Jakten på den perfekta moroten

Jakten på den perfekta moroten

Jakten på den perfekta moroten 2003 2010 Slutrapport 2010 Innehåll INLEDNING... 5 Målsättning... 5 Omfattning... 5 Redovisning... 5 Stöd... 5 Bakgrund... 5 UNDERSÖKNINGSMETODER... 8 Morfologiska... 8 Sensoriska... 8 Kemiska... 9 Bildskapande... 9 Näringstudier... 9 MOROT... 10 Botaniskt... 10 Ontogeni, anatomi och fysiologi... 11 Odlingshistoria... 11 Utsäde... 11 Ekologisk odling... 11 Konsumentattityder... 12 Karaktäristik av ekologiska produkter... 15 Jämförande fältförsök... 15 Jämförelser från kortare fältförsök, gårdsprover eller butiksprover... 21 JÄMFÖRELSER MED KONVENTIONELL ODLING... 22 Biodynamiska åtgärder... 28 Biodynamiska och konventionella odlingsbetingelser- en jämförelse... 29

Långtidsförsök i Darmstadt... 30 DOK-försöket i Schweiz... 31 SMAKTESTER... 32 UNDERSÖKNING AV BIODYNAMISKA GRÖDOR... 33 Kvalitetsindex... 33 Samband mellan metoder... 34 Samband till väderfaktorer... 35 Multivariat analys... 35 Diskussion... 39 Sensoriska egenskaper och ekologisk odling... 39 METODER... 39 Kemiska analyser... 39 Fria aminosyror... 39 Extraktnedbrytning... 40 Mörkfärgning av extrakt... 40 Sockerhalt... 40 Beräkning av kvalitetsindex... 40 Bitterämnen i morot... 40 Bildskapande metoder... 40 Kopparkristallisation... 40 Rundkromatogram... 40 Stigbilder... 40 Sensoriska tester... 40 Preferenstester... 41 Deskriptiva tester... 41 FÖRSÖKSUPPLÄGG... 42 Fältförsök... 42 K-försöket... 42 Skörd... 44 Markens egenskaper... 46 Grödans egenskaper... 50 Kemisk sammansättning... 50 Hållbarhet... 51 Sundhet... 51 Växtsätt... 52 Formskapande förmåga... 52 Smak... 53 UJ-försöket... 54 Skillebyförsöket... 54 2

Gårdsstudier... 54 Fyra gårdar... 54 Bergslagsgårdar... 55 Skandinavien... 55 Produktundersökningar... 55 Samband mellan mätvärdena från olika analysmetoder... 56 Samband med andra faktorer vid försöksmässig jämförelse... 57 Samband med andra faktorer produktundersökningar... 60 Produktkvaliteten hos potatis och morötter åren 2000 samt 2001... 65 Jämförelse av odlingsbetingelsernas inverkan på två potatissorters egenskaper... 67 Fyra morotsodlingar i Norge... 68 Detaljstudier... 68 Ljus och skugga... 68 Sortförsök... 68 Färsk och nypressad morotsjuice... 68 RESULTAT... 68 Validering av metoder... 68 Kvalitetsindex... 68 Bildskapande metoder... 68 Sensoriska tester... 68 Fältförsök... 68 K-försöket... 68 Vårvete... 70 Vad är kvalitet och hur kan den påvisas?... 70 Kvaliteten i biodynamiska produkter... 70 Olika grupper av analysmetoder... 73 Skörd... 73 Kemi... 75 Tidsrelaterade... 75 Sinnesbaserade... 76 Samband mellan gödsling, mark och gröda... 81 Helt utan gödsling... 81 Blandgödsel... 81 Mineralisk gödsel... 81 Organisk gödsel... 82 Samband mellan gödsling och kvävehushållning... 82 Gödsling och gödselhantering... 82 Kvävemineraliserande förmåga... 83 Förfruktsvärde... 83 Kvävefixering... 84 De biodynamiska fältpreparaten... 86 Slutligen... 87 SAMMANFATTNING... 87 UJ-försöket... 88 Skillebyförsöket... 88 3

Inverkan av gödselslag... 89 Inverkan av gödselmängd... 91 Inverkan av de biodynamiska preparaten... 92 Lagringsstudier och försök med mjölksyrning... 94 Gårdstudier... 95 Fyra gårdar... 95 Bergslagsgårdar... 95 Skandinavien... 95 Produktundersökningar... 98 Långliggande fältförsök 1970-1989... 105 Samband vid faktoranalys... 107 Fyra morotsodlingar i Norge... 116 Detaljstudier... 119 Ljus och skugga... 119 Sortförsök... 119 Färsk och nypressad morotsjuice... 126 Sensoriska metoder... 126 DISKUSSION...127 Utsäde... 127 Odling... 127 Årsmån... 128 Geografi och klimat... 130 Bitterämnen... 134 Bildskapande metoder... 134 LITTERATUR...134 4

Inledning Projektet började gro redan under slutet av 1990-talet. Vid den tiden hade jag just sammanställt resultaten från det 33 åriga fältförsök som genomförts vid Saltå Kvarn. Erfarenheterna från detta försök visade att kvaliteten på grödorna berodde på en rad olika faktorer varav de viktigaste tycktes vara årsmån, utsäde och odlarens skicklighet. Målsättning Omfattning Projektet är planerat att avslutas 2008. Under år 2004 har arbetet inom projektet inriktats på följande: 1. Studier av årsmånens betydelse för egenskaperna hos olika grödor. 2. Studier av egenskaper hos morot och potatis odlade på olika platser i Skandinavien 3. Fältförsök. Inflytandet av gödselslag och gödselmängd, biodynamiska preparat samt sorter på egenskaperna hos morot 4. Litteraturstudie över forskningen om de biodynamiska preparaten. Denna rapport finns publicerad på Biodynamiska Forskningsinstitutets hemsida, www.jdb.se/sbfi. 5. Litteraturstudie av morotens fysiologi samt möjligheterna att mäta dess egenskaper. Samband mellan olika mätmetoder. Markegenskapernas betydelse för grödornas egenskaper. Detta avsnitt förväntas vara avslutat till hösten 2005. Redovisning Resultaten från detta projekt redovisas på följande sätt En samlad rapport Årsrapporter Artiklar Texter på Internet Populärvetenskapliga artiklar Stöd Projektet har gjorts möjligt genom ekonomiskt stöd från Ekhagastiftelsen i Stockholm, Software-stiftung i Darmstadt, Fakulteten för landskapsplanering, trädgård och jordbruk, SLU Alnarp, Stiftelsen Biodynamiska Produkter i Järna, Gyllenbergsstiftelsen i Helsingfors, Stiftelsen Biodynamiska Produkter i Järna samt Nordisk Forskningsring för biodynamisk odling. I det dagliga arbetet har många personer på olika sätt bidragit till arbetet i projektet. Speciellt viktigt har insatserna från Per Henriksen, Karl- Erik Gustafsson samt handledarna Eva Johansson och Marie Olsson varit. Ett varmt tack riktas här till alla som på olika sätt stött och hjälpt till i projektet! Bakgrund Denna uppsats kom till som bakgrund till ett projekt om ekologiskt odlade morötter. Projektet började med den naiva frågan: Vad bestämmer vilka egenskaper en morot får? 5

