RBM. RISK-, BEHOVS- OCH MOTTAGLIGHETSPRINCIPERNA Fördjupningsmaterial

Transkript

1 RBM RISK-, BEHOVS- OCH MOTTAGLIGHETSPRINCIPERNA Fördjupningsmaterial

2 Omslag: Kriminalvården Tryckning: HK Digitaltryck, 2017 Beställningsnummer: 7024 Kriminalvården Norrköping Tel: Hemsida:

3 RISK BEHOV MOTTAGLIGHET RISK BEHOV MOTTAGLIGHET RISK VEM ska prioriteras till återfallsförebyggande insatser? Riskprincipen svarar på frågan vem som bör få en återfallsförebyggande insats. I grunden är det enkelt: det är klienter som löper risk att återfalla i brottslighet som bör bli föremål för återfallsförebyggande insatser. Riskprincipen säger att intensiva återfallsförebyggande insatser bara ska ges till klienter som löper medelhög till hög risk att återfalla. Att ge intensiva insatser till klienter som löper låg risk att återfalla är att elda för kråkorna, dvs. finns det ingen risk att förebygga så är det onödigt att försöka förebygga den. BEHOV VAD bör den återfallsförebyggande insatsen innehålla? Behovsprincipen svarar på frågan vad den återfallsförebyggande insatsen bör innehålla för att klientens återfallsrisk ska minska. Behovsprincipen säger att insatserna ska fokusera på faktorer som direkt påverkar risken för återfall i brott. Det är kända dynamiska riskfaktorer som i första hand ska bli föremål för påverkan. En dynamisk riskfaktor är dels föränderlig (dynamisk), dels kriminogen (ger upphov till kriminellt beteende). Exempel på starka dynamiska riskfaktorer är prokriminella attityder och värderingar, prokriminellt umgänge, svag impulskontroll och risktagande. Det är viktigt att komma ihåg att behovsprincipen inte uttrycker att man bara ska arbeta med dynamiska riskfaktorer, utan att man ska jobba mer med dynamiska riskfaktorer. MOTTAGLIGHET HUR ska insatserna genomföras? Mottaglighetsprincipen svarar på frågan hur de återfallsförebyggande insatserna ska genom föras för att klienten ska ha största möjlighet att ta till sig och dra nytta av insatserna. Mottaglighetsprincipen säger oss att vi ska vara lyhörda för klientens inlärningsstil och personliga förutsättningar när vi genomför våra insatser. För personer som tänker mer konkret måste också pedagogiken vara mer konkret om de på allvar ska kunna ta till sig det som lärs ut. Relationen mellan klient och personal är också central för att insatserna ska gå fram. Som kriminalvårdsanställd gäller det att kunna balansera sin människo vårdande uppgift med sin kontrollerande uppgift. För att kunna göra detta så krävs det att man har både strukturerade och relationsskapande färdigheter. 3

