Att anlägga en träningsbana Ewa Sarlöv Amatörtränarkursen steg 3
Innehåll Inledning 3 Frågeställningar 4 Miljöer för vardagsträning 5 Faktorer att ta hänsyn till vid planering 6 Anläggning och utförande 7 Hur mycket mark behöver man? 7 Ska banan doseras? 8 Jordartarten spelar roll 9 Påverkan på natur och miljö 11 Banunderlag 12 Staket, sarg 13 Ekonomi 14 Exempel på träningsbanor 15 Gotland 15 Eslöv 16 Bornslätt 16 Flyinge 17 Jägersro 18 Blommeröd 19 Ett tack till följande personer för värdefull information: Mats Brandsten, Swedrock Niels Dreyer, Blommeröds arabstuteri Lars Göransson, galopptränare, Klippan Lars Herlin, galopptränare, Gotland Göran Henriksson, banchef, Jägersro Annelie Larsson, galopptränare, Eslöv Christofer Lundin, för hjälp med beräkning ang dosering och hastighet i kurva Jan Persson, anläggningschef, Flyingestiftelsen Ingrid Sarlöv-Herlin, landskapsarkitekt SLU Foto Ewa Sarlöv, utom på sid 14, Lars Herlin 2
Inledning Då jag började som amatörtränare funderade jag över hur jag skulle kunna lägga upp träningen utan tillgång till egen träningsbana. Skulle det vara möjligt att helt enkelt anlägga en egen bana? När jag så småningom gick steg-3 kursen på Strömsholm ingick ett obligatoriskt moment i form av ett individuellt fördjupningsarbete. Innebörden av detta arbete är att skaffa sig fördjupade kunskaper inom galoppsport eller fullblodsavel. Så det här kursmomentet gav mig också en anledning till att ta reda på lite mer om hur jag skulle kunna gå tillväga. Samtidigt är det ett synnerligen intressant ämne att diskutera hur en bana ska vara uppbyggd om skador som kan tänkas bero till underlaget, anläggning och underhåll och utseende av en bana etc. Det finns många fler frågeställningar än vad jag tagit upp i detta arbete. Trots det är min förhoppning att läsaren ska bli inspirerad till nya frågeställningar. Varför egen träningsbana? Som tränare har man tillgång, mot en mindre årlig avgift, till de träningsmöjligheter som finns vid galoppbanorna på Jägersro, Göteborg och Täby men är förstås hänvisad till att transportera hästarna dit och under de tider som de är öppna för träning. Den angenäma uppgiften med att anlägga en egen galoppbana är ett sätt att lösa problemet med att bedriva galoppträning utan tidskrävande och kostsamma transporter oberoende av tid på dygnet. De ekonomiska förutsättningarna lägger ribban för önskat underlag och utförande. De flesta som ska anlägga egen galoppbana måste förmodligen göra avkall på ambitionen att få en träningsbana som överensstämmer med tävlingsmässiga förhållanden. Kan man visa en lönsam kalkyl med investeringen så finns förstås alla möjligheter. Jag menar att tillgången på kapital är i regel obegränsade för lönsamma projekt! Galopptävlingar genomförs på ett någorlunda fast underlag. Underlaget är antingen gräs eller dirtrack, d v s grusblandningar med olika typer av inblandat material. Olika banor har sina egenskaper i fråga om svikt, fasthet, torkkänslighet, förmåga att motstå nederbörd eftersom de anlagts på olika platser med skilda förhållanden, Jämför t ex Klampenborg som ursprungligen anlagts för ca 100 år sedan mot den på senare tid byggda Göteborgsbanan som är anlagd efter nya rön och ska uppfylla de krav som ställs på en allvädersgräsbana. Speciella krav på en bana Syftet med träning är att förbereda hästen inför tävling. När hästen är tävlingsklar ska den kunna gå i ett tempo som i stort motsvarar tempot som rids under tävling. Och hästen måste tränas i galopp för att bygga upp och underhålla sin kondition, snabbhet och muskler. Ett skäl till att man anlägger träningsbanor ovala eller runda är att man vill efterlikna tävlingsmässiga förhållanden, något som framförallt är viktigt för den unga 3
