Handikappolitiskt program för Vara kommun

Handikappolitiskt program för Vara kommun 2010-2015 Antagen av kommunfullmäktige 2010-05-31, 40

Innehållsförteckning Inledning... 1 Bakgrund...1 Definition...1 FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning...2 FN:s standardregler...2 Nationell handlingsplan...3 Förverkliganden...3 Vara kommuns handikappolitiska program...4 Inriktningsmål...4 Förutsättningar... 5 Konventionsartikel 8 Medvetandegörande om situationen för personer med funktionsnedsättning...5 Konventionsartikel 25 Hälsa...5 Konventionsartikel 26 Habilitering och rehabilitering...6 Huvudområden... 7 Konventionsartikel 9 Tillgänglighet...7 Konventionsartikel 24 Utbildning...7 Konventionsartikel 27 Arbete och sysselsättning...8 Konventionsartikel 28 Tillfredsställande levnadsstandard och social trygghet...8 Konventionsartikel 17 Skydd för den personliga integriteten...9 Konventionsartikel 22 Respekt för privatlivet...9 Konventionsartikel 23 Respekt för hem och familj...9 Konventionsartikel 30 Deltagande i kulturliv, rekreation, fritidsverksamhet och idrott...9 Genomförande... 11 Konventionsartikel 4 Allmänna åtaganden...11 Konventionsartikel 33 Nationellt genomförande och övervakning...12 Konventionsartikel 32 Internationellt samarbete...13 G:\KS\FÖRFATTNINGSSAMLING\PROGRAM\Handikappolitisktprogram 2010-2015.doc

Sidan 1 Inledning Bakgrund I ett historiskt perspektiv har människor med funktionsnedsättning allt för ofta varit diskriminerade och utestängda från stora delar av samhällslivet. Detta då funktionshinder i stor utsträckning är en följd av brister i samhället. Därför är det genom samhällsförändringar möjligt att eliminera funktionshinder. I tätorter handlar mycket om hur gator, gångvägar etc. bör utformas för att människor med funktionsnedsättning på ett säkert och komfortabelt sätt ska kunna nå olika målpunkter inklusive kollektivtrafikens hållplatser och bytespunkter. 1 Dagens handikappolitik bygger på full delaktighet, jämlikhet och alla människors lika värde - en person med funktionsnedsättning ska inte betraktas som föremål för särskilda åtgärder utan ses som en medborgare med rättigheter och skyldigheter. 2 Beaktande av de behov som människor med funktionsnedsättning har måste därför tas överallt i samhället: i samhällsplaneringen, bostadsbyggandet, utbildningsväsendet och på arbetsmarknaden, i socialförsäkringssystemet och kulturlivet. För att barn, ungdomar och vuxna med funktionsnedsättning ska ha samma möjligheter som andra och kunna fullgöra sina skyldigheter krävs därför att samhället och den omgivande miljön är tillgänglig. Det gäller såväl den fysiska tillgängligheten som tillgänglighet till information och service, vård och stöd, kultur och fritidsaktiviteter. 3 Definition Genom ett beslut 2007 i Socialstyrelsens terminologiråd är begreppen funktionsnedsättning och funktionshinder inte längre synonymer. Funktionsnedsättning innebär en nedsättning av fysisk, psykisk eller intellektuell funktionsförmåga och kan uppstå till följd av sjukdom, annat tillstånd, medfödd eller förvärvad skada. Sådana sjukdomar, tillstånd eller skador kan vara av bestående eller av övergående natur. Funktionshinder är den begränsning som en funktionsnedsättning innebär för en person i relation till omgivningen. Termen handikapp utgår, förutom som en del i sammansättningar som exempelvis handikappolitik, handikappförbund, handikapptoalett o.s.v. 4 1 Prop. 1999/2000:79 Från patient till medborgare s.55 2 Prop. 1999/2000:79 Från patient till medborgare s. 25 3 Prop. 1999/2000:79 Från patient till medborgare s. 26 4 Socialstyrlesens terminlogibank, www.socialstyrelsen.se

