Slutredovisning till regeringen Kriminalvårdens förstärkta insatser för unga i kriminalvård och förstärkta insatser för våldsamma män 2013-2016 Ju2013/4394/KRIM och Ju2013/4393/KRIM Sida: 1 (41)
Innehåll Sammanfattning och slutsats... 3 1 Inledning... 6 1.1 Definition... 6 1.2 Syfte... 7 1.3 Val av insatser... 7 1.3.1 Att arbeta återfallsförebyggande... 7 1.3.2 Rapporter som underlag för utvecklingsinsatser... 7 1.3.3 Risk Behov Mottaglighet (RBM)... 8 1.3.4 Mäta utfall... 8 2 Parallella förändringar i Kriminalvården... 9 2.1 Ny VSP... 10 2.2 RBM-Bedömning... 10 2.3 Krimstics... 11 3 Resultatredovisning... 11 3.1 Insatser för både unga och våldsamma klienter... 11 3.1.1 Klienter med ADHD... 11 3.1.2 Behandlingsprogram... 13 3.1.3 Kompetensutveckling... 16 3.1.4 Utveckling av samverkan... 18 3.2 Insatser för unga klienter... 20 3.2.1 Häkte... 20 3.2.2 Anstalt... 22 3.2.3 Frivård... 24 3.3 Insatser för våldsamma klienter... 25 3.3.1 Tidig risk- och behovsbedömning... 25 3.3.2 Särskild satsning på behandlingsprogram... 25 3.3.3 Frivård... 27 5 Referenser... 28 Sida: 2 (41)
Sammanfattning och slutsats Kriminalvården redovisar i denna rapport vilka insatser som gjorts i regeringsuppdragen om förstärkta insatser för unga klienter och våldsamma män. Kriminalvården har inkluderat kvinnor i målgruppen våldsamma varför benämningen vidare kommer att vara våldsamma klienter. Regeringsuppdraget under 2013-2016 har inneburit att Kriminalvården har kunnat genomföra omfattande satsningar inom Kriminalvårdens samtliga verksamhetsgrenar (häkte, anstalt och frivård), något som annars inte hade varit möjligt. Det finns insatser som är direkt kopplade till forskning om återfall i brott, exempelvis behandling av ADHD och utveckling av Kriminalvårdens behandlingsprogram. Andra insatser har ett återfallsförebyggande syfte även om det inte finns direkta forskningsresultat att luta sig mot, exempelvis videolänk-projektet för utökad kontaktfrekvens och därigenom utökat stöd och kontroll i frivården. Flera insatser är inriktade på att öka mottagligheten för återfallsförebyggande åtgärder, såsom satsningar på psykologer och isoleringsbrytande åtgärder i häkte. Kriminalvården har även satsat på kompetensutveckling för den personal som möter klienterna i målgrupperna, där insatserna är indirekt kopplade till återfall i brott och nödvändiga för att de direkta insatserna ska genomföras med hög kvalitet. I förlängningen bildar samtliga insatser en helhet som bidrar till att minska återfall i brott. Kriminalvården ser ett tydligt positivt resultat av satsningarna på klienter med ADHD samt utvecklingen av behandlingsprogram inriktade på våld och flerspråkiga behandlingsprogram. Dessa insatser syftar till att klienter som tidigare haft svårt att delta i behandlingsprogram eller inte varit mottagliga för behandling, nu har möjlighet att delta för att reducera risken för återfall i brott. När det gäller resultatet av satsningar på deltagande i behandlingsprogram bedömer Kriminalvården att det, sett till målgruppen, är ett bra resultat att 63 procent av de unga klienterna på anstalt har deltagit i behandlingsprogram 2016. För våldsamma klienter har deltagande i behandlingsprogram ökat från 109 till 769 vilket motsvarar en ökning med sju gånger vilket är en tydlig uppgång och ett resultat av genomförda insatser inom regeringsuppdraget. Idag finns våldsspecifik behandling etablerad över hela landet, vilket utgör en god grund för att fler klienter ska kunna nås av programinsatser framöver. Kriminalvården bedömer dock att det behövs fortsatt satsning på olika insatser för att öka deltagandet i behandlingsprogram. Kriminalvården har tack vare regeringssatsningen infört små resursstarka ungdomsavdelningar och fler ungdomsplatser, vilket skapat strukturer för att unga klienter ska nås av multimodala insatser och öka möjligheterna till frigivningsförberedelser. Sida: 3 (41)
Kriminalvården ser en tydlig positiv effekt i att fler ungdomar har påbörjat eller fortsatt med studier under sin verkställighet och de förstärkta insatserna har medfört nationella förutsättningar för unga att få samma stöd oavsett typ av verkställighet. Innehållet i häktestiden för unga har gjort framsteg under tiden för regeringsuppdraget. Det finns dock behov av fortsatt utveckling exempelvis med arbetet mot att uppnå målet för mellanmänsklig kontakt för unga klienter med restriktioner. För att skapa väsentligt bättre förutsättningar att bryta isolering krävs dock ofta omfattande förändringar av lokalerna, vilket är komplicerat eftersom häktena ofta är samlokaliserade med andra verksamheter eller placerade i tättbebyggda miljöer. Förutom anpassningar av lokaler krävs betydligt mer personal för att ambitionsnivån ska kunna höjas väsentligt. Positivt är dock att de unga uppfattar informationen som personalen ger som tydlig. Deltagandet i motiverande samtal (MIK) har ökat och uppsökarnas utökade uppdrag mot unga- och våldsamma klienter bidrar också till utökade möjligheter till att motivera för behandling. Insatsernas direkta effekter på återfall i brott är svåra att mäta, men Kriminalvården bedömning är att satsningen har bidragit. Återfallen i brott minskar för närvarande generellt och ett antagande kan göras att satsningen bidragit till denna positiva riktning. Regeringsuppdragen med satsningen på unga i kriminalvård och våldsamma klienter har gett en plattform för fortsatt utvecklingsarbete. Ett ökat fokus på dessa klienter har inneburit förstärkta insatser även för andra klientgrupper och gett synergier för Kriminalvårdens grunduppdrag, exempelvis gällande utredning och behandling av ADHD. Synergier har även uppstått då unga och våldsamma klienter fått del av andra utvecklingsinsatser som genomförts parallellt, exempelvis ny VSP och införandet av en strukturerad återfallsförebyggande samtalsmetod i frivård (Krimstics). Kriminalvårdens bedömning är att det är viktigt för myndigheten att genomföra utvecklingsinsatser i en helhet eftersom fokus på vissa klientgrupper kan innebära såväl utmaningar som fördelar. Fördelarna utgörs av att en särskild grupp får fokus och vid behov anpassade och förstärkta insatser. Nackdelarna är att mycket av den verksamhetsutveckling Kriminalvården bedriver syftar till förstärkt verksamhet för (nästan) alla klienter sammantaget, exempelvis behandling, utbildning, arbetsträning och verkställighetsplanering för att nämna några exempel. Det är en balans att både ur ett verksamhetsperspektiv och ur ett ekonomiskt perspektiv utveckla insatser som träffar många (vilket betyder att de kan vara mindre bra för vissa), respektive träffar få men är väldigt bra för den lilla gruppen. Sida: 4 (41)
Samtidigt som Kriminalvården ser positivt på satsningarna kommer målgruppen unga i kriminalvård och våldsamma klienter behöva fortsatt fokus. Det är en utmaning för myndigheten att fortsätta hålla samma höga kvalité inom området när uppdragstiden är slut. Särskilda medel möjliggör en förstärkt verksamhet som i vissa fall behöver finnas kvar efter tiden för satsningen, ett tydligt exempel är satsningen på ungdomsavdelningar och ADHD-insatserna, men också samverkansarbetet med andra myndigheter. Detta betyder prioriteringar för myndigheten ur ett sammantaget ekonomiskt perspektiv. Sammanfattningsvis bedömer Kriminalvården att regeringsuppdragens möjligheter till insatser har gett många klienter, under uppdragstiden, bättre förutsättningar att leva ett liv utan våld och kriminalitet. Sida: 5 (41)
