Berättelser från en planet i förändring

Berättelser från en planet i förändring 45

Berättelser från en planet i förändring Berättelserna är skrivna av elever i Vaskivuoren lukio och WWF Finlands medarbetare. Redaktion: Essi Aarnio-Linnanvuori, Mira Hannuksela och Hanna Nordström, WWF Illustrationer: Samu Hautala, Santeri Hänninen och Noora Hyrkäs, Vaskivuoren lukio Fotografier: WWF Pärmbild: Zig Koch / WWF Grafisk design: Anssi Muurimäki, The Designer Who Loved Me Tryckeri: Painotalo Miktor Papper: Arctic Volume White 100/200 g www.wwf.fi WWF Finland 2010 Publikationen har utarbetats med hjälp av Utrikesministeriets understöd för informationsprojekt och utvecklingsfostran. 2 Uppgiftspaket som kompletterar berättelsesamlingen: www.wwf.fi/miljofostran

F Ö R O R D Berättelser för att inleda morgonen och avsluta kvällen Berättelser från en planet i förändring är en mängd berättelser som WWF har sammanställt om miljön, hållbar utveckling, utrotningshotade arter, människor i olika länder och deras möjligheter att verka för en bättre värld. Den lämpar sig både som morgonsamlingsmaterial i skolorna och som underlag för värdediskussioner med barn och ungdomar i skolor och organisationer. Samlingen innehåller totalt 27 berättelser det vill säga tre berättelser kring nio olika teman. För varje tema har berättelser som lämpar sig för barn och ungdomar i olika åldrar valts ut. En del av berättelserna har skrivits med tanke på barn i lågstadieåldern, medan andra i första hand torde intressera högstadieungdomar eller gymnasister. Du kan själv välja ut en berättelse som passar åhörarnas ålder. Till berättelserna finns aktivitetsövningar som sporrar till diskussion samt anvisningar för dessa. De kan laddas ner från WWF:s webbplats på adressen www.wwf.fi/miljofostran. Berättelserna är skrivna av elever på gymnasiet Vaskivuoren lukio samt WWF Finlands medarbetare. Dessutom har eleverna vid Vaskivuoren lukio varit med och illustrerat samlingen. Ett varmt tack till Vaskivuoren lukio, till de elever som har deltagit i projektet samt till lärarna Matti Airaksinen, Petteri Granat, Sari Kerminen och Pekka Rautio. Ni har varit till stor hjälp i vårt projekt! Berättelsesamlingen har förverkligats som en del av projektet Berättelser från en planet i förändring, WWF:s projekt för utvecklingsfostran som har fått stöd från Utrikesministeriet. Essi Aarnio-Linnanvuori WWF Noora Hyrkäs 3

I N N E H Å L L Världens skogar 5 Skogsmänniskan med lurvig röd päls 6 Skogarna är betydelsefulla 7 Skogen som skyddar 8 Vatten 9 Sju fingrar vatten 10 På jakt efter vatten 11 Virtuellt vatten? 12 Östersjön 13 Tumlaren en skygg storätare 14 Våtmarken miljöskydd med hävkraft 15 Frivilliga oljebekämpare 16 Naturens mångfald 17 Tigern 18 Byskogar, plantskolor och åkerskogsbruk 19 Naturen har rätt att finnas till 20 Klimatförändringen 21 Pingviner i Brasilien 22 Klimatvännens måltid 23 Klimatet är gränsöverskridande 24 Människan och naturen 25 Åkerskogsbruk hjälper människor och djur 26 Regnperioderna i en enda röra 27 Kära dagbok 28 Globalt partnerskap 29 Borneos barn till skolan 30 Bosse och Rättvis handel 31 Mikrolån bryter fattigdomsspiralen 32 Lika värda 33 Då Kea fick börja i skolan 34 De rika ländernas ansvar 35 Nepalesiska kvinnor bygger biogasugnar 36 Vi kan påverka 37 Millas mugg 38 Konsumenten är en påverkare 39 Lasses initiativ 40 4

