Myndigheten för radio och tv uppdrag@mrtv.se. Stockholm 2015-06-24

Myndigheten för radio och tv uppdrag@mrtv.se Sveriges Television AB Säte: Stockholm KH-3T-012 Org. nr: 556 033-4285 Plusgiro: 154749-6 Bankgiro: 5555-0594 www.svt.se Stockholm 2015-06-24 Sveriges Television överlämnar härmed sina synpunkter över rapportutkastet Hur påverkar public service-bolagens verksamheter mediemarknaden och En översyn av systemet med förhandsprövning av nya tjänster. Jimmy Ahlstrand, Strategichef

Sammanfattning SVT ser det som positivt att myndigheten till viss del vänt sig till forskningsvärlden för synpunkter och kommentarer. Medieforskarnas resultat ges en undanskymd plats när den egentligen borde lyftas fram och slås fast som en slutsats i sig vad forskarna har att anföra om public service inverkan på mediemarknaden. De insikterna borde tillmätas en större betydelse än enskilda partsinlagor. Ett större arbete borde lagts ner på att undersöka de stora nya globala aktörernas påverkan på den svenska mediemarknaden. Vilken påverkan har Google, Facebook och liknande aktörer på främst lokaltidningarnas annonsmarknad? SVT menar att det tydligt bör framgå av rapporten att SVT:s kompletterande verksamhet väl faller inom ramen att utveckla och stödja kärnverksamheten. Om Myndigheten har funnit exempel på verksamhet som inte utvecklar och stödjer kärnverksamheten, bör detta tydligt beskrivas och skälen för detta redovisas. Myndigheten påstår att verksamheten på flera plattformar ofrånkomligen har inneburit utmaningar för andra aktörer. Det beläggs inte i rapporten. Vilka utmaningar och hur stora? Varför nämns inte de möjligheter som public services närvaro skapat? SVT anser att utredningen bör tydliggöra om den finner SVT:s marknadspåverkan oproportionerlig. Detta eftersom det är det, tämligen hårda, krav som gäller för att kommissionen ska ha anledning att studera frågorna närmre. Utredningen finner inga belägg för att public service har bidragit till att lokala tidningsföretag har lagt ner sina verksamheter eller minskat sina investeringar. Ändå lyfter man fram att tidningarnas upplevda oro bör tas på allvar. SVT delar bedömningen och slutsatserna om public service-bolagens påverkan genom programutbudet. SVT anser att myndigheten inte drar tillräckliga slutsatser vad gäller fördelning av rättighetskostnader. SVT motsätter sig bestämt varje form av skärpning av förhandsprövningen utan visar istället på alternativ till nuvarande modell. Vad gäller förhandsprövning anser SVT i första hand att EU:s statsstödsregler sannolikt inte innebär att det krävs någon annan prövning än den som sker inom ramen för tillståndsprocessen och medelstilldelningen i anslagsvillkoren samt den årliga granskningen av om uppdraget uppfyllts, kompletterad med gängse beredningsprocesser för eventuella förändringar i tillstånd och villkor under pågående tillståndsperiod. 2

1 Uppdraget och dess genomförande SVT ser det som positivt att myndigheten till viss del vänt sig till forskningsvärlden för synpunkter och kommentarer. SVT anser att medieforskarnas insikter borde tillmätas en större betydelse än enskilda partsinlagor. Ett större arbete borde lagts ner på att undersöka de stora nya globala aktörernas påverkan på den svenska mediemarknaden. Vilken påverkan har Google, Facebook och liknande aktörer på främst lokaltidningarnas annonsmarknad? Även konkurrensen mellan olika medieaktörer och mellan medieaktörer och andra aktörer borde ha analyserats djupare. Detta för att det ska vara möjligt att förstå de pågående förändringarna på mediemarknaden. 2 Ett medielandskap i förändring Beskrivningen är överlag relevant. Det finns dock en avsaknad av slutsatser senare i rapporten kopplade till denna omvärldsbild. Som exempel kan nämnas att den starka tillväxten i digitala betalintäkter för medieföretagen motsäger tesen att public service skulle ha en nämnvärd negativ inverkan på dessa. Valet att använda MMS-data för beskrivningen av on demand-marknaden gör att vikten av de internationella aktörerna Youtube och Netflix gravt underskattas, liksom förekomsten av piratstreaming samt även svenska sajter icke anslutna till MMSmätningar såsom Aftonbladet. 