1 Inledning Kriminalvården fick i uppdrag av regeringen att åren 2013-2016 genomföra en särskild satsning för att ytterligare förstärka och utveckla de återfallsförebyggande insatserna för målgrupperna unga i kriminalvård och våldsamma män (Ju2013/4394/KRIM och Ju2013/4393/KRIM) 1. Syftet med satsningen för unga är att de efter verkställigheten ska vara bättre rustade för ett liv utan kriminalitet och missbruk. Det ska bland annat innefatta ett aktivt motivationsarbete för att förmå den unge klienten att ändra livsstil och lämna kriminella grupperingar. Insatserna ska utgå från de faktorer som har störst betydelse för återfall i brott. Förstärkta insatser för våldsamma män ska innefatta riskbedömningar och motivations- och behandlingsinsatser som riktas mot olika grupper av våldsbrottsdömda. 1.1 Definition Inom Kriminalvården definieras unga klienter som 21 år eller yngre i aktuell dom när de skrivs in i Kriminalvården och som längst till 24 år i aktuell verkställighet. Unga klienter är ofta dömda för våldsbrott eller rån och vistas kort tid i anstalt. En del unga friges direkt från häkte. Tiden för de som fått frivårdspåföljd är längre. Våldsamma klienter definieras som klienter dömda för våldsbrott, sexualbrott och rån, eller som bedöms ha en våldsproblematik även då de inte är dömda för våldsbrott i aktuell dom. Som tidigare nämnts är många unga dömda för våldsbrott vilket innebär att de även finns i målgruppen våldsamma. Det totala antalet klienter dömda till frivårds- eller fängelsepåföljd har minskat under tidsperioden vilket även gäller för unga klienter och våldsamma män. År 2013 (1: a oktober) var 1632 unga klienter inskrivna i Kriminalvården varav 11 procent i anstalt och 89 procent i frivård. 1: a oktober 2016 var 1183 totalt inskrivna varav 17 procent i anstalt och 83 procent i frivård. År 2013 (1: a oktober) var 7861 våldsamma klienter inskrivna i Kriminalvården, 30 procent i anstalt och 70 procent i frivård. 1: a oktober 2016 var 6553 totalt inskrivna, 36 procent i anstalt och 64 procent i frivård. Figur 1. Antal unga och våldsamma klienter indelat på anstalt och frivård den första oktober 2013 respektive 2016 1 Se bilaga 1 och 2 Sida: 6 (41)
1.2 Syfte Syftet med denna slutredovisning är att beskriva de insatser som Kriminalvården genomfört inom ramen för satsningarna på unga i kriminalvård och våldsamma klienter åren 2013-2016, samt i den mån det är möjligt beskriva de resultat och effekter insatserna fått eller förväntas få. 1.3 Val av insatser I val av insatser har ett grundläggande syfte varit att insatserna skulle vara återfallsförebyggande och ha god vetenskaplig evidens. Det finns dock inte alltid evidens när det gäller kriminalvårdsverksamhet. I Kriminalvården finns mycket erfarenhet av olika arbetssätt och metoder och vid avsaknad av vetenskaplig evidens bedöms insatser istället utifrån beprövad erfarenhet 2. Arbetet har krävt en omfattande kartläggning av behov i verksamheten som har resulterat i flera rapporter som har legat till grund för utformningen av insatserna 3. 1.3.1 Att arbeta återfallsförebyggande De faktorer som enligt forskning har störst betydelse för återfall i brott, och som Kriminalvården använder sig av, beskrivs i modellen The Central Eight risk factors for recidivism 4. Enligt modellen är följande åtta faktorer av störst betydelse: 1. Historia av antisocialt beteende 2. Antisocialt personlighetsmönster 3. Prokriminella attityder 4. Prokriminellt umgänge 5. Missbruk och beroende 6. Familj och relationer 7. Yrke och studier 8. Fritid och avkoppling 1.3.2 Rapporter som underlag för utvecklingsinsatser Som ett led i att bestämma vilka återfallsförebyggande åtgärder som skulle initieras för unga i kriminalvård respektive våldsamma klienter tog Kriminalvården fram två rapporter. Den första, Återfallsförebyggande åtgärder för unga 5, sammanställer de åtgärder som enligt etablerad forskning har visat positiva respektive negativa effekter på återfall i brott. Enligt rapporten är insatser med terapeutisk karaktär där syftet är att ändra både beteende och 2 Kriminalvården, 2013 3 Se bilaga 4 4 Andrews & Bonta, 2010 5 Bengtsson & Lardén, 2013 Sida: 7 (41)
tankesätt mest effektiva, medan bestraffning, övervakning utan innehåll och avskräckning inte har någon eller liten negativ effekt. Insatser ska ges till unga klienter som löper medel till hög risk att återfalla i brott. För unga klienter med låg risk att återfalla har insatser ingen eller möjligen en negativ effekt. Multimodala insatser som angriper flera kriminogena behov har större effekt på återfall i brott än om man fokuserar endast på en insats. Medicinsk behandling av ADHD har positiva effekter på återfall i brott hos unga. Därtill är det viktigt att insatserna genomförs med hög kvalitet och att personalen som genomför dessa har adekvat utbildning och träning i, till exempel, de behandlingsprogram som ges. I den andra rapporten, Återfallsförebyggande åtgärder för våldsamma män 6 sammanställs de insatser som är effektiva vid generell brottsproblematik, våldsbrottsdömda med fokus på missbruk, partnervåld, våld mot barn, sexualbrott, hedersrelaterat våld, våld med hatbrottsmotiv, samt andra grupp- eller gängbaserade våldsbrott. För generell brottsproblematik har insatser som bygger på social inlärningsteori och kognitiva beteendeterapeutiska metoder med komponenter av träning i återfallsprevention, fokus på ilska/affekt, samt rollspel, bäst effekt. Även då det gäller våldsbrott har medicinsk behandling av ADHD en positiv effekt. Det finns också visst stöd för att kognitiv beteendeterapi kan ha positiva effekter för sexualbrott, medan behandlingar som bygger på psykodynamisk teori kan ha negativ effekt. För de andra våldsbrottskategorierna är evidensen för svag för att någon behandling kan sägas vara mer effektiv än någon annan. 1.3.3 Risk Behov Mottaglighet (RBM) På individnivå är det viktigt att vid bedömningen av vilka insatser som ska genomföras följa principerna för risk, behov och mottaglighet. 7 Risk- och behovsbedömningar görs för att bedöma vilka klienter som behöver särskilda insatser och vilka förändringsbara faktorer som är direkt relaterade till den enskilde klientens kriminalitet som insatserna ska fokusera på. Bedömning av mottaglighet görs för att utreda hur insatsen ska planeras för att varje enskild klient ska vara mottaglig för insatsen. Om klienten bedöms ha svårt att tillgodogöra sig en insats, kan insatser för att öka mottagligheten behövas, till exempel genom att bearbeta nedstämdhet och ångest eller genom att utreda och behandla ADHD. Risk, behov och mottaglighetsbedömningen utgör således underlag för en individbaserad verkställighet genom prioriteringar och intensitet i de återfallsförebyggande insatserna. 1.3.4 Mäta utfall För att kunna mäta utfallet av satsningarna på unga i kriminalvård och våldsamma klienter infördes en nationell och regelbunden uppföljning av vissa resultatmått (se tabell nedan). 6 Bengtsson & Lardén, 2013 7 Andrew & Bonta, 2010 Sida: 8 (41)
Resultatmåtten bestämdes genom en avvägning mellan önskemål om måttenheter samt vad som var möjligt att mäta utifrån källsystemens begränsningar. I förlängningen syftar uppföljningen, tillsammans med tillgängliga forskningsresultat, till att styra utvecklingen av nya eller befintliga insatser. Utöver detta finns mått att tillgå i Kriminalvårdens statistikportal och det finns också flera utvärderingar 8 inom ramen för regeringsuppdraget som beskriver resultat. UNGA VÅLDSAMMA UNGA & VÅLDSAMMA Tid i mellanmänsklig kontakt under häktestiden Antal/andel unga som har deltagit i behandlingsprogram Antal/andel unga som har påbörjat utbildning under sin verkställighet Antal/andel unga som har utslussningsåtgärd eller ordnad frigivning vid villkorlig frigivning (VF). Antal/andel våldsamma som har deltagit i behandlingsprogram - våldsbrottsklienter som deltagit i våldsprogram - relationsvåldsklienter som deltagit i relationsvåldsprogram - sexualvåldsklienter som deltagit i sexualvåldsprogram Antal/andel våldsamma som deltagit i någon motiverande insats Antal/andel våldsamma med hög risk för återfall som får övervakning vid frigivning från anstalt. Antal klienter på anstalt som utretts för ADHD Det är viktigt att ta hänsyn till att flera mätningar är av sådan karaktär att resultaten kommer synas först om flera år då det är många faktorer som ska hinna falla på plats innan verksamheten fullt ut kan tillgodogöra sig det som man nu arbetat för och implementerar vilket är en process. I många fall kommer det även vara omöjligt att säkerställa vilken specifik insats som har haft störst betydelse för det generella målet. Att mäta återfall i brott är svårt då utfallet kan bero på många saker. Däremot kan Kriminalvården anta att insatser har effekt genom att grunda insatserna i forskning eller i vissa fall beprövad erfarenhet. 2 Parallella förändringar i Kriminalvården Under 2013-2016 har andra områden inom Kriminalvården utvecklats parallellt med regeringsuppdraget för unga i kriminalvård och våldsamma klienter och har därigenom betydelse även för dessa målgrupper. Under 2013 fattade generaldirektören beslut om att genomföra projekt Modern myndighet, i syfte att stärka den nationella styrningen samt skapa enhetlighet och långsiktighet. Projektet avslutades 2015 men implementeringsarbetet fortsatte i ordinarie verksamhet. Projekt Modern myndighet mynnade ut i ett flertal stora 8 Brå, 2017 samt se bilaga 4 Sida: 9 (41)
