SIKTA- föreläsning 141216

SIKTA- föreläsning 141216 - Relevant lagstiftning för personal som möter personer med problem som kan vara kopplade till alkohol eller narkotika av JK, Fil. Dr. Annika Staaf

Rättsområdets organisering Frivillig ramlag: SoL HSL (och PL) Tvångsvård för enskilds bästa: LVU LVM LPT SmittskL Tvångsvård enskilds bästa och sam.skydd LSU LRV SmittskL

Allmänt om nyheter i författning och föreskrifter 2014-2015 Socialrätt Nytt 4 a kap SoL. Nytt 2 kap 1a-b, 7a kap SoF Ändrade regler om barnavårdsutredares kompetens Nya dok. regler 1/1-15 m.m. se SOFSFS 2014:4-6 Ny Polisorganisation medför flera ändringar. Obs! Se Direktiv 2012:79 om översyn av LVU, med slutredovisning den 15 juni 2015 Delbetänkande i SOU: 2014:3 har kommit om boende utanför det egna hemmet - placeringsformer för barn och unga. Hälso- och sjukvårdsrätt Ny patientlag 1/1 2015 P.g.a. detta stora förändringar i HSL och PSL fr.o.m. 1/1-15. 21, 22 b 23 a-b LPT fr. om 1/10 14 8, 8 a-b, 11 b LRV fr. o m 1/10 14 Ny Polisorganisation medför även här flera ändringar.

Delbetänkande i SOU: 2014:3 Förslag om att underlätta för vårdnadsöverflyttningar och adoption i synnerhet 0-3 år. Att analysera orsakerna till att vårdnadsöverflyttningar och adoptioner används i relativt liten utsträckning, samt överväga vilka åtgärder som kan behöva vidtas för att socialnämnden ska uppmärksamma dessa möjligheter i högre grad. Utredaren ska även överväga vilka åtgärder som kan vidtas för att stödja socialtjänsten i att uppmärksamma frågan om adoption av familjehemsplacerade barn efter att placeringen pågått en viss tid.

Övergripande lagstiftning Frivilliga målinriktade lagar 2 HSL Mål för hälso- och sjukvården Målet för hälso- och sjukvården är en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen. Vården skall ges med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans värdighet. Den som har det största behovet av hälso- och sjukvård skall ges företräde till vården. Lag (1997:142). 1 kap 1 SoL Socialtjänstens mål Samhällets socialtjänst skall på demokratins och solidaritetens grund främja människornas - ekonomiska och sociala trygghet, - jämlikhet i levnadsvillkor, - aktiva deltagande i samhällslivet. Socialtjänsten skall under hänsynstagande till människans ansvar för sin och andras sociala situation inriktas på att frigöra och utveckla enskildas och gruppers egna resurser. Verksamheten skall bygga på respekt för människornas självbestämmanderätt och integritet.

Missbruk och beroende bakgrund 780 000 personer över 18 år har ett missbruk eller beroende av alkohol. 29 500 personer problematisk narkotikaanvändning. 77 000 personer använt narkotika de senaste 30 dagarna 65 000 personer problematiskt bruk av läkemedel. Det är relativt ovanligt att svenska skolungdomar (15 16 år) använder narkotika. År 2012 var det 6 procent av pojkarna och 4 procent av flickorna som uppgav att de använt narkotika de senaste tolv månaderna före undersökningen. Det är vanligare bland gymnasieelever att ha använt narkotika, och motsvarande värden för samma tidsperiod (och undersökningsår) var 14 respektive 11 procent. Källa: SoS 2014/CAN 2012

Öppna jämförelser: missbruks- och beroendevården 2014 - SKL Runt 70 procent av kommunerna har rutiner för att erbjuda stödinsatser till närstående vuxna och barn. Över hälften av landets kommuner har utbildat personal i att uppmärksamma och stärka föräldrarollen i familjer med missbruks- och beroendeproblematik. Huvudparten av beroendemottagningarna och landstingen/regionerna har rutiner för att uppmärksamma barns behov. Majoriteten av kommunerna och hälften av beroendemottagningarna kan erbjuda en första tid för besök inom en vecka. De minsta kommunerna är bättre på att snabbare erbjuda en besökstid inom tre dagar. 69 procent av kommunerna har en socionombemannad socialjour all tid utanför kontorstid året runt. En fjärdedel av kommunerna har jourverksamhet, men med annan bemanning eller under annan tid. http://skl.se/tjanster/merfranskl/oppnajamforelser/missbrukochberoende.150 4.html

Öppna jämförelser: missbruks- och beroendevården 2014 Förbättringsområden - SKL Årets resultat visar att få kommuner och beroendemottagningar systematiskt följer upp både klienters behov och resultat av insatser på gruppnivå. Brukarinflytande på olika nivåer är ett annat förbättringsområde, till exempel brukarrevision. Syftet med öppna jämförelser är bland annat att det ska kunna användas för beslut och bidra till verksamhetsutveckling. Ca 50 %

Öppna jämförelser: missbruks- och beroendevården 2014 - SKL För personer med samsjuklighet rekommenderas i de nya riktlinjerna integrerad behandling som utförs av samma behandlare inom ramen för samma psykologiska eller psykosociala behandlingsmetod som adresserar såväl patientens missbruk eller beroende som hans eller hennes psykiska sjukdom. En ny behandlingsmetod bland riktlinjernas toppskikt för behandling av alkoholberoende hos vuxna eller alkohol/narkotikaberoende hos ungdomar: motivationshöjande behandling (eng. Motivational Enhancement Therapy; MET). MET är en manualbaserad psykosocial behandlingsmetod som är mindre omfattande än andra psykosociala metoder, kräver inte psykoterapiutbildning och har låg kostnad per effekt som individuell behandling. MET-behandlare bör ha en MI-utbildning i ryggen med kompletterande handledning och återkoppling. Kompetenskraven har i de nya riktlinjerna förtydligats. Till exempel rekommenderas grundläggande utbildning i psykoterapi för behandlingsmetoder som Acceptance and Commitment Therapy (ACT), KBT, psykodynamisk terapi, interaktionell terapi samt Contingency Management (CoM).

Nya nationella riktlinjer för missbruks- och beroendevård SoS Utkom den 31/3 2014. Är preliminär fram till dess att slutversion träder ikraft våren 2015. http://www.socialstyrelsen.se/riktlinjer/nationellariktlinjer Sammanfattning I uppdateringen har prioriteringar genomförts för första gången inom detta område. Prioriteringen innebär att förhållandevis mer resurser bör fördelas till högt rangordnade metoder än till metoder som har fått en låg rangordning. Riktlinjerna innehåller även nationella indikatorer för att kunna följa upp tillämpning av riktlinjerna. Socialstyrelsen rekommenderar AUDIT och DUDIT för identifiering av alkohol- och narkotikaproblem, och SCID I och MINI för diagnostik av missbruk eller beroende av alkohol och narkotika. För att bedöma hjälpbehov rekommenderas ASI för vuxna och ADAD för ungdomar. Vid missbruk eller beroende av alkohol rekommenderas i första hand motivationshöjande behandling (MET), kognitiv beteendeterapi (KBT), community reinforcement approach (CRA) eller 12-stegsbehandling, eftersom dessa metoder har bäst bevisad effekt.

Nya nationella riktlinjer för missbruks- och beroendevård - SoS Riktlinjerna ger rekommendationer om nedtrappning med eller utan tillägg av KBT till personer med långvarigt bruk av bensodiazepiner där sedvanlig utsättning inte är möjlig Vid missbruk eller beroende av cannabis, centralstimulerande preparat eller opiater bör hälso- och sjukvården och socialtjänsten erbjuda psykosocial behandling. Metoder med hög prioritet är exempelvis KBT och CRA. Vid opiatberoende erbjuds den psykosociala behandlingen inom ramen för läkemedelsassisterad behandling. Socialstyrelsen rekommenderar bland annat att hälso- och sjukvården erbjuder integrerad behandling till personer med missbruk eller beroende av alkohol och droger och samtidig svår psykisk sjukdom. Socialstyrelsen ger rekommendationer dels om interventioner som bygger på motivationstekniker (till exempel MI eller MET) eller på en kombination av detta och KBT, dels om behandling baserad på familjeterapi som bygger på att hela eller delar av familjen involveras.

