen enligt ovan så skapas de förutsättningar som behövs för att patienten ska känna trygghet, lugn och ett ökat förtroende för ambulanspersonalen, viket leder till en bra grund för vårdrelationen i det prehospitala mötet. FORTSATT FORSKNING Hur kommer det sig att det var så många kvinnor med hjärtinfarkt, som i stället för att åka ambulans till sjukhus, valde att åka med någon anhörig? Trots forskning inom området, kvinnor som drabbats av hjärtinfarkt, verkar det som att kvinnor generellt, fortfarande har svårt att relatera sina symtom till hjärtinfarkt, vilket leder till ett försenat eller till och med utelämnat prehospitala mötet. Den forskning som redan finns inom området är viktig att delge till allmänheten för att på så sätt kunna fånga upp denna patientgrupp i ett tidigt skede. Samt att studera hur det kommer sig att kvinnorna väljer att själva ta sig till sjukhus. 17

REFERENSER Ahl, C., Hjälte, L., Johansson, C., Jonsson, A., Sundström, B. & Suserud, B-O. (2002). Work in the ambulance service: something special? Högskolan i Borås, Institutionen för Vårdvetenskap (manuskript). Ahl, C., Hjälte, L., Johansson, C., Wireklint Sundström, B., Jonsson, A. & Suserud, B- O. (2005). Culture and care in Swedish ambulance services. Emergency Nurses, 13(8), 30-36. Ahl, C., Nyström, M. & Jansson, L. (2006). Making up one s mind: - Patients experiences of calling an ambulance. Accident and Emergency Nursing, 14(1), 11-19. Andrea, J. (2004) Gender Bias in Acute Myocardial Infarction. The Nurse Practitioner, 29(11), 42-55. Bengtsson, J. (1998). Fenomenologiska utflykter. Göteborg, Daidalos. Bengtsson, J. (1999). Med livsvärlden som grund. Lund: Studentlitteratur. Bengtson, A., Karlsson, T. & Herlitz, J. (2000). Differences between men and women on the waiting list for coronary revascularization. Journal of Advanced Nursing, 31(6), 1361-1367. Bristol-Myers Squibb. (2008). Om hjärtinfarkt/ kvinnor och hjärtinfarkt. Hämtat från: www.b-ms.no/hjarta/karl/om-hjartinfarkt/kvinnor-och-hjartinfarkt/ 2008-05-29 Chen, W., Woods, S., Wilkie, D., & Puntillo, K. (2005).Gender Differences in Symptom Experiences of Patients with Acute coronary Syndromes. Journal of pain and Symptom Management, 30 (6), 553-562. Cullberg, J. (2006). Kris och utveckling. Stockholm: Natur och kultur. 18

Dahlberg, K. (1997). Kvalitativa metoder för vårdvetare. Lund: Studentlitteratur. Dahlberg, K., & Drew, N. (1997). A Lifeworld paradigm for nursing reseach. Journal of Holistic Nursing. 15 (3), 303-317. Dahlberg, K., Segesten, K. Nyström, M., Suserud, B-O. & Fagerberg, I. (2003). Att förstå vårdvetenskap. Lund: Studentlitteratur. Granheim, U.H., & Lundman, B. (2004). Qualitative content analysis in nursing research: concepts, procedures and measures to achive trustworthiness. Nurse Education Today, 24, 105-112. Granskär, M. & Höglund-Nielsen, B. (red.). (2008). Tillämpad kvalitativ forskning inom hälso- och sjukvård. Kap:10. Författarna och Studentlitteratur. Grefberg, N. & Johansson, L. G. (red.)(2003). Medicinboken. Stockholm: Liber Förlag AB. Helsingforsdeklrationen (1964). Hämtat från: sv.wikipedia.org/wiki/helsingforsdeklarationen 2008-06-12 Herlitz, J., Hjälte, L., Karlson, B.W., Suserud, B-O. & Karlsson, T. (2006). Charachteristics and outcome of patients with acute chest pain in relation to the use of ambulances in an urban and rural area. The American journal of emergency medicine, 24, 775-781. Hjälte, L. (2005). Hur används sjukvårdens resurser? Rapport Nr:18 ISSN 1651-8047. Göteborg Centrum för Hälso- och Sjukvårdsanalys. Hjälte, L. (2006) Ambulanssjukvård i tätortoch glesbygd är det någon skillnad? Rapport Nr: 21 ISSN 1651-8047. Göteborg Centrum för Hälso- och Sjukvårdsanalys. 19