Anledningen till att denna fråga vaknade i mig var att jag ofta undersökt och smakat på morötter som odlats på olika sätt och på olika platser. Jag har särskilt kommit att intressera mig för ekologiskt odlade morötter. Speciellt den form av ekologisk odling som kallas biodynamisk. Det var därför naturligt för mig att undra: Utmärker sig ekologiskt odlade morötter på något sätt? Kan de särskiljas från morötter som odlats på annat sätt? Dessa undringar tycktes enkla att besvara. Det borde endast behövas morötter som odlats på olika sätt samt någon passande metod att jämföra dem efter. De följande sidorna visar att det inte är fullt så enkelt. En av anledningarna till detta ligger i det sätt på vilket den ekologiska odlingen har utvecklats. Utgångspunkten för det som idag kallas ekologisk odling brukar förläggas till 1920-talet. Vid den tiden bedrevs större delen av det konventionella jordbruket på ett sätt som idag skulle kallas ekologiskt. Det nya låg alltså inte så mycket i odlingstekniken utan i det bakomliggande synsättet. Överfört till dagens terminologi ville de första förespråkarna för den ekologiska odlingen medvetet skapa hållbara, lokalt förankrade odlingssystem. Från denna pionjärtid finns ett antal riktlinjer kvar som fortfarande brukar lyftas fram i samband med en karaktäristik av ekologisk odling: Odlingen skall ske inom så slutna kretslopp som möjligt, dvs. bygga på lokala resurser Växtföljden är ryggraden i odlingen Gödslingen har till uppgift att bygga upp markens bördighet Biologisk mångfald är eftersträvansvärt Balans är ett centralt begrepp i utformningen av odlingssystemen Gården uppfattas som en levande organism, ett sorts dynamiskt ekosystem, som det är odlarens uppgift att vårda och låta utveckla I Sverige, under 1930- och 1940-talen, kom ett antal förespråkare för frisksportar- och hälsokoströrelsen i kontakt med den ekologiska odlingen. Utan egentligen andra bevekelsegrunder än den egna upplevelsen förklarade dessa att livsmedel som producerats ekologiskt var sundare än de som odlats med konstgödsel. En rad av anhängarna till hälsokoströrelsen kom också själva att bli ekologiska odlare. Under en fas av den ekologiska odlingens historia förekom i Sverige tre olika ekologiska odlingsinriktningar: organ-biologisk odling, naturenlig odling samt biodynamisk odling. Idag är det bara den sistnämnda som har kvar ett eget certifieringsförfarande. De godkända biodynamiska produkterna får märkas med det så kallade Demeter-märket. Ett av syftena med denna studie är att studera om dessa Demeter-märkta produkter på något sätt särskiljer sig från övriga ekologiska produkter. Efter Rachel Carsons bok Tyst vår 1962, ifrågasattes kemikaliseringen i jordbruket allt mer. Detta ifrågasättande blev en del av kritiken mot det framväxande industrisamhället. För många som medverkade i Gröna vågen blev det därför naturligt att själva odla ekologiskt. Ekologisk odling kom mer och mer att bli liktydigt med ett avståndstagande från kemiska bekämpningsmedel och syntetiskt framställda mineralgödselmedel. 6

I takt med uppmärksamheten om olika miljöfrågor växte konsumenternas intresse att få ekologisk odlade produkter ute i butikerna till ett rimligt pris. Ett flertal grossister och detaljhandlare kom att engagera sig för att göra detta möjligt. Under senare år har marknadskrafterna bidragit starkt till den ekologiska odlingens utveckling. Parallellt med detta bedrevs också ansträngningar för att fastställa ett gemensamt regelverk för vad som fick kallas ekologiskt odlat. Resultatet blev det som idag är KRAVs samt EU:s regelverk för ekologisk produktion. Numera får ingen produkt inom Europa ge sken av att vara ekologiskt odlad utan att samtidigt vara certifierad enligt EU:s förordning 2092/91. Idag är innebörden av termen ekologisk odling ett konglomerat av olika utvecklingsprocesser som löpt parallellt med varandra. Ekologiskt odlade morötter kan komma från en odling omfattande en mångfald grödor, ordnade i en flerårig växtföljd, gödslade med gödsel från egna djur. Morötterna kan också odlas ekologiskt i en kort, relativt fri växtföljd, utan så mycket andra grödor på gården och gödslade med pelleterad hönsgödsel framställd långt från odlingen i fråga. Ytterligare ett av syftena med denna studie är att undersöka i vad mån det är riktigt att med ledning av produkternas egenskaper föra in dem under etiketten Ekologiskt odlad Mot bakgrund av detta kan man idag finna sätt att karaktäriseras den ekologiska odlingen: Som en odling som tar avstånd från en rad olika insatsmedel, till exempel kemiska bekämpningsmedel, syntetiskt framställda gödselmedel, genmodifierat utsäde mm. Som en odling där en rad olika åtgärder kombinerats för att åstadkomma en bärkraftig odling Som en odling som utgår från föreställningen om gården som en självbärande, levande organism. Alla enskilda åtgärder anpassas till förutsättningarna inom denna gårdsorganism Beroende på det bakomliggande synsättet kan alltså ekologiska odlingar se mycket olika ut. I vad mån det bakomliggande synsättet speglar av sig i produkternas egenskaper är svårt att säga då detta sällan beskrivs vid jämförelser. 7

Undersökningsmetoder Vilka egenskaper som ligger till grund för en beskrivning bestäms ofta av en rad mer eller mindre medvetna prioriteringar. I det följande presenteras en rad metoder som använts för att analysera egenskaperna hos ekologiskt odlade morötter. Dessa metoder har det gemensamt att de utgår från någon form av sinnesiakttagelse samt en tolkning av denna. I vissa fall krävs det en viss erfarenhet eller bakgrundskunskap för att till fullo kunna förstå denna tolkning. Eftersom morötter är livsmedel ligger det nära till hands att fråga sig vad som händer när man äter dem. För att kunna studera detta fordras någon form av näringsstudier med djur eller människor. Förutom de rena beskrivningarna av morötternas egenskaper har stora ansträngningar gjorts för att fastställa deras kvalitet. Till ordet kvalitet kopplas ofta en uppfattning om bra eller dålig, det vill säga en värdering. En odlare har ofta andra värderingar om vad som är en bra morot än en konsument. De flesta av de metoder som tagits fram för att beskriva morotens egenskaper har haft som syfte att tillgodose olika intressegruppers förväntningar. Morfologiska De morfologiska metoderna utgår från föremålets utseende. De har vanligen sin utgångspunkt i formen, men kan även omfatta färg, dvs. huvudsakligen de intryck av de yttre egenskaper som vi får främst via synen. När de morfologiska metoderna tillämpas i sin ursprungliga mening innebär det ofta att föremålet fotograferas eller tecknas av. Föremålets förändring över tid kan dokumenteras eller också kan föremålet jämföras med andra närbesläktade föremål. Styrkan i de morfologiska metoderna ligger i att de avbildar konkreta föremål. Därigenom blir det möjligt för läsaren att innerligt följa med i hur formen hos en morot varierar över tid eller mellan individer. Svagheten består främst i svårigheten att gå från enskilda föremål till allmänna utsagor. För att kunna göra korrekta beskrivningar av morfologin inom en population av morötter fordras en noga utarbetad strategi för hur resultaten av enskilda iakttagelser kan överföras till generella beskrivningar utan att för den skull den individuella morotens konsekventa form förloras. De morfologiska metoderna är ofta sammankopplade med olika mät- och vägbara egenskaper, som till exempel längd, bredd, omkrets, vikt eller storlek. De morfologiska upplevelserna kan även på andra sätt överföras till matematiska storheter, bland annat genom att översätta ett föremåls form till matematiska funktioner. Sensoriska De sensoriska metoderna borde även omfatta det rena morfologiska arbetsfältet. Trots detta räknas främst de upplevelser som erhållits via lukt, smak och känsel till de sensoriska metoderna. Inom denna grupp av upplevelser är det svårare att översätta intrycken till matematiska enheter. Under årens lopp har flera olika tillvägagångssätt för detta beskrivits. Det finns numera speciellt utarbetade normer för hur sensoriska undersökningar kan genomföras. 8

