Kompensation för förlorad studietid för doktorander vid internationella och nationella förtroendeuppdrag

Kompensation för förlorad studietid för doktorander vid internationella och nationella förtroendeuppdrag

Kompensation för förlorad studietid för doktorander vid internationella och nationella förtroendeuppdrag Förord Det är en lagstadgad rättighet att doktorander ska ha inflytande över och medbestämmande i sin utbildnings- och arbetssituation (HF 6 kap. 36). Forskarutbildningen är idag klart tidsbegränsad med en studietid som inte får vara längre än högst fyra år heltidsstudier. Det är många viktiga moment som ska hinnas med under studietiden och den föreliggande tidsbegränsningen innebär att doktorander måste prioritera bort uppdrag som tar tid från forskarutbildningsstudierna. Ett reellt doktorandinflytande på nationell och internationell nivå är avhängigt av att engagerade doktorander, som har förtroendeuppdrag, får denna tid ersatt genom att studietid och finansiering förlängs på ett adekvat sätt. I denna skrift tar vi upp argument för att doktorander från alla lärosäten ska ha möjlighet att engagera sig på internationell och nationell nivå. För att det ska vara möjligt måste lärosätenas lokala regler vara likartat utformade gällande vilka uppdrag som berättigar till förlängning. Regelverken bör också ge i stort sett samma förutsättningar för doktorander från olika lärosäten att delta i det nationella arbetet. Martin Wahlén SFS-Doktorandkommitté Mattias Wiggberg Sveriges Doktorander Rikard Lingström Sveriges Doktorandförening doktorandsektion inom SULF 2

Vad är prolongation Prolongation innebär en kompensation av förlorad studietid pga doktorandfackligt arbete. Normalt är doktoranders studietid begränsad till fyra år (HF 7 kap. 36) och doktorandens studiefinansiering är också tidsbegränsad till fyra år (HF 5 kap. 7). Studietiden får dock utökas om doktoranden exempelvis varit sjuk, föräldraledig eller haft fackliga eller studerandefackliga uppdrag (HF 6 kap. 36). Att studietiden får förlängas innebär inte att den alltid ska förlängas utan att omständigheterna i det enskilda ärendet ska tas i beaktande. Vid flera lärosäten finns riktlinjer om hur prolongation ska gå till vid fackliga och studerandefackliga uppdrag. Prolongation sker efter ansökan från en enskild doktorand och prolongationsbeslutet gäller den doktorand som ansökt. Det är formellt fakultetsnämnderna som har rätt att förlänga studietiden. Fakultetsnämnderna får delegera beslut om prolongation, något som också görs vid flera fakulteter. Argument för prolongation Det finns många bra argument för varför lärosätena tjänar på att ge förlängd studietid åt doktorander som är engagerade på nationell och internationell nivå. Lärosätet tjänar på att ha kunniga och engagerade doktorander som medverkar i kvalitetsutvecklingen vid lärosätet och som hämtar inspiration och idéer från andra lärosäten. I de nationella och internationella doktorandnätverken sprids kunskap och erfarenheter byts doktorander emellan. Detta innebär att medverkan i det nationella och internationella arbetet stärker lärosätets egen kvalitetsutveckling. Doktorander som medverkar i nationella och internationella sammanhang syns där forskning och forskarutbildning diskuteras. Genom att vara doktorandrepresentant i nationella och internationella sammanhang får doktoranderna större möjligheter att bjuda in intressanta personer till lärosätet. En större kännedom om vilka personer som arbetar med forskarutbildning på nationell och internationell nivå ger möjligheter att arrangera intressanta seminarier och utbildningar för doktoranderna på lokalt plan. Den enskilde doktorandrepresentanten får erfarenheter som ligger väl i linje med de generella färdigheter och kunskaper som doktoranden bör utveckla under sin forskarutbildning. Här kan särskilt nämnas förmågan att i nationella och internationella sammanhang såväl skriftligt som muntligt kunna presentera och diskutera forskning. Det står klar att ett nationellt eller internationellt engagemang också ökar doktorandens anställningsbarhet. Högskoleverket har i sin rapport Lärosätenas arbete med jämställdhet, studentinflytande samt social och etnisk mångfald (HSV 2003:31 R) påtalat behovet av prolongationsregler vid 3