4 VÄGLEDANDE PRINCIPER VÄGLEDANDE PRINCIPER En princip kan ses som en ledstjärna att följa när man vill göra något så bra som möjligt. Riskprincipen, behovsprincipen och mottaglighetsprincipen är de principer man ska följa för att vara så bra som möjligt på att förebygga återfall i brott. De tre principerna i RBM formulerades av Don Andrews, James Bonta och Robert Hoge på Carleton universitetet i Ottawa, Kanada. Principerna är deras sammanfattning av vad som kännetecknade de mest framgångsrika insatserna för att förebygga återfall i brott. Ju bättre man följde dessa tre principer desto effektivare var den återfallsförebyggande insatsen. Senare forskning har förstärkt vikten av att återfallsförebyggande insatser planeras och genomförs med utgångspunkt i klientens risk, behov och mottaglighet. RBM-principerna har ibland beskrivits på ett sätt som för tanken till att principerna bara gäller för behandlingsprogram. Så är inte fallet. Principerna kan tillämpas på alla insatser som strävar efter att minska återfall i brott och vara ledstjärna för verkställighetsplanering. Utredningar enligt RBM ska utgå från strukturerade risk- och behovsbedömningar och ta särskild hänsyn till klientens styrkor och förutsättningar. Behandling och andra insatser enligt RBM bygger på klientens styrkor och förstärker positiva alternativ till de riskfaktorer som driver klientens kriminalitet. Ett sätt att tänka och förstå riskbegreppet är att utgå från den s.k. breddprincipen. Riskbegreppet är nämligen lättast att förstå kvantitativt, dvs. ju fler riskfaktorer klienten har desto större blir risken för fortsatt kriminalitet. Antisocialitet och livsstilskriminalitet känne tecknas nämligen alltid av ett mönster av problem, snarare än ett visst problem. Hur kombinationen av faktorer i det här mönstret ser ut varierar från klient till klient, men det finns ingen enskild faktor som vare sig är nödvändig eller tillräcklig i sig. Detta betyder att det gäller att inte be döma återfallsrisken utifrån en enskild faktor, till exempel allvarligheten i ett brott, utan hur det sammanlagda mönstret av riskfaktorer ser ut. Själva poängen med den kvantitativa principen är att man helt enkelt bara kan räkna riskfaktorer och ju fler man hittar desto mer uppmärksam bör man vara. Dock gäller det ju att veta vilka riskfaktorer man ska fokusera på; dvs. vilka är de starkaste och därmed mest relevanta riskfaktorerna? Som tidigare nämnts så är det viktigt att komma ihåg att man alltid måste tala om vilken risk man syftar på. För vissa brottsbeteenden, t.ex. risk för återfall i sexualbrott, så kan det finnas riskfaktorer som är väldigt relevanta för att bedöma just den risken men som inte har så stor betydelse för andra typer av kriminalitet. RISKPRINCIPEN Begreppet risk är vanligt förekommande i en mängd olika sammanhang. I grunden handlar risk om sannolikheten att något ska inträffa i framtiden. Bara i Kriminalvården förekommer en mängd olika riskbedömningar: rymningsrisk, risk för misskötsamhet, arbetsmiljörisker, ekonomiska risker, miljörisker, osv. Att begreppet risk kan betyda olika saker i olika sammanhang betyder att det alltid är viktigt att tydliggöra vad det är för risk som avses i det specifika fallet. I RBM syftar risk på risk för återfall i kriminellt beteende. För att få en träffsäker bild av återfallsrisken behöver man specificera i vilken typ av brott klienten förväntas återfalla. 4

5 VÄGLEDANDE PRINCIPER Vägledning till vilka riskfaktorer som är viktiga för att bedöma generell återfallsrisk i brott kan man få med listan på de åtta viktigaste riskfaktorområdena: RISKFAKTOROMRÅDEN 1. Antisocial historia 2. Prokriminella attityder och värderingar 3. Prokriminellt umgänge 4. Antisocialt personlighetsmönster 5. Missbruk och beroende 6. Familj och relationer 7. Yrke och studier 8. Fritid och avkoppling 1. Antisocial historia: Detta syftar i första hand på klientens tidigare kriminalitet, dvs. vilka brott han eller hon har begått. Vanligast bedöms denna faktor genom att titta på klientens domar, men även själv rapporterad kriminalitet eller rapporter från andra trovärdiga källor kan ha betydelse eftersom en stor andel av begångna brott inte upptäcks av rättssystemet. Klienter som löper hög risk att återfalla har ofta en lång antisocial historia som debuterat tidigt. Information om klientens beteende i barndomen, anpassningssvårigheter i skolan och kontakter med socialtjänsten är särskilt viktigt att uppmärksamma. 2. Prokriminella attityder och värderingar: Detta handlar om ett sätt att tänka som stöder och accepterar kriminella handlingar eller bortförklarar och förminskar betydelsen av brottsligt beteende. Vanliga exempel på detta sätt att tänka och resonera är att man be skriver sitt brottsliga beteende som nödvändigt för att skydda sig själv eller sin familj, att man ger andra skulden för det egna beteendet eller att man beskriver det som ett olyckligt misstag. Information om detta får man fram genom att tala med klienten, men det finns också självskattningsinstrument man kan använda för att uppmärksamma kriminella tankemönster. I de flesta av Kriminalvårdens behandlingsprogram arbetar man med att påverka attityder och värderingar. 3. Prokriminellt umgänge: De personer man umgås med präglar också ens eget beteende. Denna faktor utgör en hög risk om klientens umgänge enbart eller till övervägande del består av andra personer med ett kriminellt beteende. Familj, släkt, vänner och bekanta kan också utgöra en risk även om de inte själva begår brott, t.ex. genom att underlätta för klienten att begå brott eller missbruka alkohol eller narkotika. För att kontakten med en nära eller mer avlägsen bekant ska anses vara en skyddande faktor för klienten, behöver relationen motverka fortsatt brottslighet och underlätta anpassning till ett liv utan kriminalitet. 4. Antisocialt personlighetsmönster: Denna riskfaktor består av en mängd olika sätt att vara och uppträda som ökar risken för att man begår kriminella handlingar. Med personlig het avses en människas sätt att vara och uppträda som är stabilt över tid. Detta betyder inte att det behöver vara oföränderligt eller oberoende av yttre omständigheter, utan just att det är mer beständigt över tid och situation. Ofta beskrivs en människas personlighet som ett mönster av olika karaktärsdrag eller personlighetsdrag. Genomgripande personlighetsstörningar som psykopati och antisocial personlighetsstörning hör definitivt hit, men även specifika personlighetsdrag som att vara impulsiv, överaktiv eller spänningssökande. Till denna faktor hör även symtom på ADHD, som är stabila över tid men som kan påverkas av behandling. Ett vanligt förekommande personlighetsdrag som ökar risken för fortsatt brottslighet är att vara lättretad och fientligt inställd till sin omgivning. Tecken på ett sådant personlighetsdrag kan ofta komma fram i samtal med klienten. Känslokyla och bristande inlevelseförmåga är också starkt kopplade till fortsatt brottslighet, men är betydligt svårare att bedöma om man som intervjuare inte är specifikt tränad. 5. Missbruk och beroende: En klient med ett missbruk eller beroende av alkohol eller andra droger löper ökad risk att återfalla i brott. Narkotikamissbruk är mycket vanligare bland personer som begår brott än hos normalbefolkningen. Det är också svårare att ta sig ur ett missbruk om man begår brott. Många brott begås under påverkan av alkohol eller narkotika och det är därför också viktigt att utreda huruvida klienten har uppvisat ett mönster av 5