Kemiska Det vanligaste sättet att beskriva morötters egenskaper är att analysera deras kemiska innehåll. Här finns en uppsjö av olika metoder. Alla bygger på föreställningen om att alla materiella föremål utgörs av en oförstörbar materia som består av grundämnen i olika kombinationer. Bildskapande Inom den ekologiska odlingen har en rad analysmetoder arbetats fram. Gemensamt för flera av dessa är att de bygger på föreställningen om organismers formskapande förmåga. Under livet visar sig denna formskapande förmåga i förändringen av organismens form, dvs dess morfologi. De bildskapande metoderna försöker på olika sätt göra resultatet av denna formskapande förmåga upplevbar i en ögonblicksbild. Till de bildskapande metoderna räknas kopparkristallisation, stigbild, droppbilder och rundkromatogram. Det är framför allt de två först nämnda som kommit till användning vid beskrivning av egenskaperna hos ekologiskt odlade produkter. Det ligger delvis utanför denna uppsats att gå in på dessa metoder. För detta hänvisas istället till andras arbeten, till exempel; Andersen (2001) och Tingstad (2002). Näringstudier Vid näringsstudier undersöks hur ett djur eller en människa reagerar på olika sorters ämnen eller livsmedel. Denna typ av studier är ofta mycket komplexa. Vid studier av reaktionen hos besjälade varelser uppstår en hel rad nya möjligheter till orsakssammanhang och tolkningar. Speciellt gäller detta vid humanförsök. 9

Morot Moroten är en kulturväxt. Den har odlats under lång tid och dess nuvarande egenskaper är en kombination av dess botaniska ursprung och dess odlingshistoria Botaniskt Morot, Daucus carota, L. tillhör familjen Apiaceae. Den är släkt med en rad andra kulturväxter som till exempel palsternacka, persilja, dill, kummin, fänkål och anis,. Många av dessa växter utmärks genom sin aromatiska, kryddiga smak. I familjen Apiaceae finns även några giftiga växter, bland annat sprängört, spikklubba och odört.. Växtfamiljens svenska namn, flockblomstriga växter, visar på en typisk egenskap. Flocken är en förgrenad blomställning vars uppbyggnad framgår av figuren här nedanför. Den typiska flocken är sammansatt, det vill säga att den består av flockar i två ordningar. Varje flock oavsett av första eller andra ordningen kan uppfattas som en sidogren. Den har ett svepeblad under sig ur vars axel den springer fram. Dessa blad bildar flockens hylle. Den kan vara mer eller mindre utvecklad i storlek och färg. Hos vissa arter övertar den blommans skyltande funktion. Det är en ofta återkommande signatur att de enskilda flockarna tillsammans bildar en samordnad blomställning. Flockens skiva kan vara jämn eller riktad uppåt eller neråt. Hos några arter bildar flocken rundade, kulformade bildningar. Blommorna hos de flockblomstriga växterna är inte så framträdande. Färgspelet är oftast grön-gul, mera sällan svagt röd eller blå aktig. Doften är för det mesta svag och inte så påträngande. Hela blombildningen ger ofta ett lite tillbakahållet intryck. Istället är det kryddigheten, framför allt i blad och rot, som träder fram som ett kännetecknande drag hos många flockblomstriga växter. Denna arom kan var söt och behaglig men även i flera fall obehaglig och till och med frånstötande. Figur 1. Blomställning hos morot. Ur I Dahlgren et al. (1975) ges följande beskrivning: Familjen Apiaceae omfattar cirka 3000 arter. Den är spridd framför allt i de tempererade områdena på norra halvklotet. Familjen utgörs mestadels av två till fleråriga, ibland mycket stora örter. Stammen har vanligen en central hålighet och är ofta fårad och genomdragen av gångar med hartser och eteriska oljor. Dess noder är ofta tydligt markerade. Bladbasen är oftast utformad som en mer eller mindre vidgad slida och bladskivan hos de flesta arterna är parflikig eller upprepat flikig, sällan hel. Blommorna är vanligen samlade i flockar, vilka oftast återigen är samlade i flock (=sammansatt flock), varvid blommornas stödblad utgör Det enskilda svepet och småflockarnas stödblad det det allmänna svepet. Dessa samansatta flockar är toppställda och växtens uppbyggnad i den övre delen sympodial. Blommorna är epigyna, 5-taliga och radiärsymmetriska (kantblommorna i flocken är dock ofta zygomorfa). Fruktämnet är ofta fårat. Foderflikarna är små och de med dem omväxlande kronbladen är mestadels vita eller gula. Ståndarna sitter i en krans, som omväxlar med kronbladen. Innanför dem sitter en välutvecklad, nektarproducerande diskusställning, som omger de två fria stiftflikarna. Pistillen består av 2 karpeller och är 2-rummig. Varje rum har ett fröanlag med ett enda integument. Frukten är en klyvfrukt, som vid mognaden delar sig i två nötlika delfrukter. Dessa har ofta längsgående åsar eller lister, ibland krokuddiga borst som underlättar spridningen. 10

