Myndigheten för radio och tv:s regeringsuppdrag att analysera public service och mediemarknaden

Transkript

1 Myndigheten för radio och tv:s regeringsuppdrag att analysera public service och mediemarknaden Svenska Tidningsutgivareföreningen (TU) har getts tillfälle att yttra sig över de frågor som Myndigheten för Radio och TV (MRTV) har ställt inom ramen för rubricerade regeringsuppdrag, och får anföra följande. Vi vill som även meddelats per telefon informera om att TU inom kort också kommer att överlämna en särskild rapport från Copenhagen Economics om hur tidningarna påverkas av public service-företagens digitala satsningar. Den rapporten är alltså inte ett remissvar utan ett oberoende framtagen analys som vi ger in eftersom den har bäring på Myndighetens utredningsuppdrag. Bakgrundsfakta Nordicom vid Göteborgs Universitet har sedan 1979 undersökt den svenska befolkningens mediekonsumtion i olika mått. Under 2013 spenderade genomsnittssvensken 378 minuter om dagen på mediekonsumtion. Det är nästan sex och en halv timme varje dag, mer än en fjärdedel av vår dag och nästa 40 procent av vår vakna tid, som vi tar till oss nyheter, sport, underhållning m m via olika mediekanaler. Det svenska public service systemet har en lång tradition i Sverige. De tre olika delarna av public service återfinns inom flera av de kanaler vi konsumerar media igenom. Sveriges Television (SVT) står bakom flera linjära eller broadcastade kanaler och är dessutom en betydande aktör på den svenska Internetmarknaden. Sveriges Radio (SR) har likaså ett antal radiokanaler och en stark existens på Internet. Utbildningsradion (UR) producerar material som sedan återfinns hos både SVT och SR men också genom egna kanaler på Internet.

2 Källa: Nordicom, Mediebarometern 2013 TV-tittandet i Sverige 2013 TV-tittande står för den största delen av vår mediekonsumtion, så som den är uppdelad i grafen från Nordicom. 25 procent av tiden används till linjärt TV-tittande. Den dominanta aktören i denna kanal är public service SVT. Nio av de tio mest sedda programmen under 2013 kom från SVT1. Enligt siffrorna från Mediemätningar i Skandinavien (MMS) var SVT1 den enskilt största kanalen under Källa: MMS Årsrapport 2013 Lägger vi ihop SVT1 och SVT2 blir deras marknadsandel 30 procent. Dessutom återfinns Barnkanalen, SVT24 samt Kunskapskanalen inom public service. Totalt sker 35 procent av tittande via public services kanaler. Webb-TV eller Video On Demand MMS mäter även tittandet via Internet. Här är SVT en ännu mer dominerande aktör. 69 procent av alla startade klipp kommer från SVT och 67 procent av all den tittade tiden. Den näst största aktören TV4 är inte ens en tredjedel av SVT (Källa: MMS Webb-TV Årsrapport 2013).

3 Radiolyssnandet i Sverige 2013 Radiolyssnandet står för den näst största delen av vår mediekonsumtion, så som den är uppdelad i grafen från Nordicom. 20 procent av tiden används till radio. Även här är den dominanta aktören public service, SR. Sex av tio lyssnar dagligen på SR och P4 är den största kanalen med 3,4 miljoner lyssnare. (sr.se den 27 maj 2013). I TNS-Sifos radiomätningar är SRs totala andel av lyssnartiden 79,3 procent i den senaste mätningen. Källa: TNS-Sifo Radiorapport