Sidan 2 FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning Den 13 november 2008 sade riksdagen ja till att Sverige skulle tillträda FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning och sedan den 14 januari 2009 gäller konventionen för Sveriges del. Denna konventions syfte är att främja, skydda och säkerställa det fulla och lika åtnjutandet av alla mänskliga rättigheter och grundläggande friheter för alla personer med funktionsnedsättning och att främja respekten för deras inneboende värde. Konventionen tillhör de centrala konventionerna om mänskliga rättigheter, men den skapar inte i sig några nya rättigheter. Konventionen fokuserar på icke-diskriminering och listar nödvändiga åtgärder för att personer med funktionsnedsättning ska kunna åtnjuta såväl medborgerliga och politiska som ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter. Detta markeras genom att konventionen betonar betydelsen av att integrera frågor om funktionshinder som en väsentlig del i relevanta strategier för hållbar utveckling. Vidare uttrycker konventionen viss oro för att personer med funktionsnedsättning, trots olika instrument och åtaganden, fortsätter att möta hinder för deltagande som likvärdiga samhällsmedlemmar i alla delar av världen. Konventionen poängterar även betydelsen av individuellt självbestämmande och oberoende för personer med funktionsnedsättning, däribland friheten att göra egna val. Konventionen understryker vikten av tillgången för personer med funktionsnedsättning till den fysiska, sociala, ekonomiska och kulturella miljön. Vidare betonar konventionen tillgången till vård, omsorg och utbildning liksom till information och kommunikation för fullt åtnjutande av alla mänskliga rättigheter och grundläggande friheter. Konventionens grundläggande principer är: a. respekt för inneboende värde, individuellt självbestämmande, innefattande frihet att göra egna val samt enskilda personers oberoende, b. icke-diskriminering, c. fullständigt och faktiskt deltagande och inkludering i samhället, d. respekt för olikheter och accepterande av personer med funktionsnedsättning som en del av den mänskliga mångfalden och mänskligheten, e. lika möjligheter, f. tillgänglighet, g. jämställdhet mellan kvinnor och män, h. respekt för den fortlöpande utvecklingen av förmågorna hos barn med funktionsnedsättning och respekt för funktionsnedsatta barns rätt att bevara sin identitet. FN:s standardregler Hösten 1993 antog FN:s generalförsamling standardregler, vars grundtanke är att skapa delaktighet och jämlikhet för personer med funktionsnedsättning. Reglerna ligger till grund för den handikappolitik vi har i Sverige idag. I de 22 reglerna preciseras vilka förutsättningar som krävs för att personer med funktionsnedsättning ska bli fullt delaktiga och jämlika i samhället. FN:s standardregler ställer politiska och moraliska krav som den svenska regeringen ställer sig bakom. Reglerna är inte juridiskt bindande för medlemsstaterna, men alla i

Sidan 3 samhället - regeringen, myndigheter, kommuner, företag, organisationer med flera - har ett ansvar för att FN:s standardregler blir verklighet. 5 Konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning har till syfte att främja, skydda och säkerställa det fulla och lika åtnjutandet av alla mänskliga rättigheter och grundläggande friheter. Konventionen har dock inte inneburit några nya rättigheter, varför FN:s standardregler fortfarande är vägledande och moraliskt förpliktigande för handikappolitiken i Sverige. Föreliggande program tar sin utgångspunkt i konventionsreglerna och i standardreglerna. I detta program är standardreglerna citerade och skrivna med kursiv stil. Nationell handlingsplan Sveriges regering har i proposition 1999/2000:79, Från patient till medborgare, uttryckt en nationell handlingsplan för handikappolitiken. Denna är en del i utvecklingen mot uppfyllandet av FN:s standardregler. De nationella målen är: - en samhällsgemenskap med mångfald som grund, - att samhället utformas så att människor med funktionshinder i alla åldrar blir fullt delaktiga i samhällslivet, - jämlikhet i levnadsvillkor för flickor och pojkar, kvinnor och män med funktionshinder. Det handikappolitiska arbetet ska inriktas särskilt på: - att identifiera och undanröja hinder för full delaktighet i samhället för människor med funktionshinder, - att förebygga och bekämpa diskriminering mot personer med funktionshinder, - att ge barn, ungdomar och vuxna med funktionshinder förutsättningar för självständighet och självbestämmande. Enligt regeringens bedömning bör följande arbetsområden prioriteras under de närmaste åren: - att se till att handikapperspektivet genomsyrar alla samhällssektorer, - att skapa ett tillgängligt samhälle, samt - att förbättra bemötandet. Förverkliganden För att förverkliga konventionen och standardreglerna måste handikapperspektivet finnas med på alla nivåer i samhället och i alla verksamheter. Först då nås målet att människor med funktionsnedsättning har samma rättigheter och skyldigheter som andra. Det handikappolitiska programmet bör vara ett 5 www.handisam.se