Svensk namn Latin Typ av växt Använd del Morot Daucus carota O Rot Dill Anethum graveolens O Blad, blomma, frö Palsternacka Pastinaca sativa O Rot Selleri Persilja Petroselium crispum O Blad, rot Kummin Carum carvi Fänkål Anis Libsticka Koriander Kirskål Aegopodium podagraria W, (O) Odört Conium maculatum M,G Tabell 1. Några olika växter inom familjen Apiaceae. (O= odlad, M= medicinal, G= giftig, W= ogräs). Sammanställt ur Ontogeni, anatomi och fysiologi Morot som odlas hos oss är en tvåårig växt. Det första året lagras substanser in i rotområdet. Denna lagringsrot övervintrar och nästa säsong utvecklas så småningom blommor och frön. Roten hos morot uppkommer genom bildandet av och aktiviteten hos ett cylindriskt, vaskulärt kambium i hypokotylen och pålroten. Detta vaskulära kambium består ursprungligen av skilda strängar som bildas genom celldelning mellan det primära xylemet och det primära floemet. Småningom sammansmälter dessa strängar så att de omgärdar det primära xylemet. Detta bildande av sekundär rottillväxt är typisk för alla dikotyledoner och gymnospermer. I morot, uppkommer nästan alltid detta sekundära kambium före utvecklandet av stjälkbladen. Olika tillväxtreglerande substanser samt sukros anses orsaka uppkomsten av detta sekundära kambium enligt Benjamin et. al. (1997). Odlingshistoria Utsäde Av morot finns några olika typer. De kännetecknas av sin olikhet i yttre färg. Det är brukligt att dela in morötter i Vit, Gul, Orange eller Röd typ. Av varje typ finns sedan undertyper och sorter. I denna uppsats behandlas främst den oranga typen. De oranga morötter som idag odlas sägs alla härstamma från 4 av de undertyper som togs fram i Nederländerna under 1600-talet. Ekologisk odling En hel rad arbeten har publicerats som försökt sammanställa erfarenheterna vid beskrivningen av ekologiska odlade produkter. Den kanske mest omfattande sammanställningen är Woese et 11

al (1995). Den omfattar referenser till mer än 150 jämförande arbeten om livsmedel av ekologisk respektive konventionell härkomst. Även en rad andra litteratursammanställningar, som till exempel Worthington (1999) och Alföldi (2001) kommer att omnämnas i det följande. Ekologisk odling får sitt existensberättigande i den mån den efterfrågas. En sådan efterfrågan borde grunda sig på en förväntan att ekologisk odling på något positivt sätt särskiljer sig från annan odling. Låt oss kalla det som väcker denna förväntan för den ekologiska odlingens image. Det är denna image som avgör om en producent vill odla, en konsument vill köpa, en myndighet eller en intresseförening vill stödja ekologiskt producerade livsmedel. Det är svårt att beskriva vad en image består av och vad den grundar sig på. Intresset för ekologisk odling kan bero på att dess image ligger i tiden att odlingssättet säger sig ta miljöhänsyn eller att det eftersträvar produktion av hälsosamma livsmedel etc. Då även andra odlingsinriktningar säger sig göra samma sak räcker inte detta till för att förklara hela den framgång som kommit ur den ekologiska odlingens image. Kanske ligger den huvudsakliga grunden till odlingens relativa framgång i att den helt enkelt var först att hävda dessa saker? Från myndigheternas sida bidrar säkert det faktum att västvärlden idag har en överskottsproduktion av livsmedel till det ökade stödet för ekologisk odling. Konsumentattityder Det ligger inte inom ramen för denna uppsats att försöka beskriva de bevekelsegrunder den ekologiska konsumenten har för sina inköp. Inte heller om intresset för ekologiska livsmedel tar sin utgångspunkt i ett misstroende för konventionellt odlade livsmedel. Däremot skall först göras en beskrivning i vad mån ekologiska konsumenter anför att ekologiska produkter skulle vara mer smakrika än sina konventionella motsvarigheter. Om vi tar utgångspunkten i resultaten sammanställda av Woese (1995) redovisar Baade (1985) följande inställning konsumenter till ekologiskt odlade produkter. Intensivköparna av ekologiska produkter uppskattade framför allt deras miljövänlighet, deras låga halter av gifter och kemikalier, deras sundhet och smakrikedom. De konsumenter som inte köpte ekologiska varor delade uppfattningen att sådana produkter innehöll mindre rester av gifter och kemikalier samt att de var mer miljövänliga och hälsosamma. Däremot gick uppfattning tydligt isär ifråga om de ekologiska produkternas smakrikedom. Resultaten av denna intervjuundersökning med ett hundratal slumpvis utvalda personer finns återgivet i figur 2. De stämmer väl överens med resultat från andra undersökningar vid denna tid. Så kunde von Alpensleben och Werner (1982) fastställa att av de 240 utfrågade personerna instämde 80 % i påståendet att ekologiskt odlade produkter skulle vara sundare. 8 % av de utfrågade höll med om påståendet att produkter som odlats med konstgödsel och kemiska växtskyddsmedel inte skulle ha påverkats negativt av detta. I november 1982 utfrågades 2000 hushållsansvariga personer. Resultaten finns redovisade i Folkers (1983). 84 % av de utfrågade menade att ekologiskt odlade produkter var hälsosammare, 51 % var av uppfattningen att de smakade bättre. 12

Imageprofil ekologiska livsmedel. Efter Baade (1985) (0=gäller ej, 6=gäller helt och hållet) 6 5 4 3 Ekologiska produkter, Icke köpare Ekologiska produkter, Intensivköpare 2 1 Alla tillgängliga produkter, Alla testpersoner 0 Låga gift eller kemikalierester Miljövänlig Hälsomsam Smakrik Fräsch Lagringsduglig Prisvärd Lättåtkomlig Figur 2. Attityder till ekologisk odlade livsmedel. Efter Baade (1985) enligt Woese (1995) Huber (2003) redovisar en sammanställning av undersökningar från perioden 1989 till 2001. Resultaten grundar sig bland annat på undersökningar av Bruhn (2001), Den absolut viktigaste anledningen till att konsumenterna köper ekologisk är enligt denna sammanställning uppfattningen att dessa produkter är mer hälsosamma. Denna uppfattning har i stort sett varit bestämmande för mer än hälften av de ekologiska konsumenterna vid deras inköp alltsedan slutet av 80-talet. Andelen konsumenter som köper ekologiskt på grund av att dessa skulle vara mera miljövänliga har tydligt minskat, medan smakrikedomen i produkterna blivit en mer avgörande faktor vid inköp. Omkring 10 % av de utfrågade anger smaken som den bestämmande faktorn vid köp av ekologiska produkter. Resultaten finns även presenterade i figur 3: Andra orsaker Tillfälligheter Mindre kemikalierester Bättre smak 2001 1999 1994 1989 Miljövänligare Hälsosammare 0 10 20 30 40 50 60 70 Andel av konsumenter i %.. Figur 3. Huvudmotiv för inköp av ekologiska produkter. Ur Huber (2003) En rad attitydundersökningar har de senaste åren publicerats i Sverige för att försöka beskriva vad den ekologiska odlingens image grundar sig på. Framför allt har dessa inriktat sig på konsumenternas uppfattning. 13