orutinerade hästen. En annan anledning är att minska risken tvära avsaktningar, en tredje anledning är att man i regel har bättre översyn på en ovalbana. För att underhålla tävlingskonditionen på en häst som startar regelbundet, finns inget som talar för att man alltid måste rida hästen på en oval bana. De framgångsrika träningsmetoderna är som bekant många. En filosofi är att en varierad träning för hästen på olika underlag är gynnsamt för hästens välbefinnande. Ett jämt, fast, och i viss mån fjädrande underlag är det optimala för att undvika förslitnings- och akuta skador på hästen. Dessutom måste det var halkfritt och rensat från främmande föremål, t ex stenar. För att få en stegrad träningseffekt måste pulsen ökas och maximeras vilket sällan, åtminstone inte på lång sikt kan göras med framgång på vanliga grusvägar. Forskning har visat att snabba jobb på hårda stumma underlag ökar risken för förslitningsskador. Däremot är meningarna delade huruvida man kan konstatera om mjuka, djupare underlag är sämre ur skadesynpunkt. Intervju av tränare Jag gick vidare med mitt arbete genom att ta reda på hur andra tränare ute på landet löst problemet med egen bana och vilka erfarenheter de gjort. Jag intervjuade några personer i min omgivning, se sidan 1. Ett stort tack till alla! Av dessa intervjuer har jag fått mycket ny värdefull kunskap och mycket att fundera över. Med foto visar jag tränarnas banor och beskriver kortfattat hur de är anlagda. I ett exemplet - Blommeröd visas hur man genom att utnyttja de naturliga förutsättningarna har möjlighet att lägga upp en varierad träning. En slutsats som jag kom fram till under mina studier var - att genom att göra en noggrann planering kan man undvika många misstag som äventyrar nyttan med banan och drar med sig höjda kostnader. Som jag nämnt tidigare finns det många fler faktorer att ta hänsyn till vid planeringen, t ex behov av maskiner och redskap för underhåll. Övergripande frågeställningar När du ska anlägga en bana bör du ha följande frågeställningar som utgångspunkt: Vilka träningsunderlag och träningsmöjligheter har du att tillgå idag? Vilka för- och nackdelar har dessa? Hur kan du utnyttja dessa möjligheter som ett led i träningsupplägget? Hur ska en anlagd bana utformas i förhållande till det behov du har för att träna hästen allsidigt? Kommer ditt behov förändras framöver? Vilka resurser har du i fråga om mark? Hur stort kapital behövs? 4
Hur ser din ekonomiska kalkyl ut? Viktiga jämförelse är vad det kostar i tid och pengar att transportera hästen/hästarna till annan galoppbana alternativt stalla upp hästarna i närheten av galoppbana? Allemansrätten Allemansrätten begränsar dig att träna i naturen. Du måste ha tillåtelse från markägaren om du regelbundet rider på jordbruksmark, i plantering, stubbåker eller på s k kantzoner. Allemansrätten gäller aldrig i växande gröda. Allemansrätten gäller inte för näringsidkare som vill nyttja marken i sin verksamhet utan gäller endast för privatpersoner! Ska du bygga bana på arrenderad mark krävs alltid godkännande från jordägaren. Miljöer som jag hade att tillgå för vardagsträning.. Bild 1. Plant fält, lätt lerjord, odling av vall/bete, med klöverinslag, betas på försommaren, en eller två skördar ensilage. Längd 800 m, bredd 400 m. Kan t ex användas vid intervallträning. Bra träning under en begränsad tid på året Inslaget av klöver innebär att underlaget kan bli halt. Hårt underlag vid torka. Bild 2. Kantzon längs å. Bredd cirka 6 meter, längd cirka 2 500 meter. Putsas två gånger per år. Idealiskt för långa skritt-, traveller canterpass. 5