organisationsförändringar. Kriminalvårdens arbetsordning ändrades, myndigheten delades in i sex regioner och huvudkontoret fick en ny uppdelning. Det infördes en ny ledningsoch organisationsstruktur och ett gemensamt center inrättandes för administration och service. Den omfattande omorganisationen har påverkat både personal och verksamhet. För att vara uthållig i satsningen på unga och våldsamma klienter har organiseringen för uppdraget sett olika ut över tid, från uppdrag och projekt till inkorporering i ordinarie verksamhet. Det har dock varit en utmaning för uppdraget att hålla fokus då det under tiden pågått flera parallella processer. 2.1 Ny VSP Varje klient ska ha en individuell plan för verkställigheten (VSP). Verkställighetsplaneringen syftar till att använda tiden i Kriminalvård till aktiviteter som ska minska risken för återfall i brott samt motverka negativa följder av frihetsberövandet för anstaltsklienter. Projektet Ny VSP startades 2013 i syfte att förbättra verksamhetens verkställighetsplaneringsarbete. De viktigaste målen var att skapa en VSP som kunde styra verkställighetens innehåll på ett bättre och effektivare sätt, förbättra systemstödet samt införa ett enhetligt arbetssätt vilket sammantaget ska gynna både klienter och personal. I oktober 2016 driftsattes det nya systemstödet ihop med ett nytt arbetssätt och nya uppföljningsverktyg. Cirka 2 500 medarbetare har fått utbildning och en ny häktesplan har införts. I VSP:n ingår utredningsverktyget RBM-Bedömning (RBM-B) som beskrivs nedan. Den nya VSP:n har gett effekter som även kommit unga och våldsamma klienter till gagn. 2.2 RBM-Bedömning RBM-B står för bedömning av risk, behov och mottaglighet och är ett nytt utredningsverktyg utvecklat av och för Kriminalvården 9. Syftet är att prioritera rätt klienter till rätt insatser och att kunna bedöma klienters behov samt mottaglighet på ett mer strukturerat sätt än tidigare. Det är ett delvis automatiserat instrument som generar bedömning om återfallsrisk, behov, samt psykisk och fysisk hälsa. Mottaglighet bedöms med stöd från en lista och frihetsförberedande insatser planeras. RBM-B är vetenskapligt förankrat och bygger på det aktuella kunskapsläget beträffande områden som utgör störst risk för återfall i brott 10. RBM-B implementerades 2016 inom ramen för den nya VSP:n och validering av utredningsverktyget, för att säkerställa att instrumentet mäter risken för återfall i brott på ett tillfredställande sätt, genomförs under våren 2017. Samtliga unga 9 se avsnitt 1.3.3 om RBM 10 Historia av antisocialt beteende, prokriminella attityder/värderingar, prokriminellt umgänge, antisocialt personlighetsmönster, missbruk/beroende, familj/relationer, yrke/studier, fritid/avkoppling 10. Det inkluderar också fysisk och psykisk ohälsa som i sig inte är relaterade till återfall i brott men kan vara avgörande för mottaglighet av insatser Sida: 10 (41)
klienter och våldsamma klienter utreds med RBM-B och vid behov finns möjlighet att utreda vidare med specialiserade instrument, exempelvis för sexualbrottsdömda klienter. 2.3 Krimstics 11 Krimstics är ett arbetssätt som under 2014-2018 implementeras inom frivården och som kombinerar strukturerade riskbedömningar med en samtalsmetod som bygger på kognitiv beteendeterapi (KBT). Metoden är utvecklad och utvärderad i Kanada där den används. Syftet är att skapa en relation och verka för förändringar hos klienten utifrån risk, behov och mottaglighetsprincipen. Enkelt uttryckt är det en omsättning av RBM principerna i operativt klientarbete. Krimstics implementeras successivt och planeras vara fullt implementerat i slutet av 2018. Handläggarsamtalen i frivård med unga klienter och våldsamma klienter utgår från denna strukturerade återfallsförebyggande samtalsmetod. 3 Resultatredovisning Nedan redovisas de insatser som genomförts av Kriminalvården inom ramen för regeringsuppdragen. Insatserna har i vissa fall genomförts för båda målgrupperna och i vissa fall för endera av målgrupperna. Resultatredovisningen beskriver insatser och resultat och i den mån det är möjligt effekt. Den önskade men svårmätta effekten för samtliga insatser är i förlängningen minskat återfall i brott, men mäts i denna slutredovisning i intermediära mått, exempelvis i antal ADHD-utredningar och kompetensutvecklingsinsatser för personal. 3.1 Insatser för både unga och våldsamma klienter 3.1.1 Klienter med ADHD Förekomsten av ADHD är tio gånger vanligare i Kriminalvården jämfört med Sveriges befolkning som helhet. I kriminalvårdsmiljöer uppskattas förekomsten till i snitt 25 procent av klienterna 12. Farmakologiskt behandlad ADHD har visat sig minska risken för återfall i brott 13, dessutom ökar mottagligheten för behandling och förmågan att exempelvis studera under verkställigheten. Obehandlad ADHD är en riskfaktor för kriminalitet och ökar risken för återfall i brott 14. Målet med satsningen är att fler klienter med ADHD ska få möjlighet till utredning och behandling. 11 Stics är en förkortning av Strategic Training Initiative in Community Supervision (utvecklat i Kanada) och Krimstics är det svenska namnet. 12 Young, Moss et al, 2015 13 Lichtenstein et al, 2012 14 Lundström et al, 2014 Sida: 11 (41)
Insatser och resultat Två stora utredningsinsatser gällande området ADHD har genomförts. PAMUT 15 som är ett mobilt utredningsteam och PAST 16 som är ett stationärt utredningsteam. Syftet var att öka antalet klienter som blir utredda för ADHD samt att skapa en utredningsrutin av god kvalitet. Insatserna slogs sedan samman i ett stationärt team med mobila uppdrag i projektet PAUT 17. Projekten har lett till att antalet ADHD-utredningar i Kriminalvården har fördubblats under 2013 till 2016 18 och personalresurserna har ökat ytterligare 2016. Insatsen medförde att alla klienter med positivt utfall i ADHD-screening fick genomföra en fortsatt neuropsykiatrisk utredning där ungefär hälften ledde till en konstaterad ADHDdiagnos. I några fall konstaterades andra neuropsykiatriska funktionsnedsättningar med eller utan samtidig ADHD. I vissa fall genomfördes även begåvningstest. PAUT projektet har genomförts på 15 anstalter och i alla regioner har man kunnat erbjuda mulitmodal behandling i form av bedömning och behandling av arbetsterapeuter samt en psykoedukativ kurs 19 (Pegasus) där klienter med ADHD får träning i att hantera vardagliga situationer. För att skapa struktur i vardagen för klienter med denna problematik har olika typer av hjälpmedel med detta syfte införskaffats. Syftet med satsningen på ADHD har varit att ge klienter tidig screening av möjlig ADHD. I december 2016 beslutades om att införa en nationell rutin, som innan prövats i projektverksamheten, för screening, utredning samt behandling av ADHD och andra neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Anstalter med stort utredningsbehov kan ha stationära utredningsteam som även kan utföra mobila uppdrag på andra anstalter. Screening ska ske systematiskt på anstalter med stationära team och på övriga anstalterna när klienten eller personalen upptäcker ett behov. Vad gäller att ge stöd och behandling har en ny kognitiv beteendeterapeutisk behandling, speciellt anpassad för personer med ADHD, startats upp på fem anstalter, kallad R&R2ADHD 20. Programmet har utvärderats vetenskapligt i en normalpopulation med positiva resultat på ADHD-symptom 21. En pilotstudie som gjorts visar att behandlingsprogrammet verkar mottas positivt av både klienter och personal 22. 15 (Projekt ADHD Mobilt Utredningsteam), Simonsson & Lundholm, 2015 16 (Projekt ADHD Stationärt utredningsteam), Simonsson & Lundholm, 2016 17 (Projekt ADHD Utredningsteam) Simonsson & Lundholm, 2016 18 Se bilaga 5 19 Med kursmaterial som bemöter behoven av information, erfarenhetsutbyte och utbildning i funktionsnedsättningen ADHD 20 R&R2 (Reasoning and Rehabilitation Programs) är ett behandlingsprogram utvecklat i Kanada 21 Young, Khondoker et al., 2015 22 Nyberg, 2015 Sida: 12 (41)