I Ekelund (2003) görs en utförlig genomgång av 25 svenska konsumentundersökningar på livsmedelsområdet. Denna rapport är en utmärkt presentation av den mångfacetterade och ofta svårtolkade verklighet som ligger till grund för konsumenternas attityder och val. De två avgörande faktorerna för ekologiska konsumenter i Sverige har varit hänsyn till miljön och till den egna, eller familjens, hälsa. Utöver detta spelar en rad faktorer som utbud, pris, skyltning och sortiment en avgörande roll för att konsumenter skall börja köpa ekologiska produkter. När det gäller hälsa så köper flera konsumenter ekologiska produkter för att undvika giftiga och skadliga ämnen. Carlsson- Kanyama et. al. (2001) genomförde telefonintervjuer bland ett slumpmässigt urval av innevånarna på Södermalm i Stockholm. Bland de konsumenter som handlade ekologiskt angav 11 % att de gjorde detta på grund av bättre smak hos produkterna. Grankvist och Biel (2001) genomförde en enkätundersökning för att undersöka varför konsumenter valde att köpa bröd, potatis, mjölk samt kött. För konsumenten generellt var smaken den viktigaste urvalsfaktorn. Bland de ekologiska konsumenterna kom smaken hos produkterna mycket längre ned på listan över bestämmande faktorer. Liknade resultat fann även Magnusson et al (2001) i sin studie av urvalskriterier för samma varugrupper som i den tidigare nämnda studien. Szatek (2001) listar följande kriterier vid val av ekologiska livsmedel. De mest avgörande faktorerna står först: Fräschhet - Tilltalar min smak Nyttighet Svenskproducerat Billigt - Bra förpackning Närproducerat -.Rätt varumärke. Begreppet tilltalar min smak överensstämmer inte helt med begreppet smakrikedom. Grankvist (2002) bekräftar tidigare resultat. Allmänna miljöfaktorer är viktiga när en konsument börjar köpa ekologiska produkter. Betydelsen av de ekologiska produkters egenskaper ökar i takt med att konsumenten blir en allt mera rutinerad eko-köpare. I rapporterna från Tyskland anger cirka 10 % av de tillfrågade att just smakrikedomen är en avgörande faktor vid inköp av ekologiska livsmedel, Huber (2003) Även om enstaka svenska rapporter, till exempel Carlsson- Kanyama et. al. (2001), redovisar liknande siffror hamnar smaken på en undanskymd plats i de flesta svenska undersökningar av den ekologiska konsumenten. Detta kan möjligen förklaras med att de konventionella produkterna på kontinenten skulle vara fattigare i smaken än motsvarande svenska. Men detta är endast spekulationer. Denna korta översikt visar att smaken hos ekologiska produkter inte är lika avgörande vid urval som den är vid köp av konventionella produkter. Detta torde tala för att skillnaden i smak mellan de två typerna av produkter inte är så stor i butik Detta påstående stärks av det faktum att konsumenter angav en mer positiv smakupplevelse när de trodde att produkten var ekologiskt producerad, Windahl (1996). 14

Karaktäristik av ekologiska produkter Går det att påvisa skillnader mellan ekologiskt respektive konventionellt odlade produkter genom smaktester, kemiska analyser eller andra metoder? Det finns åtminstone två möjligheter att jämföra produkter odlade på olika sätt med varandra. 1. Genom regelrätta jämförande fältförsök 2. Genom att jämföra produkter från gårdar som odlas på olika sätt. Detta kan ske genom att samla in produkter direkt från gården eller ute i butik. En central uppfattning för många ekologiska odlare är att gödsling är till för att beliva jorden. Det är alltså en sorts näringstillförsel till marken snarare än till grödorna. Odlaren har en viktig uppgift i att odla jord, att åstadkomma bördighet. Mot detta synsätt står ett annat där gödslingen skall tillföras för att tillgodose grödans behov. Denna uppfattning torde vara vanligare inom den konventionella odlingen. På sätt och vis går det alltså att påstå att en primär produkt för den ekologiska odlaren är jorden. Därför tas i viss mån skillnaderna i markens egenskaper även upp här i den allmänna presentationen av ekologisk odling. Jämförande fältförsök Försök som pågått med bibehållen försöksuppläggning i mer än 8 år finns genomförda bland annat i Schweiz, Tyskland och Sverige. DOK. Detta försök påbörjades 1978. Det genomförs vid ForschungsInstitut für Biologische Landbau (FiBL) i Therwil, Schweiz. Ett flertal rapporter finns publicerade, bland annat Mäder et al (2002) Försöket omfattar tre olika odlingssystem D biodynamisk gårdsegen gödsel i form av kompost och flytgödsel O organisk gårdsegen gödsel i form av färsk stallgödsel och flytgödsel K konventionell gårdsegen gödsel plus mineralgödsel Dessutom finns sedan 1984 N ogödslad M mineralgödsel Samtliga odlingssystem bearbetas, gödslas och sköts enligt i enlighet med sina egna riktlinjer. Inom varje odlingssystem förekommer två gödslingsnivåer, tre olika grödor samt fyra upprepningar. Dessutom finns i försöket ett ogödslat led N samt ett led som fått enbart mineralgödsel M2. Det senare gäller från och med den andra växtföljdsperioden 1984. Totalt omfattar försöket 96 parceller om 100 m 2 vardera. Försöket genomförs på mycket goda jordar. De olika försöksleden skiljer sig förutom genom gödslingen också genom andra odlingsåtgärder som ogräsregulering och parasitbekämpning. Mellan dessa led förelåg skillnader mellan hur mycket växtnäring som tillfördes per hektar. Den blandgödslade varianten hade t.ex. en tillförsel av kväve som låg mellan 30 50 kg N/ha högre än de organiska och biodynamiska leden. 15