Bild 3. Kantzonen avslutas med ett cirka 400 meter rakt upplopp. Blandningen av olika grässorter gör att underlaget inte blir nämnvärt halt. Bild 4. Grusväg 4 km. Det här är ett ganska vanligt träningsunderlag på landet, grusväg i ett öppet landskap eller skogsväg. Bra underlag för skritt- och travpass. Sammanfattningsvis finns i den miljö som jag ovan visat relativt bra möjligheter för vardagsträning vid gynnsamma väderleksförhållanden. Men för att kunna rida i snabbare tempo och vara oberoende av nederbörd behövs också tillgång till en träningsbana. Faktorer att ta hänsyn till vid planering De centrala problemen med att anlägga en bana är att utifrån befintlig jordart finna ett lämpligt banunderlag som är hållbart och lättskött. Men det finns även andra faktorer att ta hänsyn till, t ex hur topografi och omgivande miljö ser ut. Det går inte att anlägga en 6
galoppbana på vilken grund som helt. I varje fall inte om den ska fungera på sikt. När man gör en så stor investering som en galoppbana medför ska den ge optimala träningsmöjligheter i förhållande till de resurser och förutsättningar man har att tillgå. I Storbritannien är det vanligt att man först lägger banan där det finns lämplig jordart och sträckning, därefter bygger man upp stallar och andra byggnader. Det är kanske något man borde ta efter? Anläggning och utförande Hur passar formen in i miljön och vilket är ditt behov? Ska den vara rak, oval, cirkelformad, u-formad eller som en åtta. Total längd på banan och längd på raksträcka. Hur mycket mark har du att tillgå? Ska du träna två-åringar bör du satsa på en längre raksträcka t ex 800-1000 meter, i varje fall inga skarpa svängar. Tillgänglig areal som behövs för att anlägga banan. Bredd på banan, minimimåttet är bredden på den traktor med redskap som är tänkt att användas för underhåll. Angränsade vegetation växer in över bankanten, ett tips är att därför att lägga till en bit extra på banbredden. Önskvärt är att man kan rida åtminstone två hästar i bredd. Lutning, naturliga nivåskillnader i topografin. Underlag, d v s material, djup och beredning. Här spelar först och främst den naturliga jordarten en avgörande roll för hur man bör preparera banan, därefter kommer frekvens i användning och ekonomiska förutsättningar. Dosering, d v s banans lutning i sidled. Inom travet har man funnit att en lutning på upp till tio grader innebär att man kan ha snävare kurvor utan att risken för skador på hästen ökar. Detta borde gå att överföra till galoppen där man av tradition inte har nämnvärt doserade kurvor. Hur mycket mark behöver man? För att kunna rida i en viss hastighet utan att negativt belasta hästens ben krävs en viss kurvradie. Ju snävare kurva desto större blir belastningen på hästens ben vid en given hastighet. Hästen kommer förstås i viss grad själv sänka hastigheten om den känner att den inte får tillräckligt grepp. Banan kan doseras till viss grad så att hästen kan hålla hastigheten i kurvan och alltså minska risken för att halka och i värsta fall gå omkull. Om vi t ex utgår från en 180 graders kurva som är 200 meter lång får en kurvradie på ca 64 meter. Med en bana som är 5 meter bred krävs således en total bredd på nästan 140 meter. Längd med raksträcka på 800 meter innebär 140 m x 940m = 131 600 m 2 d v s ca 13 hektar. Ska banan doseras? 7
Vi tittar på hur mycket hästen kommer att luta inåt i förhållande till underlaget och vilket grepp som krävs när vi rider i hög fart genom kurvan. Vid en lutning på 10 grader behövs ett grepp motsvarande en friktionskoefficient på 0,18 för att hästen inte ska halka omkull. En större lutning ger sned belastning och större halkrisk, något man försöker undvika åtminstone när man anlägger banor inom travet. Jag räknar här på två höga hastigheter i ovanstående kurva med 64 meters radie utan dosering. Vid 60 km/tim kommer hästen att luta 24 grader inåt i kurvan, den kommer också att behöva ha mycket bra grepp mot underlaget, friktionskoefficienten måste vara minst 0,44 för att hästen inte ska halka omkull. Dessa värden innebär troligen mycket stor risk för skador. Vid 50 km/tim kommer hästen att luta 17 grader inåt i