HSL 2 f Hälso- och sjukvården ska på socialnämndens initiativ, i frågor som rör barn som far illa eller riskerar att fara illa, samverka med samhällsorgan, organisationer och andra som berörs. I fråga om utlämnande av uppgifter gäller de begränsningar som följer av 6 kap. 12 14 patientsäkerhetslagen (2010:659) och av offentlighets- och sekretesslagen (2009:400). Bestämmelser om skyldighet att anmäla till socialnämnden att ett barn kan behöva nämndens skydd finns i 14 kap. 1 socialtjänstlagen (2001:453). Lag (2009:430).

Socialtjänstlagen 5 kap 1 a Socialnämnden ska i frågor som rör barn som far illa eller riskerar att fara illa samverka med samhällsorgan, organisationer och andra som berörs. Ifråga om utlämnande av uppgifter gäller de begränsningar som följer av 15 kap. denna lag och av offentlighets- och sekretesslagen (2009:400). Nämnden ska aktivt verka för att samverkan kommer till stånd. Lag (2009:496).

Samverkanskravet- barn Socialtjänstens samverkan vid misstankar om att barn far illa sker olika frekvent med hälsooch sjukvårdens olika verksamhetsgrenar. I hälso- och sjukvården som helhet samverkar mellan 74-85 % av verksamhetsgrenarna med socialtjänsten. Barn- och ungdomspsykiatrin, BUP, är den verksamhetsgran som samverkar mest.

14 kap SoL Anmälan om och avhjälpande av missförhållanden m.m. 1 Följande myndigheter och yrkesverksamma är skyldiga att genast an-mäla till socialnämnden om de i sin verksamhet får kännedom om eller misstänker att ett barn far illa: 1. myndigheter vars verksamhet berör barn och ungdom, 2. andra myndigheter inom hälso- och sjukvården, annan rättspsykiatrisk undersökningsverksamhet, socialtjänsten, Kriminalvården, (1/1-15Polismyndigheten och Säkerhetspolisen), 3. anställda hos sådana myndigheter som avses i 1 och 2, och 4. de som är verksamma inom yrkesmässigt bedriven enskild verksamhet och fullgör uppgifter som berör barn och unga eller inom annan sådan verksamhet inom hälso- och sjukvården eller på socialtjänstens område. De som är verksamma inom familjerådgivning är skyldiga att genast anmäla till socialnämnden om de i sin verksamhet får kännedom om att ett barn utnyttjas sexuellt eller utsätts för fysisk eller psykisk misshandel i hemmet. Myndigheter, befattningshavare och yrkesverksamma som anges i första stycket är skyldiga att lämna socialnämnden alla uppgifter som kan vara av betydelse för utredning av ett barns behov av stöd och skydd. Om anmälan från Barnombudsmannen gäller bestämmelserna i 7 lagen (1993:335) om Barnombudsman. Lag (2014:761).

14 kap Anmälan om och avhjälpande av missförhållanden m.m. 1 a Socialnämnden bör erbjuda barnet, vårdnadshavaren och den som gjort anmälan enligt 1 ett möte om det med hänsyn till barnets bästa är lämpligt. Lag (2012:776). 1 b Socialnämnden får informera den som gjort anmälan enligt 1 om att utredning har inletts, inte har inletts eller redan pågår. Sådan information ska på begäran lämnas till anmälaren om det med hänsyn till omständigheterna inte är olämpligt att göra detta. Lag (2012:776). 1 c Var och en som får kännedom om eller misstänker att ett barn far illa bör anmäla detta till socialnämnden. Lag (2012:776). Se 26:9a OSL Sekretessbrytande regel.

Studie av läkares kunskap om anmälningsplikten En nationell enkätundersökning genomfördes år 2009 bland samtliga utbildningschefer för blivande barnläkare. En fjärdedel av landets blivande pediatriker hade fått utbildning om misshandel och vanvård av barn. På de sex största klinikerna, vilka utbildar hälften av alla barnläkare, hade knappt en ST-läkare av sex fått sådan utbildning. Bland nyblivna barnläkare var motsvarande andel en tredjedel. Utbildningscheferna var eniga om att det finns ett omfattande behov av mer utbildning av blivande barnläkare inom ämnesområdet misshandel och vanvård av barn (Läkartidningen nr 35 2010)

Angivna orsaker till brist i anmälningsplikt Personligt obehag Ofullständigt sekretesskydd Rädsla för överrapportering Brist i förtroende för socialtjänst Inga/inte uppdaterade handlingsplaner hur man går till väga Ingen eller brister i samverkan med socialtjänst Brister i kunskap om anmälningsplikten Svåra gränsdragningar/fall Sundell et al 1997 och 2001

Vad innebär det att barnkonventionen blir inkorporerad i svensk rätt? Fyra av artiklarna i barnkonventionen är vägledande för hur helheten ska tolkas. Artikel 2, 3, 6 och 12 kallas för de fyra huvudprinciperna. Artikel 2 slår fast att alla barn har samma rättigheter och lika värde. Ingen får diskrimineras. Barnkonventionen gäller för alla barn som befinner sig i ett land som har ratificerat den. Artikel 3 anger att det är barnets bästa som ska komma i främsta rummet vid alla åtgärder som rör barnet. Begreppet barnets bästa är konventionens grundpelare och har analyserats mer än något annat begrepp i barnkonventionen. Vad som är barnets bästa måste avgöras i varje enskilt fall. Artikel 6 säger att varje barn har rätt att överleva, leva och utvecklas. Artikeln handlar inte bara om barnets fysiska hälsa utan också om den andliga, moraliska, psykiska och sociala utvecklingen. Artikel 12 handlar om barnets rätt att uttrycka sina åsikter och få dem beaktade i alla frågor som berör honom eller henne. När åsikterna beaktas ska hänsyn tas till barnets ålder och mognad.

Hälso- och sjukvårdslagen 2 g Hälso- och sjukvården ska särskilt beakta ett barns behov av information, råd och stöd om barnets förälder eller någon annan vuxen som barnet varaktigt bor tillsammans med 1. har en psykisk störning eller en psykisk funktionsnedsättning, 2. har en allvarlig fysisk sjukdom eller skada, eller 3. är missbrukare av alkohol eller annat beroendeframkallande medel. Detsamma gäller om barnets förälder eller någon annan vuxen som barnet varaktigt bor tillsammans med oväntat avlider. Lag (2009:979).

11 kap. SoL Handläggning av ärenden 10 När en åtgärd rör ett barn ska barnet få relevant information. Ett barn ska ges möjlighet att framföra sina åsikter i frågor som rör barnet. Om barnet inte framför sina åsikter, ska hans eller hennes inställning så långt det är möjligt klarläggas på annat sätt. Barnets åsikter och inställning ska tillmätas betydelse i förhållande till hans eller hennes ålder och mognad. Ett barn som har fyllt 15 år har rätt att föra sin egen talan i mål och ärenden enligt denna lag. Ett barn som är yngre får höras i domstol, om barnet inte kan antas ta skada av det. Vid en sådan utredning som avses i 2 om behov av ingripande till ett barns skydd eller stöd får barnet höras utan vårdnadshavarens samtycke och utan att vårdnadshavaren är närvarande. Detsamma gäller vid en utredning på socialnämndens initiativ om överflyttning av vårdnaden enligt 6 kap. 7 eller 8 föräldrabalken. Lag (2012:776).

Vårdgaranti Enligt vårdgarantin har man rätt till: 0 - Kontakt med primärvården samma dag Det kan ske via telefon eller genom besök. 7- Läkarbesök i primärvården inom sju dagar Bedömer vårdpersonal att man behöver träffa en läkare ska man få tid inom högst sju dagar. 90 - Besök i den specialiserade vården inom 90 dagar Till den specialiserade vården ska man få en tid för besök inom 90 dagar. 90 - Behandling påbörjad inom 90 dagar Efter beslut om behandling, till exempel operation, ska man få en tid inom 90 dagar. Missbruksutredningens förslag om en vårdgaranti på längst 30 dagar innan man sätter igång utredning och behandling anses redan uppfylld. Enligt presenterade siffror får 85 procent av dem som söker sig till kommunens socialtjänst och 75 procent av dem som söker sig till landstingens beroendemottagningar inom sju dagar erbjudande om ett personligt möte. För samtliga är väntetiden högst 14 dagar. Dessutom kan, alla beroendemottagningar upprätta en individuell behandlingsplan inom fyra veckor från första mötet med patienten. Tillgängligheten anses god, med undantag för läkemedelsassisterad behandling för opiatberoende. Se prop.2012/13:77