4 Mediedagen i Sverige 2013 Räknar vi samman de olika tiderna och kanalerna där den genomsnittliga svensken kommer i kontakt med public service ser vi en jätte. Utifrån Nordicoms graf kan vi utläsa att 25 procent av konsumtionen är TV. Det innebär 94 minuter om dagen. Från MMS siffror såg vi att SVT står för 35 procent av tittandet, det vill säga 33 minuter per svensk och dag. När vi ser på webb-tv är SVTs andel ännu större, 67 procent enligt MMS. I snitt tittar vi 5 minuter om dagen på webb-tv enligt Nordicom. Detta ger oss att 3 minuter av tittandet sker hos public service. Radio lyssnandet utgör i snitt 77 minuter av vår konsumtion. SRs andel av det totala lyssnandet är 79,3 procent vilket i minuter blir 61. Vi lyssnar även på webb-radio under 8 minuter en genomsnittlig dag. Denna siffra är inkluderad i TNS Sifos marknadsandel vilket gör att även 6 minuter av webb- Radio lyssnande kommer public service tillgodo. Lägger vi ihop dessa siffror ser vi att vi spenderar 103 minuter varje dag med public service. Då har vi ändå inte tagit med de delar av kanalerna som inte tillhör den huvudsakliga distributionsformen, så som det textmaterial som återfinns på sr.se och svt.se. Dessa 103 minuter innebär att public service utgör 27,3 procent av vår dagliga mediekonsumtion. Som jämförelse kan konsumtionen hos TUs medlemmar, dagstidningarna, räknas ihop till 19 minuter med den tryckta tidningen och 4 minuter med tidningen online, det blir 23 minuter per genomsnittlig dag. Det utgör 6,1 procent av vår mediedag eller en femtedel av den tid som ägnas åt public service. Del 1. Hur ser ni på den svenskå mediemårknåden och public service-bolågens på verkån? Fyra frågor till er som är aktörer inom mediemarknaden 1. I vilken eller vilka områden av marknaden, indelad enligt strukturen ovan, verkar ni? TU:s medlemmar är verksamma i samtliga led enligt den i frågeunderlaget beskrivna modellen (Rättigheter Produktion Mediebolag Distribution Konsumenter).

5 2. Påverkas ni av public service-bolagens verksamhet och på vilket sätt inom respektive område enligt strukturen ovan? TUs medlemmar påverkas av public service-bolagens verksamhet i alla led. Rättigheter: Tidningarna skapar sin egen journalistik i konkurrens med public service. Tidningarna konkurrerar även med public service om arbetskraft, d v s att anställa journalister. Produktion: TU:s medlemmar producerar och köper in material för i princip alla kategorier som public service agerar i. Detta gäller för både innehåll, så som nyheter, konsumentinformation, nöje, sport med mera, såväl som format såsom text, rörlig bild, etc. Konkurrensen kan leda till högre priser på produktionen än vad fallet skulle vara annars. Mediebolag: Även om TUs medlemmar ursprungligen hade sin bas i att ge ut tryckta tidningar, så är de i dagsläget mer och mer inblandade i produktion på alla plattformar - även de där public service ursprungligen var ensamma - men också inom områden dit både TUs medlemmar och public service har flyttat delar av sin journalistik, exempelvis Internetplattformar. Distribution: I distributionsledet märker TU:s medlemmar minst av konkurrens från public service. Distributionsformerna på de huvudsakliga kanalerna skiljer sig åt och i fråga om online distributionen påverkar man inte varandra nämnvärt. Konsumenter: Här märker TU:s medlemmar tydligt av den snedvridande påverkan från public service. Som ovan visats står public service tidsmässigt för mer än 27 procent av vår dagliga mediekonsumtion, att jämföra med dagspressens 6 procent. Det är ganska uppenbart att public service bolagens dominans minskar konsumtionen bland de privata aktörerna. 3. Påverkas ni i högre grad av andra aktörer än public service-bolagen, positivt eller negativt? Självfallet finns en betydande påverkan i det faktum att stora annonsintäkter förflyttats från traditionella medier till jättar som Google och Facebook. Påverkan från public service är dock påtaglig.

6 TU:s medlemmar konkurrerar på två plan, dels om svenskarnas mediekonsumtion där public service är en direkt konkurrent. Dels om annonsörernas investeringar där public service inte är en konkurrent (bortsett från SVT:s sponsorskap som direkt konkurrerar om annonsbudgetarna). Möjligheten att få annonsinvesteringar baseras dock självfallet på hur stor del av mediekonsumtionen man har. 4. Vilken betydelse och roll bedömer ni att public service-bolagen har i den pågående förändringen av mediemarknaden? Samtliga public service bolag ligger långt framme i sina teknikskiften. Så var exempelvis SVT:s play-tjänst en föregångare som kom att stå modell för de övriga Tv-kanalernas satsningar. För de kommersiella TV-aktörerna var detta en draghjälp. SVT både testade ny teknik och utformning likväl som de vande Sveriges befolkning att titta på webb-tv. Public service finansieringsmodell innebär också att man har utrymme för att ta större risker än vad kommersiella aktörer kan göra. Det innebär i sin tur att man kan vara långt framme med nyheter och trender, vilket resulterar i att man får en betydande del av mediekonsumtionen. Detta gör att public service i större utsträckning kan styra medieskiftet och även ändra människors vanor. Ett av det största problemen för TU:s medlemmar i och med det nya teknikskiftet är att få betalt för sin journalistik på nätet. Och just här märker dagspressen mycket tydligt av konkurrensen från public service bolagen. Dessa tillhandahåller information som ofta är av samma typ och utformning som dagspressens - se t ex sverigesradio.se som innehåller en hel del nyheter utan att ljud används som huvudsakligt medium utan istället text, och SVT:s app, som är direkt utformad som en tidningssajt, för att ta två exempel. Det säger sig självt att en konkurrenssnedvridning och marknadsstörning uppstår om produkter tillhandahålls på ett sådant sätt att konsumenterna upplever dem som ett bra substitut till dagstidningarnas hemsidor, mobilapplikationer eller andra digitala plattformar. En direkt konkurrensyta uppstår och eftersom public service är skattefinansierat och inte beroende av annonsintäkter ges man här ett stort försprång. På motsvarande sätt sjunker de privata mediehusens annonsintäkter om public servicebolagens digitala tjänster uppfattas som bra substitut eftersom färre mediekonsumenter då kommer att exponeras för annonseringen. Det paradoxala är att public service, trots sin trygga finansiering, sällan har resurser att ute i landet sköta en egen nyhetsagenda utan använder dagstidningarna som nyhetskälla och lägger ner tid på att konkurrera med samma dagspress såväl i sina nyhetssändningar som på sajterna.