kurvan, den kommer också att behöva ha bra grepp mot underlaget, friktionskoefficienten måste vara minst 0,31 för att hästen inte ska halka omkull. Även dessa värden innebär en viss skaderisk. Om man däremot som i tredje exemplet doserar kurvan 10 grader och tillåter att hästen lutar 10 grader mot underlaget kan vi rida i 55 km/tim. Detta innebär i sin tur att hästen kan hålla mycket hög fart i kurvan utan att friktionskoefficienten behöver vara högre än 0,18 och risken för skador borde minska markant jämfört med en kurva utan dosering. Vilken friktion krävs av underlaget i kurvan? plan bana plan bana doserad hastighet i km/h 60 50 55 tid/400m i s 24,0 28,8 26,2 tid/600m i s 36,0 43,2 39,3 tid/1000m i s 60,0 72,0 65,5 kurvradie i m 63,7 63,7 63,7 sidacceleration i g 0,44 0,31 0,37 hästens lutningsvinkel mot horisontalplanet i grader 24,0 17,1 20,5 dosering av kurva i grader 0,0 0,0 10,0 hästens lutningsvinkel mot banan i grader 24,0 17,1 10,5 nödvändig friktionskoefficient efter dosering 0,44 0,31 0,18 Friktionskoefficienten visar hur mycket grepp som krävs för att inte hästen ska gå omkull. Användning Hur många hästar kommer att disponera banan? Ska flera kunna rida i bredd? Ska banan upplåtas till andra tränare/ryttare? Finns ridklubb eller ridanläggning i närheten som kan vara intresserade av att nyttja banan för konditionsträning. Behövs i sådant fall 8
lämplig rid/bilväg till banan, parkeringsplats för hästtransporter, tillgång till vatten och avspolning? Kommer banan att användas året om? Användning under vinterhalvåret ställer krav på att underlaget inte är frostkänsligt och tillräckligt dränerat. Belysning är något som ökar möjligheterna att använda banan tidiga morgnar och kvällar under den mörka årstiden. Bevattning Kommer valet av ytunderlag och användning att kräva bevattning? Finns det tillgång till vatten där banan ska ligga? Underlag Det är vanskligt att säga att ett visst underlag hårt, strävt, mjukt - är gynnsamt eller skadligt att träna galopphästen på. Det är snarare hur man tränar hästen. Exempel på faktorer som spelar roll för hur hästen tål underlaget: Träningsintensitet Arbetets längd Frekvensen, d v s hur ofta på aktuellt underlag. Hästens ålder Träningsstatus Hovbeslag, Skor med t ex hakar eller skarp outrim bromsar upp glidningen av hoven som normalt uppkommer då hästen sätter ned hoven i marken. En sådan uppbromsning kan påverka belastningen av karpalled och hasled. Forskning har visat att en hård bana är skadligare vid hög hastighet än en mjuk bana. Man har även studerat vad som sker då hästens hov slår i underlaget. Av kraften som uppkommer då hästens ben slår i marken belastas 1/3 hovbenet och ca 2/3 mjukdelarna mellan hovvägg och hovben. Det är alltså inte så stor del av stöten som belastar kotleden och uppåt. Det är större belastning av skenan när det befinner sig lodrätt på ett mjukt underlag än i samma läge på ett hårt underlag. En högre belastning i ett sådant skede påverkar främst senor och gaffelband. Därför bör man att undvika att träna hästar med förslitningar i skador på gaffelband eller böjsenor i för djupt underlag. Följaktligen borde man i förebyggande syfte undvika sådan träning. Men det finns också undersökningar som visar på att mesta delen av stötupptagningen sker i hästbenets övre delar. Använder man banan för träning året om, ställs det större krav på underlaget ur alla aspekter än om man använder banan mera sporadiskt. Då behövs ett underlag som i stort är oberoende av nederbörd och temperatur. När man lägger banan och väljer ytunderlag ska man tänka lite längre framåt på vilket underhåll som ytunderlaget i fråga kommer att kräva för att banan ska fungera. Samtidigt som banan ska vara lättskött är det en fördel om den kan underhållas utan dyra specialmaskiner. Jordarten spelar roll för hur banan kommer att fungera 9