R&R2ADHD kommer att utvärderas under åren 2017-2019, för att mäta effekterna på ADHD symptom, antisocialt beteende, funktion i vardagen samt återfall i brott. Kriminalvården anser att satsningen på klienter med ADHD problematik har haft en positiv effekt då den inneburit möjlighet till utredning, behandlingsprogram och andra stödinsatser. Behandlad ADHD kan också innebära att klienterna bättre kan ta till sig andra insatser som exempelvis utbildning och arbetsträning. En svårighet har varit övergången till ordinarie verksamhet då de förstärkta insatserna behövts rymmas i ordinarie verksamhetsmedel. Det blir således ett fortsatt arbete att bibehålla samma höga kvalité på området som under projekttiden. Kriminalvårdens insatser för utredning och behandling av ADHD grundar sig på vetenskapliga studier vilka visar på att insatser på området leder till minskad risk för återfall i brott. 3.1.2 Behandlingsprogram Syftet med Kriminalvårdens behandlingsprogram är att minska risken för återfall i brott genom att ge klienten nya kunskaper, färdigheter och insikter. Kriminalvårdens program ackrediteras, vilket betyder att de genomgår en vetenskaplig bedömning, där en oberoende forskarpanel granskar programmets innehåll och sättet programmet genomförs på. På så vis säkras att behandlingen sker på vetenskaplig grund och kan förväntas ha effekt på risken för återfall i brott. Effekterna utvärderas och om ett program inte har förväntade effekter tas det bort ur programutbudet. Målgrupperna för behandlingsprogrammen är klienter som bedöms löpa risk för återfall i ny brottslighet. Behandlingsprogrammen är huvudsakligen riktade mot generell kriminalitet och våldsbrott, våld i nära relation inklusive partnervåld, sexualbrott och missbruk av droger eller alkohol. Därutöver finns program för klienter som har ett problematiskt spelande. Insatser och resultat Under satsningen beslutade Kriminalvården att sätta ett mål på att 25 procent av de våldsamma klienterna (i anstalt och frivård) ska delta i behandlingsprogram, eftersom bedömningen var att för få våldsdömda klienter genomgick specifika behandlingsprogram för våldsproblematik 23. För unga klienter var målet att öka deltagandet för samtliga. Under uppdragstiden har deltagande i behandlingsprogram minskat för unga men deltagandet är på väg att öka, framför allt på anstalt och vid elektronisk övervakning (IÖV). 23 Nationell plan för implementering av programgarantin för våldsamma klienter 2014-2016, Kriminalvården Sida: 13 (41)
Vid en jämförelse av deltagande i behandlingsprogram för unga klienter 2015 och 2016 har deltagandet på anstalt ökat, från 29 procent 2015 till 33 procent 2016. Deltagandet i behandlingsprogram har även ökat något under villkorlig frigivning och IÖV 24. Statistiken för unga som har en verkställighet på mer än 6 månader på anstalt och har medel eller hög risk för återfall i brott har mer än hälften (63 procent) deltagit i behandlingsprogram (se figur 2). Figur 2. Andel unga klienter total samt endast unga klienter med medel/hög risk som deltagit i behandlingsprogram och som avslutat sin verkställighet under det givna året (i anstalt verkställighet +6 månader). Att deltagandet i behandlingsprogram är lägre för unga i frivård kan delvis förklaras med att klienter har möjlighet att söka vård även utanför Kriminalvården. Dessutom har ett program (Prime for Life 25 ) avvecklats i början på 2014 vilket haft stor påverkan. Arbetet med ungdomsavdelningarna har tack vare regeringsuppdraget varit omfattande och anses fullt genomfört under mitten av 2016 varför resultat av deltagande i behandlingsprogram för unga inte kan antas bli synliga förrän tidigast under 2017. Andelen våldsamma klienter som deltar i behandlingsprogram inriktade mot våld har ökat mellan 2013 till 2016. Både generellt, det vill säga att våldsbrottsdömda genomgår något våldsprogram, men också då det gäller specifika våldsbrott och deltagande i specifika program. Mest tydlig är ökningen för sexualbrottsdömda klienter som deltagit i sexualbrottsprogram (se figur 3). 24 Se bilaga 6 25 Prime for life (PFL) är ett missbruksprogram som bedrevs i grupp med syfte att öka riskmedvetenhet kring alkohol och andra droger. Sida: 14 (41)
Figur 3. Andel klienter i procent som deltagit i våldsprogram 2013-2016 i relation till brott och typ av program Under 2016 har 23 procent av de våldsamma klienterna i anstalt med medel eller hög risk för återfall i brott och cirka 10 procent av de våldsamma skyddstillsynsdömda klienterna i frivård genomgått våldsprogram 26. Detta innebär att Kriminalvården inte nått de uppsatta målen för programdeltagande men en orsak till detta är att mätningen utgår från klienter som avslutat sin verkställighet. Om man istället inkluderar alla våldsamma klienter oavsett om de avslutat sin verkställighet eller inte, så har antalet våldsamma klienter som deltagit i våldsprogram ökat från 109 till 769 vilket motsvarar en ökning med sju gånger mellan åren 2013-2016 (se figur 4). Under satsningen lades särskild tonvikt vid att utveckla det våldspecifika programmet Puls 27 och för det programmet är ökningen än tydligare, under 2012 avslutade 31 klienter Puls och programmet bedrevs på två verksamhetsställen. 2016 avslutade 684 klienter programmet och 2017 fick 62 verksamhetsställen uppdrag att bedriva Puls. Detta innebär att idag finns våldsspecifik behandling etablerad över hela landet, vilket utgör en god grund för att fler klienter ska kunna nås av programmet framöver. 1000 800 600 400 200 0 676 769 353 109 2013 2014 2015 2016 Figur 4. Antal våldsamma klienter som deltagit i våldsprogram under jan-dec 2013-2016 oavsett om de avslutat sin verkställighet eller inte. Källa: Ebbe. 26 Se bilaga 7 27 Puls är ett behandlingsprogram med fokus på aggressivitet och våld. Sida: 15 (41)
Kriminalvården har under tiden för satsningen begränsningar i statistikunderlaget då programbedömning med uppgifter om varför en klient inte går i behandling inte registreras. Det kan finnas olika skäl för att klienten inte deltar i behandling, exempelvis kort verkställighet eller språkliga svårigheter. Detta har sannolikt varit en förklaring till varför Kriminalvården inte nått målet, särskilt för unga klienter. Från 2017 har källsystemet, via systemstödet för den nya VSP:n 28, uppdaterats med uppgifter om varför en klient inte har möjlighet att delta i behandling under verkställigheten vilket möjliggör framtida mätning. Kriminalvården anser att utvecklingen går i rätt riktning särskilt vad gäller deltagande i behandling för våldsamma klienter. Att 63 procent av de unga i anstalt (med medel/hög risk och verkställighet på 6 månader eller mer) har deltagit i behandlingsprogram är ett lovande resultat. Sett till att många programledare utbildats under satsningen 29 förväntas ett ökat deltagande i behandlingsprogram de kommande åren även om Kriminalvården parallellt måste fortsätta arbeta för att skapa förutsättningar för deltagande i behandlingsprogram. 3.1.3 Kompetensutveckling Kriminalvården arbetar utifrån en vetenskaplig grund och har därmed valt att öka kompetensen hos personal som arbetar med unga respektive våldsamma klienter inom ramen för regeringsuppdragen. Insatser och resultat Kriminalvården har utbildat personal på ungdomsavdelningar i metodmaterial från Machofabriken. 30 Materialet innehåller verktyg för ökad jämställdhet och för förebyggande arbete mot våld, med fokus på hur sociala normer för maskulinitet kan ifrågasättas och förändras. Arbetet har bedrivits i samtalscirklar och kommer att inkluderas i Kriminalvårdens strukturerade verksamhet på anstalt. Personal har utbildats i Åskådarens roll i ett jämnställt samtalsklimat (ÅJS), som syftar till att minska hot, våld och sexuella trakasserier. Deltagarna ges verktyg för att möta prokriminella attityder och beteenden hos klienterna. I utvärderingen har deltagande personal uppgett att de har upplevt verktygen som hjälpsamma. Kriminalvården har prövat en utbildningsmetod på en anstalt (klass 1) där det finns många klienter med våldsproblematik, i konceptet ingår att all personal genomgår utbildning 28 Se avsnitt 2.1 29 Se avsnitt 3.1.3 30 Machofabriken är en verksamhet som ägs och drivs av Unizon, ROKS (Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige) och Män för Jämställdhet. Sida: 16 (41)
