f a k t a u n d e r l a g FATTIGA KVINNOR SKA INTE BETALA FÖR KLIMATUTSLÄPPEN Just nu pågår intensiva globala förhandlingar om hur en framtida klimatpolitik ska se ut. Det handlar både om utsläppsminskningar och om vem som ska betala för konsekvenserna av klimatförändringarna. Frågan om betalningsansvar är en viktig fråga då fattiga människor som inte har del i utsläppen drabbas hårdast av klimatförändringarna. Klimatförändringar slår hårt mot världens fattigaste länder, bland annat i form av kortare växtperioder, magrare skördar och torka eller översvämningar. Klimatförändringar drabbar alla men det är kvinnor som drabbas hårdast. Runt 70 procent av världens fattiga och hungriga är kvinnor och flickor. De är för det mesta ansvariga för matproduktionen i familjen men saknar ofta rätten till odlingsmark och krediter. För att säkra mattillgången och kunna försörja sig i framtiden måste de drabbade anpassa sina liv och sitt jordbruk till ett förändrat klimat. Anpassningen handlar om att förbättra bevattningen, hitta sidoinkomster och odla andra grödor. Kvinnorna har redan börjat anpassa sig men de behöver finansiellt och tekniskt stöd. De fattigaste länderna har inte råd att själva betala för anpassningen. De har inte heller i någon högre grad bidragit till problemet eller kunnat ta del av välståndet som industrin har skapat. FN-organet för klimatförändringar (UNFCCC) uppskattar att det årligen behövs ytterligare 28 67 miljarder US dollar för att klimatanpassa samhällena i fattiga länder. I dagsläget tar den svenska regeringen pengar från biståndsbudgeten till klimatanpassning i fattiga länder. Det innebär att biståndspengar som skulle kunna stärka kvinnors rättigheter och bekämpa fattigdom istället betalar för de svenska utsläppens konsekvenser. Den svenska regeringen måste, för trovärdighetens skull, sätta fattiga kvinnor och deras småskaliga jordbruk i centrum för sitt klimatarbete. Insatser för att klimatanpassa jordbruket i fattiga länder måste finansieras av medel utanför biståndsbudgeten. Fattiga kvinnor ska inte betala för våra utsläpp.
Kvinnorna drabbas hårdast av klimatförändringarna Klimatförändringarna riskerar att förvärra kampen mot hungern. Förändringarna leder till kortare växtperioder och magrare skördar, minskade fiskbestånd i redan överfiskade sjöar, allvarlig vattenbrist och fler extrema väderfenomen. Redan utsatta samhällen tvingas allt oftare uthärda översvämningar, torka, orkaner och extrema temperaturer. Allt detta hotar miljoner människors mattillgång i fattiga länder. Klimatförändringar påverkar alla människor men fattiga kvinnor drabbas alltid hårdast eftersom de är fattigare än män. 70 procent av jordens fattiga är kvinnor. Jordbruket särskilt utsatt FN:s vetenskapliga panel i klimatfrågan (IPCC) slår i sin senaste rapport fast att jordbruket är det område som är särskilt utsatt för klimatförändringar. Av världens extremt fattiga lever 70 procent i jordbruksområden som är beroende av regn för sina skördar; för mycket eller för lite regn innebär katastrof. IPCC menar att i Afrika söder om Sahara kan skördar beroende av regn komma att minska med upp till 50 procent till år 2020; i Central- och Sydasien förutspås en minskning med upp till 30 procent till år 2050. Det är ett reellt hot mot dessa samhällens möjligheter att försörja sig själva och ökar också svårigheterna för kvinnor som oftast utför merparten av jordbruksarbetet. Svårare för kvinnor att odla mat åt familjen Kvinnor är mer beroende av de naturresurser som hotas av klimatförändringarna eftersom det framför allt är kvinnor som odlar mat till familjen. I södra Afrika är kvinnor ansvariga för 75 procent av matproduktionen, motsvarande siffror är 65 procent i Asien och 45 procent i Latinamerika. Kvinnor har sämre förutsättningar att investera och anpassa jordbruket till klimatförändringarna eftersom de på grund av diskriminering har svårare att få lån och tillgång till teknologi och utsäde. Kvinnor har därmed sämre förutsättningar att skydda sig själva, sina familjer och sin försörjning. Trots att kvinnor drabbas hårdast är det just de som saknar en röst och möjlighet att påverka. Ökad arbetsbörda för kvinnor När skördarna minskar och naturtillgångarna blir färre, ökar kvinnors