Sidan 4 levande dokument och de regler som ska följas bör behandlas och beslutas inom ramen för varje nämnds ansvarsområde. Därför ska också kostnader till följd av programmets handlingsplan behandlas i anslutning till det gängse arbetet med verksamhets- och investeringsplan. 6 Av de 22 standardreglerna anger de fyra första reglerna vilka förutsättningar som krävs för att uppnå delaktighet. De följande åtta lyfter fram viktiga huvudområden för delaktighet. De tio sista reglerna beskriver redskap som kan användas för genomförande och hur reglerna kan omsättas i praktisk handling. Observera att med ordet stat i FN:s standardregler åsyftas i det här fallet kommun. Vara kommuns handikappolitiska program Detta handikappolitiska program ska ses som en tolkning och precisering av Vara kommuns ambitioner på handikappområdet. Det ersätter inte aktuell lagstiftning på området. Programmet ersätter inte heller Vara kommuns olika styr- och ledningsdokument. Det handikappolitiska programmet ska dock beaktas i samband med framtagandet av dylika dokument. Programmet följer den struktur som finns vad gäller målformuleringar och innehåller inriktningsmål som anger den riktning som kommunens politiker har angett för de olika områdena. Dessa bryts ner i effektmål för att sedan bli operativa mål, vilket anger vilka aktiviteter som ska ske. en är kopplade till de 22 standardreglerna och återfinns i detta dokument. De operativa målen återfinns i den handlingsplan som hör till detta program. Inriktningsmål och effektmål är angivna i presens för att markera hur det ser ut när målet är uppnått. Det handikappolitiska programmet ska vara ett levande dokument i alla nämnder och regelbundet följas upp. Till detta program finns en handlingsplan, vilken årligen ska följas upp. Inriktningsmål I Vara kommun ska alla invånare ges möjlighet till ett normalt och självständigt liv. 6 Prop. 1999/2000:79 Från patient till medborgare s. 31

Sidan 5 Förutsättningar En viktig förutsättning för att uppnå målet om delaktighet på lika villkor är att medlemsstaterna aktivt arbetar för att öka medvetenheten om människor med funktionsnedsättning. Staterna måste också ta ansvar för att det finns effektiv medicinsk vård, behandling och rehabilitering. Andra viktiga förutsättningar är att tillgången till stöd och service garanteras och att det finns hjälpmedel som kan bidra till att personer med funktionsnedsättning kan bli mer oberoende i det dagliga livet. 7 Konventionsartikel 8 Medvetandegörande om situationen för personer med funktionsnedsättning Konventionsstaterna åtar sig genom artikel 8 bl.a. att höja medvetenheten och främja en positiv inställning i hela samhället om personer med funktionsnedsättning samt främja respekten för deras rättigheter och värdighet Standardregel 1 - Ökad medvetenhet Staterna bör aktivt öka medvetenheten i samhället om människor med funktionsnedsättning, om deras rättigheter, behov och möjligheter och om vad de kan bidra med. Medvetenheten inom kommunen om människor med funktionsnedsättning, deras rättigheter, behov och möjligheter har ökat. Konventionsartikel 25 Hälsa Konventionsstaterna åtar sig genom artikel 25 bl.a. att säkerställa tillgången till hälso- och sjukvårdsinsatser för personer med funktionsnedsättning. Det innebär t.ex. att staterna ska erbjuda samma utbud, kvalitet och standard avseende gratis eller subventionerad sjukvård samt kräva att hälso- och sjukvårdspersonal tillhandahåller vård av samma kvalitet som till andra. Standardregel 2 - Medicinsk vård och behandling Staterna bör ansvara för att effektiv medicinsk vård och behandling finns tillgänglig för människor med funktionsnedsättning. Allmänt Kommunens hälso- och sjukvårdsansvar omfattar personer som bor i särskilda boendeformer och de som vistas i kommunens dagverksamhet. Vidare omfattas sjukvård i hemmet och hemsjukvård (ej läkarinsatser - det är Västra Götalandsregionens ansvar). Alla som har behov av kommunens hemsjukvård får tillgång till den enligt fastställda kriterier. 7 Prop. 1999/2000: 79 Från patient till medborgare s. 21