3 Vad är public service? SVT:s definition av public service är inte enbart kopplad till definitionen av en kvalitet utan har en vidare innebörd som ligger väl i linje med den allmäneuropeiska. Det unika i public service består i hög grad av en sammanvägning av ett unikt värde, ett unikt genomslag samt ett oberoende. SVT delar in värdet i samhällsvärde, individuellt värde och professionell kvalitet, genomslaget i kännedom, räckvidd och användning samt oberoendet i institutionella, regleringsmässiga och finansiella förutsättningar. Vad gäller påverkan på marknaden, menar SVT att det är omöjligt att analysera public service inverkan på marknaden utan att vid sidan av ekonomisk påverkan även analysera den innehållsliga, som relaterar till public services samhällsuppdrag. SVT:s, SR:s och UR:s utbud bidrar till att höja de innehållsliga ambitionerna hos de kommersiella aktörerna vilket har betydelse såväl för demokratin som kulturlivet och bildningen i Sverige. En sådan analys saknas genomgående i rapporten. Medieforskningens resultat ges en undanskymd plats när den egentligen borde lyftas fram och slås fast som en slutsats i sig vad forskarna har att anföra om public service inverkan på mediemarknaden. 3

4 De kompletterande verksamheterna SVT bejakar myndighetens ställningstagande att det går att beskriva utvecklingen av olika tjänster oavsett om de tillhör kärnverksamheten eller den kompletterande verksamheten. SVT anser att en ordagrann tillämpning av begreppen inte överensstämmer med de resonemang som förs i de senare propositionerna om public service framtid, där man tydligt anger att vi lever i en föränderlig komplex medievärld. SVT förstår inte heller värdet av en sådan diskussion i denna kontext. Det är viktigt att inte jämställa vad som regleras i sändningstillståndet med kärnverksamhet. Myndigheten gör i detta avsnitt en lexikalisk, språklig, tolkning, som går på tvärs med vad lagstiftaren har uttalat som sin avsikt avseende betydelsen av uttrycket kompletterande verksamhet. Lagstiftaren har i prop. 2012/13:164 s. 29 anfört, vilket även framgår av rapportens punkter 3.4.2 och 4.2, att interaktiva funktioner, tillgängliggörande av extramaterial samt text och bild kopplade till programmen kan tjäna som förtydligande av begreppet kompletterande verksamhet. Mot bakgrund av detta förtydligande gjort av lagstiftaren, är det inte möjligt att behandla tillhandahållandet av radio- och tv-program på särskild begäran som tillgängliggörande av extramaterial eller text och bild kopplade till programmen. Att använda sig av vad myndigheten betecknar som en ordagrann tolkning leder till en helt låst och därmed orimlig utgångspunkt för vad som ska avses med kompletterande verksamhet inom ett snabbt föränderligt och komplext verksamhetsområde. En av flera konsekvenser av denna ordagranna tolkning är att alla program som sänds som en följd av förvärvade visningsrätter inte längre kan räknas som kärnverksamhet, då det inte är SVT som producerar dessa program. Inte heller repriser skulle kunna räknas som kärnverksamhet. Även andra exempel finns på hur denna myndighetens tolkning leder helt fel. Som EU-kommissionen konstaterar i sammanhang kring separation av public servicebolagens eventuella kommersiella verksamheter och statstödsfinansierade så är det notoriskt svårt och i många fall direkt meningslöst att dela in verksamheten på kostnadssidan. Det är många gånger än mindre relevant vid gränsdragningen mellan kärn- och kompletterande verksamhet. Som exempel kan nämnas produktionen av ett inslag utifrån en presskonferens, där journalisten kort puffar för ett kommande inslag i ett socialt medium, skriver ett manus och producerar ett inslag som utifrån detta genererar såväl en materia som används såväl för själva inslaget som sänds ett antal tillfällen i broadcast, finns tillgängligt på webben och transkriberas såväl för funktionshindrade som för en textartikel. För att göra en redovisning som är så transparent och över tid konsistent som möjligt har SVT valt en modell som tydliggör företagets webbverksamhet. Detta torde vara tillräckligt för en bedömning av huruvida verksamheterna är i balans, eftersom de kompletterande verksamheterna åtminstone inte överstiger detta belopp, 264,1 miljoner kronor 2014. Det motsvarade att webbverksamheten stod för 8 % av programkostnaderna och 6 % av SVT:s totala kostnader. SVT anser att detta förhållande innebär en god balans med bred marginal. SVT delar myndighetens slutsats att SVT har ökat satsningen på verksamheter som ligger utanför att producera och linjärt sända program. Det har varit en av SVT:s målsättningar och kraftigt stärkt SVT:s förmåga att skapa värde för samhället, vilket visas av att 4