6 VÄGLEDANDE PRINCIPER brott som begåtts under påverkan av alkohol eller andra droger. 6. Familj och relationer: Det är instabilitet i nära relationer som utgör en riskfaktor för återfall i brott. Att ha haft många tillfälliga partnerrelationer eller ett mönster av avbrutna partnerrelationer utgör alltså en riskfaktor för återfall i brott. 7. Yrke och studier: Att sakna en fast sysselsättning och legal inkomst ökar risken för att återfalla i brott. Ett vanligt problem för klienter med hög risk att återfalla är problem med att behålla ett arbete under längre tid. Ett mönster av korta anställningar, åter kommande sjukskrivningar och annan frånvaro är varnings tecken som bör uppmärksammas. Av dessa riskfaktorer är det bara den första som rör tidigare brottslighet som är statisk, vilket innebär att en noggrann utredning av ovanstående riskfaktorer inte bara ger underlag för huruvida klienten bör bli föremål för mer intensiva återfallsförebyggande insatser enligt risk principen, utan också vad dessa återfallsförebyggande insatser bör fokusera på enligt behovsprincipen. För viss brottslighet är det också viktigt att under söka de specifika riskfaktorer som ökar risken för återfall i just den typen av brottslighet, t.ex. sexualbrott eller partnervåld. 8. Fritid och avkoppling: En meningsfull till varo även på fritiden ökar möjligheterna att lämna en kriminell tillvaro. Det kan vara en skyddande faktor om klientens fritidsaktiviteter gör det möjligt att lära känna och umgås med personer som inte begår brott. Ibland kan en fritidssysselsättning också behöva bedömas utifrån att den kan utgöra en risksituation, t.ex. om det finns en alkohol- eller dopingkultur på gym eller i idrottsföreningar. 6