Johansson, A., Dahlberg, K., & Ekebergh, M. (2006). The meaning of participation in the process of health and care women s experiences following a myocardial infraction. International Journal of Qualitative Studies on health and well-being 1(2), 63-77. Kvale, S. (1997). Den kvalitativa forskningsintervjun. Lund: Studentlitteratur. Lag (1998:531). 1 2 Kap. Lagen om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område. Hämtat från: http://www.notisum.se/rnp/sls/lag/19980531.htm 2008-06-12 Lantz, A. (2007). Intervjumetodik. Lund: Studentlitteratur. Lefler, L. L. & Bondy, K. N. (2004). Women s Delay in Seeking Treatment With Myocardial Infarction, a Meta-Synthesis. Journal of Cardiovascular Nursing 19(4), 251-268. Lindskog, B. (2004). Medicinsk terminologi. Nordiska bokhandelns förlag och Nordstedts Akademiska Förlag: Stockholm. Lundh, B. & Malmquist, J. (2001). Medicinska ord Det medicinska språket: begrepp, definitioner, termer. Tredje upplagan. Studentlitteratur: Lund. MacInees, J. D. (2006). The Illnes perception of women following symptoms of acute myocardial infarction: A self-regulatory approach. European Journal of Cardiovascular Nursing, 5, 280-288. McSweeney, J. C. Lefler, L. L. & Crowder, B F. (2005) What s Wrong With Me? Women s Coronary Heart Disease Diagnostic Experinces. Progress in Cardiovascular Nursing, 20, 48-57. Miller, C. (2002). A review of symptoms of coronary artery disease in women. Journal of Advanced Nursing. 39(1), 17-23. 20

Nationalencyklopedin (2008a). Sökord: infarkt http://ne.se/jsp/search/search.jsp?h_advanced_search=true 2008-06-05 Nationalencyklopedin (2008b). Sökord: hjärtinfarkt http://ne.se/jsp/search/article.jsp?i_art_id=203784&i_history=1 2008-06-05 Nyberg, R. (2000). Skriva vetenskapliga uppsatser och avhandlingar med stöd av it och Internet. Lund: Studentlitteratur. Nyström, M., Dahlberg, K. (2001). Pre-understanding and openness a relationship without hope? Scandinavian Journal of Caring Sciences (15). 339-346. Peplau, H. (1991) Inerpersonal relations in nursing. London: MacMillan Education Ltd. Raadu, G. (2005). Författningshandbok för personal inom hälso- och sjukvård. Stockholm: Liber. Rosenfeld, A. G., Lindauer, A. & Darney, B. (2005). Understanding Treatment- Seeking Delay In Women With Acute Myocardial Infarction: descriptions of decisionmaking patterns. American Journal of Critical Care. 14(4), 285-293. Schenck Gustavsson, K. (red.). (2003). Kvinnohjärtan hjärtan och kranskärlsjukdomar hos kvinnor. Lund: Studentlitteratur. Segesten, K. (1994). Patienters upplevelser av trygghet och otrygghet. Göteborg: K&K Segesten Förlag AB. Sjukvårdsrådgivningen (2008). Hjärtinfarkt / Vad händer i kroppen? Hämtat från: http://www.sjukvardsradgivningen.se/artikel.asp?categoryid=27647&preview= 2008-05-14 21