Sidan 6 Effektiv medicinsk vård och behandling inom kommunens ansvarsområden finns tillgänglig för alla kommuninvånare. Konventionsartikel 26 Habilitering och rehabilitering Konventionsstaterna åtar sig genom artikel 26 bl. a. att vidta effektiva och ändamålsenliga åtgärder för att personer med funktionsnedsättning ska uppnå och vidmakthålla största möjliga oberoende, full fysisk, mental, social och yrkesmässig förmåga samt fullt inkluderande av livets alla aspekter. Vidare ska konventionsstaterna främja tillgång till, kännedom om och användning av hjälpmedel och teknik. Standardregel 3 - Rehabilitering Staterna bör se till att rehabilitering erbjuds för människor med funktionsnedsättning för att kunna uppnå och behålla största möjliga självständighet och funktionsförmåga. Allmänt Kommunen har ansvar för rehabilitering/habilitering i särskilda boendeformer, inom dagverksamheten och för dem som har hemsjukvård. Den rehabilitering som erbjuds inom det kommunala ansvarsområdet ger alla kommuninvånare möjligheter att så långt som möjligt behålla sin självständighet och funktionsförmåga. Standardregel 4 - Stöd och service Staterna bör garantera utvecklingen av och tillgången till stöd och service, inbegripet sådana hjälpmedel som bidrar till att personer med funktionsnedsättning kan bli mer oberoende i det dagliga livet och utöva sina rättigheter. Allmänt Största delen av det stöd och den service som ges till människor med funktionsnedsättning regleras genom lagstiftning Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, Socialtjänstlagen och Hälso- och sjukvårdslagen. Kopplat till lagstiftningen finns lokala riktlinjer och rutiner. Det stöd och den service som erbjuds inom ramen för den kommunala verksamheten ger alla kommuninvånare möjligheter att så långt som möjligt behålla sin självständighet och funktionsförmåga.

Sidan 7 Huvudområden I reglerna betonas betydelsen av att medlemsstaterna inser hur viktig tillgängligheten är inom alla områden. Därför ska medlemsstaterna införa handlingsprogram för tillgänglighet i den fysiska miljön och se till att människor med funktionsnedsättning får tillgång till information och möjlighet till kommunikation. Principen om lika möjligheter till utbildning på olika nivåer för barn, ungdomar och vuxna ska erkännas, och utbildningen bör vara en integrerad del av den ordinarie utbildningen. Medlemsstaterna ska skapa förutsättningar för människor med funktionsnedsättning att ha samma möjligheter till produktivt och inkomstbringande arbete oavsett var de bor. Staterna är vidare ansvariga för att människor med funktionsnedsättning får social trygghet och tillräckliga inkomster. Möjligheten att leva familjeliv och rätten till personlig integritet ska främjas. Diskriminerande lagstiftning när det gäller sexuella relationer, äktenskap och föräldraskap ska motverkas. 8 Konventionsartikel 9 Tillgänglighet Konventionsstaterna åtar sig genom artikel 9 bl.a. att vidta ändamålsenliga åtgärder för att säkerställa att personer med funktionsnedsättning på lika villkor som andra får tillgång till den fysiska miljön, transporter, information och kommunikation, innefattande informations- och kommunikationsteknik (IT) samt till andra anläggningar och tjänster som är tillgängliga för eller erbjuds allmänheten både i städerna och på landsbygden. Standardregel 5 - Tillgänglighet Staterna bör inse tillgänglighetens betydelse på alla områden i utvecklingen mot full delaktighet. Oavsett vilka eller hur stora funktionshinder människor har, ska staten a) införa handlingsprogram som gör den fysiska miljön tillgänglig för dem och b) se till att de får tillgång till information och möjlighet till kommunikation. Tillgängligheten i den fysiska miljön och tillgång till information och möjlighet till kommunikation är hög för kommunens invånare, oavsett funktionsnedsättningar. Konventionsartikel 24 Utbildning Konventionsstaterna åtar sig genom artikel 24 bl.a. att erkänna rätten till utbildning för personer med funktionsnedsättning. För att förverkliga denna rätt ska konventionerna säkerställa att ändamålsenliga, individanpassade stödåtgärder erbjuds i miljöer som ger största möjliga kunskapsrelaterade och sociala utveckling. 8 Prop. 1999/2000: 79 Från patient till medborgare s. 22