Michel Gunther / WWF-Canon Världens skogar 5

V ä R L D E N S s k o g a r Skogsmänniskan med lurvig röd päls I trädkronan svischar en rödaktig varelse med tovig päls förbi. Efter att den har hoppat från träd till träd stannar den till slut på en lämplig gren för att äta frukten som den har hittat. Orangutang är malajiska och betyder skogsmänniska. Liksom människorna är orangutangerna mycket skickliga med sina händer. Vissa orangutanger kan till och med knyta upp knutar och använda stora löv som parasoll. Orangutangerna bor i träd och kommer sällan ner på marken. De rör sig genom att klättra och skutta från gren till gren. Regnskogen är ett levnadsvillkor för orangutangerna. Om skogen huggs ner blir de hemlösa. Visste du att det finns mindre än 50 000 orangutanger kvar på jordklotet? Det kan låta som många, men egentligen är det ett mycket litet antal. På grund av den ökade avverkningen och smugglingen av regnskog fruktar man att antalet orangutanger kommer att minska ytterligare. Orangutangen är en utrotningshotad art och den påträffas numera bara på Borneo och Sumatra. Det är viktigt att de för orangutangerna livsviktiga regnskogarna inte förstörs. WWF och andra miljöorganisationer hjälper orangutangerna genom att bland annat skydda deras utbredningsområden och upplysa människor om hur viktigt det är att skydda orangutangerna. Amanda Raitosalo Elsa Suutarinen Vaskivuoren lukio Alain Compost / WWF-Canon 6

V ä R L D E N S s k o g a r Skogarna är betydelsefulla Vad allt kan man göra i skogen? Vad skulle hända om det inte längre fanns några skogar? I skogen gör man utflykter, joggar, tältar och fotvandrar. Där plockar man också bär och svamp, jagar, betraktar djur och fåglar, leker och stannar upp ett tag. Största delen av Finlands yta är täckt av skog. Av alla djur- och växtarter i vårt land lever mer än hälften bara i skogarna. Förutom bär och svamp får vi även byggnadsvirke och ved från skogarna, och genom att sälja träden åt exempelvis pappersfabriker kan man förtjäna pengar. Skogarna är alltså verkligen viktiga för oss finländare. Många finländare äger också egen skog. Kanske har också du, din familj eller dina far- eller morföräldrar egen skog. Även om så inte är fallet har du och jag och alla andra ändå rätt att njuta av skogarna och vad de erbjuder. Du har kanske hört talas om allemansrätten? Den betyder att vi får röra oss fritt i skogarna, plocka bär och svampar och njuta av den härliga gröna omgivningen. Vi har alla möjlighet att gratis vistas i skogen. Så är det inte överallt i världen. Vi finländare är mycket lyckligt lottade. Varför måste skogarna skyddas, då det ändå finns så många av dem? I de finländska skogarna lever nästan 20 000 olika djur- och växtarter. Alla dessa arter lever dock inte i samma sorts skogar. En del tycker om skuggiga granskogar, medan andra trivs på öppna myrar. Djuren och växterna behöver alltså många olika slags skogar för att klara sig. Det är viktigt att skydda skogarna, eftersom upp till 700 av de arter som lever i våra skogar är utrotningshotade. Till de utrotningshotade djuren hör exempelvis björnen, flygekorren och lodjuret. Om skogarna avverkas eller blir för ensidiga riskerar många arter som lever i skogen att dö ut. Att skydda skogarna är viktigt också för oss människor. Kan du föreställa dig ditt liv utan skog? Tycker du att det skulle vara trist om den skog som finns i din näromgivning hemma, i staden eller vid sommarstugan fälldes? Genom att skydda skogarna kan vi se till att djuren och växterna får leva i fred. Och att du och jag får plocka blåbär och svampar och lyssna på fåglarnas glada sång ännu när vi själva är gamla. Maija Kaukonen WWF Antti Lappo / WWF 7