7 VÄGLEDANDE PRINCIPER BEHOVSPRINCIPEN Behovsprincipen är egentligen en förlängning av riskprincipen som fokuserar på de risk faktorer som behöver påverkas för att minska återfallsrisk. Dessa riskfaktorer kallas dynamiska risk faktorer eller kriminogena behov. Dynamisk betyder rörlig eller föränderlig och en dynamisk riskfaktor är således en som går att förändra och påverka i rätt riktning. Begreppet kriminogen betyder ungefär som orsakar kriminalitet och ett kriminogent behov är något som behöver påverkas för att minska risken för framtida kriminalitet. När man planerar en insats för en klient så behöver man matcha de dynamiska riskfaktorer man ser hos klienten med innehållet i en återfallsförebyggande insats. Om man i utredningen funnit att klienten har prokriminella attityder och värderingar, ett narkotikaberoende och svårigheter att etablera sig på arbetsmarknaden så bör klienten genomgå behandlingsprogram som riktar sig mot missbruk och kriminalitet. Klienten bör också få lämplig yrkesutbildning eller yrkespraktik. Hög- och medelriskklienter har alltid flera dynamiska riskfaktorer som behöver påverkas, eftersom det enligt breddprincipen är just det som kännetecknar klienter som har större risk att återfalla. Av bilden nedan framgår också att olika riskfaktorer påverkar varandra inbördes. En förändring i en riskfaktor får sannolikt också konsekvenser för andra riskfaktorer. Detta ställer krav på prioritering av insatserna. Bra verkställighetsplanering kännetecknas just av medveten och effektiv prioritering. Verkställighetsplanering enligt RBM innebär att insatser riktade mot dynamiska riskfaktorer eller kriminogena behov ska ges störst tyngd i planen. Man måste koncentrera sig på de faktorer som har störst betydelse för risken för återfall jämfört med insatser riktade mot faktorer som inte direkt påverkar klientens kriminella handlingar. A B C D E INSATSBEHOV A B C A 7

8 VÄGLEDANDE PRINCIPER MOTTAGLIGHETSPRINCIPEN Denna princip är ofta den som är svårast både att förklara och tillämpa eftersom mottaglighet är ett så mångfacetterat begrepp. Det handlar t.ex. både om att klienten ska vara mottaglig för den insats som erbjuds, men också att den som ger insatsen till klienten ska vara mottaglig för att anpassa sig till sin klients specifika förutsättningar. Mottaglig het brukar dessutom delas upp i generell mottaglighet och specifik mottaglighet. Generell mottaglighet handlar om vilken typ av insatser och pedagogiska metoder som klienter i kriminalvård oftast är mottagliga för. Här brukar nämnas att strukturerade behandlingar som bygger på kognitiv beteendeterapi har störst potential att bli framgångsrika. I grunden handlar generell mottaglighet om hur man regelmässigt bör för hålla sig och vilka metoder man bör använda för att engagera klienterna i sitt eget förändringsarbete. Lika viktigt som att använda rätt metoder är att bemöta klienter med ett förhållningssätt som präglas av både relationsfärdigheter och strukturbärande färdigheter. Mottaglighetsprincipen handlar inte bara om att klienten ska vara mottaglig för våra insatser, utan också om att vi i våra yrkesroller i Kriminalvården ska vara mottagliga för och anpassa oss till klientens förutsättningar. Ska vi kunna hjälpa en klient att förändra sitt leverne måste vi alltså vara lyhörda för hans eller hennes förut sättningar att ta emot vårt stöd och mottagliga för att anpassa vårt arbete till dessa förutsättningar. Det är det sistnämnda som brukar kallas för specifik mottaglighet. RELATIONSFÄRDIGHETER STRUKTURBÄRANDE FÄRDIGHETER Värme Äkthet Humor Entusiasm & engagemang Empati Respektfullhet Flexibilitet Tydlig Styrande & vägledande Lösningsfokuserad Konsekvent: Uppmärksammar bra beteenden Säger ifrån tydligt men respektfullt 8