samtidigt. Utbildningen är baserad på social inlärningsteori, KBT och RBM och syftet är att minska risk för nya antisociala beteenden. Utbildningen utgår från prosocial förstärkning och modellering 31. Nedan följer tabeller som redovisar kompentenshöjande insatser som genomförts under uppdragstiden. Typ av personal Medarbetare med särskilt uppdrag att arbeta med unga och våldsamma samt klientnära personal såsom lärare och sjuksköterskor Samtliga chefer för anstalt, häkte, frivård Medarbetare på ungdomsavdelningar anstalt, häkte och i frivård. Samtliga uppsökare på häktet och programledare UNGA KLIENTER OCH VÅLDSAMMA KLIENTER Typ av kompetensinsats Heldagskonferens med fokus på forskning om Unga, Heder, Maskulinitet och Våld Nationell uppstartskonferens av de båda regeringsuppdragen 2 dagar Utbildning i ÅJS som bygger på Mentors in violence prevention (MVP) 32 MIK-utbildningar (Motiverande samtal) 33 Typ av personal Ungdomshandläggare på frivård och personal på ungdomsavdelningar häkte Ungdomsansvariga i anstalt Medarbetare på nya ungdomsavdelningar. Medarbetare på befintliga s.k. ungdomsanstalter Chefer ansvariga på ungdomsavdelningar Lärare Psykologer med uppdrag att arbeta med unga Medarbetare med särskilt uppdrag att arbeta med unga på häkte/anstalt/frivård Medarbetare med särskilt uppdrag att arbeta UNGA KLIENTER Typ av kompetensinsats Uppstartsseminarium 2 dagar vid två tillfällen Seminarium riktat till ungdomsansvariga Riktad utbildning 5 dagar vid 4 tillfällen Uppföljningsutbildning 5 dagar vid 4 tillfällen Chefsseminarier 4 tillfällen Pedagogikutbildning arbete med elever med neuropsykiatriska funktionshinder 34 Seminarier som utvecklats till ett nätverk för psykologer. Samverkanseminarier för samverkan mellan häkte, anstalt och frivård 4 tillfällen Erfarenhetsutbytesträffar häkte/anstalt och 31 Detta innefattar hur man ger effektiv positiv förstärkning, hur man effektivt säger ifrån/visar ogillande/sätter gränser samt hur man som personal på ett effektivt sätt agerar som rollmodell och stöttar klienten att prova alternativa beteenden. 32 En utbildning framtagen i collegemiljö i USA och som sedan utvecklades för att förebygga genusrelaterat våld och mobbing, genom att studenter blev förebilder i det våldspreventiva arbetet. ÅJS är omarbetat för att passa Kriminalvårdens arbetsmiljö. 33 Se bilaga 8 34 Ansvariga för utbildningen var Specialpedagogiska skolmyndigheten Sida: 17 (41)
med unga på häkte och anstalt samt mellan anstalter med ungdomsuppdrag Medarbetare som har särskilt uppdrag att arbeta med unga på anstalt anstalt/anstalt Utbildning samt fortbildning i Machofabrikens metodstöd med fokus på ökad jämställdhet och förebyggande arbete mot våld. Typ av personal Personal på anstalten Hall som arbetar på en avdelning med våldsproblematik och klienter med hög risk för återfall i våldsbrott. VÅLDSAMMA KLIENTER Typ av kompetensinsats Pilotutbildning som syftar till att höja kunskapen om våld och öka bemötandekompetensen. Programledare Programledarutbildningar (se under kapitel 4.3.2). Kriminalvården anser att de omfattande kompetensutvecklande insatserna kommer att gynna verksamheten positivt. När medarbetare får både en grundläggande och fördjupad kunskap om unga- och våldsamma klienter bidrar det till bättre arbetsförhållanden samt en ökad generell förståelse för målgrupperna. 3.1.4 Utveckling av samverkan Normaliseringsprincipen ska vara utgångspunkten för ansvarsfördelningen mellan Kriminalvården och andra myndigheter. För att optimalt kunna hjälpa klienter inom Kriminalvården kan det i samband med verkställighet vara nödvändigt och hjälpsamt att ha kontakt med andra myndigheter, kommuner, landsting, ideella organisationer samt med näringslivet och sociala företag. Att ha en fungerande samordning och plan inför frigivning samt enhetliga arbetsmetoder är en viktig förutsättning för ett brottsåterfallsförebyggande arbete sett över samtliga verksamhetsgrenar. Detta är ett arbete som alltjämt är pågående. Nedan redovisas de insatser som utförts utöver ordinarie verksamhet. Insatser och resultat Kriminalvårdens arbete gentemot våldsamma klienter ska fokusera på att i samverkan med berörda aktörer planera och förbereda tiden efter frigivning för att förebygga återfall i brott. Även ungdomshandläggare ska utöver ordinarie uppdrag arbeta med behov som delvis ligger utanför Kriminalvårdens specialisering inom kriminalitet, såsom utbildning, bostad och familjesituation. Detta sker i samverkan med andra myndigheter ofta med klientens kommun och socialtjänst. Samverkan behövs även i misskötsamhetsfrågor som delvis beslutas av andra än Kriminalvården. Kriminalvården samverkar med Arbetsförmedlingen för att underlätta för klienter att komma in på arbetsmarknaden under placering i en särskild utslussningsåtgärd, efter Sida: 18 (41)
frigivning och i frivård. Samordning styrs genom Nationella samarbetsgruppen (NSG) med deltagare från både Kriminalvården och Arbetsförmedlingen och de har under satsningen tagit fram styrande dokument i form av nationella ramar 35 för samarbetet mellan myndigheterna inklusive samarbetet med Krami 36. De har även beslutat om ett gemensamt handläggarstöd 37. Under 2016 genomförde Kriminalvården en uppföljning av samarbetet och resultatet ska ligga till grund för samarbetet 2017. För att tydligöra hur man arbetar med misskötsamhet av klienter och i synnerhet gentemot unga och våldsamma har Kriminalvården genomfört en konferens för övervakningsnämnderna (ÖN). Syftet var både erfarenhetsutbyte och information om frivårdens arbete i allmänhet samt misskötsamhetspolicy. Denna samverkan är viktig för att få en djupare förståelse för varandras arbete med misskötsamhet. Kriminalvården har utsett en utredare som arbetar med samverkan mellan Kriminalvården och andra organisationer. En analys av förutsättningarna för extern samverkan har genomförts och resulterat i en nationell handlingsplan. Handlingsplanen fokuserar på samordning av insatser för alla klienter och bygger på följande; samverkansplattformar där bland annat samverkan med kommuner och landsting behöver prioriteras liksom en ny plattform för samverkan med näringslivet en utveckling av strategier och handböcker som ska fungera som stöd i samverkan med externa aktörer framtagande av kunskapsstöd och fortbildning för effektiv samverkan riktade till handläggare i frivården samt evidenssäkrad brottsåterfallsförebyggande samverkan genom FoU-perspektivet 38 ; vad ska vi samverka kring och hur bör samverkan se ut för att på bästa sätt främja det brottsförebyggande perspektivet. En utav de insatser som initierats utifrån handlingsplanen är samarbetet med SKL (Sveriges kommuner och landsting) som syftar till att ta fram ett metodstöd för bättre samverkan (SIP 39 ) för personer som befinner sig inom Kriminalvården eller SIS. 35 Kriminalvården & Arbetsförmedlingen, 2015 36 Krami är en samverkaninsats av Arbetsförmedlingen och Kriminalvården med berörd kommun som syftar till att underlätta inträdet på arbetsmarknaden för personer som har svårigheter att ingå i det sociala samspel som är förutsättningen för att få ett arbete. 37 Kriminalvården & Arbetsförmedlingen, 2015 38 FoU står för forsknings och utvärderingsenheten 39 Arbete med bättre samverkan och samordnad individuell plan Sida: 19 (41)
Kriminalvården konstaterar att området vad gäller samverkan med andra aktörer är både viktig och nödvändig, men kräver åtskilligt arbete på flera organisatoriska nivåer. Detta är en insats som är resurskrävande, men som Kriminalvården ämnar fortsätta driva. 3.2 Insatser för unga klienter Målsättningen under satsningen är att alla unga klienter får del av förstärkta insatser oberoende av var i landet de befinner sig samt vilken typ av verkställighet de har. Därtill ska alla ungdomar med medel eller hög risk för återfall i brott nås av motiverande insatser och behandling. Förstärkta insatser ska även ges till de klienter som inte befinner sig på ungdomsavdelningar. Psykologer med uppdrag att arbeta med unga (på häkte, anstalt och frivård) har till uppgift att minska de skadliga effekterna av isolering och frihetsberövande, motivera till behandling, samt öka Kriminalvårdens förmåga att möta klienternas psykologiska behov. 