Socialstyrelsen (1997:14). Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd Delegering av arbetsuppgifter inom hälso- och sjukvård och tandvård. Hämtat från: http://www.sos.se/sosfs/1997_14/1997_14.htm 2008-05-20 Socialstyrelsen (2008a). Hälso- och sjukvård. Hämtat från: http://www.socialstyrelsen.se/amnesord/halso_sjuk/ 2008-05-20 Socialstyrelsen (2008b). Hjärtinfarkter 1987-2004 samt utskrivna efter vård för akut hjärtinfarkt 1987-2005 Hämtat från: http://www.socialstyrelsen.se/en/showpub.htm?guid=%7b03ff6d4d-d78c-499c- A5B1-3DD7032F4374%7D 2008-06-05 Strömberg, J. (1996). Omvårdnad akutsjukvård. Stockholm: Bonnier Utbildning. Swahn, E. & Johansson, L. (2005). Akut kranskärlssjukdom ur ett genusperspektiv. I Wallentin, L. (red). (2005). Akut kranskärlssjukdom. Stockholm: Liber AB. Thomsson, H. (2002). Reflexiva intervjuer. Lund: Studentlitteratur. Trost, J. (1997). Kvalitativa intervjuer. Lund: Studentlitteratur. Wallentin, L. & Stenestrand, U. (2005). Akut kranskärlssjukdom introduktion och epidemiologi. I Wallentin, L. (red.). (2005). Akut kranskärlssjukdom. Stockholm: Liber AB. Wireklint-Sundström, B. (2005) Förberedd på att vara oförberedd: en fenomenologisk studie av vårdande bedömning och dess lärande i ambulanssjukvård. Göteborg: Intellecta Docusys. Ågård, A., Hermere n, G., & Herlitz, J. (2001). Patients experiences of intervention trials on the treatment of myocardial infarction: is it time to adjust the informed consent procedure to the patient s capacity? Heart, 86, 632-637. 22

Bilaga 1 Information om forskningsstudie, till Dig som är kvinna och drabbats av akut hjärtinfarkt samt vårdats prehospitalt. Bakgrund Många svenskar drabbas årligen av hjärtinfarkt. Sjukdomen drabbar kvinnor och män i lika stor utsträckning. Under senare år har forskningen visat att kvinnors kranskärlssjukdomar skiljer sig från mäns, både när det gäller symtom och hur man ställer diagnos. Men forskningen visar också att många kvinnor har svårt att relatera sina symtom till en eventuell hjärtinfarkt. Detta i kombination med atypiska symtom hos kvinnor och en annorlunda upplevelse av att drabbas av hjärtinfarkt kan medföra att sjukvårdspersonal missar eller gör en felaktig bedömning av kvinnan. Syfte Syftet med denna studie är att beskriva hur kvinnor med akut hjärtinfarkt erfar det prehospitala mötet. Tillfrågan om deltagande Du tillfrågas eftersom du är kvinna och har drabbats av hjärtinfarkt samt att du har vårdats prehospitalt i ambulans. Deltagandet i studien är frivilligt och du kan avstå från deltagande, eller när som helst avbryta din medverkan i studien, utan att ange orsak och utan att det påverkar din eventuella fortsatta vård och behandling. Några dagar efter din hjärtinfarkt kommer Anders Larsson eller Magnus Lindström (ansvariga för studien) att ta kontakt med dig på HIA och berätta lite om studien. Hantering av data Patientuppgifter från studien (bandinspelade intervjuer) kommer att lagras i ett register och databehandlas. Dina uppgifter är sekretesskyddade och ingen obehörig har tillgång till registret. Vid databearbetning kommer ditt namn och personnummer att ersättas med en kod så att en enskild individ inte kan urskiljas. Ingen obehörig har tillgång till kodnyckeln. Då data från studien publiceras kommer enskilda individer inte att kunna identifieras. Ytterligare information och svar på frågor om studien ges av: Anders Larsson Magnus Lindström Maria Henricson Leg. sjuksköterska Leg. sjuksköterska Doktorand, leg. sjuksköterska Ambulansen SÄS Ambulansen SÄS Institutionen för vårdvetenskap, Borås ambulansstation Borås ambulansstation Högskolan, Borås Telefon: 033-616 1005 Telefon: 033-616 1005 Telefon: 033-435 5995 Mobil nr: 0709-404001 Mobil nr: 0702-585980 E-post: anders.larsson1@gmail.come-post: maria.henricson@hb.se E-post: magnuslindis@hotmail.com 23