En grov indelning i jordarter är följande Grus Sand Morän (osorterad) Lera Styv lera Kärrtorv, mosstorv, gyttjor Jordarterna kan t ex delas in efter hur stor andel organiskt växtmaterial som finns inblandat. Jordarterna har olika vattenhållande förmåga och reagerar på olika sätt vid t ex riklig nederbörd eller vid frost. Rent grus har t ex svag förmåga att hålla vatten medan lera (lätt-, mellan- eller styv lera) släpper i från sig vatten långsamt. Teoretiskt sett skulle man förstås kunna frakta bort allt inte önskvärt material och från grunden bygga upp med nytt. För att uppnå ett tillfredställande långsiktigt resultat är ett självdränerande underlag bäst. Ett dränerande underlag betyder att jorden släpper genom vatten. Desto större andel grus eller inblandning av grus desto större genomsläpplighet. Om inte jorden är naturligt genomsläpplig måste det till någon form av dränering. Behovet av dränering beror alltså på jordart och hur banan är belägen i topografin. Man bör skaffa sig kunskap om hur man dränerar aktuell jordart på lämpligaste sätt. Och detta ska ses i samband med valt ytmaterial. Visst underlag, t ex stenmjöl har en större benägenhet att täppa till i dräneringen än vad t ex grövre grus har. Traditionell dränering av jord innebär att man lägger perforerade plastslangar på frostfritt djup för att leda bort vatten. Förr i tiden användes tegelrör, något som var väldigt arbetskrävande. Dräneringsvattnat ska ledas bort någonstans, avrinning kan ske i öppna eller slutna diken. Ett alternativ till dränering är att lägga banan på en upphöjd bädd och på så vis få avrinning. En dränering bör ligga på 1-2 meters djup. Ligger den grundare är det svårt att få den att fungera tillfredställande och kräver ett större underhåll. På sikt kommer rötter från ogräs, buskar och träd att växa in och täppa till hålen i plastslangen. Ofta vill man ha en snabb avrinning t ex efter ett kraftigt regn. Eftersom en nedgrävd dränering bäst fungerar på längre sikt måste man kanske göra andra åtgärder för att få en snabb avrinning. Om banan kommer att ligga i svacka, på jämn nivå eller på höjd är faktorer för behovet att dränera. Dräneringen är en hög kostnad och ett viktigt moment för att få banan att 10
fungera tillfredställande, därför är det viktigt att tänka efter vilka avvägningar man är beredd att göra. Påverkan på natur och miljö Att anlägga en permanent galoppbana påverkar på något sätt fastighetens värde. Likaväl som den förbättrar värdet kan den genom ofullständig planering minska fastighetens värde. Med fördel kan den anpassas till terrängens utformning. Den behöver nödvändigtvis inte vara ovalt symetrisk eller i plan nivå. En galoppbana behöver alltså inte betyda att man gör ett negativt intrång på landskapet och jordbruksmarken. En rätt anlagd galoppbana kan tvärtom förhöja naturvärdet. Tar man jordbruksmark i anspråk är denna mark oftast föremål för någon typ av EUbidrag. Därför bör man också beakta hur dessa bidrag kommer att påverkas då användningen av marken ändras. Hur ser landskapet ut där man planerar att lägga banan? Hur stora ingrepp behöver man göra i landskapet? Ska banan ligga permanent finns all anledning att lägga stora resurser på planering. Även om man lägger en bana med relativt enkla medel är minimiarbetet att alla eventuella schaktkanter görs färdiga, överblivna jordmassor tas bort eller jämnas ut. Obearbetade schaktmassor kan göra vem som helst ledsen. De förfular landskapet och försämrar fastighetens attraktion. Slänter och kanter planteras med lämplig vegetation för att smälta in i landskapet. Att rida runt i ett öppet och vindpinat landskap är kanske inte den mest behagliga upplevelsen på hästryggen. Det finns många sorters buskar och träd som är snabbväxande, som är olika till sitt utseende och växtsätt som därför kompletterar