I DOK-försöket har det blandgödslade ledet givit den tydligt högsta skörden under hela försöksperioden. Skillnaderna vad gäller skörd mellan de organiska respektive biodynamiska leden har varit mindre. I marken var den högsta biologiska aktiviteten i det biodynamiskt odlade ledet medan halterna lätt tillgängligt fosfor och kali var högst i det blandgödslade. Djurlivet i marken var störst och mest mångfaldigt i det biodynamiska ledet. Här fanns också en intressant skillnad mellan det organiskt och det biodynamiska ledet vad gäller daggmaskfaunan. I det organiska ledet var det en större andel horisontalt grävande arter av daggmask medan det i det biodynamiska ledet var en större andel vertikalt grävande maskar. Darmstadt I Tyskland påbörjades ett jämförande fältförsök 1980. Uppläggningen jämför snarare olika gödselmedel än olika odlingssystem. Ambitionen är att undersöka hur gödslingen inverkar på egenskaperna hos mark och gröda. Tre olika gödselvarianter används; mineralgödsel, vanlig kompost samt kompost med användning av de biodynamiska preparaten. Samtliga gödselslag användes sedan i tre givor. Under de första fyra åren av försökstiden gödslades försöket så att de olika försöksleden skulle ge en likartad skördenivå. Sedan 1984 har uppläggningen ändrats så att den tillförda mängden kväve skall vara så likartad som möjligt mellan de olika leden. Försöket genomförs på en mycket mager sandjord. Här följer en kortfattad sammanställning av de resultat som presenterats från försökets första fyraårsperiod hämtad ur Abele (1987) Kolhalten i marken sjönk i alla försöksled utom de där de biodynamiska preparaten användes. De negativa effekterna på produktkvaliteten som orsakades av de stegrade gödslingsgivorna var mindre i de led som gödslats med kompost än i de led som gödslats med mineralgödsel. Användande av de biodynamiska preparaten tillsammans med komposterad gödsel hade delvis en positiv effekt på kvalitets- och lagringsegenskaper. Under goda lagringsbetingelser uppträdde endast små skillnader mellan försöksleden. Mera tydliga skillnader observerades efter lagring under stressade betingelser. Skillnaderna visade bättre kvalitetsegenskaper vid låga gödslingsgivor, användande av komposterad gödsel samt de biodynamiska preparaten. K-försöket i Järna I Sverige genomfördes ett jämförande fältförsök under åren 1958 till 1990. Resultaten finns samlade i Kjellenberg och Granstedt (1998). Försöket lades ut på en gammal gräsvall som inte hade gödslats på lång tid. De olika försöksleden var följande: Led K1 Stallgödsel som komposterats med de biodynamiska kompostpreparaten 502-507. Behandling med de biodynamiska preparaten 500 och 501 skedde i fält. Gödselmängden motsvarade cirka 80 kg kväve, 38 kg fosfor och 76 kg kalium per hektar och år Led K2 Som K1, dock utan behandling med de biodynamiska fältpreparaten 500 och 501. Led K3 Färsk stallgödsel. Gödselmängden motsvarade cirka 95 kg kväve, 33 kg fosfor och 91 kg kalium per hektar och år Led K4 Färsk stallgödsel, kombinerad med mineralgödsel. Cirka hälften av kvävet kom från stallgödsel, andra halvan från mineralgödsel. Gödselmängden motsvarade cirka 62 kg kväve, 24 kg fosfor och 66 kg kalium per hektar och år Led K5 Ogödslat under hela försöksperioden. 16

Led K6 Mineralgödsel, låg giva. Gödselmängden motsvarade cirka 29 kg kväve, 18 kg fosfor och 41 kg kalium per hektar och år Led K7 Mineralgödsel, medelhög giva. Gödselmängden motsvarade cirka 58 kg kväve, 36 kg fosfor och 81 kg kalium per hektar och år Led K8 Mineralgödsel, hög giva. Gödselmängden motsvarade cirka 117 kg kväve, 36 kg fosfor och 81 kg kalium per hektar och år Fyra olika grödor odlades varje år i fyra mindre parceller inom varje försöksled. Om det ogödslade ledet, K5, i genomsnitt gav 100 kg i skörd gav det kompostgödslade, K1, 146, det stallgödslade,k3, 138 och det blandgödslade,k4, 144 kg medan det mineralgödslade, K8, gav 152 kg. I tabellen nedan visas medelskördarna för de olika grödorna. Försöksled Ogödslat Kompost Stallgödsel Blandgödsel Mineralgödsel Gröda kg/ha Rel. kg/ha Rel. kg/ha Rel. kg/ha Rel. kg/ha Rel. Vårvete, kärna, 2487 100 3273 132 3256 131 3263 131 3279 132 Vårvete, halm, 5340 100 6712 126 6971 131 6759 127 7572 142 Vall, första skörd, 4272 100 4886 114 5147 120 5061 118 4300 101 Vall, andra skörd, 4163 100 4728 114 4782 115 4287 103 3972 95 Potatis, 28711 100 36194 126 35186 123 36500 127 36157 126 Betor, rot, 21338 100 46740 219 46279 217 44993 211 49127 230 Betor, blast, 19165 100 36324 190 25517 133 36460 190 45443 237 Medelvärde 12211 100 19837 146 18163 138 19618 144 21407 152 Tabell Medelskörd i kg/ha av de olika grödorna i K-försöket 1958-1989. Relativtalen i jämförelse med det ogödslade ledet. I det ogödslade ledet var skördenivån speciellt låg i betor och relativt hög i vall. I det mineralgödslade ledet var situationen precis tvärtom. Här var skördenivån anmärkningsvärd låg i andraskörden av vallen. Totalt sett, för alla grödor tillsammans, gav det mineralgödslade ledet den högsta skörden. Det blandgödslade ledet gav speciellt höga skördenivåer i potatis medan den färska stallgödseln skapade goda betingelser för en hög vallskörd. Skördenivåerna steg under försöksperioden, också i det ogödslade ledet Detta berodde nog på förändringar i marken som skapats främst av en någorlunda gynnsam växtföljd. Det led som gödslats enbart med mineralgödsel nådde relativt tidigt höga skördenivåer. De organiskt gödslade leden låg lägre i början. Efter cirka 7 år var skördenivåerna i de organiskt gödslade leden ungefär på samma nivå som i det mineralgödslade. Vid försöksstarten var det inga större skillnader i markens egenskaper mellan de olika leden. Inte heller efter 32 försöksår var det så stor skillnad mellan försöksleden när det gäller markens struktur, porvolym och vattenhållande förmåga. Det fanns en svag tendens att de organiskt gödslade leden skulle ha fått en något bättre vattenhushållande förmåga, men skillnaderna var små. Markens ph-värde steg till att börja med i alla gödslade led. Denna stegring var kraftigast och pågick längst i det kompostgödslade ledet. Efter 1965 började ph att sjunka antagligen som ett resultat av den allmänna försurningen. Marken i det ogödslade ledet hade svårast att upprätthålla ph-värdet. Det led som bäst kunde hålla sitt ph-värde uppe var det 17