V ä R L D E N S s k o g a r Skogen som skyddar Skogarna är mycket vardagliga och bekanta för oss finländare. De täcker vårt land nästan helt och hållet. Många av våra exportprodukter kommer från skogen. Skogarna fungerar också som kolsänkor och frigör syre. På så sätt friskar de upp luften som vi andas. Eftersom skogarna är så vardagliga tänker man sällan på den övriga nytta de medför. Avsaknad av skog och markvegetation är dock ett faktum i många andra länder. I de norra och västra delarna av Kina blir 2 500 3 000 kvadratkilometer mark till öken varje år på grund av avsaknaden av växtlighet. Sandmassorna sprider sig sakta men säkert, eftersom det inte längre finns några träd som håller dem på plats. Skogen har avverkats då marken har bearbetats för jordbrukets behov. Att marken blir till öken har en allvarligt negativ effekt på cirka 500 miljoner människors liv. Sanden ger upphov till lungskador hos människorna och försvårar jordbruket. Man tvingas stänga gårdarna då jordmånen förvandlas till sandöken. Sandstormar orsakar problem i utkanterna av ökenområdena och främjar ökenspridningen. Man kan dock förhindra att sanden sprids genom att återplantera det förlorade trädbeståndet och inrätta plantageodlingar i utkanterna av öknen. Den nytta skogarna medför har också observerats i sankare områden. De massiva rötterna hos mangroveträdet, som växer på tropiska breddgrader, ger människorna som lever på stranden skydd mot stormar och vattenvågor som jordbävningar ger upphov till. Dessvärre har inte heller mangroveträdet räddats från skogsavverkningar, utan stora skogsområden har fått ge vika för bland annat räkodling. Då mangroveväxtligheten saknas, dämpas eller skingras inte längre kraften hos de förödande vattenvågorna av träden. Då trädens rötter inte längre binder iorden sveps den med av vattenvågen, vilket orsakar ytterligare skador. De egenskaper hos mangroveträden som skyddar mot naturkatastrofer har till all lycka upptäckts. I södra Asien har man lyckats korrigera situationen genom att plantera nya mangrovebestånd. Arbetet underlättas av mangrovens snabba tillväxttakt: trädet kan växa flera meter på ett par år. Ronald Petocz / WWF-Canon Förhoppningsvis kommer människorna i framtiden att lära sig att tänka på skogarnas betydelse och den nytta de medför innan situationen glider oss ur händerna. Detsamma gäller också i många andra fall. Människan styr inte över naturen, utan naturen styr över människan. 8 Jesse Luhtasuo Samuli Lehtola Vaskivuoren lukio

Petri Mulari / APU / WWF Vatten 9

V a t t E N Sju fingrar vatten Små krusningar rör sig på ytan av sjön. Det ser spännande ut mot det annars så lugna vattnet. En liten flicka står på bryggändan och funderar. Efter en liten stund sätter hon sig ner på bryggkanten och börjar svänga med benen i sjön så att vattnet stänker. Hon förundras över vattnet framför sig ett ögonblick och ser hur småfiskar pilar in i stenarnas skrymslen och simmar omkring bland vattenväxter under ytan. Flickan förstår hur märkvärdigt helt vanligt vatten är. Hon har hört att livet fick sin början i vattnet för flera miljarder år sedan. Flickan förstår inte riktigt hur stort tal en miljard faktiskt är, men hon vet att det betyder något riktigt stort. Hon vet också att livet med åren har funnit vägen upp på torra land, men att alla trots det fortfarande är beroende av vatten. En del djur lever i vatten och andra behöver vatten att dricka. Flickan funderar en stund på fiskarna. Så roligt de har, då de får dyka och simma dagarna i ända. I skolan har hon också hört att 70 procent av människan består av vatten. Det betyder att alla människor består av rent vatten upp till naveln och högre. Om vi räknar på fingrarna består sju fingrar av tio av vatten. Flickan tittar på sina fingrar ett ögonblick och trummar dem mot bryggan. Ljudet ekar ordentligt över den lugna sjön. Största delen av jordklotet täcks också av vatten, tänker flickan. Haven och oceanerna döljer ofantliga hemligheter. Djupt nere i havets famn, dit solljuset inte ens når, lever alla möjliga märkliga djur. Vid sidan av dem verkar abborrarna i sjön inte särskilt konstiga. Vattnets betydelse kommer också fram på andra sätt i flickans funderingar. Livet behöver sötvatten för att släcka törsten, och framför allt behöver också växterna vatten. Med hjälp av vatten gör också en helt vanlig gårdsbjörk koldioxid till luft som vi kan andas. Utan vatten skulle det inte finnas växter, och utan växter skulle det inte finnas luft. Flickan reser sig upp och kastar en sten långt ut i vattnet, det är bara plasket som hörs. Hon tittar på vågorna som når stranden och tänker på hur fantastiskt rent vatten kan vara. Noora Hyrkäs Lauri Rinne WWF 10

