Landstingsstyrelsens beslut. Protokollsutdrag dokument till Landstingsdirektören Akten

Transkript

1 Landstingsstyrelsen PROTOKOLL DATUM DIARIENR LS-LED Funktionsnedsättning Policy inom Landstinget Sörmland LF Landstingsstyrelsens beslut 1. Landstingsstyrelsen återremitterar ärendet till landstingsdirektören. Ärendebeskrivning Vid behandlingen av detta ärende i Landstingsstyrelsen beslutade styrelsen att återremittera ärendet till landstingsdirektören för ändringar och tillägg. Vid denna revidering av förslaget skall hänsyn tas till inkomna synpunkter och till oppositionens förslag. Protokollsutdrag dokument till Landstingsdirektören Akten Landstinget Sörmland Repslagaregatan Nyköping Fax Tel landstinget.sormland@dll.se ORG NR Y:\Alla\Processer\Administration\Politiskt stöd\ls\2009\(11) November\ 156 Policy funktnedsättn\ 156 Policy Funktionsnedsättning.doc SID 1(1) Utskriftsdatum: :55

2 Funktionsnedsättning - Policy för Landstinget Sörmland Förslag till beslut Landstingsstyrelsen beslutar föreslå landstingsfullmäktige besluta att godkänna förslaget till policy att godkänna förändringar i föreslagna policy i enlighet med bilaga 1. Ärendebeskrivning Den 30 oktober 2007 lämnade Peter Linnstrand (V) en motion i landstingsfullmäktige om att landstinget ska ta fram ett nytt program. Motionen bifölls av landstingsfullmäktige den 25 november 2008 och innebar att landstingsstyrelsen fick i uppdrag att ta fram ett nytt förslag till handikappolitiskt program, samt att nämnden för habilitering och hjälpmedel ska ansvara för att följa arbetet. Landstingsfullmäktige beslöt den 29 april 2008 (08 27) godkänna kartläggningen av implementeringen av det handikappolitiska programmet. Landstingsfullmäktige (LF) beslöt den 25 november 2008 (08 112) i budget för 2009 att ta fram nytt handikappolitiskt program för perioden , och att beslut ska fattas under Nämnden för habilitering och hjälpmedel (HH) beslutar 24 april 2009 (09 7) om att återremittera direktivet för framtagandet om policy för att det ska anpassas till reglerna för klassificering av dokument. Direktivet fastställs slutligen av nämnden den 25 maj 2009 (09 16), samtidigt som landstingsstyrelsens (LS) definition av strategi efterfrågades. Hälso- och sjukvårdsnämnden (HSN) beslöt den 30 september 2009 (09 91) att tillstyrka förslaget till policy. Nämnden för habilitering och hjälpmedel beslöt den 10 oktober 2009 (09 28) att ändra namnet på policyn till Funktionsnedsättning Policy för Landstinget Sörmland, genomföra ett antal redaktionella ändringar samt föreslå landstingsstyrelsen att föreslå landstingsfullmäktige att fastställa förslag till policy. Kommentar Hanteringen av detta ärende är inte tillfredsställande. Det är anmärkningsvärt att arbetet påbörjas i HH-nämnden först i slutet av april Det saknas beslut i landstingsstyrelsen till HH-nämnden om att påbörja arbetet med att ta fram en ny policy, samt beslut om att uppdra åt förvaltningschefen att ta fram förslag till direktiv. Det är vidare anmärkningsvärt att landstingsstyrelsen inte hörsammat HHnämndens hemställan i maj Det är anmärkningsvärt att HSN den 30 september tar ställning till ett ärende som formellt är under beredningen i en annan nämnd, utan att först bli tillfrågade som remissinstans.