arbetsbörda, vilket försvårar deras möjligheter att arbeta utanför hemmet eller utbilda sig. Under perioder av torka kommer kvinnor dessutom att ägna mer tid åt ett annat typiskt kvinnligt ansvarsområde att hämta och rena familjens vatten. Förutom stressen över att inte kunna producera tillräckligt med mat drabbas fattiga människor dubbelt genom de senaste årens stigande matpriser - som också är en konsekvens av klimatförändringarna. Allt detta ökar risken för hunger bland fattiga människor, framför allt bland kvinnor och flickor. Ökade sjukdomar ytterligare en börda Kvinnor har huvudansvaret för att vårda sjuka familjemedlemmar. När vatten- och värmerelaterade sjukdomar ökar på grund av klimatförändringar ökar det på bördan för kvinnorna. Dessutom riskerar de också själva att bli sjuka. Enligt Världshälsoorganisationen kommer klimatförändringarna troligtvis att förlänga smittoperioderna för insektsburna sjukdomar, som till exempel malaria, och även förändra deras geografiska spridning. Men också diarrésjukdomar som kolera och andra vattenburna sjukdomar väntas öka.
Faktaruta - Rätten till mat Ända sedan 1948 har FN identifierat tillgång till mat som både en individuell rätt och ett kollektivt ansvar. Att vara fri från hunger är en grundläggande mänsklig rättighet. Det innebär att staten i varje land har en skyldighet att se till att människor inte lider av hunger. INDIEN Översvämningar förstör skördarna Sumitra Devi bor i byn Chaupal Bharat, nära floden Bagmati i delstaten Bihar i Indien. Hon och hennes man är jordlösa och arbetade som daglönare tills de fick en bit mark från markägaren att odla ris, majs, vete och grönsaker på i utbyte mot en del av deras skörd. Vår risskörd har blivit helt förstörd. Om vattnet hade dragit sig tillbaka tidigare hade vi kunnat odla lite grönsaker, men nu är det även för sent för det och vår mark ligger fortfarande under vatten. Försäkringen för skörden kommer tas om hand av markägaren, den kommer inte vi att få del av. Allt vårt arbete har sköljts bort och kostnaderna för att odla årets skörd kommer vi inte att få igen. MALAWI Mindre regn skapar svält Mitt namn är Joyce Tembenu, jag är 38 år och bor i Salimadistriktet i Malawi. Jag är änka och mamma till tre barn. Jag är ansvarig för livsmedelstillgången i Salima Women s Network on Gender (SAWEG) och jobbar med frågor som klimatförändringar, anpassning, kvinnors rättigheter och hiv/aids. Jag är också medlem i en grupp av jordbrukare här. Som ni kanske vet är Malawi ett jordbrukarsamhälle. Vi är beroende av jordbruk för vårt uppehälle. Men vi utmanas nu av klimatförändringarna. Jag är jordbrukare och min mamma var jordbrukare. På hennes tid brukade det regna mellan oktober och april. Detta gav våra inhemska frön tid att mogna och växa. Vi hade mat på bordet och även för att sälja på marknaden. Idag regnar det bara mellan december och mars och våra grödor hinner inte växa. Vi tvingas använda hybrider som kräver mycket mer gödsel och det har vi inte råd med. Vi är fattiga och därför svälter vi i Malawi. I Malawi lever 6,3 miljoner människor under fattigdomsgränsen. 90 procent av befolkningen lever av självhushållande jordbruk och är beroende av regn för sina skördar.
Kvinnors jordbruk måste anpassas till klimatet För att inte hunger och fattigdom ska öka ytterligare måste samhällena i fattiga länder anpassas till ett förändrat klimat. Hus måste göras tåligare och jordbruket måste utvecklas. Minskat regn kräver ökad bevattning och nya grödor. Fler katastrofer som översvämningar, torka och stormar innebär att fattiga människor i större utsträckning måste skaffa sig flera inkomster och odla flera olika grödor. Framför allt är det viktigt att fokus sätts på kvinnor och andra marginaliserade grupper eftersom de påverkas hårdast av klimatförändringarna. Behöver stöd Ofta diskuteras behovet av anpassning som ett framtida behov. Men människor som lever i utsatta regioner har redan på eget initiativ börjat anpassa sig för att möta hotet med minskade skördar och ökad hunger. Det handlar om överlevnadsstrategier. ActionAids fältarbete visar att människor har egna innovativa lösningar på hur de ska möta klimatförändringarna och vet vad som krävs men de behöver hjälp att finansiera den anpassningen.
