ÖI ROLLSPEL A - 017 Socialtolkning Sidan 1 av 6 Ordlista luciafirande tinning isolerad dagen efter - symptom alkoholvanor avvänjningskur deltidsjobb hjälpåtgärder socialtjänstlagen familjerådgivningsbyrå anonym tystnadsplikt frivillig hjälporganisation missbruksproblem gemensamma aktiviteter kontaktperson socialnämnden övervakning frivilliga hjälpåtgärder bistånd (enligt SoL) ömsesidig samverkan destruktiv miljö nedbrytande process vård i familjehem LVU länsrätten På socialtjänsten utspelas följande samtal. lientens 16-årige son uppvisar beteendeproblem. Vårdåtgärder diskuteras. SoL, LVU. = lienten = jänstemannen Goddag. Är det fru Olsson? Ja. Du kommer ensam? Din man är inte med? Nej, Hans kunde inte komma med. Han ville inte ta ledigt från jobbet vara för det här. Det var synd. Jag hade helst velat tala med er båda två. Men var så god och sitt. Mitt namn är Gunnar Svensson. ack. Doris Olsson.
2 Ni fick ett brev av oss i veckan, så jag antar att du vet vad det rör sig om. Nej, jag vet nog inte riktigt vad du menar. Jo, efter vad jag har förstått, så har ni en del problem inom familjen vad det gäller spritvanor. Ja, men det där med Hanss drickande är faktiskt inget problem längre. Det där som hände efter firmafesten var bara ett undantag. Jag har en rapport om det här. Jag ville allt bra gärna tala med din man om den där episoden. Då skulle han kanske ha kommit med i alla fall, men jag garanterar, att det bara var en tillfällighet. Det är första gången på två månader, som han över huvud taget har tagit en droppe. Det var väl inte riktigt bra det där, även om han har skött sig bra länge nu. Men det mest oroväckande för tillfället, det är väl ändå det här med Hans. Jaså, är det bara därför du har bett oss hit? Det hade jag inte väntat mig. Det är väl inte så bara det. Han är ju trots allt bara 16 år, eller hur? Jo, det stämmer, men du vet väl hur det är nuförtiden. Dom är väldigt självständiga i den åldern. Jag kan inte förbjuda honom att träffa sina kompisar. Och just den här gången så var det ju luciafirande och hela hans klass var ute på stan och festade. Jag har ingenting emot, att ungdomar roar sig, om det håller sig inom vissa normala, förnuftiga gränser. Men enligt dom uppgifter, som jag har fått in här, så var han faktiskt väldigt illa däran. Vet du egentligen själv riktigt vad som hände? Visserligen har han själv inte berättat så mycket - han skämdes väl den stackaren - men vi fick ju reda på det mesta när vi hämtade honom på sjukhuset dagen efter. Han var kraftigt påverkad Ja, ja, han hade väl tagit några glas, så han kommer väl själv inte riktigt ihåg vad som hände, men någon hade tydligen slagit honom också, för han blödde ju vid tinningen. Och det kan ju inte han hjälpa. Ja du, jag vet inte. Jag vill inte skrämma dig på något sätt, men vi måste se sanningen i vitögat. Den här historien är nog tyvärr mycket allvarligare än vad du vill göra den till. Enligt läkarna, så hade han i själva verket en väldig tur, som kom undan så lindrigt. I den åldern är det mycket farligt att förtära så mycket alkohol, som han uppenbarligen gjorde den kvällen. Jo, det är klart. Han förstår väl det nu.