3 Bilaga 1. Funktionsnedsättning - Policy för Landstinget Sörmland Mänskliga rättigheter De mänskliga rättigheterna gäller för alla och envar. De slår fast att alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter. De mänskliga rättigheterna är universella. De gäller över hela världen, oavsett land, kultur eller sammanhang. De mänskliga rättigheterna reglerar förhållandet mellan statsmakten och enskilda människor. De utgör en begränsning av statens makt över individen och slår samtidigt fast vissa skyldigheter för staten gentemot individen. Staterna är skyldiga att respektera folkrättens regler. Varje land har ett ansvar för att dess åtaganden vad gäller de mänskliga rättigheterna omsätts i nationell lagstiftning. I Sverige har det ålagts kommuner och landsting att ansvara för flera av rättigheterna. Barnets rättigheter Barnkonventionen fastslår barnets rätt att åtnjuta bästa uppnåeliga hälsa och rätten till sjukvård och rehabilitering.1 Konventionsstaterna ska sträva efter att till fullo säkerställa att inget barn är berövat sin rätt att ha tillgång till sådan hälso- och sjukvård. Staten ska säkerställa att alla barn tillhandahålls nödvändig sjukvård och hälsovård med tonvikt på utveckling av primärhälsovården. Rätten till hälsa Alla människor har rätt till bästa möjliga hälsa. Det övergripande målet är att, genom hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande arbete, minimera behovet av vård. Hälso- och sjukvården ska arbeta hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande. Alla människor ska kunna känna trygghet i att hälso- och sjukvården samt tandvården är tillgänglig och av högsta kvalitet. Vården ska ges med respekt för varje människas lika värde och den enskilda människans värdighet. Hälsa är en mänsklig rättighet enligt FN:s internationella konvention om ekonomiska, sociala och ekonomiska rättigheter. Den Europeiska sociala stadgan, i vilken staten förbundit sig att med alla tillgängliga medel verka för, anger att var och en har rätt att komma i åtnjutande av alla åtgärder som kan bidra till att ge honom eller henne bästa möjliga hälsotillstånd. I regeringsformen anges att den enskildes personliga, ekonomiska och kulturella välfärd ska vara grundläggande mål för den offentliga verksamheten och att det särskilt ska åläggas det allmänna att trygga rätten till arbete, bostad och utbildning samt att verka för social omsorg och trygghet och för en god levnadsmiljö. Landstinget är inte bara skyldig att säkerställa att ingen människa i behov av vård diskrimineras när hon eller han söker vård, utan ska även säkerställa att ingen diskrimineras för att hon eller han tror att vården inte är tillgänglig. 1 Förenta Nationernas konvention om barnets rättigheter antagen av Generalförsamlingen 20 november 1989

4 Rätten till hälsa har belysts i flera utredningar. Folkhälsoinstitutet redogjorde år 2005 för att HBT-personer tydligt har en sämre hälsa jämfört med den övriga befolkningen, särskilt avseende den psykiska hälsan. Hälsan är generellt sett mycket sämre bland transpersoner än bland övrig befolkning. FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning Den 30 mars 2007 öppnades konventionen för undertecknande och Sverige var ett av 82 länder som undertecknade vid detta tillfälle. Konventionen trädde i kraft den 3 maj Konventionens syfte är att stärka skyddet av de mänskliga rättigheter som funktionshindrade har enligt de konventioner som redan finns. Den fokuserar på icke-diskriminering och listar nödvändiga åtgärder för att personer med funktionsnedsättning ska kunna åtnjuta såväl medborgerliga och politiska som ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter. Artikel 25 och 26 anger följande: Artikel 25 Hälsa Konventionsstaterna erkänner att personer med funktionsnedsättning har rätt att åtnjuta bästa möjliga hälsa och utan diskriminering på grund av funktionsnedsättning. Konventionsstaterna ska vidta alla ändamålsenliga åtgärder för att säkerställa tillgång till hälso- och sjukvårdstjänster för personer med funktionsnedsättning med beaktande av jämställdhetsperspektivet, däribland hälsorelaterad rehabilitering. Konventionsstaterna ska särskilt a) erbjuda personer med funktionsnedsättning samma utbud, kvalitet och standard avseende gratis eller subventionerad hälso- och sjukvård samt insatser och behandlingsprogram som erbjuds andra personer, även när det gäller sexuell och reproduktiv hälsa samt befolkningsbaserade offentliga folkhälsoprogram, b) erbjuda sådan hälsoservice som personer med funktionsnedsättning behöver särskilt på grund av deras funktionsnedsättning, inklusive tidig upptäckt och ändamålsenliga insatser, och service som är avsedd för att begränsa och förebygga vidare funktionsnedsättning, bl.a. för barn och äldre, c) erbjuda hälso- och sjukvårdstjänster så pronära personernas egna hemorter som möjligt, även på landsbygden, d) kräva att hälso- och sjukvårdspersonal tillhandahåller vård av samma kvalitet till personer med funktionsnedsättning som till andra, inbegripet med deras fria och informerade samtycke, genom att bl.a. höja medvetandet om mänskliga rättigheter, värdighet, självständighet och behov för personer med funktionsnedsättning, genom utbildning och utfärdande av etiska normer för offentlig och privat hälsoservice, e) förbjuda diskriminering av personer med funktionsnedsättning i fråga om sjukförsäkringar och livförsäkringar, där sådana är tilllåtna enligt nationell lag, vilka ska erbjudas på ett rättvist och skäligt sätt, samt f) förhindra diskriminerande underlåtenhet att erbjuda hälso- och sjukvård samt hälsotjänster eller mat och dryck på grund av funktionsnedsättning.