V a t t E N På jakt efter vatten Föreställ dig att du plötsligt skulle bli tvungen att lämna ditt hem eller till och med ditt hemland av någon tvingande orsak, kanske för alltid. Du skulle bli tvungen att ge dig av, trots att du inte vill. Att leva som flykting är något av det mest tragiska som en människa kan råka ut för. Vi hör ofta hur människor tvingas lämna sina hem för att hålla sig vid liv. I dag är bakgrunden till många konflikter något så vardagligt som vatten. Det som är en självklarhet för oss i Finland, är på många andra ställen en livskälla som dagligen utgör en kamp mellan liv och död. Bristen på vatten påverkas bland annat av människornas ökande konsumtion och av klimatförändringen. Tillgången på sötvatten börjar vara ett stort problem i synnerhet i många u-länder. Om det inte längre regnar på åkerlappen och bevattning inte finns att få på annat håll, är det värsta alternativet att hela familjen tvingas flytta någonstans där det finns vatten. Jag har själv fått vittna om fall där ån flyter intill byn, men där människorna ändå lämnar sina hem. Då är det inte fråga om brist på vatten. I stället försvåras odlingen på åkrarna av att regnen blir oförutsägbara; det kommer antingen för lite eller för mycket vatten från himlen under en kort tid. För att kunna odla i sådana förhållanden behövs dyra bevattningssystem. Även om det flyter en å intill räcker pengarna inte till för bevattningssystem, och utomstående hjälp finns inte heller tillgänglig. Konkurrensen om vatten kan även leda till tvister mellan stater. Detta sker i synnerhet i gränsområden. Människor som bor nedströms vid floderna kräver att staterna uppströms ska begränsa sin förbrukning, så att vattnet räcker åt alla och människor inte behöver lämna sina hem. Det är svårt att hålla sig inom rimliga gränser, och alla har en egen åsikt om hur stor vars och ens rättvisa andel är. Då är det viktigt att staterna kan föra en vettig diskussion om hur vattnet används, så att det räcker åt alla. Vi västerländska människor konsumerar hela tiden allt mer bomullskläder och importerad mat. Produkter av detta slag förbrukar mycket vatten. Vi skapar alltså själva ytterligare tryck på vattenanvändningen i andra länder. I dessa länder finns många människor som skulle kunna använda vattnet för att upprätthålla och förbättra sitt eget liv. Det borde vi alla ha rätt till, eller hur? Förutom vi människor behöver också den mångsidiga naturen och de vilda djuren vatten. Det är viktigt att vi tänker på alla varelsers behov av vatten inte enbart människans. Michel Gunther / WWF-Canon Sami Tornikoski WWF 11

V a t t E N Virtuellt vatten? Magnus har redan länge funderat på att köpa en ny bil. Hans nuvarande bil är mer än tio år gammal och börjar vara skadlig för miljön. Magnus vill att den nya bilen ska lämpa sig för hans personliga behov, och han har också öga för en fin bil. Magnus vill även agera ekologiskt och köpa en bil med så små utsläpp som möjligt. Magnus har fått ögonen på den nyaste hybridbilen, som marknadsförs med just de egenskaper som han kräver av sin bil. Fordonet är tillverkat i Australien. Magnus köper bilen, men vad annat följer med på köpet? Genomsnittsfinländaren använder cirka 4 700 liter vatten om dagen, om allt virtuellt vatten tas i beaktande. Men vad är virtuellt vatten? Med virtuellt vatten avses den vattenmängd som en vara kräver under sin livscykel. Till exempel används 185 liter vatten för att tillverka en chipspåse på 200 gram och 32 liter för att tillverka ett mikrochips. För att tillverka en vanlig personbil behövs uppskattningsvis 400 000 liter vatten. Magnus köper alltså den bil han vill ha och dessutom 400 000 liter virtuellt vatten. Vilken effekt har virtuellt vatten? Virtuellt vatten kan vara en lösning på vattenbristen i världen: man exporterar till exempel mat till många länder där hunger råder, och denna praxis kunde också tillämpas i fråga om vatten. Likaså kunde många stater som lider av torka avstå från sin primärproduktion och köpa exempelvis sin säd från någon annan stat, där odlingen är mer produktiv. Det oanvända arbetet och vattnet kunde då utnyttjas bättre. Vilka effekter får alltså Magnus inköp? Vattenreserverna i Australien är begränsade, och Magnus inköp påverkar den lokala vattenanvändningen. Det finns visserligen vatten, men det bör användas på rätt sätt och med eftertanke. Hos oss i Finland räcker vattnet till, men globalt sett är vattnet ett av de största problemen inom hållbar utveckling. Magnus kan för egen del påverka genom att använda allmänna kommunikationsmedel och gynna närproducerade produkter, så att inga resurser används i onödan. Chris Martin Bahr / WWF-Canon Heidi Pentikäinen Vaskivuoren lukio 12