3 Jag ska säga dig, att man inte får underskatta dom här riskerna. Många ungdomar i den här åldern, tonåringar, har fått skador för livet efter en sådan där utsvävning. Skador som inte går att reparera. Men det är ju så nuförtiden. Dom är ute och springer för jämnan, han och kompisarna. Och så var det ju lucia och han vill gärna vara med i gänget nu när han äntligen har hittat nya kamrater. Det är ju inte så länge sedan vi flyttade hit trots allt och han kände sig väl isolerad i början, Det får man ju förstå det också. Jag undrar bara vad det är för kamrater han har. När han hittades av polisen i stadsparken, så var han i alla fall ensam. Han låg medvetslös på en bänk. Bredvid honom låg hans jacka, som han tydligen hade kräkts på, och på marken under honom stod en halvfull spritflaska. Vem vet hur det hade gått, om inte radiobilen kört förbi just där. Det var väldigt kallt den natten och dessutom blödde han ju kraftigt. Nu kom han ju till sjukhuset i alla fall och resten vet du ju. Ja, det var tur att det gick som det gick. Du inser säkert det allvarliga i det hela, eller hur? Jo. Jag har vidare varit i kontakt med skolsköterskan på hans skola den senaste tiden, ganska mycket faktiskt, och hon menar, att det inte står rätt till med honom. Jo, jag känner till det. Han har varit lite trött den senaste tiden, känt sig krasslig. Hon säger, att han ofta har besökt henne och klagat över huvudvärk, men hon misstänker starkt, att det inte är fråga om vanlig sjukdom, om jag får uttrycka mig så, utan att han uppvisar så kallade dagen efter -symptom. ror du inte, att hans alkoholvanor är mer omfattande än vad du kanske har kunnat ana? Har ni inte märkt något hemma? En och annan gång har han väl luktat öl, men att han skulle dricka så ofta, det har jag svårt att tro. Brukar han vara hemma på kvällarna? Nja, för det mesta, så går han ut vid fem-sex-tiden efter det att han gjort sina läxor. Han har en kompis som bor i huset bredvid, Olle heter han visst, och dom brukar hålla ihop på kvällarna tillsammans med ett par andra. änner du den där Olle eller hans föräldrar? Har han varit hemma hos er någon gång? Inte mer än att han brukar hämta Hans vid dörren. Var dom tillsammans den här olycksaliga lucianatten?
4 Ja, dom träffades hemma hos Olle i början på kvällen i alla fall. Det är nog risk för, att Olle och dom andra kamraterna inte är det bästa umgänge för din son. Och man frågar sig ju verkligen varifrån så unga pojkar får tag på sprit. Han får i alla fall ingen sprit hemifrån. Hans har skött sig bra nu efter den här avvänjningskuren - det finns inga starka varor hemma hos oss längre. Jo, det är mycket positivt, att åtminstone din man är på rätt väg igen. Ja, det var ju egentligen därför vi flyttade också. Och det går ju mycket bättre för oss nu när Hans har kommit bort ifrån sina gamla kompisar. Ja, som sagt, det där är verkligen roligt att höra, även om den där episoden senast är lite oroväckande. Hur som helst, så tycks ju det hela gå ut över hans på något sätt. Ja, det stämmer. Han ville egentligen aldrig flytta ifrån Holmviken. Han trivdes jättebra där, hade trevliga kompisar och hängde bra med i skolan. Vi hade aldrig några problem med honom där. Och man kan ju inte begära av en 16- åring att han riktigt ska förstå varför vi var tvungna att flytta. Han var nog väldigt besviken på oss helt enkelt. Jag tror, att han tog flyttningen väldigt hårt. Jag är väldigt oroad över den här utvecklingen och jag tror, att vi snarast måste göra någonting åt det här före det är för sent. Vi kan inte sitta med händerna i kors längre. Det är väl inte så farligt - vi ska nog klara av det. Hans tjänar riktigt bra nu på sitt nya jobb och själv har jag ett trevligt deltidsjobb på televerket. Jag tycker vi har det riktigt bra nu, så vi ska nog reda ut resten också. Det är bra att ni har fått ekonomin på fötter igen, men det tycks ju inte hjälpa när det gäller Hans. Hans problem har ju faktiskt börjat efter flyttningen, eller hur? Jo, det är väl sant, men vad tycker du, att vi ska göra då? Först och främst vill jag ha sagt, att jag vid något tillfälle vill komma hem till er och samtala mer er allesammans för att kunna göra mig en klar bild av stämningen i familjen. Men det hindrar ju inte, att jag kan förklara lite för dig när du nu ändå är här, vilka hjälpåtgärder som vi kan erbjuda med hjälp av socialtjänstlagen. Att det kan vara till stor hjälp hoppas jag att du har märkt när det gäller din man - nytt jobb, hjälp med pengar, medicinskt stöd, flyttning ifrån det gamla gänget och så vidare. Det förstår jag, och det är jag väldigt tacksam för också, men ska det verkligen vara nödvändigt med sådana saker när det gäller Hans? Vi kan nog inte jämföra dom här situationerna på det där viset. När det gäller Hans får vi leta efter andra orsaker. Han är väl förhoppningsvis ännu inte så beroende av alkoholen i den meningen som Hans kanske var. Nej, vi måste
