LÄRARHANDLEDNING EN NATT I FEBRUARI Mittiprickteatern Box 6071, 102 31 Stockholm 08-15 33 12 info@mittiprickteatern.se www.mittiprickteatern.
En natt i februari av Staffan Göthe Lärarhandledning Syftet är att på ett fantasifullt sätt kunna arbeta vidare med elevernas förståelse av vad föreställningen handlar om och vad det är att tänka. Övningarna ska betraktas som exempel på vad man kan göra. De kan användas i sin helhet, förenklas eller byggas på. Inledning Återberättande Låt eleverna tillsammans återberätta vad de tyckte att föreställningen handlade om. Praktiska övningar Associationsövning ( uppvärmning ) Låt eleverna jobba i par. En av dem säger ett ord. Den andra svarar. Ordet banan kanske får svaret skal. Ordet cykel kanske får svaret hjul o s v. Syftet är att visa hur språket och tankarna hela tiden rör sig åt olika håll och att man faktiskt inte kan vara säker på hur det man säger påverkar andra, eller vad det får dem att tänka på. Gestaltning av tankar Hur skapas en berättelse med hjälp av tankar? Variant 1. Förbered olika sinnliga upplevelser (en upplevelse för varje elev) Låt sedan eleverna, en och en, uppleva dessa (bilder, ljud, lukter, smaker, taktila).
Låt eleven efter sin upplevelse formulera ett ord. (Visar du eleven ett papper med en röd cirkel kanske ordet blir papper, cirkel, röd, teckning, färg... Låter du eleven lukta på något sött kanske ordet blir sött, saft, godis men kanske också något helt annat som eleven i fråga kommer att associera upplevelsen med). Skriv upp alla orden på tavlan. När alla elever fått associera till sin upplevelse så är det dags att låta eleverna använda orden och bygga meningar som tillsammans ska bli en berättelse. Om man vill kan man efter att en berättelse skapats muntligt skriva ner berättelsen. Man kan också fråga barnen huruvida deras ursprungliga association till sin sinnliga upplevelse återkommer i berättelsen. Variant 2. Fungerar på samma sätt som variant 1 men istället för att alla elever får uppleva olika saker kan man pröva med en eller ett fåtal upplevelser och på så sätt undersöka hur pass olika (eller lika) man kan associera till samma sak. Variant 1 kan man göra i grupp eftersom eleverna upplever olika saker men variant 2 kan kräva att man går iväg en bit och låter varje elev ha sin egen upplevelse, för att undvika att eleverna påverkar varandra. Man berättar ju inte heller att alla får uppleva samma sak. Det kan man berätta efter det att berättelsen är skapad. Syftet med övningen är att visa att det går att berätta en historia som bygger på de tankar som ens erfarenheter gett. Det handlar också om att visa hur ett sammanhang kan skapa förståelse för lösryckta tanker. Hur ser egentligen färgen gul ut? Vad är egentligen en stormig natt?, Vad är det som gör mig ledsen? etc. Hur ser en tanke ut? Charader Välj ett ord. Konkreta verb kan vara lättare att jobba med; t ex springa, cykla, gå, måla, gråta, putta, städa o s v. Också enkla beskrivande ord som stor, liten, långsam o s v är tacksamma att visa. Substantiv kan man ju använda hjälpmedel för att visa. Det går ju att peka på tavlan, hålla upp pennan o s v. Ge en elev ordet och låt hen försöka visa så att de andra eleverna kan gissa vilket ordet är. Efter att alla som vill vara med har fått visa ett ord kan man prata lite om hur tanken springa t ex ser ut (vilken bild eleverna har i huvudet). Ser den ut som ordet spring när en av eleverna visade upp det? Avancerad nivå Detta är en möjlig fortsättning på övningen som man kan göra om man vill gå vidare med hur tankar kan se ut.
Hur ser tanken springa ut? Är det en springande tanke eller är det något annat som liksom puttar igång tanken spring? OM det är något annat? Vad är detta? Tanken regn, tanken bråttom, tanken läskigt? Går tanken spring överhuvudtaget att visa, eller är vägen mellan orsaken till aktiviteten och det att vi springer omedelbar. Är det möjligt att illustrera jag springer på något annat sätt än genom att springa? Men hur ser i så fall alla tankar som inte representeras av något som går att peka på, ut? Eller är det inte så enkelt? Kan man på ett självklart sätt gestalta tanken rött genom att peka på den röda färgen på t ex ett klädesplagg? Går det att visa upp tankarna eller måste de förmedlas från mig till dig på ett omedelbart sätt, dvs direkt, genom att min upplevelse av tanken tas emot och görs om till din upplevelse av tanken, utan något medel däremellan? Jämförelser av tankar Går det att ställa två tankar bredvid varandra, peka och utbrista: det är samma tanke? Pröva med en känsla: glad, arg, ledsen etc. Låt två individer bestämma sig för hur denna känsla kan gestaltas. Låt dem sedan ställa sig bredvid varandra. Låt sedan en tredje elev avgöra om det är samma känsla som visas upp, om det går att hitta olikheter som ändå inte gör att det är olika känslor och vad det i så fall är som avgör att det är samma känsla som det handlar om. Avancerad nivå Låt nu den tredje eleven försöka ändra de båda andra så att hen upplever att överensstämmelsen ökar. Påverkar detta de båda elevernas upplevelse av den känsla de gestaltar? Kan man ta över någon annans bild av en tanke? Teoretiskt avancerad nivå Platon menar att det finns en värld, vilken vi endast kan uppleva med vårt förnuft. Han menar att allt det vi upplever med våra sinnen är bristfälliga representationer av allt det som finns i idévärlden. Ett annat sätt att tala om samma sak är att säga att allt vi kan uppleva finns som överenskommelser i språket. Övningen syftar till att visa hur vi kan kontrollera om vi är överens om det vi tror att vi är överens om. Ett ytterligare sätt att illustrera detta är att ta upp Platons exempel med cirkeln. Alla vet hur en cirkel ser ut men ingen kan föra över cirkelns idé till någon annan genom att försöka rita den. Det går inte att rita en cirkel med mindre än att definitionen av cirkeln förändras (Att rita en cirkel innebär enl. Platon att sammanföra ett mycket stort antal väldigt små raka streck.) Kan tankar styras? Be eleverna att skriva ned/säga/rita det första de tänker på när du visar upp ett antal föremål. Välj ett antal föremål som är enkla (rött papper, nyckel, leksaksbil, äpple e t c), några lite mer