publiken värderar SVT:s interaktiva tjänster mycket högt. SVT Play är exempelvis den högst värderade tjänsten eller kanalen i Sverige och sedan SVT mer tydligt utvecklade dessa verksamheter har flera bedömningskriterier visat på bättre resultat, exempelvis hur många som anser att SVT ger valuta för pengarna. SVT menar att det tydligt bör framgå av rapporten att SVT:s kompletterande verksamhet väl faller inom ramen att utveckla och stödja kärnverksamheten. Om Myndigheten har funnit exempel på verksamhet som inte utvecklar och stödjer kärnverksamheten, bör detta tydligt beskrivas och skälen för detta redovisas. 4.3. Utvecklingen SVT förstår inte valet av startår för analysen, det vill säga 1995. Det första exemplet på permanent kompletterande verksamhet är text-tv som startades i slutet av 1980-talet. Den gradvisa övergången från text-tv som beskrivs i detta kapitel bör återges även i senare samband med nyhetsverksamheten på webben. 4.4 SVT Inledningen är missvisande. Svt.se är en samlingsplats för allt SVT:s utbud. Program och klipp kan ses i en mängd olika former. MVH TV är inte en egen tjänst, lika lite som till exempel SVT Forum är en egen programtjänst eller Dox, som samlar ett antal dokumentärer under ett varumärke är en programtjänst. Korrekt indelning av playtjänster är enligt SVT alltså SVT Play, SVT Flow (nedlagd) och Öppet Arkiv. 4.4.1 svt.se SVT finner det märkligt att Edit får en sådan uppmärksamhet utöver många andra liknande satsningar. Sajten är en programsajt likt andra programsajter och kan inte tillnärmelsevis till sin omfattning jämställas med exempelvis en tjänst som den nedlagda SVT Flow. Om Edit ska ses som ett exempel behöver så gott som samtliga SVT:s enskilda programsajter lyftas fram. 4.4.4 Nyhetsverksamhet I detta avsnitt är det särskilt centralt att förstå SVT:s nyhetstjänst som en stegvis utveckling från text-tv-verksamheten, illustrerat av att publiceringarna för webb och text-tv sker integrerat. Text-tv var under decennier det enda mediet som tillhandahöll nyheter i form av elektroniskt tillhandahållen text, något som hela tiden varit ett tydligt uppdrag för SVT. Text-tv var det enda textmediet som uppdaterades löpande under dagen och har än idag en extremt stor användning. Faktum är att text-tv länge kan anses ha varit den mest brukade nyhetstjänsten i Sverige alla kategorier med miljontals dagliga användare. 5

Beskrivningen av de regionala nyheterna ger bilden av att SVT:s regionalomläggning är en förändring specifikt för webben, vilket är felaktigt. Den redaktionella förändringen utgår från sändningarnas behov. 4.4.5 Tillgänglighetstjänster SVT:s större tillgänglighetstjänster vid sidan om webben omnämns inte i kapitlet, trots att det enligt SVT är tydliga exempel på kompletterande verksamhet som syftar till att tillgängliggöra SVT:s program och tjänster. 5 Public service-bolagens påverkan en ny roll i ett föränderligt medielandskap 5.2 Digitaliserat medielandskap Utredningen påstår att flera aktörer ifrågasätter public service-bolagens roll i det nya medielandskapet. Detta må vara sant men motsatsen är minst lika riktig. Många aktörer menar att public service-bolagen fyller en allt viktigare funktion i det nya medielandskapet. Genom sitt metodupplägg, där utredningen i första hand hör kritiker, så ges en alltför onyanserad bild av olika aktörers syn på public service. Utredningen bör även vikta detta mot vad Sveriges ledande medieforskare har att anföra. Utredningen bör konstatera att mot bakgrund av public service-bolagens uppdrag att marknadspåverkan inte bara kan vara förväntad utan även rimlig och befogad. Denna slutsats dras längre ner i rapporten men bör lyftas upp (s. 62). Myndigheten skriver att public service närvaro har inneburit utmaningar för andra aktörer. Man påstår att verksamheten på flera plattformar ofrånkomligen har inneburit utmaningar för andra aktörer. Det beläggs inte i det följande. Vilka utmaningar och