5 förfara på ett annat sätt här. Vi måste förebygga en ytterligare nedbrytning och bryta denna onda cirkel så fort som möjligt. ror du verkligen att det är så farligt? Han knarkar ju inte eller gör inbrott och sådant. Eftersom vi inte riktigt känner till omfattningen av hans missbruk, kan jag bara i grova drag ge exempel på hur vi kan hjälpa honom. Men nog tycker jag att det finns anledning att vara oroad och det gäller att stödja honom nu, innan det har gått för långt. Hur ska vi göra nu då? Det är viktigt att ni kommer i kontakt med personer, som har erfarenhet inom det här området. Det finns en familjerådgivningsbyrå på Allmänna vägen 19. Dit tycker jag att ni ska gå och berätta allting som har hänt. Var inte rädd för att säga precis som det är. Om du vill kan du vara anonym, men dom har givetvis tystnadsplikt också. ror du att dom kan hjälpa oss då? Dom har hjälpt många. Det är visserligen bara ett förslag, men jag tycker ni ska utnyttja möjligheten - det kostar ju inget heller. Vidare så vet jag, att det finns en frivillig hjälporganisation här i staden, som kallar sig Snövit, det är en förening, som bildats av föräldrar till barn och ungdomar som har missbruksproblem. Dom har en omfattande verksamhet, alla berörda parter träffas, diskuterar gemensamma problem och stödjer och hjälper varandra på alla sätt och vis. Där kan även ungdomarna träffas på fritiden och hitta på gemensamma aktiviteter. Jag vet att dom har en bollklubb, schackklubb och mycket annat. Jo, nog har jag hört talas om dom där, men om det är något för Hans Det viktiga är, att han umgås med människor, som kan förmå honom att göra vettiga saker på sin fritid, och där kanske en kontaktperson skulle kunna vara till nytta, som vi, eller rättare sagt socialnämnden kan arrangera. Det kanske vore en bra lösning i Hans fall. Skulle ni vara införstådda med det? En övervakare alltså? Nej, det är inte fråga om någon övervakning. Det vi talar om här, det är frivilliga hjälpåtgärder, bistånd som det heter enligt socialtjänstlagen. Det låter väl bra i och för sig allt det här. Det kan väl inte skada i alla fall, men jag vet ju inte hur Hans eller Hans själv ser på detta. Just därför måste jag komma hem till er och prata igenom det här med dom också. Vi får se till, att vi kan träffas hemma hos er tillsammans så fort som möjligt. Ja, det är nog bäst. Det är bäst om vi kan komma fram till en lösning som alla är införstådda med, för vi vill inte gärna ta till dom strängare åtgärder som vi måste
6 tillgripa ibland, när en förbättring inte kan komma till stånd i ömsesidig samverkan. Strängare åtgärder? Ja, det är kanske för tidigt att prata om det nu, men om vi inte lyckas med att hjälpa Hans med hjälp av sådana metoder som vi har nämnt här, så kan det vara befogat att ta bort honom ur hans gamla, destruktiva miljö. Vad skulle det innebära? Det innebär, att han måste hemifrån helt enkelt, för att stoppa den nedbrytande processen, som gamla kamrater, bl a i skolan medför. I så fall måste han få annan vård som då har blivit nödvändig. Vård i familjehem är här det kanske lindrigaste alternativet. Nej, något sådant skulle vi aldrig gå med på! Det finns väl ingen lag i världen, som kan ge er rätt att ta Hans ifrån oss mot vår vilja? Jo, krasst sett, så finns det faktiskt det, men något sådant sker givetvis inte av en slump. Vissa, mycket bestämda förutsättningar ska finnas, för att dylika åtgärder ska kunna bli aktuella. En utredning ska göras och socialnämnden kan göra en ansökan om vård enligt LVU hos länsrätten. Med stöd av den lagen kan alltså samhället med tvång överta vården av barnet om så starka skäl finns, att man bedömer det vara nödvändigt. Förutsättningarna är noggrant skisserade i lagens första paragraf. Det där är i alla fall att ta i när det gäller Hans! Ja, vi får verkligen hoppas, att det inte ska bli nödvändigt i ert fall, det ska vara en absolut sista utväg. Men att Hans måste hjälpas på något sätt, det står fast. Nu föreslår jag, att du går hem och pratar med din man och med Hans om det som vi har diskuterat här i dag, och sedan ringer jag till er om några dagar, så bestämmer vi en tid då jag kan komma hem till er. Det är väl bäst så, men det är minsann inte lätt det här. Jag vet inte hur jag ska förklara för dom hur ni ser på det här. Hans blir säkert inte speciellt glad. Det är väl ingen som tycker att det här är roligt, men nu gäller det att ordna upp det hela för Hans skull. Vi ska nog gemensamt klara av det här. Det är jag övertygad om. Vi får hoppas det. Hej då. Då säger vi så.