Malawi Kvinnor samarbetar för att odla mer mat Sedan några år har kvinnor på landsbygden i Malawi börjat mobilisera sig och bilda organisationer för att få tillgång till och kontroll över naturresurserna. Ett exempel är kvinnorättsorganisationen Salima Women s Network on Gender, som för två år sedan började samla kvinnor för att hitta alternativa inkomstkällor när skördarna slagit fel eller inte räckte till. De behövde köpa mat men deras män hade kontrollen över familjens pengar. Så de började baka kakor och bröd, brygga öl, väva korgar och mattor som de kan sälja. Man kom också fram till att det var bättre att kvinnorna gick samman och brukade jorden gemensamt på en större yta i byn. Medlemmarna delar på verktyg, utsäde och kunskaper om olika odlingsmetoder, som till exempel bruk av en gödselkompost. Det har lett till ökad produktion och varje medlem får med sig mer mat hem till sina familjer. De har också en lista på investeringar de skulle göra om de hade råd: ett vindkraftverk för att ge ström till bevattningssystemet och plogutrustning med mera. Exemplet från nätverket Salima visar hur anpassning kan och måste vara en process där människor får makt att agera gemensamt, organisera sig och ta kontroll över sin egen utveckling. Det måste även gälla kvinnor. Vietnam Familjer förbereder sig för katastrofer I Vietnam ökar antalet extrema väderkatastrofer. År 2007 dödades 462 människor och över 700 000 hushåll påverkades av översvämningar och tyfoner. Katastrofer har bland annat en dramatisk påverkan på jordbruket. De förstör både skördar och planterade frön. Översvämningar leder till att havsnivån höjs vilket gör att salthalten i jorden ökar och att den blir mindre fertil. Skulle jordens temperatur öka med 2 grader beräknar man att 22 miljoner vietnameser kommer att förlora sina hem och 45 procent av den fertila jordbruksmarken i Mekongflodsdeltat, kommer att ligga under havsvatten, enligt UNDP. För att anpassa sig till de extrema väderförhållandena i Ha Tinh-provinsen, där ActionAids studie har gjorts, har människor organiserat sig i lokala klimatkommittéer för att vara bättre förberedda för stormar och översvämningar. Den främsta uppgiften är att informera och mobilisera hushåll när katastroferna kommer samt att utföra räddningsarbete i nödsituationer. Men det handlar också om att minska riskerna genom att till exempel bygga en extra våning på husen där människor kan bo och förvara ägodelar, mat och foder under översvämningar och diversifiering av jordbruk.
Vem ska betala för klimatanpassningen? Klimatförändringarna innebär att vi står inför en av de största utmaningarna i fråga om global rättvisa: De åtta rikaste länderna i världen, som bara representerar 13 procent av världens befolkning, är ansvariga för över 40 procent av utsläppen av växthusgaser som orsakar den globala uppvärmningen. Den rika världen har alltså en klimatskuld till jordens fattiga länder. Dessa länder har inte råd att själva betala för anpassningen och har inte heller i någon större grad bidragit till problemet. De har inte heller kunnat ta del av välståndet som industrin har skapat. Principen är viktig eftersom arbetet med att utrota fattigdomen annars riskerar att bli lidande. Om pengar istället tas från biståndet försvåras arbetet med att uppnå millenniemålen, som handlar om att ge människor rätt till mat, hälsa och utbildning. Klimatanpassningen måste därför finansieras med nya medel utöver biståndsbudgeten. Allt annat innebär i praktiken att principen förorenaren betalar frångås och att det är de fattiga kvinnorna som får