varandra och kan med rätt planering ge ett varierad och snygg omgivning. Å andra sidan, lägger man banan i skog eller i uppvuxen vegetation är det kanske inte så kul att rida runt i en tunnel med träd på båda sidor. Dessutom har eventuella åskådare sämre överblick. Genom att utnyttja den naturliga topografin i landskapet ges många möjligheter. En uppförs- respektive nerförsbacke utnyttjas för att träna hästens muskler i bakdelen. Har man turen att kunna lägga banan i skogsbryn d v s i kantzonen mellan skog och öppen mark får man genast större möjlighet att skapa en naturlig variation. Banan kan sträckas kring träddungar, stenmurar etc så att dessa hamnar i kanten av banan. Man behöver inte skövla i naturen utan kan sträcka banan i en naturlig (svag) böj kring objekten. Området innanför railen kan utnyttjas på många sätt. Betesmark, slåtter eller annan odling är de vanligaste användningsområdena. Kanske är det möjligt att anlägga våtmark eller damm för att öka naturvärdet. När detta skrivs kan man ansöka om stöd för anläggande av våtmark. Ta därför kontakt med Länsstyrelsen för att få reda på vilka eventuella stöd som kan ges för anläggningen. 11
Banunderlag Underlaget på banan bör om möjligt harmonera med naturen i övrigt. Läggs banan i ett grustag så är naturligt underlag grus eller grusblandning. På samma vis är en flisblandning ett naturligt underlag i ett skogsbryn. Finns negativ miljöpåverkan av underlaget? Kommer banan att saltas, kommer kanter m m att bekämpas med kemiska ogräsmedel bör man ha full kontroll över vart dräneringsvattnet tar vägen. I regel schaktar man bort översta lagret av matjord, om inte ytlagret består av rent grus eller sandjord. Ett alternativ till att ta bort matjorden och som allmänt används för att anlägga skogsvägar, är att lägga markväv under ytbeläggningen. Detta förutsätter förstås att underlaget är någorlunda sviktande. Beroende på alvens beskaffenhet, (området under matjorden) grundar man med en viss mängd grovt material, skärv, eller grov stenblandning. Därefter läggs ytunderlaget på. Ytunderlagret kan vara av olika sorter, användas i sin renodlade form eller blandas. En viktig faktor när man väljer underlag är att välja något som ligger kvar och inte rör sig för mycket. Sand eller stenmjöl, behöver harvas, sladdas och jämnas relativt ofta. Träflis, traditionellt ansett som ge bra svikt, nackdel är att det på sikt förmultnar. Kan frysa på vintern. Grus finns i olika utförande, kornstorlek och kornform, dessa ger olika sammanhållet underlag. Fibersand, t ex Cushion Tracks, ger god hållbarhet och bryts ej ned. Används mycket på ridbanor och i ridhus. Gummiflis, förr var det vanligt att använda malda elkablar vilket i dag ur miljöskäl är förbjudet, andra varianter finns. Bildäck s k gummichips, vanligt användningsområde är som mellanskikt i ridbanor. Paddex är en restprodukt som kommer från ståltillverkning. Kräver mycket underhåll för att inte bli hårt. Att bereda banan och lägga rätt mängd och kvantitet ytunderlag är ett tidskrävande arbete som ska utföras med noggrannhet. Av de råd jag tagit i mina intervjuer är det lätt hänt att lägga på för mycket material med en gång. Det är bättre att satsa på att lägga på mer och förbättra underlaget efterhand. Men det som avgör om banan kommer att bli riktigt bra beror på underhållet. Även om man lägger mycket resurser på anläggningen men slarvar med skötseln kommer banan bli dålig. En enklare bana kan bli riktigt bra bara den sköts ordentligt. Exempel på uppbyggnad av underlag för bana med grusbana eller dirtrack Ytlager: 0-8mm grus eller stenmjöl, 10-15 cm. Bärlager: 0-20 mm material. Hur mycket beror på hur underlaget ser ut. 12