Praxis: HFD 2013 ref. 46 Samverkan mellan kommuner Fråga om överflyttning av ärende till annan kommun enligt 2 a kap. 10 socialtjänstlagen. Socialstyrelsen, Region Syd, biföll i beslut den 10 april 2012 Socialnämndens i Ystads kommun ansökan om överflyttning av ett socialtjänstärende till Simrishamns kommun. Som skäl angavs bl.a. följande. G.J. har varit placerad på Friaborgs behandlingshem i Simrishamns kommun i 14 år. Hon har ett långvarigt hjälpbehov på grund av en psykisk funktionsnedsättning. Hon har själv uttryckt önskemål om att få stanna kvar på behandlingshemmet. G.J. har inte varit bosatt i Ystads kommun sedan 1998 och då endast en kortare tid, och hon saknar egentlig anknytning till kommunen. Vid en samlad bedömning får hon anses ha starkast anknytning till Simrishamns kommun och en överflyttning av ärendet bör därför ske. Förvaltningsrätten /../ Mot denna bakgrund anser förvaltningsrätten i likhet med Socialstyrelsen att G.J. får anses ha starkast anknytning till Simrishamns kommun. /../Kammarrätten avslår överklagandet. HFD: / / Utöver kravet på att den enskilde ska ha starkast anknytning till den andra kommunen måste det även vid en samlad bedömning framstå som lämpligt att ärendet överflyttas. Hänsyn ska därvid tas till den enskildes önskemål, hjälpbehovets varaktighet och omständigheterna i övrigt. Utgångspunkten är att en kommun behåller ansvaret för stöd och hjälp åt en enskild som till följd av ett beslut av kommunen vistas i en bostad med särskild service i en annan kommun. För att överflyttning ska framstå som lämplig bör, utöver placeringstidens längd, även andra omständigheter tala för en överflyttning. Några sådana omständigheter har inte framkommit i förevarande fall. Överklagandet ska därför bifallas och underinstansernas avgöranden upphävas.

Vad innebär samsjuklighet? Med samsjuklighet avses att en person samtidigt uppfyller diagnostiska kriterier för missbruk eller beroende och för någon annan form av psykisk störning. Bland personer som vårdas för sitt missbruk, beroende har 30 50 procent en samtidig psykisk sjukdom, vanligast är ångest- och depressionssjukdomar och personlighetsstörningar. Omkring 20 30 procent av de personer som är aktuella i vården på grund av psykisk ohälsa har samtidigt ett missbruk eller beroende. Källa: SoS 2014

Individuell plan (SIP) - Hälso- och sjukvård och Socialtjänst 7 När den enskilde har behov av insatser både från socialtjänsten och från hälso- och sjukvården ska kommunen tillsammans med landstinget upprätta en individuell plan. Planen ska upprättas om kommunen eller landstinget bedömer att den behövs för att den enskilde ska få sina behov tillgodosedda, och om den enskilde samtycker till att den upprättas. Arbetet med planen ska påbörjas utan dröjsmål. Planen ska när det är möjligt upprättas tillsammans med den enskilde. Närstående ska ges möjlighet att delta i arbetet med planen, om det är lämpligt och den enskilde inte motsätter sig det. Av planen ska det framgå 1. vilka insatser som behövs, 2. vilka insatser respektive huvudman ska svara för, 3. vilka åtgärder som vidtas av någon annan än kommunen eller landstinget, och 4. vem av huvudmännen som ska ha det övergripande ansvaret för planen. Lag (2009:981). 3 f HSL När den enskilde har behov av insatser både från hälso- och sjukvården och från socialtjänsten ska landstinget tillsammans med kommunen upprätta en individuell plan. Planen ska upprättas om landstinget eller kommunen bedömer att den behövs för att den enskilde ska få sina behov tillgodosedda, och om den enskilde samtycker till att den upprättas. Arbetet med planen ska påbörjas utan dröjsmål. Planen ska när det är möjligt upprättas tillsammans med den enskilde. Närstående ska ges möjlighet att delta i arbetet med planen, om det är lämpligt och den enskilde inte motsätter sig det. Av planen ska det framgå 1. vilka insatser som behövs, 2. vilka insatser respektive huvudman ska svara för, 3. vilka åtgärder som vidtas av någon annan än landstinget eller kommunen, och 4. vem av huvudmännen som ska ha det övergripande ansvaret för planen. Lag (2009:979).

Samverkanskrav vuxna med psykiska 8 a HSL Landstinget ska ingå en överenskommelse med kommunen om ett samarbete i fråga om personer med psykisk funktionsnedsättning. Om det är möjligt bör organisationer som företräder dessa personer eller deras närstående ges möjlighet att lämna synpunkter på innehållet i överenskommelsen. Lag (2009:979). funktionsnedsättningar 5 kap. 8 a SoL Kommunen ska ingå en överenskommelse med landstinget om ett samarbete i fråga om personer med psykisk funktionsnedsättning. Om det är möjligt bör organisationer som företräder dessa personer eller deras närstående ges möjlighet att lämna synpunkter på innehållet i överenskommelsen. Lag (2009:981).

Missbruksutredningen SOU 2011:35 samt prop 2012/13:77 Utredarens bedömning: Problemet med det nuvarande delade ansvaret mellan främst landsting och kommuner motiverar en förändring av huvudmännens ansvar för missbruks- och beroendevården. Detta för att möta dagens och morgondagens behov av tillgänglighet och skapa förutsättningar för adekvata vård- och stödinsatser i rätt tid till personer med missbruk eller beroende. Tydligare och förändrat ansvar. Landstingen får ett samlat ansvar för behandling, medan kommunerna får ett samlat ansvar för stöd Stärkt ställning för individen. Förstärkt vårdgaranti Moderniserad tvångsvård. I betänkandet fördes fram att LVM (SiS) skall upphöra och LPT (hälso- och sjukvården)skall ersätta den. De argument som förs fram är flera. Ett handlar om att klienter med samsjuklighet bättre kan behandlas inom hälso- och sjukvård, ibland för att läkare inte finns tillgängliga på LVM hemmen. 40-60 % av de tvångsomhändertagna klienterna vid LVM-hem har enligt slutbetänkandets uppgifter samsjuklighet.

Samverkanskrav personer med missbruksproblem 8 b HSL Landstinget ska ingå en överenskommelse med kommunen om ett samarbete i fråga om personer som missbrukar alkohol, narkotika, andra beroendeframkallande medel, läkemedel eller dopningsmedel. Om det är möjligt bör organisationer som företräder dessa personer eller deras närstående ges möjlighet att lämna synpunkter på innehållet i överenskommelsen. Lag (2013:302). 5 kap. 9 a SoL Kommunen ska ingå en överenskommelse med landstinget om ett samarbete i fråga om personer som missbrukar alkohol, narkotika, andra beroendeframkallande medel, läkemedel eller dopningsmedel. Om det är möjligt bör organisationer som företräder dessa personer eller deras närstående ges möjlighet att lämna synpunkter på innehållet i överenskommelsen. Lag (2013:303).

HSL 4 Träder i kraft 2015-01-01Om någon som vistas inom landstinget utan att vara bosatt där behöver omedelbar hälso- och sjukvård, ska landstinget erbjuda sådan vård. Landstinget ska erbjuda öppen vård åt dem som omfattas av ett annat landstings ansvar för hälso- och sjukvård. Dessa patienter omfattas inte av landstingets vårdgaranti. I övrigt ska vården ges på samma villkor som dem som gäller för de egna invånarna. Om patienten omfattas av ett annat landstings ansvar för hälso- och sjukvård enligt 3 svarar det landstinget för kostnaderna för vård som patienten ges med stöd av andra stycket. Detta gäller dock inte om det landstinget ställer krav på remiss för vården och dessa remissregler inte följs. Ett landsting får också i andra fall erbjuda hälso- och sjukvård åt den som omfattas av ett annat landstings ansvar för hälso- och sjukvård, om landstingen kommer överens om det. Särskilda bestämmelser om hälso- och sjukvård finns i lagen (2008:344) om hälsooch sjukvård åt asylsökande m.fl. och lagen (2013:407) om hälso- och sjukvård till vissa utlänningar som vistas i Sverige utan nödvändiga tillstånd. Lag (2014:822).

