Telemeddelande Sid. 1(7) 2008-01-27 Peking Andre ambassadsekreterare Markus Lundgren markus.lundgren@foreign.ministry.se Kan vi öka svensk export av livsmedel till Kina? - lärdomar från Nederländerna och Danmark och förslag till åtgärder Det finns en god potential för ökad svenskt export av livsmedel till Kina. Livsmedelssektorn i Kina är en av de sektorer där Sverige underpresterar mest och där resultaten av ökat främjande förväntas bli särskilt goda. Om Sverige når upp till Norges livsmedelsexport till Kina - globalt sett ligger vi på ungefär samma nivå - skulle vår livsmedelsexport till Kina öka med hela 1,3 miljarder SEK. IKEA uppskattar att man för egen del skulle importera för dubbelt så mycket som man gör idag ifall relevanta exportprotokoll varit godkända, en siffra som redan 2010 kommer att leda till en fyrdubbling givet IKEA:s snabba expansion i Kina. Ambassaden föreslår en tidsbegränsad riktad exportfrämjandesatsning mot Kina. Förstärkta personalresurser och en aktiv besökspolitik bör redan inom ett par år ge konkreta resultat.
2(7) Det finns en god potential för ökad svenskt export av livsmedel 1 till Kina. Kina har relativt sett låga tullar på jordbruksvaror efter sitt inträde i WTO och importtillväxten har legat på mellan fem och femton procent de senaste åren. Den kinesiska medelklassen 2 växer exponentiellt och beräknas idag uppgå till 240 miljoner människor. Medelklassen söker nya matupplevelser och högre kvalitet. Specialbutiker med importerad mat växer i antal och även kinesiska kedjor har börjat sälja importerade livsmedelsprodukter. Den kinesiska marknaden utgör en stor outnyttjad potential för svenska kvalitetslivsmedel. Exportrådets strategianalys över Kina från förra året lyfter fram livsmedelssektorn som en av de sektorer där Sverige underpresterar mest och där förutsättningarna för ökat främjande är särskilt goda. Finland, med en andel av världens livsmedelsexport knappt hälften så stor som Sveriges, exporterar livsmedel till Kina för ett värde mer än tre gångar så stort som Sveriges. Norges livsmedelsexport till Kina är värd mer än sju gånger Sveriges, trots att värdet på norsk livsmedelsexport globalt sett endast är marginellt högre än vår egen. Danmarks livsmedelsexport är drygt tre gånger så stor som den svenska men 14 gånger så stor till Kina. I syfte att se vad som kan göras på främjande- och handelshinderområdet för att öka livsmedelsexporten till Kina har Markus Lundgren talat med jordbruksråden från Nederländerna och Danmark. Här följer några observationer samt förslag på svenska insatser: Stora resurser satsas Arbetet med exportprotokoll, tullfrågor, etc. är centralt för att få igång exporten men kräver mycket resurser. Nederländerna har 16 personer anställda i Kina för att arbeta med jordbruksfrågor, varav tre är utsända. För Danmark verkar sju personer i Kina med jordbruksfrågor i varierande grad, varav två är heltidsanställda i Peking. Verksamheten går främst ut på att driva igenom exportprotokoll, lösa problem med tullen, främja livsmedelsexport, förbereda politiska besök, samt ombesörja jordbrukspolitisk rapportering. All verksamhet är statsfinansierad, med undantaget att kostnader för inspektionsresor och reseprogram överlåts till berörda företag/branschorganisationer. Danmark och Nederländernas satsningar kan jämföras med den svenska situationen där en person arbetar 5-10 procent med jordbruksfrågor på ambassaden. Exportrådet jobbar aktivt med att 1 Livsmedel innebär i denna rapport produkter med HS-nummer 01-43. 2 Personer med årsinkomster mellan 150 000 300 000 SEK.
