- man intresserar sig alltså inte primär för hur deltagarna uppfattar kulturens beståndsdelar, utan vad de har för betydelse i diskursen = systemet av tecken som förekommer i en kultur - både Lévi-Strauss och den unge Barthes menade, att semiologin kan vara en positiv vetenskap, dvs myterna äger objektiv existens och har en objektiv betydelse som kan avslöjas genom vetenskaplig analys * i senare år ändrade B sin åsikt. År 1974 höll han ett föredrag i Italien, Det semiologiska äventyret. Han såg tillbaka på sin vetenskapliga karriär och på många ståndpunkter som han redan formulerat om. Jag tror inte mera och hoppas det inte heller, att semiologin kunde vara en positiv vetenskap, och orsaken är den, att semiologins plikt är att vara skeptisk också till sin egen diskurs. Slutligen finns det ingen säker grund för vetenskapen och den måste erkänna att den är en typ av litteratur bland andra. => jf Mannheim: det totala ideologibegreppets allmänna form. Barthes kommer alltså slutligen till samma punkt (relativismen) därifrån Mannheim började; medan Mannheim försöker finna en utväg genom relationismen, blir Barthes en radikal postmodernistisk skeptiker - Michel Foucault (1926-1984): en av de viktigaste samhällsfilosoferna på 1900-talet. Det som gör hans tänkande väsensbesläktat med strukturalismen är, att även han ser diskursen som någonting som i princip är oberoende av de människor som använder den (= låter sig användas av den!) * annars är han svår att placeras i någon bestämd skola; har påpekats att han även motsäger sig själv (mer om det senare). Inflytanden från marxismen, Barthes, existentialismen mm. - kom från en väl ansedd familj i provinsen; gick i École Normale Superieure; blev till sist professor vid Collège de France. # å andra sidan: kände sig utomstående bl a pga sin sexuella läggning, disputerade i Uppsala, förblev rebellisk, dog i AIDS (som en av de första kändisarna) * några viktigare arbeten: Histoire de la folie à l âge classique, 1961 (sv. Vansinnets historia under den klassiska epoken. Inledning av Sune Sunesson, 1983. Arkiv Förlag, Lund) Naissance de la clinique (klinikens födelse, 1963) Les mots et les choses (= orden och tingen, 1966 engelsk översättning: The Order of Things) L Archeologie du savoir (vetandets arkeologi, 1969) 1975: Surveiller et Punir (sv. Övervakning och straff. Fängelsets födelse. Med inledning av Sune Sunesson) Histoire de la sexualité I-III = Sexualitetens historia, 3 band (1976-1984) - en annorlunda bok som inte brukar nämnas så ofta är hans studie från 1963 över en obskyr fransk författare, Raymond Roussel (1877-1933). * Gary Gutting (2005): Foucault: A Very Short Introduction. Oxford: Oxford UP använder boken för att visa, hur som F. tänkte sig förhållandet mellan diskurs och subjekt. * RR skapade egna konstiga regler enligt vilka han skrev sina noveller. Surrealisterna kände ett visst intresse för honom, men i allmänhet glömdes han. # en av reglerna som han använde: novellen skall börja och sluta med meningar som är exakt likadana med undantaget av en bokstav, vilket gör att meningarnas betydelse är annorlunda. Les lettres du blanc sur les bandes du vieux billard = de vita bokstäverna på det gamla biljardbordets bolstrar; Les lettres du blanc sur les bandes du vieux pillard = den vites brev om den gamle plundrarens horder. => man skapar sådana regler för sin diskurs, att det skrivande subjektet självt försvinner. Jf Barthes: författarens död.