En ny patientlag, PL Intentionen med den nya lagen är att tillsammans med patienter utveckla vården så den blir säkrare. Den nya lagen innebär bland annat följande: Informationsplikten gentemot patienten utvidgas och förtydligas. Det klargörs att hälso- och sjukvård som huvudregel inte får ges utan patientens samtycke. Patientens möjlighet att få en ny medicinsk bedömning utvidgas. Patienten ska ges möjlighet att välja utförare av offentligt finansierad primärvård och öppen specialiserad vård i hela landet. I övrigt innehåller den nya lagen motsvarigheter till nuvarande bestämmelser om exempelvis vårdgaranti, fast vårdkontakt, fast läkarkontakt, individuell planering samt val av behandlingsalternativ och hjälpmedel. Även bestämmelser om barns inflytande över sin vård införs i lagen. Delar av lagen omfattar både kommuner, landsting och regioners ansvarsområden medan andra delar endast gäller för landsting och regioner. Intentionen med den nya lagen är att tillsammans med patienter utveckla vården så den blir säkrare. Ny organisationslag bereds under 2014 av socialdepartementet, oklart när den träder i kraft. Reglerar hur landstingen ska organisera sin verksamhet för att leva upp till kraven i patientlagen. När denna träder ikraft upphör HSL att gälla.

Patientlag (2014:821), PL Träder i kraft 2015-01-01 1 kap. Inledande bestämmelser 1 Denna lag syftar till att inom hälso- och sjukvårdsverksamhet stärka och tydliggöra patientens ställning samt till att främja patientens integritet, självbestämmande och delaktighet. Lagen innehåller bestämmelser om tillgänglighet (2 kap.), information (3 kap.), samtycke (4 kap.), delaktighet (5 kap.), fast vårdkontakt och individuell planering (6 kap.), val av behandlingsalternativ och hjälpmedel (7 kap.), ny medicinsk bedömning (8 kap.), val av utförare (9 kap.), personuppgifter och intyg (10 kap.), synpunkter, klagomål och patientsäkerhet (11 kap.).

1 kap Patientlag 7 Patienten ska få sakkunnig och omsorgsfull hälso- och sjukvård som är av god kvalitet och som står i överenstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet. 8 När hälso- och sjukvård ges till barn ska barnets bästa särskilt beaktas.

2 kap. Tillgänglighet Patientlag 1 Hälso- och sjukvården ska vara lätt tillgänglig. 2 Patienten ska, om det inte är uppenbart obehövligt, snarast få en medicinsk bedömning av sitt hälsotillstånd. 3 Enligt 3 g hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) ska patienter erbjudas en vårdgaranti. Den ska innehålla en försäkran om att den enskilde inom viss tid får 1. kontakt med primärvården, 2. besöka läkare inom primärvården, 3. besöka den specialiserade vården, och 4. planerad vård.

Patientlag 3 kap. Information 1 Patienten ska få information om 1. sitt hälsotillstånd, 2. de metoder som finns för undersökning, vård och behandling, 3. de hjälpmedel som finns för personer med funktionsnedsättning, 4. vid vilken tidpunkt han eller hon kan förvänta sig att få vård, 5. det förväntade vård- och behandlingsförloppet, 6. väsentliga risker för komplikationer och biverkningar, 7. eftervård, och 8. metoder för att förebygga sjukdom eller skada. 2 Patienten ska även få information om 1. möjligheten att välja behandlingsalternativ, fast läkarkontakt samt vårdgivare och utförare av offentligt finansierad hälso- och sjukvård, 2. möjligheten att få en ny medicinsk bedömning och en fast vårdkontakt, 3. vårdgarantin, och 4. möjligheten att hos Försäkringskassan få upplysningar om vård i ett annat EES-land eller i Schweiz. 5 Informationen får inte lämnas till patienten eller någon närstående om bestämmelser om sekretess eller tystnadsplikt hindrar detta.

Patientlag 4 kap. Samtycke 1 Patientens självbestämmande och integritet ska respekteras. 2 Hälso- och sjukvård får inte ges utan patientens samtycke om inte annat följer av denna eller någon annan lag. Innan samtycke inhämtas ska patienten få information enligt 3 kap. Patienten kan, om inte annat särskilt följer av lag, lämna sitt samtycke skriftligen, muntligen eller genom att på annat sätt visa att han eller hon samtycker till den aktuella åtgärden. Patienten får när som helst ta tillbaka sitt samtycke. Om en patient avstår från viss vård eller behandling, ska han eller hon få information om vilka konsekvenser detta kan medföra. 3 När patienten är ett barn ska barnets inställning till den aktuella vården eller behandlingen så långt som möjligt klarläggas. Barnets inställning ska tillmätas betydelse i förhållande till hans eller hennes ålder och mognad

Patientlag 6 kap. Fast vårdkontakt och individuell planering 1 Patientens behov av trygghet, kontinuitet och säkerhet ska tillgodoses. Olika insatser för patienten ska samordnas på ett ändamålsenligt sätt. 2 En fast vårdkontakt ska utses för patienten om han eller hon begär det, eller om det är nödvändigt för att tillgodose hans eller hennes behov av trygghet, kontinuitet, samordning och säkerhet. 7 kap. Val av behandlingsalternativ och hjälpmedel 1 När det finns flera behandlingsalternativ som står i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet ska patienten få möjlighet att välja det alternativ som han eller hon föredrar. Patienten ska få den valda behandlingen, om det med hänsyn till den aktuella sjukdomen eller skadan och till kostnaderna för behandlingen framstår som befogat. Patienten har inte rätt att välja en sådan behandling som kommunen ansvarar för enligt 18 första tredje styckena hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) utanför den kommun inom vilken han eller hon är bosatt, om denna kommun kan erbjuda en behandling som står i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet.

Patientlag 8 kap. Ny medicinsk bedömning 1 En patient med livshotande eller särskilt allvarlig sjukdom eller skada ska få möjlighet att inom eller utom det egna landstinget få en ny medicinsk bedömning. Patienten ska erbjudas den behandling som den nya bedömningen kan ge anledning till om 1. behandlingen står i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet, och 2. det med hänsyn till den aktuella sjukdomen eller skadan och till kostnaderna för behandlingen framstår som befogat.

Patientlag 9 kap. Val av utförare 1 En patient som omfattas av ett landstings ansvar för hälso- och sjukvård ska inom eller utom detta landsting få möjlighet att välja utförare av offentligt finansierad öppen vård. Den mest centrala bestämmelsen i PL.

Patientlag 11 kap. Synpunkter, klagomål och patientsäkerhet 1 Patientnämnderna ska enligt lagen (1998:1656) om patientnämndsverksamhet m.m. 1. tillhandahålla eller hjälpa patienter att få den information patienterna behöver för att kunna ta till vara sina intressen, 2. främja kontakterna mellan patienter och vårdpersonal, och 3. hjälpa patienter att vända sig till rätt myndighet. 2 En patient som har drabbats av en vårdskada ska snarast informeras om 1. att det har inträffat en händelse som medfört en vårdskada, 2. vilka åtgärder som vårdgivaren avser att vidta för att en liknande händelse inte ska inträffa igen, 3. möjligheten att anmäla klagomål till Inspektionen för vård och omsorg, 4. möjligheten att begära ersättning enligt patientskadelagen (1996:799) eller från läkemedelsförsäkringen, samt 5. patientnämndernas verksamhet.

Patientsäkerhetslag (2010:659) 1 kap. 1 Träder i kraft 2015-01-01 Denna lag syftar till att främja hög patientsäkerhet inom hälso- och sjukvård och därmed jämförlig verksamhet. I lagen finns bestämmelser om anmälan av verksamhet m.m. (2 kap.), vårdgivarens skyldighet att bedriva ett systematiskt patientsäkerhetsarbete (3 kap.), behörighetsfrågor (4 kap.), begränsningar i rätten för andra än hälso- och sjukvårdspersonal att vidta vissa hälso-och sjukvårdande åtgärder (5 kap.), skyldigheter för hälso- och sjukvårdspersonal m.fl. (6 kap.), Inspektionen för vård och omsorgs tillsyn (7 kap.), prövotid och återkallelse av legitimation m.m. (8 kap.), Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd (9 kap.), och straffbestämmelser och överklagande m.m. (10 kap.). Allmänna bestämmelser om mål och krav på hälso- och sjukvården och tandvården finns i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763), patientlagen (2014:821) och tandvårdslagen (1985:125). Lag (2014:828).

Patientsäkerhetslagen 1 kap 5 Med vårdskada avses i denna lag lidande, kroppslig eller psykisk skada eller sjukdom samt dödsfall som hade kunnat undvikas om adekvata åtgärder hade vidtagits vid patientens kontakt med hälso- och sjukvården. Med allvarlig vårdskada avses vårdskada som 1. är bestående och inte ringa, eller 2. har lett till att patienten fått ett väsentligt ökat vårdbehov eller avlidit. 6 Med patientsäkerhet avses i denna lag skydd mot vårdskada.