3(7) främja svensk livsmedelsexport till Kina, men har inte möjlighet att arbeta för att få till stånd de exportprotokoll som behövs för att exportera. Arbetsstrategi: Högnivåbesök samt lobby från kinesiska intressenter Både Nederländerna och Danmark arbetar systematiskt med besök på hög nivå. Nederländernas jordbruksminister kommer till Peking varje år, medan den danska kommer vartannat. Däremellan kommer vice-ministrar och huvudveterinärer på regelbundna besök. Nederländernas vice-minister kommer en gång per år och chefsveterinären 3-4 gånger per år, medan Danmarks chefsveterinär kommer till Kina två gånger per år. Besök på hög politisk nivå är viktigare i Kina än i andra länder. Ofta belönas ett högnivåmöte med ett godkänt exportprotokoll. Som exempel kan nämnas att fem EU-länder för fyra år sedan gick samman och lämnade in fem identiska protokoll för nötsperma. Endast Irlands protokoll godkändes, med den inofficiella motiveringen att man låg på tur för ett godkännande eftersom statschefen var på besök. Högnivåbesöken behövs även för att få tillträde till myndigheten för kvalitetskontroll för bl a livsmedel AQSIQ 3 som blivit betydligt mer restriktivt vad gäller möten på senare år. För fem år sedan kunde ett ambassadråd för jordbruksfrågor få tillträde på generaldirektörsnivå, medan han/hon idag endast får träffa divisionsdirektörer. Nederländerna arbetar aktivt tillsammans med kinesiska importörer och detaljhandlare, exempelvis den stora livsmedelskedjan Jingkelong, för att få dessa att trycka på AQSIQ. När Nederländerna vill exportera en viss produkt, men inte får tillträde till den kinesiska regeringen, ber man lokala importörer/detaljhandel om hjälp att skapa en produktefterfrågan. Danmark främjar tillsammans med Cityshopping ekologisk dansk mat, och planerar att under 2009 samarbete med Carrefour och Walmart. För att väcka intresse för export till Kina bland holländska livsmedelsproducenter har den holländska ambassaden en två veckor lång road show varje sommar hemma i Nederländerna, där ett 60-tal företag besöks och erbjuds konsultering. För att spara tid och resurser har Nederländerna även börjat fråga AQSIQ rakt ut vad som är politiskt möjligt och omöjligt. T ex försökte man i arton (!) år att förhandla fram ett exportprotokoll för pommes frites innan man gav 3 General Administration of Quality Supervision, Inspection and Quarantine
4(7) upp och insåg att det var omöjligt att leva upp till de krav Kina ställde. Även om man inleder förhandlingar trots att endast en holländsk exportör vill exportera en produkt informerar man alla om generella svårigheter med den kinesiska marknaden, samt vilken typ av produkter som för tillfället är politiskt omöjliga att få godkända. I dagsläget förhandlar Nederländerna 24 exportprotokoll utöver det tjugotal som redan slutförts. Danmark förhandlar om korn, nötsperma och djurmat. Avslutade danska protokoll inkluderar fläskkött och dess biprodukter, bearbetat fläskkött, mejerivaror, griskultingar, fisk och päls. Största framgångarna Nederländerna och Danmarks största framgångar är fisk som exporteras till Kina där den rensas och bereds för att därefter reexporteras till EU. Som jämförelse kan nämnas att Sveriges största exportsuccé är blåbär och lingon som fraktas till Kina för att rensas och därefter transporteras tillbaka till EU. Utöver fisk har Danmarks export av minkpäls (raw furs) och fläskkött varit framgångsrik. Nedgången i inhemsk kinesisk fläskköttsproduktion har under året följts av en importtullsänkning från tolv till sex procent, vilket lett till en fyrtioprocentig ökning av dansk export av fläskkött. Nederländernas främsta exportprodukter är hästar, djurföda, blommor och hortikultur. Holländska investeringar i Kinas livsmedelssektor har dessutom varit betydande och Holland är efter Tyskland det land som investerat mest. Då Kina tydligt gjort klart att man önskar se ökade investeringar i jordbrukssektorn är landet ett mycket bra alternativ för sourcing. Vad gäller fisk och päls är Sveriges andel av exporten till Kina 0,0 respektive 0,0 procent, att jämföras med andelarna på världsmarknaden om 2,6 respektive 0,5 procent. Finland står för 2,4 procent av Kinas pälsimport (6,4 procent globalt) och Danmark för 3,7 procent av fiskimporten (3,9 procent globalt). Både Nederländerna och Danmark menar att den grå/svarta exporten är omfattande. Kinesiska inköpare köper direkt av holländska och danska företag för att därefter på egen hand föra in varorna i Kina. En viss del av denna handel är svart, och vid flera tillfällen har förfalskade danska hälsocertifikat upptäckts i den kinesiska tullen. Trots framgångarna är man på holländsk sida inte nöjd med resultaten vad gäller exportprotokollen. Exporten är fortfarande liten jämfört med