3.2.1 Häkte Att vara häktad är för de flesta en stor påfrestning och att skapa en humanare häktesmiljö som minimerar intagnas isolering är ett annat angeläget och prioriterat område för Kriminalvården. Häktena har utöver arbetet med minskad isolering för unga även vidtagit insatser som exempelvis syftar till fortsatt skolgång. Under satsningen har fokus varit på att minska tiden som unga hålls isolerade i häkte för att gynna påverkan och motivation samt minska skadeverkningar av frihetsberövandet och återfallsförebyggande insatser ska komma till stånd tidigare. Insatser och resultat Genom särskild resurssättning av Kriminalvårdare, studie- och yrkesvägledare, lärare och psykologer är målsättningen att unga i häkte ska få muntlig och skriftlig information om sina rättigheter, ges minst två timmar mänsklig kontakt per dag och få en tidig kontakt med ungdomsansvarig samt möjlighet till psykologstöd. Innehållet i de isoleringsbrytande åtgärderna ska innehålla studier, utredande insatser, studiecirklar, motiverande insatser samt träffar med frivilligorganisationer och olika samhällsaktörer. Varje häkte har idag en ungdomsansvarig och tillgång till psykolog med uppdrag att arbeta mot unga. Studievägledning/yrkesvägledning har införts samt möjlighet till studier eller till annan strukturerad verksamhet. Alla stora häkten har egna lärare för unga och de mindre samarbetar med Lärcentrum 40 på närliggande anstalter. 40 Lärcentrum finns på alla anstalter och några häkten och är en studieplats för klienter. På varje Lärcentrum finns det anställda lärare, tillgång till handledarstöd, läromedel, utbildningsdatorer och annat som behövs för utbildning. Sida: 20 (41)
Mätningar som Kriminalvården genomfört indikerar att unga med restriktioner får något fler isoleringsbrytande insatser under häktestiden än äldre klienter med restriktioner. 72 procent av de unga utan restriktioner har fått två timmar eller mer av mänsklig kontakt per dag medan 21 procent av de unga med restriktioner har fått två timmar eller mer av mänsklig kontakt per dag 41. Deltagandet i motiverande samtal (MIK) har från 2015-2016 ökat från 41 till 49 procent på häkte enligt Brå 42 som har undersökt hur unga upplever sin häktestid. Andelen som haft samsittning har ökat från 43 till 51 procent och andelen som uppger att de umgåtts med andra häktade utanför rummet vid minst något tillfälle har ökat från 31 till 49 procent. Fler har haft kontakt med psykolog (siffran har ökat från 25 till 38 procent) och på frågan om klienterna tycker att det överlag varit lätt eller svårt att förstå den information de fått från Kriminalvården uppger majoriteten att det varit lätt. De flesta av klienterna har varit i kontakt med en ungdomsansvarig medan det skett en minskning från 75 till 62 procent som uppgett att de träffat en studie- och yrkesvägledare. En majoritet av de unga klienterna upplever att de kan prata med personalen om sin vistelse i häktet. Under satsningen har Kriminalvården har tagit fram en säker enhet som fungerar som en vanlig surfplatta men utan möjlighet till kommunikation eller datamanipulation. Plattan kan laddas med förundersökningsmaterial och lämnas till klienten. För unga klienter har plattan även laddats med information om behandlingsprogram. Den ska även fungera som ett hjälpmedel för att bryta isolering genom att den laddas med exempelvis filmcirklar. Ytterligare insatser som gjorts på häkte är att yrkesgruppen uppsökare, som arbetar med att kartlägga behov och motivera till behandling, fått ett utökat uppdrag. Tidigare har uppsökarna endast arbetat med klienter med missbruksproblematik. Från och med 2015 ska uppsökarna även söka upp unga klienter och våldsamma klienter där unga häktade ska vara särskilt prioriterade. En särskild utbildningssatsning har även gjorts för yrkesgruppen. Den andel unga med restriktioner som får mellanmänsklig kontakt två timmar eller mer per dag bedömer Kriminalvården inte vara tillräckligt hög. Här finns behov av ytterligare utveckling och förbättrade resultat. För att skapa väsentligt bättre förutsättningar att bryta isolering krävs ofta omfattande förändringar av lokalerna, vilket är komplicerat eftersom häktena ofta är samlokaliserade med andra verksamheter eller placerade i tättbebyggda 41 Se bilaga 9 42 Brå, 2017 samt se bilaga 10 Sida: 21 (41)
miljöer. Förutom anpassningar av lokaler krävs betydligt mer personal för att ambitionsnivån ska kunna höjas väsentligt. Även i dag finns vissa förutsättningar att utveckla arbetet med att minska isolering, exempelvis via daglig planering, strukturerad uppföljning och kontinuerligt erfarenhetsutbyte. Kriminalvårdens bedömning är att de insatser som genomförts under satsningen ger förutsättningar för ungdomar att få utvecklat stöd under sin häktestid, om än inte i tillräcklig omfattning. Det är positivt att häktade ungdomar har möjlighet att träffa en studie/yrkesvägledare och ta fram en studieplan redan innan de kommer till anstalt, vilket kan vara en orsak till att fler ungdomar studerar under sin verkställighet. 3.2.2 Anstalt Utöver målet att alla ungdomar ska ges förstärkta insatser har Kriminalvården skapat resursstarka ungdomsavdelningar och fler ungdomsplatser 43. Kriminalvården arbetar för att unga klienter med hög eller medelhög risk för återfall i brott ska nås av multimodala insatser och att flera av de unga i anstalt, särskilt i klass ett (1), ska verkställa på en ungdomsavdelning. De återfallsförebyggande insatserna ska bli fler för gruppen unga på ungdomsavdelning och med hjälp av små resursstarka enheter ska ungas misskötsamheter inte föranleda förflyttningar och begränsa de ungas möjligheter till frigivningsförberedande insatser. Ungdomsavdelningarna syftar till att utveckla en stödjande miljö som understödjer förändringsarbete samt möjlighet till en ordnad frigivning. Ungdomsavdelningarna tar emot unga män eftersom antalet unga kvinnor är mycket litet (5 unga kvinnor 2013, 6 unga kvinnor 2016) och individuella anpassningar i större utsträckning behöver göras för unga kvinnor. Insats och resultat Antalet ungdomsplatser har under satsningen ökat från 77 till 92 och nu finns ungdomsavdelningar på fem anstalter i säkerhetsklass 2 och på tre anstalter i säkerhetsklass 1 vilket kan jämföras med att det innan satsningen fanns sammanlagt fem ungdomsavdelningar. I genomsnitt verkställer cirka 150-170 unga klienter sitt straff i anstalt varje given dag. Andelen ungdomar som kan verkställa på ungdomsavdelning har ökat från 45-50 procent till 55-60 procent. Det har medfört att unga klienter på en ungdomsavdelning som missköter sig i den mån att de måste förflyttas till en annan avdelning fortfarande kan avtjäna sitt straff på en ungdomsavdelning. 43 Ungdomsavdelningar är små avdelningar med sex till tio platser där ungdomarna är differentierade från andra intagna i bostadsavdelningen och under fritiden. Sida: 22 (41)
Att ungdomsavdelningarna fått utökade personalresurser är den viktigaste förändringen med ungdomsavdelningarna, förutom platsökningen, då det gör det möjligt att arbeta mer klientnära. Ungdomar har tillgång till psykolog (vilket har mer än tredubblats under uppdragstiden), studievägledning samt studier och behandlingsprogram samt möjlighet till annan strukturerad sysselsättning och fritidsaktiviteter exempelvis matlagning, hushållsekonomi, studiecirklar och daglig fysisk aktivitet. Därutöver finns tillgång till arbetsmarknadsutbildning i samverkan med Arbetsförmedlingen som exempelvis svetsutbildning och finsnickeri. Unga i anstalt som studerar har ökat varje år och är prioriterad sysselsättning på anstalt. Mellan 2013 och 2016 har antalet ungdomar som utbildar sig mer än fördubblats, från 14 procent till 33 procent. 100% 90% 80% 70% 60% 50% 40% 30% 20% 10% 0% 26% 34% 26% 25% 24% 33% 24% 14% 2013 2014 2015 2016 Ej ung Ung Figur 5. Andel unga respektive ej unga klienter i procent som påbörjade någon form av utbildning 2013-2016 En samtalscirkel utifrån Machofabrikens material har genomförts på ungdomsavdelningar för att hjälpa ungdomar att hitta rätt i sitt identitetskapande och utmana normer i samhället 44. Samtalscirkeln ska inkluderas i Kriminalvårdens ordinarie strukturerade utbud för samtliga anstalter. Kriminalvården har valt att satsa på ungdomsavdelningar där ungdomar är differentierade från andra klienter. Satsningen på ungdomsavdelningar är ett beslut baserat på erfarenhet och på detta område ser Kriminalvården positivt på forskningsinsatser. En stor fördel med ungdomsavdelningarna är att det finns mer personal och mer resurser för utredning, psykologbehandling och studier, samt att aktiviteterna är anpassade efter de unga klienternas behov. Ett tydlig positiv resultat av insatserna är att fler ungdomar har påbörjat eller fortsatt med studier under sin verkställighet. 44 Se avsnitt 3.1.3 Sida: 23 (41)