Mauri Rautkari / WWF-Canon Östersjön 13

Ö s t E R S j Ö N Tumlaren en skygg storätare Jag är en tumlare, en riktig sällsynthet i Östersjön. För hundra år sedan kunde man se mig oftare, eftersom det då fanns många fler av oss här i Östersjön. Ni tycker kanske att jag ser ut som en fisk, eftersom jag har en fiskliknande form. Tack vare formen är jag också mycket bra på att simma. Trots mitt utseende är jag ett däggdjur och alltså närmare släkt med kor än med fiskar. Fiskar andas med gälar under vattnet och lägger rom, men jag andas luft med lungor och föder levande ungar, som jag ger di precis som människor. Jag ger en unge di i upp till nio månader! Mitt tilltalsnamn kommer sig av den runda, rullande rörelse som uppstår när jag kommer upp till vattenytan för att andas. Jag håller andan mycket bättre än en människa och kan dyka ner till mer än 200 meters djup. Mina dykningar varar dock oftast bara ett par minuter. Jag är en verkligt hungrig en, eftersom jag ständigt befinner mig i rörelse och jag förbrukar mycket energi för att min kropp ska hållas varm i det kalla vattnet. Energi får jag ur maten, det vill säga ur fiskar, som exempelvis strömming. Jag älskar fisk och kan äta flera kilo om dagen. Mitt bordsskick kunde kanske förbättras, eftersom jag sväljer mitt byte helt. Om din pappa åt lika mycket som jag i förhållande till sin egen vikt skulle han glufsa i sig åtminstone sex kilo fisk om dagen. Även om ni människor inte är lika hungriga varelser som jag, kan ni ändå följa mitt goda exempel och äta mer läcker sill och strömming utan att göra avkall på bordsskicket. Jag är ett ganska skyggt djur och kommer inte gärna och hälsar på människor som åker båt, trots att en del av mina släktingar i världshaven brukar göra det. Vid ytan syns bara en skymt av min triangelformade ryggfena. Fast jag undviker människor trivs jag i andra tumlares sällskap och tar väl hand om mina vänner. Förhoppningsvis tar ni människor hand om Östersjön, så att jag kan tumla om här också i framtiden! Vanessa Klötzer WWF Antti Halkka / WWF 14