hur stora? Varför nämns inte de möjligheter som public services närvaro skapat? Ur ett konsumentperspektiv lyfts public service-bolagens drivande roll fram som positiv eftersom det leder till ett ökat utbud av tjänster. Detta följs dock av ett längre resonemang om att konsumenternas betalningsvilja kan hämmas. Några sådana belägg eller tecken på detta presenteras dock inte. Tvärtom konstateras redan i kapitel 2 att betalningsviljan för digitala media förefaller vara under kraftig tillväxt. SVT anser att utredningen bör återkomma till om den finner SVT:s marknadspåverkan oproportionerlig. Detta eftersom det är det, tämligen hårda, krav som gäller för att kommissionen ska ha anledning att studera frågorna närmre. Att hänvisa till att det är upp till riksdagen att definiera public service-uppdraget är en självklarhet. SVT har fastslagna villkor för tillståndsperioden och dessa utgöra 6

utgångspunkten för utredningens analys. Regering och riksdag har med dessa formulerat och definierat public service-uppdraget inom ramen för den kommande tillståndsperioden. 5.3 Nyhetsverksamhet på internet Myndigheten skriver att det är viktigt med fri nyhetsförmedling på nätet. Det bör tydliggöras om detta även gäller public service-nyheter, som finansierats av radio- och tv-avgiftsbetalarna, i synnerhet mot bakgrund av att SVT har i uppdrag att tillhandahålla sina tjänster avgiftsfritt. SVT delar inte bedömningen att undersökningarna inte ger en entydig bild av att public service inte är orsaken till tidningsdöden. Med andra ord kan myndigheten vara djärvare i sin slutsats. Den enda rapport som lyfts fram som belägg för att så skulle vara fallet är en partsinlaga från tidningsutgivarna (Copenhagen Economics) med stora metodologiska svagheter. Myndigheten hävdar att det är relativt kort tid som public service bedrivit nyhetsverksamhet på nätet. SVT vill betona att företaget bedrivit nyhetsförmedling aktivt på nätet i tjugo år och att internetverksamheten har utvecklats ur text-tvverksamheten. SVT har sammanlagt mer än tre decenniers erfarenhet av elektronisk nyhetsförmedling. Att en verksamhet bedrivs på samma plattformar innebär inte nödvändigt att det finns en påverkan, i synnerhet inte att det finns en oproportionerlig negativ påverkan. Myndigheten bör tydliggöra att den inte funnits några belägg för oproportionerliga negativa effekter av public service närvaro. Utredningen finner inga belägg för att public service har bidragit till att lokala tidningsföretag har lagt ner sina verksamheter. Ändå lyfter man fram att tidningarnas upplevda oro bör tas på allvar. Men varför ska denna oro tillmätas en större betydelse än exempelvis den oro som MTG för fram om bredden i SVT:s utbud? Och på vilket sätt? Genom att förtydliga eventuella samband eller göra förändringar av public serviceuppdraget trots avsaknad av belägg om samband? Det finns inga belägg för att tidningarna och andra aktörers vilja att investera digitalt har påverkats negativt av SVT:s och SR:s nyhetsnärvaro. Tvärtom. Samtliga mediekoncerner och större tidningsföretag i Sverige har redovisat betydande satsningar på digitala verksamheter. Sverige betraktas i detta avseende som ett av de ledande länderna i Europa. Myndigheten bör dessutom ställa eventuell marknadspåverkan mot bolagens uppdrag att förmedla nyheter. 7

5.4 Distribution i marknät SVT delar i huvudsak bedömningarna i avsnittet. Här drar myndigheten en slutsats av det slag som bör dras även på andra områden, det vill säga att public service marknadspåverkan till stor del motiveras av SVT:s särskilda uppdrag. Vad gäller resonemanget om sändningsutrymmet och tekniken (s. 75) vill SVT peka på att Teracoms beslut att inte verka för en modernisering av tekniken i marknätet, leder till att färre kanaler får plats. Detta i sin tur påverkar möjligheterna till konkurrens såväl inom marknätet som mellan marknätet och andra plattformar. Public service kan dock inte lastas för beslut som ensidigt fattas av andra aktörer. 