3.2.3 Frivård Målet är att unga klienter i frivården med medel eller hög risk att återfalla i brott ska ges ökat stöd och kontroll. Insatser och resultat En insats som handlar om att bättre hantera klienters misskötsamhet är att man i slutet på 2014 lanserade en ny Handbok om misskötsamhet under övervakning 45. Här beskrivs hur man ska hantera ungdomars misskötsamhet. Det framgår att det är särskilt viktigt när det gäller ungdomsärenden att man reagerar skyndsamt med åtgärder. Ungdomar har även ett eget trappsteg i den så kallade misskötsamhetstrappan som kallas chefssamtal som alltid ska erbjudas innan de kallas till övervakningsnämnden (ÖN) 46. I övrigt har ungdomshandläggare i frivården fått i uppdrag att ha en tätare kontakt med sina ungdomsklienter än övriga handläggare. Kontaktfrekvensen med ungdomsklienter ska, liksom med övriga klienter, differentieras utifrån riskprincipen. Dock ska ungdomar normalt ha en högre kontakfrekvens, särskilt i början av en övervakningsperiod oavsett risk. Ungdomshandläggare förväntas lägga ner mer tid på samverkan och för att genomföra detta har mer resurser tilldelats. Ungdomshandläggarna arbetar tillsammans med den unge utifrån den återfallsförebyggande evidensbaserade samtalsmetoden Krimstics 47 men gör även saker utöver den tydliga Krimstics-rollen. Ett försök med att använda videolänk i frivården har genomförts för att öka kontaktfrekvensen och flexibilitet i mötet. Försöket involverade 51 unga klienter med en frivårdspåföljd i Umeå och Luleå. Syftet med försöket var att utvärdera om användandet av videolänk ökade kontaktfrekvensen mellan handläggare och klient i områden med stora avstånd. Både klienter och handläggare upplevde att användning av videosamtal ökade flexibiliteten och förenklade kontakten. Beslut har fattats om att permanenta möjligheten till videolänk för kontakter mellan klient och handläggare. Kriminalvården bedömer att färre klienter per ungdomshandläggare och enhetlighet i hanteringen av misskötsamhet är gynnsamt både för personal och för klient. Ett intensiverat arbete bidrar till att unga får bättre förutsättningar för ett liv utan kriminalitet. Kriminalvården anser att videolänk i frivården är ett steg mot en modernare Kriminalvård som med dessa förutsättningar nationellt skulle kunna höja kontaktfrekvensen för klienter 45 2014:7 46 Se även avsnitt 3.1.4 47 Se avsnitt 2.3 Sida: 24 (41)
med hög och medel risk för återfall i brott, och därmed ges förutsättningar att arbeta med intensivt mot målet att minska risken för återfall i brott. 3.3 Insatser för våldsamma klienter 3.3.1 Tidig risk- och behovsbedömning Målet med insatsen är att klienter med korta verkställigheter, 1-2 månader ska kunna nås av återfallsförebyggande insatser. Målgruppen består av cirka 100 personer en given dag och cirka 450 passerar i anstalt varje år. Insats och resultat Ett försök har genomförts på två anstalter som syftade till att ge insatser för korttidsdömda våldsamma män med en verkställighet på en till åtta månader. Syftet var att klienterna skulle ges en utredning inom 48 timmar och delta i behandlingsprogrammet Puls inom en månad. Möjliga deltagare i piloten blev betydligt mindre än förväntat, cirka 30 klienter, men genomförandet var framgångsrikt då 24 av de korttidsdömda våldsamma männen nåddes av en behandlingsinsats och några klienter fortsatte med Puls i frivård efter villkorlig frigivning. Övriga klienter i målgruppen kunde inte delta på grund av språksvårigheter eller befann sig i anstalt under kortare tid än en månad och fick heller ingen övervakning. Att genomföra en tidig risk- och behovsbedömning är essentiellt för att kunna komma igång med återfallsförebyggande insatser. Den nya verkställighetsplaneringen syftar till tidiga risk- och behovsbedömningar för samtliga klienter över hela landet 48. Piloten har visat goda resultat när det gäller snabba insatser men Kriminalvården bedömer att det är behäftat med svårigheter att enskilda anstalter ska erbjuda extra snabb handläggning då många olika faktorer påverkar placeringen och klientens möjlighet att tillgodogöra sig insatser. I pilotverksamheten blev målgruppen avsevärt lägre än vad som var avsett. Snabb hantering av klienter med korta strafftider bör vara en förmåga för alla anstalter som möter denna klientkategori. 3.3.2 Särskild satsning på behandlingsprogram För att nå hela målgruppen av våldsamma klienter har befintliga behandlingsprogram utvecklas och nya program utvecklats. Insatser och resultat Ett nytt program, Relationsvåldsprogrammet (RVP), har utvecklats. Målgruppen för programmet är personer som utövat våld mot närstående, inkluderar sam- och olikkönade 48 Se avsnitt 2.1 och 2.2 Sida: 25 (41)
relationer, samt våld mot barn, förälder eller syskon. RVP är ett flexibelt individuellt behandlingsprogram som är anpassat för både anstalt och frivård. Även befintliga program har utvecklats för mer fokus på våld. Programmet Entré som syftar till att stötta och underlätta för klienter att lämna kriminella grupperingar främst inom frivård, har anpassats till en bredare målgrupp där våld utgör en huvudproblematik även utan förutsättning att tillhöra en kriminell gruppering. Programmet Puls, som var ett program för ungdomsavdelningar, har vidareutvecklats till att fokusera på aggressivitet och våld och har även anpassats för kvinnliga klienter. Programmet bedrivs både på anstalt och i frivård. Behandlingsprogram med fokus på våld har gjorts mer tillgängliga genom nyutbildning av programledare i program som fokuserar på våld. Under satsningen har sammanlagt 360 programledare utbildats för de olika våldsanpassade programmen 49 (innan fanns det 150). Insatser som möjliggör för klienter som har ett annat förstaspråk än svenska att genomgå behandlingsprogram har arbetats fram. Detta innebär bland annat att fem arbetsböcker 50 översatts till fem olika språk. Ett antal workshop med för programledare har hållits för att ge verktyg i att kunna genomföra behandling med språklig anpassning lätt svenska och engelska som bryggspråk. Flerspråkighetsprojektet pilottestas i hela region Nord samt på tre anstalter och två frivårdskontor. Hittills har uppskattningsvis 15 klienter deltagit och ytterligare ungefär tio stycken är planerade att delta. Under regeringsuppdraget har 14 flerspråkiga programledare utbildats. Pilotprojektet pågår till juli 2017 och kommer då att slutrapporteras. Satsningen når klienter som annars inte hade haft möjlighet att delta i behandlingsprogram. Ett försök att ge tvåspråkiga behandlingsprogram via videolänk testas under våren 2017. Kriminalvården bedömer insatserna som positiva då man förändrat och utvecklat behandlingsprogrammen RVP, Entré och Puls för att kunna tillgodose alla i målgruppen och därmed öka programdeltagandet. Kriminalvården kan konstatera att de skett en ökning av klienter som deltagit i behandlingsprogram specifikt inriktade på våld och ytterligare resultat av satsningen väntas ses först efter en tid. Flerspråkighetsprogrammen kommer även att öka möjligheten att få fler klienter som inte är svensktalande att delta i program. 49 Varav 216 har utbildats för Puls, 43 för Entré, 18 för RVP, 20 för VPP och 63 för Idap. 50 Arbetsböcker som används för fem av Kriminalvårdens behandlingsprogram; One to One (allmänt), Prism (missbruk), Puls (aggressivitet och våld), Idap (partnervåld) och Ros(sexualbrott). Sida: 26 (41)