Ö s t E R S j Ö N Våtmarken miljöskydd med hävkraft Då jag frågar Jyrki och Jussi från rockbandet The 69 Eyes vad en våtmark är svarar de slagfärdigt: Det är en sådan där vassrugge före det egentliga vattenområdet som ett filter som samlar upp näringsämnena och gör vårt vatten klarare. Jyrki och Jussi vet vad de pratar om. Rockarna har varit med och bekantat sig med våtmarker som WWF bygger. Med hjälp av våtmarkerna bekämpar man med naturliga medel övergödningen av vattendragen och Östersjön. I Östersjön kan övergödningen ses med blotta ögat i form av bälten av blågröna alger, slemmiga stränder och grumligt vatten. Under ytan är synen ännu obarmhärtigare. Känsliga djurarter lider mest av övergödningen. Övergödning beror på en för stor mängd näringsämnen i vattnet. Överflödiga näringsämnen sprids till vattnet från till exempel industrin, avloppsvattnet och lantbruken. Då åkrarna piskas av störtregn spolas det näringsrika ytlagret ner i vattendragen. Om man bygger en våtmark mellan sjöarna och åkrarna, sköljs näringsämnena inte längre vidare, utan blir kvar i våtmarken. Att det fungerar på detta sätt beror på att vattnet i en våtmark sprider ut sig över ett stort område och strömningen blir långsammare. Därför sjunker de näringsämnen och det jordmaterial som har transporterats med vattnet till bottnen av våtmarken. De näringsämnen som blir kvar i våtmarken används då som näring av till exempel näckrosor och svärdsliljor. De anlagda våtmarkernas utseende kan variera mycket. Vissa våtmarker är små områden av öppet vatten som har skapats genom att till exempel dämma upp en bäck. Andra våtmarker kan vara en hektar stora, som sjöar, och innehålla små öar, djupvattensområden, sanka landområden, platser med strömmar eller vad som helst! Gemensamt för dem alla är dock att våtmarkerna i bästa fall är effektiva medel för miljöskydd. Vi människor kan minska mängden näringsämnen som sprids till vattendragen och dämpa övergödningen. Det finns många åtgärder, och för att lösa problemet behövs också mångsidiga handlingar. Att anlägga våtmarker är ett naturligt tillvägagångssätt i denna kamp. Till sist slänger Jyrki och Jussi också ur sig en kommentar: Som bekant så susar det i säven. Det har de mer än rätt i. Förutom att våtmarkerna håller kvar näringsämnen erbjuder de en ypperlig livsmiljö för en stor och brokig mångfald av djur- och växtarter, vars livsmiljöer är hotade i det finländska landskapet. Elina Erkkilä / WWF Elina Erkkilä WWF 15

Ö s t E R S j Ö N Frivilliga oljebekämpare Visste du att Östersjön är ett av världens livligast trafikerade havsområden? Enbart antalet oljetransporter på Finska viken har ökat påtagligt under årens lopp. Dessutom är oljetankrarna större än tidigare. Man har strävat efter att förbättra sjösäkerheten på Östersjön, men en oljeolycka kan ändå inträffa. Om så sker, försöker man omgärda oljan som flyter på ytan med länsor och samla upp den i närheten av fartyget. Om detta på grund av dåligt väder inte är möjligt, kan oljan spridas till kustområdena. Även en liten olycka på fel plats vid fel tidpunkt kan vara förödande för den lokala naturen och näringarna. Förutom strandklipporna skadas också djuren i havsområdet av oljan. I synnerhet fåglarna är sårbara: en fågel som är nersölad med olja kan inte flyga eller simma och har svårt att hålla sig varm. Förmodligen dör den snart. Nittonåriga Jenny har en speciell hobby. Hon ingår i WWF:s frivilliga oljebekämpningsgrupper. Om en oljeolycka inträffar vid den finländska kusten och myndigheterna behöver hjälp med oljebekämpningen, får Jenny och tusentals andra frivilliga en kallelse från WWF att komma och hjälpa till med städningen av stränderna och vården av oljetäckta fåglar. Att samla in oljan från stränderna är ett tungt och mycket långsamt arbete. Beroende på strandens struktur och oljans art används olika arbetsmetoder. Som arbetsredskap fungerar till exempel öskar, spadar, skrapor och borstar. Varje oljeinsamlare märker med tiden vilket arbetsredskap som passar bäst för vilket ändamål. Jenny har deltagit i oljebekämpningsövningar samt i en kurs där deltagarna fick lära sig att hjälpa fåglar som smetats ner med olja. Att delta i utbildningarna känns meningsfullt, eftersom Östersjön är viktig för Jenny. Det känns bra att veta att hon kan göra något konkret för att skydda havsnaturen om en olycka inträffar. Vanessa Klötzer WWF @ Päivi Seppänen / WWF 16