6 Public service-bolagens påverkan genom programutbud SVT delar bedömningen och slutsatserna i detta avsnitt. Det är bra att myndigheten i denna del tydligt lyfter fram förutsättningarna och bakgrunden till innehållsregleringen i avsnittet om vilket innehåll som ska finnas i public service och att public serviceföretagen, enligt Granskningsnämnden, huvudsakligen har levt upp till dessa villkor under alla år. 7 Public service-bolagens påverkan genom sina roller som köpare, beställare, rättighetshavare och sponsringsmottagare 7.1 Inköp av sändningsrättigheter SVT delar bedömningarna. Det är positivt att utredningen tydliggör att verksamheten väl ligger inom SVT:s uppdrag. Det är svårt att tänka sig motsatsen, men det bör framhållas. Myndigheten bör tydliggöra att SVT:s bedömning av exempelvis hur länge program ska vara tillgängliga är förenliga med företagets uppdrag och att myndigheten inte funnit några tecken på oproportionerliga negativa effekter på marknaden i denna del. 7.2 Beställare av radio- och tv-produktioner För SVT är det en självklarhet att inte missbruka sin ställning som beställare. Som skrivningarna står nu kan det uppfattas som en antydning att så är fallet. Myndigheten bör i sådana fall redogöra för eventuella belägg för detta. Det bör betonas att SVT är en betydande men inte dominerande aktör. Det innebär att det råder en stor konkurrens mellan programbolagen, och den beställare som inte medger tillräckligt bra villkor ges inte tillgång till de bästa idéerna. Marknaden fungerar i den meningen väl. SVT vill även lyfta fram att produktionsbolagen själva i enkäter och externa sammanhang pekar på att SVT är en bra beställare och att en stor positiv 8

utveckling skett under de senaste tio åren. Den senaste enkäten är under bearbetning och kommer kunna redovisas efter sommaren. SVT delar inte Film- och Tv-producenternas uppfattning om att det är köparnas marknad. Det är väl snarare så att genom SVT:s beställningar så ökar konkurrensen vilket bör gynna produktionsbolagen. Lösningen kan knappast då vara att ta bort en köpare av tv-produktioner. SVT anser att det är positivt att myndigheten tydligt lyfter fram public service momsproblematik. Det är dock viktigt att betona att en momslösning inte i sig garanterar en ökad utläggningsgrad, eftersom detta också är beroende av en rad andra faktorer, inte minst utvecklingen av idéarbetet inom produktionsbolagen. Syftet med en momslösning är att åstadkomma en ökad konkurrensneutralitet. 7.3 Klarering av rättigheter SVT anser att myndigheten inte drar tillräckliga slutsatser vad gäller fördelning av rättighetskostnader. SVT vill lyfta fram vad som tidigare anförts: om SVT tvingas klarera rättigheter för andras bruk av SVT:s innehåll, så har det en påtaglig konkurrenssnedvridande effekt. Varför ska SVT exempelvis betala för Com Hems vidaresändningar eller egenutvecklade tjänst för video on demand men inte andra aktörers motsvarande tjänster, t ex YouTube och Netflix? Utredningen bör därför tydliggöra att en annan ordning, förutom att strida mot gällande lagstiftning för upphovsrättslig klarering, skulle ha påtagliga konkurrenssnedvridande effekter. SVT vill i denna del i övrigt påminna om vad som tidigare anförts, bland annat SVT:s yttrande till kulturdepartementet den 1 februari 2012 över rapporten Vidaresändningsplikt för tv-sändningar genom tråd från Myndigheten för radio och tv. 7.4 Sponsring SVT delar i huvudsakligen bedömningarna, men anser att myndigheterna i sina slutsatser kring underprissättning bör konstatera att SVT har ordnat verksamheten på ett sådant sätt som ger anledning att tro att underprissättning inte förekommer. SVT har skaffat en kommersiell underleverantör, genom LOU-upphandling, för sponsorsförsäljningen. Om anmärkningar skulle förekomma blir dessa självreglerande då det upphandlade bolaget lär förlora uppdraget vid nästa upphandling. 9

8 Systemet med förhandsprövning 8.3 Bakgrunden till systemet Sverige har sedan lång tid tillbaka ett väl beprövat och fungerande system med offentliga utredningar inför det att public service-bolagen ska få nya sändningstillstånd. Utredningar som går på remiss där olika samhällsaktörer, intresseorganisationer, myndigheter och medieföretag ges möjlighet att yttra sig. Det bör betonas att så gott som alla aspekter som förts fram av kommersiella medieföretag och som Myndigheten för radio och tv nu ytterligare en gång prövats så sent som för ett och ett halvt år sedan inom ramen för tillståndsprocessen. I den proposition som ligger till grund för de nya villkoren (2012/13:164) så finns alla aspekterna omhändertagna, inte minst de olika aspekterna på webbverksamheten. Det var med den informationen känd och bedömd som riksdagen i fullständig enighet fattade ett beslut om ett fortsatt starkt public service-inslag i medielandskapet. Tillståndsperioderna i Sverige är förhållandevis korta, mellan fyra och sex år. Dessutom är en halvtidsavstämning inlagd. Ett par år innan tillståndsperiodens slut tillsätts en offentlig utredning för översyn av uppdraget. Det kan vara en parlamentarisk utredning eller en expertutredning. Uppdraget ges av regeringen som utformar direktiv för översynen. Utredningen remitteras brett och blir med remissvaren underlag för en proposition och beslut i riksdagen om uppdrag och villkor för den kommande tillståndsperioden. För att värna oberoendet, och därmed också trovärdigheten, är tillstånden en ram för verksamheten utan detaljreglering. Därutöver redovisar public service-bolagen årligen hela sin verksamhet och Granskningsnämnden gör utifrån den en noggrann uppföljning av om sändningstillstånd och anslagsvillkor har följts. Den modell för förhandsprövning som har valts i Sverige har hämtats från BBC som är en extremt stor aktör på den europeiska marknaden och som har en helt annan möjlighet att påverka konkurrensen på den inre marknaden. De svenska public service-bolagen är mycket mindre, arbetar i en helt annan kontext och att överföra det i Storbritannien tillämpade systemet är inte proportionerligt. Tvärtom borde den svenska tillståndsprocessen och den årliga granskningen av verksamheterna i allt väsentligt kunna bedömas som tillräckligt för att garantera att finansieringen av svensk public service inte påverkar konkurrensen inom unionen, på ett sätt som kan strida mot det gemensamma intresset så som anges i Amsterdamprotokollet. Som exempel på avgörande skillnader mellan det svenska systemet för tillståndsgivning för public service och det brittiska som förhandsprövningen som system bygger på kan nämnas att det brittiska bygger på ett system med licenser för specifika tjänster och att public service-bolagets högsta organ (BBC Trust) är de som genomför förhandsprövningen. SVT kan se värdet av förhandsprövningen i länder som exempelvis inte har en återkommande och en på förhand bestämd tidpunkt för omprövning, exempelvis i länder där public service-bolagen tilldelats ett i princip evigt uppdrag i en lag eller 10

genom annan ordning. I den svenska modellen sker dock en fullständig omprövning av ramarna inom en sex-årsperiod med en halvtidsavstämning efter tre år. 8.4 Är nuvarande system med förhandsprövning förenligt med grundlagen? Frågan i rubriken besvaras inte i rapporten och har enligt SVT:s bedömning aldrig analyserats tillräckligt. Det uttalande från Konstitutionsutskottet som MRTV refererar till ger inte svar på alla de frågor som förhandsprövningen väcker i relation till yttrandefrihetsgrundlagen (YGL). Systemet med förhandsprövning har införts i anslagsvillkoren utanför lagstiftningsprocessen och har inte analyserats i förhållande till den starka och speciella grundlagsreglering som Sverige har för radio och tv. YGL bygger i allt väsentligt på samma principer som tryckfrihetsförordningen, till exempel censurförbud och förbud mot hindrande åtgärder, ensamansvar och etableringsfrihet. Den redaktionella friheten garanteras genom att det slås fast att det är den som sänder radioprogram som självständigt avgör vad som ska förekomma i programmen. Därutöver fastslås genom förbudet mot censur och hindrande åtgärder bland annat att myndigheter inte på grund av det förväntade innehållet i ett radioprogram får ställa upp hinder för offentliggörande eller spridning. Genom förhandsprövningen ges regeringen en rätt att tillåta eller förbjuda public service-bolagen att tillhandahålla en viss tjänst. Det argument som framhålls för att detta är möjligt, trots de begränsningar som ställs upp i grundlagen, är att det inte handlar om att pröva om ett visst innehåll ska få tillhandahållas eller inte utan om avgiftsmedel ska få användas till en viss tjänst. Det är emellertid uppenbart att det är innehållet i tjänsten som är av avgörande betydelse för det som ska prövas inom ramen för förhandsprövningen. Utan innehållet kan tjänstens värde för