Antal vårdskador 2013 Sedan 2010 har antalet vårdskador som anmäls till patientförsäkringen ökat varje år. 2013 anmäldes 13 905 skador, vilket är nästan 4 000 fler än 2009. Hälften av alla ärenden under 2012 gäller den somatiska specialistvården, en fjärdedel primärvården och 10 procent den psykiatriska specialistvården. Resterande andel omfattar tand-vård, kommunal vård och övrig vård. Det finns ett stort behov av att utveckla metoder för att förbättra patientsäkerheten inom den psykiatriska vården. Källa: SoS Lägesrapport 2014 http://www.socialstyrelsen.se/lists/artikelk atalog/attachments/19417/2014-4-7.pdf

Patientsäkerhetslagen 3 kap. Vårdgivarens skyldighet att bedriva ett systematiskt patientsäkerhetsarbete Allmänna bestämmelser 1 Vårdgivaren ska planera, leda och kontrollera Verksamheten på ett sätt som leder till att kravet på god vård i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) respektive tandvårdslagen (1985:125) upprätthålls. 2 Vårdgivaren ska vidta de åtgärder som behövs för att förebygga att patienter drabbas av vårdskador. För åtgärder som inte kan vidtas omedelbart ska en tidsplan upprättas.

Lex Maria 3 kap PSL Anmälningsskyldighet till Inspektionen för vård och omsorg 5 Vårdgivaren ska till Inspektionen för vård och omsorg anmäla händelser som har medfört eller hade kunnat medföra en allvarlig vårdskada. Motsvarande anmälningsskyldighet har den som bedriver verksamhet som avses i 7 kap. 2. Anmälan ska göras snarast efter det att händelsen har inträffat. Vårdgivaren ska samtidigt med anmälan eller snarast därefter till Inspektionen för vård och omsorg ge in den utredning av händelsen som föreskrivs i 3 första stycket. Lag (2012:957). 7 En vårdgivare ska snarast anmäla till Inspektionen för vård och omsorg om det finns skälig anledning att befara att en person, som har legitimation för ett yrke inom hälso- och sjukvården och som är verksam eller har varit verksam hos vårdgivaren, kan utgöra en fara för patientsäkerheten.

Lex Maria PSL 6 kap 4 PSL Hälso- och sjukvårdspersonalen är skyldig att bidra till att hög patientsäkerhet upprätthålls. Personalen ska i detta syfte till vårdgivaren rapportera risker för vårdskador samt händelser som har medfört eller hade kunnat medföra en vårdskada. Hälso- och sjukvårdspersonalen har motsvarande rapporteringsskyldighet även när det gäller andra skador än vårdskador till följd av säkerhetsbrister i verksamheten vid en sådan sjukvårdsinrättning eller enhet som avses i 7 kap. 7.

Lex Sarah f om 1/7 2011 Socialtjänstlagen 14 kap. Omfattar hela socialtjänstens verksamhet fom den 1/7 2011, det vill säga även inom LSS, LSU och SiS organisationer. Se prop. 2009/10:131 2 Var och en som fullgör uppgifter inom socialtjänsten eller vid Statens institutionsstyrelse ska medverka till att den verksamhet som bedrivs och de insatser som genomförs är av god kvalitet. Lag (2010:429).

14 kap Anmälan om och avhjälpande av missförhållanden m.m. 3 Den som fullgör uppgifter inom socialtjänsten eller vid Statens institutionsstyrelse ska genast rapportera om han eller hon uppmärksammar eller får kännedom om ett missförhållande eller en påtaglig risk för ett missförhållande, som rör den som får, eller kan komma i fråga för, insatser inom verksamheten. Rapporteringsskyldigheten fullgörs 1. i yrkesmässigt bedriven enskild verksamhet till den som bedriver verksamheten, 2. i verksamhet vid Statens institutionsstyrelse till ledningen, och 3. i övrigt till berörd socialnämnd. Lag (2010:429).

14 kap Anmälan om och avhjälpande av missförhållanden m.m. 4 Den som enligt 3 ska ta emot rapporter ska informera den som fullgör uppgifter inom respektive verksamhet om de skyldigheter som han eller hon har enligt 2 och 3. Lag (2010:429). 5 Den som, i yrkesmässigt bedriven enskild verksamhet, enligt 3 ska ta emot rapporter ska informera berörd socialnämnd om de rapporter han eller hon har tagit emot. Lag (2010:429). 6 Ett missförhållande eller en påtaglig risk för ett missförhållande, ska dokumenteras, utredas och avhjälpas eller undanröjas utan dröjsmål. Lag (2010:429). 7 Ett allvarligt missförhållande eller en påtaglig risk för ett allvarligt missförhållande, ska snarast anmälas till Inspektionen för vård och omsorg. Den utredning som gjorts med anledning av det inträffade ska bifogas anmälan. Anmälan ska göras av 1. socialnämnden, 2. den som bedriver yrkesmässig enskild verksamhet, eller 3. Statens institutionsstyrelses ledning. Den som bedriver yrkesmässig enskild verksamhet ska informera berörd socialnämnd om anmälan. Lag (2010:429).

Vid samverkan utbyts information, vad med sekretessen då? Samtycke från VH och i vissa fall enskild underårig själv, 10:1 och 12:3 OSL. Positiva, harmlösa och redan kända uppgifter kan lämnas i samverkansgrupp Uppgifter som inhämtats på annat sätt än via verksamheten t ex på fritiden. I vissa fall följer uppgiftsskyldighet av lag t ex 14:1 SoL eller 23:6 BrB. Att lämna info till andra myndigheter om detta behövs för att fullgöra den egna verksamheten, 10:2 OSL Generalklausulen i 10:27 OSL kan användas av skola till andra myndigheter t ex polis och socialtjänst. Vid polisanmälan av ungdomars brott lite olika regler för skola resp. hälso- och sjukvård samt socialtjänst Socialtjänst och hälso- och sjukvård får enligt 25:12 samt 26:9 OSL ge info för nödvändig vård, behandling eller annat stöd. Avidentifiering och diskussion i allmänna ordalag, konsultationer av soc.

AVDELNING I. INLEDANDE BESTÄMMELSER 1 kap. Lagens innehåll 1 Denna lag innehåller bestämmelser om myndigheters och vissa andra organs handläggning vid registrering, utlämnande och övrig hantering av allmänna handlingar. Lagen innehåller vidare bestämmelser om tystnadsplikt i det allmännas verksamhet och om förbud att lämna ut allmänna handlingar. Dessa bestämmelser avser förbud att röja uppgift, vare sig detta sker muntligen, genom utlämnande av allmän handling eller på något annat sätt. Bestämmelserna innebär begränsningar i yttrandefriheten enligt regeringsformen, begränsningar i den rätt att ta del av allmänna handlingar som följer av tryckfrihetsförordningen samt, i vissa särskilt angivna fall, även begränsningar i den rätt att meddela och offentliggöra uppgifter som följer av tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen. Vad som är en allmän handling framgår av 2 kap. tryckfrihetsförordningen. Lagen består av sju avdelningar. Innehållet i dessa avdelningar är uppdelat enligt vad som framgår av 2 8.

8 kap. Vilka sekretessen gäller mot Sekretess mot enskilda och mot andra myndigheter 1 En uppgift för vilken sekretess gäller enligt denna lag får inte röjas för enskilda eller för andra myndigheter, om inte annat anges i denna lag eller i lag eller förordning som denna lag hänvisar till. Sekretess inom en myndighet 2 Vad som föreskrivs om sekretess mot andra myndigheter i 1 och vad som föreskrivs i andra bestämmelser i denna lag om uppgiftslämnande till andra myndigheter och överföring av sekretess mellan myndigheter, gäller också mellan olika verksamhetsgrenar inom en myndighet när de är att betrakta som självständiga i förhållande till varandra.