lärosätena för att doktorander ska kunna utnyttja sitt inflytande utan att det inverkar allt för menligt på deras studier. Ekonomi som motargument Institutionernas ekonomi är ofta hårt ansatt och de direkta anslagen är ofta uppbundna. Men om vi istället tittar på ett helt lärosäte eller hela sektorn framstår kostnaderna för doktorandfackligt arbete som små. Utifrån ganska rimliga antaganden så skulle den totala prolongationen för alla doktorander som var förtroendevalda på några av posterna i Tabell 1 motsvara mindre än tre heltidsekvivalenter per år. Här utöver kan tillkomma ett antal referensgrupper till statliga utredningar, arbetsgruppen i SUHF och uppdrag för forskningsfinansiärer eller motsvarande. Om vi gör en tydlig överskattning av antalet förtroendevalda doktorander på nationell och internationell nivå och beräknar kostnaden utifrån nio heltidsekvivalenter, motsvarar detta avsevärt mindre än fyra miljoner kronor, eller dryga 200 kr per doktorand i Sverige. Kårernas ekonomi räcker inte till! I och med att det obligatoriska medlemskapet i studentkårerna håller på att avskaffas är detta knappast tiden för avgiftshöjningar. Oavsett vad som händer med kårobligatoriet är det viktigt att doktorandernas inflytande kan bibehållas även i framtiden. Det är därför viktigt att universitet och högskolor skapar förutsättningar för doktorander att engagera sig. Det är rimligt att lärosätena skapar likartade förutsättningar för doktoranderna som för övriga personalkategorier vad gäller deltagande i nationella och internationella sammanhang. Varför finns det inte bara en doktorandfacklig organisation? Den nationella forskarutbildningsbevakningen bygger nästan helt på ideella insatser från doktorander runt om i Sverige. Olika kårer har valt olika vägar för att det doktorandfackliga engagemanget. Idag finns tre organisationer med tydliga mandat att representera doktorander nationellt, Sveriges Doktorander (SDok) och SFS Doktorandkommitté (SFS-DK), som båda är kårfackliga organisationer, och Sveriges doktorandförening (SDF) som är doktorandsektion inom SULF. Dessa organisationer utgör olika, men bra, arenor för att påverka forskarutbildningen. Den nationella forskarutbildningsbevakningen är viktig för lärosätena! Idag bedrivs forskarutbildningsbevakning samtidigt nationellt och lokalt. De olika nivåerna stödjer varandra och ofta så gynnar det nationella arbetet det lokala genom att spara tid och öka kvalitén. Det blir helt enkelt lättare om vi kan dela på jobbet över hela landet. Dessutom är mycket av påverkansmöjligheterna knutna till riksplanet 4

och då är det enklare och billigare om dessa insatser samordnas via de nationella organen än om alla lokala doktorandföreträdare skulle göra det nationella arbetet oberoende av varandra. Forskarutbildningsbevakningen blir mer effektiv genom de nationella organisationerna. Det är också viktigt att komma ihåg att doktoranderna driver forskningspolitiska frågor som också universiteten och högskolor gynnas av som höjda basanslag. Vårt förslag Lärosätena måste vara med och hjälpa till att bidra till att fler doktorander engagerar sig för att utbildningskvalitén ska höjas ytterligare. Därför föreslår vi att följande uppdrag ska ersättas med motsvarande antal dagars förlängning. Organisation Uppdrag Minimiprolongation Eurodoc (internationellt) Ordförande 50 dagar SFS-Doktorandkommitté (SFS-DK) (nationellt) Vice-ordförande Sekreterare/kassör ledamot Ordförande 20 dagar 50 dagar Sveriges Doktorander (Sdok) (nationellt) Ordförande 50 dagar Sveriges Doktorandförening, doktorandsektion inom SULF Ordförande 50 dagar Table 1: Förslag på antal dagars förlängning för olika nationella uppdrag 5