publiken, relevans för uppdraget och dess marknadspåverkan knappast bedömas. Även om förhandsgranskningen inte innefattar någon granskning av ett bestämt innehåll så kommer det att alltså att innebära en bedömning av om ett visst innehåll ska få tillhandahållas eller inte. Det är enligt SVT:s mening tydligt att förhandsprövningen tar sikte på programinnehållet och att krav på en myndighets granskning och tillstånd därmed kommer i konflikt med de principer i yttrandefrihetsgrundlagen som bär upp den redaktionella friheten. En särskild komplikation i den svenska grundlagsregleringen är den skillnad som görs mellan trådbunden och icke trådbunden sändning som görs när det gäller etableringsfriheten. Rätten att sända på annat sätt än genom tråd får regleras genom lag som innehåller föreskrifter om tillstånd och villkor för att sända. För SVT:s marksändningar görs det i sändningstillstånd med stöd av bestämmelserna i radio- och tv-lagen. När det gäller rätten att publicera genom tråd gäller å andra sidan (med vissa angivna undantag) full etableringsfrihet. Att för tillhandahållanden av information via webbaserade tjänster införa en förhandsprövning står därför i direkt strid med grundlagsregleringen. 11

SVT anser alltså i första hand att EU:s statsstödsregler sannolikt inte innebär att det krävs någon annan prövning än den som sker inom ramen för tillståndsprocessen och medelstilldelningen i anslagsvillkoren samt den årliga granskningen av om uppdraget uppfyllts, kompletterad med gängse beredningsprocesser för eventuella förändringar i tillstånd och villkor under pågående tillståndsperiod. 8.5 Är systemet med förhandsprövning effektivt? SVT vill betona att vilken part som helst har möjlighet att höra av sig till kommissionen för att klaga på en verksamhet inom public service som hen finner olämplig. En svensk myndigheten kan inte utgå från att en ordning som redan från början är så kritiserad som den svenska förhandsprövningen bör skärpas enbart för att någon aktör påkallat kommissionens uppmärksamhet och att kommissionen ställt frågor. Självklart bör utredningen utgå från sakförhållanden, som exempelvis huruvida det svenska systemet uppfyller de krav som är rimliga att beakta mot bakgrund av EU-kommissionens statstödsmeddelande. SVT:s ståndpunkt i denna fråga är känd och förslag på en alternativ metod finns beskriven i våra tidigare svar samt i utkastet. Det bör åter igen påpekas att Granskningsnämnden inte vid något tillfälle har haft anmärkningar på SVT om att eller hur nya tjänster redovisats i företagets årliga public service-redovisningar. Ändå antyds att dagens system inte skulle vara tillräckligt effektivt. Frågan är i vilket avseende som begreppet effektivitet används här, mot bakgrund av det syfte som regleringen har införts. SVT anser att EU:s statsstödsregler inte innebär att det krävs någon annan prövning än den som sker inom ramen för tillståndsprocessen och medelstilldelningen i anslagsvillkoren samt den årliga granskningen av om uppdraget uppfyllts, kompletterat med en utomstående bedömning, ytterst av Sveriges riksdag, om det finns behov av en utvidgning eller förändring av uppdraget under innevarande tillståndsperiod. Det systemet i sig kan bedömas som effektivt för att Sverige ska bedömas leva upp till de krav som EU kan ställa på systemet, eftersom det garanterar en öppen och transparent process där marknadens synpunkter vägs in i händelse av att public service-uppdraget föreslås utvidgas, något som ytterst riksdagen bör besluta om. Enligt SVT:s bedömning har förhandsprövningen, såsom systemet är utformat en negativ effekt på såväl public service-bolagens oberoende som möjligheter att uppfylla public service-uppdraget. Systemet är i den meningen inte effektivt, men det löses knappast genom ytterligare pålagor inom ramen för det mandat som SVT redan erhållit av Sveriges riksdag. Det finns också en uppenbar risk att SVT:s utveckling av nya tjänster i samarbete med utomstående aktörer inte kan förverkligas eftersom dessa inte kan förväntas leverera utvecklade idéer med risk för att de inte kommer att tillåtas utan istället riskerar att tas upp av andra. I den meningen stimulerar systemet snarare intern utveckling än extern produktion, som lyfts fram som ett politiskt mål i andra delar av regelverket. 12