5(7) Nederländernas globala andel av livsmedelsproduktionen. Av Nederländernas totala export på 2,5 miljarder till Kina stod dock livsmedelsexporten för 700 miljoner officiellt, och inofficiellt (grå/svart handel) för ungefär dubbelt så mycket. Största utmaningarna Protektionism, som tar sig uttryck i self-sufficiency och stöd till national champions, nämns officiellt aldrig som orsak för importhinder, även om alla vet om att det ibland ställs olika krav på importerat livsmedel och livsmedel producerat nationellt. Exempel på detta är nolltolerans för E. Sakazakii och melamin i importprodukter, medan kinesiska företag antingen inte testas eller tillåts betydligt högre värden. Även för lökar kräver Kina nolltolerans mot virus, vilket gjort att Nederländernas export snabbt minskat från 25 miljoner lökar per år till närmare noll. Egna standarder och regler är också ett stort problem för exportörer. Som hämnd för att Kina under en tid inte fick exportera kyckling till EU låg alla Nederländernas exportprotokollförhandlingar på is i två år. När så godkännandet kom för några månader sedan tog de ordentlig fart. På bara en månad efter EU-kommissionens godkännande av kycklingexport från Shandong fick Nederländerna tre exportprotokoll godkända. Tullen är ett osäkerhetsmoment vad gäller export av livsmedel till Kina. Danska jordbruksrådet blir varje månad kontaktad av tullen när något problem uppstått och ofta blir det förhandlingar för att hitta en acceptabel lösning på problemet. Olika tulltjänstemän (CIQs) tolkar reglerna olika. Det råd som holländska ambassaden ger sina exportörer är att ta sina varor till en annan hamn ifall de stoppats i den första. Av denna anledning är det också bättre om varorna importeras av lokala företag, eftersom de ofta känner tulltjänstemännen och därför lättare kan lotsa in varorna i landet. Ytterligare en försvårande faktor är att man även efter att exportprotokollet är på plats behöver importlicens för varje last och registrering av varje förpackning. Tyvärr förekommer ingen förvarning när regler ändras, vilket ofta sker från en dag till en annan. Detta har lett till att laster av varor stoppats i tullen. Ibland berättar inte tulltjänstemannen varför lasten stoppats, vilket senare kan visa sig bero på att han använder sig av (eventuellt) snart kommande regelverk. Det finns redan konkreta intressen från näringen
6(7) Vår uppfattning är att det finns en god potential för ökad svensk livsmedelsexport till Kina. I samtal ambassaden haft med IKEA har det framkommit att IKEA, om man finge, skulle importera fisk (främst lax), fågel, samt fläsk- och nötkött från Sverige. Med tanke på IKEA:s expansion och att de flesta av företagets globala matleverantörer ligger i Sverige, finns en betydande efterfrågan enbart från detta företag för svenska livsmedel. Man importerar f n mat från Sverige för ca 55 miljoner RMB per år (ca 65 mkr). Enligt egen uppskattning skulle IKEA redan nu importera för över 100 miljoner RMB per år ifall godkända exportprotokoll för ovanstående produkter funnits. IKEAS fortsatta expansion i Kina kommer snabbt att öka potentialen i år öppnas två nya varuhus och 2010 ytterligare tre, vilket innebär att den potentiella exporten om två år kommer att vara drygt 200 miljoner RMB bara för IKEA. Vad kan Sverige göra? ett förslag På samma sätt som Nederländerna och Danmark skulle vi kunna växla upp besöksfrekvensen till Kina. Om besök planeras i god tid kan exportprotokoll förberedas så att undertecknandet kan äga rum vid själva besöket. Innan en exportsatsning beslutas bör man naturligtvis gå systematiskt tillväga och kontakta branschorganisationer och exportörer för att efterfråga vilka intressen dessa har. De bör informeras om svårigheterna på den kinesiska marknaden, men även om de möjligheter som den stora och växande marknaden ger. Branschorganisationerna bör även informeras om möjligheterna till sourcing. Livsmedelsexport till Kina är en verksamhet där det finns särskild anledning till public-private partnership. Det handlar om en sektor där många affärsbeslut är beroende av myndighetsinblandning. Det gäller inte bara exportprotokoll och tullhantering utan även ren marknadsbearbetning där den officiella uppbackningen är viktig. En ambassadanknuten satsning, givetvis i nära samarbete med Exportrådet och SJV, skulle sannolikt vara den bästa lösningen. Ambassadens möjligheter till hårdbevakning av livsmedelsfrågorna är idag små. För att gå vidare behövs en förstärkning i Kina med både utsänd svensk personal och lokalanställda kinesiska experter. Kanske kunde en tidsbegränsad satsning med exempelvis en utsänd person från Jo eller SJV, förstärkt med en duktig kinesisk assistent, vara en försiktig modell. Satsningen borde utvärderas efter två eller tre år. Ett sådant Kinaprojekt skulle anknyta väl till regeringens
7(7) satsning på Sverige som Europas nya Matland. Även en relativt begränsad satsning borde kunna tjäna in sina kostnader. Potentialen är som nämnts stor når vi upp till Finlands eller Norges livsmedelsexport till Kina skulle vår livsmedelsexport hit öka med mellan 450 och 1 300 mkr. Jag skulle gärna se att jordbruksdepartementet och/eller jordbruksverket ser över förutsättningarna för en sådan satsning. Från ambassadens sida är vi beredda att inom ramen för våra resurser entusiastiskt stödja en satsning på ökad svensk livsmedelsexport till Kina. För att bättre fokusera de begränsade resurser vi idag har kommer ambassaden att regelbundet träffa nyckelkollegor från andra länder för att höra efter hur förhandlingar av olika exportprotokoll framskrider. Vi kommer även att öka kontakterna med AQSIQ för att söka följa utvecklingen av vilka livsmedelssektorer som öppnar för import. LINDSTRÖM