Istället för bärlager kan markväv läggas. Bärlagret/markväven har till uppgift att förhindra att lera och jord vänds upp och blandas med gruset. De grövre partiklarna i gruset bör packas väl med vält innan ytlagret läggs på. Ytunderlaget underhålls genom att harva grunt med en lämplig harv, t ex sicksackharv och sladdplanka. Grus är vanligt underlag Grus är ett naturligt material som tas från grustäkter. Det är en begränsad resurs, därför utgår en grusskatt för att vi ska hushålla med resursen. Grus har olika egenskaper som beror på varifrån gruset är brutet. Svensk grus har i regel hög kvalitet. Framförallt anses att grus från norra Sverige har bättre kvalitet. Som kuriosa kan nämnas att Råda Sand exporterar grus till Saudiarabien! I stället för grus kan man använda stenmjöl, vilket är en restprodukt vid stenbrytning. Färgen på stenmjöl varierar beroende på var någonstans stenen är bruten och vilken bergart det rör sig om. Cushion Tracks Cushion Tracks, är ett varumärke för ett syntetsikt underlag. Cushion Tracks används med framgång på ridbanor i många länder med olika klimatförhållanden banor för kapplöpning, hoppning, dressyr, polo och träningsändamål. Det är väldigt populärt att lägga Cushion Tracks i ridhus. Materialets struktur ger en känsla av att rida på gräs. Cushion Tracks består av hackade polyester- och gummifibrer och fint kiselsand som ger ett stabilt underlag med mycket lång hållbarhet och hög elasticitet. Det tillsatta vaxet binder samman materialet och förhindrar uppkomsten av damm och minskar behovet av att bevattna ytan. Under 2008 invigdes Ascotbanan, en 1 600 m lång träningsbana på Jägersro med underlag av Cushion Tracks och i slutet av 2009 fick Täby en motsvarande bana. Cushion Tracks används flitigt utomlands och jag tror att vi så småningom kommer att få se fler träningsbanor i Sverige med detta underlag. Staket, sarg Staketets uppgift är att hålla hästen på banan och markerar att det är en galoppbana. Det är en fördel för den orutinerade hästen att staketet liknar en tävlingsbana så att den lär sig att våga gå nära sargen. Alla tävlingsbanor har en vit sarg så ett vitt staket är bästa valet men kräver mycket underhåll. På de vita underhållsfria plaststaket bildas så småningom svampar och alger. Elegantast är om staketet på ett naturligt sätt harmonierar med landskapet. Ett trästaket borde därför vara det optimala är ur utseendesynpunkt. Varken staket, grindar eller övergångar får utgöra någon skaderisk. Ekonomi 13
Flera olika kalkyler behövs. Kostnadskalkyl för anläggningen som underlag för att beräkna kapitalbehov och lönsamhetsberäkning. Beräkning vilka inkomster som anläggningen för med sig. Här kan man t ex ta upp inbesparade transportkostnader till och från annan träningsbana inkl inbesparad arbetstid. Payoff-kalkyl visar hur lång tid det tar innan investeringen återbetalt sig. Medelårskalkyl visar det genomsnittliga årliga överskottet för anläggningen. I kostnadskalkylen tas upp t ex Planering, projektering Schaktning och bortförsel av material och jordmassor Ytberedning och underlag Dränering Staket Arbetstid Pay-off= Grundinvesteringen = antal år det tar för investeringen att återbetala sig. årligt överskott Grundinvesteringen = anläggningens kostnader t o m färdigställandet. Årligt överskott = + Inbesparade transportkostnader till och från annan bana + Inbesparad arbetstid + Eventuella hyresintäkter från utomstående + eventuella bidrag - Underhåll i form av harvning mm - Förbättring med material - Maskinkostnader - Arbete Medelårskalkyl visar den genomsnittiga årliga kostnaden för anläggningen, denna kostnad ska ställas mot de genomsnittliga årliga intäkterna. Årliga kostnader: Ränta, Avskrivning, Underhåll och driftskostnader för anläggningen. Årliga intäkter: Inbesparade transportkostnader till och från annan bana inkl inbesparad arbetstid eventuella hyresintäkter samt eventuella bidrag. Man kan också ta hänsyn till alternativkostnaden för marken som tas i anspråk. 14