Sidan 8 Standardregel 6 - Utbildning Staterna bör erkänna principen om lika möjligheter till utbildning på grundskole-, gymnasie- och högskolenivå för barn, ungdomar och vuxna med funktionsnedsättning. De bör se till att sådan utbildning är en integrerad del av den ordinarie utbildningen. Med skola avses under denna regel även förskola och vuxenutbildning Alla kommuninvånare, oavsett funktionsnedsättning, har lika möjligheter till utbildning vilken, så långt som möjligt, är integrerad i den ordinarie utbildningsverksamheten. Konventionsartikel 27 Arbete och sysselsättning Konventionsstaterna åtar sig genom artikel 27 bl.a. att erkänna rätten till arbete för personer med funktionsnedsättning på lika villkor som för andra. Detta ska t.ex. ske genom att konventionsstaterna främjar möjligheter till anställning och befordran för personer med funktionsnedsättning samt hjälp att finna, erhålla, bibehålla och återgå till en anställning. Standardregel 7 - Arbete Staterna bör erkänna principen att förutsättningar skapas för människor med funktionsnedsättning så att de ska kunna utnyttja sina mänskliga rättigheter, särskilt rätten till arbete. Såväl på landsbygden som i städerna måste de ha lika möjligheter till produktivt och inkomstbringande arbete. Förutsättningar finns för att alla kommunens invånare, oavsett funktionsnedsättning, har lika möjligheter till produktivt och inkomstbringande arbete. Konventionsartikel 28 Tillfredsställande levnadsstandard och social trygghet Konventionsstaterna åtar sig genom artikel 28 bl.a. att erkänna rätten för personer med funktionsnedsättning till en tillfredsställande levnadsstandard för sig och sin familj samt rätten att kunna åtnjuta social trygghet. Standardregel 8 - Ekonomisk och social trygghet Staterna är ansvariga för att människor med funktionsnedsättning har social trygghet och tillräckliga inkomster.

Sidan 9 Förutsättningar finns för att alla kommunens invånare, oavsett funktionsnedsättning, har lika möjligheter till social trygghet och tillräckliga inkomster. Konventionsartikel 17 Skydd för den personliga integriteten Konventionsstaterna åtar sig genom artikel 17 att alla personer med funktionsnedsättning har rätt till respekt för sin fysiska och psykiska integritet på lika villkor som andra. Konventionsartikel 22 Respekt för privatlivet Konventionsstaterna åtar sig genom artikel 22 bl.a. att ingen person med funktionsnedsättning utsätts för ett godtyckligt eller olagligt ingripande i sitt privatliv, familjeliv eller hem. Konventionsartikel 23 Respekt för hem och familj Konventionsstaterna åtar sig genom artikel 23 bl.a. att säkerställa att barn med funktionsnedsättning har lika rättigheter i familjelivet. För att förverkliga detta ska konventionsstaterna lämna tidig och allsidig information, service och stöd till barn med funktionsnedsättning och till deras familjer. Standardregel 9 - Familjeliv och personlig integritet Staterna bör främja möjligheten för människor med funktionshinder att leva familjeliv. De bör främja deras rätt till personlig integritet och se till att lagar inte diskriminerar människor med funktionsnedsättning när det gäller sexuella relationer, äktenskap och föräldraskap. Oavsett funktionsnedsättning, främjas kommuninvånarnas möjligheter att leva familjeliv. Konventionsartikel 30 Deltagande i kulturliv, rekreation, fritidsverksamhet och idrott Konventionsstaterna åtar sig genom artikel 30 bl.a. att erkänna rätten för personer med funktionsnedsättning att på lika villkor som andra delta i kulturliv, rekreations- och fritidsverksamhet samt idrott.

Sidan 10 Standardregel 10 - Kultur Staterna ska se till att människor med funktionsnedsättning kan delta i kulturlivet på lika villkor. Möjligheter och förutsättningar finns för alla kommunens invånare, oavsett funktionsnedsättning, att delta i kulturliv. Standardregel 11 - Rekreation och idrott Staterna ska vidta åtgärder för att tillförsäkra människor med funktionsnedsättning samma möjligheter till rekreation och idrott som andra. Möjligheter och förutsättningar finns för alla kommunens invånare, oavsett funktionsnedsättning, att delta i rekreation och idrott. Standardregel 12 - Religion Staterna ska uppmuntra åtgärder som syftar till att skapa jämlika möjligheter för människor med funktionsnedsättning att utöva sin religion. Möjligheter och förutsättningar finns för alla kommuninvånare, oavsett funktionsnedsättning, att utöva sin religion på samma villkor.