Effektivt torde därför i detta sammanhang innebära mer inskränkande av bolagens publicistiska frihet. Det finns ingen uttalad politisk önskan i riksdagsbesluten om detta. 8.6 Hur kan systemet göras mer effektivt? Myndigheten för radio och tv föreslår att intressenter, främst de som anser sig vara närmare berörda, ska ges en formaliserad möjlighet att begära en prövning av om en tjänst borde vara föremål för förhandsprövning. Granskningsnämnden ska därför ges ett förtydligat uppdrag att, med utgångspunkt i en begäran från en intressent och utifrån public service-bolagens egna årliga redovisningar av hur uppdragen uppfyllts, pröva om en tjänst är anmälningspliktig. Public service-bolagen ska dock, med beaktande av bestämmelserna i yttrandefrihetsgrundlagen till skydd för yttrandefriheten, självständigt avgöra om en anmälan ska göras även för det fall Granskningsnämnden funnit att en viss tjänst är anmälningspliktig. SVT avstyrker förslaget. Av MRTV:s genomgång av de förhandsprövningssystem som införts av 14 av 30 europeiska länder visar att inget annat land än Finland har valt att låta utomstående intressenter initiera en prövning. Det finns inget som hindrar att intressenter redan idag gör Granskningsnämnden uppmärksammad på att nya tjänster enligt deras bedömning borde ha anmälts och inte heller att Granskningsnämnden i samband med sin granskning av bolagens ger uttryck för sin uppfattning. Granskningsnämnden har redan vid fyra tillfällen bedömt SVT:s redovisning ur detta perspektiv och har inte haft något att invända i denna del, trots att Granskningsnämnden inhämtat kompletterande information just för att kunna göra denna bedömning. 8.7 Bör undantaget för försöksverksamhet tas bort eller ändras? Myndigheten föreslår också att anslagsvillkoren ska förtydligas på så sätt att såväl undantaget för en geografiskt eller publikt begränsad tjänst, som undantaget för en tjänst som är avsedd att inhämta erfarenhet och kunskap om en ny innovativ teknik, ska vara begränsat i tid. En sådan skärpning kan enligt SVT leda till otydlighet och är inte heller nödvändig mot bakgrund av EU:s statsstödsregler. Tjänster som i Sverige är geografiskt eller publikt begränsade torde inte kunna påverka konkurrensen inom unionen på ett sätt som kan strida mot det gemensamma intresset. Mot bakgrund av att just en sådan konkurrenspåverkan är syftet med de begränsningar som införs i grundlagsskyddade mediers verksamhet ter sig dessa förslag ogrundade. 13

8.8 Europisk utblick Det är också värt att närmare studera den genomförda sammanställningen av den europeiska utblicken. Europeisk utblick Antal Andel Undersökta länder 30 - Länder med förhandsprövning 14 47 % Länder som inte gjort någon prövning 6 43 % Genomförda förhandsprövningar 70 - Varav Tyskland 44 Avslag 9 13 % Varav Nederländerna 5 Av detta framgår alltså att inte ens en tredjedel av EU:s länder har genomfört någon förhandsprövning. Varför Sverige med sin stolta tradition och välfungerande public service-system som innebär en garanterad återkommande prövning av verksamhetens ramar ska leda utvecklingen i att ytterligare inskränka public service-bolagens frihet framgår inte. Skälet för att inga tjänster testats i Sverige är, som SVT tidigare anfört, att inga nya tjänster som kräver förhandsprövning har utvecklats. Om marknadspåverkansutredningen kunde belägga att SVT bedrivit den kompletterande verksamheten på ett sådant sätt att det oproportionerligt skadat verksamheten hos marknadsaktörer alternativt att SVT de facto startat tjänster som borde ha förhandsprövats vore naturligtvis saken en annan. Men utredningen konstaterar inte något sådant fall är fallet. Det är enkelt att konstatera att effekten av införandet av systemet snarare har ökat bolagens och de regleringsansvarigas byråkrati och kostnader. Sammanställningen visar också på att systemet inte behöver införas i EU-länderna och att den troligen har hämmat public service-bolagens fortsatta innovation som är absolut nödvändig för att fortsatt vara relevant för publiken och därmed skapa värde för samhället. Enligt SVT skulle den föreslagna möjligheten för utomstående att begära prövning föra in ytterligare en komplicerande och begränsande komponent i en redan allt för omfattande reglering. 14