Exempel på träningsbanor Gotland, sandjord Eslöv, lerjord Klippan, grus, morän Flyinge, sandjord med lerinslag Blommeröd, sandjord på torvmosse Jägersro, anlagda banor Foto: Lars Herlin Gotland Jordart, sandjord Anläggning, harvat spår i åkern, Anläggningsår, 2004 Underhåll: harvning en ggr per vecka, plocka sten efter varje harvning, ca 20 30 st Fördelar, lättskött, billig att anlägga. Nackdel, dammar lätt Längd 1200 meter raksträcka 600 meter Bredd 2 meter Form oval, 150 meter mellan innespår Det här är synnerligen enkel, billig och fungerande bana. Förutsättningen är en lätt jordart med en god naturlig dränering. För att användas optimalt bör den vattnas vid torka. 15
Eslöv rund bana ca 500 m Jordart, lera Anläggning, lagt fint grus direkt på vallen. Anläggningsår, 2006 Underhåll: harvning, sladdning och stenplockning Fördelar, relativ billig att anlägga. Nackdelar, gräset vid kanterna växer lätt in över banan. Bredd ca 2 meter Hos Tränaren finns också en rakbana på 800 m av ungefär samma typ som rundbanan. rakbana 800 m, samma anläggning som ovan Bornslätt, Klippan, gräs och grusbana Jordart, sand- och grusjord Anläggning, anlagd och preparerad bana direkt i gammalt grustag. Anläggningsår, okänt Underhåll: harvning och stenplockning Fördelar, Bra med sluttande bana, det finns två backar, fördel att både kunna träna på grus och gräs. Nackdelar, dammar, gruset har man tagit direkt från backen därför behöver det plockas en del sten, en skarp kurva Längd grusbanan 1000 meter, gräsbanan 800 meter raksträcka 600 meter Bredd, grusbanan ca 4 meter, gräsbanan ca 8-10 m Form oval, äggformad 16
Flyinge AB Sandjord, ca 35 cm Skånesand Anläggningsår: Förbättrade åtgärder år 2003, i stort sett nytt underlag Anläggning: Dränerad, lagt ca 35 cm skånegrus direkt på sandjorden, marktäckande duk finns på vissa delar av banan. Relativt sparsam användning för galoppträning, flitigt använd för annan ridning. Underhåll: Harvning och sladdning 1-2 ggr/vecka Vid torka flyter gruset sig utåt sidorna Bra bana vid våt väderlek, sväljer relativt mycket regn Längd 1260 m oval form Bredd 5-6 Väl tillgängliga brunnar för att rensa i dräneringen Nackdel: Flera överfarter till hagar i området innanför railen På vissa partier djup bana 17
Jägersro tävlingsbana Längd 1430 m, bredd ca 18 m Anlagd i mitten av 1980-talet Anläggning, material: Lerbank, skärv 0,15 50 mm, tätningsskikt finare grus, gummiflis, överst 200 mm galoppgrus = grusblandning med lerfraktion Underhåll: Harvning ca 2 ggr/fm 7-8 cm, vattning, saltning Årliga förbättringar är ringa förutom kurvorna som jämnas. Fördelar: Egentligen ganska lättskött och förutsägbar om man vet hur vädret ska bli. Nackdelar. Väderberoende. Vid stor nederbörd mycket vattenhållande, kan då bli hård (stum) banan går inte i nuvarande läge att använda vid minusgrader Cushion Tracks, bilden är tagen före staket sattes upp Träningsbana, Cushion Tracks Längd, 1600 m Bredd ca 4 m Bortschaktad matjord, bärlager av skärv och grus, dränering på båda sidor Ytlager Causions Tracks Bearbetas 5 dgr i veckan Träningsbana Jägersro Längd 700 m Bredd ca 4 m 20-25 cm ekflis Fryser på vintern Ömtålig, flisen bryts ned vid en viss tids bearbetning 18
Blommeröd På Blommeröds anläggning har man markerat och i viss mån preparerat valda delar av arealen för ridning. All mark är sandjord på torvmosse vilket ger ett naturligt sviktande underlag. På Blommeröd finns galoppskola samt möjligheter för hinderträning. Sedan några år tillbaka har det vid ett tillfälle varje år anordnas officiella galopptävlingar. Träningsslinga På vissa ställen har man behövt jämna till ytskiktet. Mobilt hinder för häckträning 19
Kuperad mark för intervallträning Galoppbanan 2300 m Raksträcka 1100 m Upploppet ca 800 m 20
Sandbana Kuperad täningslinga i kantzon Vattenträning 21
22