Sidan 11 Genomförande Medlemsstaterna har det yttersta ansvaret för att standardreglerna genomförs, att kunskap och forskning om funktionshindrade människors levnadsvillkor förs ut och att handikappaspekterna beaktas i alla relevanta policy- och planeringssammanhang. Staterna har också ansvar för att det skapas en rättslig grund för åtgärder som leder till delaktighet, att den ekonomiska politiken verkar i samma riktning och att det sker en samordning av handikappfrågorna nationellt. Betydelsen av att handikapporganisationerna involveras betonas. 9 Konventionsartikel 4 Allmänna åtaganden Konventionsstaterna åtar sig genom artikel 4 bl.a. att säkerställa och främja fullt förverkligande av alla mänskliga rättigheter och grundläggande friheter för alla personer med funktionsnedsättning utan diskriminering av något slag. Detta ska t.ex. ske genom att konventionsstaterna vidtar ändamålsenliga lagstiftningsåtgärder, genomför eller främjar forskning och utveckling, främjar utbildning för specialister och personal samt samråder och aktivt involverar personer med funktionsnedsättning genom de organisationer som organiserar dem. Standardregel 13 - Kunskap och forskning Staterna tar det yttersta ansvaret för att kunskap om levnadsvillkoren för människor med funktionsnedsättning samlas in och sprids och också för att stöd ges till forskning på alla områden, inklusive det som är till hinder i deras liv. Information om levnadsvillkor för människor med funktionsnedsättning samlas och sprids för att öka möjligheten till ett självständigt liv för alla kommuninvånare. Standardregel 14 - Policy och planering Staterna ska se till att handikappaspekterna beaktas i alla relevanta policysammanhang och i all planering på riksnivå. Delaktighet och jämlikhet för alla kommunens invånare, oavsett funktionsnedsättning, beaktas i alla relevanta sammanhang och åtgärder som krävs för att skapa lika möjligheter för alla prioriteras. 9 Prop. 1999/2000: 79 s. 22

Sidan 12 Standardregel 15 - Lagstiftning Staterna har ansvaret för att det skapas en rättslig grund för åtgärder som leder till delaktighet och jämlikhet för människor med funktionsnedsättning. Standardregel 16 - Ekonomisk politik Staterna har det ekonomiska ansvaret för nationella handlingsprogram och åtgärder som ska tillförsäkra människor med funktionsnedsättning delaktighet och jämlikhet. Standardregel 17 - Samordning Staterna är ansvariga för att nationella samordningskommittéer eller liknade organ inrättas, som säkerställer att handikappfrågor samordnas. Standardregel 18 - Handikapporganisationer Staterna bör erkänna handikapporganisationernas rätt att representera människor med funktionsnedsättning på riks-, regional och lokal nivå. Staterna bör också erkänna handikapporganisationernas rådgivande roll när det gäller att fatta beslut i handikappfrågor. Kommunen ansvarar för att säkerställa att representanter för invånare med funktionsnedsättning finns med och har en rådgivande roll när det gäller beslut i frågor som berör dem. Standardregel 19 - Personalutbildning Staterna är ansvariga för att det på alla nivåer finns lämplig utbildning för all personal som deltar i planeringen och genomförandet av program och service för människor med funktionsnedsättning. Alla förtroendevalda och all kommunal personal har erforderliga kunskaper om funktionsnedsättningar. Konventionsartikel 33 Nationellt genomförande och övervakning Konventionsstaterna åtar sig genom artikel 33 bl.a. att upprätta ett system för att främja, skydda och övervaka genomförandet av denna konvention.

Sidan 13 Standardregel 20 - Nationell granskning och utvärdering Staterna är ansvariga för fortlöpande granskning och utvärdering av nationella program och tjänster för att tillförsäkra människor med funktionsnedsättning delaktighet och jämlikhet. Det handikappolitiska programmet och dess handlingsplan granskas och följs upp regelbundet för att tillförsäkra att alla människor, oavsett funktionsnedsättning, har samma möjlighet till delaktighet och jämlikhet som andra. Konventionsartikel 32 Internationellt samarbete Konventionsstaterna åtar sig genom artikel 32 bl.a. att erkänna betydelsen av internationellt samarbete och dess främjande till stöd för ansträngningar på det nationella planet att förverkliga denna konventions syfte och mål. Standardregel 21 - Tekniskt och ekonomiskt samarbete Stater, både industri- och utvecklingsländer, har ett ansvar för att tillsammans förbättra levnadsförhållandena för personer med funktionsnedsättning i utvecklingsländerna. Standardregel 22 - Internationellt samarbete Staterna ska delta aktivt i internationellt samarbete när det gäller åtgärder för att tillförsäkra människor med funktionsnedsättning delaktighet och jämlikhet. Kommunen är positiv till att understödja alla initiativ till att utöka det internationella samarbetet för att förbättra levnadsförhållandena för invånare med funktionsnedsättning.