Roger Leguen / WWF-Canon Naturens mångfald 17

N a t u R E N S m Å N g f a L D Tigern Jag är en tiger, hemsk och stor en best som i de vilda skogarna bor Vi bor ju främst i Asien förstås men också i Europa kan du hitta några av oss Nu hotas vi av en stor fara det är tjuvskyttarnas stora skara Vi skyddas inte mera av våra skyddsränder när vi omges av burarnas järnstänger Hjälp oss att vår älskade skog bevara det är där som vi vill bo och vara Nu ber vi er alla om hjälp, skynda så att ni hinner innan ytterligare en värdefull art från världen försvinner Henni Jaatinen Siiri Virtanen Milla Tuppurainen Vaskivuoren lukio Santeri Hänninen 18

N a t u R E N S m Å N g f a L D Byskogar, plantskolor och åkerskogsbruk I Tanzania i östra Afrika utgör regnskogarna en möjlighet till försörjning för de lokala invånarna. Från skogarna får man frukt, svamp, ved, byggmaterial och medicinalväxter. De floder som slingrar sig fram i skogarnas skugga tillhandahåller dricks- och tvättvatten. Dessutom skyddar skogarna från vind, regn och solgass. Skogarna är alltså livsviktiga för människorna. Regnskogarna i östra Usambara är hemvist för många växt- och djurarter. Till exempel är detta det enda området där den välbekanta saintpaulian förekommer i det vilda. Att slå vakt om skogarna är viktigt för att bevara naturens mångfald. På många platser avverkas för mycket skog, eftersom behovet av ved och byggnadsvirke är stort och det råder brist på odlingsmark. Skogarna kan dock också vårdas på ett hållbart sätt så att de inte behöver fällas, utan kan både skyddas och utnyttjas samtidigt. WWF främjar hållbar skogsvård i östra Usambaras bergsskogar i nordöstra Tanzania. Med WWF:s hjälp har flera byskogar anlagts i området. Ansvaret för vården av dessa skogar ligger helt på de lokala byborna. För byskogarna utarbetas en markanvändningsplan och tydliga regler för skötseln och utnyttjandet av skogarna. Med hjälp av dem har bergsområdets skogar förblivit livskraftiga och erbjuder ett hem för otaliga djur- och växtarter. Dessutom har människorna fått mat från sina skogar och utnyttjat dem ekonomiskt genom att exempelvis sälja skogsprodukter, såsom svamp och medicinalväxter. Hållbar skogsvård främjas också genom att plantskolor anläggs. I dessa odlas de trädslag som finns i regnskogen, och plantorna planteras i skogsområden som har splittrats. Till skogarnas välmående bidrar dessutom åkerskogsbruket som idkas av lokala invånare och som skiljer sig från traditionellt, ensidigt jordbruk. Vid åkerskogsbruk odlas matväxter, såsom banan, svartpeppar och bönor, tillsammans med regnskogsträd, mellan och under dessa. Med hjälp av det stora antalet näringsväxter blir människornas kost mångsidigare. Dessutom vågar djur som lever i de täta byskogarna och skyddsskogarna röra sig längs åkerskogslapparna från ett skogsområde till ett annat. Hållbar skogsvård är viktig, eftersom man med hjälp av den samtidigt kan skydda värdefulla regnskogar, trygga ett hem för de många utrotningshotade djur och växter som lever i dessa samt tillhandahålla många olika fördelar för dem som är beroende av skogarna. Laura Tahkokallio / WWF Maija Kaukonen WWF 19