OSL för sjukvård och socialtjänst Hälso- och sjukvård samt annan medicinsk verksamhet 25 kap. 1 OSL Sekretess gäller inom hälso- och sjukvården för uppgift om en enskilds hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon närstående till denne lider men. Detsamma gäller i annan medicinsk verksamhet, exempelvis rättsmedicinsk och rättspsykiatrisk undersökning, insemination, befruktning utanför kroppen, fastställande av könstillhörighet, abort, sterilisering, omskärelse och åtgärder mot smittsamma sjukdomar. Första stycket gäller inte om annat följer av 7, 8 eller 10 eller 26 kap. 6. För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio år. Lag (2012:459). Socialtjänst m.m 26 kap. 1 OSL Sekretess gäller inom socialtjänsten för uppgift om en enskilds personliga förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon närstående till denne lider men. Med socialtjänst förstås i denna lag 1. verksamhet enligt lagstiftningen om socialtjänst, 2. verksamhet enligt den särskilda lagstiftningen om vård av unga och av missbrukare utan samtycke, och 3. verksamhet som i annat fall enligt lag handhas av socialnämnd eller av Statens institutionsstyrelse. St 3 Med socialtjänst jämställs 1. ärenden om bistånd åt asylsökande och andra utlänningar, 2. ärenden om introduktionsersättning för flyktingar och vissa andra utlänningar, 3. ärenden om tillstånd till parkering för rörelsehindrade, 4. ärenden om allmän omvårdnad hos nämnd med uppgift att bedriva patientnämndsverksamhet, och 5. verksamhet enligt lagstiftningen om stöd och service till vissa funktionshindrade. Sekretessen gäller inte om annat följer av 5, 6 eller 7. För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio år.

OSL Socialtjänst 26 kap 9 Sekretessen enligt 1 hindrar inte att uppgift om en enskild eller någon närstående till denne lämnas från en myndighet inom socialtjänsten till en annan sådan myndighet eller till en myndighet inom hälso- och sjukvården, om det behövs för att ge den enskilde nödvändig vård, behandling eller annat stöd och denne 1. inte har fyllt arton år, 2. fortgående missbrukar alkohol, narkotika eller flyktiga lösningsmedel, eller 3. vårdas med stöd av lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård eller lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård. Detsamma gäller uppgift om en gravid person eller någon närstående till denne,om uppgiften behöver lämnas för en nödvändig insats till skydd för det väntade barnet. Hälso- och sjukvård 25 kap. 12 Sekretessen enligt 1, 2 andra stycket och 3 5 hindrar inte att en uppgift om en enskild eller närstående till denne lämnas från en myndighet inom hälso- och sjukvården till en annan sådan myndighet eller till en myndighet inom socialtjänsten, om det behövs för att ge den enskilde nödvändig vård, behandling eller annat stöd och denne 1. inte har fyllt arton år, 2. fortgående missbrukar alkohol, narkotika eller flyktiga lösningsmedel, eller 3. vårdas med stöd av lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård eller lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård. Detsamma gäller uppgift om en gravid person eller någon närstående till denne, om uppgiften behöver lämnas för en nödvändig insats till skydd för det väntade barnet. Lag (2013:406).

10 kap. Sekretessbrytande bestämmelser och bestämmelser om undantag från sekretess Samtycke 1 Att sekretess till skydd för en enskild inte hindrar att en uppgift lämnas till en annan enskild eller till en myndighet, om den enskilde samtycker till det, följer av 12 kap. och gäller med de begränsningar som anges där.

Kap 10 OSL Nödvändigt utlämnande 2 Sekretess hindrar inte att en uppgift lämnas till en enskild eller till en annan myndighet, om det är nödvändigt för att den utlämnande myndigheten ska kunna fullgöra sin verksamhet. Inte är särskilt tillämpbar för många myndigheter då den skall tillämpas restriktivt.

Förebyggande av brott Kap 10 OSL 18 a Sekretessen enligt 26 kap. 1 hindrar inte att en uppgift som rör en enskild som inte fyllt tjugoett år lämnas till en polismyndighet (f om 1/1-15 Polismyndigheten), om 1. det på grund av särskilda omständigheter finns risk för att den unge kommer att utöva brottslig verksamhet, 2. uppgiften kan antas bidra till att förhindra det, och 3. det med hänsyn till planerade eller pågående insatser för den unge eller av andra särskilda skäl inte är olämpligt att uppgiften lämnas ut. En uppgift som angår misstanke om ett begånget brott får dock lämnas endast under de förutsättningar som i övrigt anges i denna lag. Lag (2012:804).

10 kap 19 OSL Förhindrande eller avbrytande av vissa brott 19 Sekretessen enligt 25 kap. 1, 2 andra stycket och 3-5 och 26 kap. 1, 3, 4 och 6 hindrar inte att en uppgift lämnas till en polismyndighet (f om 1/1-15 Polismyndigheten) eller någon annan myndighet som ska ingripa mot brott, om uppgiften behövs för att förhindra ett förestående eller avbryta ett pågående brott som avses i 1. 4 eller 4 a lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott, 2. 13 kap. 2 eller 3 luftfartslagen (2010:500), 3. 30 lagen (1990:1157) om säkerhet vid tunnelbana och spårväg, 4. 20 kap. 4 eller 5 sjölagen (1994:1009), eller 5. 10 kap. 2 järnvägslagen (2004:519). Lag (2010:520).

Kap 10 OSL Omedelbart polisiärt ingripande mot unga 20 Sekretessen enligt 26 kap. 1 hindrar inte att en uppgift som behövs för ett omedelbart polisiärt ingripande lämnas till en polismyndighet ( 1/1-15 Polismyndigheten) när någon som kan antas vara under arton år påträffas av personal inom socialtjänsten 1. under förhållanden som uppenbarligen innebär överhängande och allvarlig risk för den unges hälsa eller utveckling, eller 2. om den unge påträffas när han eller hon begår brott.

Kap 10 OSL Misstankar om vissa begångna brott mot unga 21 Sekretessen enligt 25 kap. 1, 2 andra stycket och 3 5, 26 kap. 1, 3, 4 och 6 samt 33 kap. 2 hindrar inte att en uppgift lämnas till en åklagarmyndighet eller en polismyndighet (1/1-15 Polismyndigheten), om uppgiften angår misstanke om brott som riktats mot någon som inte har fyllt arton år och det är fråga om brott som avses i 1. 3, 4 eller 6 kap. brottsbalken, eller 2. lagen (1982:316) med förbud mot könsstympning av kvinnor.

Kap 10 OSL 22 Sekretess enligt 26 kap. 1 hindrar inte att en uppgift lämnas till en åklagarmyndighet eller en polismyndighet (1/1-15 Polismyndigheten), om uppgiften angår misstanke om brott som innefattar överlåtelse eller anskaffning till någon som inte har fyllt arton år och brottet avser 1. överlåtelse av narkotika i strid med narkotikastrafflagen (1968:64), 2. överlåtelse av dopningsmedel i strid med lagen (1991:1969) om förbud mot vissa dopningsmedel, eller 3. icke ringa fall av olovlig försäljning eller anskaffning av alkoholdrycker enligt alkohollagen (1994:1738).

Misstankar om begångna brott i övrigt Kap 10 OSL 23 Om inte annat följer av 19 22 får en uppgift som angår misstanke om ett begånget brott och som är sekretessbelagd enligt 24 kap. 2a eller 8 (forskningsändamål /statistik), 25 kap. 1, 2 andra stycket eller 3 8 (hälsooch sjukvård), 26 kap. 1 6 (socialtjänst), 29 kap. 1 (transport/kommunikation), 31 kap. 1 första stycket, 2 eller 12 (näringslivet), 33 kap. 2 (DO, BO och KO m fl),36 kap. 3 (vid domstol) eller 40 kap. 2 eller 5 (personaladministrativ) lämnas till en åklagarmyndighet, polismyndighet (fom 1/1-15 Polismyndigheten, Säkerhetspolisen) eller någon annan myndighet som har till uppgift att ingripa mot brottet endast om misstanken angår 1. brott för vilket det inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i ett år, 2. försök till brott för vilket det inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i två år, eller 3. försök till brott för vilket det inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i ett år, om gärningen innefattat försök till överföring av sådan allmänfarlig sjukdom som avses i 1 kap. 3 smittskyddslagen (2004:168). Lag (2013:795).

Kap 10 OSL 24 Sekretess som följer av andra sekretessbestämmelser än dem som anges i 19 23 och 25 kap. 2 första stycket hindrar inte att en uppgift som angår misstanke om ett begånget brott lämnas till en åklagarmyndighet, polismyndighet (fom 1/1-15 Polismyndigheten, Säkerhetspolisen) eller någon annan myndighet som har till uppgift att ingripa mot brottet, om fängelse är föreskrivet för brottet och detta kan antas föranleda någon annan påföljd än böter.