betala för våra utsläpp. I diskussionen om hur klimatarbetet ska finansieras har det förts fram flera förslag. Ett sådant är att finansiering delvis ska ske genom öronmärkning av intäkter från auktioneringen av utsläppsrätter. Men det finns även andra förslag som skatt på valutaaffärer eller speciella flyg- och sjöfartsskatter. Hur mycket beräknas klimatanpassningen att kosta? Det är svårt att göra en exakt beräkning men sekretariatet till FN:s ramkonvention om klimatförändringar (UNFCCC) uppskattar att det årligen kommer att behövas 28 67 miljarder US dollar, det vill säga upp emot 540 miljarder kronor. Det handlar om enorma summor men samtidigt motsvarar det mindre än 0,2 procent av de utvecklade ländernas gemensamma BNP eller mindre än 10 procent av deras militärbudget. Vem ska betala för utsläppen? Under klimatmötet på Bali 2007 kom medlemsländerna överens om en handlingsplan med nyckelprinciper kring hur finansieringen av kampen mot klimatförändringarna ska gå till. Handlingsplanen innebär att finansieringen ska ske enligt principen förorenaren betalar. De länder som historiskt har släppt ut mest växthusgaser ska betala mest till de globala fonder som har upprättats för att finansiera klimatanpassningar i Syd. Dessutom ska ett lands betalningsförmåga vägas in. Det finns olika modeller som beräknar olika länders finansieringsansvar. En modell som kallas Greenhouse Development Rights (GDR) beskriver olika länders ansvar att finansiera både minskningen av utsläpp och anpassningen till klimatförändringar. Principen bygger på att räkna ut varje lands fotavtryck när det gäller det totala utsläppet av växthusgaser. Här tar man inte bara med de territoriella utsläppen utan räknar in alla varor vi importerar, transporter osv. Dessutom tas även länders betalningsförmåga med i ekvationen. Med en sådan modell blir Sveriges ansvar av världens samlade klimatkostnader 0,51 procent. Det kan jämföras med USA:s 33 procent och EU:s samlade 26 procent. Hur ska klimatarbetet finansieras? Enligt FN:s klimatkonvention, som fungerar som ett ramverk för klimatarbetet och de internationella förhandlingarna ska stöd för utsläppsminskningar och anpassning i utvecklingsländer vara nytt och utöver existerande åtaganden. Även handlingsplanen från klimatmötet i Bali poängterar vikten av att det är nya pengar som tillförs. Det behövs mer än pengar En kraftigt ökad finansiering i nya fonder uppfyller bara en del av utvecklingsländernas ofattbara behov av klimatanpassning. Det handlar lika mycket om hur pengarna fördelas som hur fonderna sköts och organiseras. De ska vara demokratiska så att utvecklingsländer får större inflytande än vad de har i till exempel Världsbanken i dagsläget. De måste vara transparanta och både givare och mottagare ska kunna ställas till svars för sina åtaganden. Finansieringen måste också svara mot behoven och vara förutsägbar. Det civila samhället måste delta i utformandet. Anpassning till klimatförändringar pågår redan i utsatta länder och människor vet bäst själva vilka anpassningsstrategier som fungerar i deras miljö. Kvinnors deltagande är extra viktigt eftersom finansieringen av klimatanpassningen måste tillgodose kvinnors behov. Arbetet med att minska utsläppen och klimatanpassa utvecklingsländer måste ske parallellt. För att förhindra att den globala uppvärmningen överstiger FN:s klimatpanels uppsatta gräns på 2 grader fram till 2100 måste utsläppen av växthusgaser minska drastiskt. Men även om så sker kommer effekterna av klimatförändringarna att påverka människor i flera decennier framöver.