Kriminalvården anser att insatserna på behandlingsprogram resulterat i större tillgänglighet och då behandlingsprogrammen är baserade på vetenskaplig evidens 51 kan de ökade insatserna även bidra till större förutsättningar för att minska risken för återfall i brott. 3.3.3 Frivård Den största insatsen för våldsdömda inom frivård är behandlingsprogrammen som tidigare redovisats 52. Nedan redogör Kriminalvården för de specifika insatserna gjorda inom frivård. Syftet med insatserna är att utveckla bättre metoder för att ge stöd åt våldsdömda klienter med specifika behov och höga risker för återfall i brott. Insatser och resultat En insats är pilotprojektet Intensifierat riskreducerande stöd för sexualbrottsdömda klienter i frivård kallat COSA (Circles of support and accountability), som just syftar till att ge intensivt riskreducerande stöd för sexualbrottsdömda klienter i frivård med ringa eller obefintligt socialt nätverk. I piloten testas en strukturerad modell för att främja isolerade klienters möjligheter att skapa kontakter och relationer. Stödet för klienten ska bestå av en cirkel av frivilliga samt professionella personer. Pilotprojektet är påbörjat och beräknas vara avslutat under 2017. Vid positivt utfall av piloten kan modellen eventuellt spridas till andra klientgrupper. Ytterligare en insats som är pågående är samverkansarbete mellan Kriminalvården och ANOVA (Andrology Sexual Medicine Transgender Medicine) kallat projekt Kafka-IT. Det är ett internetbaserat behandlingsprogram för personer med hypersexuell störning och sexuella avvikelser som kan erbjudas klienter under skyddstillsyn eller villkorlig frigivning. Samarbetet syftar till att utveckla och utvärdera effekten av den internetbaserade KBTbehandlingen. I förlängningen är syftet att förebygga sexuella övergrepp och därigenom minska återfall i brott för den specifika målgruppen. Båda de ovan beskrivna insatserna är påbörjande men ännu inte avslutade och utvärderade. Kriminalvården bedömer att båda projekten har möjliga positiva effekter för målgruppen sexualbrottsdömda klienter med hög återfallsrisk. 51 Innehållet i programmen är i linje med den kunskapsöversikt som tagits fram, se 1.3.2, samt bygger på vetenskaplig evidens. 52 Se avsnitt 3.1.2 och 3.3.2 Sida: 27 (41)
5 Referenser Andrews, D. A. & Bonta J. (2010) The Psychology of Criminal Conduct. 5th Ed. Matthew Bender & Co: New Providence, NJ. Bengtsson T & Lardén M (2013) Återfallförebyggande åtgärder för unga. Bengtsson T & Lardén M (2013) Återfallförebyggande åtgärder för våldsamma. Brå (2017) Unga i häkte - Del 2 - Ungdomars uppfattning om sin situation i häktet maj 2015 och november 2016 Emilsson, B., Gudjonsson, G., Sigurdsson, J.F., Baldursson, G., Einarsson, E., Olafsdottir, H., & Young, S. (2011) Cognitive behavior therapy in medication-treated adults with ADHD and persistent symptoms: A randomized controlled trial. BMC Psychiatry, 11,116. Grassian, S. (2006) The Psychiatric Effects of Solitary Confinement. Washington University Journal of Law & Policy, 22, 325-383. Klein, R. G., Mannuzza, S., Olazagasti, M.A., Roizen, E., Hutchison, J.A., Lashua, E. C., & Castellanos, F.X. (2012) Clinical and functional outcome of childhood attentiondeficit/hyperactivity disorder 33 years later. Archives of General Psychiatry, 69, 1295-1303. Kriminalvården. (2007), Bättre ut Kriminalvårdens vision och värdegrund. Nr. 4951. Kriminalvården. (2013). Kriminalvårdens inledande åtgärder med anledning av Regeringsuppdrag om intensifierade och utvecklade insatser för våldsamma män och unga i Kriminalvården Kriminalvården., Arbetsförmedlingen. (2015). Nationell överenskommelse om samarbete mellan Arbetsförmedlingen och Kriminalvården. Diarienummer Af-2015/255174 och 2015 11681 (Kriminalvården) Kriminalvården., Arbetsförmedlingen. (2015). Arbetsförmedlingens och Kriminalvårdens handläggarstöd om samarbete på anstalter och i frivård. Diarienummer Af-2015/604062 och 2015 22205 (Kriminalvården) Lichtenstein P., Halldner, L., Zetterqvist, J., Sjölander, A., Serlachius, E., Fazel, S., Långström, N., & Larsson, H. (2012) Medication for Attention Deficit-Hyperactivity Disorder and Criminality. New England Journal of Medicine 367, 2006-2014. Lundström, S., Forsman, M., Larsson, H., Kerekes, N., Serlachius, E., Långström, N., Lichtenstein. P. (2014) Childhood neurodevelopmental disorders and violent criminality: A sibling control study. Journal of Autism and Developmental Disorders, 44, 2707-2716. Simonsson, A., Lundholm, L. (2015) PAMUT Projekt ADHD mobilt team. Simonsson, A., Lundholm, L. (2016) PAST Projekt ADHD stationärt team. Slutrapport. Simonsson, A., Lundholm, L. (2016) Systematisk ADHD-screening och neuropsykiatrisk utredning inom Kriminalvården. Sida: 28 (41)
Socialstyrelsen, 2012. Om implementering. Young, S., Khondoker, M., Emilsson, B., Sigurdsson, J.F., Philipp-Wiegmann, F., Baldursson, G., Olafsdottir, H., and Gudjonsson, G. (2015) Cognitive-behavioral therapy in medication-treated adults with attention-deficit/hyperactivity disorder and co-morbid psychopathology: a randomized controlled trial using multi-level analysis. Psychological Medicine, 45, 2793-2804. Young, S., Moss, D., Sedgwick, M., Fridman, O., Hodgkins, P. (2015) A meta-analysis of the prevalence of attention deficit hyperactivity disorder in incarcerated populations. Psychological Medicine, 45, 247 258. BILAGOR Nr Dokumentnamn/dokumentbeteckning/Id 1 Regeringsuppdrag Unga 2 Regeringsuppdrag Våldsamma 3 Förkortningar och definitioner 4 Rapporter som skrivits av Kriminalvården inom ramen för eller under tiden för regeringsuppdragen 5 Diagram: Andel klienter som utretts för ADHD i Kriminalvården under 2013-2016 6 Tabell: Andel unga klienter som deltagit i behandlingsprogram under 2015 respektive 2016 7 Tabell: Andel klienter med våldsprofil som deltagit i våldsprogram under 2013 respektive 2016. 8 Tabell: Antal medarbetare inom Kriminalvården som utbildat sig i MIK (Motiverande samtal) under 2013-2016 9 Tabell: Mätning av isoleringsbrytande åtgärder samt mätning av mänsklig kontakt på häkte under 2014-2016 10 Diagram: Sammanfattning av BRÅs enkätundersökningar 2015 och 2016 Sida: 29 (41)
Bilaga 1. Sida: 30 (41)
Sida: 31 (41)
Bilaga 2. Sida: 32 (41)
Sida: 33 (41)
Bilaga 3. Förkortningar och definitioner ADHD Attention Deficit Hyperactivity Disorder Uppmärksamhetsstörning/hyperaktivitet på svenska ASV Annan strukturerad verksamhet, till exempel studiecirklar, yoga, självförvaltning Brå Brottsförebyggande rådet Entré Behandlingsprogram utvecklat i Kriminalvården för klienter som behöver hjälp med att lämna organiserad brottslighet och/eller bryta ett mönster av våldsbrottslighet Idap (Integrated Domestic Abuse Programme) Behandlingsprogram för män som har använt hot, våld eller annat kontrollerande beteende gentemot sin kvinnliga partner/före detta partner. IÖV Intensivövervakning med elektronisk fotboja. Straffet avtjänas i hemmet. MIK Motiverande samtal i Kriminalvården PAMUT Projekt ADHD mobilt utredningsteam PAST Projekt ADHD stationärt team PAUT Projekt ADHD utredningsteam Prism (Programme for reducing individual substance misuse) Behandlingsprogram för klienter som har missbruksproblem och där deras missbruk är kopplat till deras kriminalitet Puls Behandlingsprogram som riktar sig mot aggressivitet och våld, dock ej partnervåld RBM-B Utredningsverktyg framtaget av Kriminalvården som används i ny VSP R&R2ADHD Ett behandlingsprogram mot kriminalitet som är speciellt anpassat för personer med ADHD symptom RVP Relationsvåldsprogrammet. Individuellt behandlingsprogram som riktar sig till klienter som använt relationsvåld VF Villkorlig frigivning VSP Verkställighetsplanering ÅJS Åskådarens roll i ett jämnställt samtalsklimat, är en utbildning för personal som syftar till att minska hot, våld och sexuella trakasserier. Den bygger på Mentors in violence prevention (MVP) ÖN Övervakningsnämnden Sida: 34 (41)
Bilaga 4. Rapporter som skrivits av Kriminalvården inom ramen för eller under tiden för regeringsuppdragen Bengtsson, T., Lardén, M. (2013) Återfallförebyggande åtgärder för unga. Bengtsson, T., Lardén, M. (2013) Återfallförebyggande åtgärder för våldsamma. Johansson, P. (2015) Utvärdering av pilotstudie som genomförts med RBM-B på unga i häkte och anstalt. Lundholm, L. (2013) ADHD i Kriminalvården. Sammanfattningsrapport. Nordén, E., Wiltgren, L., Eriksson, L. (2016) Anstaltsklimatet på ungdomsavdelningar- Ett pilotförsök. Nyberg, H. (2016) Projektrapport R&R2ADHD. Sandén, L. (2016) Utredning. Fler klienter i program hinder och möjligheter. Simonsson, A. (2016) Projekt Skype i Frivården Norra Norrland (SIF). Slutrapport. Simonsson, A., Lundholm, L. (2015) PAMUT Projekt ADHD mobilt team. Simonsson, A., Lundholm, L. (2016) PAST Projekt ADHD stationärt team. Slutrapport. Simonsson, A., Lundholm, L. (2016) Systematisk ADHD-screening och neuropsykiatrisk utredning inom Kriminalvården. Kriminalvården. Genomlysning av uppsökarverksamheten 2013. Risberg, K. (2017) Pilotutbildning. Våldsförebyggande vardagsarbete. Slutrapport. Sida: 35 (41)
Bilaga 5. Diagrammet visar andel klienter som utretts för ADHD i Kriminalvården under 2013-2016. Den vertikala axeln visar antal och den horisontala axeln visar vilket år. Sida: 36 (41)