9 VERKSTÄLLIGHETSPLANERING ENLIGT RBM VERKSTÄLLIGHETSPLANERING ENLIGT RBM När man utreder enligt RBM så börjar man med att utreda risken för återfall, går sedan vidare med att utreda klientens behov och slutligen utreds klientens mottaglighet. Riskbedömningen utgår från klientens beteendehistoria med fokus på tidigare kriminella beteenden. Detta för att klientens möjlighet till förändring och positiv utveckling alltid måste ses i ljuset av det utgångsläge eller den problembild som föreligger. En högriskklient har ofta en livslång historia av normbrytande beteenden och att sänka återfallsrisken kommer därför att kräva god planering, konsekvent genomförande och stort tålamod. Det är viktigt att fokusera på klientens historia och andra statiska riskfaktorer eftersom dessa oftast ger säkrast information om risken för framtida återfall i brott. För verkställighetens planering är det sedan viktigt att gå igenom de dynamiska riskfaktorerna eftersom de visar på vilka områden som man behöver arbeta med för att förebygga återfall. En genom gång av de sju dynamiska av de åtta centrala riskfaktorerna räcker långt som utgångspunkt för de flesta klienter. För en klient som tillhör en särskild målgrupp, t.ex. klienter dömda för sexualbrott mot barn, kan man behöva komplettera med ytterligare riskfaktorer som gäller för just den målgruppen. Idealt med hjälp av ett instrument konstruerat för att mäta återfall i sexualbrott. Olika klienter har olika förutsättningar att ta till sig olika insatser. Språksvårigheter, bristfällig skolgång och anpassningssvårigheter är exempel på förutsättningar som gör att insatserna behöver anpassas för att klienten ska bli mottaglig. Andra exempel är kognitiva funktionshinder, psykiatrisk problematik och klientens aktuella motivation att genomgå den insats som föreslås. RBM-BEDÖMNINGEN Att följa RBM innebär alltid att man gör en strukturerad risk- och behovsbedömning med hjälp av ett vetenskapligt utprovat instrument. I Kriminal vården används RBM-bedömningen (RBM-B) för alla klienter med en verkställighetsplanering. Syftet med RBM-B är att på ett strukturerat och enhetligt sätt utreda risker för återfall i brott, kriminogena behov samt de mottaglighetsfaktorer hos klienten som kan påverka möjligheterna att tillgodogöra sig återfallsföre byggande insatser. Resultaten på RBM-B ger återfallsrisk för generell kriminalitet och våldsbrott samt för de klienter där det är aktuellt återfallsrisk i sexualbrott och våld i nära relation. RBM-B ger dessutom en bild av klientens kriminogena behov. RBM-B utgör därmed en central del av utredningsdelen i arbetet med klientens verkställighetsplanering. 9

10 FRÅGOR & SVAR FRÅGOR & SVAR Vad måste vi tänka på om vi ska minska återfallen i brott? Att insatserna ska planeras utifrån klienternas risk, behov och mottaglighet. Hur vet jag vilka klienter som behöver mycket insatser för att kunna avstå från fortsatt brottslighet? Genom att genomföra en strukturerad risk- och behovsbedömning med ett utprovat instrument. Kriminalvården har ett ganska stort utbud av behandlingsprogram, utbildning, arbete och andra insatser; hur ska jag tänka när jag ska föreslå en insats för min klient? Att se till att klienten får insatser med innehåll som matchar de kriminogena behov som framkommit i en strukturerad risk- och behovsbedömning. Det är viktigt att insatserna prioriteras så att de starkaste riskfaktorerna ges mest utrymme. Är inte allt som görs för en klient under en verkställighet lika viktigt? Om återfallsförebyggande arbete ska vara effektivt så ska tyngdpunkten i insatserna ligga på de kriminogena behov som framkommit i en strukturerad risk- och behovsbedömning. Finns det klienter som inte behöver några återfallsförebyggande insatser alls utöver själva påföljden? Ja, klienter som löper liten risk att återfalla bör inte prioriteras till återfallsförebyggande insatser. Ska vi arbeta annorlunda med kvinnor än vi gör med män? För både kvinnor och män bör man arbeta enligt RBM-principen. Risk, behov och mottaglighet kan se lite olika ut för kvinnor och män och detta bör man ta hänsyn till när man planerar insatserna. Min klient går redan i ett behandlingsprogram; behöver han eller hon något mer för att kunna avhålla sig från nya brott? Löper klienten hög risk att återfalla behöver han eller hon sannolikt åtgärder på flera riskområden än man effektivt kan nå med ett enstaka program. Bör alla klienter gå i behandling för att försäkra sig om att de inte återfaller? Nej, klienter som löper liten risk att återfalla bör inte gå längre behandlingsprogram. Jag har hört att man bara ska bygga på klientens starka sidor om man vill förebygga återfall; stämmer det? Nej, det är viktigt att bygga på de starka sidorna hos klienten, men man måste också alltid fokusera på de kriminogena behov som avtäckts i en strukturerad risk- och behovsbedömning. Kan det fungera att föreslå och genomföra åtgärder som i sig inte är återfallsförebyggande, men som motiverar och uppmuntrar samarbetet med klienten? Nej, det är alltid viktigt att motivera och uppmuntra samarbete med klienten, men detta kommer i sig inte att minska återfallsrisken. 10

11

12 KRIM: VÅRD