ducering och anpassning till klimatförändringar i fattiga länders utvecklings- och fattigdomsbekämpningsplaner. Den ska även ge förslag på hur bistånd ska utformas som tar hänsyn till klimatpåverkan och risken för katastrofer i utvecklingsländerna. Kommissionen ska presentera en slutrapport under våren 2009. Hur den svenska regeringen agerar kan spela en viktig roll för hur framtidens klimatavtal kommer att se ut och vilka möjligheter fattiga har att anpassa sig till klimatförändringarna och motverka hunger. Sverige bryter mot klimatkonventionen och sviker kvinnorna Trots behovet av Sveriges ledarskap riskerar regeringens politik att underminera en god internationell finansiering av anpassningskostnaderna. Trots att regeringen upprepade gånger har slagit fast principen att det är förorenaren som betalar, struntar man i den i sitt konkreta handlande. Istället får fattiga kvinnor stå för kostnaden. Sverige har en gyllene chans att agera I egenskap av ordförandeland inom EU hösten 2009 kommer Sverige att spela en central roll för EU:s agerande inom klimatförhandlingarna fram till klimatkonferensen i Köpenhamn i december 2009. Då är målet att ett nytt internationellt klimatavtal post 2012 ska uppnås. Den här processen började 2007 på klimatkonferensen på Bali (Conference Of Parties COP 13) och kommer att slutföras på mötet i Köpenhamn 2009 (COP 15). Dessförinnan infaller konferensen i Poznan i december i år och det är ett gyllene tillfälle för delegaterna att skynda på förhandlingsprocessen och föra fram konkreta åtaganden för klimatanpassningen. Sedan följer ett år av förhandlingar inom olika arbetsgrupper fram till COP 15. Då måste ett gemensamt beslut om finansieringen av kampen mot klimatförändringarna bli en central del av det nya globala klimatavtalet. Hur Sverige agerar spelar roll Sverige har en historia av att vara pådrivande i klimatdiskussionen. Den svenska regeringen har även tillsatt en kommission som ska utveckla tankarna kring klimatanpassning. Den 13 oktober 2007 bildades Commission on Climate Change and Development (CCCD) som består av 13 personer och leds av Gunilla Carlsson. Dess uppgift är att: Ge förslag på hur biståndet kan klimatsäkras genom att integrera riskre- I regeringens klimatsatsningar i höstbudgeten 2008 finns ett så kallat klimatbistånd på fyra miljarder kronor under budgetperioden 2009-2011. Den större delen ska gå via internationella organ och fonder medan 1 150 miljoner kronor ska fördelas inom ramen för det bilaterala biståndet. Anslagen är alltså delar av biståndsbudgeten, vilket strider mot klimatkonventionen. Enligt denna ska stöd för utsläppsminskningar och anpassning i utvecklingsländer vara nytt och utöver existerande åtaganden. Om regeringen inte höjer biståndet med samma belopp som man anvisar för klimatanpassningar, innebär detta ingen ökad satsning utan att biståndet undermineras. Pengar som exempelvis kan ge fattiga kvinnor hiv- och aidsmediciner, sätta flickor i skolan eller motverka mödradödligheten inom arbetet för att nå FN:s millenniemål till 2015. I stället för att se till att förorenaren betalar innebär regeringens politik att det i praktiken är fattiga människor som får betala för konsekvenserna av de svenska utsläppen. Sätt kvinnorna i fokus För att den svenska klimatpolitiken ska vara trovärdig måste regeringen driva frågan om att kvinnor och andra marginaliserade och fattiga grupper måste vara delaktiga i beslut om klimatanpassningen. Anpassningsprojekt i fattiga länder måste vara specifikt riktade mot kvinnor, främst inom jordbruket, för att hungern ska minska och inte öka i framtiden. Sverige som under lång tid har haft ett tydligt fokus på kvinnors rättigheter och jämställdhet kan spela en unik och viktig roll. ActionAid vill att den svenska regeringen: - Sätter fattiga kvinnor i fokus för klimatarbetet i fattiga länder. Kvinnor inom jordbruket är framförallt utsatta för klimatförändringarnas effekter. - Ser till att nya pengar betalar för klimatanpassningarna enligt principen förorenaren betalar. Inga pengar ska tas från biståndet eftersom fattiga kvinnor inte ska betala för våra klimatutsläpp. - Agerar för en demokratiskt, sund och effektiv finansiering där fattiga kvinnors deltagande lyfts fram
ActionAid jobbar för världens fattigaste familjer ActionAid är en internationell organisation som i 35 år har bekämpat fattigdom och orättvisa. I alla projekt och kampanjer har vi alltid störst fokus på att stödja fattiga och utsatta kvinnor och flickor eftersom vi vet att jämställdhet och rättigheter är nyckeln till framgång i kampen mot fattigdom. ActionAid arbetar alltid i nära relation till de fattiga för att tillsammans med dem hitta vägar ut ur fattigdomen. Vårt arbete når idag 13 miljoner människor i 40 länder. I maj 2006 öppnade ActionAid ett kontor i Sverige. Foto: Sanjit Das/ActionAid, Ilana Solomon/ActionAid, Gideon Mendel/ Corbis/ActionAid Roddargatan 15, 116 20 Stockholm telefon 08-615 55 50 www.actionaid.se PG 90 00 83-7