- Jf (min jämförelse) Selma Lagerlöf i romanen Anna Svärd (1940: s. 52f) om hur dalkullan AS ville skicka ett brev till den man som hon hade ett förhållande med men som var präst och som AS tyckte hon skulle bryta förhållandet med. Hon kunde inte skriva och bad klockaren Medberg om hjälp i att skriva brevet. Efteråt läste han upp det för henne, och då kunde hon inte hjälpa, att hon blev litet förvånad. Se, klockaren Medberg hade skrivit många kärleksbrev i sin dar, och vad ett sådant rätteligen skulle innehålla, det visste han mycket bättre än en lisskulla, som inte hade hunnit längre än till det första. Och inte brydde han sig om att skriva så, som en sådan oerfaren stackare dikterade för honom. Han började brevet med att säga, att det fägnade brevskriverskan att höra, att fästmannen hade hälsan, som var det förnämsta av allt gott, och det utbredde han sig över på hela första sidan. [...] När hon frågade klockarn varför han inte hade skrivit så, som hon hade dikterat, undrade han tillbaka om hon trodde, att inte han visste hur ett kärleksbrev skulle skrivas. Inte gick det an att skriva sådant trams, som hon hade satt ihop. Hon fick komma ihåg, att det var en präst, som hon skrev till. - en av dem av F behandlade speciella idéerna handlar just om diskursen som en självständig, av det skrivande/talande subjektet oavhängig kraft - de flesta böckerna av F handlar om hur olika institutioner och motsvarande diskurser blivit till: psykiatrin, fängelset, vetenskaperna om människan, sexualiteten. Dels institutioner, dels diskurserna * i Vetandets arkeologi, ss. 15-25 redogör han för sin metodologi # diskuterar det förändring i historieskrivningen som de franska sk annalisterna åstadkommit (grupperingen kring tidskriften Annales d'histoire économique et sociale). De fäste sin uppmärksamhet vid det som de kallade longue durée de långa perioderna såsom de ser ut i social och ekonomisk historia, i stället för kungahus, krig osv. # exempel: Fernand Braudel (1949): La Méditerranée et le Monde Méditerranéen a l'époque de Philippe II. (Svensk översättning 1991: Medelhavet och medelhavsvärlden på Filip II:s tid). * Foucault menar här, att historikerns uppgift har förändrats: tidigare gällde det att söka efter kontinuiteter bakom historiska händelser, nu utgår man ifrån de långa perioderna och söker brytningspunkter, diskontinuiteter. * den historiska period som intresserar honom mest är det han kallar den klassiska epoken, i Frankrike ungefär 1650-1800. # det är perioden som omedelbart föregick moderniteten (franska revolutionen, industrialismen, de moderna människovetenskapernas födelse). # genom att forska i händelserna och diskurserna under denna epok kan man också förstå rötterna till det som har blivit vår moderna epok dvs de diskurser som vi har tillgängliga nu är inte de enda tänkbara * t ex vansinnets historia: F frågar sig, hur som det kommit sig att galenskapen kommit att betraktas främst som ett medicinskt problem # tidigare: kunde ses som en speciell relation med Gud, som besatthet (av onda andar, själsfienden), som tecken på moraliskt förfall # fr o m att de tidigare spetälskesjukhusen hade blivit tomma, började man vid nämnda epoks början att spärra in folk som inte passade in i den samhällsordning, som mer och mer hade börjat förse arbetet med ett moraliskt värde # senare började man skilja mellan vanliga lösdrivare mm (som kunde arbeta) och sas dårarna. Under den franske revolutionen befriade läkaren Philippe Pinel de vid hospitalet i Bicêtre förvarade dårarna ur bojorna (1790-talet). I stället började man bl a ordna
för tillfällen, där de kunde delta i gemensamma civiliserade ritualer med vårdarna och sjukhusets ledarskap (såsom tedrickning kl 5 osv) # F menar: de yttre bojorna ersattes med att man måtte kontrollera sig själv i stället. Läkarnas auktoritet över dårarna var i början grundad på den moraliska auktoritet som de besatt som representanter för samhällets, eller de borgerliga värderingarna. Det var för att legitimera denna auktoritet som vansinnet började definieras som sjukdom i st för allt annat som det kunde tänkas representera. * ett överförande av kontrollen från kroppen till själen: på samma sätt beskriver han fängelsets tillkomst som kriminalstraff. Tidigare användes fängelset som skuldfängelse (jf Bellman) eller som ett sätt att bli av med politiska motståndare ("Mannen med järnmasken"). Straffen var antingen fysiska eller bötesstraff. Vid 1700-talets slut blev straffet ändrat, samtidigt som man även mer allmänt började utveckla tekniker för hur kroppen kontrolleras. Straffet blev en kontinuerlig