tvetydiga (trasig stol, halväten pizza, en svensk flagga med fel färger) och något som är mycket svår att veta vad det är om man inte är specialiserad inom ett givet område (någon teknisk del som används i föreställningen) Resultatet borde bli att de självklara sakerna ger ungefär samma tankar till alla, medan de lite mer komplexa skapar större spridning och det som är helt okänt för de flesta skapar helt skilda gensvar. Syftet är att illustrera hur enkla budskap kan påverka en stor mängd människor att tänka i liknande banor och i förlängningen ge uttryck för samma vilja, medan mer komplexa budskap kräver att vi som individer gör vår egen tolkning och på så sätt skapar vår egen upplevelse av vad det handlar om, d v s tänker på ett friare sätt i förhållande till vårt sammanhang. (Om eleverna ska äta i direkt anslutning till övningen kan man ju pröva att visa upp en given maträtt, t ex bilder av en pizza, några gånger och sedan efter övingen fråga vad de skulle vilja ha att äta till lunch, om de fick välja.) Avancerad nivå Vidare kan man fundera på om man genom att koncentrera sig kan styra sina egna tankar på så sätt att de enkla budskapen görs mer komplexa och på så sätt kan betraktas ur olika perspektiv. När man t ex får i uppgift att rita en teckning som ska visa hur trevligt man har haft det på skidutflykten kan detta lösas på olika sätt. Man kan välja att tolka uppgiften som att det handlar om att beskriva ATT det var trevligt. Det går också att fundera på om det handlar om HUR trevligt det var. ytterligare aspekter är vad begreppet trevligt innehåller. Om man väljer att rita en teckning där det handlar om att visa ATT det var trevligt, så utgår man på sätt och vis från uppdragsgivarens (lärarens) vilja att påvisa något. Detta kan ändå göras på olika sätt 1) Man kan avbilda en situation vilken man upplevt som trevlig. 2) Man kan använda symboler som färger, stjärnor, plustecken m m som får representera en känsla av att det var trevligt Om man istället väljer att visa HUR trevligt det var innebär detta en mer mångtydig uppgift. Då är det ju möjligt att rita precis vad som helst som för en själv illustrerar en känsla som kan befinna sig var som helst i spannet mellan avskyvärt och underbart. Låt eleverna i text kortfattat beskriva hur deras teckning av deras respektive upplevelse av föreställningen, skulle se ut. Låt dem sedan redovisa detta samt berätta hur de tänkte.
Diskussionsövningar Olika sorters tankar att prata om. Låt barnen associera till följande begrepp. Upplever de att tankar kan vara olika och i så fall på vilket sätt? Tankar... (Vad är det som gör dem till tankar?) Tankeställare... (Vad gör en tankeställare?) Någon annans tanke... (Vad händer med någon annans tanke när jag börjar tänka på den? Är den fortfarande någon annans tanke?) Undanglidande tankar... (Vart tar tankarna som är svåra att få tag i vägen?) Flyktiga tankar... (Vad är det här för tankar?) Tunga tankar... (Tankar som inte orkar försvinna.) Motsträviga tankar... (Tankar som inte vill vara med eller tankar som man måste koncentrera sig för att hålla kvar?) Tysta tankar...(tankar som inte deltar, men hör och ser allt. Starka (styrande) tankar som är lite hemliga.) Vem är pojken och var finns hans tankar? Vem är pojken? Är han summan av de tankar han tänker? Är han behållaren för tankarna som finns hos honom? Är han den som skapar tankarna; föder dem och när dem genom att hålla fram dem i ljuset? Eller är han en av många individer, vars hjärna penetreras av några av de oändligt många tankar som flyger och far genom ett oändligt stort tankeuniversum. Råkar han bara vara någon som finns tillgänglig för de tankar som möts på den plats och i den stund då föreställningen äger rum? Detta är funderingar som går att inleda ett samtal med. Syftet är att lyfta fram möjligheter och påvisa att allt är möjligt och ingenting bestämt. Tänker vi hela tiden? Hur är det när vi springer 100 meter på idrottslektionen, eller när vi äter något som är så gott att vi helt uppslukas av den sinnliga upplevelsen, eller när vi är så rädda att vi bara vill komma bort från det som skrämmer oss? Hur tänker vi då? Går det att vara helt närvarande och fokuserad i en given situation och samtidigt tänka? Vad menar vi när någon frågar om vad vi tänker på och vi svarar ingenting?
Tankar i olika lägen Vad händer med tankar när man sover? Vad händer med tankar när man drömmer? Vad händer med tankar när man vaknar? Är det som tankarna i föreställningen säger att de är fångade i en massa måsten under dagarna men att de blir fria på natten och kan vara mer som de vill?