kompostgödslade. I de blandgödslade, stallgödslade och mineralgödslade leden sjönk ph relativt kraftigt. Gödsling med kompost tycks alltså förbättra marken buffrande förmåga, dvs. dess möjlighet att utjämna till exempel försurande påverkan utifrån. Halten av kol och kväve i marken var vid slutet av försöket något högre i de led som gödslats organiskt. Detta gällde såväl i matjorden som djupare ned i alven. Det kompostgödslade ledet skilde sig något från övriga genom att uppvisa högre halter av såväl kol som kväve i djupare markskikt. Mängderna av fosfor var högst i de mineralgödslade leden medan halterna av kalium var högst i de organiskt gödslade leden, speciellt det led som gödslats med enbart färsk stallgödsel. Om vi sätter antalet daggmaskgångar i det ogödslade ledet till 100 då var de 225 i det kompostgödslade, 245 i de stallgödslade, 139 i det blandgödslade och 52 i det mineralgödslade. De rent organiskt gödslade leden hade alltså nästan 5 gånger så mycket daggmaskgångar som det mineralgödslade ledet. I detta led hade antalet daggmaskgångar reducerats till hälften i jämförelse med det ogödslade ledet. I K-försöket bestämdes markandningen, dvs. hur mycket koldioxid som marken avger. Vidare bestämdes dehydrogenasaktivitet respektive ureasaktivitet. Om värdena i det ogödslade ledet åter sätts till 100 var situationen i ytjorden sådan att det kompostgödslade ledet uppvisade en aktivitet på 132, i det stallgödslade var aktiviteten 139, i det blandgödslade 120 och i det mineralgödslade ledet 81. Lite djupare ned i marken, på 25 till 35 cm djup, var värdena kompost 135, stallgödsel 122, blandgödsel 95 och mineralgödsel 78. I de djupaste skikten, 50 till 60 cm ned i marken, var värdena 202 för det kompostgödslade 93, för det stallgödslade, 73 för det blandgödslade och 36 för det mineralgödslade. Den ogödslade marken hade i förhållande till övriga led en låg markaktivitet i ytjorden men en förhållandevis hög aktivitet djupare ned. Den kompostgödslade marken hade en hög aktivitet på alla djup. I förhållande till de övriga gödselslagen blev skillnaderna allt större ju djupare ned vi kommer. Den stallgödslade marken gav höga värden på ytan men aktiviteten trängde inte lika djupt ned i marken. På en halvmeters djup var aktiviteten mindre än i det led som inte gödslats alls. Det mineralgödslade ledet låg hela tiden lägre än det ogödslade. Här hade alltså effekterna av gödslingen sänkt aktiviteten i marken. Den mängd kväve som marken levererade till vetet var för det kompostgödslade ledet 98 kg per hektar och år. Marken i det led som gödslats med färsk stallgödsel förmådde leverera 111 kg och det helt ogödslade ledet 68 kg kväve per hektar. Marken i det mineralgödslade ledet levererade 42 kg kväve per hektar men då måste man bära i minnet att vetet i detta led gödslats med 94 kg kväve per hektar. Potatisgrödan var den som undersöktes mest. Råproteinhalterna var i K-försöket högst i det led som mineralgödslats följt av det led som behandlats med blandgödsel. I jämförelse med det ogödslade ledet låg halterna av råprotein något lägre i de två led som tillförts enbart organisk gödsel. Skillnaderna var ganska stora. Om det ogödslade ledet innehöll 100 gram råprotein så innehöll det mineralgödslade ledet 139 gram. Det blandgödslade ledet innehöll 108 gram, det kompostgödslade 95 gram och det led som gödslats med färsk stallgödsel innehöll 97 gram. I det ogödslade ledet innehöll 100 gram potatis omkring 75 gram vatten. Det mineralgödslade innehöll 77,5 gram och det blandgödslade 76,1 gram. Detta var samma vattenhalt som fanns i 18

det led som gödslats med färsk stallgödsel. Det kompostgödslade ledet innehöll omkring 75,9 gram vatten. Ur 100 gram potatis från det mineralgödslade ledet gick det alltså att analysera fram 2,3 gram råprotein. För det kompostgödslade och det led som fått färsk stallgödsel ledet är blev värdet 1,7 gram, från det blandgödslade och det ogödslade ledet 1,9 gram. Från potatisen ur det mineralgödslade ledet gav analysen en andel av renprotein som motsvarade 54 % av den totala mängden råprotein. Det ogödslade, blandgödslade och det led som gödslats med färsk stallgödsel uppvisade alla en andel på cirka 57 % medan det led som gödslats med kompost hade en andel på 59 %. Halten av fria aminosyror per gram torrsubstans var lägst i det ogödslade ledet. Om detta led sägs ha haft en halt på 100 så var halten i de övriga leden; kompostgödslat 113, färsk stallgödsel 116, blandgödslat 118 och mineralgödslat 142. Om man från det ogödslade ledet lagrade in 10000 kg potatis så fick man i genomsnitt 7170 kg kvar på våren. I de övriga leden; kompostgödslat 7160 kg, färsk stallgödsel 7020 kg, blandgödslat 6920 kg och mineralgödslat 6710 kg. Om man istället tänker sig att man skulle lagra in hela den skörd man fick av potatis från ett hektar då blir siffrorna återigen något annorlunda. Efter lagring på våren fanns det då kvar i det ogödslade 20 586 kg, i det kompostgödslade 25 915 kg, i det stallgödslade 24 701 kg, i det blandgödslade 25 258 kg och i det mineralgödslade 24 261 kg. En annan grupp av undersökningar gick ut på att man ympade potatisen med svampsporer för att sedan studera hur snabbt svampangreppet spred sig. Man mätte hur stor yta av potatisen som var angripen 14 dagar efter ympningen. Sätter vi denna yta till 100 i det ogödslade ledet då var den svampangripna ytan i ledet som gödslats med kompost 85 och i det led som gödslats med färsk stallgödsel 94. Det blandgödslade ledet uppvisade en yta motsvarande 114 och det mineralgödslade ledet 104. Vissa år angreps potatisen i K-försöket av bladmögel. Lite förenklat kan sägas att om 100 plantor var angripna i det ogödslade ledet så var det 188 plantor i det led som gödslats med mineralgödsel, 104 i det kompostgödslade, 160 i det blandgödslade och 176 plantor i det led som gödslats med färsk stallgödsel. Vid studier i fält kunde man iaktta att potatisstånden såg olika ut i de olika försöksleden. I det ogödslade och det kompostgödslade ledet var plantorna utpräglat vertikala med upprättstående blast. Det led som gödslats med färsk stallgödsel hade högre och kraftigare plantor, som inte var lika vertikala men ändå huvudsakligen uppåtriktade. I det blandgödslade ledet var blasten som allra kraftigast. Den bredde starkare ut sig horisontalt och kom därigenom att täcka utrymmet mellan raderna. I det led som gödslats med mineralgödsel var plantorna ganska låga och nedliggande. Vid en närmare betraktelse fann man att denna skillnad i växtsätt delvis kunde föras tillbaka till antalet huvud- respektive sidostjälkar per stånd. Antalet huvudstjälkar per stånd var högst i de organiskt gödslade leden medan det ogödslade ledet hade relativt få huvudstjälkar. De mineralgödslade leden hade flest sidostjälkar medan det ogödslade och det kompostgödslade ledet hade lägst antal sidostjälkar. Räknat per huvudstjälk var antalet sidostjälkar i det ogödslade ledet omkring 1. Det betyder att det fanns en sidostjälk per huvudstjälk. I det kompostgödslade ledet var detta värde ungefär 0,9, i ledet som gödslats med färsk stallgödsel 1,27, i det blandgödslade ledet 1,37 19