botgöring ; exemplet Panopticon (förslag av Jeremy Bentham): fången ständigt synlig, övervakaren osynlig # presenterar en överraskande parallell: i militären började man vid samma tid med sluten ordning = drill (fi. sulkeiset); i skolan började man fästa uppmärksamhet vid hur eleverna satt, höll pennan i handen osv }=> Foucault presenterar övergången till moderniteten och perioden omedelbart före som en process av disciplinering: från att tidigare ha underställt sig en makt som baserades på fysiskt tvång, leds människorna i stället till att de själv övar kontroll över sig själv [jf Gramsci om hegemonins växande betydelse!] - Foucault presenterar människovetenskapernas historia som en del av samma process. Disciplineringen förutsätter och skapar en legitimerande diskurs. * han har som syfte att visa, hur vetenskaperna glömt eller anonymiserat sin profana, med moral, värdesystem och maktstrategier förknippade härkomst # trots sitt anspråk på expertis, objektivitet, vetenskaplighet osv bär de med sig ett kollektivt system av värderingar. Vetenskapen, rationaliteten är en diskurs bland andra och kan analyseras som sådan. }=> F har som syfte att presentera ett slags historiskt motminne. Därifrån termen vetandets arkeologi : arkeologin handlar om det som kommer före historien, dvs det man inte minns men måste konstruera ur brottstycken. F menar, att man måste gräva fram det som man aktivt glömt. Vetandets arkeologi kom ut 1969 * började senare föredra termen genealogi. Medan arkeologin talar om hur saker och ting såg ut vid en viss bestämd tidpunkt, handlar genealogin om utveckling. * i förordet till den danska utgåvan av Sexualitetens historia (1976) skriver F: Jag vill betona, att sexualiteten är endast ett exempel på problemet, som jag efterföljt eller som följt efter mig i mer än femton år. Ett problem, som är centralt i de flesta av mina andra böcker: hur förhåller sig olika maktmekanismer och maktens institutioner till de av de nutida västerländska samhällena producerade diskurserna, vilka (åtminstone under en tid) uppfattas som sanningar? - diskursen betyder enligt F det, som det är möjligt och som inte är möjligt att sägas ut. Hurdana tankar som det är möjligt att tänka, med hjälp av hurdana begrepp * den diskursiva praktiken är inte samma som vad en subjekt bestämmer sig för att uttrycka. Den konstitueras genom att ett antal anonyma regler gestaltar sig. Makt och kunskap förutsätter varandra: det finns inga maktrelationer utan att ett motsvarande kunskapsfält skulle forma sig, och ingen kunskap som inte samtidigt skulle förutsätta och skapa maktrelationer. Förhållandet mellan makt och kunskap ska inte analyseras med utgångspunkt i ett medvetet subjekt, som skulle kunna betecknas som
fritt eller ofritt i sitt förhållande med maktsystemet. Snarare är det medvetna subjektet, det upplevda objektet och formerna av upplevelse allihopa resultat av denna helhet av makt och kunskap. * OBS: F vägrar alltså att säga, att disciplineringens process blev till, för att industrialiseringen (dvs utvecklingen av produktivkrafterna) krävde det; han säger inte, att det fanns någon viss klass (borgerskapet) som använde sin makt för att åstadkomma det. Han beskriver, hur det blev till, men inte varför. # han vill ifrågasätta de rådande diskurserna, de rationella förklaringarna, inte skapa en rationell förklaring till. - Jf med Foucaults ständiga strävan att undvika att bli klassificerad, att behöva bära ansvar. Var professor vid Collège de France, men sade i en TV-intervju, att en fånges första plikt är att försöka fly. Gav en intervju anonymt (man skulle intervjua Frankrikes ledande filosofer, men han ansåg sig inte vara en filosof) => han ville inte låta sig analyseras. Ur inledningen till Vetandets arkeologi (s. 31-32): - Vi kan jämföra F med flera andra kunskapssociologers motvilja mot enhetlig teori. * det kan inte heller talas om en F-ism, om att någon skulle fortsätta hans forskningsprogram. Däremot finns det idéer och inspiration. Norman Fairclough: kritisk diskursanalys - På ett front har F fört KS till det mest radikala av program: att analysera inte endast det som sägs, utan också gränserna för det utsägbara (och tänkbara). (* i det personliga livet sökte gränsupplevelser som det inte fanns ord för) * samtidigt betyder dess övergång till en analys av diskursen i Foucaults anda, att det talande subjektet försvinner. Diskursen finns överallt och ingenstans. Man har alltså gett upp en av KS:s traditionella ( traditionella ) uppgifter: att förbinda kunskapens tillblivelse med olika sociala gruppers intressen eller existensvillkor.