N a t u R E N S m Å N g f a L D Naturens rätt att finnas till Det är år 1992 i Rio de Janeiro i Brasilien. Kompakta, svarta bilköer slingrar sig fram längs gatorna i den heta staden. Utmed gatorna patrullerar poliskorteger som håller nyfikna Riobor på avstånd. De centrala platserna i staden glänser ovanligt rena. Det ryktas om att till och med de hemlösa gatubarn som vanligtvis vistas i centrum av Rio har transporterats till någon plats i utkanten av staden, bort från de många internationella besökarnas ögon. Största delen av invånarna i Rio de Janeiro har en ganska bristfällig uppfattning om varför de svarta bilarna och skarorna av utländska, kameraförsedda journalister som följer dessa befinner sig i staden. Tidningarna berättar att det är fråga om en FN-konferens, där man har för avsikt att hitta lösningar på världens största problem. Ett av dessa är avverkningen av regnskogarna i Brasilien. Rioborna är inte säkra på om de borde vara förargade eller stolta över att hela världen nu påstås prata om hur regnskogarna försvinner. Rioborna anser att de allvarliga problemen i världen har konstiga och svåra namn. Vad är till exempel biodiversitet? Pratet om att naturens mångfald utarmas är för de flesta Riobor inte förenat med deras egna upplevelser. Det enda de känner till är sin egen och andra människors fattigdom. Ändå har man nu, år 1992, för avsikt att i Rio de Janeiro lösa just precis utarmningen av naturens mångfald! I den stora salen i konferenscentret upplever man intensiva, historiska ögonblick. På plats finns presidenter, ministrar och höga tjänstemän från hela världen. Ministrar och en stor grupp tjänstemän har anlänt också från lilla, nordliga Finland. Hela salen brister ut i applåder då man efter långa förhandlingar lyckas få till stånd en global konvention för att skydda biodiversiteten. Utanför salen jublar den enorma gruppen av naturvårdare. Konventionen innehåller en omvälvande huvudtanke: naturen har ett egenvärde. Människorna ska alltså sörja för att inte bara människorna, utan också andra arter har rätt att leva! Tjugo år senare njuter järvungarna i Enare av sitt livs bästa sommar. De anar inte att de hör till de mycket fåtaliga, enbart cirka 150 finländska järvarna. Järven har inga fiender bland djuren. Det utrotningshotade rovdjuret förföljs bara av människan. Skyddsarbete för biodiversiteten behövs alltjämt. Staffan Widstrand / WWF Anne Brax WWF 20

Sindre Kinnerød / WWF-Canon Klimatförändringen 21

K l i m a t F Ö R ä N D R I N g E N Pingviner i Brasilien En dag i juli surfade brasilianaren Alex Bocage de Almeida i vattnen i närheten av São Paolo. Det var ett tjugotal grader varmt, sydlig vind och i luften låg en doft av alger. En perfekt dag att njuta av havet, tänkte Alex. Plötsligt lade han märke till något svartvitt intill brädan. Vad? Är det en pingvin? tänkte Alex förvånat. Det kan inte stämma! Pingviner trivs ju i kallt vatten, och här är vattnet mer än 20 grader varmt. Där kilade dock en liten pingvin, hoppade i en båge över ytan och dök sedan graciöst igen. Alex tittade förundrat på. På ett ögonblick var pingvinerna fem till antalet och snart var de redan 20. De simmade norrut och försvann strax ur sikte. Alex hade surfat här hela sin barndom, men aldrig sett något liknande. Då Alex kom hem googlade han ämnet. Det visade sig att fåglarna var magellanpingviner och kom från Falklandsöarna. De hade simmat längs nästan hela den sydamerikanska kusten för att komma till norra Brasilien. Alex hittade också en artikel som berättade att man i år hade sett tusentals pingviner vid de brasilianska kusterna. Hälften av fåglarna hade varit utsvultna och en del hade dött av hunger. Hur kan pingvinerna dö av hunger i ett hav som är fullt av fisk?" förundrade sig Alex. Alex oroade sig över pingvinernas egendomliga beteende, så han bestämde sig för att ringa till sin vän Valéria, som arbetade inom WWF. Valéria bekräftade vad Alex redan anade: då pingvinerna simmar i väg så här långt från sina normala bosättningsområden måste något vara riktigt fel. Man har upptäckt att den havsström som magellanpingvinerna fiskar i nu är en grad varmare än normalt. Därför simmar pingvinernas bytesfiskar sardinerna, som tycker om kyla, ner på djupet, där fåglarna inte kan nå dem. Pingvinerna måste alltså ge sig i väg längre norrut för att hitta mat. Hur kan en uppvärmning på en grad ha så här stor effekt? undrade Alex. Om vattnet i duschen är en grad varmare i dag än i går märker jag det inte ens. Men på skalan för hela världen ser en grad ut att redan innebära en stor förändring. Michel Gunther / WWF-Canon Hanna Nordström WWF 22