Kap 10 OSL Generalklausul 27 Utöver vad som följer av 2, 3, 5 och 15 26 får en sekretessbelagd uppgift lämnas till en myndighet, om det är uppenbart att intresset av att uppgiften lämnas har företräde framför det intresse som sekretessen ska skydda. Första stycket gäller inte i fråga om sekretess enligt 24 kap. 2 a och 8, 25 kap. 1 8, 26 kap. 1 6, 29 kap. 1 och 2, 31 kap. 1 första stycket, 2 och 12, 33 kap. 2, 36 kap. 3 samt 40 kap. 2 och 5. St. 3

Kap 10 OSL Ytterligare sekretessbrytande bestämmelser och undantag från sekretess 28 Sekretess hindrar inte att en uppgift lämnas till en annan myndighet, om uppgiftsskyldighet följer av lag eller förordning. Ytterligare sekretessbrytande bestämmelser och bestämmelser om undantag från sekretess finns i anslutning till berörda sekretessbestämmelser i avdelning IV-VI.

6 kap PSL Tystnadsplikt m.m. 12 Den som tillhör eller har tillhört hälso- och sjukvårdspersonalen inom den enskilda hälso- och sjukvården får inte obehörigen röja vad han eller hon i sin verksamhet har fått veta om en enskilds hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden. Som obehörigt röjande anses inte att någon fullgör sådan uppgiftsskyldighet som följer av lag eller förordning. Tystnadsplikt som gäller för en uppgift om en patients hälsotillstånd gäller även i förhållande till patienten själv, om det med hänsyn till ändamålet med hälso- och sjukvården är av synnerlig vikt att uppgiften inte lämnas till patienten. (Se även 25:6 OSL.) För det allmännas verksamhet gäller bestämmelserna i offentlighetsoch sekretesslagen (2009:400). Lag (2009:471).

6 kap 15 PSL 6 kap 15 Utöver vad som annars följer av lag eller förordning är hälso- och sjukvårdspersonalen skyldig att lämna ut sådana uppgifter 1. som gäller huruvida någon vistas på en sjukvårdsinrättning om uppgifterna i ett särskilt fall begärs av en domstol, åklagarmyndighet, Polismyndigheten, Säkerhetspolisen,Kronofogdemyndigheten eller Skatteverket, 2. som behövs i verksamhet för personskydd för riksdagens ledamöter, statschefen och övriga medlemmar av kungahuset, statsråd, statssekreterare och kabinettssekreterare, om uppgifterna i ett särskilt fall begärs av Säkerhetspolisen, 3. som behövs för en rättsmedicinsk undersökning, 4. som Socialstyrelsens råd för vissa rättsliga sociala och medicinska frågor behöver för sin verksamhet, 5. som behövs för prövning av ett ärende om att avskilja en studerande från högskoleutbildning, eller 6. som Transportstyrelsen behöver för prövning av någons lämplighet att ha körkort, traktorkort eller taxiförarlegitimation enligt yrkestrafiklagen (1998:490). Lag (2008:1172).

12 kap 10 SoL 12 kap 10 Av 10 kap. 2 offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) framgår att socialnämnden utan hinder av sekretess kan polisanmäla brott som hindrar nämndens verksamhet. Av 10 kap. 21-23 samma lag följer att sekretess även i vissa andra fall inte hindrar att uppgifter som angår misstanke om brott lämnas till en åklagarmyndighet, (1/1-15/ Polismyndigheten, Säkerhetspolisen) eller annan myndighet som har till uppgift att ingripa mot brottet. Detsamma gäller enligt 10 kap. 19 samma lag uppgifter som behövs för att förhindra ett förestående eller avbryta ett pågående brott som avses i den paragrafen. Av 10 kap. 18 a samma lag framgår att sekretess inte heller hindrar att en uppgift som rör en enskild som inte har fyllt tjugoett år lämnas till en Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen i brottsförebyggande syfte under vissa angivna förutsättningar. Från socialtjänsten ska utan hinder av sekretess lämnas 1. uppgifter om huruvida någon vistas i ett hem för vård eller boende eller i ett familjehem, om uppgifterna för särskilt fall begärs av en domstol, åklagarmyndighet, Polismyndigheten, Säkerhetspolisen, Kronofogdemyndigheten eller Skatteverket, 2. uppgifter om en studerande som behövs för prövning av ett ärende om att avskilja denne från högskoleutbildning. Lag (2012:803).

Vägledande avgörande KR mål 3558-14, den 2014-10-09 Att det pågår ett vårdnadsmål i domstol där kvinnan är part har inte ansetts utgör partsställning för insyn i andra ärenden än vårdnadsmålet hos socialnämnden. Kammarrätten slår fast att eftersom hon inte är vårdnadshavare har hon inte rätt att ta del av socialnämndens förhandbedömningar angående orosanmälningar om barnen som har kommit in till nämnden. Att hon anser sig behöva dessa anmälningar i målet om vårdnad ändrar inte detta.

Vägledande avgörande Sekretessmål Kammarrätten i Stockholm 2014-09-17, mål nr 5348-14 Kammarrätten anser att socialnämndens intresse av att få ut uppgifter om tablettförskrivning väger tyngre än sekretessintresset hos E-hälsomyndigheten. Uppgifterna ska därför lämnas ut till socialnämnden där de behövs i en utredning om ett barns behov av skydd. Generalklausulen i 10 kap. 27 OSL framstår som uppenbart att socialnämndens intresse av uppgifterna utifrån pågående utredning om barns behov av skydd har företräde framför det intresse som sekretessen hos E-hälsomyndigheten ska skydda. En första förutsättning för detta är att myndigheten har behov av uppgifterna. Vidare ska man ta hänsyn till vilket sekretesskydd uppgifterna får hos den mottagande myndigheten. Vidare beaktas uppgifternas art och i vilket syfte de ska användas. Kammarrätten konstaterar att sekretessen hos socialnämnden enligt 26 kap. 1 OSL är lika stark som den hos E-hälsomyndigheten. Kammarrätten beaktar även att uppgifterna ska användas i en utredning om ett barns behov av skydd. Slutsatsen blir att det är uppenbart att socialnämndens intresse av att uppgifterna lämnas ut har företräde framför det intresse som sekretessen hos E-hälsomyndigheten skyddar. Uppgifterna ska därför lämnas ut.

Grundvärden för SoL / LSS och HSL -Diskussion om tvångsåtgärder sedan sommaren 2010 Upphörde i juni 2010: Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 1992:17) om skyddsåtgärderför personer med åldersdemens i särskilda boendeformer för service och omvårdnad. Frivilliga lagar som förutsätter samtycke För inskränkningar av integritetsrättigheter (t.ex. rörelsefrihet) enligt 2 kap RF krävs ett lagstöd, 2 kap 20 RF, Om lag ger rätt till inskränkning så måste den vara proportionerlig, enligt 2 kap 21 RF. Dvs nödvändig med hänsyn till syftet! Man kan dock själv samtycka bort sina rättigheter, enligt 24:7 BrB. Då behövs ej stöd i lag. Samtycka fram till dess att det är uppenbart oförsvarligt mycket. I enstaka akuta fall går 24 kap 4 BrB, Nödbestämmelsen, att användas men INTE upprepat. Måste lösas på annat sätt nästa gång. Vissa av era brukare kan dock inte ge samtycke som håller juridiskt, dvs kan inte avge ett grundat ställningstagande i frågan, pga psykisk sjukdom, utvecklingsstörning (och demens) påverkan av droger Rättslig ställföreträdare/anhöriga samtcke åt sin huvudman? Annars konkludent, presumerat eller hypotetiskt samtycke? Mindre och större inskränkningar? Kravet på god vård av hög kvalitet enligt 2 HSL/3 kap 3 SoL eller 6 LSS måste dock uppnås. Är åtgärder nödvändig för att kunna ge god vård? Varför?, brist i bemanning, kompetens mm inte godtagbara skäl. Mindre/större? Har mindre inskränkande åtgärder prövats? Dokumentera. Är de uttömda? Se SOSFS 2012:12/SOSFS 2013:27 om minimibemanning m.m 31/3 2015

Förslag: SOU 2012:17 Psykiatrin och lagen tvångsvård, straffansvar och samhällsskydd. Del av förslaget: Regeringens proposition 2013/14:119 Elektronisk kommunikation och andra säkerhetsåtgärder vid psykiatrisk tvångsvård.