7. Kunskapssociologin och kvinnoperspektivet Läsning: Sandra Harding (1991): Whose Science? Whose Knowledge? Thinking from Women s Lives. Milton Keynes: Open University Press, ss. 138-163 (kap. 6) - Den strukturalistiska och poststrukturalistiska kunskapssociologin sysslar alltså inte med ideologi i den meningen att intressen, maktanspråken osv skulle vara en utgångspunkt för analysen. - en av de viktigaste utmaningarna för ett sådant perspektiv kommer numera från den feministiska forskningen (Tim Dant 1991, ss 165-183). * OBS: den feministiska sociologin har tätt samband med andra discipliner där feministisk forskning ingår litteratur- och kulturvetenskaper, historia osv. Disciplingränserna suddas ut också i allmänhet mer och mer, men i feministisk forskning har det skett snabbare. I många sammanhang kan det vara rättare att tala om feministisk teoribildning i allmänhet, utan att behandla olika discipliner skilt * förstås handlar det sig här inte om någon enhetlig forskningsinriktning. På samma sätt som feminismen som social och intellektuell rörelse har den förändrats med tiden och haft olika inriktningar. # en jämförelse kan göras med marxismen, som även den haft en dubbelroll både som politisk rörelseideologi och som vetenskaplig diskurs. Teoretiska ställningstaganden har på ett direkt sätt påverkats av rörelsestrategiska överväganden. # som det ofta kan hända när två riktningar/rörelser/handlingsprogram har många likheter, har förhållandet mellan marxism och feminism varit komplicerat och tidvis även spänt (<= för att man ska sas profilera sig händer det ofta att man lyfter fram det som skiljer, snarare än det som förenar) * i sin presentation av feministisk forskning tar Margaret Ljung (1998, i Per Månssons bok) skiljer hon också mellan huvudinriktningarna utgående från deras förhållande till marxismen: 1) marxistisk feminism, som ser det ojämlika förhållandet mellan könen som ett resultat av att kapitalismen har behov av kvinnors obetalda hemarbete, dvs inom reproduktionen av arbetskraft. Forskarna ställer sas feministiska frågor och söker marxistiska svar; 2) radikalfeminism, som ser ojämlikheten mellan könen som mer grundläggande än konflikten mellan kapital och arbete. De personliga och privata erfarenheterna, i synnerhet allt som har att göra med sexualiteten blir viktiga forskningsområden. Kvinnans förmåga att föda barn har lett till hennes underordning i samhället; den normativa heterosexualiteten upprätthåller den manliga makten över kvinnor. En kvinna utan man är som en fisk utan cykel var ett talesätt som lanserades på 1970-talet. 3) tvåsystem-teorin, som försöker förena de två teorierna. Det finns två olika system av maktrelationer. T ex Heidi Hartmann: de båda systemen samverkar och förstärker varandra.