7 Låt oss ge ett mycket konkret exempel från Västerbotten en ögonblicksbild från november Under en period om 12 dagar var SVT:s lokala sändningar (som i snitt innehåller tre-fyra nyhetsinslag) vid tio tillfällen uppbyggda med lokaltidningen som nyhetskälla: Västerbottens-Kuriren (sex ggr), Norran (tre ggr) och Folkbladet (en gång). Parallellt med detta annonserar man efter fyra onlinespecialister som har bred erfarenhet av textproduktion till Umeå. Rimligheten i att public service bygger sina lokala sändningar på detta sätt, d v s genom att konkurrera skapt med lokaltidningarna och samtidigt dagligen och systematiskt fylla sina sändningar med deras material, måste naturligtvis ifrågasättas. Detta för också över på de återstående två delfrågorna. Del 2. Våd ånser ni om systemet med fo rhåndspro vning åv nyå tjå nster? 1. Anser ni att någon/några tjänster borde ha anmälts till förhandsprövning? Systemet med förhandsprövning har funnits sedan 201O men hittills har inga tjänster anmälts och därför inte heller prövats. TU delar inte uppgiften i MRTV:s frågeställning om att Public service-bolagen har således bedömt att de inte startat några nya tjänster som omfattas av systemet med förhandsprövning. Tvärtom är det snarare så att public servicebolagen valt att inte anmäla några sådana tjänster eftersom de själva förfogar över om en anmälan kommer att göras eller ej. Ett av de allra tydligaste exemplen är SVT:s app. Som ovan nämnts är den till sin utformning mycket lik en tidningssajt med stor dominans av text. Appen marknadsförs också kraftfullt av SVT. Givetvis påverkas dagstidningarnas verksamhet av SVT-appen i och med att den har en påverkan på konsumenternas val. Medan dagstidningarna har att utveckla modeller för att ta betalt för sitt innehåll och för att skapa annonsintäkter är SVT-appen finansierad från början och några annonsintäkter behöver man heller inte bekymra sig om. Detta leder ofrånkomligen till en påverkan på dagstidningarnas möjligheter att ta betalt, d v s att skapa läsar- och annonsintäkter.

8 2. Bör systemet med förhandsprövning förändras och på vilket sätt? Det är uppenbart att den svenska modellen av förhandsprövning inte fungerar. Det är då heller inte en fråga om modellen bör förändras tvärtom måste den förändras för att Sverige ska ha ett regelverk som inte står i strid med EU:s statsstödsregler, där just en fungerande förhandsprövning av nya tjänster av större omfattning är ett krav. Detta är alltså inte en fråga för public service-företagen utan ett ansvar som åvilar den svenska regeringen. TU har också noterat den skriftväxling kring bristerna i den svenska modellen som under 2014 ägt rum mellan EU-kommissionen och den svenska regeringen. De grundläggande kraven i en ny modell bör vara en fortsatt skyldighet för public service att anmäla nya tjänster av en viss omfattning, men också en rätt och en möjlighet för utomstående att anmäla och få sådana tjänster prövade. Prövningen bör då avse dels om den tilltänkta tjänsten ligger inom ramen för public service-uppdraget, dels vilken marknadspåverkan den kan komma att få. Och själva prövningen ska naturligtvis inte göras av public service-bolagen själva utan av ett fristående organ. Stockholm den 8 januari 2015 TU Per Hultengård VD