Övriga förslag LPT/LRV Vi föreslår att nuvarande två tvångsvårdslagar, LPT och LRV, upphävs och att lagstiftningen för den psykiatriska tvångsvården samlas i en ny lag. För att möjliggöra att ett ingripande med stöd av lagen kan ske något tidigare i en persons sjukdomsförlopp föreslår vi att nuvarande krav på att en person ska ha ett oundgängligt behov av psykiatrisk vård ersätts av ett krav på att patienten ska ha ett påtagligt behov av psykiatrisk vård till följd av en allvarlig psykisk störning Vi föreslår att farekvisitet ska utgöra en egen självständig grund för intagning för att på så sätt förstärka omgivningsskyddet. Enligt vårt förslag ska nuvarande undantag, som innebär att psykiatrisk tvångsvård inte får ges om personens psykiska störning utgör enbart en utvecklingsstörning, tas bort. Härigenom möjliggörs att bl.a. personer med störningar inom autismspektrat kan ges vård med stöd av lagen. I den nya lagstiftningen ska det tydligt framgå vilka tvångsåtgärder som får användas och under vilka förutsättningar det får ske. Vi föreslår att det för det ändamålet inrättas en Tvångsåtgärdsnämnd som ska pröva om en sådan åtgärd ska få vidtas eller inte.

Övriga förslag LPT/LRV Enligt vårt förslag ska en patient kunna bli föremål för öppen psykiatrisk tvångsvård utan att sådan vård har föregåtts av sluten psykiatrisk tvångsvård på en sjukvårdsinrättning. För att åstadkomma att en patient kan ges nödvändig behandling med läkemedel utan att han eller hon behöver tas in för sluten psykiatrisk tvångsvård, föreslår vi att det ska vara möjligt att vidta vissa åtgärder med tvång i den öppna psykiatriska tvångsvården. En åtgärd som ska vara är att patienten under vissa förutsättningar ska kunna ges läkemedel mot sin vilja på en sjukvårdsinrättning. För att göra en sådan behandling möjlig ska patienten kunna hämtas till vårdinrättningen.

Övriga förslag LPT/LRV Psykiskt störda lagöverträdare Lagförslaget stadgar att tillräknelighet åter ska vara ett krav för att en gärning ska utgöra brott. Detta innebär att en gärning inte ska utgöra brott om den begås av någon som till följd av en allvarlig psykisk störning, en tillfällig sinnesförvirring, en svår utvecklingsstörning eller ett allvarligt demenstillstånd saknade förmåga att förstå gärningens innebörd i den situation i vilken han eller hon befann sig eller sakande förmåga att anpassa sig efter den. Bestämmelsen i 30 kap. 6 BrB, som innehåller en presumtion för en annan påföljd än fängelse och i vissa fall ett förbud mot fängelse för allvarligt psykiskt störda lagöverträdare, ska upphävas. Frågan om gärningsmannens tillräknelighet bör prövas innan hans eller hennes uppsåt bedöms. Vi föreslår att överlämnande till rättspsykiatrisk vård ska avskaffas som självständig påföljd och att normala bestämmelser om påföljdsbestämning ska gälla även för psykiskt störda lagöverträdare som fälls till ansvar. Vi föreslår därför att det av lagstiftningen uttryckligen ska framgå att den dömde inte får tas in i kriminalvårdsanstalt för verkställighet av straffet så länge sluten psykiatrisk tvångsvård pågår. Det ska införas en ny form av verkställighet av fängelse, sluten stödenhet, för vissa lagöverträdare med funktionsnedsättning.

Tvångsvård efter beslut av rätten- ÖPT 7 a En samordnad vårdplan ska innehålla uppgifter om - det bedömda behovet av insatser från landstingets hälso- och sjukvård och kommunens socialtjänst eller hälso- och sjukvård, - beslut om insatser, - vilken enhet vid landstinget eller kommunen som ansvarar för respektive insats, och - eventuella åtgärder som vidtas av andra än landstinget eller kommunen. Vårdplanen ska upprättas av chefsöverläkaren, om han eller hon bedömer att patienten kommer att vara i behov av insatser enligt första stycket i samband med öppen psykiatrisk tvångsvård. Vårdplanen ska utformas i samarbete mellan de enheter vid kommunen eller landstinget som svarar för insatserna. Vårdplanen är upprättad när den har justerats av enheterna. St 3 om CHÖL underrättelse

Samordnad vårdplan -ÖPT 26 LPT Den som ges öppen psykiatrisk tvångsvård får vistas utanför sjukvårdsinrättningen. Vid beslut om öppen psykiatrisk tvångsvård ska rätten föreskriva de särskilda villkor enligt 3 första stycket 2 som ska gälla för vården. Rätten får överlämna åt chefsöverläkaren att besluta om dessa villkor. När det finns skäl för det, får rätten återta denna beslutanderätt. De särskilda villkoren får avse - skyldighet att underkasta sig medicinering eller annan vård eller behandling, - skyldighet att hålla kontakt med en viss person, - skyldighet att vistas på ett hem eller annan institution för vård eller behandling eller att besöka en vårdcentral eller anlita socialtjänsten, - vistelseort, bostad, utbildning eller arbete, - förbud mot att använda berusningsmedel, - förbud mot att vistas på en viss plats eller att ta kontakt med en viss person, eller - annat som är nödvändigt eller följer av vårdplanen. Lag (2008:415).

Samordnad vårdplan En empirisk studie av SoS regionala tillsynsenhet i Göteborg, Lst i Västra Götaland och Halland samt AMV i Göteborg (2009/2012). Se www.sos.se Slutsatser: 1. Vårdgivare/nämnderna brister i vårdplanen och dess innehåll samt vid överföring av information från slutenvård till mottagande verksamhet. 2. Vårdgivare/nämnderna lever inte fullt ut upp till de olika lagstiftningarna och dess intentioner samt olika föreskrifter vid vårdnivåbyte 3. Vårdgivare/nämnderna lever inte helt upp till sitt ansvar att genomföra samordnad vårdplanering i samband med patientens byte av vårdnivå. 4. Slutenvårdens behandlande personal och primärvårdens personal deltog i mindre omfattning än den kommunala personalen i vårdplaneringar 5. I den samordnade vårdplanen bör framgå riskbedömning av personals arbetsmiljö.

Praxis ÖPT RÅ 2010 ref.93 Fråga om förutsättningar föreligger för öppen psykiatrisk tvångsvård. J.K., född 1956, hade en dokumenterad psykotisk störning sedan 1980 med öppenvårdskontakter sedan mer än 15 år tillbaka. Han hade ett stort antal perioder med vård enligt lagen (1966:293) om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall, LSPV, respektive lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård, LPT. J.K. intogs den 24 januari 2008 för sluten psykiatrisk tvångsvård enligt LPT. Vården förlängdes senast enligt dom av länsrätten den 28 maj 2008 för en period av högst sex månader. Chefsöverläkaren ansökte den 26 november 2008 hos länsrätten om medgivande enligt 9 LPT till öppen psykiatrisk tvångsvård av J.K. LR/FR Chefsöverläkaren uppgav vid den muntliga förhandlingen följande. J.K:s återinsjuknande har ett direkt samband med upphörandet av medicineringen. Noteras bör att lagen inte medger tvång "för säkerhets skull" eller "i förebyggande syfte". Länsrätten bifaller chefsöverläkarens ansökan och medger att öppen psykiatrisk tvångsvård av J.K. med stöd av 9 LPT får pågå under högst sex månader räknat från dagen för denna dom. - Länsrätten överlämnar med stöd av 26 andra stycket LPT åt chefsöverläkaren att besluta om de särskilda villkor som ska gälla för den öppna psykiatriska tvångsvården. KR: avslår överklagandet. RegR/HFD: Den öppna psykiatriska tvångsvården är - trots benämningen - inte förenad med något egentligt tvång. Ett villkor om t.ex. medicinering kan inte genomdrivas med någon tvångsåtgärd. Inte heller kan patienten återföras till sluten tvångsvård bara för att han inte rättar sig efter villkoren. En patient som sagt sig vara beredd att acceptera den föreslagna vården och skrivits ut från sluten tvångsvård utan beslut om öppen tvångsvård kan inte ges vare sig öppen eller sluten tvångsvård om han senare ändrar sig och vägrar att ta emot ordinerade vårdinsatser. I vilken mån patienterna i allmänhet rättar sig efter villkoren och av vilka skäl de i så fall gör det har inte belysts i målet. Regeringsrätten upphäver kammarrättens och länsrättens domar och lämnar chefsöverläkarens ansökan om fortsatt öppen psykiatrisk tvångsvård enligt LPT utan bifall.