och i det mineraliskt gödslade ledet hela 2,89. Varför bildar potatis som gödslats med mineralgödsel färre huvudstjälkar och flera sidostjälkar? Smaken på potatisarna bedömdes av en oberoende smakpanel vid Statens Centrala Frökontrollanstalt dels direkt efter skörd på hösten dels på våren efter lagring. Smaken bedömdes efter graden av potatissmak, som är en positiv egenskap samt graden av jordrespektive besksmak som är negativa bismaker hos potatisen. Det ogödslade ledet smakade relativt mycket potatis på hösten medan potatissmaken inte var så framträdande på våren. Besksmaken var lägst av alla led på hösten medan den var tydligast av alla led på våren efter lagring. Jordsmaken var minst framträdande av alla led såväl på hösten som på våren. Det kompostgödslade ledet hade en tydlig potatissmak såväl på hösten som på våren. Bismakerna var inte så framträdande vid något provtillfälle. En viss beska fanns dock ofta på hösten. Ledet som gödslats med färsk stallgödsel hade relativt svag potatissmak och tydlig beska på hösten medan den i övrigt låg i mitten vad gäller smakkvalitet. Det blandgödslade ledet smakade minst potatis på hösten av alla led, då den också hade den högsta beskan. På våren däremot uppvisade detta led den lägsta beskan. Vad gäller jordsmak uppvisade ledet en relativt tydlig bismak såväl på våren som på hösten. Det mineralgödslade ledet hade en god potatissmak på hösten men uppvisade i övrigt den sämsta smakkvaliteten. På våren smakade detta led som minst potatis av alla led. Då uppvisade den också de sämsta värdena av såväl beska som jordsmak. Också på hösten smakade potatisen från detta led som mest beskt av alla potatisar från försöket. UJ-försöken I samarbete mellan Sveriges Lantbruksuniversitet och Nordisk Forskningsring för biodynamisk odling genomfördes två jämförande fältförsök. Det ena förlades till Uppsala och genomfördes under åren 1971-1976. Resultaten härifrån finns redovisade i Dlouhý (1981). Det andra lades ut i Järna söder om Södertälje och omfattade åren 1971-1979. Resultaten från detta försök finns redovisade i Pettersson (1982). Då dessa försök hade en gemensam uppläggning kom de att kallas UJ-försöken. I dessa försök jämfördes två odlingssystem med varandra; biodynamisk respektive konventionell odling. I de båda UJ-försöken var skörden av potatis lägre i de biodynamiska varianterna. Råproteinhalten var högre i de mineraliskt behandlade leden, medan andelen relativt renprotein var högre i de biodynamiskt behandlade leden. Värdet av fria aminosyror var lägre i de biodynamiska varianterna medan kvaliteten på protein var högre. Mörkfärgningen av såväl vävnad som extrakt var mer framträdande och utvecklades fortare i de mineraliskt gödslade leden än i de organiskt gödslade. Lagringsförlusterna och förlusterna orsakade av svampangrepp och uttorkning var lägre i de biodynamiska försöksleden. I UJ-försöket i Järna var antalet horisontala sidostjälkar lägre i de biodynamiska varianterna. 20

Jämförelser från kortare fältförsök, gårdsprover eller butiksprover Alföldi (2001) har sammanfattat resultaten från olika jämförelser mellan konventionella och ekologiska produkter i nedanstående tabell. Värdena grundar sig på tre större litteraturgenomgångar. Litteraturstudie Källa Woese et al (1995) Worthington (1998) Alföldi et al (1998) Antal medtagna studier 150 86 33 Från åren 1926-1993 1926-1993 1993-1998 Nitrat + + + Vitaminhalt = + (+) Proteinkvalitet = (+) i.u. Mineralämnen = (+) = Vidareförädling - i.u. = Utfodringsförsök = + i.u. Fodervalsförsök + i.u. (+) Sensorik = i.u. (+) + ekologiska produkter framstår som tydligt bättre (+) ekologiska produkter framstår som något bättre - ekologiska produkter framstår som sämre i.u. ingen uppgift Tabell 2. Jämförande kvalitetsforskning med konventionellt och ekologiska odlade produkter. Ur Alföldi (2001) Som framgår av tabellen är skillnaderna mellan de olika produktgrupperna svår att fastställa. De egenskaper som finns medtagna i tabellen är de som oftast tas fram som typiska i skillnaden mellan ekologisk och konventionellt odlade produkter. Av tabellen kan även utläsas att Worthington gör en mer positiv tolkning till de ekologiska produkternas fördel än Woese trots att båda grundar sig på i stort sett samma källmaterial. Från DOK- försöket finns erfarenheten att med hjälp av bildskapande metoder kan prover från olika odlingssystem särskiljas från varandra, Alföldi et al. (1996). Detta faktum styrks knappast av resultaten från de kemiska och biologiska undersökningar som sammanfattas i tabell ovan. 21

Jämförelser med konventionell odling Det finns få försöksmässiga jämförelser mellan odlingssystem när det gäller skillnader i morötternas egenskaper. Oftast handlar skillnaderna i behandling endast om en jämförelse mellan mineralgödsel och organisk gödsel. När det gäller prover tagna från olika gårdar eller i butik så tillåter dessa en jämförelse mellan olika odlingssystem. Samtidigt innebär dessa typer av jämförelser att andra okända faktorer kan påverka morötternas egenskaper. Här följer en kronologisk genomgång av undersökningar som studerat skillnader mellan ekologiskt och konventionellt odlade morötter. Brandt och Besson (1951) fann att mineralgödsel i jämförelse med komposterad stallgödsel höjde halten askorbinsyra och sänkte halten karotin. Vid Institutet för biodynamisk forskning i Darmstadt har en rad jämförelser mellan ekologiskt och konventionellt odlade grödor gjorts med början i slutet av 1960-talet. Även om resultaten inte är hämtade ur samma fältförsök så är klimat och jordbetingelser mer eller mindre de samma. Jorden är en lätt sandjord. Här presenteras därför resultat med morot, från olika fältförsök tillsammans. Studierna är genomförda av Klein (1968), Wistinghausen (1979), Samaras (1977), Wistinghausen (1984) och Abele (1987) Klein (1968) jämförde ekologisk och konventionell odling i flera grödor, däribland morot. Fältförsöken omfattade 5 säsonger varav morot odlades 1 år (1966) i huvudförsöket. I ett mindre försök odlades morötter 1964-67. De led som gödslades med mineralgödsel gav i jämförelse med de kompostgödslade leden; högre skörd, större bladlängd, lägre kristallbildsvärden, högre halt disackarider, lägre halt monosackarider samt en högre kvot di/monosackarider. När proverna utsattes för autolys förändrades halterna av de olika sockerarterna. I de led som gödslats med kompost sjönk halterna av monosackarider medan denna halt ökade i de led som gödslats med mineralgödsel. Halterna av disackarider sjönk oavsett gödselslag, men de sjönk betydligt kraftigare i de led som gödslats med mineralgödsel. Sammantaget gjorde detta att kvoten mellan di- och monosackarider sjönk mera i de led som gödslats med mineralgödsel när proverna utsattes för autolys. Det fanns även en tendens att dehydrogenas- och sackarasaktiviteten var lägre i de led som gödslats med kompost. Wistinghausen (1979) redovisar två jämförande fältförsök. I det första jämfördes under två år hur två olika givor av mineralgödsel respektive kompost påverkade morötternas egenskaper. De led som gödslats med mineralgödsel gav i jämförelse med kompostgödslade led; högre halt råprotein, nitrat och fria aminosyror. Dessutom uppvisade dessa led lägre halter av torrsubstans, totalsocker och monosackarider. Rotskörden var högre i de kompostgödslade leden medan blastskörden tenderade att vara högre i de led som gödslats med mineralgödsel. Samaras (1977) redovisar ytterligare analyser som utförts med prover odlade 1974 i detta fältförsök. Enligt dessa undersökningar uppvisar de mineralgödslade leden högre 22