5 Artikel 26 Habilitering och rehabilitering 1. Konventionsstaterna ska vidta effektiva och ändamålsenliga åtgärder, däribland genom kamratstöd, för att göra det möjligt för personer med funktionsnedsättning att uppnå och vidmakthålla största möjliga oberoende, full fysisk, mental, social och yrkesmässig förmåga samt fullt inkluderande och deltagande i livets alla aspekter. I det syftet ska konventionsstaterna organisera, förstärka och utsträcka heltäckande habiliterings- och rehabiliteringsstöd och habiliterings- och rehabiliteringsprogram, särskilt på områdena hälsa, sysselsättning, utbildning och social service på så sätt att dessa tjänster och program a) börjar så tidigt som möjligt och grundas på en tvärvetenskaplig bedömning av vars och ens behov och förmåga, samt b) stöder deltagande och inkluderande i samhället och alla aspekter av det och är frivilliga och tillgängliga för personer med funktionsnedsättning så nära deras egna hemorter som möjligt, även på landsbygden. 2. Konventionsstaterna ska främja utveckling av grundutbildning och vidareutbildning specialister och annan personal som är verksamma med habiliterings- och rehabiliteringsstöd. 3. Konventionsstaterna ska främja tillgång till, kännedom om och användning av hjälpmedel och teknik som är utformade för personer med funktionsnedsättning som främjar habilitering och rehabilitering. Rätten att inte bli diskriminerad Det är en mänsklig rättighet att bli likabehandlad. Principen om icke-diskriminering finns även uttryckt i grundlagen och skyddas i särskilda lagar. Statens folkhälsoinstitut har tillsammans med Ombudsmannen mot etnisk diskriminering och Ombudsmannen mot diskriminering på grund av sexuell läggning, drivit projektet Diskriminering och hälsa för att utveckla ett kunskapsunderlag om diskriminering i hälsooch sjukvården. Undersökningen visar att det finns ett samband mellan flera grupper som upplever sig diskriminerade och ojämlikt fördelad hälsa.2 Resultaten från nationella folkhälsoenkäten visar att äldre upplever i högre grad sin fysiska hälsa som dålig, och yngre upplever sämre psykisk hälsa. Kvinnor upplever generellt sett sämre hälsa än män. Hälsan är generellt sett sämre för de personer som är födda utanför Norden, för personer med homo- och bisexuell läggning samt för personer med funktionsnedsättning. Flera undersökningar visar att de som har en psykisk eller fysisk funktionsnedsättning har sämre hälsa än många andra grupper. Det beror till stor del på de hinder och den diskriminering som finns i det omgivande samhället. 2 Statens folkhälsoinstitut m.fl. Diskriminering ett hot mot folkhälsan. 2006

6 Förslag till ändringar i policyn Under rubriken Huvudområden för full delaktighet på lika villkor, införs nytt första stycke Landstinget Sörmland verkar för rätten till bästa möjliga hälsa och vill öka möjligheter till full delaktighet på lika villkor för människor med funktionsnedsättning med nedan angivna insatser. Rätten till hälsa Alla människor har rätt till bästa möjliga hälsa. Generellt sett har personer med funktionsnedsättning en sämre hälsa, enligt flera studier. Landstinget verkar särskilt för att personer med funktionsnedsättning ska erhålla en vård på lika villkor, det vill säga anpassat till de individuella förutsättningar som gäller för patienten. Rätten till bästa möjliga hälsa innebär att personer med funktionsnedsättning har rätt till habilitering och rehabilitering i sådan utsträckning som krävs i enlighet med FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning.